Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egnahem.

1963-03-21 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:22, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egnahem.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1963

1

Nr 22

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner om

ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst vid

försäljning av egnahem.

(2 avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av utskottet

till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:159 av herrar Eric Gustaf Peterson och Nyman

samt IT. 182 av herr Gustafsson i Skellefteå, vari hemställts, ”att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om sådana förändringar av nuvarande

regler om beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egnahem,

att omflyttningar och rörlighet på arbetsmarknaden ej försvåras , ävensom

2) de likalydande motionerna I: 523 av herr Sveningsson och II: 432 av herr

Darlin m. fl, vari hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning rörande möjligheter att från beskattning för realisationsvinst

undantaga vinst vid egnahemsförsäljning”.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 182 och II: 432.

Enligt 35 § kommunalskattelagen skall till skattepliktig intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet räknas vinst å avyttring av fastighet (realisationsvinst)

under förutsättning att fråga är om icke yrkesmässig avyttring (yrkesmässig

avyttring av fastighet hänföres till rörelse), att säljaren förvärvat fastigheten

genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, samt att fastigheten varit i den

skattskyldiges ägo under mindre än tio ar (i fråga om strömfall femton år).

Realisationsvinst beskattas i sin helhet endast då avyttrad fastighet innehafts

mindre än sju år. I övrigt begränsas skatteplikten till viss del av vinsten efter

en fallande skala. Såsom skattepliktig realisationsvinst räknas nämligen vid

avyttring av fastighet:

om fastigheten innehafts

mindre än 7 år

7 år men mindre än 8 år

8 ,, „ ,, .i 9 n

100 °/o av vinsten

75 % „

50% „ „

25 % „

Bihang Ull riksdagens protokoll 190.1. 7 samt. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1963

Beträffande realisationsvinst vid avyttring av strömfall gäller motsvarande

reduktion under trettonde, fjortonde och femtonde åren av innehavstiden.

Från skatteplikt är undantagen vinst, som uppkommit genom att egendom

tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest

avyttrats under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning måste anses vara

för handen. Dock föreligger skatteplikt enligt eljest gällande grunder därest

det skäligen kan antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång

ej förelegat.

Ytterligare undantag från skatteplikt tillkom genom beslut av 1959 års riksdag.

Till 35 § kommunalskattelagen fogades nämligen därvid bestämmelse om

skattefrihet för realisationsvinst vid avyttring av fastighet i samband med

åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering. För det fall

att fastighetsägaren i samband med sådan rationaliseringsåtgärd förvärvar

annan fastighet i den avyttrades ställe, infördes vidare regler som i huvudsak

kan sägas innebära att förvärvet inte skall anses som nytt fång vad beträffar

realisationsvinstbeskattningen. Vid avyttring av den nyinköpta fastigheten skall

alltsa frågan om skatteplikt för realisationsvinst bedömas med utgångspunkt

från tiden för förvärvet av den ursprungliga fastigheten och från arten av

sistnämnda fång.

De i förevarande motioner upptagna spörsmålen har tidigare varit föremål

för riksdagens uppmärksamhet, senast vid 1960—1962 års riksdagar. I anledning

av väckta motioner tillstyrkte 1960 års bevillningsutskott i betänkande nr

43 skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning rörande möjligheterna

att från beskattning för realisationsvinst undantaga vinst vid egnahemsförsäljning.

Däremot avstyrktes ett motionsyrkande om utredning syftande till att

från beskattning fritaga vinst, som enbart berodde på penningvärdets fall. I en

vid betänkandet fogad reservation hemställdes att samtliga ifrågavarande

motioner måtte avstyrkas. Vid behandlingen av betänkandet stannade kamrarna

i skiljaktiga beslut, i det att första kammaren godkände reservationen, medan

andra kammaren biföll vad utskottet hemställt. Då dessa olika meningar inte

kunde sammanjämkas och fragan ej heller kunde bli föremål för gemensam

omröstning, hade frågan såvitt avsåg 1960 års riksdag förfallit (jfr bevillningsutskottets

memorial nr 68).

Även 1961 års bevillningsutskott tillstyrkte i betänkande nr 23 motionsyrkanden

om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning rörande

möjligheterna att från beskattning för realisationsvinst undantaga vinst vid

egnahemsförsäljning men avstyrkte ett mera långtgående yrkande att från

beskattning skulle fritagas all vinst som enbart berodde på penningvärdets fall.

I en vid betänkandet fogad reservation ansågs att utskottet bort hemställa

om avstyrkande av de förevarande motionsyrkandena.

Riksdagen beslöt i enlighet med den vid betänkandet fogade reservationen.

Liknande motionsyrkanden framfördes även vid 1962 års riksdag. I anled
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1963

3

ning härav framhöll bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 26 bl. a. följande.

Gentemot motionärernas synpunkt att gällande realisationsvinstregler vid

egnahemsförsäljningar verkade försvårande på rörligheten på arbetsmarknaden

erinrade utskottet om att försäljning av egnahem i samband med ändrade

arbetsförhållanden i synnerhet drabbade avfolkningsorter. Oftast torde det

emellertid därvid förhålla sig så, att fastigheterna på grund av bristande efterfrågan

fick ett negativt värde, och i sådana fall uppstod inte något realisationsvinstproblem.

Vidare borde uppmärksammas, att egnahemsägare — även om

en genom penningvärdeförsämring uppkommen vinst vid försäljning av fastigheten

beskattades — likväl intog en ekonomiskt gynnad ställning i förhållande

till dem, som nedlagt sina besparingar i icke värdebeständiga tillgångar.

Utskottet, som i detta sammanhang även behandlade motionsyrkande om att

från beskattning undantaga vinst, som berodde på penningvärdeförsämring,

hemställde att motionerna måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Reservation avgavs i ärendet. I denna yrkades bl. a., att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning

rörande möjligheterna att från beskattning för realisationsvinst undanta vinst

vid egnahemsförsäljning.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna 1:159 och II: 182 framhålles till en början att

bostadsförhållandena av förklarliga skäl ofta utgör en hämmande faktor för

ur arbetsmarknadspolitiska synpunkter önskvärda omflyttningar. För en aktiv

arbetsmarknadspolitik som syftar till att förekomma arbetslöshet och att inrikta

tillgängliga arbetskraftsresurser, där gynnsamma arbetsbetingelser yppar sig,

måste det därför vara angeläget, att en lösning av bostadsfrågan i görligaste

mån underlättas. Ur dessa synpunkter är det enligt motionärerna djupt otillfredsställande,

att samhällets beskattningsregler för närvarande icke alls är

koordinerade med de arbetsmarknadspolitiska önskemålen. Realisationsvinstbeskattningen

av egnahem medför nämligen, att en arbetstagare, som löst sin

bostadsfråga genom egnahemsköp, ofta riskerar att drabbas av skatt vid avvecklingen

av sin fastighet, och detta trots att kostnaderna för en likvärdig

bostad på den nya bostadsorten kanske ställer sig dyrare. Denna uppfattning

delades — framhålles i motionerna — även av bevillningsutskottet vid 1961

års riksdag. Utskottet betonade dessutom det oegentliga i att realisationsvinstreglerna

över huvud taget trädde i tillämpning på dylika fall, där ju varje

spekulationsmoment saknades. Man hänvisade också till att rationaliseringsförsäljningar

inom jord- och skogsbruk undantagits från skatteplikt av dylika

skäl. Motionärerna framhåller också, att verkningarna av realisationsvinstreglerna

i dessa fall blir särskilt stötande även av det skälet att vederbörande

arbetstagare ju ofta befinner sig i en tvångssituation och sålunda inte har något

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1963

val i fråga om avvecklingen. För att avgränsa de skattefria fallen vid en reformerad

lagstiftning anvisar motionärerna någon form av intygsservice genom

den lokala arbetmarknadsmyndighetens försorg.

I de likalydande motionerna 1:523 och 11:432 anföres bl. a. att gällande

regler för realisationsvinstbeskattningen i många fall leder till en beskattning

som icke står i överensstämmelse med syftet med denna lagstiftning. Om t. ex.

en person på grund av tjänsteförflyttning, befordran, övergång till annan verksamhet

eller av andra omständigheter nödgas sälja sin egnahemsfastighet,

erhåller han i regel på grund av penningvärdeförsämringen en högre köpeskilling

än den han erlade vid förvärvet. Har mindre än sju år förflutit mellan

förvärv och försäljning, blir hela mellanskillnaden beskattad som realisationsvinst.

Beloppet lägges på toppen av hans övriga inkomster och drabbas av

högre progressivitet. Genom penningvärdeförsämringen har även hans övriga

— verkliga — inkomster kommit högre upp på skatteskalan, varigenom beskattningen

av realisationsvinsten blir än hårdare. På den nya bostadsorten

måste han skaffa bostad, och om han då förvärvar ett nytt egnahem måste han

för detta erlägga ett pris som uppgår till eller kanske överstiger vad han erhöll

vid försäljningen av det gamla. Någon verklig vinst har i sådana fall icke uppstått

vid försäljningen. En beskattning av en uppkommen fiktiv vinst måste

för den som drabbas härav framstå som alldeles orimlig. Den kan försvåra

eller omöjliggöra för honom att förvärva en ny bostad och över huvud taget

försätta honom i en besvärande situation.

I motionerna erinras därjämte om den tidigare riksdagsbehandlingen av

denna fråga och den därmed sammanhängande större frågan om undantagande

från beskattning av vinst, som beror på penningvärdets fall.

Frågan om skattefrihet för realisationsvinst vid egnahemsförsäljning torde

enligt motionärerna få ökad aktualitet i och med de friare marknadsförhållanden

som nu håller på att växa fram. Den omställning av produktionen som

härigenom kan bli nödvändig kommer att öka rörligheten på arbetsmarknaden.

Rationalisering och hårdare konkurrens från andra länder kan framtvinga

koncentration och andra förändringar inom näringslivet. Under dessa förhållanden

kommer flyttning till andra orter att bli allt vanligare. Det ligger i samhällets

intresse att icke försvåra en sådan omställningsprocess genom oriktigt

utformade beskattningsregler.

Då det gäller att i sistnämnda fall undanta penningvärdeförsämringen från

realisationsvinstbeskattning, anvisas i motionerna i första hand en metod med

indexberäkning — man kunde med tillhjälp av levnadskostnadsindex räkna

upp anskaffningskostnaderna till samma penningvärde som vid avyttringen.

Utskottet

I de förevarande motionerna I: 159 och II: 182 samt I: 523 och II: 432 yrkas

ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egna
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1963

5

hem. Den förstnämnda motionsgruppen har direkt avseende å realisationsvinster

vid sådana försäljningar, som är föranledda av arbetsmarknadspolitiska

skäl. Även den andra motionsgruppen har närmast sådana fall i åtanke.

Utskottet vill till en början erinra om den uppmjukning av gränsen mellan

full skatteplikt och full skattefrihet, som i fråga om realisationsvinstbeskattningen

beslutades år 1951. Denna bestämmelse innebar i princip även en

skattelättnad för egnahemsägare, eftersom en uppkommen realisationsvinst beskattas

efter en mot slutet av tioårsperioden fallande skala. Under förarbetena

till nämnda lagstiftning upptogs frågan om utvidgning av skattefriheten för

realisationsvinst till att avse sådana fall, då vinsten uppkommit vid försäljning,

som berott på omständigheter, varöver den skattskyldige inte kunnat råda.

I den då föreliggande propositionen (nr 170 år 1951) konstaterades emellertid,

att det inte var praktiskt möjligt att införa särskilda bestämmelser för sådana

fall, bl. a. med hänsyn till svårigheterna att åstadkomma en godtagbar gränsdragning

mellan fall som borde föranleda beskattning och fall som borde vara

skattefria. Med detta uttalande avsågs dock icke realisationsvinst vid avyttring

under expropriationshot, eftersom sådan vinst redan enligt tidigare gällande

bestämmelser var skattefri.

Vid 1959 års riksdag beslöts att från skatteplikt skulle undantagas vinst, som

uppkommit vid sådan avyttring av jordbruksfastighet eller del därav, som utgör

led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering. I samband

därmed ifrågasattes från vissa håll huruvida inte liknande skatteeftergift

var berättigad i andra fall, bl. a. vid vinst genom försäljning av egnahem. I

propositionen nr 44, vari förslag till de nya bestämmelserna förelädes 1959 ars

riksdag, liksom i bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 43,

framhölls emellertid att anledning saknades att låta lagstiftningen omfatta även

dylika fall. I propositionen betonades att den föreslagna skattebefrielsen inte

avsågs skola tillkomma någon viss kategori fastighetsägare, utan att det avgörande

skulle vara anledningen till fastighetsförsäljningen. Bevillningsutskottet

underströk, att de i propositionen förordade skattelättnaderna kunde motiveras

från samma utgångspunkter som den sedan länge gällande lagstiftningen

om skattefrihet för realisationsvinst vid expropriation.

Motionärerna har i huvudsak åberopat att gällande realisationsvinstregler

motverkar rörligheten på arbetsmarknaden. I anledning härav vill utskottet

framhålla att försäljning av egnahem i samband med ändrade arbetsförhållanden

i synnerhet inträffar i avfolkningsregioner. Därvid torde det oftast förhålla

sig så att egnahemmen på grund av bristande efterfrågan får ett negativt

värde, varigenom några realisationsvinstproblem i regel inte uppstår. Denna

fråga är för närvarande föremål för uppmärksamhet i arbetsmarknadssammanhang.

I övrigt finner utskottet det angeläget framhålla att fastighetsägare, även

om en uppkommen försäljningsvinst trots de förhållandevis gynnsamma realisationsvinstreglerna

skulle beskattas, likväl intar en förmånlig ställning i jäm
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1963

förelse med sådana skattskyldiga, som nedlagt sina besparingar i icke värdebeständiga

tillgångar, såsom bankmedel och obligationer.

Nu förevarande fråga har på senare tid årligen motionsvägen varit föremål

för riksdagens prövning men antingen förfallit eller avvisats, senast vid förra

årets riksdag, som lämnade motionerna i ämnet utan åtgärd i enlighet med vad

bevillningsutskottet hemställt i sitt betänkande nr 26. I de nu föreliggande

motionerna har enligt utskottets mening inte anförts några synpunkter som

bör föranleda ändrat ställningstagande i denna fråga från riksdagens sida.

Utskottet får med det anförda avstyrka de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:159 av herrar Eric Gustaf

Peterson och Nyman samt II: 182 av herr Gustafsson i Skellefteå

om ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst

vid försäljning av egnahem, ävensom

2) de likalydande motionerna I: 523 av herr Sveningsson och

II: 432 av herr Darlin m. fl. om ändring av reglerna för beskattning

av realisationsvinst vid försäljning av egnahem,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken Ranmark,

herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Billman

och Nordenson; samt

från andra kammaren: herrar Allard, Gustafson i Göteborg, Nilsson i

Svalöv, Kärrlander, Engkvist, Asp, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt, herrar

Eriksson i Bäckmora och Björkman.

Reservation

av herrar Lundström, Gösta Jacobsson, Billman, Nordenson, Gustafson i

Göteborg, Nilsson i Svalöv, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora och

Björkman, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

1:159 av herrar Eric Gustaf Peterson och Nyman samt II: 182 av herr Gustafsson

i Skellefteå ävensom de likalydande motionerna I: 523 av herr Sveningsson

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1963

7

och II: 432 av herr Darlin m. fl. samt med understrykande av det angelägna i att

omflyttningar och rörlighet på arbetsmarknaden ej försvåras — ansett, att utskottet

bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till nyssnämnda motioner, i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande möjligheterna

att från beskattning för realisationsvinst undantaga

vinst vid egnahemsförsäljning.

Tryck: Rotopres», Stockholm 1963

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.