Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion angående rörelseidkares rätt till avdrag vid beskattningen för underskott å fastighet.

1963-03-21 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:23, Betänkande i anledning av väckt motion angående rörelseidkares rätt till avdrag vid beskattningen för underskott å fastighet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1963

l

Nr 23

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion angående

rörelseidkares rätt till avdrag vid beskattningen

för underskott å fastighet.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevilllingsutskottet hänvisad motion, II. 438,

av herr Larsson i Borrby m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta att

inkomsttagare med förvärvskälla i annan kommun skall äga rätt att, därest

därför tillräcklig inkomst av förvärvskälla inom hemortskommunen ej finnes,

på den inkomst som uppburits i den kommun där förstnämnda förvärvskälla

är belägen utföra avdrag enligt 25 § 3 mom. kommunalskattelagen, vari stadgas

rätt för ägare av annan fastighet att utföra dels avdrag för på fastigheten

belöpande räntekostnader, dels extra avdrag om 200 kronor, samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta erforderligt författningsförslag.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionen framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Möjligheter saknas för närvarande att vid kommunal inkomstbeskattning i

annan kommun än hemortskommunen utnyttja avdrag för underskott i förvärvskälla.

Dylikt underskott som uppkommit i en kommun får nämligen enligt

46 § 1 mom. kommunalskattelagen endast avräknas å sådan den skattskyldiges

inkomst, som skall tagas till beskattning i samma kommun.

År 1958 beslöt riksdagen sådana ändringar i 46 § 4 mom., 48 § 4 mom., 50 §

3 mom. och 58 § 1 mom., ävensom punkt 4 av anvisningarna till 46 §, allt kommunalskattelagen,

att skattskyldig, som åtnjutit inkomst i annan kommun än

hemortskommunen och vars inkomst i sistnämnda kommun inte förslår till utnyttjande

vid den kommunala inkomsttaxeringen av ortsavdrag och de under

allmänna avdrag hänförliga avdragsposterna för periodiskt understöd, pensionsförsäkringspremier

.samt vissa andra försäkringsavgifter av personlig art, skall

äga rätt att avräkna återstående del i den andra kommunen. Därmed tillgodosågs

ett ofta och från skilda håll uttalat önskemål. Inte minst från riksdagens

sida hade vid upprepade tillfällen påtalats det otillfredsställande i att skattskyldig

vid den kommunala taxeringen på grund av kommungränsernas stora

betydelse vid denna taxering i vissa fall inte fick tillgodoräkna sig ortsavdrag

och allmänna avdrag i full utsträckning, trots att han haft inkomst att avrakna

avdragen mot. Såsom särskilt stötande hade det därvid framstått att ortsav
Bihang

till riksdagens protokoll 19G3. 7 samt. Nr 23

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1963

draget, vilket avdrag var avsett att från beskattning undanta vad som motsvarade

existensminimum, kunde bli outnyttjat, helt eller delvis.

I förarbetena till lagstiftningen framhölls, att förslaget inte kunde sägas helt

tillgodose de uttalade önskemålen, eftersom vissa allmänna avdrag, nämligen

underskottsavdrag och det gift kvinna tillkommande s. k. förvärvsavdraget,

inte omfattades av reformen. Anledning till att avdragen för underskott å förvärvskälla

lämnades åsido var bl. a. det förhållandet att underskottsavdrag å

fastighet inte fick avdragas från garantibeloppet för fastigheten. Detta var,

framhöll departementschefen i proposition nr 42 år 1958, ofrånkomligt, så länge

fastighetsbeskattningen bestod. Det kunde därför knappast komma i fråga att

utsträcka rätten till avdrag för underskott å förvärvskälla, däri fastighet ingick,

sa att skatteunderlaget reducerades i en annan kommun, medan den kommun,

där fastigheten var belägen, fick beskatta garantibeloppet ograverat. På grund

härav borde enligt departementschefens mening anstå med prövningen av denna

fråga intill dess fastighetsbeskattningen avvecklades. Under sådana förhållanden

var departementschefen ej heller beredd att framlägga förslag om en

dellösning, som tog sikte på utvidgad avdragsrätt för allenast andra underskott

an de har nämnda. 1958 års bevillningsutskott anslöt sig i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 23 till vad departementschefen sålunda anfört

men framhöll angelägenheten av att även frågan om underskottsavdrag bringades

till en lösning.

I den förevarande motionen framhålles att hemortskommun och arbetsplatskommun

allt mindre ofta sammanfaller för den skattskyldige. Nämnda förhållande

ar särskilt markerat i större tätorter med ett flertal omlandskommuner

Den okade rörligheten på arbetsmarknaden bidrager också härtill. Det måste

alltsa betraktas som en naturlig utveckling att bostadskommunen kan vara en

annan än arbetsplatskommunen. Detta bör också generellt komma till uttryck

i skattelagstiftningen i de fall då det gäller bostadskostnaden.

Enligt gällande bestämmelser i kommunalskattelagen om schablontaxering

av en- och tvåfamilj sfastighet äger den skattskyldige göra avdrag för uppkommande

underskott å fastigheten. Detta avdrag kan utnyttjas endast av den

som har inkomster i hemortskommunen. För vissa kategorier av rörelseidkare

förefinns inte denna möjlighet, nämligen om bostadsfastigheten i hemortskommunen

utvisar underskott och om rörelseidkaren endast har inkomst i den

kommun där rörelsen är belägen. Det synes därför skäligt, att ej utnyttjade

underskott i hemortskommunen i dylika fall får avdragas i rörelsekommunen

genom tillägg till 46 § 4 mom. kommunalskattelagen.

Utskottet

En- och tvåfamiljsfastigheter beskattas jämlikt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen

i regel efter schablon på så sätt att intäkten av fastigheten för helt år

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1963

3

räknat upptages till två och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde året

näst före taxeringsåret. Från denna intäkt får enligt 25 § 3 mom. nämnda lag

endast avdragas omkostnader i form av räntor samt tomträttsavgäld eller liknande

avgäld. Fysisk person, som är mantalsskriven å honom tillhörig sådan

fastighet, äger dessutom åtnjuta ett extra avdrag med, för helt år räknat, 200

kronor, dock högst med det belopp, som utgör intäkt av fastigheten, d. v. s. två

och en halv procent av taxeringsvärdet. I de fall då intäkten överstiger avdragen

utgör det överskjutande beloppet nettointäkt av fastigheten, som upptages

till beskattning vid den statliga taxeringen i hemortskommunen. Vid den kommunala

taxeringen i den kommun, där fastigheten är belägen, beskattas garantibeloppet,

d. v. s. två och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.

Därest i förvärvskälla inom en kommun uppkommer underskott, d. v. s. om i

nu förevarande fall i hemortskommunen avdragen för räntor och tomträttsavgäld

eller liknande avgäld ävensom det extra avdraget å högst 200 kronor

överstiger intäkten (två och en halv procent av taxeringsvärdet), får underskottet

endast avräknas å den inkomst, som beskattas i samma kommun.

Det här föreliggande spörsmålet om rätt att överföra avdrag för underskott

å en- och tvåfamiljsfastigheter i fastighetskommunen (hemortskommunen) till

annan kommun (rörelsekommunen) är ett problem, som ingår i ett vida större

sammanhang, nämligen frågan om rätten att vid inkomstbeskattning över huvud

taget från en kommun till en annan överföra underskottsavdrag å förvärvskälla,

således inte blott beträffande annan fastighet utan även i fråga om övriga

förvärvskällor, och detta vare sig det gäller från hemortskommunen till annan

kommun eller det motsatta fallet, från sistnämnda kommun till hemortskommunen.

Såsom tidigare framhållits i betänkandet prövades frågan om rätten att överföra

ett icke utnyttjat avdrag för underskott å förvärvskälla i en kommun till

annan kommun, där den skattskyldige hade inkomst, i samband med att en

sådan rätt infördes i fråga om ortsavdrag och sådana allmänna avdrag, som

omförmäles i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen (avdrag för periodiskt understöd,

pensionsförsäkringspremier och vissa andra försäkringsavgifter ävensom

det sedermera tillkomna avdraget för underhåll å högst 1 000 kronor till icke

hemmavarande barn). Därvid uttalades såväl i propositionen nr 42 ar 1958 som

i bevillningsutskottets av riksdagen samma år godkända betänkande nr 23 att

frågan om en utvidgning av rätten till underskottsavdrag borde prövas först i

samband med fastighetsbeskattningens avveckling.

1 likhet med 1958 års bevillningsutskott finner utskottet starka skäl tala för

att skattskyldig medges möjlighet att tillgodogöra sig avdrag för underskott å

förvärvskälla även i annan kommun än den där beskattning av från förvärvskällan

härflytande inkomst sker. Detta gäller således också sådana underskott

som — i enlighet med vad i den föreliggande motionen angivits — uppkommer

vid schablontaxering av en- och tvåfamiljsfastigheter.

Även om motionsyrkandet om rätt till avdrag för underskott å förvärvskälla

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1963

i de fall, som omnämnes i motionen, i och för sig framstår såsom berättigat, vill

utskottet emellertid framhålla, att de förhållanden, som år 1958 ledde till att

man då avstod från en reform med avseende å underskottsavdragen, alltjämt

gäller. Främst fäster utskottet avseende vid den omständigheten att ett bifall till

motionsyrkandet skulle innebära, att den kommun där fastigheten är belägen

skulle ograverat få beskatta garantibeloppet, medan en annan kommun — rörelsekommunen

— skulle få vidkännas en mot underskottsavdraget svarande reducering

av sitt skatteunderlag. En sådan ordning kan inte anses tillfredsställande.

Det bör inte heller ifrågakomma att utbryta det här föreliggande yrkandet ur

sitt större sammanhang, nämligen frågan om en generell rätt att vid beskattningen

överföra underskottsavdrag från en kommun till en annan. Spörsmålet

torde därför enligt utskottets mening böra prövas först i samband med fastighetsbeskattningens

avveckling.

Med det anförda får utskottet avstyrka den föreliggande motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 438 av herr Larsson i Borrby m. fl. angående

rörelseidkares rätt till avdrag vid beskattningen för underskott

å fastighet icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, fröken Ranmark, herrar

Oscar Carlsson, Wärnberg , Lundström, Gösta Jacobsson, Tage Johansson, Billman

och Nordenson; samt

från andra kammaren: herrar Allard, Nilsson i Svalöv, Kärrlander, Engkvist,

Asp, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora,

Björkman och Broberg.

Reservation

av herr Eriksson i Bäckmora, som ansett att utskottet bort anföra och hemställa

följande:

En- och tvåfamiljsfastigheter---(lika med utskottet fr. o. m. första stycket

t. o. m. fjärde stycket)---fastighetsbeskattningens avveckling.

I likhet med 1958 års bevillningsutskott finner utskottet starka skäl tala för att

skattskyldig medges möjlighet att tillgodogöra sig avdrag för underskott å för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1963

5

värvskälla även i annan kommun än den där beskattning av från förvärvskällan

härflytande inkomst sker. Vad gäller detta spörsmål i sin helhet torde

en lösning lämpligen kunna uppnås i samband med fastighetsskattens avveckling.

Utskottet förväntar att denna avvecklingsfråga löses så snart ske kan.

Såsom framhållits i motionen är emellertid den berörda frågan om avdrag

för underskott å en- eller tvåfamiljsfastighet, som bebos av den skattskyldige,

av speciell natur. Det kan inte anses tillfredsställande att två personer, av vilka

endast den ene är rörelseidkare men vilka båda är helt jämförbara i fråga om

inkomstförhållanden, arbetsplatsens belägenhet m. m., inte åtnjuter lika rätt

till avdrag för underskott å den fastighet de vardera bebor. Utskottet finner det

angeläget att denna olägenhet omedelbart elimineras. Då hinder ej föreligger

att lösa denna fråga utan att avvakta lösningen av övriga berörda problem, tillstyrker

utskottet motionsyrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen II: 438 måtte antaga

följande

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 46 § 4 mom. kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 4 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

46 §.

4 mom. Kunna avdrag, som i 2 mom. sägs, eller underskott enligt 1 mom.,

därest detta hänför sig till fastighet, som avses i 24 § 2 mom. och för vilken

avdrag åtnjutes enligt 25 § 3 mom. andra stycket, helt eller delvis icke utnyttjas

i hemortskommunen och har den skattskyldige från förvärvskälla åtnjutit inkomst,

som skall tagas till beskattning i annan kommun än hemortskommunen,

skall bristen avräknas från sådan inkomst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift

utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall äga tillämpning

jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering i första

instans verkställes år 1964.

Tryck: Rotopress, Stockholm 1963

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:122 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 30 § kommunalskattela a1 i texten