Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

1963-04-23 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:25, Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

1

Nr 25

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående vissa åtgärder i syfte att främja företagens

kapitalförsörjning m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 431 av herr Hagberg m. fl. och II: 526 av

herr Heckscher m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t genom vidgade direktiv till allmänna

skatteberedningen måtte ge denna i uppdrag att utreda frågan om en

successiv avveckling av dubbelbeskattningen å aktiebolag och ekonomiska

föreningar»;

II) de likalydande motionerna I: 436 av herr Hagberg m. fl. och II: 529 av

herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Anvisningar

till 41 §.

1. Inkomst av —--särskilt stadgas.

För skattskyldig,---av följande.

Därest vinstresultat--— stadgade grunder.

Den i -—■ — — nedan sägs.

Lagret vid beskattningsårets utgång må icke upptagas till lägre belopp

än trettio procent av lagrets anskaffningsvärde eller, därest återanskaffningsvärdet

å balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall

efter avdrag för inkurans.

Därest värdet å lagret, beräknat till anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet

och i förekommande fall efter avdrag för inkurans, uppgår till lägre

belopp än som motsvarar medeltalet av värdena å lagren vid utgången av

de två närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren) må lagret

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

vid beskattningsårets utgång i stället upptagas till lägst ett belopp motsvarande

förstnämnda värde å detta lager efter avdrag med sjuttio procent

av sagda medeltals värde. Därvid skola såsom värden å lagren vid

jämförelseårens utgång hava upptagits anskaffningsvärdena eller, därest

återanskaffningsvärdena å balansdagarna i fråga varit lägre, sistnämnda

värden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. Föreligger sådant

fält att sjuttio procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av

lagret vid beskattningsårets utgång, må avdrag åtnjutas jämväl för det

överskjutande beloppet, därest en häremot svarande avsättning i räkenskaperna

gjorts till lagerregleringskonto. Då avdrag för sådan avsättning

medgivits, skall avsättningen återföras till beskattning nästfoljande beskattningsår,

därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning till dylikt konto

får prövas enligt bestämmelserna ovan. Ingå i lagret råvaror eller stapelvaror,

må lagret av sådana varor eller del därav upptagas till lägst sjuttio

procent av värdet å tillgångarna i fråga, beräknat efter lägsta marknadspris

under beskattningsåret eller under något av de närmast föregående nio beskattningsåren.

Därest sist angivna grund för värdering av varulagret eller

del därav tillämpats, skall vad ovan sägs om värdering med hänsyn tagen

till medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående

beskattningsåren icke gälla.

Utan avseende----vara påkallat.

Vad i--— såsom skäligt.

Avdrag för---skattskyldiga angivit.

Vid bestämmande -— — — eget kapital.

När fråga ---- — skulle ifrågakommit.

Nedskrivning av---— september beskattningsåret.

Vad här---årets inkomst.

Har avverkningsrätt---influtna likviden.

Om beskattningsmyndighet,--— till beskattning.

Motsvarande gäller---års inkomstberäkning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

III) de likalydande motionerna 1:520 av herr Lundström m. fl. och II:

632 av herr Ohlin m fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

1. att beskattningsreglerna avseende värdering av varulager ändras så att

nedskrivning tillätes till 30 procent av lagrets värde, att gälla fr. o. m. 1964

års taxering.

2. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj:t i avvaktan på

en vidare översyn av avskrivningsreglerna avseende byggnader inom rörelse

(industribyggnader o. likn.) måtte till innevarande års höstriksdag fram
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963 3

lägga förslag om rätt till avskrivning intill tio procent av byggnadens värde

under första året, samt

3. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om tillsättande av särskild beredning

för att utarbeta förslag till sådana reformer av skattelagstiftning och

annan lagstiftning, som är ägnade att öka företagssparandet och därigenom

skapa större finansiellt utrymme för en snabbare utbyggnad, rationalisering

och modernisering av industriens och övriga företags tekniska, maskinella

och andra resurser».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 526, II: 529 och II: 632.

A. Avveckling av dubbelbeskattningen av aktiebolag och

ekonomiska föreningar

Gällande bestämmelser

Ifrågavarande dubbelbeskattning innebär enligt gällande regler att aktiebolagens

och de ekonomiska föreningarnas vinster beskattas dels hos bolagen

och föreningarna och dels hos delägarna när vinstmedlen utdelas till

dessa. Bolagen och föreningarna äger, med visst undantag för kooperativa

föreningar, vid taxeringen icke göra avdrag för belopp som utdelas. Eftersom

avdrag inte medges för vinstutdelningarna, beskattas fonderad och utdelad

vinst i princip efter samma grunder.

För att undvika att bolagens och föreningarnas vinster beskattas mer än

två gånger gäller i princip sedan år 1928 att, om ett aktiebolag eller en ekonomisk

förening uppbär utdelning från annat svenskt bolag eller annan

svensk ekonomisk förening, det bolag eller den förening, som uppbär utdelningen,

inte är skattskyldig för denna. Från skattefriheten har emellertid

gjorts betydelsefulla undantag, vilka har avseende å aktiebolag och ekonomiska

föreningar, som driver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse,

samt de s. k. svarta familjebolagen.

Giltigheten av nu berörda bestämmelser är i viss utsträckning begränsad

vid 1963—1973 års taxeringar genom den av 1960 års höstriksdag antagna

förordningen med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags

och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall (SFS 658/1960). Enligt

denna förordning har svenska aktiebolag medgivits viss rätt att åtnjuta

avdrag för utdelning å nyemissioner. Härjämte har bl. a. viss inskränkning

skett i aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas frikallelse från

skattskyldighet för utdelningar från sådana företag. Vad gäller rätten till

avdrag för utdelning avser den sådana aktier, för vilka inbetalning sker

under tiden den 1 januari 1961—den 31 december 1966 i samband med bolagsbildande

eller vid ökning av aktiekapital. Avdraget är begränat till

jl lliliang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 25

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

4 procent av det vid beskattningsårets utgång för de nya aktierna inbetalade

kapitalet. För rätt till avdrag krävs att bolagets aktier vid beskattningsårets

utgång inte till mer än 50 procent tillsammans ägdes av sådana svenska

aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som är frikallade från skattskyldighet

för utdelning från bolaget.

Rätten till avdrag är tidsbegränsad — utom i ovan nämnt hänseende —

även på det sätt att avdrag får åtnjutas vid taxeringen t. o. in. femte taxeringsåret

efter det, då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första gången

medgivits, d. v. s. under sammanlagt högst sex år.

Vad angår inskränkningarna i skattefriheten för utdelningen innebär

den tillfälliga lagstiftningen att bolag och föreningar, som driver rörelse,

jordbruk eller skogsbruk, blir skattskyldiga för utdelning å aktier och andelar,

som anskaffats i kapitalplaceringssyfte. För förvaltningsföretag, d. v. s.

bolag eller föreningar, vilkas verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande

består i förvaltning av annan fastighet, värdepapper eller annan

därmed likartad lös egendom, inträder skattskyldighet för uppburen utdelning

i den mån sammanlagda beloppet därav överstiger den av bolaget för

beskattningsåret beslutade egna utdelningen. Den utdelningsinkomst som

fonderas blir således beskattad. Om förvaltningsföretagets verksamhet uteslutande

består i förvaltning av värdepapper och därmed likartad lös egendom

och det är en väsentlig uppgift för företaget att genom ett välfördelat

\ärdepappersinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare riskfördelning samt

slutligen aktierna eller andelarna i företaget ägs av ett stort antal fysiska

personer, gäller särskilda regler. Dylika förvaltningsföretag, d. v. s. främst

de börsnoterade investmentbolagen, blir skattskyldiga för uppburen utdelning

i den mån sammanlagda beloppet därav överstiger 125 procent av den

av bolaget för beskattningsåret beslutade utdelningen.

Den nya lagstiftningen innebär även att företag, som driver byggnadsrörelse,

tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter,

blir skattskyldiga för utdelning å aktier och andelar, som utgör lager i rörelsen.

Riksskattenämnden äger om särskilda skäl föreligger medge att företag,

som driver rörelse, jordbruk och skogsbruk, skall behandlas som förvaltningsföretag

vid tillämpningen av den provisoriska lagstiftningen.

Frågans tidigare behandling

Yrkanden om avveckling av dubbelbeskattningen av aktiebolag och ekonomiska

föreningar har under senare år upprepade gånger motionsvägen

förelagts riksdagen men städse avvisats, bl. a. vid 1959, 1961 och senast

1962 års riksdagar. I sitt av sistnämnda riksdag godkända betänkande nr

20 uttalade bevillningsutskottet bl. a. att frågor rörande dubbelbeskattningen

av aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas vinstmedel omfattades

av allmänna skatteberedningens uppdrag och att beredningens prövning borde

vara förutsättningslös, i följd varav utskottet inte kunde tillstyrka de då

i detta ämne föreliggande motionsyrkandena.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1663 5

Motionerna

1 motionerna 1: 431 och II: 526 framhålles att den föreliggande dubbelbeskattningen

motverkar företagens villighet att genom nya emissioner anskaffa

nytt riskvilligt kapital. I vissa länder, t. ex. England, medges avdragsrätt

för utdelad vinst. På andra håll, t. ex. Västtyskland, har man en

låg skattesats beträffande utdelad vinst mot en skattesats på fonderad vinst

som något överstiger den svenska. Det främsta skälet för differentiering där

sådan företagits har varit önskemålen att öka tillflödet särskilt av långsiktigt

sparande till kapitalmarknaden samtidigt som man har velat erhålla

en spridning av de riskvilliga kapitalinsatserna. I Sverige förekommer blott

en tillfällig och mycket begränsad rätt till avdrag för utdelad vinst.

Dubbelbeskattningen ställer enligt motionärernas mening mycket höga

krav på avkastning i de företag som för sin kapitalförsörjning är t\ungna

att gå ut på aktiemarknaden. Beskattningen motverkar alltså nyföretagsamheten

och rörligheten i det ekonomiska livet. Nackdelarna av denna dyra

kapitalförsörjningsform visar sig i allt flera företags växande benägenhet

att skaffa sig kapital genom obligationsemissioner. Fördelen från företagsekonomisk

synpunkt med att låna medel är ju att ränteutbetalningarna i

motsats till aktieutdelningen är avdragsgilla vid beskattningen. Men de

långa lånen representerar icke det riskvilliga kapitalet. En lättnad i beskattningen

på utdelade vinster är därför ytterligt angelägen. Starka skäl talar

för att aktiebolag endast skall betala skatt för den vinst som inte utdelas.

En planmässigt genomförd successiv minskning av skatten på den utdelade

vinsten torde vara en lämplig utväg.

Det absolut övervägande antalet av vårt lands aktiebolag utgöres -— framhåller

motionärerna — av egenföretagen eller de s. k. familjeföretagen. Det

kan antagas att en successiv avveckling av dubbelbeskattningen på aktiebolagens

vinst till en början inte får praktisk betydelse för andra aktiebolag

än dem som tidigare haft möjlighet att utdela. För egenföretagen är på

grund av dubbelbeskattningen utdelning på aktiekapitalet i regel alltför

betungande och förekommer därför sällan. Detta har i sin tur medfört ett

svagt intresse för placering av riskvilliga medel i dessa företag, som således

för närvarande inte har någon direkt emissionsmarknad alt vända sig

till. Därmed uteblir också möjligheten till lättnad i kapitalanskaffningsproblemet

till dess att dubbelbeskattningen helt eller i det närmaste avskaffats.

En lösning på det föreliggande problemet är enligt motionärerna

att under eu övergångstid göra aktieutdelning upp till eu viss procent a\- dragsgill vid beskattningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

B. Varulagervärderingen vid inkomstbeskattningen

Gällande bestämmelser

Genom beslut av 1955 års riksdag genomfördes ändrade regler för företagsbeskattningen.

Vad angår värderingen av tillgångar avsedda för omsättning

eller förbrukning (lager) föreskriver de nya bestämmelserna i

punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen att den bokföringsinässiga

värdesättningen skall godtas vid inkomstberäkningen endast under

förutsättning att den inte står i strid med särskilda, för denna beräkning

meddelade bestämmelser. Huvudregeln för varulagervärderingen är att lagret

vid beskattningsårets utgång inte må upptas till lägre belopp än 40 procent

av lagrets anskaffningsvärde vid samma tidpunkt eller, därest återanskaffningsvärdet

är lägre, sistnämnda värde. Lagret får således nedskrivas

med högst 60 procent. Från det värde, varå nedskrivningen får göras,

må först avräknas den inkurans i lagret som kan finnas å balansdagen.

Med tillämpning av endera av två supplementärregler kan i särskilda fall

lägre lagervärden än enligt huvudregeln medgivas. Enligt den ena regeln må

nedskrivningens storlek beräknas på medeltalet av lagren under de två närmast

föregående beskattningsåren, vilket i vissa fall kan leda till negativa

lagervärden. Den andra supplementärregeln innebär, att om i lagret ingår

råvaror eller stapelvaror lagret i denna del får upptas till lägst 70 procent

av ifrågavarande tillgångars lägsta marknadsvärde under en tioårsperiod.

Beträffande lagervärderingen enligt huvudregeln antogs särskilda bestämmelser

för vissa övergångsår. Lagret för beskattningsåret 1956 skulle enligt

dessa värderas till lägst 20 procent av anskaffningsvärdet och lagret för beskattningsåret

1957 till lägst 30 procent av anskaffningsvärdet. Sistnämnda

procentsats gällde även beträffande varulagervärderingen vid utgången av

beskattningsåret 1958. Från och med beskattningsåret 1959, alltså från och

med 1960 års taxering, skulle de nya bestämmelserna helt träda i kraft.

Genom lag den 13 mars 1959, nr 54, uppsköts emellertid det fulla ikraftträdandet

av 1955 års lagervärderingsregler till 1961 års taxering.

Frågans behandling vid tidigare års riksdagar

Förslag till de nya bestämmelserna rörande företagsbeskattningen förelädes

1955 års riksdag i proposition nr 100. Häri hade beträffande varulagervärderingen

förordats de regler, för vilka ovan redogjorts. I anledning av

propositionsförslaget yrkades i väckta motioner, att lägsta gränsen för tilllåten

nedvärdering av lagret skulle bestämmas till 30 procent. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 45 avstyrkte 1955 års bevillningsutskott berörda

motioner. Utskottet anförde bl. a.

Utskottet ansluter sig för sin del till departementschefens uppfattning att

något verkligt väsentligt med en ändrad företagsbeskattning inte kan vinnas

från konjunkturpolitisk synpunkt med mindre reglerna för varulagervärde
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

ringen skärpes. Såsom i propositionen framhålles kan redan mindre ändringar

i reglerna för beräkningen av det skattemässigt tillåtna lägsta lagervärdet

öva en betydelsefull inverkan på företagens möjligheter till likviditetsförstärkning

genom lagernedskrivningar och därmed på omfattningen av

företagens investeringar inte endast i lagertillgångar utan jämväl i maskiner,

inventarier o. d.

Den fråga varom olika meningar råder är var lägsta gränsen för tillätet

bokfört lagervärde skall dragas. Självfallet måste här ske en avvägning mellan

å ena sidan de synpunkter av konjunkturpolitisk art, som utskottet enligt

vad i det föregående framhållits funnit tala för kraftigast möjliga åtstramning

av de permanenta värderingsreglerna, och å andra sidan behovet

av regler, som lämnar utrymme för betryggande nedskrivningar för pnsfallsrisk.

Det torde inte vara möjligt att ange hur långt gående nedskrivningar

nu gällande bestämmelser medger. Som av propositionen framgar

har^ emellertid av mellankommunala prövningsnämnden tillämpad praxis,

enligt vilken nedskrivning i princip medges till 30 procent av lagrets lägsta

värde, kommit att under senare år i betydande utsträckning tillämpas av

näringslivet och taxeringsmyndigheterna. Enligt utskottets mening måste

det med utgångspunkt härifrån vara helt uteslutet att tillmötesgå motionsyrkandena

om en lägsta gräns vid 30 procent av lagrets anskaffningsvärde,

emedan en på så sätt bestämd gräns inte skulle medföra den från konjunkturpolitiska

synpunkter önskvärda åtstramningen i värderingsreglerna. I

själva verket skulle såsom ock departementschefen framhållit en huvudregel

enligt detta alternativ i förening med de föreslagna supplementärreglerna

i åtskilliga fall innebära ännu generösare värderingsregler än de nu i

praxis tillämpade.

Då det åter gäller att bedöma behovet av nedskrivning for pnsfallsnsk

måste enligt utskottets mening starkt avseende fästas vid det förhållandet,

att beträffande sådana lagertillgångar som är underkastade den största prisfallsrisken,

nämligen rå- och stapelvaror, värderingen får ske med utgångspunkt

från lägsta marknadspriset under en tioårsperiod enligt den ena av

supplementärreglerna. Då det kan antagas, att företag med lager av tillgångar

av nyss nämnt slag kommer att tillämpa ifrågavarande supplementärregel,

vilken väl i de flesta fall torde ge det lägsta lagervärdet, kommer huvudregeln

att gälla för det stora flertalet företag med mera prisbeständiga lagertillgångar

och företag med sammansatta lager, där en prisförändring i någon

del'' av lagret inte i någon mera avsevärd grad påverkar det totala lagrets

värde. Läget blir alltså det alt huvudregeln i det väsentliga kommer att

tillämpas av företag som har det förhållandevis minsta behovet av nedskrivning

för prisfallsrisk.

Även i motioner vid senare års riksdagar har vid flera tillfällen framställts

yrkanden om ändring av huvudregeln för varulagervärderingen så alt procenttalet

för den nedre gränsen bestämmes till 30. Dessa yrkanden har avvisats

av riksdagen. Därvid har från bevillningsutskottets sida bl. a. framhållits

att utskottet i princip ansåg alt huvudregeln för varulagervärderingen

inte borde medge en längre gående nedskrivning än till 40 procent av

värdet. Utskottet har uttalat den meningen att sedan väl den erforderliga

uppskrivningen skett — det torde komma att visa sig alt för näringslivet

i allmänhet eu (iO-procentig nedskrivning skulle vara tillräcklig för det

svfte nedskrivningen främst avsåg att tjäna, nämligen att medge ett bet ryg
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

gande skydd mot prisfallsrisk. Det har vidare framhållits att genom särskilda

regler sörjts för att ytterligare prisfallsskydd kunde beredas företag

med särskilt priskänsliga varor.

Även frågan om ändring av övergångsbestämmelserna till den nya lagstiftningen

har vid flera tillfällen varit föremål för behandling av riksdagen (jfr

bevillningsutskottets betänkande nr 17/1959, nr 37/1960 och nr 20/1961).

Senast har spörsmålet i anledning av därom väckta motioner — av huvudsakligen

samma innehåll som de nu förevarande — behandlats av 1962 års

bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande nr 35. Utskottet

uttalade därvid bl. a. att gällande bestämmelser för varulagervärderingen

måste för normalfallen anses ge ett fullt tillfredsställande skydd mot prisfall.

Ändringsyrkandena i motionerna rörande huvudregeln, vilka avsåg

rätt till nedskrivning av varulager till lägst 30 procent av lagrets värde, hade

heller inte grundats på att så var fallet. Till stöd för motionerna åberopades

i stället önskvärdheten att öka företagssparandet och konsolideringsmöjligheterna

inom näringslivet. Utskottet framhöll att det givetvis var av utomordentligt

värde inte endast för företagen utan även för det allmänna att

företagen hade goda möjligheter till konsolidering och en god likviditet. Utskottet

fortsatte.

Emellertid måste en avvägning ske mellan önskemålen att beskattningsreglerna

utformas så att de i största utsträckning bidrar till företagens konsolidering

och det allmännas befogade anspråk på att även skattskyldiga,

som driver rörelse, skall bidra till skatteintäkterna alltefter sin bärkraft.

Att därvid^ förstnämnda synpunkt såvitt gäller reglerna för varulagervärderingen

i vårt land har fått göra sig gällande i minst lika hög grad som i

jamtörbara länder framgår enligt utskottets mening därav att de svenska

bestämmelserna i förevarande hänseende allmänt torde betraktas som mvcket

generösa.

Med ett avstyrkande av motionerna framhöll utskottet slutligen, att företagsbeskattningens

framtida utformning var föremål för överväganden inom

allmänna skatteberedningen, som därvid givetvis skulle uppmärksamma frågan

i vad mån hänsyn vid beskattningen borde tas till näringslivets behov

av konsolidering och självfinansiering och att utskottet inte blivit övertygat

om att behoven av ökad konsolidering och förbättrad likviditet var av sådan

styrka att riksdagen borde frångå sina tidigare ställningstaganden till frågan

om högsta tillåtna varulagernedskrivning.

Motionerna

Till stöd för lagstiftningsyrkandet i motionerna I: 436 och II: 529 åberopas

motivering i motionerna 1:431 och 11:526. Däruti framhålles att man

vid bedömandet av regler som bör gälla vid inkomsttaxeringen måste särskilt

beakta varulagrets ekonomiska karaktär för handels- och produktionsföretag.

Sådana företag är tvungna att hålla sig med ett visst lager för

att över huvud taget kunna bedriva sin verksamhet. De kan inte lösgöra

det i lagret investerade kapitalet, utan detta är lika hårt bundet som kapi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963 9

tal investerat i anläggningstillgångar. En uppskrivning av varulagret leder

till blott en skenbart högre vinst. Företaget visar inte en emot denna skenbara

vinst svarande ökad avkastning. Uppskrivningen träffar med andra

ord företagets arbetande kapital oberoende av om företaget i övrigt visar

vinst eller förlust. Den uppskrivning av varulagervärdena som framtvingades

för två år sedan begränsade företagens arbetande kapital. Uppskrivningen

träffade mycket ojämnt och utan hänsyn till det enskilda företagets

konkurrensläge. Inte minst drabbades den mindre och medelstora företagsamheten,

som för närvarande arbetar under mycket besvärande villkor då

det gäller anskaffningen av riskvilligt kapital. Mot den bakgrunden talai

såväl principiella som praktiska skäl enligt motionärernas uppfattning för

en återgång till de varulagervärdesbestämmelser som gällde vid 1960 års

taxering. För ökad rätt till avskrivning talar i nutida konjunkturläge det

förhållandet att många företag nu måste arbeta »på lager». Möjligheten härtill

är givetvis beroende av likviditeten. En ökning av denna genom föibättrade

avskrivningsvillkor skulle alltså vara sysselsättningsfrämjande.

I motionerna I: 520 och II: 632 framhålles, att många företag endast i

mindre utsträckning har tillgångar i form av fasta anläggningar. I stället

finns deras tillgångar huvudsakligen i varulagret. Vad denna företagskategori

beträffar spelar reglerna för nedskrivning av varulager en central roll

för företagets sparande och självfinansieringsmöjligheter. Flertalet mindre

företag återfinnes i denna grupp. En liberalisering av varulagervärderingsreglerna

skulle bäst motsvara dessa företags förutsättningar. För att i erforderlig

tid ge stimulans och motverka ytterligare konjunkturförsvagning

bör den fördjupade nedskrivningsrätten tillämpas redan vid 1964 års taxering.

C. Särskild beredning i syfte att främja företagens kapitalförsörjning

I motionerna I: 520 och II: 632 framställes tre yrkanden, av vilka det

första om ändring av bestämmelserna om varulagervärderingen vid inkomsttaxeringen

behandlats här ovan och det andra om översyn av avskrivningsreglerna

för byggnader inom rörelse besvaras i utskottets betänkande nr 20.

I nu förevarande sammanhang behandlas motionärernas tredje yrkande,

nämligen att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om tillsättande av särskild beredning för att utarbeta förslag till sådana

reformer av skattelagstiftning och annan lagstiftning, som är ägnade

att öka före lagssparandet och därigenom skapa större finansiellt utrymme

för en snabbare utbyggnad, rationalisering och modernisering av industriens

och övriga företags tekniska, maskinella och andra resurser.

Motionärerna erinrar till en början om att levnadsstandardens stegring i

vårt land i hög grad är beroende av en gynnsam utveckling av industriproduktionen.

Den avmattning i produktionen, som sedan några år kunnat iakttagas,

ger anledning till skärpt uppmärksamhet. Tillkomsten av den euro
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

peiska gemensamma marknaden har medfört en kraftig injektion av stimulans

och utvecklingskraft för de engagerade länderna. Produktionsutvecklingen

inom industrien har där varit vida snabbare än i Sverige. Det vore

allvarligt om den svenska industriproduktionens ökning någon längre tid

skulle fortsätta att släpa efter.

Inom viktiga offentliga sektorer av samhällsekonomien råder — framhåller

motionärerna — en alltmer accentuerad underförsörjning. Detta gäller

sjukvården, vissa andra vårdområden samt utbildningsväsendet. För att

dessa svårigheter skall kunna övervinnas inom rimlig tid utan alltför stor

belastning av den allmänna levnadsstandarden i övrigt, måste produktionsutvecklingen

inom industri och näringsliv i övrigt gå snabbare än som de

senaste åren varit fallet. Även vårt lands möjligheter att öka biståndet till

de ekonomiskt eftersatta folken ute i världen sammanhänger givetvis med

produktionsutvecklingen här hemma.

För att accentuera den centrala betydelsen av alt gynnsamma villkor skapas

för industriproduktionens utveckling erinrar motionärerna vidare om

bl. a. 1959 års långtidsutredning, som redovisat ett utförligt material i sitt

betänkande »Svensk ekonomi 1960—1965» (SOU 1962:10). Utredningen

räknar med eu höjning av industriproduktionens årliga ökning till 5 procent

for 1960-talets första hälft. Om detta program skall kunna realiseras

måste kapitalintensiteten (nedlagt kapital per anställd) höjas. Ett väsentligt

villkor för en snabbare produktivitetsökning inom industrien är enligt

långtidsutredningen att kapitalinsatserna ökas. Speciellt fäster utredningen

avseende vid betydelsen av att industrien, som har det mest utsatta

läget i konkurrensen med utlandet, i nuvarande handelspolitiska situation

bor få mojligheter att genomföra en expansion och rationalisering i all den

omfattning, som svarar mot företagens egen bedömning av expansionsmöjligheterna.

J

Även andra omständigheter gör enligt motionärernas mening en höjning

av kapitalinsatsen per anställd inom industrien nödvändig, såsom den

knappare tillgången på arbetskraft och arbetstidsförkortningen. De totala

arbetskostnaderna har också stegrats kraftigt under den senast förflutna

3-arsperioden. Bortsett från Västtyskland synes arbetskostnaderna i Sverige

under åren 1959 1961 enligt tillgängliga uppgifter ha ökat starkare

an i nagot av våra större konkurrentländer i Europa. Härtill kommer den

delvis mycket besvärande bristsituation som råder inom stora delar av vårdoch

utbildningsområdena samt bostadssektorn.

Enligt motionärernas uppfattning är det en felsyn att ATP-fondernas tillkomst

skulle ha löst kapitalförsörjningsproblemet. Vad det mer kortsiktiga

perspektivet beträffar är det inte visat att det totala sparandet genom

ATP blivit större än vad det eljest skulle ha blivit. Snarare tyder gjorda

uppskattningar på att försäkringssparandet under 1960-talet skulle ha

vuxit snabbare med en annan organisation av pensionsförsäkringen. Man

bor inte som ofta sker förbise att företagens interna sparande och direkta

kapitalforsörjningsmöjligheter kraftigt reducerats genom pensionsstiftelse
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1D63

sparandets bortfall. Det sparandebortfall som ATP beräknades medföra i

sitt inledningsskede efter 1960 kan hittills ha kompenserats genom ett kraftigt

statligt och kommunalt tvångssparande via beskattningen. Lättnaden

på kapitalmarknaden 1962 sammanhängde med konjunkturavmattningen

och kan inte utan vidare tas som ett bevis för att vårt land nu kommit in i

ett tillstånd av riklig kapitaltillgång.

Med hänsyn till det ökade kapitalbehov som företagen står inför är det

enligt motionärernas mening i hög grad angeläget att produktionslivets

kapitalförsörjningsproblem angripes med energi och snabbhet. Därför bör

det uppdragas åt en särskild beredning att skyndsamt utarbeta ett handlingsprogram

i syfte alt främja företagsparande och självfinansieringsmöjligheter

samt andra former av kapitalförsörjning för industrien och

den enskilda företagsamheten i övrigt, icke minst de mindre företagen. Syftet

skall vara att därigenom öka stabiliteten till gagn inte minst för de anställda.

Denna beredning bör arbeta fristående från den allmänna skatteberedningen,

ehuru i kontakt med denna, och bör vara oförhindrad att

framlägga delförslag till reformer.

Bland de områden inom lagstiftningen, vilka kan komma i fråga för

vidare överväganden eller för en mera omedelbar reformering, exemplifierar

motionärerna — förutom avskrivningsreglerna för industribyggnader

och reglerna för värdering av varulager — följande:

Avskrivning på återanskaffningsvärde för maskiner och inventarier. Genom

de år 1955 beslutade nya avskrivningsreglerna för maskiner och inventarier

ersattes den fria avskrivningsrätten med en rätt till i princip

femårig avskrivning på anskaffningsvärdet som huvudregel. Så snart värdesäkringskommittén

blivit färdig med sitt utredningsarbete, vilket väntas

ske under 1963, bör frågan om avskrivning på återanskaffningsvärde för

maskiner och inventarier tas upp till fristående prövning. Principiellt är det

nämligen önskvärt att avskrivningsreglerna är så utformade att de tillåter

en realekonomisk avsättning av medel för återanskaffning av förbrukade

eller förslitna produktionsmedel.

Avsättning inom rörelsen för utjämning av pensionskostnad. För att underlätta

ATP-systemets framtida finansiering och för alt motverka det betydande

bortfall, som inträffat i företagssparande för pensionsändamål,

borde företagen tillåtas göra skattefri avsättning till konto inom rörelsen

av de belopp, som utgör mellanskillnaden mellan nu faktiskt erlagd ATPavgift

och en på rimliga grunder beräknad pensionspremie. Medel som avsatts

till sådant konto skulle senare under tiden för ATP:s uppbyggnad

få disponeras för avgiftsbetalning till ATP för att i princip vara förbrukade

vid uppbyggnadsperiodens slut.

Andel i vinst. Ett system, som bygger på någon form av vinstandel för de

anställda ger dem direkt del i den förmögenhetsökning, som genom investering

av vinstavsättningar växer fram i ett framgångsrikt företag och befrämjar

samtidigt en effektiv och ekonomisk produktion. Här bär finnas en

sparstimulans som hittills utnyttjats i mycket ringa utsträckning. Förut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

sättningarna för ett vinstandelssystem är varierande i skilda branscher och

näringsgrenar liksom i olika företag och ett sådant system måste helt

bygga på frivilliga överenskommelser mellan företagsledning och anställda.

Det allmänna borde dock enligt motionärernas mening kunna anpassa lagstiftningen

så, att sådana överenskommelser underlättas. I främsta rummet

krävs reformer av skattelagstiftningen. Dessa skulle exempelvis gå ut på

att anställda som erhåller vinstandel tillförsäkras skattefrihet för den del

därav som står kvar i företagen under en längre period. Företagen bör självklart

få skattefrihet för den del av nettointäkten som sålunda går till de

anställda.

Vidgade återlåningsmöjligheter inom ATP. Gällande bestämmelser för

rätt till återlån av premie till ATP bör ändras så att återlånerätten icke

förfaller kalenderårsvis utan utsträckes att omfatta avgifter som erlagts under

en period av fem år. Även bör skapas en fastare rätt till återlån under

vissa betingelser.

De konkreta förslag som ovan redovisats tar — framhåller motionärerna

— alla sikte på att främja olika former av företagssparande eller att annorledes

förbättra kapitalförsörjningen för näringslivet. Självfinansieringsmöjligheterna

inom företagen framstår för närvarande som alltför beskurna.

Detta belyses av den ansvällning, som företagens upplåning på kapitalmarknaden

och i bankerna undergått under det senaste året, trots att industriinvesteringarna

realt inte ökat. Den starkt ökade, yttre finansieringen av

företagens investeringar är bl. a. en följd av de krympta bruttovinstmarginalerna

samt gällande regler för avskrivning vid beskattningen och för avsättning

till pensionsändamål. De nya förutsättningarna för avsättning till

investeringsfond har uppenbarligen inte kunnat kompensera avskrivningsreglernas

åtstramning.

Utskottets yttrande

A. Avvecklingen av dubbelbeskattningen av aktiebolag och ekonomiska

föreningar

I motionerna 1:431 och 11:526 yrkas skrivelse till Ivungl. Maj:t med

hemställan om vidgade direktiv till allmänna skatteberedningen i syfte att

utreda frågan om successiv avveckling av dubbelbeskattningen av aktiebolag

och ekonomiska föreningar. Motionärerna har, såsom framgår av

deras motivering, uppmärksamheten främst riktad på familj ebolagen och

framhåller, att en successiv minskning av skatten på den utdelade vinsten

på längre sikt skulle tillföra bolagen riskvilligt kapital.

Såsom framhållits i det föregående antog 1960 års höstriksdag en provisorisk

lagstiftning om beskattning av aktieutdelningar. Bestämmelserna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

13

härom innebär ett tillfälligt upphävande av dubbelbeskattningen så till

vida att aktiebolagen vid inkomsttaxeringen under högst sex på varandra

följande år kan få avdrag för utdelning å nyemitterat aktiekapital med

fyra procent av vad som inbetalats. Lagstiftningen gäller fr. o. m. innevarande

års taxering t. o. m. 1973 års taxering.

Motionärerna är införstådda med att härigenom föreligger en, om än tillfällig

och begränsad, rätt till avdrag för utdelad vinst. De yrkar emellertid

en mera långtgående reform.

I anledning härav vill utskottet framhålla att den till allmänna skatteberedningen

hörande företagsskatteutredningen enligt sina direktiv är oförhindrad

att uppta hela nettovinstbeskattningssystemet till omprövning. Det

uttalas också i direktiven att en särskild fråga för utredningen kan bli att

bygga vidare på de erfarenheter, som kan vinnas av nyssnämnda provisoriska

lagstiftning.

Vad särskilt angår familjebolagen må därjämte erinras om att dubbelbeskattningen

för närvarande knappast kan sägas vara betungande. Vinstmedel

i sådana företag torde endast i begränsad omfattning — och detta

vitsordas också i motionerna — överföras till aktieägarna genom utdelning.

I flertalet fall uttas vinstmedlen nämligen lönevägen, varvid företagen erhåller

fullt avdrag för vad som utbetalas.

Av det anförda framgår att den i motionerna berörda frågan om dubbelbeskattningen

av aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas vinstmedel

ingår i allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag. Eftersom

beredningens prövning enligt utskottets mening bör vara förutsättningslös,

anser utskottet sig inte kunna tillstyrka att beredningen skulle bindas av

tilläggsdirektiv av det innehåll motionärerna åsyftat. På grund härav avstyrker

utskottet det här föreliggande skrivelseyrkandet.

B. Varulagervärderingen vid inkomstbeskattningen

Från och med 1961 års taxering tillämpas i full utsträckning de vid 1955

års riksdag beslutade ändringarna i kommunalskattelagen rörande värdering

av varulager. Huvudregeln är därvid att lagret i princip inte får upptas

till lägre belopp än 40 procent av lagrets anskaffnings- eller återanskaffningsvärde

å balansdagen. I särskilda fall kan dock med tillämpning av

endera av två supplementärregler lägre lagervärden godtas. Anledningen

till uppskovet med det fulla ikraftträdandet av huvudregeln har varit alt

man velat möjliggöra eu successiv anpassning av lagervärdena till de nya

bestämmelserna för sådana skattskyldiga, som vid den tidpunkt då reglerna

antogs hade gjort långtgående nedskrivningar å varulagren.

I motionerna I: 436 och II: 529 ävensom I: 520 och II: 632, såvitt här är i

fråga, yrkas att riksdagen måtte besluta sådan ändring av huvudregeln för

varulagervärderingen att nedskrivning av varulager får äga rum till lägst

30 procent av lagrets värde och alltså en återgång till den bestämmelse

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

som gällde vid 1960 års taxering och tidigare. I motionerna 1:436 och

II: 529 yrkas även förmånligare procenttal, än som nu gäller, vid tillämpning

av den ena av supplementärreglerna.

Utskottet får till en början framhålla, att det främsta motivet till den

år 1955 beslutade begränsningsregeln var att man därigenom ville utforma

företagsbeskattningen så att den bättre än då var fallet kunde anpassas

till en konjunkturstabiliserande ekonomisk politik. En avvägning skedde

således mellan å ena sidan synpunkter av konjunklurpolitisk art, vilka

talade för kraftigast möjliga åtstramning av de permanenta värderingsreglerna,

och å andra sidan behovet av regler, som lämnade utrymme för betryggande

nedskrivningar för prisfallsrisk. Det åberopades vidare, att en

huvudregel med rätt till nedskrivning ända till 30 procent av lagrets värde

i förening med supplementärreglerna skulle innebära generösare värderingsregler

än de, som vid tidpunkten för lagstiftningen tillämpats i praxis,

och afl man därigenom inte skulle nå den avsedda konjunkturpolitiska

effekten. Därför ansågs nödvändigt med en mindre långtgående nedskrivning.

De alternativ, som då låg närmast till hands, var nedskrivning till

50 procent av lagrets anskaffnings- eller återanskaffningsvärde i enlighet

med vad majoriteten inom företagsbeskattningskommittén föreslagit eller

till 40 procent av samma värde såsom en reservant inom utredningen förordat

och flera remissinstanser tillstyrkt. Med hänsyn till att i vissa speciella

fall möjligen ett fullt betryggande skydd mot prisfall inte skulle erhållas,

om förstnämnda procenttal valdes, ansåg föredragande departementschefen,

att procentsatsen borde fastställas till 40. Härtill anslöt sig såväl 1955 års

bevillningsutskott som samma års riksdag.

Vid bedömande av skäligheten av den nu gällande huvudregeln bör enligt

utskottets mening ihågkommas, att den högsta tillåtna nedskrivningen

med 60 procent beräknas på det värde, som framkommer, sedan avdrag

från anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet i förekommande fall skett

för inkurans.

Motionärerna har inte påstått att de nuvarande bestämmelserna för varulagervärderingen

inte för normalfallen skulle ge ett tillfredsställande skydd

mot prisfall. En ökad rätt till avskrivning motiveras i stället med det nutida

konjunkturläget ävensom behovet att förbättra företagens likviditet

och företagssparandet samt företagens självfinansieringsmöjligheter, särskilt

då det gäller mindre och medelstora förelag.

Enligt utskottets mening är det av utomordentligt värde inte blott för

företagen utan även för det allmänna att företagen har goda möjligheter

till konsolidering och en god likviditet. Vid beskattningsreglernas utformning

måste emellertid en avvägning göras mellan å ena sidan företagens

konsoliderings- och likviditetskrav samt å andra sidan det allmännas befogade

anspråk på att även rörelseidkare skall bidra till skatteintäkterna

alltefter bärkraft. Den genom lagstiftningen härutinnan gjorda avvägningen

finner utskottet, såsom torde framgå av det ovan anförda, skälig. I sammanhanget

må också framhållas att gällande svenska regler för varulager
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963 15

värderingen allmänt torde betraktas såsom liberala vid en jämförelse med

motsvarande bestämmelser i andra europeiska länder, vilka arbetar under

liknande ekonomiska villkor som vårt land.

Utskottet kan vidare inte — och detta gäller särskilt de mindre och

medelstora företagen — biträda den av vissa motionärer framförda åsikten,

att en ökad nedskrivningsrätt i tider av konjunkturavmattning, när

företagen nödgas arbeta »på lager», skulle i nämnvärd mån förbättra likviditeten

hos dessa företag. I regel torde företagen under sådana förhållanden

knappast kunna till fullo utnyttja gällande möjligheter till nedskrivning

av lagret.

Slutligen vill utskottet hänvisa till att hela företagsbeskattningens framtida

utformning är föremål för överväganden inom den till allmänna skattebercdningen

hörande företagsskatteutredningen. I detta läge är det enligt

utskottets mening inte lämpligt att här till principiell diskussion uppta

frågan om och i vad mån skattereglernas utformning bör ta sikte på att

vidga möjligheterna till konsolidering för företagen och om detta i så

fall bör ske genom ändrade bestämmelser för varulagervärderingen. Åberopande

det anförda får utskottet, med en erinran att riksdagen under

senare år vid flera tillfällen avvisat liknande motionsyrkanden, avstyrka

motionerna 1:436 och 11:529 liksom motionerna 1:520 och 11:632 i nu

förevarande del.

C. Särskild beredning i syfte att främja företagens kapitalförsörjning

I de föreliggande motionerna I: 520 och II: 632 yrkas bl. a. skrivelse till

Ivungl. Maj :t om tillsättande av särskild beredning, som skulle utarbeta

förslag till sådana reformer av skattelagstiftning och annan lagstiftning, vilka

är ägnade att öka företagssparandet. Därigenom skulle skapas större finansiellt

utrymme för en snabbare utbyggnad, rationalisering och modernisering

av industriens och övriga företags tekniska, maskinella och andra

resurser. Denna beredning borde arbeta fristående från allmänna skatteberedningen,

ehuru i kontakt med denna. Motionärerna exemplifierar vissa

områden, vilka i syfte att främja den enskilda företagsamhetens kapitalförsörjning

bör bli föremål för vidare överväganden eller mera omedelbar

lagstiftning, såsom avskrivning av industribyggnader, värdering av varulager,

avskrivning på återanskaffningsvärde för maskiner och inventarier,

avsättning inom rörelse för utjämning av pensionskostnad, andel i vinst

samt återlåning inom ATP. Motionärerna framhåller därvid bl. a. att ett

ökat företagssparande skulle skapa större utrymme för finansieringen av

investeringarna inom den offentliga sektorn och på bostadsmarknaden samt

att ett stärkande av företagens utvecklings- och konsolideringsmöjligheter

skulle ge de anställda större trygghet inför den skärpta konkurrensen från

utländska företag.

Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning att frågan om företagsbeskattningen

och närliggande spörsmål i syfte att främja företagens

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

kapitalförsörjning bör göras till föremål för en särskild utredning, således

vid sidan av allmänna skatteberedningen. Enligt utskottets mening är det

nämligen förenat med betydande fördelar att — såsom avsetts med tillsättandet

av företagsskatteutredningen — förevarande skatterättsliga spörsmål

kan tas upp till bedömning i ett enda, större sammanhang. Att vid sidan

av allmänna skatteberedningen företa en utredning av den art, motionärerna

önskar, finner utskottet inte lämpligt.

Utskottet vill härvid erinra om att redan gällande skattelagstiftning erbjuder

företagen stora möjligheter till konsolidering och självfinansiering

genom avsättningar till investeringsfonder, nedskrivningar av varulager

samt avskrivningar å maskiner och inventarier. Företagen kan också enligt

ATP-systemet i kapitalförsörjningssyfte återlåna erlagda pensionsavgifter

ur allmänna pensionsfonden. Vad angår de mindre företagen, vilkas kapitalförsörjningsproblem

särskilt beröres i motionerna, må också framhållas,

att staten sedan lång tid aktivt medverkat i kreditgivningen till de mindre

och medelstora företagen. På senare tid har olika stödformer i detta hänseende

samordnats, varjämte verksamheten utvidgats. Senast beslöt 1962

års riksdag sålunda medverka till viss omläggning av det för sådant ändamål

redan existerande AB Industrikredit samt till inrättande av AB Företagskredit.

Härtill kommer det samtidigt inrättade kreditinstitutet AB Svensk

Exportkredit, som är avsett att tillgodose exportföretagen.

Utskottet är medvetet om att det i fråga om skattebestämmelserna föreligger

skillnader mellan olika företagsformer och att det från kapitalförsörjningssynpunkt

gäller gynnsammare bestämmelser för aktiebolagen och de

ekonomiska föreningarna än för de enskilda företagarna. Sådana spörsmål

har företagsskatteutredningen enligt sina direktiv att pröva, och det är enligt

utskottets mening angeläget att dessa frågor får bedömas i ett sammanhang.

Utskottet anser det ej heller motiverat med en särskild utredning av den

anledningen att annan lagstiftning än skattelagstiftningen skulle ändras för

att tillgodose företagens kapitalförsörjningsproblem. Utskottet utgår ifrån

att företagsskatteutredningen i sitt blivande skatteförslag kommer att ta

ställning till därav eventuellt betingade ändringar i annan lagstiftning. I den

mån ändringar i skattelagstiftningen kan bli en följd av andra reformer,

förutsätter utskottet vidare, att detta beaktas i sitt sammanhang.

Med det anförda får utskottet avstyrka motionerna I: 520 och II: 632, såvitt

desamma behandlas i detta avsnitt.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. beträffande avveckling av dubbelbeskattningen av aktiebolag

och ekonomiska föreningar

att de likalydande motionerna 1:431 av herr Hagberg

m. fl. och II: 526 av herr Heckscher m. fl. icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

B. beträffande varulagervärderingen vid inkomstbeskattningen
att

följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:436 av herr Hagberg

m. fl. och II: 529 av herr Heckscher in. fl., samt

2) de likalydande motionerna I: 520 av herr Lundström

m. fl. och II: 632 av herr Ohlin m. fl.,

samtliga motioner i vad avser förevarande fråga, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd; ävensom

C. beträffande särskild beredning i syfte att främja företagens

kapitalförsörjning

att de likalydande motionerna I: 520 av herr Lundström

m. fl. och II: 632 av herr Ohlin m. fl., i vad avser förevarande

fråga, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson*,

fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta

Jacobsson, Sundin och Billman; samt

från andra kammaren: herrar Brandt*, Allard*, Gustafson i Göteborg,

Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, Asp, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås

och Björkman.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

Beträffande avveckling av dubbelbeskattningen av aktiebolag och

ekonomiska föreningar

1) av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson, Magnusson i Borås och Björkman,

vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

I: 431 av herr Hagberg m. fl. och II: 526 av herr Heckscher m. fl. — ansett

att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till förenämnda motioner måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t genom

vidgade direktiv till allmänna skatteberedningen måtte

ge denna i uppdrag att utreda frågan om en successiv avveckling

av dubbelbeskattningen å aktiebolag och ekonomiska

föreningar.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

II) av herrar Lundström, Billman, Gustafson i Göteborg och Christenson i

Malmö.

Beträffande varulagervärderingen vid inkomstbeskattningen

III) av herrar Hagberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Billman, Gustafson

i Göteborg, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås och Björkman vilka —

under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1: 436 av herr

Hagberg m. fl. och II: 529 av herr Heckscher m. fl. samt de likalydande motionerna

I: 520 av herr Lundström m. fl. och II: 632 av herr Ohlin m. fl. —

ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionärernas förslag, att varulager

vid inkomstbeskattningen skall kunna nedskrivas till 30 procent i stället

för lägst 40 procent av anskaffningsvärdet, och sålunda bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till förenämnda motioner,

i vad avser förevarande fråga, antaga det vid motionerna I:

436 och II: 529 fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Beträffande särskild beredning i syfte att främja företagens

kapitalförsörjning

IV) av herrar Lundström, Billman, Gustafson i Göteborg och Christenson

i Malmö, vilka

dels ansett, att utskottet under förevarande avsnitt bort anföra följande:

I de föreliggande motionerna I: 520 och II: 632 yrkas bl. a. skrivelse till

Kungl. Maj :t om tillsättande av särskild beredning, som skulle utarbeta förslag

till sådana reformer av skattelagstiftning och annan lagstiftning, vilka

är ägnade att öka företagssparandet. Därigenom skulle skapas större finansiellt

utrymme för en snabbare utbyggnad, rationalisering och modernisering

av industriens och övriga företags tekniska, maskinella och andra resurser.

Denna beredning borde arbeta fristående från allmänna skatteberedningen,

ehuru i kontakt med denna. Motionärerna exemplifierar vässa områden, vilka

i syfte att främja den enskilda företagsamhetens kapitalförsörjning bör

bli föremål för vidare överväganden eller mera omedelbar lagstiftning,

såsom avskrivning av industribyggnader, värdering av varulager, avskrivning

på återanskaffningsvärde för maskiner och inventarier, avsättning inom

rörelse för utjämning av pensionskostnad, andel i vinst samt återlåning inom

ATP. Motionärerna framhåller därvid bl. a. att ett ökat företagssparande

skulle skapa större utrymme för finansieringen av investeringarna inom den

offentliga sektorn och på bostadsmarknaden samt att ett stärkande av företagens

utvecklings- och konsolideringsmöjligheter skulle ge de anställda

större trygghet inför den skärpta konkurrensen från utländska företag.

Som motionärerna framhållit är det en mångfald omständigheter såväl i

det aktuella läget som i den förutsebara utvecklingen, som motiverar att

frågan om företagens kapitalförsörjning bör angripas på ett mera allsidigt,

målmedvetet och energiskt sätt än hittills. Utskottet delar således motionä
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

rernas uppfattning att någon viss, enstaka åtgärd härvidlag inte kommer att

vara till fyllest. Olika varandra kompletterande åtgärder framstår som mera

rationellt, bland annat därför — vilket motionärerna framhållit — att de varierande

förutsättningar, som gäller för skilda typer av företag, då bäst kan

tillgodoses.

Utskottet tillstyrker därför motionärernas förslag att det genom en särskild

beredning skyndsamt utarbetas ett handlingsprogram i syfte att främja företagssparande

och självfinansieringsmöjligheter samt andra former av kapitalförsörjning

för industrien och den enskilda företagsamheten i övrigt,

inte minst de mindre företagen. Syftet skall vara att därigenom öka stabiliteten

till gagn inte minst för de anställda. Denna beredning bör arbeta fristående

från den allmänna skatteberedningen, ehuru i kontakt med denna,

och bör vara oförhindrad att framlägga delförslag till reformer, som kan utarbetas

utan längre tidsutdräkt, för att på ett senare stadium framlägga sådana

reformförslag, som anses kräva ett mera omfattande utredningsarbete.

dels ock ansett att utskottet under C) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 520 av herr Lundström m. fl. och II: 632 av herr Ohlin

m. fl., i vad de avser förevarande fråga, måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om tillsättande av särskild beredning

för att utarbeta förslag till sådana reformer av skattelagstiftning

och annan lagstiftning, som är ägnade att öka företagssparandet

och därigenom skapa större finansiellt utrymme

för en snabbare utbyggnad, rationalisering och modernisering

av industriens och övriga företags tekniska, maskinella

och andra resurser.

Särskilt yttrande

Beträffande särskild beredning i syfte att främja företagens

kapitalförsör jning

av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson, Magnusson i Borås och Björkman,

vilka anfört följande:

I de likalydande motionerna I: 520 av herr Lundström m. fl. och II: 632 av

herr Ohlin m. fl. hemställes bl. a., att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om tillsättande av särskild utredning för att utarbeta förslag

till sådana reformer av skattelagstiftningen och annan lagstiftning som är

ägnade att öka företagssparandet och därigenom skapa större finansiellt utrymme

för en snabbare utbyggnad, rationalisering och modernisering av

industriens och övriga företags tekniska, maskinella och andra resurser. Motionärerna

har enligt vår mening anfört vägande skäl till stöd för sin uppfattning

att kapitalförsörjningen inom företagen bör främjas. Otvivelaktigt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1963

är levnadsstandardens stegring i vårt land i hög grad beroende av en gynnsam

utveckling av industriproduktionen. Den avmattning som sedan några

år kunnat iakttagas för den svenska industriproduktionens utveckling föranleder

därför skärpt uppmärksamhet. Det är ett väsentligt villkor för en

snabbare produktivitetsökning inom industrien att kapitalinsatserna ökas.

Härför krävs olika, varandra kompletterande åtgärder, främst på beskattningsområdet.

I motionerna anföres exempel på åtgärder som motionärerna finner angelägna,

bl. a. i fråga om avskrivningsreglerna för industribyggnader, reglerna

för värdering av varulager, rätten till avskrivning på återanskaffningsvärde

för maskiner och inventarier, rätten till avsättning inom rörelsen för utjämning

av framtida pensionskostnader och återlåningsmöjligheterna inom ATP.

Dessa frågor är samtliga av betydelse för företagens möjligheter att bygga

upp ett eget riskvilligt kapital. För vår del vill vi komplettera med ytterligare

några väsentliga frågeställningar, nämligen om rätt till avsättning till

självfinansieringsfond, för egenföretagare effektivare resultatutjämning,

gynnsammare avskrivningsmöjligheter beträffande skogsvägar, modifikationer

i gällande arvs- och förmögenhetsskatter m. m. I sammanhanget kan

även nämnas frågan om en successiv avveckling av dubbelbeskattningen för

aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Från vårt håll har vi i särskilda motioner till innevarande års riksdag tagit

upp samtliga här nämnda frågor, i vissa fall med förslag till omedelbara

åtgärder, i andra med yrkande om utredning. På grund härav har vi — ehuru

vi sålunda i princip delar motionärernas uppfattning rörande företagens kapitalförsörjningsproblem

— inte funnit oss kunna biträda förevarande utredningsyrkande.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630524

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.