Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motionei om rätt till avdrag vid beskattningen för pensionskostnader.

1963-04-23 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:26, Betänkande i anledning av väckta motionei om rätt till avdrag vid beskattningen för pensionskostnader.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1963

1

Nr 26

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motionei

om rätt till avdrag vid beskattningen för pensionskostnader.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:262 av herr Stefanson m. fl. och 11:299

av herr Darlin m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av punkt 2. a. av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas att punkt 2. a. av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade

lydelse.

Anvisningar

till 29 §

2. a. Skattskyldig må---53 §.

Avdrag må —---till pensionsförsäkring.

För rätt till avdrag kräves vidare -— — — stiftelsens pensionsreserv.

För rätt till avdrag kräves jämväl---ovan sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla vid 1964 års taxering samt i fråga om eftertaxering för

år 1964 eller tidigare år.

2) de likalydande motionerna 1:434 av herr Hagberg m. fl. och 11:528 av

herr Heckscher m.fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte med beaktande av vad i motionerna

anförts företaga utredning samt till 1964 års riksdag framlägga

förslag om rätt för rörelseidkare att oavsett företagsform under ATP-systemets

uppbyggnadsperiod göra skattefri avsättning till konto inom rörelsen

för utjämning av pensionskostnader.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1963

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:262 och 11:528 (jämför 11:526).

Gällande rätt

De år 1955 beslutade ändrade bestämmelserna rörande företagsbeskattningen

innefattade bl. a. nya föreskrifter angående vad som skall förstås

med pensionsstiftelse och om rätt till avdrag för avsättning av medel till

dylik stiftelse. Bestämmelserna var föremål för översyn vid 1961 års höstriksdag

i samband med antagande av civilrättslig lagstiftning rörande pensionsstiftelser.

Fr. o. m. 1962 års taxering innebär de skatterättsliga bestämmelserna,

som gäller vid taxering till både statlig och kommunal inkomst*

skatt, bl. a. följande.

Enligt punkt 2. a av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen må

skattskyldig åtnjuta avdrag vid beräkning av inkomst av rörelse för medel,

som avsatts till sådan pensionsstiftelse varom förinäles i punkt 6 av anvisningarna

till 53 § samma lag. Motsvarande gäller jämlikt punkt 1 femte stycket

av anvisningarna till 22 § vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder. För rätt till avdrag kräves bl. a. att

medlen kontant eller i form av aktier eller därmed jämförliga tillgångar till

ett värde motsvarande den gjorda avsättningen överlämnats till stiftelsen.

Är fråga om aktiebolag, ekonomisk förening m. fl. juridiska personer godtas

avsättning i form av skuldebrev. Därvid fordras emellertid numera i regel

att skuldebrevet innefattar utfästelse om ränta.

Genom 1961 års lagstiftning bär vidare föreskrivits att för rätt till avdrag

även skall krävas att den skattskyldige utfäst pension samt att utfästelsen

i princip skall vara oantastbar. Sålunda stadgas i fjärde stycket av

förenämnda anvisningspunkt till 29 § att pensionsstiftelseavsättning skall

tjäna till tryggande av den skattskyldiges utfästelse om pension. Utfästelse

skall vara gjord av den skattskyldige till arbetstagare eller arbetstagares

efterlevande. Utfästelse till arbetstagare om pension, som ännu ej börjat

utgå, skall innefatta att denne vid avgång ur tjänsten utan samband med inträffat

pensionsfall har rätt till den del av pensionen som intjänats vid av*

gången (s. k. fribrev).

Avdrag för avsättning till pensionsstiftelse må uppgå till högst det belopp,

som fordras för att uppbringa stiftelsens förmögenhet vid beskattningsårets

utgång till vad som motsvarar pensionsreserven, beräknad enligt

10 § lagen med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse. Enligt detta

lagrum avses med pensionsreserv kapitalvärdet av utgående pensioner samt

i fråga om pensioner, som ännu inte börjat utgå, kapitalvärdet av utfästelser

om pension till den del pension enligt utfästelserna intjänats vid tillfället för

beräkningen. Pensionsreserven kan även påverkas av tilläggsutfästelser om

pension enligt det s. k. PRI-systemet eller annat liknande system. Vid 1962

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 dr 1963

3

års taxering gäller en schablonregel för beräkning av pensionsreserv på

grund av sådana tilläggsutfästelser (prop. 132 och bev. utsk. het. 55/1961).

Femte stycket av punkt 2. a av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

stadgar, att vid beräkning av det belopp, vartill avdragsgill avsättning till

pensionsstiftelse högst må uppgå, hänsyn i lråga om s. k. familjeföretag icke

får tas till pensionsutfästelse avseende någon, som genom eget eller anhörigs

innehav av aktier har ett avgörande inflytande i bolaget, eller ock etterlevande

till någon varom sålunda är fråga.

S. k. fria pensionsstiftelser skall stå under tillsyn enligt 1929 års lag om

tillsyn över stiftelser. För s. k. bundna stiftelser gäller bestämmelserna i

1937 års lag om aktiebolags pensionsstiftelse in. in.

Enligt punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen fordras

att följande förutsättningar är uppfyllda för att eu pensionsutfästelse i

skatterättslig mening skall föreligga. Stiftelsens stadgar skall ha lastställts

av tillsynsmyndigheten. De skall innehålla föreskrift att stiftelsens ändamål

uteslutande är pensionering på grund av tjänst och att ändamålet skall vara

oförändrat så länge stiftelsen bestar samt att vid dess upplösning ellei da

det icke längre finns eller kan antagas komma att tinnas någon, vars rätt

till pension på grund av tjänst skall tillgodoses av stiftelsen, återstående

medel antingen skall användas för dylik pensionering eller också anslås till

välgörande eller eljest allmännyttigt ändamål.

För stiftelser, vilkas förmögenhet överstiger pensionsreserven, avses enligt

övergångsbestämmelserna till 1961 års lagstiftning i ämnet en avtappning

av överskottet tvångsmässigt skola ske. Denna s. k. avtappningsregel trädei

i kraft först vid 1964 års taxering.

Frågornas tidigare behandling

De i förenämnda motioner framställda yrkandena har tidigare varit föremål

för riksdagens prövning, senast år 1962 men på förslag av bevillningsutskottet

avvisats. Därvid har — beträffande spörsmålet om medräknande

av pension åt huvudaktieägare i familjeföretag vid beräkning av pensionsreserv

____ från utskottets sida åberopats att bestämmelsen härom tillkom

år 1955 i samband med att lagstiftningen om rätt till avdrag vid beskattning

för avsättning av medel till pensionsstiftelse ändrades i väsentliga delar.

Anledningen till dess införande var alt det från taxeringsmyndigheternas

sida framhållits att pensionsstiftelseavsättningar i betydande omfattning

skett endast för att vinna obehöriga skattefördelar samt att detta missbruk

av avsättningsmöjligheterna förekommit främst bland tamiljeföretagen.

Det ansågs på grund härav lämpligt att beträffande avdragsrätten

för avsättningar till pensionsstiftelse likställa familjeföretagen med enskilda

rörelseidkare, vilka saknar möjlighet att göra pensionsstiftelseavsättningai

för egen pensionering.

1962 års bevillningsutskott framhöll vidare (bet. nr 23) att pensionsstif•i

Bihang titt riksdagens protokoll 1963. 7 sand. Nr 26

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1963

telseutredningen i det betänkande, som låg till grund för 1961 års lagstiftning

rörande pensionsstiftelser, främst av tidsskäl inte till behandling upptagit

den speciella frågan om pensionsavsättning i fåmansbolag. Det hade

emellertid förutsatts att utredningen i sitt fortsatta arbete skulle pröva

huruvida behov alltjämt kunde anses löreligga att bibehålla nu ifrågavarande

begränsningsregel eller om avsättning för huvudaktieägarens pensionering

kunde göras avdragsgill utan risk för att reglerna missbrukades. Enligt

utskottets mening borde utredningens överväganden i denna del avvaktas

innan definitiv ställning togs i frågan.

Vad härefter angår frågan om en vidgad rätt till avdrag i rörelse för avsättning

till konto för utjämning av pensionskostnad erinrade 1961 års bevillningsutskott

(bet. nr 55) om att finansieringen av den allmänna tilläggspensioneringen

skedde enligt den s. k. fördelningsprincipen, vilken innebär

att varje års utgifter skall täckas av de avgifter och andra inkomster som

belöper på året. Då kostnaderna för utgående pensioner enligt den allmänna

tilläggspensioneringen var jämförelsevis ringa under de första åren var det

en konsekvens av systemets uppbyggnad på fördelningsprincipens grund att

avgifterna till en början var låga. Då det gjorts gällande att företagens pensionskostnader

i själva verket var högre under dessa år än vad som motsvarade

de fastställda avgifterna jämförde man med de avgifter som skulle

utgå om försäkringen uppbyggts på ett annat system, nämligen det s. k.

premiereservsystemet, vilket vanligen tillämpades inom privat pensionsförsäkring.

I samband med tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen

prövades emellertid ingående på vilken finansieringsmetod lagstiftningen

lämpligen borde byggas upp. Därvid befanns fördelningssystemet, bl. a. med

hänsyn till dess fördelar i ett pensionssystem med värdebeständiga pensionsförmåner,

böra ges företräde framför premiereservsystemet.

Enligt utskottets mening uteslöt den valda finansieringsmetoden att företag,

som inte utfäst sig att utbetala pensioner vid sidan av den allmänna

tilläggspensioneringen, kunde anses ha någon pensionsskuld utöver de författningsenligt

föreskrivna avgifterna för denna pensionering.

1962 års bevillningsutskott erinrade härutöver om att den svenska skattelagstiftningen

inrymde stora möjligheter för företagen till konsolidering och

självfinansiering bl. a. genom rätt till långt gående nedskrivning av varulager

och tämligen generösa regler för avskrivning å inventarier. Utskottet

framhöll även att allmänna skatteberedningen vid sina överväganden rörande

ändrade beskattningsregler för företagen hade att beakta att tillräckliga

möjligheter skapades för konsolidering och självfinansiering samt anförde

vidare bl. a. följande.

ATP-systemet medger företagen möjlighet till lån av medel för investeringsändamål

eller över huvud taget för deras kapitalförsörjning. Ur allmänna

pensionsfonden, till vilken erlagda pensionsavgifter ingår, finnes

nämligen möjlighet till återlån för dem som erlagt avgifterna. Enligt de för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 är 1963

5

fondförvaltningen gällande bestämmelserna äger var och en, som erlagt

pensionsavgift för ett visst år, året därpå söka återlån med upp till 50 procent

av avgiftsbeloppet. Lånens löptid skall kunna uppgå till tio år. De fondmedel,

som inte tas i anspråk för återlån. skall delvis kunna placeras i skuldförbindelser,

utfärdade av kreditinrättningar, sparbanker och centralkassor

för jordbrukskredit samt sådana kreditinstitut som bildats för att tillgodose

näringslivets behov av långfristig kredit. Med hänsyn till att ATPsystemet

nyligen trätt i kraft och till att pensionsavgifterna till en början

är förhållandevis ringa ligger det i sakens natur att åtcrlånen ännu inte

fått större praktisk betydelse. På längre sikt torde dock systemet innebära

ett verksamt bidrag till företagens kapitalförsörjning.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I motionerna 1:262 och 11:299 erinras om att begränsningen för faniiljebolag

vad angår avsättning till pensionsstiftelse på sin tid motiverades med

de möjligheter till missbruk som ansågs föreligga i dessa företag. Denna motivering

är inte godtagbar. Enligt motionärernas mening utgör det förhållandet

att förevarande pensionsstiftelser står under allmän tillsyn tillsammans

med de bestämmelser i övrigt som gäller för pensionsstiftelser en fullt tillräcklig

garanti mot missbruk.

Med hänsyn till den stora betydelse som familjebolagen har för landets

näringsliv och för dess ekonomiska utveckling bör de för dessa bolag rådande

diskriminerande undantagsbestämmelserna slopas. Det bör vara angeläget

för statsmakterna att inte försvåra existensen för den typ av företag

som familjebolagen representerar. En i familjeföretag verksam aktieägare

bör kunna beredas pension på samma sätt som företagets övriga personal.

Motiveringen för yrkandet i de likalydande motionerna och 11:528

återfinnes i motionen 11:526. Häri uttalas att det förhållandet att avgifterna

till ATP periodiseras på visst sätt saknar betydelse i fråga om arbetsgivarens

pensionsförpliktelse. Eftersom principen för bokföringslagen är att en rörelseidkare

eller ett företag inte får framställa sin ställning såsom starkare

än den verkligen är, skulle det vara i överensstämmelse med »god köpmannased»

att pensionsförpliktelsen registrerades såsom skuld i företagets bokföring.

En bestämmelse i sådan riktning skulle emellertid otvivelaktigt erbjuda

övergångssvårigheter beträffande vinstredovisningen. En rätt att

successivt bygga upp en egen fond skulle innebära en lämplig övergångsform.

Arbetsgivare bör inom större såväl som inom mindre företag få rätt

att till egen pensionsfond göra avsättningar upp till visst maximibelopp

per år. Maximibeloppet bör vara den mot pensionsförpliktelserna svarande

genomsnittliga verkliga årskostnaden enligt försäkringsmatematiska beräkningar

och avsättningen under året kunna uppgå till skillnaden mellan detta

maximibelopp och de avgifter arbetsgivaren under året har att inbetala för

opaginerad Kontrollera mot PDF

R Bevillningsutskottets betänkande nr 26 är 1963

sina anställda. Härvid bör under visst år icke utnyttjad rätt till avsättning

få ackumuleras och tillgodogöras under senare år. Enligt motionärerna

bör all avsättning till egen pensionsfond upp till angivet tak vara avdragsgill.

Å andra sidan bör ianspråktagande av pensionsfond för inbetalning till

ATP-fond betraktas såsom intäkt av rörelsen.

Utskottet

l förevarande betänkande har utskottet att till behandling upptaga vissa

motionsyrkanden rörande avdrag vid beskattningen för pensionskostnader.

Möjligheterna till skattefria avsättningar till pensionsstiftelse har successivt

begränsats sedan 1930-talets sista år. Anledningen härtill har varit

dels att man velat förhindra att bestämmelserna utnyttjas i syfte att nå

icke avsedda skatteförmåner, dels att alltför liberala avsättningsmöjligheter

inte ansetts förenliga med eu konjunkturstabiliserande ekonomisk politik.

Förutsättningarna för rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse

bär radikalt ändrats efter tillkomsten av ATP och genom de vid 1961

års höstriksdag antagna civil- och skatterättsliga bestämmelserna på förevarande

område. Genom 1961 års regler har således möjligheterna att skattefritt

avsätta medel till pensionsstiftelser ytterligare begränsats. För rätt

till avdrag kräves numera bl. a. att utfästelsen om pension gjorts av den

skattskyldige själv — tidigare godkändes av pensionsstiftelsen lämnad utfästelse

— och att utfästelsen skall innefatta rätt till s. k. fribrev vid avgång

ur tjänsten före uppnådd pension, dvs. fråga skall vara om oantastbar

pensionsrätt. Dessa bestämmelser medför i princip en minskning av den

s. k. avdragsgilla pensionsreserven, varmed förstås det belopp, vartill pensionsstiftelsens

förmögenhet högst må uppgå för att avdragsrätt för avsättning

till stiftelsen skall föreligga. Eu annan omständighet som verkar nedsättande

på den avdragsgilla pensionsreserven är att utfästelser, vari intagits

förbehåll att pension må nedsättas med belopp motsvarande vad den

anställde kan komma att uppbära enligt ATP, vid pensionsreservens beräkning

skall beaktas blott till sitt nettovärde, dvs. utfästelsens belopp

minskat med vad som kan komma att utgå enligt ATP. Detta har medfört

att många pensionsstiftelsers förmögenhet överstiger vad som numera motsvarar

pensionsreserven. För att motverka att ett alltför stort överskott

kvarligger i pensionsstiftelse under obegränsad tid har införts en regel

varigenom arbetsgivarna är skyldiga att gottgöra sig för erlagda ATP-avgitter

ur stiftelseöverskottet, den s. k. avtappningsregeln. Bestämmelsen,

som inte träder i kraft förrän vid 1964 års taxering, gäller endast i de fall

stiftelseförmögenheten överstiger 120 procent av pensionsreserven.

I motsatt riktning, dvs. höjande på pensionsreserven, verkar å andra sidan

att arbetsgivaren kan ha åtagit sig att avsätta medel för tilläggspension utöver

ATP, t. ex. enligt det s. k. PRI-systemet som grundar sig på överenskommelse

mellan vissa parter på arbetsmarknaden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 dr 1963 ~

Alltsedan den reform av avdragsreglcrna rörande pensionsavsättningar,

som skedde år 1955, har gällt att vid beräkning av avdragsgill avsättning till

pensionsstiftelse i familjeföretag hänsyn inle får tas till pensionsförmån avseende

huvuddelägare eller honom närstående. Denna bestämmelse påverkades

inte av 1961 års lagstiftning. Alltjämt får således avdrag för pensionsavsättning

inte medges i den mån avsättningen gäller pensionering av

sådana personer.

I motionerna 1:262 och 11:299 ävensom i den i motionen 11:526 intagna

motiveringen för yrkandet i motionerna 1:434 och 11:528 har uttalats att

huvuddelägare och honom närstående bör likställas med övriga anställda i

ett företag i vad avser rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse.

Sådan pensionsutfästelse bör således enligt motionärernas mening få medräknas

vid beräkning av avdragsgill pensionsreserv.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att anledningen till att denna

regel infördes år 1955 var att det från taxeringsmyndigheternas sida framhållits,

att pensionsstiftelseavsättningar i betydande omfattning skett endast

för att vinna obehöriga skattefördelar samt att detta missbruk av avsättningsmöjligheterna

förekommit främst bland familjeföretagen. Det ansågs

på grund härav lämpligt att beträffande avdragsrätten för avsättningar

till pensionsstiftelse likställa familjeföretagen med enskilda rörelseidkare,

vilka saknar möjlighet att göra pensionsstiftelseavsättningar för egen pensionering.

Riksdagen har senare vid ett flertal tillfällen avslagit motionsvis

framställda yrkanden om upphävande av begränsningsregeln.

I det betänkande av pensionsstiftelseutredningen, som låg till grund för

1961 års lagstiftning rörande pensionsstiftelser, hade utredningen främst

av tidsskäl inte tagit upp till behandling den speciella frågan om pensionsavsättning

i fåmansbolag. I propositionen nr 178 till 1961 års riksdag med

förslag till ändrade bestämmelser i fråga om rätt till avdrag vid taxeringen

för avsättning till pensionsstiftelse m. m. förutsatte emellertid departementschefen

att utredningen i sitt fortsatta arbete skulle pröva huruvida

behov alltjämt kunde anses föreligga att bibehålla nu ifrågavarande begränsningsregel

eller om avsättning för huvudaktieägarens pensionering kunde

göras avdragsgill utan risk för att reglerna missbrukades. Enligt utskottets

mening bör utredningens överväganden i denna del avvaktas innan definitiv

ställning tas till frågan. Utskottet avstyrker därför det i motionerna 1:262

och 11:299 framställda lagstiftningsyrkandet.

Utskottet tar härefter till behandling upp yrkandet i motionerna 1:434 och

U:528 om rätt för rörelseidkare att - oavsett företagsform — under ATPsystemets

uppbyggnadsperiod göra skattefri avsättning till konto inom rörelsen

för utjämning av pensionskostnaderna. Till stöd för detta yrkande

har bl. a. åberopats att ATP-systemet bygger på fördelningsprincipen, vilket

leder till i början låga men efter hand stigande avgiftsinbetalningar under

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 är 1963

pensionssystemets uppbyggnadstid och att arbetsgivare, vars pensionsförpliktelser

ju är givna redan i och med ATP-systemets ikraftträdande, därför

bör ha rätt att skattefritt avsätta medel till egen pensionsfond med belopp

som erfordras — utöver de årliga avgifterna till tilläggspensioneringen

- för att täcka de faktiska pensionsförpliktelser, som åvilar honom.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att finansieringen av den

allmänna tilläggspensioneringen uppbyggts på den s. k. fördelningsprincipen.

Denna innebär, att företag, som inte utfäst sig att betala pensioner vid

sidan av ATP. inte kan anses ha någon pensionsskuld utöver de författningsenligt

föreskrivna avgifterna för denna pensionering.

I motionen 1:526 har som motivering för yrkandet i motionerna 1:434 och

11:528 även åberopats att en rätt till skattefri avsättning till konto inom rörelsen

för utjämning av pensionskostnader kan anses motiverad också med

hänsyn till företagens självfinansiering. Därigenom skulle företagen få ökade

möjligheter att skapa ett eget riskvilligt kapital och det svenska näringslivets

konkurrenskraft och expansionsförmåga stärkas.

Utskottet vill med anledning härav framhålla, att gällande, skattelagstiftning

erbjuder företagen stora möjligheter till konsolidering och självfinansiering

både genom omfattande avsättningar till investeringsfonder, långtgående

nedskrivningar å varulager och icke obetydliga avskrivningar å

maskiner och inventarier. Företagen har härjämte enligt ATP-systemet

möjlighet att i bl. a. investeringssyfte återlåna erlagda pensionsavgifter ur

allmänna pensionsfonden. Slutligen må erinras om att 1962 års riksdag

bemyndigat Kungl. Maj:t att träffa avtal om inrättande av två nya kreditinstitut,

ett för långfristig kreditgivning till mindre och medelstora näringsföretag

(Aktiebolaget Företagskredit) och ett för exportkrediter (Aktiebolaget

Exportkredit).

Mot bakgrunden av det nu anförda anser sig utskottet inte kunna biträda

utredningsyrkandet i motionerna 1:434 och 11:528.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

t) de likalydande motionerna 1:262 av herr Stefanson

in. fl. och 11:299 av herr Darlin in. fl. om rätt till avdrag

vid beskattningen för avsättning inom familjebolag till pension,

samt

2) de likalydande motionerna 1:434 av herr Hagberg

in. fl. och 11:528 av herr Heckscher in. fl. om rätt till viss

skattefri avsättning för utjämning av pensionskostnad,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 är 1963

9

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, fröken Ranmark,

herrar Stefanson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Yngve Nilsson, Sundin,

Paul Jansson och Erik Filip Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv,

Kiirrlander, Engkvist, Asp, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås, Andersson

i Essvik, Eriksson i Bäckmora och Forsberg.

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Stefanson, Yngve Nilsson, Sundin, Erik Filip Petersson,

Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv, Christenson i Malmö, Magnusson

i Borås och Eriksson i Bäckmora, vilka — under åberopande av innehållet

i de likalydande motionerna 1:262 av herr Stefanson m. fl. och 11:299 av

herr Darlin m. fl. — ansett, att utskottet bort tillstyrka motionärernas förslag

om rätt för familjebolag att göra skattefri avsättning för pensionering

även av huvuddelägare och sålunda under punkten 1) hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till nämnda motioner antaga

det vid motionerna fogade förslaget till lag om ändring

av punkt 2. a av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

II) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson

i Borås, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

1:434 av herr Hagberg m. fl. och 11:528 av herr Heckscher m. fl. -—

ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna och sålunda under

punkten 2) hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj :t måtte med beaktande av vad i motionerna

anförts företaga utredning samt till 1964 års riksdag framlägga

förslag om rätt för rörelseidkare att oavsett företagsform

under ATP-systemets uppbyggnadsperiod göra

skattefri avsättning till konto inom rörelsen för utjämning

av pensionskostnaderna.

III) vid punkten 2) av utskottets hemställan av herrar Stefansson, Erik

Filip Petersson, Gustafson i Göteborg och Christenson i Malmö.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.