Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt för jordbrukare och rörelseidkare att vid beskattning åtnjuta avdrag för värdeminskning å maskiner och inventarier.

1963-04-23 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:27, Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt för jordbrukare och rörelseidkare att vid beskattning åtnjuta avdrag för värdeminskning å maskiner och inventarier.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1963

1

Nr 27

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vidgad rätt för jordbrukare och rörelseidkare att vid

beskattning åtnjuta avdrag för värdeminskning å maskiner

och inventarier.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:252 av herr Arvidson m.fl. och 11:308 av

herr Magnusson i Tuinhult m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning av frågan om införande

av rätt att vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt

den s. k. kontantprincipen avdraga kostnad för anskaffande av maskiner

och redskap genom värdeminskningsavdrag enligt avskrivningsplan»; samt

2) de likalydande motionerna 1:435 av herr Hagberg m.fl. och 11:530 av

herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 3 c samt punkt 4 av anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

Anvisningar

till 29 §.

3. c. Värdeminskningsavdrag med —---särskilda bestämmelser.

Jämkning av--— i räkenskaperna.

Ilar skattskyldigs------för utskylder.

Ådagalägger skattskyldig,---— bokförda värdet.

Bär ett — — — återstående beloppet.

Skattskyldig må utöver avdrag enligt bestämmelserna i denna punkt åtnjuta

avdrag för beräknad framtida prisstegring med ett belopp, motsvarande

en femtedel av anskaffningskostnaderna för sådana under beskattningsåret

anskaffade maskiner och andra inventarier, vilka vid utgången

av beskattningsåret fortfarande tillhörde rörelsen. Vid tillämpning av denna

bestämmelse skall iakttagas, att kostnaderna för anskaffning av maski
-

Hihany till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1963

ner och inventarier med en varaktighetstid av högst tre år samt av begagnade

inventarier icke må medräknas samt att, då fråga är om inventarier,

som av den skattskyldige förvärvats från rörelseidkare med vilken han är

förbunden i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, anskaffningskostnaden

må medräknas endast om tillgången tillverkats under beskattningsåret.

4. Skattskyldig må,----- undgå taxering.

Avdrag för---— tillgångarna anskaffats.

Hava under---lägre belopp.

Har ett — — —* av anskaffningsvärdet.

Har skattskyldig---anskaffade tillgångar.

Oaktat vad----— en skattskyldig.

Då tillgångar, ----till 28 §.

Finnes skattskyldig--1 •— fråga verkställdes.

Den omständigheten---tredje stycket.

Har före —---tillgodoräknats honom.

Vad i punkt 3 c sista stycket stadgas om extra avdrag på grund av prisstegring

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om maskiner och andra

inventarier, för vilka avdrag för avskrivning åtnjutes enligt bestämmelserna

i denna punkt.

Har aktiebolag----följande åren.

Angående avdrag •— — — till 41 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1964 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1964 eller tidigare år. I samband härmed skall iakttagas följande.

Oaktat bestämmelserna i punkt 3 c sista stycket samt i punkt 4 elfte

stycket av anvisningarna till 29 § skola för de beskattningsår, beträffande

vilka taxering verkställes åren 1965—1967, extra avdrag för beräknad

framtida prisstegring medgivas med i det följande angiven procentuell andel

av anskaffningskostnaderna för under vederbörande beskattningsår anskaffade

maskiner och andra inventarier, nämligen

såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes

år 1965, fem procent av anskaffningskostnaderna,

såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes

år 1966, tio procent av anskaffningskostnaderna, samt

såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes

år 1967, femton procent av anskaffningskostnaderna.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:252 och 11:530 (jfr 11:526).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 dr 1963 3

Gällande rätt

När inkomst av jordbruksfastighet vid taxering redovisas enligt kontantmässiga

grunder får enligt 22 § 2 inom. kommunalskattelagen avdrag

icke göras för värdeminskning å inventarier. I stället erhålles enligt 22 § 1

mom. samma lag avdrag för kostnad för anskaffning av inventarier till ersättning

för avyttrade, utrangerade eller förlorade. I punkt 1 första stycket

av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen stadgas, alt såsom driftkostnad

icke får avföras kostnad för anskaffande av sådana inventarier, till

vilka motsvarighet förut icke funnits å fastigheten. Om alltså en lantbrukare

inköper maskiner av annan art än dem han förut haft eller till följd

av brukningssättets omläggning inköper ökat antal kreatur, så är detta att

hänföra till nyuppsättning, varför kostnaden ej får avräknas som driftkostnad.

Nyuppsättning och nyanskaffning kan samtidigt föreligga, exempelvis

om äldre maskin ersättes med ny av annan och dyrbarare konstruktion.

I dylikt fall upptages såsom driftkostnad det belopp, som skulle belöpa

å eu den förbrukade maskinen motsvarande ny sådan.

Mot dessa avdragsregler svarar bestämmelsen i 21 § första stycket kommunalskattelagen,

att vad som erhållits genom löpande försäljning (ej realisation)

av levande och döda inventarier skall upptagas såsom intäkt avjordbruksfastighet.

Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder och av rörelse får i princip åtnjutas årliga värdeminskningsavdrag

för kostnader för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier. Undantagsvis må sådan anskaffningskostnad

i sin helhet avdragas som omkostnad redan under anskaffningsåret,

nämligen i de fall då tillgången beräknas bli förbrukad inom högst

tre år.

De närmare bestämmelserna om avdrag för värdeminskning av maskiner

och inventarier återfinns i punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

(jfr punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 §

samma lag). Såvitt här är av intresse innebär bestämmelserna i huvudsak

följande. Vid tillämpning av s. k. planenlig avskrivning bestämmes det

årliga värdeminskningsavdraget normalt enligt avskrivningsplan till viss

procent av tillgångens anskaffningsvärde. Saknas utredning om anskaffningsvärdet,

må avdrag beräknas till viss procent av bokförda värdet eller

av annat lämpligt värde. Huvudregeln för s. k. räkenskapsenlig avskrivning

medger avdrag årligen med högst trettio procent av summan av ingående

bokfört värde å inventariebeståndet och anskaffningskostnaden för

under året inköpta inventarier. Farligt en kompletterande regel får tillgångarna

nedskrivas till ett värde motsvarande restvärdet vid en årlig avskrivning

med tjugu procent av inventariebeståndets anskaffningsvärde. Understiger

inventariebeståndets verkliga värde även det angivna restvärdet,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1963

medges avdrag även för härav betingad ytterligare avskrivning. Vare sig

man tillämpar planenlig eller räkenskapsenlig avskrivning utgår man från

tillgångens »historiska» anskaffningskostnad. Någon upp- eller nedräkning

vid höjd resp. sänkt återanskaffningskostnad ifrågakoinmer alltså inte. Skillnaden

mellan de båda avskrivningsmetoderna ligger främst däri, att medan

den planenliga avskrivningen är ställd i relation till tillgångens antagna årliga

förslitning, den räkenskapsenliga avskrivningen är i princip oberoende

av förslitningens omfattning.

Historik

19i3 urs jordbriikstaxeringssakkunnigu behandlade frågan om införande

av rätt till avdrag för värdeminskning å inventarier i jordbruk i sitt betänkande

med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av inkomst

av jordbruksfastighet samt lag om jordbruksbokföring (SOU 1946:

29). De sakkunniga, som föreslog att för samtliga jordbrukare taxeringen

skulle ske efter bokföringsmässiga grunder, anförde bl. a. följande rörande

avdrag för värdeminskning av inventarier.

Gällande bestämmelser beträffande avdrag för anskaffning av inventarier

i jordbruket medföra å ena sidan att den vinst, som kan uppstå i samband

med realisation av inventarierna vid jordbrukets upphörande, i regel

ej beskattas, samt å andra sidan att avdrag för realisationsförlust ej medgives.

Bestämmelserna föranleda dessutom ojämnhet i beskattningen på så

sätt, att den under ett beskattningsår erlagda kostnaden för ersättningsanskaffning

skall till hela sitt belopp avdragas på en gång såsom driftkostnad.

Denna anordning kan medtöra, att utgift för förnyelse av exempelvis eu

mera dyrbar maskin icke kan helt utnyttjas av den anledning, att årsintäkterna

icke förslå till att täcka, förutom de vanliga årsutgifterna, jämväl

förnyelsekostnaden. Det avdrag, som icke kan utnyttjas det år, då utgiften

gjorts, får nämligen icke avdragas ett senare år, ty enligt gällande lagstiftning

skall i princip varje års resultat tagas till beskattning för sig. Det måste

emellertid ur principiell synpunkt anses stridande mot ett rationellt beräkningssätt

i fråga om årsavkastning att låta kostnader för förnyelse av maskiner

och inventarier med flerårig varaktighetstid avdragas med hela kostnadsbeloppet

under första året av deras användningstid. Kostnader för anskaffande

av driftinventarier, som äro avsedda att under flera år användas

i jordbruksdriften, böra nämligen enligt sakens egen natur icke betraktas

såsom årsomkostnader. Nyanskaffning av inventarier lär i allmänhet förekomma

synnerligen ojämnt och med långa tidsmellanrum; vid jordbruk

med eu uppsättning av helt nya driftinventarier behöva dessa icke förnyas

förrän efter flera år och då måhända i stor omfattning. Årsresultaten bliva

därför missvisande, om kostnader av ifrågavarande slag icke få avdragas

under ett flertal år utan i stället under vissa år med längre eller kortare

mellantider hopa sig till betydande belopp, måhända överstigande årsintäkterna.

Gällande regler om avdrag för värdeminskning av jordbrukets och skogsbrukets

döda inventarier äro vidare i det avseendet principiellt felaktiga, att

avdrag medgives endast för ersättningsanskaffning, men icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 är 1963

b

för ny ujipsättnin g. Kostnaden för nyuppsättning av inventarier innebär

en kapitalinvestering, för vilken något avdrag såsom för omkostnad

icke kan ifrågakomma. Jordbrukaren — liksom rörelseidkaren — måste

emellertid i princip vara berättigad att, i den mån denna kapitaltillgång

trots reparation och underhåll minskar i värde, erhålla avdrag för värdeminskning

även å dessa inventarier. Av praktiska skäl kan uppenbarligen

avdrag för anskaffningskostnaden för nyuppsättning icke medgivas i samma

ordning, som nu gäller i fråga om avdrag för ersättningsanskaffning av

inventarier. Skall rätt till avdrag medgivas för anskaffning av inventarier

i samband med nyuppsättning, måste därför den metod, som begagnas beträffande

inventarier i rörelse, komma till användning.

Med avseende å tillämpningen medföra gällande regler betydande svårigheter,

främst därigenom att i praktiken gränsen mellan ersättningsanskaffning

och nyuppsättning ofta är svår att draga. Det torde t. ex. ej sällan inträffa,

att anskaffning av eu ny maskin delvis är att hänföra till nyanskaffning

och delvis till nyuppsättning. Det må vidare erinras om att inventarier

kunna hava försålts under ett beskattningsår och motsvarande antal och

slag inköpts under nästpåföljande beskattningsår såsom ersättning för de

tidigare försålda. I sådant fall föreligger givetvis icke nyuppsättning.

I propositionen nr 191 till 1951 ars riksdag förordades att endast de jordbrukare

skulle äga rätt att taxeras efter bokföringsmässiga grunder, som

underkastade sig på visst sätt ordnad bokföringsskyldighet. För dessa borde

avdrag för värdeminskning å inventarier beräknas på samma sätt som

för rörelseidkare.

Samtidigt med nämnda proposition upptog bevillningsutskottet till behandling

motioner, vari framställts yrkanden av i huvudsak samma innebörd

som i motionerna 1:252 och 11:308. Liknande motionsyrkanden bär

även varit föremål för behandling vid 1956 års riksdag. Samtliga motionsyrkanden

har på förslag av bevillningsutskottet avvisats. I sitt betänkande

nr 28/1956 framhöll bevillningsutskottet bl. a., att jordbrukare, som önskade

ernå en bättre inkomstfördelning mellan olika år än den kontantmetoden

erbjöd, erhållit möjlighet därtill genom rätten att övergå till räkenskapsmässig

redovisning. Härigenom tedde sig en ändring av de vid taxering

enligt kontantmetoden gällande reglerna om avdrag för anskaffning

av döda inventarier inte lika nödvändig som tidigare. Det var å andra sidan

enligt utskottets åsikt angeläget att man tillvaratog föreliggande möjligheter

att minska olägenheterna av nu förefintliga brister hos kontantmetoden,

i den mån detta kunde ske utan att deklarations- och taxeringsförfarandet

mer avsevärt komplicerades eller kontrollmöjligheterna försämrades.

Huruvida det var möjligt att med beaktande av dessa krav införa eu

rätt till avdrag för värdeminskning å maskiner och redskap var en fråga,

om vilken utskottet då inte kunde göra något uttalande. Därvid hlev svaret

på frågan beroende av om eu sådan begränsning till vissa inventarier var

lämplig och om det var möjligt att införa en sådan avdragsrätt vid sidan av

existerande avdragsregler. Enligt utskottets uppfattning torde en dylik avdragsrätt

inte böra införas utan att man samtidigt omprövade frågan hur

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 är 196.1

inkomst vid försäljning av inventarier skulle behandlas i beskattningshänseende.

I eu den 26 augusti 1959 dagtec.knad promemoria (stencilerad) framlade

skattelagssakkunniga förslag om ett obligatoriskt avskrivningssystem med

räkenskapsenlig avskrivning å maskiner och inventarier vid all kontantmässig

redovisning av jordbruksinkomst. Nämnda förslag har emellertid

inte föranlett lagstiftningsåtgärder.

I* rågan om avskrivning å inventarier på grundval av annat värde än

anskaffningsvärdet behandlades av företagsbeskattningskommittén i dess

år 1954 avgivna betänkande med förslag till ändrad företagsbeskattning

(SOU 1945:19). Kommittén föreslog inte någon ändring i tidigare gällande

bestämmelser om avskrivning på grundval av anskaffningsvärdet. Härvid

erinrade kommittén om den kritik, som riktats mot avskrivningsregler innebärande

en periodisering av den historiska anskaffningskostnaden. I tider

med fallande penningvärde medför dylika regler att det sammanlagda beloppet

av gjorda avskrivningar inte svarar mot kostnaden för ett återanskaffande

av en med den avskrivna maskinen likvärdig sådan. Det kan

således göras gällande att i angivna läge en viss förtäring av företagets kapital

äger rum genom beskattningen. Från näringslivets sida bär också vid

skilda tillfällen yrkats, att avskrivningarna borde få grundas på maskinens

nuvärde vid varje avskrivningstillfälle. Vid övervägande av frågan om avskrivning

på anskaffningsvärde eller nuvärde fann kommittén, att så starka

invändningar från såväl teoretisk som praktisk synpunkt måste framställas

mot en avskrivning på nuvärdet, att kommittén inte kunde förorda något

förslag i denna riktning. Härvidlag hänvisade kommittén till det förhållandet

att någon enhetlig uppfattning inte råder om det teoretiskt riktiga i eu

avskrivning på nuvärdet. Det hävdas nämligen, anförde kommittén, att något

godtagbart resultat inte uppnås om man isolerat beaktar prisförändringarna

för allenast en post i balansräkningen. En förlust på tillgångssidan

sammanhängande med en nedgång i penningvärdet kan mycket väl från

företagets synpunkt vara kompenserad genom en vinst på passivsidans skulder.

Det sagda exemplifierades av kommittén med det tänkta fallet att en

maskin helt finansierats med lånade medel och de mot avskrivningarna svarande

beloppen skall användas för amorteringar å lånet. Om avskrivning på

nuvärdet skulle medges i en sådan situation, innebar detta endast att företaget

tillfördes en vinst lika stor som den förlust, vilken långivaren åsamkas.

Kommittén underströk vidare de utomordentliga praktiska svårigheter,

som skulle vara förenade med tillämpningen av en bestämmelse av dylik

innebörd. Härom anförde kommittén följande.

Skulle nuvärdet fastställas för varje tillgång för sig, föreligger merendels

det förhållandet, att på grund av teknikens utveckling den äldre maskinen

ersatts av en ny med helt eller delvis annorlunda konstruktion, varför rätta

jämförelser mellan anskaffningskostnaderna vanligen inte kan göras. En

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 År 1U63

undersökning och omräkning av antytt slag skulle behöva verkställas för

varje maskin och varje år. En annan möjlighet skulle vara att söka fastställa

ett för vissa grupper av inventarier gemensamt prisindex, men även

ett sådant prisindex är då det gäller det enskilda företaget ofta nog högst

missvisande, beroende på en skiftande sammansättning av inventariebestånd

och maskinernas individuella ålder. Med denna metod skulle alltså nås högst

ojämna resultat samtidigt som tillämpningssvårigheterna i det väsentliga

likväl skulle bestå.

Kommittén framhöll tillika, att spörsmålet om avskrivning på anskaffnings-

eller nuvärdet i väsentlig mån reducerades till följd av den av kommittén

föreslagna degressiva avskrivningsmetoden, vilken tillät eu avskrivning

av mer än 50 procent av anskaffningsvärdet under de två första åren, samt

än ytterligare på grund av kommitténs förslag i fråga om lagstiftningen

rörande investeringsfonder.

Två reservanter inom kommittén uttalade, att de inte kunde godta de

mera teoretiska argument på vilka majoriteten grundat sitt avvisande av

frågan om avskrivning på ett högre värde än anskaffningsvärdet. De betonade

den betydelse den fria avskrivningen haft för företagen i tider av

starkt stigande återanskaffningskostnader på maskiner och inventarier. Om

det i företaget arbetande kapitalet i ett sådant läge skall kunna hållas intakt,

var enligt reservanternas mening en avskrivning på återanskaffningsvärdet

eller i varje fall på de löpande nuvärdena erforderlig.

Förctagsbeskattningskommitténs förslag i nu berörda del lades med

vissa jämkningar — till grund för nu gällande lagstiftning.

Frågan om rätt till avdrag för avskrivning å maskiner och inventarier

på grundval av återanskaffningskostnaden har vid flera tillfällen varit föremål

för riksdagens behandling, senast vid 1962 års riksdag. På hemställan

av bevillningsutskottet i betänkande nr 25 avslogs då motionsvis framställda

utrednings- och lagstiftningsyrkanden om rätt till avskrivning på återanskaffningsvärdet.

Utskottet uttalade därvid att förevarande spörsmål borde

prövas i samband med allmänna skatteberedningens överväganden rörande

företagsbeskattningen i dess helhet. Utskottet framhöll även att värdesäkringskommittén

vid sina överväganden skulle komma att uppmärksamma

frågan om avskrivning av maskiner och inventarier på grundval av tillgångarnas

återanskaffningsvärde och underströk, att de i Sverige gällande

reglerna för avskrivning av maskiner och inventarier som helhet framstår

som tämligen liberala i förhållande till vad som tillämpas i andra med

Sverige jämförbara länder. Särskilt gällde detta om man beaktade att svenska

aktiebolag och ekonomiska föreningar genom att utnyttja lagstiftningen

om konjunkturinvesteringsfonder har möjlighet att på en gång avskriva

nu ifrågavarande tillgångar. Med anledning av uttalande i vissa av motionerna

att avskrivning på återanskaffningsvärdet tillämpades vid bl. a. statens

järnvägar framhöll utskottet att det förhållandet att avskrivningarna

vid järnvägstrafiken skedde på återanskaffningskostnaden sammanhängde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 är 1963

med det sätt på vilket järnvägstaxorna kalkylerades men att en dylik av

skrivning i berörda fall även var motiverad av anslagstekniska skäl.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande

1 Pionerna 1:252 och 11:308 framhålles att frågan om avdrag för värdeminskning

av maskiner och inventarier på grund av rationaliseringen inom

jordbruket fått en allt större betydelse. Kostnader för inköp av skördetröskor,

traktorer och andra dyrbara maskiner inåste — menar motionärerna

anses som kostnader för intäkternas förvärvande, alldeles oavsett

om vederbörande jordbrukare tidigare innehaft en maskin av samma sort

eller inte. Den nu gällande ordningen innebär därför en direkt orättvisa

mot jordbrukare som deklarerar enligt kontantprincipen.

De år 1961 införda reglerna om rätt till förlustutjämning synes inte göra

det mindre angeläget att utjämna beskattningen medelst en bunden avskrivningsplan

för de jordbrukare som av olika skäl föredrar att deklarera efter

kontantprincipen. En sådan avskrivningsrätt skulle stimulera den driftrationalisering,

som är så nödvändig för att förbättra lönsamheten inom jordbruk.

Motiveringen för yrkandet i motionerna 1:435 och 11:530 återfinnes i motionen

11:526. I sistnämnda motion framhålles, att en avskrivning på återanskaffningsvärdet

skulle förbättra möjligheterna till ökad självfinansiering.

Det förhållandet att avskrivning nu skall göras på grundval av anskaffningsvärdet

medför i tider med fallande penningvärde att det sammanlagda

beloppet gjorda avskrivningar för en maskin eller ett inventarium inte

kommer att svara mot kostnaden för att anskaffa en likvärdig maskin eller

ett likvärdigt inventarium. Härigenom sker en förtäring genom beskattningen

av det i företaget arbetande kapitalet.

Vid den tid då den fria avskrivningen var tillåten hade angivna förhållande

icke så stor betydelse för de skattskyldiga som kunde utnyttja rätten

till fri avskrivning, eftersom det i företaget arbetande kapitalet till den del

det avsåg maskiner och inventarier genom avskrivningsrätten kunde hållas

intakt. Läget har emellertid nu blivit ett annat och mer oförmånligt.

Att avskrivning på återanskaffningsvärdet även av statsmakterna ansetts

vara en riktig princip illustreras därav att sådan avskrivning sedan länge

tillämpats vid postverket, televerket och statens järnvägar samt under senare

år jämväl i fråga om vattenbyggnadsverkets förrådsfond.

Rätt till avskrivning på återanskaffningsvärdet skulle kunna förverkligas

om man tillgriper ett förenklat schablonförfarande. I stället för att i efterhand

beräkna den slutgiltiga stegringen av anskaffningskostnaden för en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 196.1

o

viss maskin eller en viss grupp maskiner eller andra inventarier torde man

kunna nöja sig med att utgå från en schablonmässigt beräknad förändring i

prisnivån. F>farenheten ger vid handen att priserna under en maskins eller

ett inventariums ekonomiska varaktighetstid genomsnittligt sett stiger med

20 å 25 %. Med hänsyn härtill skulle rätt till avskrivning å 120 % av den

ursprungliga anskaffningskostnaden ge ett i stort sett tillfredsställande resultat.

Motionärerna uttalar sig slutligen för lämpligheten av att för jordbrukare,

som deklarerar enligt kontantprincipen, införes en rätt till planenlig avskrivning

å maskiner och inventarier.

Utskottet

Om inkomst av jordbruksfastighet beräknas enligt kontantmetoden får

kostnad för inköp av sådana maskiner och inventarier, vartill motsvarighet

förut funnits å fastigheten, avdragas vid taxering för det beskattningsår,

då inköpet skedde. Föreligger nyuppsättning av maskiner och inventarier

medgives däremot över huvud taget inte något avdrag.

Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder och av rörelseinkomst är skattskyldig i princip berättigad till årliga

värdeminskningsavdrag för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier. För bestämmande av avdragets storlek

anvisar kommunalskattelagen olika avskrivningsmetoder. Dessa har det

gemensamt att hela anskaffningskostnaden får avskrivas under kortare

eller längre tid. I regel får avdrag ske årligen med en på visst sätt beräknad

del av anskaffningskostnaden, men i vissa undantagsfall kan hela kostnaden

för en tillgång avdras på eu gång det år, under vilket tillgången i

fråga anskaffats.

De förevarande motionerna gäller dels frågan huruvida vid beräkning av

inkomst av jordbruksfastighet enligt kontantprincipen avdrag för anskaffande

av maskiner och inventarier bör medges i form av värdeminskningsavdrag

enligt avskrivningsplan och dels frågan huruvida avdrag för värdeminskning

kan medges på grundval av ett annat värde än tillgångarnas

historiska anskaffningskostnad. Sålunda yrkas i motionerna 1:252 och

11:308 utredning av frågan om rätt till planenlig avskrivning å maskiner

och inventarier jämväl för jordbrukare med kontantmässig redovisning

och i motionerna 1:435 och 11:530 ändring av punkt 3 c av anvisningarna

till 29 ''§ kommunalskattelagcn av innebörd, att avdrag för beräknad framtida

prisstegring å maskiner och inventarier medges med visst schablonmässigt

bestämt belopp.

Utskottet upptar först till behandling yrkandet i motionerna 1:252 och

11:308 om rätt till planenlig avskrivning å maskiner och inventarier i jordbruk

med kontantmässig redovisning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 är 11)63

Då kontantprincipen år 1910 infördes som grund för taxering av inkomst

av jordbruksfastighet var jordbruket i stor utsträckning inriktat på självhushållning

och den maskinella utrustningen av obetydlig omfattning. Genom

den tekniska utvecklingen och den därmed följande driftrationaliseringen

inom jordbruket har emellertid förhållandena radikalt förändrats

och frågan om avdrag för värdeminskning av maskiner och inventarier kommit

att få allt större betydelse.

Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen framlade 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga

förslag att för samtliga jordbrukare taxering

skulle ske efter bokföringsmässiga grunder. Att en dylik redovisningsmetod

inte infördes som obligatorisk vid 1951 års lagstiftning berodde, såsom framgår

av departementschefens yttrande i proposition nr 191/1951 s. 48 f inte

på en divergerande uppfattning i fråga om lämpligheten av redovisningsmetod

utan på svårigheten att för dåvarande taxeringsorganisation bemästra

en tvångsvis övergång för alla jordbrukare. Vidare ansåg departementschefen

stora svårigheter föreligga för de mindre jordbrukarna att klara en

bokföringsmässig redovisning, övergången till en sådan redovisning har, i

vart fall inte i taxeringshänseende, fått den omfattning som ansetts önskvärd.

Anledningen härtill torde i stor utsträckning vara de fördelar, som

kontantmetöden erbjuder, bl. a. genom möjligheten till skattefri realisation

av inventarier och att genom inköp av begagnade inventarier erhålla skattemässiga

förmåner genom avdrag vid senare ersättningsanskaffningar.

Knhetliga regler om planenlig avskrivning å maskiner och inventarier i

jordbruket skulle otvivelaktigt medföra avsevärda förbättringar i taxeringshänseende,

inte minst därigenom, att sådana regler skulle komma att onödiggöra

de många skatteprocesser med ofta svåra gränsdragningar mellan

nyuppsättning och ersättningsanskaffning, som nuvarande avdragsregler i

fråga om kontantjordbruken föranleder.

I en den 26 augusti 1959 dagtecknad promemoria framlade skattelagssakkunniga

förslag till ändrade regler angående värdeminskningsavdrag av

innebörd, att sådana avdrag borde medges i form av räkenskapsenlig avskrivning

å maskiner och inventarier i jordbruk. Departementschefen uttalade

i proposition nr 56 till 1962 års riksdag om rätt till avdrag för värdeminskning

å täckdikningsanläggningar och skogsvägar i inkomstkällan jordbruksfastighet,

att ställningstagandet till en översyn av beskattningsmetoderna

för jordbruket borde anstå till dess allmänna skatteberedningen framlagt

sina förslag. Skattelägssakkunnigas promemoria har sålunda ännu inte

föranlett lagstiftningsåtgärder.

Såsom 1956 års bevillningsutskott anfört ter sig numera, sedan rätt till

taxering av jordbruksinkomst enligt bokföringsmässiga grunder införts,

eu ändring av de vid taxering enligt kontantmetoden gällande reglerna om

avdrag för anskaffning av döda inventarier inte lika angelägen som tidigare.

Jordbrukare, som önskar ernå en bättre inkomstfördelning mellan olika år

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 dr 11)63

11

än den kontantmetoden erbjuder, har ju fått möjlighet härtill genom rätten

att övergå till bokföringsmässig redovisning. Det måste vidare understrykas

att ett införande av rätt till värdeminskningsavdrag enligt avskrivningsplan

för kontantjordbruken knappast kan ske utan att man samtidigt omprövar

frågan hur inkomst vid försäljning av inventarier skall behandlas

i beskattningshänseende. Det kan antagas att allmänna skatteberedningens

arbete på ett avgörande sätt kan påverka lösningen av detta och andra hithörande

spörsmål.

Med det anförda avstyrker utskottet utredningsyrkandet i motionerna

1:252 och 11:308.

Vad härefter angår yrkandet i motionerna 1:435 och 11:530 vill utskottet

erinra om att vid 1955 års riksdag infördes avsevärt vidgade möjligheter

för företagen att göra avsättningar till investeringsfonder. Denna rätt till

fondavsättning, som avsågs skola utgöra ett betydelsefullt komplement till

bl. a. avskrivningsreglerna i fråga om maskiner och inventarier, har under

1959 ytterligare utvidgats. I proposition nr 6 till 1959 års riksdag med förslag

till ändring av 1955 års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning

uttalade departementschefen, att syftet att stimulera

långfristiga investeringar borde tillgodoses genom en ökad rätt för företagare

att ta investeringsfonder i anspråk och inte genom en generell utvidgning

av avskrivningsmöjligheterna. Detta motiverade departementschefen

bl. a. med att de svenska skattereglerna innebär möjligheter till avskrivning

och annan s. k. förtäckt resultatutjämning, som är större än i

flertalet andra länder, varför en generell utvidgning av rätten till avskrivningar

skulle få andra och från skattepolitik synpunkt mera betänkliga

konsekvenser här än annorstädes.

I detta uttalande vill utskottet instämma. Utskottet vill även erinra om

att 1955 års beslut om företagsbeskattningen innebar en liberalisering avrätten

till avdrag å maskiner och inventarier så till vida, att enskilda företagare,

som tidigare endast haft möjlighet att avskriva dylika tillgångar

efter plan, erhöll rätt till räkenskapsenlig avskrivning.

Enligt utskottets mening är förevarande spörsmål sådant att det—- i likhet

med frågan om värdeminskningsavdrag å maskiner och inventarier i

kontantjordbruken -— bör prövas i samband med allmänna skatteberedningens

överväganden rörande företagsbeskattningen i dess helhet. Härtill

kommer alt värdesäkringskommittén — enligt vad utskottet erfarit — vid

sina överväganden även torde komma att uppmärksamma t rågan om avskrivning

å maskiner och inventarier på grundval av återanskaffningsvärdet.

Vad slutligen angår uttalandet i motionen 41:526 — i vilken motiveringen

för yrkandet i motionerna 1:435 och 11:530 återfinns — att avskrivning på

återanskaffningsvärdet tillämpas vid vissa av statens affärsdrivande verk

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1963

vill utskottet — i likhet med 1962 års bevillningsutskott — erinra om att

detta förhållande inte har något egentligt samband med frågan hur de taxeringsmässiga

avskrivningarna bör beräknas. Att avskrivningarna i de berörda

fallen sker på återanskaffningskostnaden sammanhänger med taxesättningen

vid verken men är motiverat även av anslagstekniska skäl.

På grund av det anförda anser sig utskottet inte kunna biträda lagstiftningsyrkandet

i motionerna 1:435 och 11:530.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:252 av herr Arvidson

in. fl. och H:308 av herr Magnusson i Tumhult m. fl. angående

värdeminskningsavdrag å maskiner och reskap vid beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet enligt den s. k.

kontantprincipen, samt

2) de likalydande motionerna 1:435 av herr Hagberg in. fl.

och 11:530 av herr Heckscher in. fl. angående avdrag vid beskattningen

av inkomst av rörelse för beräknad framtida

prisstegring å maskiner och inventarier,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, fröken Ranmark,

herrar Stefanson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Yngve Nilsson,

Sundin och Paul Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv.

Kärrlander, Engkvist, Asp, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås, Andersson

i Essvik, Eriksson i Bäckmora och Forsberg.

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson i

Borås, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

1:252 av herr Arvidson in. fl. och 11:308 av herr Magnusson i Tumhult in. fl.

ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna och sålunda

under punkten 1) hemställa,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1963

13

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om skyndsam utredning av frågan om införande av rätt

att vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt

den s. k. kontantprincipen avdraga kostnad för anskaffande

av maskiner och redskap genom värdeminskningsavdrag enligt

avskrivningsplan.

II) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson i

Borås, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

1:435 av herr Hagberg m. fl. och 11:530 av herr Heckscher m. fl. — ansett,

att utskottet bort tillstyrka motionärernas förslag om rätt till avskrivning

å maskiner och inventarier i förhållande till beräknat återanskaffningsvärde

och sålunda under punkten 2) hemställa,

att riksdagen måtte antaga det vid motionerna fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

III) vid punkten 1) av utskottets hemställan av herrar Sundin och Eriksson

i Bäckmora. samt

IV) vid punkten 2) av utskottets hemställan av herrar Stefanson, Lundström,

Gustafson i Göteborg och Christenson i Malmö.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.