Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 21 december 1945

1963-04-25 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:35, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 21 december 1945

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

1

Nr 35

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående upphävande

av förordningen den 21 december 1945 (nr

823) om nöjesskatt, m. m., såvitt propositionen hänvisats

till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 8 mars 1963 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 101, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående upphävande av förordningen den 21 december

1945 (nr 823) om nöjesskatt;

2) förordning angående upphävande av förordningen den 20 maj 1960

(nr 364) om särskilt bidrag till producent av svensk film; och

3) förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter

till stiftelsen Svenska Filminstitutet, m. m.

Propositionen har, såvitt angår de under 1) och 3) här ovan upptagna

författningsförslagen, hänvisats till bevillningsutskottet och i övrigt till statsutskottet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås att nöjesskatten avvecklas fr. o. m. den 1 juli

1963 med hänsyn främst till den svenska filmbranschens försämrade ekonomiska

läge.

I detta sammanhang redovisas ett avtal mellan staten och filmbranschen,

som slutits under förutsättning av biografnöjesskattens avveckling. Genom

detta avtal bildar staten och filmbranschen en stiftelse, benämnd Svenska

Filminstitutet, med uppgift att verka för ändamål inom filmens område.

Enligt avtalet skall institutets verksamhet finansieras genom avgifter från

de biografägare, som nu betalar nöjesskatt. De årliga avgifterna beräknas

till ca 12 miljoner kronor. Av dessa medel skall lämnas direkta bidrag till

producenter av svensk film i allmänhet samt särskilt stöd till svensk kvalitetsfilm

i form av kvalitetsbidrag och förlustutjämningsbidrag. Vidare skall

medel kunna användas till bl. a. utbildning inom filmens område liksom till

speciellt stöd åt barnfilms- och kortfilmsproduktion.

Avtalet har ingåtts för tjugoårsperioden den 1 juli 1963—den 30 juni 1983

med viss möjlighet till omprövning efter tio år.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

De under 1) och 3 upptagna författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

angående upphävande av förordningen den 21 december 1945

(nr 823) om nöjesskatt

Härigenom förordnas, att förordningen den 21 december 1945 om nöjesskatt

skall upphöra att gälla med utgången av juni månad 1963. Förordningen

skall dock fortfarande äga tillämpning i fråga om föreställning, som

tagit sin början före den 1 juli 1963.

Förslag

till

Förordning

om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till

stiftelsen Svenska Filminstitutet, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och

förordningen om statlig inkomstskatt äger skattskyldig njuta avdrag för sådana

avgifter till stiftelsen Svenska Filminstitutet, som avses i ett den

6 mars 1963 träffat avtal mellan staten samt Sveriges biografägareförbund,

Folketshusföreningarnas riksorganisation, Föreningen Våra gårdar, Sveriges

filmuthyrareförening u. p. a. och Föreningen Sveriges filmproducenter.

2 §.

Stiftelsen är icke skyldig att erlägga skatt för inkomst eller förmögenhet

i vidare mån än vad avser kommunal inkomstskatt för inkomst av fastighet.

3 §•

Medel, vilka utbetalas från den i 1 § nämnda stiftelsen, skola hos mottagaren

upptagas som skattepliktig intäkt för det beskattningsår, då medlen

kommit honom till godo, dock att bidrag och stipendier till utbildning eller

forskning inom filmens område samt till folkbildningsorganisationer eller

organisationer med huvudsaklig uppgift att studera filmens konstnärliga

och sociala betydelse eller organisationer med uteslutande syfte att tillgodose

behovet av filmförevisningar, lämpade för barn, icke skola utgöra skattepliktig

intäkt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

3

4 §•

Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter, som fordras för tillämpning av

denna förordning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 684 av herrar Adolfsson och Lager samt

II: 839 av herrar Hermansson och Holmberg, vari hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

1. om tillsättande av utredning för att utröna behovet av statlig filmproduktion

samt nya former för statligt stöd åt självständig filmproduktion av

konstnärligt värdefull långfilm, barnfilm, kortfilm, undervisningsfilm samt

experimenterande film;

2. om åtgärder för att institut för filmutbildningen, filmforskningen och

folkbildningsarbetet på filmens område organiseras så att de blir helt självständiga

gentemot kommersiella intressen inom filmbranschen;

3. om åtgärder för införande av sådana bestämmelser i avtalet mellan svenska

staten samt Sveriges biografägareförbund m. fl. att viss del av de medel

som inflyter genom biljettintäkter till Svenska filminstitutet användes för

att främja visning av konstnärlig eller på annat sätt värdefull film i landsorten

och på andra missgynnade platser»; samt

II) de likalydande motionerna I: 685 av herr Källqvist samt II: 838 av fröken

Elmén och herr von Friesen, vari hemställts, att riksdagen vid behandling

av propositionen nr 101 ville beakta de i motionerna anförda synpunkterna.

De likalydande motionerna I: 684 och II: 839 har, såvitt angår de under

punkterna 1) och 3) i propositionen upptagna författningsförslagen, hänvisats

till bevillningsutskottet och i övrigt till statsutskottet.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de vid

riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande motionerna

I: 253 av herr Bengtson m. fl. och II: 301 av herr Eskel in. fl., vari

hemställts, »att riksdagen måtte besluta att nöjesskatten på biograferna helt

slopas från den 1 juli 1963».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 253, II: 838 och II: 839.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

11 Uihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 35

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

I Inledning, s. 4—5.

II Biografnöjesskatt och filmstöd, s. 6—22.

III Annan nöjesskatt än biografnöjesskatt, s. 22—29.

IV Departementschefens hemställan, s. 29—30.

I de vid riksdagens början väckta motionerna I: 253 och II: 301 uttalas

bl. a. att film- och biografbranschen genom televisionens explosiva utveckling

kommit i ett katastrofalt ekonomiskt läge. Besöksfrekvensen på biograferna

är i starkt nedgående och kan förväntas sjunka ytterligare. Den

härav föranledda biografdöden drabbar framför allt glesorter med bl. a. flykt

från landsbygden som följd.

Med hänsyn härtill och till att filmen kommit att bli en viktig faktor i kulturlivet

anser motionärerna bärande skäl saknas för ett bibehållande av biografnöjesskatten.

Av innehållet i de i anledning av propositionen väckta motionerna må

här återges följande.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 684 och II: 839 framhåller,

att stödet åt konstnärligt värdefull film genom det mellan staten och filmbranschens

organisationer ingångna avtalet gjorts i viss mån beroende av

biljettintäkterna från ren förströelsefilm. Branschens struktur är sådan att

främst de stora bolagen och de monopol, som samtidigt kontrollerar produktion

och distribution, kommer att åtnjuta fördelarna av det föreslagna filmstödet.

Mindre producenter, som inte stöds av egna eller närstående biografkedjor,

får däremot relativt sämre villkor. Avtalet innebär inga garantier för

att ambitiös kortfilm, barnfilm eller experimentfilm kommer att på ett avgörande

sätt främjas. Inrättandet av ett statligt bolag för filmproduktion synes

enligt motionärerna utgöra den bästa säkerheten för att filmen som konstart

får friare och vidare utvecklingsmöjligheter. Vidare bör institutioner för

filmutbildning och filmforskning stå fullständigt fria gentemot privata bolag,

så att de, oberoende av kommersiella intressen, kan utnyttjas i vidaste

möjliga studiesyften.

Enligt motionerna I: 685 och II: 838 kan bestämda erinringar göras mot

det sätt på vilket avgifterna i framtiden skall uttagas. Hela den nuvarande

offentligrättsliga regleringen ersättes med ett enskilt avgiftsuttagande via ett

företag benämnt Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag. Systemet bygger på

att all film, som visas på offentliga biografer, uthyres genom detta företag.

Om emellertid någon kan organisera filmvisning utanför detta företags kontroll,

kan han helt undandraga sig hela avgiftsordningen. Kontrollbyrån kan

givetvis icke tvinga andra att betala avgift än dem, som hyr film genom

byrån.

Även ur principiell synpunkt finns anledning reagera mot att en skattefunktion

överlämnas till en enskild organisation. I princip måste man fasthålla,

att beskattning skall ske genom offentliga organ underkastade sed
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

vanliga regler om ämbetsansvar, insyn genom allmänna handlingars offentlighet,

kontroll av JO etc. I förevarande fall synes avgiften kunna uttagas

i vanlig ordning och därefter beloppet, som avgiften inbragt, överlämnas

till stiftelsen Svenska filminstitutet. Dess ställning skulle icke förändras

därigenom.

För att icke förhindra en omedelbar reform synes enligt motionärerna i

nuvarande läge -— om propositionen finnes böra bifallas — annat icke vara

att göra än att riksdagen betecknar det föreslagna systemet för avgifternas uttagande

som ett provisorium i avvaktan på att en mera tillfredsställande

reglering av denna fråga kan nås.

Utskottet

A. Biografnöjesskatten

I den förevarande propositionen framlägges förslag om nöjesskattens avveckling

fr. o. m. den 1 juli 1963 främst med hänsyn till den svenska filmbranschens

försämrade ekonomiska läge. Det stöd till filmproduktionen,

som för närvarande tillgodoses med nöjesskattemedel, föreslås i fortsättningen

skola utformas så, att anordnare av biografföreställning till en stiftelse,

benämnd Svenska Filminstitutet och med uppgift att verka för ändamål

inom filmen, erlägger en avgift, motsvarande tio procent av bruttobiljettintäkterna

vid föreställningen. De årliga avgifterna beräknas uppgå till

ca 12 milj. kronor och skall användas till bidrag av skilda slag till svensk

filmproduktion och till utbildning inom filmens område. Nettoskattebortfallet

har beräknats för staten till 16,7 milj. kronor och för kommunerna till ca

9 milj. kronor.

I de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 253 och II:

301 har motionärerna yrkat att nöjesskatten på biograferna måtte avvecklas.

Såsom framgår av redogörelsen i propositionen har alltsedan början av

1950-talet olika åtgärder vidtagits från statsmakternas sida i syfte att förbättra

de ekonomiska villkoren för den svenska filmproduktionen och för

biografnäringen. De senaste åtgärderna genomfördes vid 1960 års riksdag,

då biografnöjesskatten sänktes från 33 till 25 procent och vid 1961 års riksdag,

då det skattefria bottenavdraget för vissa mindre och medelstora biografer

höjdes från 125 till 150 kronor.

Av de undersökningar som på senare år vidtagits framgår att besöksfrekvensen

på biograferna, främst på grund av televisionens frammarsch, kraftigt

nedgått. Nedgången har givetvis medfört en fortlöpande försämring

av lönsamheten för film- och biografbranschen, vilket tagit sig uttryck bl. a.

i en nedgång i den svenska filmproduktionen och i en minskning av antalet

biografer i landet. De åtgärder som hittills vidtagits för alt förbättra

filmbranschens ekonomiska läge måste mot bakgrunden härav anses

otillräckliga. Det är angeläget att filmen, som numera utgör en icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

obetydlig faktor i kulturlivet, beredes möjlighet att arbeta under rimliga

ekonomiska villkor så att den effektivt kan konkurrera med televisionen. En

sådan konkurrens är — särskilt med hänsyn till att televisionen genom statlig

försorg för sin utbyggnad försetts med stora resurser — knappast möjlig

så länge biografbranschen belastas med en nöjesskatt på 25 procent.

Frågan om skattens avskaffande kan emellertid självfallet inte betraktas

isolerad. Hänsyn måste också tas till hur stödet åt filmproduktionen i fortsättningen

utformas. Det nuvarande filmstödet motsvarar den statliga andelen

av nöjesskatten på svensk film och utgår dels i form av ett 80-procentigt

generellt bidrag till producenter av svensk film och dels i form av premier

och bidrag till producenter av svensk kvalitetsfilm. Enbart ett avskaffande

av filmnöjesskatten skulle därför — därest kompenserande åtgärder inte vidtages

— allvarligt försämra de ekonomiska villkoren för svensk filmproduktion.

Det är från allmänkulturell synpunkt angeläget att en inhemsk filmproduktion

upprätthålles och bibehålies vid en tillfredsställande kvalitet.

För en framgångsrik svensk filmindustri samt för förevisning av svensk och

utländsk film fordras även ett välutvecklat biografnät.

I det mellan staten och filmbranschens organisationer ingångna avtalet har

särskild hänsyn tagits till de mindre och medelstora biograferna, särskilt på

landsbygden. Vidare har stödet till den svenska filmen givits en utformning

som i rimlig utsträckning tillgodoser det allmännas intresse av en kvalitativt

högtstående filmproduktion. Med hänsyn härtill finner utskottet avtalet

i förening med ett samtidigt slopande av biograf nöjesskatten innebära en

icke oväsentlig förbättring av biografnäringens och filmbranschens ställning.

Utskottet anser sig därför, oaktat filmnöjesskattens avskaffande kommer

att innebära ett icke obetydligt skattebortfall, kunna biträda förslaget i propositionen

att skatten avvecklas från och med den 1 juli 1963.

Med det anförda har utskottet även besvarat yrkandet i de likalydande

motionerna I: 253 och II: 301.

I de i anledning av propositionen väckta, likalydande motionerna I: 685

och II: 838 har invändningar gjorts mot det sätt på vilket avgifterna i framtiden

föreslås skola uttagas. Motionärerna framhåller att den omständigheten

att avgiftsuttagandet skall ske via ett enda privat företag, Filmägarnas

kontrollbyrå aktiebolag, kommer att innebära att den, som kan organisera

filmvisning utanför detta företags kontroll, helt kan undandraga sig den

föreslagna avgiftsordningen men understryker även, att principiella invändningar

kan riktas mot ett system, där en enskild organisation utövar en

skattefunktion.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att distributionen av film

från producenter till biografägare sker genom s. k. filmuthyrare, för närvarande

22 aktiebolag, som ingår i intresseföreningen Sveriges filmuthyrareförening

u. p. a. För kontroll av att biografägare erlägger filmhyra med rätt

belopp har filmuthyrarna bildat ett särskilt kontrollorgan, nämligen nyss
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

nämnda kontrollbyråaktiebolag. I kontrollsystemet ingår att biografägarna

inte får använda andra biljetter än sådana, som tillhandahålles av kontrollbyrån.

Filmhyra utgår med viss procent av biljettintäkterna och underlåtenhet

att betala sådan hyra kan medföra avstängning från filmleverans. Enligt

det mellan staten och filmbranschens organisationer ingångna avtalet skall

i kontrollbyråns bestämmelser införas ett stadgande av innebörd, att underlåtenhet

att betala avgift till Svenska Filminstitutet likställes med underlåtenhet

att betala filmhyra. För inköp av såväl svensk som utländsk film

kräves regelmässigt att vederbörande anordnare av biografföreställning använder

av kontrollbyrån tillhandahållna biljetter. Den praktiska möjligheten

att undgå den föreslagna avgiftsordningen torde med hänsyn härtill vara

obetydlig.

Enligt utskottets mening har i avtalet tillfredsställande garantier skapats

för att filminstitutets verksamhet kommer att bedrivas på sätt som föreskrives

i avtalet. Kungl. Maj :t har nämligen att utse fyra av de åtta styrelseledamöterna

i stiftelsen och har beretts insyn i stiftelsens verksamhet även

så till vida, att stiftelsens förvaltning och räkenskaper skall granskas av revisorer

utsedda av Kungl. Maj :t. Härtill kommer att staten när som helst

och med omedelbar verkan kan uppsäga avtalet med filmbranschens organisationer,

om dessa bryter mot avtalet.

På grund av det anförda finner utskottet anledning icke föreligga att —

såsom i motionerna yrkats — beteckna det nu föreliggande förslaget att avgiftsuttagandet

skall ske via Filmägarnas kontrollbyrå aktiebolag som ett

provisorium. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1:685 och

II: 838.

I de i anledning av propositionen väckta likalydande motionerna 1:684

och 11:839 yrkas bl. a. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om åtgärder av innebörd, att institut för filmutbildningen, filmforskningen

och folkbildningsarbetet på filmens område organiseras så att

de blir helt självständiga gentemot kommersiella intressen inom filmbranschen.

I motionerna hemställes vidare att i avtalet mellan staten och filmbranschens

organisationer måtte införas sådana bestämmelser, att viss del

av avgifterna till filminstitutet användes för att främja visning av konstnärlig

eller på annat sätt värdefull film i landsorten.

Utskottet vill med anledning härav understryka vad departementschefen i

propositionen uttalat därom, att en viktig princip för samhällets politik inom

filmens område måste vara att inte obehörigt ingripa i filmens utveckling

utan överlämna åt de skapande krafterna inom filmen att föra utvecklingen

vidare. Utskottet vill även framhålla, att i avtalet särskilda förutsättningar

skapats för visning av konstnärligt värdefull film även i landsorten dels genom

det icke obetydliga kvalitetsstöd som i fortsättningen skall utgå till den

svenska filmproduktionen, dels genom att många landsortsbiografer befriats

från avgiftsplikt och dels genom att film, som tjänar vissa kvalificerade ändamål

och som nu är befriad från nöjesskatt, även skall vara befriad från

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

avgift till filminstitutet. Utskottet vill särskilt understryka att bedömningen

av vilka filmer som skall anses förtjänta av kvalitetsstöd enligt avtalet skall

åvila en från stiftelsens styrelse fristående jury, i vilken skall ingå — förutom

stiftelsens verkställande direktör — sex väl kvalificerade, av filmbranschen

helt oberoende filmbedömare. Härtill kommer att de närmare formerna

för utbildningen inom bl. a. filmens område för närvarande är föremål för

särskild utredning inom ecklesiastikdepartementet och att filminstitutets

närmare användning av medel för olika utbildningsändamål blir beroende

bl. a. av de resultat, vartill denna utredning kan komma.

På grund av det anförda och då, såsom utskottet i det föregående framhållit,

avtalets bestämmelser får anses innebära betryggande garantier för

att filminstitutet kommer att bedriva en verksamhet, som väl överensstämmer

med dess ändamål, anser sig utskottet inte kunna tillstyrka motionerna

I: 684 och II: 839 i vad de behandlas i detta sammanhang.

B. Annan nöjesskatt än biografnöjesskatt

1945 års nöjesskatteförordning är konstruerad efter samma princip som

de tidigare förordningarna i ämnet. Det är sålunda nöjestillställningens beskaffenhet,

som i första hand är avgörande för frågan om skatteplikt. Alla

tillställningar, i vilka nöjes- eller förströelsemomentet är det huvudsakliga,

blir i princip föremål för beskattning i den mån allmänheten äger tillträde

mot avgift.

I propositionen föreslås, att nöjesskatteförordningen i sin helhet skall

upphöra att gälla med utgången av juni månad 1963. Detta motiveras av departementschefen

bl. a. med att under årens lopp allt fler typer av nöjestillställningar

undantagits från skatteplikt, vilket i sin tur medfört avsevärda

tillämpningssvårigheter vid nöjesskattedebiteringen. Osäkerheten om gränserna

för det skattepliktiga området och den liberala praxis, som under senare

år kommit att utbilda sig och som till inte ringa del torde ha sin grund

i de berörda tillämpningssvårigheterna, har lett till inkonsekvenser vid

jämförelse mellan olika skattskyldiga och olika slag av tillställningar. På

grund härav har nöjesbeskattningen av sceniska framträdanden kommit att

för det allmänna medvetandet framstå som orättvis.

Utskottet instämmer helt i vad departementschefen sålunda uttalat. Härtill

kommer att det framstår som ett rättvisekrav att, vid ett slopande av nöjesskatten

på biografföreställningar, även skatten på andra typer av nöjestillställningar

avskaffas.

Med hänsyn härtill och till att skattebortfallet vid ett slopande av sistnämnda

nöjesskatt kommer att bli relativt obetydligt biträder utskottet det

i propositionen framlagda förslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts proposition

nr 101, såvitt densamma hänvisats till bevillningsutskottet,

samt med bifall till de likalydande motionerna I: 253

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963 9

av herr Bengtson m. fl. och II: 301 av herr Eskel m. fl. antaga

de vid propositionen fogade förslagen till

1) förordning om upphävande av förordningen den 21 december

1945 (nr 823) om nöjesskatt, samt

2) förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta

avdrag för avgifter till stiftelsen Svenska Filminstitutet,

m. m.;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 684 av herrar Adolfsson

och Lager samt II: 839 av herrar Hermansson och Holmberg,

i vad motionerna hänvisats till bevillningsutskottet, ävensom

2) de likalydande motionerna I: 685 av herr Källqvist samt

II: 838 av fröken Elmén och herr von Friesen,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 april 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, fröken Ranmark,

herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Yngve Nilsson, Sundm,

Billman och Paul Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Kärrlander*, Engkvist, Christenson i

Malmö, Magnusson i Borås, Forsberg*, Larsson i Umeå, Carlsson i Västerås,

Nilsson i Tvärålund, Carlstein* och Björkman.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Lundström och Christenson i Malmö.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630571

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:261 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 39, med förslag till lag om allmänt kriminalregister m. m., såvitt propositionen hänvisats s. 4 i texten