Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1963-05-14 · 28 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:38, Betänkande i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

1

Nr 38

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Iiungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

I en den 8 februari 1963 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 84, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må anföras följande.

I propositionen föreslås ändringar i reglerna för fördelning mellan kommuner

av det skatteunderlag som härrör från kraftverksrörelse. Detta skatteunderlag

fördelas enligt särskilda regler mellan de kommuner där kraften

produceras, där den distribueras och där företagets huvudkontor är beläget.

Propositionen, som i huvudsak bygger på ett av skattelagssakkunniga framlagt

förslag i ämnet, syftar till att tillförsäkra de kommuner, där regleringsdammar

eller kraftverk finnes, större andel av skatteunderlaget än hittills.

De nya bestämmelserna är avsedda att gälla från och med innevarande

beskattningsår och alltså tillämpas första gången vid 1964 års taxering.

Det ovannämnda författnings förslaget är av följande lydelse.

1 llihan<i till riksdagens protokoll 19611. 7 samt. Nr 38

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas, att 57 § 2 mom. och 58 § samt punkt 2 av anvisningarna

till 58 § kommunalskattelagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives ävensom att till anvisningarna till 58 § samma lag skall fogas

en ny punkt, betecknad 2 a, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

57

2 mom. Inkomst av--•— rö
relse

beskattas:

av rörelse, som avser att

medelst ledning tillhandahålla

vatten, gas eller

elektrisk kraft: i kommun,

där huvudkontor eller vatten-, gaseller

kraftverk funnits, samt i kommun,

där förbrukning ägt rum;

av järnvägsdrift — — —

sin hemort.

58

Där inkomst---försålda fas
tigheter;
rörelse,

som avser att medelst

ledning tillhandahålla

vatten, gas eller

elektrisk kraft, till tio procent

(Föreslagen lydelse)

§•

2 mom. Inkomst av---rö
relse

beskattas:

av rörelse, som avser att

medelst ledning tillhandahålla

vatten eller gas:

i kommun, där huvudkontor eller vatten-

eller gasverk funnits, samt i kommun,

där förbrukning ägt rum;

av rörelse, som avser produktion

och tillhandahållande

av elektrisk kraft:

i kommun, där huvudkontor funnits,

i kommun, där kraftproduktion bedrivits,

samt i kommun, där närdistribution

av kraft ägt rum;

av rörelse, som avser tillhandahållande

men icke

produktion av elektrisk

kraft: i kommun, där huvudkontor

funnits, samt i kommun, där förbrukning

ägt rum;

av järnvägsdrift — — —

sin hemort.

§•

Där inkomst---- försålda fas
tigheter;
rörelse,

som avser att

medelst ledning tillhandahålla

vatten eller gas,

till tio procent i kommun, där huvud
-

1 Senaste lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 58 § se 1953: 400.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

3

(Nuvarande lydelse)

i kommun, där huvudkontor funnits,

samt i övrigt i de kommuner, där vatten-,

gas- eller kraftverk varit beläget

eller förbrukning ägt rum, med iakttagande

av de härom i anvisningarna

meddelade närmare bestämmelser;

järnvägsdrift till — — •—

inom kommunen.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

kontor funnits, samt i övrigt i de

kommuner, där vatten- eller gasverk

varit beläget eller förbrukning ägt

rum, med iakttagande av de härom i

anvisningarna meddelade närmare

bestämmelser;

rörelse, som avser produktion

och tillhandahållande

av elektrisk kraft,

till tio procent i kommun, där huvudkontor

funnits, samt i övrigt i kommuner,

där kraftproduktion bedrivits

eller närdistribution av kraft ägt

rum, med iakttagande av de härom i

anvisningarna meddelade närmare

bestämmelser;

av rörelse, som avser tillhandahållande

men icke

produktion av elektrisk

k r af t: till tio procent i kommun,

där huvudkontor funnits, samt i övrigt

i de kommuner, där förbrukning

ägt rum;

järnvägsdrift till---

inom kommunen.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningarna

till 58 §.

2. Beträffande fördelning till beskattning

inom flera kommuner av

inkomst av rörelse, som avser

att medelst ledning

tillhandahålla vatten, gas

eller elektrisk kraft, gäller

att — därest icke till rörelseidkaren

av annan levererats vatten, gas eller

elektrisk kraft för distribution — rörelseinkomsten

fördelas sålunda, att,

sedan den kommun, där huvudkontor

funnits, tilldelats tio procent, tjugufem

procent taxeras i kommun, där

vatten-, gas- eller kraftverk varit beläget,

samt sextiofem procent i kommun,

där förbrukning ägt rum. Om i

ett företag finnas flera inom olika

kommuner belägna vatten-, gas- eller

kraftverk, fördelas den å dessa anläggningar

belöpande delen av inkomsten

mellan kommunerna i förhållande

till anläggningarnas taxe
-

2. Beträffande fördelning till beskattning

inom flera kommuner av

inkomst av rörelse, som avser

att medelst ledning

tillhandahålla vatten eller

gas, gäller att — därest icke

till rörelseidkaren av annan levererats

vatten eller gas för distribution — rörelseinkomsten

fördelas sålunda, att,

sedan den kommun, där huvudkontor

funnits, tilldelats tio procent, tjugufem

procent taxeras i kommun, där

vatten- eller gasverk varit beläget,

samt sextiofem procent i kommun,

där förbrukning ägt rum. Om i ett företag

finnas flera inom olika kommuner

belägna vatten- eller gasverk, fördelas

den å dessa anläggningar belöpande

delen av inkomsten mellan

kommunerna i förhållande till anläggningarnas

taxeringsvärden. Ligga

delar av ett och samma vatten- el
-

11- ISihang till riksdagens protokoll 1063. 7 samt. .Yr 38

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1!)(>3

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ringsvärden. Ligga delar av ett och

samma vatten-, gas- eller kraftverk i

olika kommuner, fördelas den å verket

belöpande delen av inkomsten

mellan dessa kommuner i förhållande

till taxeringsvärdena å de särskilda

delarna av verket. Har förbrukning

ägt rum i flera kommuner, fördelas

den å förbrukningen belöpande delen

av inkomsten mellan kommunerna

efter bruttointäkten inom varje kommun.

Därest den andel, som jämlikt

nu angivna grunder skall tillfalla vatten-,

gas- eller kraftverk, överskjuter

tio procent av verkets eller verkens

taxeringsvärde, skall det överskjutande

tilläggas den andel, som belöper på

distributionen. Har vatten, gas eller

elektrisk kraft levererats till någon,

som inom olika kommuner utövat distribution

därav, skall förbrukningen

för leverantörens del anses hava skett

i den kommun, där leveransen ägt

rum, dock att, om vattnet, gasen eller

kraften till minst två tredjedelar av

mottagaren distribuerats i annan

kommun än där leveransen till honom

skett, vid inkomstens fördelning bruttointäkten

av dylik leverans skall

medräknas endast till eu tredjedel.

Har förbrukning skett i utlandet,

skall taxering ske, såsom om den ägt

rum i den kommun, där huvudkontoret

funnits. Har till rörelseidkaren av

annan levererats vatten, gas eller

elektrisk kraft för distribution, skall

så stor andel av de på kommun, där

vatten-, gas- eller kraftverk är beläget,

belöpande tjugufem procent av

inkomsten, som motsvarar den av rörelseidkaren

mottagna leveransen av

vatten, gas eller elektrisk kraft i förhållande

till hela den av rörelseidkaren

levererade mängden vatten, gas

eller elektrisk kraft, taxeras i de kommuner,

där förbrukning ägt rum, enligt

förut angiven regel angående fördelning

av den å förbrukningen belöpande

delen av inkomsten. Har således

en leverantör av elektrisk kraft

själv producerat 2/5 av den levererade

kraften och av annan inköpt 3/5,

ler gasverk i olika kommuner, fördelas

den å verket belöpande delen av

inkomsten mellan dessa kommuner i

förhållande till taxeringsvärdena å de

särskilda delarna av verket. Har förbrukning

ägt rum i flera kommuner,

fördelas den å förbrukningen belöpande

delen av inkomsten mellan

kommunerna efter bruttointäkten inom

varje kommun. Därest den andel,

som jämlikt nu angivna grunder skall

tillfalla vatten- eller gasverk, överskjuter

tio procent av verkets eller

verkens taxeringsvärde, skall det

överskjutande tilläggas den andel,

som belöper på distributionen. Har

vatten eller gas levererats till någon,

som inom olika kommuner utövat distribution

därav, skall förbrukningen

för leverantörens del anses hava

skett i den kommun, där leveransen

ägt rum, dock att, om vattnet eller gasen

till minst två tredjedelar av mottagaren

distribuerats i annan kommun

än där leveransen till honom

skett, vid inkomstens fördelning bruttointäkten

av dylik leverans skall

medräknas endast till en tredjedel.

Har till rörelseidkaren av annan levererats

vatten eller gas för distribution,

skall så stor andel av de på kommun,

där vatten- eller gasverk är beläget,

belöpande tjugufem procent av

inkomsten, som motsvarar den av rörelseidkaren

mottagna leveransen av

vatten eller gas i förhållande till hela

den av rörelseidkaren levererade

mängden vatten eller gas, taxeras i de

kommuner, där förbrukning ägt rum,

enligt förut angiven regel angående

fördelning av den å förbrukningen

belöpande delen av inkomsten.

2 a. Beträffande fördelning till beskattning

inom flera kommuner au

inkomst av rörelse, som avser

produktion och tillhandahållande

av elektrisk

kraft gäller, att rörelseinkomsten

fördelas sålunda, att, sedan

den kommun, där huvudkontor funnits,

tilldelats tio procent, återstående

inkomst skall fördelas mellan de kom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 ar 1963

(Nuvarande lydelse)

skall inkomsten fördelas sålunda, att

tio procent taxeras i kommun, där huvudkontor

funnits, tio procent (2/5

av 25 procent) i kommun, där kraftverk

varit beläget, och åttio procent

(3/5 av 25 procent + 65 procent) i

de kommuner, där förbrukning ägt

rum. Beträffande en distributionsförening,

som icke själv producerat någon

elektrisk kraft, skall rörelseinkomsten

fördelas sålunda, att tio procent

taxeras i kommun, där huvudkontor

varit beläget, och nittio procent

i de kommuner, där förbrukning

ägt rum.

Vid taxering av statens inkomst av

rörelse, som avser att medelst ledning

tillhandahålla elektrisk kraft, skall,

därest kraft levererats till statens

kommunikationsverk med tillhörande

byggnader och anläggningar eller till

sådan statens industriella verksam
-

(Föreslagen lydelse)

muner, där närdistribuiion bedrivits,

och de kommuner, där kraftproduktion

ägt rum. Sistnämnda fördelning

skall ske efter det förhållande, vari

bruttointäkterna av kraftförsäljningen

fördelas på försäljning i närdistribution

och övriga försäljningar. Därvid

skall den del av den återstående

inkomsten som svarar mot närdistribution,

dock högst 65 procent av rörelseinkomsten,

taxeras i de kommuner,

där sådan distribution skett, och

återstoden taxeras i de kommuner,

där kraftproduktion ägt rum.

Kraftproduktion anses hava ägt

rum vid kraftverk med tillhörande

anläggningar och vid regleringsdammar.

Skall enligt vad nu sagts skattskyldigs

kraftproduktion anses hava

ägt rum inom flera kommuner, fördelas

den på kraftproduktionen belöpande

delen av inkomsten mellan dessa

kommuner i förhållande till taxeringsvärdet

å produktionsanläggningarna

i kommunerna, dock att i fråga

om regleringssamfällighet tillhörig

regleringsdamm, allenast beaktas

den del av dammens taxeringsvärde

vilken svarar mot avdrag jämlikt 45 §

andra stycket som den skattskyldige

ägt tillgodonjuta.

Med närdistribution avses sådan distribution

av elektrisk kraft som sker

på grund av områdeskoncession eller

eljest under jämförbara förhållanden

å den skattskyldige tillhörigt ledningsnät

av annat slag än bygdeledningar,

landslinjer och stamlinjer.

Har närdistribution skett inom olika

kommuner, fördelas den på sådan distribution

belöpande delen av inkomsten

mellan dessa kommuner i

förhållande till bruttointäkterna av

försäljningen inom varje kommun.

Vid taxering av statens inkomst av

rörelse, som avser att medelst ledning

tillhandahålla elektrisk kraft, skall,

därest kraft levererats till statens

kommunikationsverk med tillhörande

byggnader och anläggningar eller

till sådan statens industriella verk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

(Nuvarande lydelse)

het, som huvudsakligen avser att tillgodose

statens egna behov, iakttagas

att inkomsten i dess helhet beräknas

i vanlig ordning, varefter från den

samlade inkomsten dragés den del

därav, som härrör från leverans av

kraft till statens kommunikationsverk

eller nämnda industriella verksamhet.

Kan den inkomst, som härrör

från leverans av kraft till statens

kommunikationsverk eller nämnda

industriella verksamhet, icke på annat

sätt tillförlitligen beräknas, må

den upptagas till så stor del av hela

inkomsten, som den till sagda verk

och industriella verksamhet levererade

kraften utgör av all från kraftverket

levererad kraft. Vid fördelningen

av den å förbrukningen belöpande delen

av inkomsten skall hänsyn icke

tagas till kraft, som levererats till statens

kommunikationsverk eller nämnda

industriella verksamhet, och skall

ej heller vid fördelning å olika kraftverk

av den på dem belöpande delen

av inkomsten andel tillgodoräknas

kraftverk, i den mån från detsamma

levererats kraft till dylikt ändamål.

(Föreslagen lydelse)

samhet, som huvudsakligen avser att

tillgodose statens egna behov, iakttagas

att inkomsten i dess helhet beräknas

i vanlig ordning, varefter från den

samlade inkomsten dragés den del

därav, som härrör från leverans av

kraft till statens kommunikationsverk

eller nämnda industriella verksamhet.

Kan den inkomst, som härrör

från leverans av kraft till statens

kommunikationsverk eller nämnda

industriella verksamhet, icke på annat

sätt tillförlitligen beräknas, må

den upptagas till så stor del av hela

inkomsten, som den till sagda verk

och industriella verksamhet levererade

kraften utgör av all från kraftverket

levererad kraft. Vid fördelningen

av den å närdistribution belöpande

delen av inkomsten skall hänsyn icke

tagas till kraft, som levererats till

statens kommunikationsverk eller

nämnda industriella verksamhet, och

skall ej heller vid fördelning å olika

kraftverk av den på dem belöpande

delen av inkomsten andel tillgodoräknas

kraftverk, i den mån från detsamma

levererats kraft till dylikt ändamål.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:636 av herrar Nils-Eric Gustafsson och

Per Jacobsson samt II: 791 av herr Lundmark m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungi. Maj :ts proposition

nr 84 att beskattning av rörelse som avser produktion av elektrisk kraft får

ske med 5 procent i kommun där huvudkontoret ligger och återstoden enligt

propositionens grunder;

2) att vattenregleringsanläggning, som berör mer än eu kommun, fastighetstaxeringsvärdet

vid taxering måtte fördelas berörda kommuner emellan

i proportion till bassängens areal på sätt som i motionerna anförts;

3) att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext; samt

4) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära skyndsam utredning

och förslag till ändrad lydelse av 57 § 3 inom. kommunalskattela
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963 7

II) de likalydande motionerna I: 637 av herr Per Petersson och fröken

Stenberg samt II: 792 av herr Östlund m. fl., vari hemställts,

A. att riksdagen måtte

1) besluta sådan ändring i det av Kungl. Maj :t i proposition nr 84 framlagda

förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), att för fördelning mellan berörda kommuner av inkomst

av rörelse, som avser produktion och tillhandahållande av elektrisk kraft,

skall gälla,

att fastighetskommun tillerkännes all beskattningsrätt för inkomst intill

2,5 procent av taxeringsvärde å kraftverksföretagets fastigheter (fastighetsandel),

varvid i förekommande fall fördelning mellan olika fastighetskommuner

sker i förhållande till taxeringsvärdena i kommunerna, samt

att vad som må återstå av inkomsten efter fastighetsandelens avräknande

fördelas mellan kommunerna i enlighet med de i propositionen föreslagna

reglerna;

2) antaga det i bihang till proposition nr 84 intagna förslaget av 1950 års

skattelagssakkunniga till lag om ändring i kommnalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), såvitt detta förslag avser 22, 25 och 29 §§; samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de ändringar i

Kungl. Maj :ts förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370) som föranledes av förslaget under A. 1);

III) de likalydande motionerna I: 638 av herr Stefanson m. fl. och II: 790

av herr Larsson i Umeå m. fl., vari hemställts,

A. att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj :t föreslagit i proposition

nr 84 måtte besluta

1) att vid fördelning till beskattning inom flera kommuner av inkomst av

rörelse avseende produktion och tillhandahållande av elektrisk kraft, kommun

där huvudkontor finnes erhåller fem procent av rörelseinkomsten i

stället för av Kungl. Maj:t föreslagna 10 procent,

2) att i de fall där regleringsdamm och uppdämningsområde ligger i

skilda kommuner, den kommun där regleringsdammen finnes skall erhålla

1/3 av den på dammanläggningen fallande delen av rörelseinkomsten och

att 2/3 av rörelseinkomsten för dammanläggningen fördelas mellan de kommuner

som berörs av uppdämningen, varvid sistnämnda del skall fördelas

på grundval av omfattningen av uppdämd areal,

3) att i övrigt skattefördelningen sker efter de grunder som föreslagits

i propositionen;

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext;
IV)

de likalydande motionerna 1:639 av herrar Sundin och Ferdinand

Nilsson samt II: 789 av herr Larsson i Norderön m. fl., vari hemställts,

A. att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 84 måtte besluta

1) alt fördelningstalet för huvudkontorskommun skall sänkas till fem

procent och att skatteandelen för produktionskommun skall höjas i har

emot svarande grad;

2f Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 saml. Nr 38

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

2) att kommuner som lidit skada av sådan art, som angivits i motionerna,

skall tillerkännas andel av garantibeloppet för kraftanläggningar och

regleringsdammar, varvid som grund för fördelningen måtte läggas antingen

mdämda fallhöjder eller magasinsvolym eller kombination av båda dessa

grundfaktorer, så att en så långt möjligt rättvis fördelning kan åstadkommas

mellan de av anläggningarna berörda kommunerna; samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till enligt ovan erforderliga

författningsändringar; ävensom

V) de likalydande motionerna I: 640 av herr Sörlin m. fl. och II: 788 av

herr Kärrlander m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

1) att i 29 § 1 mom. kommunalskattelagen intages bestämmelse om att

ränta å lånat kapital, såvitt angår av staten utövad rörelse, må beräknas å

högst två tredjedelar av det bokförda värdet av de i förvärvskällan nedlagda

tillgångarna,

2) att bestämmelsen i 53 § 1 mom. b) kommunalskattelagen om statens

skattefrihet för inkomst som härflutit av leverans av elektrisk kraft till

kommunikationsverk utgår, samt

3) att bestämmelserna i anvisningarna till 58 § kommunalskattelagen,

punkt 2 a), rörande fördelning till beskattning inom flera kommuner av inkomst

av rörelse, som avser produktion och tillhandahållande av elektrisk

kraft, ändras på så sätt att huvudkontorskommunen må tilldelas högst tio

procent av rörelseinkomsten.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de

vid riksdagens början väckta likalydande motionerna

I: 521 av herr Sveningsson m. fl. och II: 621 av herr Björkman m. fl., vari

hemställts,

1) att riksdagen måtte besluta dels att repartitionstalet för den kommunala

fastighetsbeskattningen skall från och med ingången av 1965 sänkas

till 1,5 procent, dels att gällande fördelningsregler beträffande inkomst av

fastighet som beskattas i flera kommuner skall grundas på att fastighetskommunen

i första hand skall få tillgodoräkna sig all inkomst av fastigheten

intill dess denna överstiger 5 procent av taxeringsvärdet; samt

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

författningsändring.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:640, 11:621, 11:789, 11:790, 11-791 och

II: 792.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

9

I. Inledning, s. 7—9.

II. Beskattningsrättens fördelning mellan kommunerna, s. 9—46.

III. Regleringsanläggningarnas taxeringsvärden, s. 46—57.

IV. Departementschefen, s. 58—66.

I anledning av propositionen har till utskottet ingivits en skrivelse från

Svenska vattenkraftföreningen, vari bl. a. hemställts att i 58 § 2 mom. kommunalskattelagen

måtte införas en begränsningsregel av innebörd att, därest

den andel, som jämlikt den i propositionen föreslagna lydelsen av nämnda

författningsrum, skall tillfalla produktionskommunerna, överskjuter 2,5 procent

av produktionsanläggningarnas taxeringsvärde, överskjutande del skall

taxeras i de kommuner där förbrukning ägt rum i förhållande till bruttointäkterna

inom varje kommun.

Motionerna

A. Sänkning av fastighetsskatten och fördelning av fastighetsinkomst mellan

kommuner

I de vid riksdagens början väckta, likalydande motionerna I: 521 och II:

621 anföres, att garantiskatten står i strid med skatteförmågeprincipen. Garantiskatten

drabbar nämligen inte den som får en god inkomst av sin fastighet

utan i stället den, som på grund av hög skuldsättning, ogynnsamma

konjunkturer eller eljest får låg inkomst av fastigheten. Motionärerna anser

att man bör sänka repartitionstalet från 2,5 till 1,5 procent. En förutsättning

är därvid att man samtidigt vidtar åtgärder med avseende på fördelningen

av kommunalskatten i de fall då företag bedriver verksamhet i flera

kommuner. Enligt motionärerna bör fastighetskommun få tillgodogöra sig

skatt på inkomst upp till 5 procent av taxeringsvärdet, innan ytterligare fördelning

av inkomsten äger rum.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 637 och 11: 792 framhåller,

att de 1953 och 1957 beslutade sänkningarna av repartitionstalet medfört en

omfördelning av beskattningsunderlaget till kraftverkskommunernas nackdel.

En brist i det nu föreliggande förslaget är enligt motionärerna att detta

helt bygger på den nuvarande fastighetsbeskattningen. De påpekar, att kommunalskatteberedningen

på sin tid föreslog, att fastighetskommunerna skulle

tillföras ett skatteunderlag, motsvarande 5 procent av taxeringsvärdena

(fastighetsandel), innan andra kommuner fick deltaga i beskattningen och

att detta förslag diskuterats i bevillningsutskottet utan att möta principiella

invändningar. Vad skattelagssakkunniga i sitt betänkande anfört mot införande

av en bestämmelse om särskild fastighetsandel anser motionärerna

inte vägande, snarare talar de sakkunnigas argumentation — menar de —

för införandet av en dylik bestämmelse. Motionärerna föreslår därför såsom

ett första led i fördelningen av beskattningsrätten i fråga om vinst från

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

kraftverksföretag, att fastighetskommunerna tillerkännes en fastighetsandel,

så avvägd, att den jämte garantibeloppet motsvarar fem procent av taxeringsvärdena.

B. Huvudkontorsandelen

I propositionen föreslås ingen ändring i nu gällande bestämmelser i fråga

om huvudkontorskommuns andel i kraftföretagens rörelseinkomster, innebärande

att nämnda kommun tillföres 10 procent av inkomsterna.

I de inbördes likalydande motionerna I: 636 och II: 791, I: 638 och II: 790

samt I: 639 och II: 789 yrkas, att huvudkontorsandelen måtte bestämmas till

5 procent av rörelseinkomsten och i motionerna I: 640 och II: 788 att huvudkontorskommunen

måtte tilldelas högst tio procent av samma inkomst.

I motionerna I: 636 och II: 791 framhålles att några särskilda omständigheter,

som för kraftverkens del bör föranleda ett avsteg från huvudregeln i

58 § kommunalskattelagen att huvudkontorskommun skall få beskatta 5

procent av rörelseinkomsten knappast torde föreligga. Huvudkontorens bidrag

till produktionen är inte större i fråga om kraftverken än i fråga om

andra rörelser, vartill kommer att hänsyn bör tas till huvudkontorskommunens

rätt att beskatta de vid huvudkontoret anställdas löner.

Liknande synpunkter åberopas i motionerna 1:638 och 11:790.

I motionerna I: 639 och II: 789 framhålles, att huvudkontorskommunerna

genom de 1953 och 1957 företagna sänkningarna av repartitionstalet gjort

vinster i beskattningsrätt och att vid remissbehandlingen av skattelagssakkunnigas

förslag från flera håll yrkats, att huvudkontorsandelen måtte sänkas.

I

I motionerna I: 640 och II: 788 framhålles att en huvudkontorsandel om

10 procent av rörelseinkomsten kan godtas i de fall, då huvudkontoret ombesörjer

inte endast administrativa uppgifter utan även omfattande uppgitter

av teknisk natur. I de fall åter, då flera kraftverksföretag låter ett särskilt

organ ombesörja huvudkontorsuppgifter för sin gemensamma räkning,

är emellertid huvudkontorsuppgifterna av naturliga skäl begränsade. Motionärerna

förordar därför en regel av innebörd, att huvudkontorskommunen

tillföres högst 10 procent av rörelseinkomsten. Skulle huvudkontorsandelen

likväl anses böra undantagslöst bestämmas till 10 procent bör enligt motionärerna

en uppdelning av huvudkontorsandelen ske på flera kommuner.

C. Produktionsandelen

I de likalydande motionerna I: 639 och II: 789 framhålles att den alltmer

utvecklade tekniken i fråga om fjärrmanövrering av kraftverk medfört,

att produktionskommuner inte längre kan påräkna samma intäkter som

tidigare från personal, som är anställd vid kraftverket. Detta skatteborttall

bör kompenseras genom att det fördelningstal, efter vilket kraftverkstöretaget

skall erlägga skatt till produktionskommun, höjes. Motionärerna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963 11

förordar, att de 5 procent, varmed enligt deras mening huvudkontorskommunens

andelstal bör sänkas, tillföres produktionskommunen.

D. Fördelning av inkomster mellan moder- och dotterföretag

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 636 och II: 791 anser, att den

i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen intagna bestämmelsen om fördelning

av rörelseinkomst mellan rörelseidkare med intressegemenskap, ger ett alltför

stort utrymme för inte alldeles riktiga vinstöverflyttningar mellan

kommuner, inte minst sådana överflyttningar, som sker genom en för låg

prissättning på elektrisk kraft. Det kan vara ett stort ekonomiskt intresse

för en koncern att, såvitt möjligt, lägga inkomsterna utöver garantiskatten

till industrikommunen, där kommunalskatten kan vara märkbart lägre.

Motsvarande kan gälla för städer, som äger kraftbolag helt eller delvis.

Motionärerna yrkar att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära

utredning och förslag till ändrad lydelse av 57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

E. Fördelning av produktionsandelen mellan regleringskommunerna

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 638 och II: 790 framhåller

att det i vissa fall i fråga om kommuner, som har regleringsdamm inom

sina gränser, torde vara obestridligt att den skada, som genom uppdämning

förekommer, ej kan rättvist fördelas, om endast de kommuner, där dammanläggningar

är belägna, erhåller skatteinkomster. I vissa fall förekommer

det att kommuner får stora skador inom sina områden men inte erhåller

någon kompensation härför, om ej en annan fördelningsgrund tillämpas än

vad i propositionen föreslås. Det synes motionärerna lämpligt att skadeverkningarna

skattebelägges efter en princip, där den kommun, som har själva

dammanläggningen, erhåller en tredjedel av den rörelseinkomst som hänför

sig till dammanläggningen och att två tredjedelar fördelas inom de

kommuner där uppdämning äger rum. Därvid bör fördelningen ske på

grundval av den uppdämda arealen.

F. Garantiskattens fördelning mellan regleringskommunerna

Även motionärerna i de inbördes likalydande motionerna I: 636 och II: 791

samt I: 639 och II: 789 framhåller, att från rättvisesynpunkt önskvärd hänsyn

i propositionen inte tagits till sådana kommuner, där dammanläggningar

är belägna. Således blir den kommun, där dammbygget ligger, i fortsättningen,

liksom hittills, ensam behörig att erhålla garantiskatt för dylik

anläggning, även om dammbassängen till största delen ligger inom annan

kommun och där medför betydande skador. En sådan ordning kan enligt

motionärerna inte anses tillfredsställande, varför de föreslår att i de fall,

då regleringsanläggning berör fler än en kommun, garantibeloppet för kraftanläggningar

och rcgleringsdammar fördelas mellan berörda kommuner.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

Denna fördelning bör enligt motionerna I: 636 och II: 791 ske med 30 procent

på dammbygget och resten på bassängens areal räknad i kvadratkilometer,

dock att för beskattningsrätt bör erfordras att minst en tredjedel

av bassängens totala yta ligger inom kommunen. I motionerna 1: 639 och

11:789 förordas som grund för fördelningen antingen indämda fallhöjder

eller magasinsvolym eller en kombination av båda dessa faktorer.

G. Inkomstbeskattning av statens kraftleveranser till de statliga kommunikationsverken
I

motionerna I: 640 och II: 788 yrkas att bestämmelsen i 53 § 1 mom. b)

kommunalskattelagen om skattefrihet för staten för inkomst av leverans till

kommunikationsverk skall utgå. Till stöd därför åberopar motionärerna,

att vad departementschefen i propositionen uttalat därom, att ett upphävande

av nämnda skattefrihet bör ses mot bakgrunden av statens skatteutjämnande

stöd åt framför allt de norrländska högskattekommunerna och därför

kan aktualiseras först sedan 1958 års skatteutjämningskommitté slutfört

sitt utredningsuppdrag, inte utgör något bärande skäl för skattefrihetens

bibehållande. Vattenfallsstyrelsen bör taxeras för alla sina inkomster.

Kraftverkskommunernas krav att styrelsen skall beskattas även för inkomst

av kraftleveranser till kommunikationsverken innebär enligt motionärerna

inte något krav på skatteutj ämnande understöd och har därför inte samband

med skatteutjämningskommitténs arbetsuppgifter.

H. Avdrag för gäldränta vid beräkning av statens inkomst av fastighet och

rörelse

Motionärerna i de likalydande motionerna 1: 637 och II: 792 anser det

otillfredsställande att vattenfallsstyrelsen vid taxering äger åtjnuta avdrag

för beräknade ränteutgifter å samtliga av staten i verket gjorda investeringar

och detta även för det fall att räntebetalningen realiter utgör amortering.

Det är enligt motionärerna inte motiverat att låta kommunernas beskattningsrätt

vara beroende av om det är staten eller enskilda som är

ägare till exempelvis ett kraftföretag. Motionärerna erinrar om att staten

har en dominerande ställning som ägare av fastigheter och företag i övre

Norrland, där bristen på skatteunderlag i många kommuner är högst besvärande.

Motionärerna yrkar, att den av skattelagssakkunniga föreslagna

schablonmässiga begränsningen av statens gäldränteavdrag till två tredjedelar

av det bokförda värdet av de i fastighet eller rörelse nedlagda tillgångarna

lägges till grund för lagstiftning.

Liknande synpunkter kommer till uttryck i de likalydande motionerna

I. 640 och II: 788, vari yrkas att i 29 § 1 mom. kommunalskattelagen måtte

intagas en bestämmelse av innebörd, att ränta å lånat kapital, såvitt angår

av staten utövad rörelse, må beräknas å högst två tredjedelar av bokförda

värdet av de i rörelsen nedlagda tillgångarna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

13

Utskottets yttrande

I föreliggande proposition har förslag framlagts om ändringar i kommunalskattelagens

regler om fördelning mellan kommuner av det skatteunderlag

som härrör från kraftverksrörelse. Detta skatteunderlag fördelas mellan

de kommuner där kraften produceras, där den distribueras och där

företagets huvudkontor är beläget. Till grund för propositionsförslaget ligger

en utredning av skattelagssakkunniga. Förslagets allmänna målsättning

är att en större del av beskattningsunderlaget än hittills skall tillfalla de

kommuner där kraften produceras.

Nuvarande regler om fördelning mellan kommuner av rätten att beskatta

inkomst av kraftverksrörelse tillkom i samband med 1928 års kommunalskattelag

och har sedan dess förblivit i allt väsentligt oförändrade. De innebär

i korthet att nettointäkten, i vad den överstiger fastighetsskatteunderlaget

(garantibelopp för fastighet), fördelas med 10 procent på den kommun

där huvudkontoret är beläget, 2a procent på de kommuner där kraften

producerats och återstående 65 procent på de kommuner där kraften

förbrukats. Till förbrukningskommuner räknas såväl de kommuner där leverans

av kraft sker direkt till konsument som sådana kommuner där kraft

levereras i parti för återförsäljning. — På grund av konstruktionen av fastighetsbeskattningen

tillämpas dessa fördelningsregler blott på den del av

nettointäkten, som överstiger garantibelopp för fastighet. Dessa garantibelopp

utgör enligt allmänna regler skatteunderlag för den kommun där fastigheten

är belägen. I de fall nettointäkten inte överstiger garantibeloppen

för fastighet kommer härigenom hela det från företaget härrörande skatteunderlaget

att tillfalla de kommuner där fastigheterna är belägna, d. v. s. i

huvudsak de kommuner där kraftverksanläggningarna finns.

I propositionen uttalas, att utvecklingen på kraftförsörjningens område

i förening med den sänkta fastighetsbeskattningen fått till följd, att nuvarande

regler för fördelning av inkomst av kraftverksrörelse icke leder

till en inkomstfördelning, som svarar mot skilda kommuners berättigade

anspråk på beskattningsrätt. Härvidlag är det främst produktionskommunerna

som blivit missgynnade. Skäl anses föreligga för en revision av fördelningsreglerna

i syfte att förstärka produktionskommunernas ställning.

Särskilt bör beaktas vattenregleringarnas allt större betydelse för kraftproduktionen

och den strukturförändring, som efter de nuvarande fördelningsreglernas

tillkomst skett på distributionssidan.

Propositionsförslaget innebär, att beskattningsrätten fördelas mellan huvudkontorskoimnunen,

produktionskommunerna och de kommuner, där företaget

tillhandahåller kraft över eget närdistributionsnät. Till huvudkonlorskommunen

skall enligt propositionen liksom hittills hänföras 10 procent

av inkomsten av rörelse i vad den överstiger garantibeloppen. Återstoden

föreslås bli fördelad mellan produktionskommunerna och de kommuner

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

där närdistribution bedrives efter förhållandet mellan bruttointäkterna, så

att den del av inkomsten som svarar mot intäkterna av närdistributionsverksamheten

hänföres till distributionskommunerna och återstoden, dock

minst 25 procent, till produktionskommunerna. Till produktionskommun bör

enligt propositionen räknas kommun med regleringsdamm, även om dammen

äges av annan juridisk person än kraftföretaget. Mellan olika produktionskommuner

skall enligt förslaget inkomsten proportioneras efter anläggningarnas

taxeringsvärden. — De nya reglerna föreslås bli tillämpliga redan vid

1984 års taxering.

I motionerna I: 636 och II: 791 samt I: 638 och II: 790 hemställes, att den

andel, som skall tillfalla kommun, där huvudkontoret är beläget, minskas till

fem procent. Samma yrkande återfinnes i motionerna 1:639 och II: 789. I

dessa sistnämnda motioner föreslås därjämte, att skatteandelen för produktionskommun

skall höjas i en mot sänkningen av huvudkontorsandelen

svarande grad. I motionerna 1:640 och 11:788 föreslås att den i propositionen

föreslagna fördelningen av kraftverksinkomst ändras på så sätt, att

huvudkontorskommunen tilldelas högst 10 procent.

I motionerna 1:637 och 11:792 hemställes om sådan ändring i propositionsförslaget

att, innan fördelning av inkomst av rörelse sker mellan kommunerna

i enlighet med de i propositionen föreslagna reglerna, fastighetskommun

skall erhålla all beskattningsrätt för inkomst intill 2,5 procent av

taxeringsvärdet på kraftverksföretagets fastigheter (fastighetsandel); i förekommande

fall skall fördelning av fastighetsandel mellan olika kommuner

därvid ske i förhållande till fastigheternas taxeringsvärden.

I detta sammanhang har utskottet vidare att ta ställning till de vid riksdagens

början väckta motionerna I: 521 och II: 621 om sänkning av fastighetsskatten.

I dessa motioner hemställes dels att repartitionstalet för den

kommunala fastighetsbeskattningen från och med ingången av år 1965

sänkes från nuvarande 2,5 till 1,5 och dels att gällande fördelningsregler

beträffande inkomst av fastighet, som beskattas i flera kommuner, skall

grundas på att fastighetskommunen i första hand får tillgodoräkna sig all

inkomst av fastigheten intill dess inkomsten överstiger fem procent av

taxeringsvärdet.

Utskottet finner inte anledning att i detta sammanhang föreslå ändring

i nuvarande regler för den kommunala garantibeskattningen av fastighet.

Ej heller torde tillräckliga skäl för närvarande föreligga för en generell

ändring i reglerna om fördelning av inkomst mellan olika kommuner.

Skulle framdeles den kommunala fastighetsbeskattningen upphävas eller

undergå mera väsentliga förändringar, torde dock, såsom förutsättes i

motionerna 1:637 och 11:792, i samband därmed en översyn av fördelningsreglerna

bli erforderlig. I fråga om fördelning av inkomst av kraftverksrörelse

vill utskottet instämma i propositionens uttalande om behovet

av en revision av nuvarande fördelningsregler i syfte att stärka produktionskommunernas

ställning. Även till de i propositionen föreslagna fördelningsreglerna

kan utskottet ansluta sig. Sålunda synes inga berättigade in
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963 15

vändningar kunna hysas mot att beskattningsrätten begränsas till de kommuner

där kraften producerats och där den distribuerats över eget närdistributionsnät.

Att vattenregleringen inräknas som ett led i kraftproduktionen

och att därigenom även de kommuner, där regleringsanläggningar

finnes, blir hänförliga till produktionskommuner är vidare att hälsa

med tillfredsställelse. En fördelning av inkomsten mellan närdistributionsoch

produktionskommuner efter verksamhetens inriktning på närdistribution

och partiförsäljning synes även ge en fördelning av skatteunderlaget,

som bättre ansluter sig till den inom olika kommuner faktiskt bedrivna

verksamheten, än en fördelning med tillämpning av de förut nämnda motionsvis

föreslagna »fastighetsandelarna».

I fråga om ett par av förslagets detaljer vill utskottet dock ifrågasätta

om icke ändringar bör övervägas.

Regeln att till kommun där huvudkontoret är beläget hänföres 10 procent

av inkomsten utgör ett undantag från vad som eljest gäller enligt

58 § kommunalskattelagen. I allmänhet anses för rörelse av annat slag än

tillhandahållande av vatten, gas eller elektrisk kraft fem procent av inkomsten

falla på huvudkontoret. För större andel kräves att särskilda omständigheter

talar för en sådan fördelning. I fråga om kraftverksrörelse har den

avveckling av fastighetsbeskattningen som skett genom repartitionstalets

sänkning från 5 till 2,5 lett till en relativt sett betydande ökning av huvudkontorsandelen

utan att denna ökning i och för sig kan motiveras. Genom

repartitionstalets sänkning torde de skäl som tidigare talat för en tioprocentig

huvudkontorsandel för kraftverksrörelse ha förlorat i styrka. Utskottet

vill därför förorda en sådan ändring i de föreslagna fördelningsreglerna,

att till kommun, där huvudkontor funnits, hänföres blott fem procent

av inkomst av kraftverksrörelse.

I propositionen har föreslagits att vid fördelning av inkomsten mellan

produktionskommuner och kommuner, där närdistribution ägt rum, till

produktionskommunerna skall hänföras minst 25 procent av inkomsten av

rörelse, i vad den överstiger garantibelopp för fastighet. Genom denna

spärregel tillförsäkras produktionskommunerna åtminstone lika stor andel

av inkomsten som enligt nuvarande regler. Spärregeln kommer att bli

tillämplig i sådana fall, då företaget försäljer hela eller den övervägande

delen av kraften i närdistribution.

I en till utskottet ställd skrivelse har Svenska vattenkraftföreningen

framhållit att spärregeln med den föreslagna konstruktionen kommer att

leda till överkompensation av produktionskommunerna i det fall, att huvuddelen

av den försålda kraften icke producerats av företaget utan inköpts i

parti för återförsäljning.

Vad Svenska vattenkraftföreningen påpekat synes böra beaktas. Den

påpekade konsekvensen kan undgås om spärregeln omkonstrueras så, alt

den procentuella del av rörelseinkomsten som produktionskommunerna

under alla förhållanden garanteras beräknas, icke på rörelseinkomsten i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

dess helhet utan på den rörelseinkomst som vid en proportionering efter

kraftkvantitet kan anses belöpa på försäljning av kraft, vilken producerats

av företaget. Utskottet förordar en sådan ändring av den i propositionen

föreslagna spärregeln. Det procenttal som enligt denna regel bör förbehållas

produktionskommunerna synes därvid som en följd av sänkningen av huvudkontorsandelen

böra bestämmas till trettio.

I propositionen har bl. a. berörts frågan om en ändring av 57 § 3 mom.

kommunalskattelagen i syfte att ge taxeringsmyndigheterna större möjligheter

att i beskattningshänseende korrigera onormal prissättning vid affärer

mellan olika företag inom samma koncern, när härigenom överskott av rörelse

redovisats i annan kommun än som eljest vederbort. Departementschelen

uttalade därvid, att den nämnda författningsbestämmelsen har generell

räckvidd; särskilda regler i detta hänseende borde inte gälla för kraftproducenterna

och deras kunder och en allmän omreglering på detta område borde

inte ske i detta sammanhang.

I motionerna I: 636 och II: 791 har framhållits att enligt en allmän uppfattning

den nuvarande regeln lämnade alltför stort utrymme åt icke alldeles

riktiga överflyttningar av inkomst och då icke minst genom en för låg

prissättning på elektrisk kraft. Saken hade stor vikt och aktualitet och

borde utredas. Motionärerna har därför hemställt att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte begära skyndsam utredning och förslag till ändrad

lydelse av 57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Utskottet vill i anledning av nämnda motionsyrkande erinra om att skatteutredningen

angående ackumulerad inkomst m. m. för närvarande undersöker

frågan om verkan av vinstöverflyttningar genom s. k. koncernbidrag

mellan moder- och dotterföretag m. m. Enligt vad utskottet erfarit har uti

edningen funnit anledning att i samband därmed ta upp bestämmelserna i

57 § 3 mom. kommunalskattelagen i hela deras vidd. Det av motionärerna

framförda förslaget om utredning på denna punkt är därför redan tillgodosett.

Utskottet avstyrker fördenskull den i motionerna I: 636 och II: 791 begärda

riksdagsskrivelsen. I

I några motioner har aktualiserats frågan om fördelning av skatteunderlag

mellan kommuner som berörs av ett och samma regleringsföretag. I motionerna

I: 636 och II: 791 har sålunda yrkats, att det vid fastighetstaxering

åsatta taxeringsvärdet för vattenregleringsanläggning, som berör mer än en

kommun, skall fördelas mellan berörda kommuner. Fördelningen föreslås

skola ske så, att 30 procent av taxeringsvärdet hänföres till dammbyggnaden

och resten (med viss begränsning) fördelas efter bassängens areal. I motionerna

I: 639 och II: 789 hemställes, att kommuner, som lidit skador på fastigheter

eller annat på grund av vattenreglering, skall tillerkännas andel av

garantibeloppet för kraftanläggningar och regleringsdammar. Till grund för

tördelningen av garantibeloppen bör enligt motionerna läggas antingen indämda

fallhöjder eller magasinsvolym eller en kombination av båda dessa

grundfaktorer, så att en så långt möjligt rättvis fördelning kan åstadkommas

mellan de av anläggningarna berörda kommunerna. I motionerna 1: 638 och

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

II: 790 föreslås att den kommun där regleringsdammen finns skall erhålla

en tredjedel av den på dammanläggningen fallande rörelseinkomsten och att

två tredjedelar därav skall fördelas mellan de kommuner, som berörs av

uppdämningen, på grundval av uppdämd areal.

De nämnda motionsyrkandena berör sådana frågor som det skatterättsliga

fastighetsbegreppet och kommuns rätt att — med uteslutande av annan kommun

— beskatta garantibelopp och inkomst av inom kommunen belägna fastigheter.

Utskottet är väl medvetet om vidden av de problem som genom

nuvarande regler på området uppkommer för regleringskommunerna. Frågan

om en ändring av dessa regler är dock av utomordentligt komplicerad

art. Utskottet har inte funnit det möjligt att i detta sammanhang finna en

lösning, vilken från de skilda synpunkter som kan anläggas på frågan ter sig

ändamålsenlig. På grund härav avstyrker utskottet motionsyrkandena om

uppdelning av det skatteunderlag som regleringsdammarna erbjuder mellan

de kommuner som berörs av regleringsanläggningen. Utskottet vill emellertid

framhålla att problemet för regleringskommunerna kvarstår och att det synes

angeläget att en positiv lösning eftersträvas. Frågan om en sådan lösning

skall ernås genom ändring av fördelningsreglerna eller om en framkomligare

väg finnes genom en justering av vattenlagens ersättningsbestämmelser torde

dock kräva särskilt övervägande. Tänkbart är även att skadelidande kommuner

genom de statliga skatteutjämnings- och skattelindringsbidragen kan

få sina intressen tillgodosedda.

Motionsyrkanden har även framkommit i ett par frågor, som omfattas av

den till grund för propositionen liggande utredningen av skattelagssakkunniga

men beträffande vilka propositionen icke innehåller några förslag. Det

gäller här frågan om upphävande av statens skattefrihet för leveranser av

kraft till statens kommunikationsverk och om begränsning av statens rätt till

avdrag för gäldränta vid taxeringen.

Staten är befriad från skattskyldighet för inkomst som härrör från leverans

av elektrisk kraft till statens kommunikationsverk eller till sådan statens

industriella verksamhet som huvudsakligen avser att tillgodose statens

egna behov. Bestämmelsen, som återfinnes i 53 § 1 mom. första stycket b)

kommunalskattelagen och punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 58 §

samma lag, har sin upprinnelse i lagstiftning av 1920 års riksdag. — Skattelagssakkunniga

föreslog att denna undantagsbestämmelse skulle utgå. De

framhöll, att de statliga inkomster som därigenom undantagits från kommunal

beskattning numera nått en avsevärd storlek och att det intrång i enskilda

kommuners beskattningsrätt, som föranleddes därav, kunde vara betydande.

— De sakkunnigas förslag tillstyrktes i regel av remissinstanserna. Vattenfallsstyrelsen

erinrade dock om de principiella skäl som talar för den nuvarande

skattefriheten och framhöll att ett upphävande av skattefriheten för

dessa kraftleveranser skulle leda till en ökning av kommunernas årliga

skatteintäkter av storleksordningen 2 milj. kronor.

Enligt allmänna regler är staten berättigad till avdrag för gäldränta i de

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

fall skattskyldighet till kommunal inkomstskatt föreligger för staten. Vattenfallsstyrelsen

torde dock vara det enda statliga verk, som vid taxeringen regelbundet

tillgodoför sig mera betydande gäldränteavdrag. I styrelsens balansräkning

upptages såsom skuld de medel, som genom styrelsens försorg

investerats i dess kraftverksrörelse. Avdrag för gäldränta sker efter den för

beskattningsåret gällande medelräntefoten för den fonderade statsskulden.

— Frågan om en begränsning av statens rätt till gäldränteavdrag har — före

skattelagssakkunniga — prövats av särskilda sakkunniga år 1929 och av

1944 års skattesakkunniga. Dessa utredningar föreslog att gäldränteavdragen

skulle begränsas till 2,5 resp. 2,0 procent av tillgångarnas värde. Skattelagssakkunnigas

förslag innebär att, för det fall vattenfallsstyrelsens avdrag

icke kan begränsas på frivillighetens väg, gäldränteavdragen för staten får

beräknas på högst två tredjedelar av det bokförda värdet av de i förvärvskällorna

nedlagda tillgångarna. — Vid remissbehandlingen av skattelagssakkunnigas

förslag har en begränsning av statens rätt till gäldränteavdrag vid

kraftverksrörelse i princip ansetts motiverad. Riksrevisionsverket och vattenfallsstyrelsen

har dock avstyrkt de sakkunnigas förslag i denna del.

I propositionen har i båda dessa frågor hänvisats till pågående utredningar.

Förslaget om upphävande av skattefriheten för inkomst av leveranser av

kraft till kommunikationsverken torde enligt propositionen icke kunna bedömas

isolerat utan måste ses mot bakgrunden av statens skatteutjämnande

stöd åt framför allt de norrländska högskattekommunerna. Departementschefen

hänvisar till att 1958 års skatteutjämningskommitté nu står inför

slutförandet av sitt utredningsuppdrag på detta område. Beträffande frågan

om begränsning av vattenfallsstyrelsens avdrag för gäldränta framhålles, att

den av skattelagssakkunniga åsyftade ändringen av praxis på området kan

uppnås utan lagstiftning genom en ändring av styrelsens redovisningsprinciper.

Härigenom får frågan, såsom även antytts av skattelagssakkunniga, en

principiell karaktär som berör även andra grenar av den statliga affärsverksamheten.

Den allmänna ekonomiska målsättningen för statens affärsverk

utredes av den hösten 1961 tillkallade affärsverksutredningen. Departementschefen

anser det därför naturligt att ett ställningstagande till förslaget om

nya principer för vattenfallsstyrelsens redovisning av ränta på det i rörelsen

investerade kapitalet får anstå i avbidan på att affärsverksutredningen

slutföres.

I motionerna I: 640 och II: 788 har hemställts att bestämmelsen om statens

skattefrihet för inkomst av leverans av elektrisk kraft till kommunikationsverk

utgår samt att i 29 § 1 mom. kommunalskattelagen intages en

bestämmelse om att ränta å lånat kapital, såvitt angår av staten utövad rörelse,

får beräknas på högst två tredjedelar av det bokförda värdet av de i

förvärvskällan nedlagda tillgångarna. I motionerna I: 637 och II: 792 yrkas

samma begränsning i statens rätt till avdrag för ränta men gällande icke

blott inkomst av rörelse utan även inkomst av jordbruksfastighet och av annan

fastighet.

Vid tiden för införandet av bestämmelsen om statens skattefrihet för kraft
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963 19

leveranser till kommunikationsverken torde dessa kraftleveranser ha varit

av förhållandevis liten omfattning. Genom den därefter skedda elektrifieringen

av huvuddelen av statens järnvägar har frågan kommit i ett nytt läge

och fått helt andra proportioner. Spörsmålet är av sådan betydelse för

berörda kommuner, att ställning till förslaget om en avveckling av skattefriheten

enligt utskottets mening bör tas redan i detta sammanhang. Vid ett

sådant ställningstagande vill utskottet ansluta sig till skattelagssakkunnigas

vid remissbehandlingen allmänt godtagna förslag att upphäva skattefriheten.

Utskottet tillstyrker därför vad i detta hänseende föreslagits i motionerna

I: 640 och II: 788.

Vad slutligen angår frågan om begränsning av statens rätt till avdrag för

gäldränta vid taxering till kommunal inkomstskatt vill utskottet anföra följande.

Vid bedömning av skäligheten i statens gäldränteavdrag bör beaktas,

att staten vid beräkning av inkomst av kraftverksrörelse beräknar ränta

visserligen på huvuddelen av det i rörelsen investerade kapitalet men efter

en förhållandevis låg räntefot (under taxeringsåren 1953—1961 varierande

mellan 3,10 och 3,96 procent). Räntan å de lån med vilka den icke statliga

kraftverksindustrien finansierat de senare årens investeringar torde i regel

beräknas efter väsentligt högre räntefot. Utskottet vill även framhålla att

i den mån de statliga ränteavdragen framstår som stora i förhållande till rörelsens

omfattning detta får ses i samband med den omfattande och långsiktiga

investeringsverksamheten på kraftområdet. Allt efter det att investeringarna

slutförs, kommer proportionen mellan intäkter och ränteavdrag

att bli gynnsammare. Frågan om statens rätt till avdrag för gäldränta och

om beräkningen av sådant avdrag torde vidare inte kunna lösas enbart med

utgångspunkt från vattenfallsstyrelsens förhållanden. Såsom departementschefen

framhållit har denna fråga nära samband med de spörsmål om de

statliga affärsföretagens redovisningsprinciper som utredes av affärsverksutredningen.

Utskottet förordar därför, att denna utredning slutföres innan

ställning tas till frågan om nya principer för statens redovisning av ränta

på kapital som nedlagts i rörelse.

Utskottet får under åberopande av det anförda tillstyrka propositionen,

dock med de avvikelserna att huvudkontorskommunens andel i rörelseinkomsten

bestämmes till fem procent, att den minimiandel av rörelseinkomsten

som tillförsäkras produktionskommunerna bestämmes till trettio procent

av inkomsten av försäljning av den av företaget producerade kraften

samt att statens skattefrihet för leverans av kraft till de statliga kommunikationsverken

m. fl. upphäves. Till den del de i det föregående redovisade

motionerna inte blivit tillgodosedda med de av utskottet förordade jämkningarna

i propositionens förslag får utskottet således avstyrka motionerna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 84 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas •— samt i anledning av följande motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 636 av herrar Nils-Eric

Gustafsson och Per Jacobsson samt II: 791 av herr Lundmark

m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:638 av herr Stefanson

m. fl. och II: 790 av herr Larsson i Umeå m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 639 av herrar Sundin och

Ferdinand Nilsson samt II: 789 av herr Larsson i Norderön

m. fl., ävensom

4) de likalydande motionerna I: 640 av herr Sörlin m. fl.

och II: 788 av herr Kärrlander m. fl.,

måtte antaga det vid propositionen fogade förslaget till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) med de ändringar och tillägg att

dels ingressen erhåller följande såsom utskottets förslag

betecknade lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 57 § 2

mom. och 58 § samt punkt 2 av anvisningarna

till 58 § kommunalskattelagen

skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives ävensom att till

anvisningarna till 58 § samma lag

skall fogas en ny punkt, betecknad 2

a, av nedan angiven lydelse.

1 Senaste lydelse av 53 § 1 mom. se 1963:

1953: 400.

Härigenom förordnas, att 53 § 1

mom., 57 § 2 mom. och 58 § samt

punkt 2 av anvisningarna till 58 §

kommunalskattelagen den 28 september

19281 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives ävensom att

till anvisningarna till 58 § samma lag

skall fogas en ny punkt, betecknad

2 a, av nedan angiven lydelse.

26 och av punkt 2 av anvisningarna till 58 § se

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

21

dels ock 53 § 1 mom., 58 § samt punkt 2 a. av anvisningarna

till 58 § kommunalskattelagen erhåller följande såsom

utskottets förslag betecknade lydelse:

(Nuvarande lydelse)

(Utskottets förslag)

53 §.

1 mom.

b) staten:

för inkomst

Skyldighet att-----års taxeringar;

—---fastigheten; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit

av bank- eller försäkringsrörelse

eller av kommunikationsverk med

tillhörande byggnader och anläggningar

eller av industriell verksamhet,

som huvudsakligen avser att tillgodose

statens egna behov, eller av

leverans av elektrisk kraft till nämnda

kommunikationsverk med tillhörande

byggnader och anläggningar eller

industriella verksamhet, som nyss

sagts;

c) landsting, kommuner-----eller rörelse

Riksskattenämnden må,-----icke föras.

för inkomst av rörelse, som ej härflutit

av bank- eller försäkringsrörelse

eller av kommunikationsverk med

tillhörande byggnader och anläggningar

eller av industriell verksamhet,

som huvudsakligen avser att tillgodose

statens egna behov;

(Kungl. Maj.ts förslag)

(Utskottets förslag)

58 §.

Där inkomst--------försålda fastigheter;

rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla

vatten eller gas, till tio procent i kommun, där huvudkontor

funnits, samt i övrigt i de kommuner, där vatten- eller gasverk varit beläget

eller förbrukning ägt rum, med iakttagande av de härom i anvisningarna

meddelade närmare bestämmelser;

rörelse, som avser produktion

och tillhandahållande

av elektrisk

kraft, till tio procent i kommun,

där huvudkontor funnits, samt i övrigt

i kommuner, där kraftproduktion

bedrivits eller närdistribution av

kraft ägt rum, med iakttagande av

de härom i anvisningarna meddelade

närmare bestämmelser;

rörelse, som avser till
-

rörelse, som avser produktion

och tillhandahållande

av elektrisk

kraft, till fem procent i kommun,

där huvudkontor funnits, samt i övrigt

i kommuner, där kraftproduktion

bedrivits eller närdistribution av

kraft ägt rum, med iakttagande av

de härom i anvisningarna meddelade

närmare bestämmelser;

rörelse, som avser till
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

(Kungl. Maj.ts förslag)

handahå Ilande men icke

produktion av elektrisk

kraft, till tio procent i kommun,

där huvudkontor funnits, samt i övrigt

i de kommuner, där förbrukning

ägt rum;

järnvägsdrift till---

(Utskottets förslag)

handahå Ilande men icke

produktion av elektrisk

kraft, till fem procent i kommun,

där huvudkontor funnits, samt i övrigt

i de kommuner, där förbrukning

ägt rum;

----inom kommunen.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 58 §.

2 a. Beträffande fördelning till beskattning

inom flera kommuner av

inkomst av rörelse, som avser

produktion och tillhandahållande

av elektrisk

kraft gäller, att rörelseinkomsten

fördelas sålunda, att, sedan

den kommun, där huvudkontor funnits,

tilldelats tio procent, återstående

inkomst skall fördelas mellan de

kommuner, där närdistribution bedrivits,

och de kommuner, där kraftproduktion

ägt rum. Sistnämnda fördelning

skall ske efter det förhållande,

vari bruttointäkterna av kraftförsäljningen

fördelas på försäljning

i närdistribution och övriga försäljningar.

Därvid skall den del av den

återstående inkomsten som svarar

mot närdistribution, dock högst 65

procent av rörelseinkomsten, taxeras

i de kommuner, där sådan distribution

skett, och återstoden taxeras i

de kommuner, där kraftproduktion

ägt rum.

Kraftproduktionen anses hava ägt

läggningar och vid regleringsdammar.

2 a. Beträffande fördelning till beskattning

inom flera kommuner av

inkomst av rörelse, som avser

produktion och tillhandahållande

av elektrisk

kraft gäller, att rörelseinkomsten

fördelas sålunda, att, sedan

den kommun, där huvudkontor funnits,

tilldelats fem procent, återstående

inkomst skall fördelas mellan

de kommuner, där närdistribution

bedrivits, och de kommuner, där

kraftproduktion ägt rum. Sistnämnda

fördelning skall ske efter det förhållande,

vari bruttointäkterna av kraftförsäljningen

fördelas på försäljning

i närdistribution och övriga försäljningar.

Därvid skall i de kommuner,

där kraftproduktion ägt rum, taxeras

den del av den återstående inkomsten

som svarar mot försäljning

annorledes än i närdislribution, dock

icke mindre än 30 procent av den andel

av den återstående inkomsten,

som motsvarar den av den skattskyldige

producerade kraften i förhållande

till hela den försålda mängden

kraft; vad som därefter återstår av

inkomsten skall taxeras i de kommuner,

där närdistribution skett.

rum vid kraftverk med tillhörande anSkall

enligt vad nu sagts skattskyl
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

digs kraftproduktion anses hava ägt rum inom flera kommuner, fördelas

den på kraftproduktionen belöpande delen av inkomsten mellan dessa kommuner

i förhållande till taxeringsvärdet å produktionsanläggningarna i kommunerna,

dock att i fråga om regleringssamfällighet tillhörig regleringsdamm

allenast beaktas den del av dammens taxeringsvärde vilken svarar

mot avdrag jämlikt 45 § andra stycket som den skattskyldige ägt tillgodonjuta.

Med närdistribution avses sådan distribution av elektrisk kraft som sker

på grund av områdeskoncession eller eljest under jämförbara förhållanden

å den skattskyldige tillhörigt ledningsnät av annat slag än bygdeledningar,

landslinjer och stamlinjer. Har närdistribution skett inom olika kommuner,

fördelas den på sådan distribution belöpande delen av inkomsten mellan

dessa kommuner i förhållande till bruttointäkterna av försäljningen inom

varje kommun.

Vid taxering av statens inkomst av

rörelse, som avser att medelst ledning

tillhandahålla elektrisk kraft,

skall, därest kraft levererats till statens

kommunikationsvetk med tillhörande

byggnader och anläggningar

eller till sådan statens industriella

verksamhet, som huvudsakligen avser

att tillgodose statens egna behov,

iakttagas att inkomsten i dess helhet

beräknas i vanlig ordning, varefter

från den samlade inkomsten dragés

den del därav, som härrör från leverans

av kraft till statens kommunikationsverk

eller nämnda industriella

verksamhet. Kan den inkomst, som

härrör från leverans av kraft till statens

kommunikationsverk eller

nämnda industriella verksamhet, icke

på annat sätt tillförlitligen beräknas,

må den upptagas till så stor del

av hela inkomsten, som den till sagda

verk och industriella verksamhet

levererade kraften utgör av all från

kraftverket levererad kraft. Vid fördelningen

av den å närdistribution

belöpande delen av inkomsten skall

hänsyn icke tagas till kraft, som levererats

till statens kommunikationsverk

eller nämnda industriella verk
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

samhet, och skall ej heller vid fördelning

å olika kraftverk av den på

dem belöpande delen av inkomsten

andel tillgodoräknas kraftverk, i den

mån från detsamma levererats kraft

till dylikt ändamål.

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:521 av herr Sveningsson

m. fl. och II: 621 av herr Björkman m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 636 av herrar Nils-Eric

Gustafsson och Per Jacobsson samt II: 791 av herr Lundmark

m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 637 av herr Per Petersson

och fröken Stenberg samt II: 792 av herr östlund m. fl.,

4) de likalydande motionerna 1:638 av herr Stefanson

in. fl. och II: 790 av herr Larsson i Umeå m. fl.,

5) de likalydande motionerna I: 639 av herrar Sundin och

Ferdinand Nilsson samt II: 789 av herr Larsson i Norderön

m. fl., ävensom

6) de likalydande motionerna I: 640 av herr Sörlin m. fl.

och II: 788 av herr Kärrlander in. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 14 maj 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från törsta kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

fröken Ranmark, herrar Stefanson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,

Sundin och Paul Jansson; samt

trån andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Nilsson i Svalöv, Kärrlander,

Vigelsbo, Kristenson i Göteborg, Larsson i Umeå, von Sydow, Hammarsten*

och Broberg.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

Reservationer

25

I) av herr Gösta Jacobsson, vilken ansett

dels att utskottet bort anföra följande:

»Utskottet instämmer i departementschefens i propositionen gjorda uttalande

om behovet av en revision av nuvarande fördelningsregler i syfte att

stärka produktionskommunernas ställning och hänvisar i detta sammanhang

till den försämring, som nämnda kommuners ställning på detta område

undergått genom sänkningen av den kommunala garantiskatten till 2,5

procent av fastigheternas taxeringsvärde. Det kommunala fördelningsproblem,

som därvid uppkommer, utgör emellertid ett komplicerat problem. Det

gäller nämligen att finna en formel, som tillgodoser samtliga hithörande

kommungruppers berättigade intressen. Den lösning av problemet, som angivits

i propositionen, ger enligt utskottets mening icke ett tillfredsställande

resultat. I den mån det uteslutande är fråga om fördelning av vinst, som

hänför sig till den kraft, som producerats i vederbörande produktionskommun,

synes visserligen någon erinran ej kunna göras mot de i propositionen

föreslagna reglerna, men såsom Svenska vattenkraftföreningen i skrivelse

till utskottet påtalat, har man vid utarbetandet av propositionens fördelningsregler

icke beaktat den omständigheten, att kraftinkomsterna ej sällan till

betydande del hänför sig till inköpt kraft, med vars framställning vederbörande

produktionskommun ej haft något att skaffa, i det att denna kraft

härrör från annan kraftproducent i landet eller t. o. in. inköpts från utlandet.

Det skatteunderlag, som enligt propositionen skulle tillkomma produktionskommun,

skulle alltså till icke oväsentlig del komma från partiförsäljning

av utifrån inköpt elkraft. För att taga ett exempel från ett av landets

största företag på området utgöres ej mindre än 80 procent av den levererade

kraften av från annat håll inköpt kraft, medan endast 20 procent hänför

sig till egen kraftproduktion. För att komma till rätta med angivna, av

vattenkraftföreningen påtalade inadvertens i de föreslagna fördelningsreglerna

är det icke till fyllest enbart med en omkonstruktion av den föreslagna

spärregeln på så sätt att den procentuella del av rörelseinkomsten, som produktionskommunerna

under alla förhållanden garanteras, skall beräknas

icke på rörelseinkomsten i dess helhet utan på den rörelseinkomst, som vid

eu proportionering efter kraftkvantitet kan anses belöpa på försäljning av

kraft, vilken producerats av företaget. En på sådant sätt konstruerad spärrregel

utgör emellertid endast eu minimigaranti men är däremot icke tilllämplig

i alla de fall, då vinsten överstiger minimigarantin. Vederbörande

produktionskommun tillförs därvid ett större skatteunderlag än vad den i

kommunen producerade kraften berättigar till.

Kritik synes också kunna riktas emot den i propositionen föreslagna ändring

i bestämmelserna som går ut på att — vid sidan av produktionskommunerna

— närdistributionskommunerna insättes såsom i hithörande sammanhang

berättigad part med uteslutande av övriga förbrukningskomnuiner,

vilka berövas sin beskattningsrätt och därigenom går förlustiga den an
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

del av företagens beskattningsbara vinst, som hittills tillkommit desamma.

Något godtagbart motiv för propositionens förslag i denna del, vilken får

vittgående konsekvenser för många kommuner, finner utskottet icke ha förebragts.

Andra lösningar av fördelningsproblemet än den, som i propositionen föreslagits,

torde finnas, vilka skulle ge ett mera rättvisande resultat. En sådan

lösning bär anvisats i vattenkraftföreningens skrivelse. Den innebär att

produktionskommunerna skall tillföras — förutom garantiskatten — 2,5

procent av produktionsanläggningarnas taxeringsvärde, förutsatt att vinstresultatet

så tillåter. Härigenom skulle förhållandena återställas till vad som

gällde, då repartitionstalet var 5 procent. En annan lösning, för vilken utskottet

finner starka skäl tala, är att bibehålla nu gällande fördelningssystem

i sina huvuddrag oförändrat och att inskränka sig till att justera procentsatserna

för de olika berättigade kommungrupperna med sikte på att låta

produktionskommun få en större andel än för närvarande. Den senare lösningen

skulle innebära en mindre genomgripande ändring i nuvarande förhållanden

men i alla fall tillgodose syftet med den i propositionen föreslagna

reformen, d. v. s. förbättrande av produktionskommunernas ställning.

För angivna ändamål synes huvudkontorsandelen böra sänkas från 10 procent

till 5 procent och förbrukningskommunandelen från 65 procent till 50

procent. Härigenom skulle den produktionskommunen tillhörande andelen

kunna höjas från 25 procent till 45 procent. För att kunna komma till den

rätta avvägningen synes det emellertid utskottet vara erforderligt att det

närmare undersökes, vilka konsekvenser en sådan ändring av procentsatserna

skulle ge i praktiken. Utskottet anser fördenskull lämpligt att ärendet

göres till föremål för förnyad utredning. Ett ytterligare skäl för att en sådan

utredning kommer till stånd är den omständigheten, att propositionen lämnat

åtskilliga problem olösta. Utskottet vill i sådant hänseende peka på den

i några motioner aktualiserade frågan om fördelningen mellan kommuner,

som berörs av ett och samma regleringsföretag. Utskottet finner angeläget

att denna fråga kan givas en positiv lösning. En annan fråga, som för vederbörande

kommuner är av stor betydelse, gäller de motionsvis framförda kraven

på upphävande av statens skattefrihet för leveranser av kraft till statens

kommunikationsverk och om begränsning av statens rätt till avdrag

för gäldränta vid taxeringen. Utskottet finner önskvärt, att även denna fråga

kan lösas på ett sätt, som tillgodoser produktionskommunernas berättigade

krav. Statens skattefrihet för leveranser av kraft till de statliga kommunikationsverken

m. fl. finner utskottet böra upphävas.»

dels ock att utskottet under punkten A bort hemställa,

att riksdagen — med avslag å Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 84 — måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om förnyad, skyndsam utredning av frågan om

fördelning av kraftverksinkomster mellan olika kommuner

vid inkomstbeskattningen och andra därmed sammanhängande

spörsmål.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963 27

II) av herrar Hagberg, Nilsson i Svalöv och von Sydow, vilka anfört

följande:

»I motionerna I: 521 av herr Sveningsson in. fl. och II: 621 av herr Björkman

m. fl. har bl. a. hemställts, att repartitionstalet för den kommunala

fastighetsbeskattningen måtte fr. o. m. ingången av 1965 sänkas till 1,5 %.

Vi biträder detta yrkande. Sedan 1957 års riksdag i princip beslutat, att fastighetsskatten

skall avskaffas, synes det oss lämpligt att inför den kommande

allmänna fastighetstaxeringen nu taga ett nytt steg mot ett förverkligande

av nämnda riksdagsbeslut.

I motionerna hemställes vidare, att gällande fördelningsregler beträffande

inkomst av fastighet, som skall beskattas i flera kommuner, skall grundas

på att fastighetskommunen i första hand får tillgodoräkna sig all inkomst

av fastigheten intill dess denna överstiger 5 % av taxeringsvärdet. I anslutning

härtill vill vi erinra om att utskottet i förevarande betänkande förordat

nya fördelningsregler vad angår inkomst av kraftverksrörelse, till vilka

även vi anslutit oss. Utskottet har vidare understrukit angelägenheten av att

— vid ett borttagande av fastighetsskatten eller en eljest företagen sänkning

av repartitionstalet — en översyn företages i syfte att förhindra, att i samband

därmed uppkommer en icke avsedd omflyttning av skatteunderlag till

producentkommunernas nackdel. På grund härav förutsätter vi, att ett bifall

till förevarande yrkande om sänkning av repartitionstalet kommer att

föranleda förslag från Kungl. Maj :ts sida om åtgärder, varigenom de nu förordade

fördelningsreglerna bibehålies till sina verkningar. Med hänsyn härtill

finner vi icke motiv föreligga att tillstyrka motionerna i vad här är fråga.

Vi anser därför, att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Lag

om undring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 47 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 jämte anvisningarna till samma paragraf skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

47 §.

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde

förstnämnda år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fastigheten

är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom

ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt eller

eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande.

Vad som---anslagen jord.

Såsom innehavare--•— såsom innehavare.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963

Skall avkastning-----------1''astighetens skogsvärde.

Där beträffande —-----------ingående skogsvärdet.

Garantibelopp beräknas --------------- hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning vid tillämpning av 47 § sista stycket anföras följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att

omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som

motsvarar en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret

kommit att omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet

till 15/12 av nyss angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för

den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp,

som motsvarar en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det

beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar tiden

1/7 1956—31/12 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet

den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas garantibeloppet

vid nyss nämnda taxering för förstnämnda fastighet till 16/12

och för sistnämnda fastighet till 9/12 av vad som motsvarar en och en halv

procent av respektive fastigheters taxeringsvärden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964; dock att äldre bestämmelser

skola gälla i fråga om 1964 års taxering samt i fråga om efter taxering

för år 1964 eller tidigare år.

2) att motionerna I: 521 och II: 621, i den mån de icke blivit

besvarade med vad ovan anförts och yrkats, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.»

HD av herrar Lundström och Broberg beträffande repartitionstalet.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630639

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:301 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statstjänstemannens sjuklönsoch semesterförmåner m. m. a1 i texten