Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

1963-05-07 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:40, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr bO år 1963

1

Nr 40

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av

punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. m., jämte

i ämnet väckta motioner.

I en den 1 mars 1963 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 96, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370); samt

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen framlägges på grundval av ett av skattelagssakkunniga avgivet

betänkande (SOU 1962: 42) förslag till vissa åtgärder i syfte att förhindra

missbruk i fråga om rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för utgifter

för representation och liknande ändamål. Enligt förslaget skall i kommunalskattelagen

angivas den allmänna förutsättningen för att dylika kostnader

skall vara avdragsgilla. Det förutsättes att dessa bestämmelser skall

kompletteras med anvisningar av riksskattenämnden. Vidare föreslås en väsentligt

utökad uppgiftsskyldighet beträffande representationskostnader. De

nya bestämmelserna i kommunalskattelagen avses skola tillämpas redan

vid 1964 års taxering, medan den ökade uppgiftsskyldigheten blir aktuell

först vid avlämnandet av 1965 års självdeklaration.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1963

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 20 §.

och 1. Till skattskyldigs--— — och

46 § 2 mom.

Utgifter för representation och

liknande ändamål äro att hänföra

till omkostnader i förvärvskälla endast

om de hava omedelbart samband

med verksamheten, såsom då

fråga uteslutande är om att inleda

eller bibehålla affärsförbindelser och

liknande eller då utgifterna avse jubileum

för företaget, invigning av mera

betydande anläggning för verksamheten,

stapelavlöpning eller jämförliga

händelser eller då utgifterna

äro att hänföra till personalvård. Avdrag

må i det enskilda fallet icke åtnjutas

med större belopp ån som kan

anses skäligt.

1. Till skattskyldigs---

46 § 2 mom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock skola

äldre bestämmelser tillämpas vid 1963 års taxering samt vid eftertaxering

för år 1963 eller tidigare år.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1963

3

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att till taxeringsförordningen den 23 november 1956

skall fogas en ny paragraf, benämnd 25 a §, av nedan angiven lydelse samt

att 26 § nämnda förordning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

25 a §.

Har vid inkomstberäkningen avdrag

gjorts för kostnader för representation

och liknande ändamål skall

vid självdeklaration fogas uppgift

enligt fastställt formulär utvisande

huru kostnaderna fördela sig på följande

huvudgrupper:

1) kostnader för mat, dryck, betjäning,

hotellrum, teaterbiljetter

o. dyl. i samband med af färs förhandlingar

och liknande, med angivande

av huru mycket av kostnaderna, som

belöper å representation utövad i

den skattskyldiges eller hos honom

anställds hem,

2) kostnader som vid 1) sägs i

samband med jubileum för företaget,

invigning av anläggning för verksamheten,

stapelavlöpning och jämförliga

händelser, med angivande av huru

mycket av kostnaderna, som belöper

å representation utövad i den skattskyldiges

eller hos honom anställds

hem,

3) kostnader i form av underhåll,

hyra, löner m. m. avseende fastighet,

våning och inventarier, som helt eller

huvudsakligen nyttjas för representationsändamål

och liknande,

4) kostnader för representation

gentemot anställda i samband med

personalfester, informationsmöten o.

dyl. och för annan till personalvård

hänförlig representation,

5) kostnader för gåvor, som icke

äro att hänföra till reklam och som

■fl Jiihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 40

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr UO år 1963

(Nuvarande lydelse)

26 §.

Därest inkomst---eller jord
bruksfastigheten,

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen

avdragits såsom

rese- och representationskostnader, i

den mån sådant belopp icke utgivits

till anställda och upptagits å kontrolluppgifter

rörande dessas förmåner,

dock att, därest lämnandet är

förenat med synnerliga svårigheter,

uppgiften skall lämnas först efter anmaning,

samt

8) uppgift om verkställda nedskrivningar

av värdet å rättigheter

till leverans av omsättningstillgångar

samt maskiner och andra inventarier.

Redovisas inkomst — — — ovan

sägs.

Vad i---avsedda uppgifter.

(Föreslagen lydelse)

icke upptagits såsom löneförmån å

kontrolluppgift,

6) utgivna representationsersättningar

och representationsbidrag,

med angivande av huru mycket härav

som upptagits å kontrolluppgift, samt

7) övriga representationskostnader.

26 §.

Därest inkomst---eller jord
bruksfastigheten,

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen

avdragits såsom

resekostnader, i den mån sådant belopp

icke utgivits till anställda och

upptagits å kontrolluppgifter rörande

dessas förmåner, dock att, därest

lämnandet är förenat med synnerliga

svårigheter, uppgiften efter medgivande

av taxering sintendenten i det

län, där den skattskyldige skall taxeras

till statlig inkomstskatt, må lämnas

först efter anmaning,

8) uppgift om kostnader för annan

reklam än annonsering, samt

9) uppgift om verkställda nedskrivningar

av värdet å rättigheter

till leverans av omsättningstillgångar

samt maskiner och andra inventarier.

Redovisas inkomst —--ovan

sägs.

Vad i---avsedda uppgifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;

dock skola bestämmelserna tillämpas första gången, med avseende å självdeklaration,

som avgives för det beskattningsår, för vilket taxering i första

instans sker år 1965.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 701 av herr Holmberg m. fl. och II: 859

av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga

Kungl. Maj :ts förslag enligt proposition nr 96 med den ändringen beträffande

26 § 8) taxeringsförordningen, att uppgiftsskyldigheten beträffande

kostnader för reklam begränsas i enlighet med vad i motionerna anförts;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år J963 5

2) de likalydande motionerna I: 702 av herr Stefanson in. fl. och II: 8o7

av herr Carlsson i Stockholm m. fl., vari hemställts,

A. att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 96

måtte

1. besluta sådan utformning av 26 § taxeringsförordningen att mte endast

annonsering utan även vissa andra reklamkostnader, varom exempel givits

i motionen II: 857, skall vara undantagna från specificeringsskyldigheten,

och

2. uttala att gåva av ekonomiskt begränsat värde som lämnats i representationssyfte

skall i beskattningshänseende behandlas lika med annan

representationskostnad, samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till författningstext i

anslutning till yrkandet under Al) ovan; samt

3) motionen II: 858 av herr Hermansson m. fl., vari hemställts, att riksdagen

med anledning av proposition nr 96 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

hemställa om sådan ändring av kommunalskattelagen att däri stadgas att

utgifter för representation och liknande ändamal icke äro att hänföra till

omkostnader i förvärvskälla.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 857, II: 858 och II: 859.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

I. Inledning, s. 5—-7.

II. Gällande rätt m. m. beträffande avdragsrätten för representationsutgifter,

s. 7—10.

III. De sakkunnigas förslag, s. 10—27.

IV. Remissyttrandena, s. 27—47.

V. Departementschefen, s. 48—54.

Av innehållet i de förenämnda motionerna må här återges följande.

I motionerna 1: 701 och II: 859 uttalas inledningsvis att förslaget i propositionen

enligt motionärernas mening är väl motiverat. Det kan förutsättas

att den obligatoriska uppgiftsskyldigheten skall leda till en minskning av de

missbruk som nu otvivelaktigt förekommer, såväl vad gäller enskilda som

offentliga företag.

Motionärerna ifrågasätter emellertid, huruvida den föreslagna lydelsen av

26 § 8) taxeringsförordningen är ändamålsenlig. Denna punkt stadgar skyldighet

att uppge kostnader för »annan reklam än annonsering». För många

företagare utgör annonsering en blott ringa del av reklamåtgärderna. Såsom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1963

exempel på vad som må betecknas såsom legitim reklam närnnes utsändande

av kataloger, broschyrer och andra trycksaker, utsändande av varuprov

eller tillhandahållande av prov för avsmakning av matvara, förevisande av

demonstrationsmaterial, affischering, utsändande av sandwich-män m. in.

Någon anledning att begära specifikation av kostnaderna för reklam av denna

art synes knappast föreligga. Om därför nyssnämnda bestämmelse rörande

uppgiftsskyldigheten skall utformas så att däri inskrives undantag, bör

en väsentlig utökning ske av undantagen. Detta skulle vara till båtnad ej

blott för de skattskyldiga utan även för taxeringsmyndigheterna.

Att märka är emellertid att begreppet reklam i och för sig innefattar en

mängd åtgärder, varför tolkningen av bestämmelsen kan bli mycket besvärlig

för såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter om precisering ej

sker. Man kan exempelvis fråga sig, huruvida neonskyltar, skyltfönster och

skyltskåp o. dyl. är att hänföra till butiks- eller reklamkostnader. På grund

härav och med tanke på att taxeringsmyndigheterna knappast kan vara betjänta

av att få uppgift på en omfattande klumpsumma rörande skilda utgifter

ifrågasätter motionärerna, om det inte vore lämpligare att utforma bestämmelsen

så att däri angåves, vilka reklamkostnader som särskilt borde

specificeras av den skattskyldige.

Till stöd för yrkandena i motionerna I: 702 och II: 857 framhålles bl. a.

Den i propositionen föreslagna obligatoriska uppgiftsskyldigheten kommer

givetvis att medföra ett icke obetydligt merarbete för berörda företag eller

andra skattskyldiga. Att uppgiftsskyldigheten föreslagits så omfattande vad

avser reklam motiveras med svårigheten att dra gräns mellan representationskostnad

och reklamkostnad. »Annonsering» anses dock utgöra en så

entydig post att den kan särskiljas och undantas från uppgiftsskyldighet.

Enligt motionärernas mening har gränsen här dragits alltför snävt. Utom

annonsering finns andra reklamkostnader om vilka gäller att risk för missbruk

i avdragshänseende är obefintlig, t. ex. andra former av tryckt reklam

såsom broschyrer, affischer, informationsbrev och andra informationstrycksaker,

skyltar o. dyl. Kostnaderna härför torde också bokföras som reklamkostnad.

Missbruk i avdragshänseende torde inte heller förekomma i fråga

om sådana kostnader. Det synes därför vara onödigt att föreskriva specificerade

redovisningar av dem.

Redovisningen av representationskostnaderna skall enligt ett föreslaget tilllägg

till taxeringsförordningen —- som ny § 25 a — ske i huvudgrupper,

varav en skall avse »kostnader för gåvor, som icke äro att hänföra till reklam

och icke upptagits såsom löneförmån i kontrolluppgift». Enligt gällande

praxis är avdragsrätten för gåvor som form för representation mycket

snäv. Kostnader för sådana gåvor är i allmänhet inte avdragsgill, trots att

dylik representation kan ställa sig billigare än exempelvis ett restaurangbesök.

För att åstadkomma en mera ändamålsenlig praxis bör riksdagen uttala

att kostnad för gåva, som lämnats i representationssyfte, skall i beskattningshänseende

behandlas lika med representationskostnad i övrigt. Ett så
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963 7

dant uttalande bör vara vägledande för riksskattenämnden vid utarbetandet

av de nya anvisningarna. Det är givetvis här fråga om gåvor av ekonomiskt

begränsat värde såsom blomsteruppvaktning, bokgåva och liknande. Missbruk

skall kunna stävjas genom redovisningsskyldigheten, som utgör villkor

för avdragsrätt.

I motionen 11: 858 erinras till en början om vad skattelagssakkunniga i sitt

betänkande anfört rörande frågan huruvida representationskostnader är att

anse såsom omkostnader i förvärvskälla eller såsom levnadskostnader. De

sakkunniga anser att man i första hand måste uppställa frågan om det över

huvud taget finns godtagbara grunder för att hänföra så typiska levnadskostnader,

som representationsutgifterna vanligen utgör, till avdragsgilla

omkostnader i förvärvskälla. Vidare påpekas att varje skattskyldig, som är

fysisk person och har förvärvsarbete, för att över huvud taget kunna utföra

arbete är tvingad att använda en avsevärd del av sin inkomst till nödvändiga

levnadskostnader. För desssa kostnader får dock avdrag inte ske, frånsett

s. k. ökade levnadskostnader. Ej ens då de till levnadskostnader hänförliga

utgifterna är direkt föranledda av förvärvsverksamheten och är av väsentlig

storlek får avdrag göras. Av skattelagssakkunniga anförda exempel på sådana

kostnader återges i motionen.

Motionärerna uttalar att medan kostnader av ifrågavarande slag alltså inte

är avdragsgilla skulle däremot representationsutgifter enligt förslaget i propositionen

i huvudsak fortfarande få avdras vid beskattningen. En sådan

skillnad torde av många skattskyldiga anses såsom orättvis. Till argumentet

att representationen på restauranger o. s. v. inom affärslivet skulle utgöra

ett led i själva yrkesutövningen har skattelagssakkunniga redan erinrat

om att den representation, för vilken avdrag yrkas, i allmänhet förekommer

inom sådana kategorier skattskyldiga, som har jämförelsevis goda inkomster.

»Representationen kan därför — betraktad från den ståndpunkt som

andra kategorier skattskyldiga av naturliga skäl intar — mera te sig såsom

levnadsvanor, som är en följd av en högre inkomststandard, än som en omkostnad

för förvärv av inkomsten.»

Det avgörande skälet varför skattelagssakkunniga icke föreslagit att avdragsrätten

skulle helt avskaffas tycks vara, att bevillningsutskottet vid

några tillfällen uttalat att det vore uteslutet att helt avskaffa avdragsrätten

och att riksdagen godkänt dessa uttalanden. Det av skattelagssakkunniga

anförda materialet med dess drastiska exempel om hur avdragsrätten brukas

samt dess uppskattning av det höga skattebortfallet torde dock utgöra goda

skäl för en omprövning av denna ståndpunkt. Några remissinstanser har

också gjort uttalanden till förmån för ett slopande av avdragsrätten. Även

i den följande pressdiskussionen har denna synpunkt framförts från flera

håll. Propositionen har i allmänhet karakteriserats så, att den väsentligt

mildrat de sakkunnigas förslag. Några avgörande skäl mot ett fullständigt

slopande av avdragsrätten för representationskostnader synes icke ha anförts

i debatten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr -40 dr 1963

Utskottet

Under senare år har i flera sammanhang uttalats kritik mot gällande avdragsrätt

vid beskattningen för representationskostnader. Därvid har framhållits

att ett utbrett missbruk av avdragsrätten äger rum på så sätt att såsom

representationskostnader avdras utgifter som mer har karaktär av levnadskostnader.

I samband härmed har rests krav på att avdragsrätten, beträffande

vilken hittills endast kunnat åberopas den allmänna bestämmelsen

i 20 § kommunalskattelagen att alla omkostnader för intäkternas förvärvande

och bibehållande är avdragsgilla, skulle närmare regleras genom lagstiftning.

I den förevarande propositionen föreslås sådan lagstiftning i förening med

en väsentligt utökad uppgiftsskyldighet enligt taxeringsförordningen å belopp,

som i självdeklaration avdragits såsom representationskostnad. Enligt

förslaget, som grundar sig på ett betänkande av skattelagssakkunniga, skall

i anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen anges den allmänna förutsättningen

för att avdrag för representationskostnader skall vara medgivet.

Bestämmelserna avses skola kompletteras med anvisningar av riksskattenämnden.

Vid utformandet av dessa förutsältes nämnden skola samråda

med representanter för olika branscher inom näringslivet och för arbetsmarknadsorganisationerna.

Vad beträffar uppgifter till ledning för taxeringsarbetet

förordas en generell skyldighet för alla skattskyldiga att då avdrag

yrkas för representationskostnader lämna uppgift, specificerad i olika

huvudgrupper, på avdragsbeloppet. Det förutsättes att uppgifterna lämnas

på ett av riksskattenämnden fastställt formulär.

I likhet med departementschefen anser utskottet att lagstiftningsåtgärder

är påkallade för att komma till rätta med det missbruk av avdragsrätten

för representationskostnader, som för närvarande otvivelaktigt förekommer.

Utskottet vill erinra om att så gott som samtliga de instanser, vilka avgav

remissyttranden över skattelagssakkunnigas betänkande, delade de sakkunnigas

uppfattning att behov av lagstiftningsåtgärder föreligger. Enligt

utskottets mening får lagstiftningen ses som ett tillrättaläggande av en utveckling,

som avvikit från vad som ursprungligen avsetts. Grunden till de

nuvarande missförhållandena på området är dels att oklarhet råder såväl

hos de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna om hur långt avdragsrätten

sträcker sig och dels att yrkade avdrag inte redovisas öppet i deklarationerna.

Den i propositionen föreslagna lagstiftningen bör medföra avsevärda

förbättringar i båda dessa hänseenden. Utskottet tillstyrker således

i princip propositionen.

I motionen II: 858 yrkas skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om förslag

till sådan ändring av kommunalskattelagen att utgifter för representation

och liknande ändamål inte hänföres till omkostnader i förvärvskälla.

Motionärerna åberopar såsom grund för ett fullständigt slopande av avdragsrätten

för representationskostnader att dylika utgifter generellt skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1063 9

vara att anse som levnadskostnader. Utskottet kan inte finna ett sådant påstående

berättigat. Även om den av skattelagssakkunniga gjorda utredningen

och remissyttrandena däröver bestyrker att avdragsrätten på ett anmärkningsvärt

sätt missbrukats kan det inte bortses från att representation under

vissa förhållanden har sådan karaktär att den framstår såsom omkostnad i

förvärvskällan. I dylika fall bör avdrag enligt utskottets mening alltjämt

vara medgivet.

Det bör även uppmärksammas att uppgift för närvarande saknas om storleken

av de årligen yrkade avdragen för representationskostnader och hur

de fördelar sig på olika utgifter. På grund härav saknas för närvarande kännedom

om hur ett helt slopande av avdragsrätten skulle träffa olika skattskyldiga.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att den föreslagna lagstiftningen

är avsedd att vara provisorisk. Såsom departementschefen framhållit

kommer genom den utökade uppgiftsskyldigheten material att erhållas

som kan bilda underlag för en mer definitiv lösning av avdragsfrågan.

Med det anförda avstyrker utskottet den i motionen II: 858 begärda riksdagsskrivelsen.

Den i propositionen förordade allmänna regeln i anvisningarna till 20 §

kommunalskattelagen föreslås utformad så att avdragsrätt för representationskostnad

föreligger endast om utgiften i fråga har omedelbart samband

med den bedrivna verksamheten. I förtydligande syfte anges därefter vissa

exempel på avdragsgilla kostnader. Utskottet har inte funnit anledning till

anmärkning mot vad sålunda föreslagits och tillstyrker lagändringen.

Beträffande lagstiftningens materiella utformning har i motionerna I: 702

och II: 857 hemställts att riksdagen — utan ändring av propositionens lagtextförslag

— måtte uttala att gåva av ekonomiskt begränsat värde, som

lämnas i representationssyfte, skall behandlas lika med annan representationskostnad.

Av motiveringen framgår att motionärerna åsyftar en längre

gående avdragsrätt för berörda gåvor än som nu medges i praxis.

Såsom utskottet inledningsvis uttalat grundar sig den nuvarande avdragsrätten

för representationskostnader på den allmänna bestämmelsen i 20 §

kommunalskattelagen att avdrag medges för alla omkostnader för intäkternas

förvärvande och bibehållande. Propositionen innebär att denna allmänna

regel lämnas utan ändring, och det tillägg till lagtexten, som föreslås i

anvisningarna till 20 §, får ses som en utveckling av regeln såvitt gäller representationskostnader.

Vad angår gåvor av nu ifrågavarande slag har redan

praxis funnit att dessa i allmänhet inte är att anse som sådana omkostnader

som avses i det allmänna stadgandet och därför oftast vägrat avdrag.

Utskottet, som inte finner sig böra tillstyrka någon utvidgning av det skattemässiga

omkostnadsbegreppet i förhållande till vad nu gäller, avstyrker det

i motionerna begärda uttalandet. Det är för övrigt svårt att bedöma vilken

verkan man skulle få genom ett dylikt uttalande, som inte förutsatts skola

förenas med ändring av själva lagtexten.

Utskottet vill tillägga att det i lagstiftningens karaktär av provisorium

ligger att den bör omprövas efter någon tid. Vid denna tidpunkt tillgängliga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år W63

erfarenheter av tillämpningen i praktiken kan ge vid handen att lagstiftningen

i vissa hänseenden är för snäv, i andra åter fortfarande alltför generös.

Vad beträffar uppgiftsskyldigheten gäller för närvarande enligt 26 § taxeringsförordningen

att i självdeklaration, vari inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet

redovisas enligt bokföringsmässiga grunder, uppgift skall

lämnas om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits som rese- och

representationskostnader, i den mån sådant belopp inte utbetalts till anställda

och upptagits i kontrolluppgifter rörande de anställdas förmåner.

Är det förenat med synnerliga svårigheter att lämna uppgift, som nu nämnts,

behöver uppgift lämnas först efter anmaning av taxeringsmyndighet. Vidare

stadgas i 37 § taxeringsförordningen, vad avser skyldigheten för aktiebolag,

ekonomiska föreningar, rörelseidkare m. fl. att i kontrolluppgift meddela

förmåner och ersättningar till anställda, att uppgiftsskyldighet icke

föreligger för utbetald representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg,

som sammanlagt inte överstiger 500 kronor.

I propositionen föreslås i denna del en generell skyldighet för alla skattskyldiga,

som yrkar avdrag för representationsutgifter, att lämna specificerad

uppgift om avdragsbeloppet. Då gränsen mellan representationskostnad

och reklamkostnad ofta kan vara svår att draga, föreslås vidare att genom

ett tillägg till 26 § taxeringsförordningen uppgiftsskyldighet stadgas

beträffande andra kostnader för reklam än annonsering. Vidare föreslås en

obligatorisk uppgiftsskyldighet rörande resekostnadsersättning, såvida inte

vederbörande taxeringsintendent medger att uppgift må lämnas först efter

anmaning. Det förutsättes att riksskattenämnden skall meddela vägledande

anvisningar även i förevarande hänseende, bl. a. i fråga om de krav som får

ställas på verifikationer m. m.

En av de väsentligaste anledningarna till rådande missförhållanden beträffande

avdragsrätten för representationskostnader är — såsom utskottet

redan framhållit — utan tvivel den hittills gällande ofullständiga uppgiftsskyldigheten.

En förutsättning för att en förbättring skall kunna åstadkommas

är även enligt utskottets mening att avdragna kostnader redovisas öppet

i deklarationerna. En specificerad uppgift på sätt i propositionen föreslås

synes utskottet lämplig för att ge taxeringsmyndigheterna möjlighet att

bedöma skäligheten i gjorda avdragsyrkanden. Anses därvid anledning föreligga

till mera ingående granskning av yrkade avdrag, kan den skattskyldige

enligt 31 § taxeringsförordningen anmanas att inkomma med ytterligare utredning.

I såväl motionerna I: 701 och II: 859 som motionerna I: 702 och II: 857

har påtalats att den föreslagna skyldigheten enligt 26 § 8) taxeringsförordningen

att lämna uppgift om reklamkostnader med undantag för utgifter

för annonsering synes bli alltför vidsträckt. Såsom bestämmelsen utformats

kommer enligt motionärernas uppfattning att inflyta ett större material än

som avsetts.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr it) år 1963

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den föreslagna bestämmelsen

i 26 § 8) taxeringsförordningen kommer att medföra att de inkommande

uppgifterna omfattar mer än som betingas av syftet med bestämmelsen.

Då avsikten närmast är att taxeringsmyndigheterna skall få uppgift om sådana

till särskilda personer utgivna gåvor, vilka den skattskyldige betraktar

som reklamkostnader, föreslår utskottet att bestämmelsen — i enlighet

med vad som ifrågasatts i motionerna I: 701 och II: 859 — avfattas så att

däri direkt anges vilka reklamkostnader som skall specificeras av den skattskyldige.

Härigenom kommer det att klarare framgå att bestämmelsen är

ett komplement till den i 25 a § 5) föreslagna uppgiftsskyldigheten för gåvor,

som är att anse som representationskostnader. Om behov visar sig föreligga

av närmare precisering av bestämmelsen får detta göras av riksskattenämnden

i de anvisningar som nämnden förutsatts skola utfärda.

Med det anförda får motionerna I: 701 och II: 859 samt I: 702 och II: 857

anses besvarade.

Vad i övrigt föreslagits i propositionen tillstyrkes av utskottet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts proposition

nr 96 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas

och i anledning av de likalydande motionerna I: 701 av

herr Holmberg m. fl. och 11:859 av herr Nilsson i Svalöv

m. fl. samt motionerna I: 702 av herr Stefanson m. fl. och

II: 857 av herr Carlsson i Stockholm m. fl. — måtte antaga

vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till

20 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

samt

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23

november 1956 (nr 623) med den ändringen att 26 § erhåller

följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag)

26 §.

Därest inkomst ----eller jord
bruksfastigheten,

7) uppgift om---efter anma
ning,

8) uppgift om kostnader för annan

reklam än annonsering, samt

9) uppgift om--- — andra in
ventarier.

Redovisas inkomst —--ovan

sägs.

Vad i---avsedda uppgifter.

(Utskottets förslag)

26 §.

Därest inkomst---eller jord
bruksfastigheten,

7) uppgift om —--- efter an
maning,

8) uppgift om kostnader för reklam,

som riktar sig till bestämda

personer och som har karaktär av

gåva av mer än obetydligt värde,

samt

9) uppgift om---andra in
ventarier.

Redovisas inkomst — — — ovan

sägs.

Vad i--— avsedda uppgifter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr iO år 1963

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 701 av herr Holmberg

m. fl. och II: 859 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 702 av herr Stefanson

m. fl. och II: 857 av herr Carlsson i Stockholm m. fl., samt

3) motionen. II: 858 av herr Hermansson m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK HAGBERG

Närvarande:

från första kammaren:_herr Hagberg, fröken Ranmark, herrar Oscar

Carlsson, Gustaf Elofsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Billman

och Paul Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard*, Nilsson i Svalöv, Engkvist,

Christenson i Malmö, Magnusson i Borås*, Andersson i Essvik*, Carlsson

i Västerås, Nilsson i Tvärålund och Broberg*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630598

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 a1 i texten