Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1963-05-14 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:43, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

1

Nr 43

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370),

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 15 mars 1963 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 120, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); samt

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås en förenkling på lönebeskattningens område, innebärande

schablonisering av traktamentsbeskattningen, utvidgning av rätten

till avdrag för fördyrade levnadskostnader på grund av bostadsbrist m. m.

samt skattefrihet för flyttningskostnadsersättningar.

I fråga om traktamentsbeskattningen innebär förslaget i huvudsak följande.

Skattefriheten för statliga traktamenten utvidgas till att gälla även

kommuners, hushållningssällskaps, skogsvårdsstyrelsers och vissa andra

offentliga institutioners traktamenten. Beträffande traktamenten från övriga

arbetsgivare föreslås att gällande skatteplikt visserligen bibehålies men att

avdrag utan särskild utredning schablonmässigt skall medges med traktamentsbeloppet,

om detta inte överstiger av riksskattenämnden fastställt »nornalbelopp».

Normalbeloppet avses anpassat till högsta statliga traktamente.

De nya reglerna skall i princip gälla redan vid 1964 års taxering. Av tekniska

skäl måste dock ikraftträdandet av reformen i vad den avser traktamenten

från enskilda arbetsgivare uppskjutas till 1965 års taxering (1964

års inkomster).

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 32 § 3 och 4 mom. kommunalskattelagen den

28 september 1928 samt punkt 4 av anvisningarna till 32 § och punkt 3 av

anvisningarna till 33 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

32 §. 32 §.

3 mom. Såsom intäkt upptages

icke vad som av staten anvisats

till bestridande av särskilda, med vissa

tjänster eller uppdrag förenade

kostnader, såsom:

ortstillägg och därmed likställda

förmåner för utom landet anställd

diplomatisk eller konsulär personal;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag

till andra expenser;

å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén

utgående hästgottgörelse för egna

tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning;
-

ägande i följd härav skattskyldig

icke göra avdrag för underskott, som

kan uppkomma därigenom, att sålunda

anvisat anslag icke förslår till

täckande av därmed avsedda utgifter.

Vad i första stycket sägs skall äga

tillämpning i fråga om motsvarande

kostnadsersättning som anvisats av

kommun, hushållningssällskap eller

skogsvårdsstyrelse. Riksskattenämnden

må därjämte, när skäl därtill

äro, förklara att vad i första stycket

sägs skall äga tillämpning i fråga om

motsvarande ersättning, som anvisats

1 Senaste lydelse av 32 § 3 mom. se 1959: 530; jfr orop. 1963:24.

3 mom. Såsom intäkt upptages

icke vad som av staten anvisats

till bestridande av särskilda, med

vissa tjänster eller uppdrag förenade

kostnader, såsom:

ortstillägg och därmed likställda

förmåner för utom landet anställd

diplomatisk eller konsulär personal;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag

till andra expenser;

å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén

utgående hästgottgörelse för egna

tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning;
kostnadsersättning,

som enligt därom

meddelade bestämmelser utgår

för fullgörande av uppdrag såsom ledamot

av allmänt kyrkomöte;

ägande i följd härav skattskyldig

icke göra avdrag för underskott, som

kan uppkomma därigenom, att sålunda

anvisat anslag icke förslår till

täckande av därmed avsedda utgifter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets

(Nuvarande lydelse)

Förmånen av---befattnings
havare

gällande.

Såsom intäkt---utfört ar
bete.

4 mom. Är vid kommunal

eller enskild tjänst anvisad särskild

ersättning för vissa med tjänsten

förenade kostnader, skall denna

ersättning redovisas såsom intäkt.

Anvisningar

till 32 §.

4. I vissa tjänster är särskild ersättning

anvisad för vissa med tjänsten

förenade kostnader, som av den

skattskyldige måste bestridas. I fråga

om sådan ersättning skall i beskattningshänseende

skillnad göras

mellan statlig tjänst och kommunal

eller enskild tjänst.

Är fråga om statlig tjänst, skall

den anvisade ersättningen icke upptagas

som intäkt av tjänsten, liksom

å andra sidan de kostnader, som skola

med ersättningen bestridas, ej få

avföras såsom utgift, även om ersättningen

icke förslår till kostnadernas

gäldande. Vad nu sagts gäller för de

fall, då den anvisade ersättningen är

avsedd att täcka utgifterna i fråga.

Är ersättningen däremot endast avsedd

att utgöra ett mindre bidrag till

kostnadernas bestridande, skall ersättningen

i sin helhet upptagas såsom

betänkande nr i3 år 1963

(Föreslagen lydelse)

av annan offentlig institution. Sådant

beslut må, när omständigheterna det

föranleda, av riksskattenämnden återkallas.

över beslut, som riksskattenämnden

meddelat enligt detta stycke,

må klagan icke föras.

Förmånen av---befattnings
havare

gällande.

Såsom intäkt — — — utfört arbete.

4 mom. Är vid enskild tjänst

anvisad särskild ersättning för vissa

med tjänsten förenade kostnader,

skall denna ersättning redovisas såsom

intäkt.

Har skattskyldig på grund av byte

av verksamhetsort avflyttat till ny

bostadsort och av arbetsgivaren eller

av allmänna medel uppburit särskild

ersättning till bestridande av flyttningskostnad,

skall dock sådan ersättning

upptagas såsom intäkt allenast

i den mån ersättningen utgått

med väsentligt högre belopp än som

gäller för befattningshavare i statens

tjänst.

Anvisningar

till 32 §.

4. I vissa tjänster är särskild ersättning

anvisad för vissa med tjänsten

förenade kostnader, som av den

skattskyldige måste bestridas. I fråga

om sådan ersättning skall i beskattningshänseende

skillnad göras mellan

statlig eller enligt vad nedan

sägs därmed jämställd tjänst och

enskild tjänst.

Är fråga om statlig tjänst, skall

den anvisade ersättningen icke upptagas

som intäkt av tjänsten, liksom

å andra sidan de kostnader, som skola

med ersättningen bestridas, ej få

avföras såsom utgift, även om ersättningen

icke förslår till kostnadernas

gäldande. Vad nu sagts gäller för de

fall, då den anvisade ersättningen är

avsedd att täcka utgifterna i fråga.

Är ersättningen däremot endast avsedd

att utgöra ett mindre bidrag till

kostnadernas bestridande, skall ersättningen

i sin helhet upptagas så
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

(Nuvarande lydelse)

intäkt, medan å andra sidan kostnaderna

få avdragas såsom utgift, även

i den mån de överskjuta ersättningen.

I fråga om kommunal eller enskild

tjänst skall den anvisade ersättningen

upptagas såsom intäkt, och de

omkostnader, som skola därmed bestridas,

avföras såsom omkostnader

för tjänsten eller uppdraget. Om därvid

ersättningen icke förslår till kostnadernas

gäldande, får bristen avföras

å intäkten av tjänsten i övrigt.

Härvid märkes dock, att, om det kan

antagas, att den anvisade ersättningen

beräknats med hänsyn till vad

som skäligen kan anses normalt åtgå

till täckande av de omkostnader, som

skola därmed bestridas, större avdrag

än som svarar mot den anvisade ersättningen

bör medgivas allenast om

det visas, att på grund av särskilda

förhållanden ersättningen varit otillräcklig

för sådana skäliga omkostnader.

Å andra sidan torde i dylikt

fall ofta kunna antagas, att den anvisade

ersättningen i sin helhet åtgått

till de omkostnader, för vilka

den avsetts, utan att särskild utredning

i detta avseende behöver lämnas.

Avdrag med samma belopp som

den anvisade ersättningen torde i regel

böra medgivas i de fall, då ersättningen

ej överstiger vad som av

staten i motsvarande fall anvisas.

Detta lärer exempelvis vara förhållandet

beträffande de resekostnadsersättningar,

som i allmänhet utbetalas

av de enskilda järnvägarna.

till 33 §.

3. Har skattskyldig i sin tjänst

verkställt resor utom den vanliga

verksamhetsorten, äger han rätt att

(Föreslagen lydelse)

som intäkt, medan å andra sidan

kostnaderna få avdragas såsom utgift,

även i den mån de överskjuta

ersättningen. Vad nu sagts skall gälla

även i fråga om kommunal tjänst

och tjänst hos hushållningssällskap

eller skogsvårdsstyrelse så ock eljest

vid anställning hos offentlig institution,

beträffande vilken förklaring

enligt 32 § 3 mom. andra stycket gäller.

I fråga om enskild tjänst skall den

anvisade ersättningen upptagas såsom

intäkt, och de omkostnader, som

skola därmed bestridas, avföras såsom

omkostnader för tjänsten eller

uppdraget. Om därvid ersättningen

icke förslår till kostnadernas gäldande,

får bristen avföras å intäkten av

tjänsten i övrigt. Härvid märkes

dock, att, om det kan antagas, att den

anvisade ersättningen beräknats med

hänsyn till vad som skäligen kan anses

normalt åtgå till täckande av de

omkostnader, som skola därmed bestridas,

större avdrag än som svarar

mot den anvisade ersättningen bör

medgivas allenast om det visas, att

på grund av särskilda förhållanden

ersättningen varit otillräcklig för sådana

skäliga omkostnader. Å andra

sidan torde i dylikt fall ofta kunna

antagas, att den anvisade ersättningen

i sin helhet åtgått till de omkostnader,

för vilka den avsetts, utan att

särskild utredning i detta avseende

behöver lämnas. Avdrag med samma

belopp som den anvisade ersättningen

torde i regel böra medgivas i de

fall, då ersättningen ej överstiger vad

som av staten i motsvarande fall anvisas.

Detta lärer exempelvis vara förhållandet

beträffande de resekostnadsersättningar,

som i allmänhet

utbetalas av de enskilda järnvägarna.

I fråga om traktamenlsersättning

gälla dock särskilda bestämmelser, se

punkt 3 av anvisningarna till 33 §.

till 33 §.

3. Har skattskyldig i sin tjänst

verkställt resor utom den vanliga

verksamhetsorten, äger han rätt att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

(Nuvarande lydelse)

åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden

för själva resan utan jämväl för

den ökning i levnadskostnaden,

som den skattskyldige kan hava fått

vidkännas på den grund, att han vistats

utom sin vanliga verksamhetsort,

såsom för hotellrum, ökad

kostnad för föda o. s. v. Därest av

staten anvisats särskild ersättning

för kostnaderna, får avdrag dock icke

äga rum (jfr punkt 4 av anvisningarna

till 32 §).

•fl liihantj till riksdagens protokoll 1963. 7

(Föreslagen lydelse)

åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden

för själva resan utan jämväl för

den ökning i levnadskostnaden,

som den skattskyldige kan hava fått

vidkännas på den grund, att han vistats

utom sin vanliga verksamhetsort,

såsom för hotellrum, ökad

kostnad för föda o. s. v. Därest i

tjänst, som avses i punkt 4 andra

stycket av anvisningarna till 32 §,

anvisats särskild ersättning för kostnaderna,

får avdrag dock icke äga

rum. Hava jämlikt 25 § första stycket

3) taxeringsförordningen traktamentsersättningar

och andra ersättningar

icke upptagits såsom intäkt,

må ej heller de emot ersättningarna

svarande kostnaderna avdragas.

I första stycket avsedd ökning i

levnadskostnaden skall, där den

skattskyldige icke visar större ökning,

anses hava uppgått till ett belopp

motsvarande den ersättning som

av arbetsgivaren utgivits för kostnadens

täckande (traktamente), dock

högst till belopp som i enlighet med

vad nedan i detta stycke sägs motsvarar

största normala ökning i levnadskostnaden.

Riksskattenämnden

fastställer för varje kalenderår ett

belopp (normalbelopp) motsvarande

största normala ökning i

levnadskostnaden för ett dygn. Har

resan varit förenad med övernattning

skall den anses hava varat det antal

dygn som motsvarar antalet övernattningar.

Har resan ägt rum utan samband

med övernattning skall såsom

största normala ökning i levnadskostnaden

räknas: fyra tiondels

normalbelopp, när förrättningen varat

mer än tio timmar i följd, samt

två tiondels normalbelopp, när förrättningen

eljest varat mer än fyra

timmar i följd. Omfattar vistelse på

en och samma ort längre tid än 15

dygn i följd, skall från och med det

sextonde dygnet såsom största normala

ökning i levnadskostnaden räknas

sex tiondelar av normalbeloppet.

Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen

i en och samma tjänst

varit större än avdrag som beräknats

samt. Nr 43

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Avdrag för---skall utföras.

i enlighet med vad nu sagts, skall

utredningen avse hans samtliga förrättningar

i nämnda tjänst under beskattningsåret;

dock att i fråga om

avdrag för ökning i levnadskostnaden

från och med det sextonde dygnet i

följd på en och samma ort eller under

förrättning å utrikes ort levnadskostnadsökningen

må beräknas för

varje förrättning för sig.

Avdrag för — — — skall utföras.

Har skattskyldig på grund av sitt

arbete bosatt sig på annan ort än den

där hans familj är bosatt och kan

det med avseende på makes förvärvsverksamhet,

svårighet att anskaffa

familjebostad eller annan därmed

jämförlig omständighet icke skäligen

ifrågasättas, alt familjen skall avflytta

till den skattskyldiges bostadsort,

äger den skattskyldige åtnjuta avdrag

för den ökning i levnadskostnaden

som föranledes av den skilda bosättningen.

Om båda makarna åro berättigade

till sådant avdrag, skall, dår

makarna ej överenskommit om annan

fördelning, det sammanlagda avdraget

tillkomma dem med hälften

var. Vad här sagts skall, såvitt avser

makar, icke äga tillämpning i fall

som i 52 § 2 mom. sägs.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit fråntrycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser

skola dock alltjämt gälla vid 1963 års taxering och vid eftertaxering

tor ar 1963 eller tidigare år så ock, såvitt avser beräkning av avdrag i fall

som avses i punkt 3 av andra stycket anvisningarna till 33 § i dess nya lydelse,

vid 1964 års taxering och vid eftertaxering för år 1964.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

7

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 25 § sam

ningen den 23 november 19561 skola

angives.

(Nuvarande lydelse)

25 §.

Allmän självdeklaration

skall upptaga:

1) den skattskyldiges---i för
värvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som

äro att hänföra till varje förvärvskälla,

4) de allmänna--— dennes

hemortskommun.

Allmän självdeklaration —--

allmän tilläggspension.

Har skattskyldig — — — sådan

förmögenhet.

Belopp, som---öretal bort
falla.

t 37 § 1 och 2 mom. taxeringsförorderhålla

ändrad lydelse på sätt nedan

(Föreslagen lydelse)

25 §.

Allmän självdeklaration

skall upptaga:

1) den skattskyldiges---i för
värvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som

äro att hänföra till varje förvärvskälla,

dock att ersättning, som enligt

bestämmelserna i 37 § 1 mom. 1. g)

icke behöver upptagas i kontrolluppgift,

ej heller behöver upptagas i deklarationen

såsom intäkt.

4) de allmänna — — — dennes

hemortskommun.

Allmän självdeklaration — — —

allmän tilläggspension.

Har skattskyldig — — — sådan

förmögenhet.

Belopp, som---öretal bort
falla.

(Nuvarande lydelse)

37 §.

1 mom. Till ledning---följande uppställning:

U p p g i f t s s k y 1 d i g Vem uppgiften Vad uppgiften

skall avse skall avse

1. a) Statlig och--Den som---an- Avlöning, arvode, —

— sådan förvärvskälla, nan stiftelse. --vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och —

--för mottagaren,

e) av statlig myndighet

utgiven förmån, som

1 Senaste lydelse av 25 § och 37 § 2 mom. se 1959:557 samt av 37 § 1 mcm. se 1961:340.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1963

(Nuvarande lydelse)

icke utgör skattepliktig

intäkt för mottagaren,

f) förmåner i---

år räknat.

g) ersättning för resa

i tjänsten, motsvarande

gjorda utlägg som sammanlagt

icke överstiga

500 kronor, traktamentsersättning

vid vistelse

i tjänsten utom

tjänstgöringsorten med

sammanlagt högst 500

kronor och representationsersättning,

motsvarande

gjorda utlägg,

sammanlagt icke överstigande

500 kronor,

h) förmån från--

— erlagt sjömansskatt.

(Föreslagen lydelse)

Till ledning--

37 §.

följande uppställning:

1 mom.

Uppgiftsskyldig

1. a) Statlig och--

— sådan förvärvskälla.

Vem uppgiften

skall avse

Den som---an
nan

stiftelse.

Vad uppgiften

skall avse

Avlöning, arvode, —

--vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension, när

tilläggspension enligt lagen

om allmän försäkring

icke åtnjutes,

b) ersättning och —

--för mottagaren,

e) i tjänst som avses

i punkt 4 andra stycket

av anvisningarna till

32 § kommunalskattelagen

utgiven förmån, som

icke utgör skattepliktig

intäkt för mottagaren,

f) förmåner i--—

år räknat,

g) ersättning för resa

i tjänsten, motsvarande

gjorda utlägg som sammanlagt

icke överstiga

500 kronor och represen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 dr 1963

(Föreslagen lydelse)

tationsersättning, motsvarande

gjorda utlägg,

sammanlagt icke överstigande

500 kronor

samt därjämte traktamentsersättning

vid vistelse

i tjänsten utom

tjänstgöringsorten, som

sammanlagt icke överstiger

500 kronor eller

icke avser mer ån 24 dagar

för år räknat, därest

i kontrolluppgiften anmärkes,

att traktamentsersättning

utgått,

h) förmån från —- —

— erlagt sjömansskatt.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

37 §. 37 §.

2 m o m. Vid avlämnande---2 m o m. Vid avlämnande---

iakttagas följande. iakttagas följande.

Avser sådan---förmånen ut- Avser sådan---förmånen ut
gått.

gatt.

I kontrolluppgift, som upptager I kontrolluppgift, som upptager

särskild resekostnads- och trakta- särskild resekostnads- och traktamentsersättning,

skall angivas belop- mentsersättning, skall angivas beloppet

av dels resekostnadsersättning och pet av dels resekostnadsersättning och

dels traktamentsersättning jämte an- dels traktamentsersättning jämte tid

talet dagar för vilka traktamentser- för vilken traktamentsersättning utsättning

utgått. gatt. Därvid skola uppgifter lämnas

om traktamentsersättning dels för

förrättningar inom riket i enlighet

med vad nedan sägs och dels för förrättningar

utom riket. I fråga om förrättningar

inom riket skola uppgifter

lämnas särskilt för förrättningar som

icke varit förenade med övernattning

(endagsförrättningar), förrättningar

som varit förenade med övernattning

men icke medfört vistelse mer än

femton dygn i följd på en och samma

ort (korttidsförrättningar) samt övriga

resor (långtids förrättningar).

För endagsförrättningar uppgives utgiven

traktamentsersättning och antal

dagar. Vid beräkning av antalet

dagar för endagsförrättningar medräknas

icke sådan endagsförrättning,

som varat högst fyra timmar; förrått
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ning som varat mer än fyra timmar

men högst tio timmar räknas som

halv dag; längre förrättning räknas

som hel dag. För korttids- och långtids

förrättningar uppgives utgiven

traktamentsersättning och antal nätter

övernattning skett. De första femton

dygnen av varje långtidsförrättning

uppgivas såsom korttids förrättning.

— 1 kontrolluppgift skall i förekommande

fall särskilt anmärkas,

att arbetsgivaren, utöver traktamentsersättningen,

haft utgifter för den anställdes

bostad eller uppehälle under

förrättningen.

Därest vid---som avdragits.

I kontrolluppgift —--allmän

tilläggspension.

I kontrolluppgift---prelimi
när

A-skatt.

Särskild uppgiftshandling ----

före taxeringsåret.

Kontrolluppgift, som---till

försäkringen.

Uppgift skall---riksskatte
nämnden

föreskriver.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964. Äldre bestämmelser

i 37 § 2 mom. tredje och sjätte styckena skola dock alltjämt gälla i fråga om

sådana kontrolluppgifter avseende år 1963, som avlämnas av annan än

statlig myndighet.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 752 av herr Augustsson och II: 911 av

herr Franzén, vari hemställts, »att riksdagen i samband med behandlingen

av proposition nr 120 måtte besluta att till 33 § kommunalskattelagen göra

ett tillägg innebärande att fördyrade levnadskostnader vid hel dags bortovaro

från hemmet skall utgöra avdragsgill kostnad»;

II) de likalydande motionerna I: 753 av herr Enarsson och II: 912 av fru

Gunne m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 120

vad angår andra stycket av punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunal
-

Därest vid — — — som avdragits.

I kontrolluppgift---allmän

tilläggspension.

Har arbetsgivare uppburit den anställde

tillkommande ersättning på

grund av försäkring i allmän sjukkassa,

skall angivas jämväl beloppet

av vad sålunda uppburits.

I kontrolluppgift---prelimi
när

A-skatt.

Särskild uppgiftshandling---

före taxeringsåret.

Kontrolluppgift, som---till

försäkringen.

_Uppgift skall---riksskatte
nämnden

föreskriver.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963 11

skattelagen, besluta, att anvisningar rörande beskattningen av traktamentsersättning

i tjänst, där sådan skall upptagas såsom inkomst, skall utfärdas

av riksskattenämnden, samt

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de författningsändringar

som härav må föranledas;

III) de likalydande motionerna I: 754 av herrar Virgin och Isacson samt

II: 910 av herr Bengtson i Solna m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

antaga det vid proposition nr 120 fogade förslaget till lag om ändring i

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) med följande tillägg.

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten---tillhörande fördelningsledningar;

kostnad för resor och flyttning i och för brukandet av fastigheten.

Har skog---tidigare medgivits.

Har växande---av upplåtelsen.

Hemmavarande barn---tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening---nämnda gottgörelse.

29 §.

1 mom. Från buttointäkten---tillhörande fördelningsledningar;

kostnad för resor och flyttning i och för den skattskyldiges deltagande

i rörelsens skötsel.

Har skattskyldig —--oavskrivna värde.

33 §.

1 mom. Från intäkt —---såsom intäkt.

Avdrag får---tjänstens fullgörande;

kostnad för resor och flyttning i tjänsten, i den mån ej särskild ersättning

varit därför anvisad.

Har den---gäld avdragas.

Den, som —--arvode utgått.

I andra---2 mom. angives.

Anvisningar

till 22 §.

9. Avdrag för flyttningskostnader får åtnjutas av skattskyldig, vilken

flyttat sin bostad till eller avsevärt närmare ort, där han brukar jordbruksfastighet

som tager hans huvudsakliga arbetskraft i anspråk. Angående

vad som är att hänföra till flyttningskostnad se punkt 5 av anvisningarna

till 33 §.

till 29 §.

15. Avdrag för flyttningskostnader får åtnjutas av skattskyldig, vilken

flyttat sin bostad till eller väsentligt närmare ort, där han driver rörelse

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

som tager hans huvudsakliga arbetskraft i anspråk. Angående vad som är

att hänföra till flyttningskostnad se punkt 5 av anvisningarna till 33 §.

till 33 §.

5. Avdrag för flyttningskostnader får åtnjutas av skattskyldig, vilken

flyttat sin bostad till eller väsentligt närmare ort, där han erhållit fast anställning

som tager hans huvudsakliga arbetskraft i anspråk. Sålunda må

bl. a. avdragas skäliga kostnader för den skattskyldiges och till hans hushåll

hörande personers resor, transporter av bohag, in- och uppackning,

emballage, magasinering och försäkring. Avdrag får icke äga rum för sådan

del av flyttningskostnad som ersatts av den skattskyldiges arbetsgivare

(jfr punkt 4 av anvisningarna till 32 §).

IV) de likalydande motionerna I: 759 av herr Lennart Geijer och II: 919

av herr Carbell, vari hemställts, att riksdagen vid prövning av Kungl. Maj :ts

proposition nr 120 måtte beakta de i motionerna framförda synpunkterna

samt med ändring av Kungl. Maj:ts förslag fatta beslut av innebörd att

skattskyldig, som på grund av byte av tjänst eller arbetsplats nödgas flytta

till ny bostad men icke åtnjuter flyttningskostnadsersättning, vid beskattningen

kan erhålla avdrag med belopp motsvarande de vilka enligt propositionen

föreslås skola få uppbäras skattefritt i de fall flyttningskostnaderna

ersatts av arbetsgivare eller av allmänna medel; ävensom

V) de likalydande motionerna I: 760 av herrar Nyman och Per Jacobsson

samt II: 920 av herr Enskog m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling

av Kungl. Maj :ts proposition nr 120 må i överensstämmelse med

lönebeskattningsutredningens förslag besluta att avdrag för flyttningskostnader

skall medges oavsett om kostnadsersättning utgått eller inte, dock

endast under förutsättning att den skattskyldige har eget hushåll.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 157 av herr Göran Karlsson m. fl. och

11: 181 av fru Eriksson i Ängelholm m. fl., vari hemställts »att riksdagen

måtte besluta ett sådant tillägg i skatteförfattningarna att näringshjälpsbidrag

betraktas som icke beskattningsbar inkomst»; samt

2) motionen II: 188 av herr Wachtmeister, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att nu utgående dagarvoden till medlemmar av frivilliga

försvarsorganisationer utbytes mot traktamenten».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 157, I: 752, II: 188, 11:910, 11:912, 11:919

och II: 920.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963 13

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes

under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
I.

Inledning, s. 11—12.

II. Gällande rätt m. m., s. 12—20.

III. Betänkandet, s. 20—31.

IV. Remissyttranden, s. 32—57.

V. Departementschefen, s. 57—72.

Av innehållet i de vid riksdagens början väckta motionerna må här återges

följande.

Till stöd för yrkandet om skattefrihet för näringshjälpsbidrag anföres i

motionerna I: 157 och 11: 181, att pensionsstyrelsen, som administrerat näringshjälpen

fram till 1961, icke lämnat inkomstuppgifter för utbetalda näringshjälpsbidrag

och att riksförsäkringsverket i ett uttalande till riksdagens

revisorer framhållit, att sådana bidrag enligt praxis måste anses utgöra icke

skattepliktig intäkt. Näringshjälpsbidragen utgör en del av arbetsmarknadsstyrelsens

sysselsättningspolitiska åtgärder och en beskattning av dessa

bidrag försvårar rehabiliteringen av de handikappade.

I motionen II: 188 framhålles, att ett utbyte av de dagarvoden, som för

närvarande utbetalas till krigsmaktens frivilliga personal, mot traktamenten

skulle vara väl ägnad att tillfredsställa såväl den enskilda kursdeltagarens

krav på gottgörelse för merkostnader som försvarets intresse av en god

rekrytering till den frivilliga befälsutbildningen. En sådan reform överensstämmer

— menar motionären — helt med de frivilligas uppfattning, att

dagarvodena endast utgör ersättning för en del av de merkostnader som de

frivilliga och deras familjer måste vidkännas till följd av deltagandet i kurserna

med åtföljande förläggning på annan ort o. s. v. Detta betraktelsesätt

överensstämmer också väl med synen på traktamenten till statliga tjänstemän,

t. ex. trupptraktamente till fast anställd personal.

Av innehållet i de i anledning av propositionen väckta motionerna må

här återges följande.

I motionerna 1: 752 och 11:911 framhålles att ett genomförande av propositionens

förslag skulle innebära en diskriminering av de arbetstagare

som inte uppbär traktamenten. Genom den strukturförändring som det

svenska samhället nu genomgår, har ett allt större antal människor fått

en arbetsplats som ligger långt ifrån bostadsorten. Endast till en mindre

del av dessa arbetstagare utgår traktamentsersättningar. Arbetstagare, som

erhåller traktamenten kommer, därest propositionens förslag godtages, att

erhålla dessa skattefritt, medan övriga arbetstagare på grund av rättspraxis’

restriktiva inställning till frågan om avdrag för ökade levnadskostnader

i sådana fall, då traktamente inte utgått, som regel inte kommer att

få avdrag för sådana kostnader.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 753 och II: 912 anser det

mindre välbetänkt att i författningstext införa schablonmässiga bestämmelser

om avdrag för ökade levnadskostnader. De framhåller att det av

utredningens betänkande framgår att traktamentsersättningarna enligt nu

gällande kollektivavtal nästan undantagslöst understiger 30 kronor för

dygn, och att det får förutsättas att dessa ersättningar i stort sett täcker

uppkommande merkostnader. Med ett maximum som ligger dubbelt så

högt och med den ordningen att prövning ej skall ske av taxeringsmyndighet

tillskapas ett direkt intresse för anställda, som i någon utsträckning

har arbetsuppgifter utanför hemorten, att få till stånd en omfördelning

mellan lön och traktamentsersättning, varigenom klyftan mellan fastställd

ersättning och maximum minskas och alltså en del av den utgående arbetsersättningen

blir skattefri. Med det rådande höga skattetrycket kan

risken för sådana transaktioner bli betydande. Härtill kommer att i författning

inskrivna schabloner kan ge anledning till tolkningstvister.

Motionärerna understryker att denna uppfattning, som för övrigt framförts

även av en reservant inom lönebeskattningsutredningen, vid remissbehandlingen

direkt eller indirekt, stötts av ett stort antal myndigheter och

förordar att detaljerade bestämmelser om beskattning av traktamenten utfärdas

av riksskattenämnden. Härigenom kan en klar definition av begreppet

traktamente erhållas.

Enligt motionerna I: 75b och II: 910 kräver principen om likformighet

i beskattningen att avdrag för flyttningskostnader medgives även sådana

skattskyldiga, som inte får flyttningskostnader ersatta av arbetsgivaren.

Det kan enligt motionärerna inte vara tillfredsställande att den som av

egna medel måste bekosta en flyttning t. ex. för att tillträda ny tjänst skall

befinna sig i en sämre ställning än den som får kostnaderna ersatta av sin

arbetsgivare. Motionärerna framhåller att vid remissbehandlingen gentemot

lönebeskattningsutredningens förslag rörande flyttningskostnader invänts,

att en avdragsrätt enbart för den som redovisat inkomst av tjänst skulle

missgynna sådana jordbrukare och rörelseidkare, vilka för att bättre kunna

sköta jordbruket respektive rörelsen flyttar till eller närmare verksamhetsorten,

och förordar, att en rätt till avdrag för flyttningskostnader införes

inte bara i förvärvskällan tjänst utan även i fråga om jordbruk och rörelse.

I motionerna I: 759 och II: 919 framhålles att flyttningskostnader i samband

med tjänstebyte rimligen bör betraktas som kostnader för intäkternas

förvärvande och därför — i den mån den skattskyldige själv bestrider

kostnaderna — vara avdragsgilla vid beskattningen. Denna avdragsrätt bör

enligt motionärerna inte — såsom lönebeskattningsutredningen för visst

fall föreslagit — begränsas till att avse sådana skattskyldiga som har eget

hushåll.

I motionerna I: 760 och II: 920 slutligen har, med i huvudsak samma

motivering som i motionerna I: 759 och II: 919, yrkats att lönebeskattningsutredningens

förslag till avdrag för flyttningskostnader måtte genomföras.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

15

Utskottet

I förevarande proposition framlägges förslag till ändrade regler i fråga om

lönebeskattningen. Förslaget innebär i huvudsak att den skattefrihet, som

för närvarande gäller för statliga traktamentsersättningar, skall gälla även

sådana traktamenten som utges av kommuner, hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser

och vissa andra offentliga institutioner samt att i författningstexten

införes regler om schablonavdrag, vilka i normalfallen leder till att

även traktamenten i enskild tjänst blir obeskattade. I propositionen föreslås

även utvidgad rätt till avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning

samt skattefrihet för flyttningskostnadsersättningar. Härjämte innebär

förslaget en viss utvidgning av arbetsgivares skyldighet att lämna uppgift

till arbetstagares taxering.

Enligt nu gällande rätt göres i beskattningshänseende en åtskillnad mellan

statliga kostnadsersättningar och sådana ersättningar som utgår i kommunal

eller enskild tjänst. Statliga ersättningar skall inte deklareras som

inkomst, men avdrag får inte heller göras för sådana kostnader som överstiger

ersättningen. I fråga om kommunal och enskild tjänst skall uppburen

ersättning redovisas som inkomst och de omkostnader, som skall därmed

bestridas, avräknas såsom omkostnader i tjänsten. Om därvid ersättningen

inte förslår till kostnadernas gäldande, får bristen fråndragas intäkten i övrigt.

Härvid märkes dock, att om det kan antagas, att den anvisade ersättningen

beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt åtgå

till täckande av de omkostnader, som skall därmed bestridas, större avdrag

än som svarar mot den anvisade ersättningen bör medgivas allenast om det

visas, att på grund av särskilda förhållanden ersättningen varit otillräcklig

för sådana skäliga omkostnader. Å andra sidan torde i dylikt fall ofta kunna

antagas, att den anvisade ersättningen i sin helhet åtgått till de omkostnader,

för vilka den avsetts, utan att särskild utredning i detta avseende behöver

lämnas. Avdrag med samma belopp som den anvisade ersättningen

torde i regel böra medgivas i de fall, då ersättningen ej överstiger vad som

av staten i motsvarande fall anvisas. Sistnämnda regel (den s. k. likställighetsregeln)

är icke tvingande och har i praxis tillämpats mycket ojämnt.

Sålunda har i taxeringsmål rörande avdrag för ökade levnadskostnader

skattskyldiga i kommunal eller enskild tjänst ofta ansetts böra styrka sina

kostnader för att komina i åtnjutande av avdrag. För kostnader som uppkommit

vid endags- eller kortare förrättningar har i fråga om sådana skattskyldiga

avdragsrätt endast i undantagsfall ansetts föreligga. Denna ojämnhet

i behandlingen av å ena sidan statliga och å andra sidan övriga traktamenten

torde i viss mån bero på svårigheten att avgöra hur stort motsvarande

statliga traktamente skulle ha varit. Särskilt gäller detta traktamenten,

som utgår på grund av kollektivavtal. Dessa varierar nämligen — såväl i

fråga om statliga som andra — avsevärt de olika avtalen emellan.

Den olika behandlingen av traktamenten har kritiserats i motioner till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

riksdagen, i framställningar till Kungl. Maj :t och i den skatterättsliga debatten.

Därvid har särskilt påtalats det orättvisa i att traktamenten, som

utges av kommuner och enskilda i huvudsaklig överensstämmelse med de

regler som gäller för de statliga traktamentena och under i övrigt samma

betingelser som dessa, helt eller delvis beskattas, medan motsvarande statliga

traktamenten är helt skattefria.

Det förslag till förenkling av traktamentsbeskattningen som nu framlagts

måste mot bakgrunden av det ovan anförda hälsas med tillfredsställelse. Utskottet

får därför i princip tillstyrka propositionen. Med anledning av motionerna

får utskottet anföra följande.

I propositionen föreslås införande i anvisningarna till Ib! § kommunalskattelagen

av en regel av innebörd att skattskyldigs ökade levnadskostnader

vid tjänsteresor utom den vanliga verksamhetsorten skall, utan närmare

utredning, anses hava uppgått till belopp motsvarande av honom uppburet

traktamente, dock högst till ett s. k. normalbelopp, vilket, så länge nuvarande

avlöningsbestämmelser för statstjänstemän gäller, förutsättes motsvara

högsta dygnstraktamente enligt statens allmänna resereglemente. Avdragsrätt

skall föreligga även vid tjänsteförrättningar som omfattar allenast

en dag eller del av dag, i vilka fall dock normalbeloppet föreslås jämkat på

visst sätt.

I de likalydande motionerna I: 753 och II: 912 har yrkats att de föreslagna

schablonreglerna i fråga om avdrag för ökade levnadskostnader under tjänsteresor

måtte borttagas ur författningstexten och att riksdagen måtte besluta

att särskilda anvisningar rörande beskattning av traktamentsersättningar

skall utfärdas av riksskattenämnden. Till stöd för sitt yrkande har motionärerna

i huvudsak anfört, att traktamentsersättningarna enligt nu gällande

kollektivavtal nästan undantagslöst understiger 30 kronor för dygn, vilket

belopp får förutsättas i stort täcka uppkommande merkostnader, och att med

propositionens förslag ett direkt intresse tillskapas för de anställda att få till

stånd en omfördelning mellan lön och traktamentsersättning, varigenom en

del av den utgående arbetsersättningen minskas.

Utskottet vill med anledning härav framhålla att enligt förslagets huvudregel

avdrag skall medges endast med belopp motsvarande det uppburna

traktamentet. En skattskyldig som uppburit ett dygnstraktamente å t. ex.

30 kronor kan sålunda inte — utan att förebringa särskild utredning —

yrka avdrag med belopp överstigande traktamentet. Visserligen innebär förslaget

— såsom motionärerna också framhållit — att en arbetstagare med

låg inkomst, utan närmare utredning, skall anses berättigad till avdrag med

normalbeloppet, därest det honom anvisade traktamentet motsvarar normalbeloppet,

och det kan givetvis inte uteslutas att detta i praktiken kan leda

till att belopp som rätteligen bort — utan avdrag — tagas till beskattning som

arbetsinkomst kommer att bli obeskattade. En schablonregel kan naturligt

nog inte leda till ett i alla lägen rättvisande resultat. De av motionärerna påtalade

olägenheterna måste vägas mot de stora fördelar som förslaget obestridligen

innebär.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

17

Därvid vill utskottet som sin mening uttala att det bör framstå som något

för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna eftersträvansvärt att

beskattningsregler av så allmänt intresse som det här är fråga om klart utformas

i författningstext. Motionärerna har förordat att det bör överlämnas

åt riksskattenämnden att utfärda närmare anvisningar i fråga om avdragsrätten.

Såsom framhållits av bland andra departementschefen kan en sådan

ordning knappast anses tillfredsställande. Detta skulle nämligen förutsätta att

schablonavdraget differentierades med hänsyn till vederbörande arbetstagares

lön och anställningens art. En sådan variation skulle i sin tur erfordra

flera olika schabloner, varigenom schablonmetodens fördelar skulle till stor

del gå om intet och ett av huvudsyftena med den nu föreslagna reformen,

nämligen kravet på enkelhet i beskattningen, bli betänkligt åsidosatt. Utskottet

vill även ansluta sig till den av departementschefen uttalade uppfattningen

att farhågorna för att den nu föreslagna reformen kommer att leda till en

allmän höjning av traktamentena inte bör överdrivas. Arbetsgivarnas möjligheter

att höja traktamentena begränsas av hänsyn till sådana anställda

som inte kan erhålla traktamenten. Inte heller har den i det föregående berörda

likställighetsregeln, som i viss utsträckning tillämpas av skattedomstolarna,

åtminstone i fråga om flerdagsförrättningar, och som därför kunde

förväntas för betydande grupper anställda ha medfört en höjning av traktamentena

utöver vad som åtgår för merkostnader under tjänsteresor, lett till

någon mera allmän höjning av traktamentena. En utveckling i den av motionärerna

befarade riktningen motsäges i viss mån också av det förhållandet

att traktamentsersättningen inte utgör pensionsgrundande inkomst. En

omfördelning av arbetsinkomsten mot högre traktamente och lägre lön är

sålunda inte enbart till fördel för arbetstagaren.

Slutligen vill utskottet understryka vad lönebeskattningsutredningen i det

betänkande, som ligger till grund för propositionen, anfört därom, att den

föreslagna schabloniseringen av avdragsbeloppen inte bör utesluta taxeringskontroll

bl. a. i sådana fall, då det kan befaras att intäkter, vilka i realiteten

är att anse som avlöningsförmåner, av skatteskäl benämnes traktamenten.

Med det anförda får utskottet avstyrka motionerna I: 753 och II: 912.

I de likalydande motionerna I: 752 och II: 911 har anförts, att propositionen

inte föreslår någon ändring i nuvarande bestämmelser rörande avdrag

för ökade levnadskostnader i sådana fall, då vederbörande arbetstagare

inte uppburit traktamente. Om propositionens förslag genomföres kommer

— menar motionärerna — arbetstagare, som inte uppbär traktamente, att

sakna möjlighet att få gottgörelse för sina kostnader vid endagsförrättningar

utom hemorten.

Enligt gällande rättspraxis torde för rätt till avdrag för ökade levnadskostnader

vid tjänsteresor, som inte är förenade med övernattning, i regel

krävas att bortovaron förorsakat och normalt även kan anses förorsaka

kostnader för två av dagens egentliga måltider. Enligt propositionens förslag

skall avdragsrätt vid endagsförrättningar inträda i och med att borto
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

varon från hemmet uppgår till fyra timmar. Såsom motionärerna framhållit

avser denna regel sådana fall då traktamente utgått. Det måste emellertid

förutsättas att regeln är i viss mån tillämplig även i sådana fall, då särskild

ersättning för den skattskyldiges kostnader inte utgått. Om en arbetstagare

skall anses ha haft ökade levnadskostnader vid tjänstgöring viss tid

utom hemorten måste detta rimligen avse alla arbetstagare alldeles oavsett

om traktamente utgått eller inte. Utskottet förutsätter således att den nu

föreslagna schablonregeln blir vägledande även i sådant fall, då skattskyldig

visserligen inte uppburit traktamente men likväl kan antagas ha på grund

av tjänstgöring utom den ordinarie verksamhetsorten måst vidkännas ökning

av sina levnadskostnader. Utskottet anser det inte minst med hänsyn

till rättvisekravet angeläget att frågan om sådan skattskyldigs rätt till avdrag

för merkostnader vid tjänsteresor av taxeringsmyndigheterna inte bedömes

alltför restriktivt. Detta torde emellertid följa av allmänna regler

för lagtolkning; särskild bestämmelse härom synes därför inte erforderlig.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat yrkandet i motionerna

I: 752 och II: 911.

Utskottet övergår härefter till frågan om avdrag vid beskattningen för

flyttningskostnader. Lönebeskattningsutredningen har i sitt betänkande

framlagt förslag till en generell avdragsrätt för dylika kostnader i inkomstkällan

tjänst med den begränsningen att personer utan eget hushåll skall

ha rätt till avdrag endast under förutsättning att flyttningskostnadsersättning

utgått. Propositionen föreslår i stället skattefrihet för alla flyttningskostnadsersättningar

i den mån dessa inte utgått med väsentligt högre belopp

än som gäller för befattningshavare i statens tjänst.

I de inbördes likalydande motionerna I: 754 och II: 910, I: 759 och II: 919

samt I: 760 och II: 920 har framhållits att ett genomförande av propositionens

förslag skulle innebära en diskriminering av sådana skattskyldiga,

som själva haft att bestrida kostnaderna för flyttning. Enligt motionärerna

måste flyttningskostnader rimligen böra betraktas som kostnader för intäkternas

förvärvande alldeles oavsett om flyttningskostnadsersättning utgått

eller inte. I motionerna I: 754 och II: 910 yrkas införande av en generell

avdragsrätt för flyttningskostnader inte bara i förvärvskällan tjänst

utan även i jordbruk och rörelse, medan yrkandet i de båda övriga motionsparen

är begränsat till förvärvskällan tjänst.

Flyttningskostnadsersättningar utgår till statstjänstemän, då dessa antingen

på grund av befordran eller utan egen ansökan skall fullgöra stadigvarande

anställning på annan ort än tidigare. I den mån ersättningar för

flyttningskostnader förekommer inom den kommunala och enskilda sektorn

torde de i huvudsak överensstämma med de statliga ersättningarna till

tjänstemän.

I beskattningshänseende gäller beträffande flyttningskostnad att flyttningskostnadsersättningar

till statstjänstemän är skattefria. I fråga om

flyttningskostnad som annan än statstjänsteman ådragit sig intar praxis

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

19

en restriktivare hållning. Detta torde ha sin grund i stadgandet i 20 § kominunalskattelagen

att avdrag inte får göras för levnadskostnader och därtill

hänförliga utgifter. Sålunda medges i allmänhet ej avdrag, då en skattskyldig

i enskild tjänst erhållit anställning i företag å annan ort än den

där han tidigare varit bosatt, och detta gäller även för det fall att bidrag

till täckande av flyttningskostnader utgått. Däremot medges i allmänhet

avdrag då flyttning sker i samma arbetsgivares tjänst, åtminstone då flyttningen

ej varit beroende av befordran eller motsvarande.

Vad först angår yrkandet i motionerna I: 754 och II: 910 om avdragsrätt

för flyttningskostnader i annan förvärvskälla än tjänst vill utskottet framhålla

att det torde vara utomordentligt svårt att avgöra om sådana förhållanden

föreligger i det enskilda fallet, att ett dylikt avdrag i skattehänseende

framstår såsom berättigat. Utskottet kan därför inte biträda motionerna

I: 754 och II: 910 i vad de innefattar yrkande om en avdragsrätt för flyttningskostnader

i inkomstkällorna jordbruksfastighet och rörelse.

Vad härefter angår inkomstkällan tjänst kan utskottet ansluta sig till

den i sistnämnda motioner ävensom i motionerna I: 759 och II: 919 samt

I: 760 och II: 920 uttalade uppfattningen att åtskilliga skäl talar för avdragsrätt

för flyttningskostnader även i de fall då särskild ersättning för dylika

kostnader inte utgått.

Utskottet är medvetet om de svårigheter som även i fråga om inkomstkällan

tjänst föreligger att i det enskilda fallet bedöma om en flyttningskostnad

skall anses som kostnad för intäkternas förvärvande eller som levnadskostnad.

Förslaget i propositionen torde ha dikterats av hänsyn till

sådana svårigheter. Den omständigheten att en arbetsgivare utgivit flyttningskostnadsersättning

innebär i viss mån en garanti för att flyttningen

har sådant samband med tjänsten att avdrag kan anses berättigat.

Utskottet vill i detta sammanhang även framhålla att enligt förslagets ordalydelse

skattefriheten för flyttningskostnadsersältningar skall grundas på

en beloppsmässig skälighetsbedömning och inte på en undersökning huruvida

staten i varje särskilt fall skulle ha anvisat sådan ersättning.

Utskottet, som finner förslaget i propositionen vara förenat med avsevärda

fördelar ur enkelhetssynpunkt, har inte kunnat överblicka de skattemässiga

konsekvenserna av en reform i enlighet med motionärernas förslag.

Utskottet anser sig därför inte kunna biträda yrkandet om avdragsrätt

för flyttningskostnader. Utskottet vill emellertid erinra om att enligt stadgande

i 20 § kommunalskattelagen skattskyldig är berättigad att vid beräkningen

av inkomsten från särskild förvärvskälla åtnjuta avdrag för alla

omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.

I den mån en flyttningskostnad i det enskilda fallet verkligen

framstår som en sådan omkostnad och inte som en levnadskostnad, torde

beskattningsmyndigheterna vara oförhindrade att med tillämpning av nämnda

bestämmelse medge avdrag för flyttningskostnader oberoende av om

flyltningskostnadsersättning utgått eller ej, förutsatt att ett sådant avdrag

framstår som berättigat och skäligt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna I: 754 och II: 910, I: 759

och II: 919 samt I: 760 och II: 920.

Utskottet har härefter att till behandling upptaga yrkandet i motionerna

I: 157 och II: 181 om skattefrihet för näringshjälpsbidrag. Motionärerna har

till stöd för sitt yrkande om sådan skattefrihet bl. a. åberopat, att näringshjälpen

utgör en del av arbetsmarknadsstyrelsens sysselsättningspolitiska

åtgärder och att beskattningen av dylika bidrag försvårar rehabiliteringen

av de handikappade.

Jämlikt kungl. brev den 25 maj 1962 må näringshjälp av arbetsmarknadsstyrelsen

beviljas partiellt arbetsföra samt ensamställda kvinnor eller

i övrigt medelålders och äldre — manlig eller kvinnlig arbetskraft — som

inte kunnat erhålla lämpligt arbete på den öppna arbetsmarknaden. Näringshjälp

kan lämnas till bestridande av kostnader för anskaffande av arbetsmaskiner

och verktyg samt till kostnader som eljest är förbundna med

igångsättandet av självständig verksamhet ävensom till anskaffande av motordrivet

fordon åt partiellt arbetsför, som är beroende av sådant fortskaffningsmedel

för sin utkomst genom arbete eller för förvärvande av yrkesutbildning.

Medel till näringshjälp må för en och samma person inte överstiga

5 000 kronor (fr. o. m. 1 juli 1963 10 000 kronor) och kan, om så befinnes

lämpligt, helt eller delvis utlämnas som lån.

Som framgår av det föregående är näringshjälpsbidraget att betrakta som

ett av sociala skäl lämnat bidrag till försörjningen av mindre bemedlade

personer och bör därför enligt utskottets mening, i den mån det lämnas

till bestridande av kostnader, som vederbörande mottagare inte —- vare sig

direkt eller i form av värdeminskningsavdrag — får avdrag för vid beskattningen,

vara skattefritt. Utskottet tillstyrker således motionerna I: 157 och

II: 181. Detta föranleder ändring av anvisningarna till 19 § kommunalskatlelagen.

I motionen II: 188, slutligen, har yrkats att dagarvoden till medlemmar

av frivilliga försvarsorganisationer måtte utbytas mot traktamenten. Till

stöd för detta yrkande har motionären åberopat att en dylik åtgärd är motiverad

med hänsyn både till de frivilligas berättigade krav på ersättningar för

de merkostnader de åsamkas i samband med den frivilliga befälsutbildningen

och till försvarets intresse av en god rekrytering till sådan utbildning.

Utskottet vill med anledning härav som sin mening framhålla att i den

mån dagarvoden till deltagare i frivillig befälsutbildning är avsedda att utgöra

ersättning för ökade levnadskostnader under utbildningen det är naturligt

att de utbyts mot traktamenten. Det ankommer emellertid inte på bevillningsutskottet

att i första hand taga ställning till denna fråga. Med det

anförda avstyrker utskottet motionen II: 188.

Mot de delar av propositionen som i det föregående inte upptagits till

särskild behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran. Dock har

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

21

utskottet vid granskning av författningstexten ansett sig böra göra ett förtydligande

tillägg till det föreslagna fjärde stycket av tredje punkten av

anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts

proposition nr 120 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas

samt i anledning av de likalydande motionerna I: 157

av herr Göran Karlsson m. fl. och II: 181 av fru Eriksson

i Ängelholm m. fl. — måtte antaga följande vid propositionen

fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) med den ändring och det tillägg att

dels ingressen erhåller följande såsom utskottets förslag

betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

Härigenom förordnas, att 32 § 3

och 4 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 samt punkt 4

av anvisningarna till 32 § och punkt

3 av anvisningarna till 33 § samma

lag skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Utskottets förslag)

Härigenom förordnas, att 32 § 3

och 4 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 samt anvisningarna

till 19 §, punkt 4 av anvisningarna

till 32 § och punkt 3 av anvisningarna

till 33 § samma lag skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

dels ock anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen

samt punkt 3 av anvisningarna till 33 § samma lag erhåller

följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Nuvarande lydelse)

(Utskottets förslag)

till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp — —

— influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan — — — skattepliktig

intäkt.

Bestämmelsen att —--sist
nämnda

lag.

Skatteplikt föreligger —---av

motorfordon.

till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp--

— influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan---skatteplik
tig

intäkt.

Bestämmelsen att---sist
nämnda

lag.

Skatteplikt föreligger---av

motorfordon.

Näringshjälp, som av allmänna medel

utgår till partiellt arbetsföra med

flera, är icke alt hänföra till skattepliktig

inkomst, i den mån närings
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 är 1963

(Nuvarande lydelse)

(Utskottets förslag)

Skatteplikt föreligger

tagarens utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. - i 31 och 32 §§.

mot
-

avses

hjälpen lämnats till bestridande av

kostnader, för vilka rätt till avdrag

icke föreligger vare sig direkt såsom

omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Skatteplikt föreligger---- mot
tagarens

utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. —--avses

i 31 och 32 §§.

(Kungl. Maj.ts förslag)

till 33 §.

3. Har skattskyldig---kost
naderna

avdragas.

I första---för sig.

Avdrag för---skall utföras.

Har skattskyldig på grund av sitt

arbete bosatt sig på annan ort än den

där hans familj är bosatt och kan det

med avseende på makes förvärvsverksamhet,

svårighet att anskaffa

familjebostad eller annan därmed

jämförlig omständighet icke skäligen

ifrågasättas, att familjen skall avflytta

till den skattskyldiges bostadsort,

äger den skattskyldige åtnjuta avdrag

för den ökning i levnadskostnaden

som föranledes av den skilda bosättningen.

Om båda makarna äro berättigade

till sådant avdrag, skall, där

makarna ej överenskommit om annan

fördelning, det sammanlagda avdraget

tillkomma dem med hälften

var. Vad här sagts skall, såvitt avser

makar, icke äga tillämpning i fall

som i 52 § 2 mom. sägs.

(Utskottets förslag)

till 33 §.

3. Har skattskyldig — — — kostnaderna

avdragas.

I första--— för sig.

Avdrag för — —- — skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke

sägs äger skattskyldig, som på

grund av sitt arbete bosatt sig på annan

ort än den där hans familj är

bosatt, därest det med avseende på

makes förvärvsverksamhet, svårighet

att anskaffa familjebostad eller annan

därmed jämförlig omständighet icke

skäligen kan ifrågasättas, att familjen

skall avflytta till den skattskyldiges

bostadsort, åtnjuta avdrag för den

ökning i levnadskostnaden som föranledes

av den skilda bosättningen. Om

båda makarna äro berättigade till sådant

avdrag, skall, där makarna ej

överenskommit om annan fördelning,

det sammanlagda avdraget tillkomma

dem med hälften var. Vad här sagts

skall, såvitt avser makar, icke äga

tillämpning i fall som i 52 § 2 mom.

sägs.

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23

november 1956 (nr 623);

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 157 av herr Göran Karlsson

m. fl. och II: 181 av fru Eriksson i Ängelholm m. fl.,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1963

23

2) de likalydande motionerna I: 752 av herr Augustsson

och II: 911 av herr Franzén,

3) de likalydande motionerna I: 753 av herr Enarsson

och II: 912 av fru Gunne m. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 754 av herrar Virgin och

Isacson samt 11:910 av herr Bengtson i Solna m. fl.,

5) de likalydande motionerna I: 759 av herr Lennart Geijer

och II: 919 av herr Carbell,

6) de likalydande motionerna I: 760 av herrar Nyman

och Per Jacobsson samt II: 920 av herr Enskog m. fl., ävensom
7)

motionen II: 188 av herr Wachtmeister,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 14 maj 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

fröken Ranmark, herrar Stefanson, Wärnberg, Lundström, Yngve Nilsson,

Sundin och Paul Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Nilsson i Svalöv, Kärrlander,

Vigelsbo, Christenson i Malmö, fru Nettelbrandt, herrar Kristenson i

Göteborg, Björkman och fru Skantz.

Reservation

av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv och Björkman, vilka

ansett,

dels att utskottets utlåtande fr. o. m. det stycke på s. 16 som börjar med

»Utskottet vill» t. o. m. det stycke på s. 17 som slutar med »och II: 912» bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet finner det icke osannolikt att det föreslagna schablonsystemet

för beskattning av traktamentsersättning i vissa fall kan leda till att belopp,

som icke utgör kostnadsersättning och därför rätteligen bort utan avdrag

tagas till beskattning som arbetsinkomst, kommer att bli obeskattade. På

grund härav kan goda skäl anses tala för motionärernas förslag om ett mer

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1963

differentierat system, grundat på anvisningar från riksskattenämnden. Å

andra sidan har utskottet ansett sig böra fästa betydande vikt vid den kritik

som riktats mot nuvarande ordning liksom vid de ofta återkommande

motionsyrkandena i riksdagen om en förenkling av bestämmelserna rörande

beskattning av traktamentsersättning. Utskottet vill därför inte motsätta

sig att den i propositionen föreslagna lagstiftningen genomföres försöksvis.

Därvid förutsätter utskottet, att verkningarna härav noggrant följes, så att

åtgärder i god tid kan vidtagas därest ett utbrett missbruk konstateras. Utskottet

finner det även angeläget att riksskattenämnden, oavsett att detaljerade

bestämmelser införes i kommunalskattelagen, genom anvisningar söker

främja en enhetlig tillämpning av bestämmelserna i syfte att förekomma

missbruk. Utskottet tänker härvid icke blott på uppkommande tolkningssvårigheter

utan även på det av motionärerna berörda behovet av en

klar definition av begreppet traktamente. Det bör, såsom motionärerna

framhållit, inte komma i fråga att en person som tillfälligt utför arbete utanför

bostadsorten skall försättas i ett gynnsammare läge än annan skattskyldig

å samma bostadsort, vilken har sin permanenta arbetsplats på den ort

där den förstnämnde arbetar tillfälligt. Särskild uppmärksamhet synes därför

böra ägnas korttidstraktamenten.

Slutligen vill utskottet understryka vad lönebeskattningsutredningen i det

betänkande, som ligger till grund för propositionen, anfört därom, att den

föreslagna schabloniseringen av avdragsbeloppen inte bör utesluta taxeringskontroll

bl. a. i sådana fall då det kan befaras att intäkter, vilka i realiteten

är att anse som avlöningsförmåner, av skatteskäl benämnes traktamenten.

Med det anförda vill utskottet föreslå, att motionerna I: 753 och II: 912,

i den mån de icke blivit besvarade med vad utskottet ovan anfört, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.»

dels ock att utskottets hemställan under punkten B 3 bort ha följande lydelse:
»att

motionerna I: 753 och II: 912, i den mån de icke blivit

besvarade med vad utskottet ovan anfört, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.»

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630661

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris ''proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten