Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. J\Iaj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955

1963-05-22 · 44 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:44, Betänkande i anledning av Kungl. J\Iaj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1963

1

Nr 44

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. J\Iaj:ts

proposition med förslag till förordning angående ändring

i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder

för konjunkturutjämning, m. m.,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 29 mars 1963 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 159, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)

om investeringsfonder för konjunktur utjämning; samt

2) förordning om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag vid

inkomsttaxeringen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen framlägges förslag till vissa ändringar i lagstiftningen om

konjunkturinvesteringsfonder i syfte att göra denna lagstiftning till ett mera

verksamt medel i konjunkturpolitiken. Sålunda föreslås bl. a. att Kungl.

Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen skall

kunna medgiva företag, som under tider med avsättningssvårigheter fortsätter

sin produktion, att taga investeringsfond i anspråk för överföring till

tagerinvesteringskonto. Efter särskilt medgivande skall investeringsfond

kunna överföras mellan bolag inom en koncern.

För att stimulera ekonomiska föreningar till fondavsättningar föreslås

att insättningsskyldigheten i riksbanken för sådana företag skall sänkas

(från 46) till 40 procent av fondavsättningen. Kungl. Maj :t skall enligt förslaget,

om synnerliga skäl föreligger, äga medgiva befrielse från det tioprocentiga

tillägg, som skall göras då fond återföres till beskattning.

Vidare föreslås att fonderna under vissa förhållanden skall kunna användas

i lokaliseringspolitiskt syfte.

Slutligen framlägges förslag om generella regler av innebörd att Kungl.

Maj :t, om läget på arbetsmarknaden påkallar det, skall äga besluta att rörelseidkare

och jordbrukare som under viss tid anskaffar maskiner och inventarier

får vid taxeringen åtnjuta avdrag för extra avskrivning (initialavskrivning)

å dessa tillgångar med 30 procent och ett särskilt investeringsavdrag

motsvarande 10 procent av anskaffningskostnaden. Även dessa generella

regler skall kunna användas i lokaliseringspolitiskt syfte.

Bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1963.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 44

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1963

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)

om investeringsfonder för konjunkturutjämning

qnHärig.en°m förordnas, att 1, 3 och 5—7 §§, 9 § 1 mom., 10-23, 25, 28 och

30 §§ förordningen den 27 maj 1955 om investeringsfonder för konjunkturutj

amning ävensom anvisningarna till 1, 3 och 11 §§ samma förordning skola

erhalla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §■ 1 §.

• XV* beräkning av nettointäkt av Vid beräkning av nettointäkt av

jordbruksfastighet och av rörelse en- jordbruksfastighet och av rörelse enligt

kommunalskattelagen och förord- ligt kommunalskattelagen och förordningen

om statlig inkomstskatt må ningen om statlig inkomstskatt må

svenskt aktiebolag och svensk ekono- svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk

nnsk förening åtnjuta avdrag i enlig- förening och svensk sparbank åtnjuta

het med bestämmelserna i denna för- avdrag i enlighet med bestämmelserordning

för belopp, som avsättes till na i denna förordning för belopp, som

investeringsfond. avsättes till investeringsfond.

förela8---medgivande Om företag---medgivande

därtill. därtill. °

3 §.

Avdrag för---av årsvinsten.

Avdrag enligt denna förordning må

åtnjutas allenast därest ett belopp

motsvarande fyrtiosex procent av den

gjorda avsättningen inbetalats å särskilt

konto (konto för investering i

’ Se.naste lydelse av 1 och 6 §§ se 1957:63,

till 3 | se 1960:236, av 11, 12, 13, 15 och 17

3 §•

Avdrag för---av årsvinsten.

Har till lagerinvesteringskonto enligt

13 § överfört belopp återförts till

beskattning, må, utan hinder av vad

i nästföregående stycke stadgas, för

samma beskattningsår avdrag åtnjutas

för avsättning till investeringsfond

för rörelse i den mån avsättningen

icke överstiger det återförda beloppet,

i förekommande fall ökat med

andel, som avses i sista punkten av

nämnda paragraf, överstiger avsättningen

det återförda beloppet jämte

tillägg, må för den överskjutande delen

avdrag åtnjutas med högst fyrtio

procent av årsvinsten.

Avdrag enligt denna förordning må

åtnjutas allenast därest ett belopp

motsvarande, för aktiebolag, fyrtiosex

procent och, för ekonomisk förening

samt sparbank, fyrtio procent

av 3, 5, 10, 16, 18 och 22 §§ samt anvisningarna

§§ se 1959: 69 samt av 20 § se 1957: 77.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

(Nuvarande lydelse)

skogsbruk respektive i rörelse) i riksbanken.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

Å konto för investering inbetalade

medel må icke utbetalas i andra fall

än som nedan i denna paragraf samt

i 16, 18 och 22 §§ stadgas.

Sedan fem år förflutit från ingången

av det kalenderår varunder inbetalningen

verkställts, äger företaget

att efter uppsägning hos riksbanken

uttaga högst trettio procent av det ursprungligen

inbetalta beloppet eller,

i förekommande fall, av vad därav

återstår efter återbetalning enligt 18 §.

Det belopp som sålunda ifrågakommer

till uttag efter uppsägning skall

minskas med vad som må hava återbetalats

med stöd av 16 och 22 §§.

Har uttag efter uppsägning skett, åligger

det riksbanken att lämna underrättelse

därom till länsstyrelsen för

att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet.

Särskild underrättelse

skall lämnas för varje i 3 § angivet

konto från vilket uttag skett samt innehålla

uppgift om företagets namn

och adress ävensom det uttagna beloppets

storlek med angivande jämväl

av hur mycket av de uttagna medlen,

som inbetalats efter den 30 juni 1960.

När medel utbetalas med stöd av

16 och 22 §§, skola tidigare inbetalta

medel tagas i anspråk före senare insättningar.

(Föreslagen lydelse)

av den gjorda avsättningen inbetalats

å särskilt konto (konto för investering

i skogsbruk respektive i rörelse)

i riksbanken.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §.

Å konto för investering inbetalade

medel må icke utbetalas i andra fall

än som nedan i denna paragraf samt

i 17, 18 och 22 § § stadgas.

Sedan fem år förflutit från ingången

av det kalenderår varunder inbetalningen

verkställts, äger företaget

att efter uppsägning hos riksbanken

uttaga högst trettio procent av det ursprungligen

inbetalta beloppet eller,

i förekommande fall, av vad därav

återstår efter återbetalning enligt 18 §.

Det belopp som sålunda ifrågakommer

till uttag efter uppsägning skall

minskas med vad som må hava återbetalats

enligt 17 och 22 §§ eller

överförts till annat företags konto för

investering enligt 20 § 2 mom. Har

uttag efter uppsägning skett, åligger

det riksbanken att lämna underrättelse

därom till arbetsmarknadsstyrelsen

samt, för att tillställas vederbörande

taxeringsmyndighet, länsstyrelsen.

Särskild underrättelse skall

lämnas för varje i 3 § angivet konto

från vilket uttag skett samt innehålla

uppgift om företagets namn och

adress ävensom det uttagna beloppets

storlek med angivande jämväl

av, för aktiebolag, hur mycket av de

uttagna medlen, som inbetalats efter

den 30 juni 1960, samt, för ekonomisk

förening, hur mycket av de uttagna

medlen, som inbetalats efter

nämnda dag men före den 1 juli 1963.

Vad i nästföregående stycke stadgas

angående rätt att uttaga högst

trettio procent av inbetalat belopp

äger icke tillämpning i fråga om belopp,

som enligt 20 § 2 mom. övertagits

från annat företag.

När medel utbetalas enligt 17 och

22 §§ eller övertagas från annat företag

enligt 20 § 2 mom., skola tidiga''

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 dr 1963

(Nuvarande lydelse)

6 §•

Inbetalning av medel å konto för

investering skall ske till vederbörande

riksbankskontor. Vid inbetalning

skola uppgivas företagets namn och

adress samt det beskattningsår som

inbetalningen avser ävensom det konto

för investering varom fråga är. Avser

inbetalning vid ett och samma tillfälle

konto för investering i såväl

skogsbruk som rörelse, skall angivas

huru stor del av det inbetalta beloppet,

som belöper på vartdera kontot.

I av riksbanken lämnat bevis om

insättning å konto för investering

skall angivas, att, därest avtal om

överlåtelse eller pantsättning av de

insatta medlen träffas, detta skall anmälas

till banken. Har riksbanken erhållit

sådan anmälan, skall banken

verkställa anteckning om det förhållande,

som med anmälan avses, samt

senast inom åtta dagar efter det anmälan

som nyss sagts ingivits översända

underrättelse om vad som förekommit

till länsstyrelsen för att tillställas

vederbörande taxeringsmyndighet.

7 §•

Riksbanken skall senast den 15

april under taxeringsåret till länsstyrelsen

översända uppgifter angående

de för beskattningsåret verkställda inbetalningarna

å konto för investering.

Å uppgiftshandling, som skall upprättas

särskilt för varje företag, skola

angivas företagets namn och adress

samt det beskattningsår och det konto

varå inbetalning skett ävensom det

inbetalta beloppets storlek.

Har inbetalning för beskattningsåret

skett efter den 15 april under

taxeringsåret, skall uppgift som i

(Föreslagen lydelse)

re inbetalta medel tagas i anspråk

före senare insättningar.

6 §•

Inbetalning av medel å konto för

investering skall ske till riksbankskontor.

Medlen skola anses inbetalade

den dag medlen kommit riksbanken

tillhanda. Vid inbetalningen skola

uppgivas företagets namn och adress

samt det beskattningsår som inbetalningen

avser ävensom det konto

för investering varom fråga är. Avser

inbetalning vid ett och samma tillfälle

konto för investering i såväl skogsbruk

som rörelse, skall angivas huru

stor del av det inbetalta beloppet som

belöper på vartdera kontot.

I av riksbanken lämnat bevis om

insättning å konto för investering eller

om överföring från annat företags

konto enligt 20 § 2 mom. skall angivas,

att, därest avtal om överlåtelse

eller pantsättning av de insatta

eller överförda medlen träffas, detta

skall anmälas till banken. Har riksbanken

erhållit sådan anmälan, skall

banken verkställa anteckning om det

förhållande, som med anmälan avses,

samt senast inom åtta dagar efter det

anmälan som nyss sagts ingivits översända

underrättelse om vad som förekommit

till arbetsmarknadsstyrelsen

samt till länsstyrelsen för att tillställas

vederbörande taxeringsmyndighet.

7 §•

Riksbanken skall senast den 15

april under taxeringsåret till arbetsmarknadsstyrelsen

och länsstyrelsen

översända uppgifter angående de för

beskattningsåret verkställda inbetalningarna

å konto för investering. Å

uppgiftshandling, som skall upprättas

särskilt för varje företag, skola angivas

företagets namn och adress samt

det beskattningsår och det konto varå

inbetalning skett ävensom det inbetalta

beloppets storlek.

Har inbetalning för beskattningsåret

skett efter den 15 april under

taxeringsåret, skall uppgift som i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 ar 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

första stycket sägs översändas till

länsstyrelsen snarast möjligt och senast

inom åtta dagar efter det inbetalningen

ägt rum.

9 §.

1 mom. Arbetsmarknadsstyrelsen

äger besluta att investeringsfond under

visst eller vissa beskattningsår

och under villkor i övrigt, som läget å

arbetsmarknaden påkallar, skall eller

må tagas i anspråk för sitt ändamål.

Beslut, varom —- --vissa före
tag.

10 §.

Företag, som jämlikt 5 § andra

stycket uttagit medel från konto för

investering, skall det beskattningsår,

varunder sådant uttag gjorts, av vederbörande

investeringsfond för i 11 §

angivet ändamål taga i anspråk ett så

stort belopp att fyrtio procent därav

eller, om uttag sker av medel som inbetalats

efter den 30 juni 1960, fyrtiosex

procent därav motsvarar det

från kontot uttagna beloppet.

11 §•

Tager företag jämlikt 9 eller 10 §

investeringsfond i anspråk under

visst beskattningsår, skall det ske för

ändamål varom här nedan sägs:

investeringsfond för skogsbruk: för

kostnader för arbeten avsedda att

främja skogsbruket, såsom skogsodling

och skogsdikning, röjning, hägnad,

anläggande av flottleder och vägar,

som huvudsakligen avse att direkt

tjäna skogsbruket, ävensom uppförande

och underhåll av för skogsbruket

nödvändiga byggnader; samt

första stycket sägs översändas till arbetsmarknadsstyrelsen

och länsstyrelsen

snarast möjligt och senast inom

åtta dagar efter det inbetalningen ägt

rum.

9 §•

1 mom. Kungl. Maj:t eller, efter

Kungl. Maj.ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen

äger besluta att

investeringsfond under den tid och

under de villkor i övrigt, som läget å

arbetsmarknaden påkallar, skall eller

må tagas i anspråk för sitt ändamål.

Beslut, varom---vissa före
tag.

10 §.

Företag, som jämlikt 5 § andra

stycket uttagit medel från konto för

investering, skall det beskattningsår,

varunder sådant uttag gjorts, av vederbörande

investeringsfond för i 11 §

angivet ändamål taga i anspråk ett så

stort belopp att fyrtio procent därav

eller, om aktiebolag uttagit medel som

inbetalats efter den 30 juni 1960 eller

ekonomisk förening uttagit medel

som inbetalats efter nämnda dag men

före den 1 juli 1963, fyrtiosex procent

därav motsvarar det från kontot

uttagna beloppet.

11 §•

Tager företag jämlikt 9 eller 10 §

investeringsfond i anspråk under

visst beskattningsår och är icke fråga

om fall varom stadgas i 12—-14 §§,

skall det ske för ändamål varom här

nedan sägs:

investeringsfond för skogsbruk: för

kostnader under beskattningsåret för

arbeten avsedda att främja skogsbruket,

såsom skogsodling och skogsdikning,

röjning, hägnad, anläggande och

underhåll av flottleder och vägar, som

huvudsakligen avse att direkt tjäna

skogsbruket, ävensom uppförande och

underhåll av för skogsbruket nödvändiga

byggnader så ock för bidrag till

ny-, till- eller ombyggnad av bostad

eller välfärd sanläggning här i riket

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

(Nuvarande lydelse)

investeringsfond för rörelse:

a) för avskrivning å byggnad, som

ny-, till- eller ombyggts under beskattningsåret,

med högst ett belopp motsvarande

kostnaderna under beskattningsåret

för ny-, till- eller ombyggnaden,

eller för bidrag under samma

år till ny-, till- eller ombyggnad av

bostad eller välfärdsanläggning för

arbetstagare eller förutvarande arbetstagare

utan ledande ställning hos

företaget eller detta närstående företag,

eller, såvitt angår företag som huvudsakligen

bedriver industriell verksamhet,

för kostnaderna för reparations-

och andra underhållsarbeten

under beskattningsåret å byggnad,

som användes i rörelsen;

b) för avskrivning å maskiner och

andra för stadigvarande bruk avsedda

inventarier, som anskaffats under

beskattningsåret eller, vad angår fartyg,

anskaffats eller ombyggts under

samma år, dock att beträffande ombyggnad

av fartyg avskrivning må ske

med högst ett belopp motsvarande

kostnaderna under beskattningsåret

för ombyggnaden, ävensom för kostnader

för reparation av fartyg;

c) för nedskrivning å lager av råvaror

samt hel- och halvfabrikat

med högst ett belopp, motsvarande

kostnaderna under beskattningsåret

för tillverkning eller anskaffning av

dylika tillgångar, dock att lägre värdesättning

å företagets varulager i

dess helhet vid beskattningsårets utgång

därigenom icke må godtagas än

som enligt kommunalskattelagen är

medgivet; samt

d) för kostnader för undersökningsarbete,

förberedande arbete eller

tillredningsarbete under beskattningsåret

i gruva, stenbrott eller annan liknande

fyndighet.

Därest investeringsfond efter beslut

enligt 9 § 1 eller 3 mom. fått tagas

i anspråk under flera på varandra

(Föreslagen lydelse)

för arbetstagare eller förutvarande arbetstagare

utan ledande ställning hos

företaget eller detta närstående företag;

samt

investeringsfond för rörelse:

a) för kostnader under beskattningsåret

för reparations- och andra

underhållsarbeten å här i riket belägen

byggnad, som icke utgör lagertillgång,

eller för ny-, till- eller ombyggnad

av sådan byggnad, så ock

för bidrag till ny-, tili- eller ombyggnad

av bostad eller välfärdsanläggning

hår i riket för arbetstagare eller

förutvarande arbetstagare utan

ledande ställning hos företaget eller

detta närstående företag;

b) för avskrivning å maskiner och

andra för stadigvarande bruk avsedda

inventarier, som anskaffats under

beskattningsåret och som, såvitt gäller

andra tillgångar än transportmedel

i internationell trafik, äro avsedda

att nyttjas i här i riket bedriven

verksamhet;

c) för kostnader under beskattningsåret

för undersökningsarbete,

förberedande arbete eller tillredningsarbete

i gruva, stenbrott eller annan

liknande fyndighet här i riket.

Därest investeringsfond efter beslut

enligt 9 § 1 eller 3 mom. fått tagas i

anspråk under flera på varandra föl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

1

(Nuvarande lydelse)

följande beskattningsår för ny-, tilleller

ombyggnad eller för underhållsarbeten

å byggnad samt ifrågavarande

arbeten pågått under flera av dessa

år, må företaget, under förutsättning

att avdrag för kostnaderna under de

tidigare åren icke redan skett, under

det sista året taga fonden i anspråk

för avskrivning å byggnaden eller

för täckande av underhållskostnaden

med högst ett belopp motsvarande

de uppkomna kostnaderna under

de ifrågavarande åren. Vad nu

sagts skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om ny- eller ombyggnad

av fartyg.

Kungl. Maj :t---riket tillver
kar.

Vid tillämpning av bestämmelserna

i första stycket skall iakttagas, att

kostnad för anskaffning av begagnade

inventarier icke må medräknas

samt att, då fråga är om inventarier

eller varulager, som av företaget förvärvats

från rörelseidkare med vilken

det är förbundet i väsentlig ekonomisk

intressegemenskap, anskaffningskostnaden

må medräknas endast

om tillgången tillverkats under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

Kungl. Maj :t må meddela tillstånd

för företag, som verkställt avsättning

till investeringsfond för rörelse, att

taga fonden i anspråk för ändamål

som avses med investeringsfond för

skogsbruk, så ock eljest för investering

i annan förvärvskälla än den, i

vilken avsättning skett.

(Föreslagen lydelse)

jande beskattningsår för ny-, till- eller

ombyggnad eller för underhållsarbeten

å byggnad eller för fasta maskiner

eller andra till byggnad hörande

inventarier, må företaget, under förutsättning

att avdrag för kostnaderna

under de tidigare åren icke redan

skett, under det sista året taga fonden

i anspråk för avskrivning å byggnaden

eller inventarierna eller för

täckande av underhållskostnader

med högst ett belopp motsvarande de

uppkomna kostnaderna under de ifrågavarande

åren. Vad nu sagts skall

äga motsvarande tillämpning i fråga

om anläggande och underhåll av

flottleder och vägar.

Kungl. Maj :t---riket tillver
kar.

Vid tillämpning av bestämmelserna

i första stycket skall iakttagas, att

kostnad för anskaffning av begagnade

inventarier icke må medräknas

samt att, då fråga är om inventarier,

som av företaget förvärvats från rörelseidkare

med vilken det är förbundet

i väsentlig ekonomisk intressegemenskap,

anskaffningskostnaden må

medräknas endast om tillgången tillverkats

under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.

Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen

må, om särskilda skäl föreligga,

meddela tillstånd för företag

att taga investeringsfond för skogsbruk

i anspråk för ändamål, som avses

med investeringsfond för rörelse,

och att taga investeringsfond för rörelse

i anspråk för ändamål, som avses

med investeringsfond för skogsbruk,

så ock eljest att, för ändamål

som sägs i 11, 13 och 14 §§, taga investeringsfond

i anspråk i annan förvärvskälla

än den, i vilken avsättning

skett. I fall som avses i 9 § 3 mom.

och 11 § tredje stycket skall dock fråga

som nu sagts alltid prövas av

Kungl. Maj.t.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1963

(Nuvarande lydelse)

13 §.

Arbetsmarknadsstyrelsen må, om

särskilda skäl därtill föreligga, medgiva

att investeringsfond för rörelse tages

i anspråk för avskrivning av kostnader

för vägarbete, anordnande av

vatten- och avloppsledningar, iordningställande

i övrigt av tomtområde

för bebyggelse samt liknande arbeten.

I fall som avses i 9 § 3 mom. skall

dock fråga som nu sagts prövas av

Kungl. Maj :t.

U §.

För beskattningsår, under vilket

medel avsatta till investeringsfond tagits

i anspråk jämlikt denna förordning,

må vid taxeringen avdrag för i

11 § avsedd avskrivning, nedskrivning

eller kostnad eller för där angi
-

(Föreslagen lydelse)

13 §.

Kungl. Maj: t eller, efter Kungl.

Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen

må medgiva att investeringsfond

för rörelse tages i anspråk

för överföring till lagerinvesteringskonto.

Till sådant konto överfört belopp

skall återföras till beskattning

senast vid taxeringen för det tredje

beskattningsåret efter det, under vilket

överföringen verkställts. Kungl.

Maj.t äger, om särskilda skäl föranleda

det, medgiva att återföringen må

ske först vid en senare tidpunkt. I sådant

fall skall vid återföringen till beskattning

upptagas jämväl ett belopp

motsvarande viss, av Kungl. Maj:t bestämd

andel av det återförda beloppet.

U §.

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.

Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen

må, om särskilda skäl därtill

föreligga, medgiva att investeringsfond

för rörelse tages i anspråk

för kostnader för vägarbete, anordnande

av vatten- och avloppsledningar,

iordningställande i övrigt av tomtområde

för bebyggelse samt liknande

arbeten ävensom för iordningställande

av markområde för sjöreglering

och kraftverksbygge. I fall som avses

i 9 § 3 mom. skall dock fråga som

nu sagts alltid prövas av Kungl.

Mai :t.

Har investeringsfond enligt vederbörligt

beslut fått tagas i anspråk

under flera på varandra följande beskattningsår

för kostnader, som sägs

i första stycket, skola bestämmelserna

i 11 § andra stycket äga motsvarande

tillämpning i fråga om sådana

kostnader.

15 §.

För beskattningsår, under vilket

medel avsatta till investeringsfond tagits

i anspråk jämlikt denna förordning,

må vid taxeringen avdrag för

avskrivning eller kostnad som avses

i 11 § eller för där angivet bidrag med

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 ar 1963

(Nuvarande lydelse)

vet bidrag med belopp svarande mot

fondens minskning ej ske, men skall,

där medlen tagits i anspråk för avskrivning

eller nedskrivning, så anses,

som om den ifrågavarande tillgången

i beskattningsavseende avskrivits

eller nedskrivits med det i

anspråk tagna beloppet.

15 §.

Företag, som tagit investeringsfond

i anspråk jämlikt bestämmelserna i

denna förordning utan att fråga är

om fall som i 9 § 3 mom. eller 10 §

sägs, må vid den för taxering till kommunal

och statlig inkomstskatt verkställda

inkomstberäkningen för beskattningsåret

för den förvärvskälla,

varom fråga är, åtnjuta ett extra avdrag

(investeringsavdrag) med belopp

motsvarande tio procent av vad

sålunda tagits i anspråk.

16 §.

Om investeringsfond enligt av

Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen

meddelat beslut skall eller

må tagas helt eller delvis i anspråk,

äger företaget hos riksbanken, i den

ordning nedan sägs, från konto för

investering utfå fyrtio procent eller,

om uttag sker av medel som inbetalats

efter den 30 juni 1960, fyrtiosex pro
-

(Föreslagen lydelse)

belopp svarande mot fondens minskning

ej ske, men skall, där medlen

tagits i anspråk för sådana kostnader

som enligt kommunalskattelagens

regler icke må avdragas annat än i

form av årliga avdrag för värdeminskning

å tillgången i fråga, så anses,

som om den ifrågavarande tillgången

i beskattningsavseende avskrivits

med det i anspråk tagna beloppet.

16 §.

Företag, som under visst beskattningsår

tagit investeringsfond i anspråk

jämlikt bestämmelserna i denna

förordning för ändamål som avses

i 11 § må, utom i fall som sägs i 9 §

3 mom. och 10 §, åtnjuta ett extra avdrag

vid inkomstberäkningen för den

förvärvskälla, varom fråga är, (investeringsavdrag)

med belopp motsvarande

tio procent av vad sålunda tagits

i anspråk.

Har investeringsfond enligt vederbörligt

beslut tagits i anspråk för ändamål

som avses i 13 §, äger företaget

åtnjuta investeringsavdrag. Avdraget

åtnjutes för det eller de beskattningsår,

den beslutande myndigheten

bestämmer. Investeringsavdrag

som nu sagts skall motsvara tio procent

av det belopp, varmed värdet av

lagret ökat under beskattningsåret,

dock högst tio procent av belopp som

överförts till lagerinvesteringskonto.

Medgives investeringsavdrag för mer

än ett beskattningsår, må avdragen

sammanlagt ej överstiga tio procent

av till lagerinvesteringskonto överförda

belopp.

17 §.

Beslutar Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen

att investeringsfond

skall eller må helt eller delvis

tagas i anspråk, skall i beslutet angivas

den tid, under vilken ianspråktagandet

skall ske, samt, därest beslutet

avser investering för visst ändamål,

uppgift härom ävensom uppgift

huruvida investeringsavdrag enligt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1963

(Nuvarande lydelse)

cent av det belopp av investeringsfonden

som i enlighet med beslutet skall

eller må tagas i anspråk. Det ankommer

på arbetsmarknadsstyrelsen att

efter därom av företaget gjord framställning

förordna om utbetalning

som nyss sagts. Sedan utbetalning

skett, skall riksbanken lämna underrättelse

därom till arbetsmarknadsstyrelsen,

med angivande av ej mindre

företagets namn och adress samt

det utbetalta beloppets storlek än

även hur mycket av de uttagna medlen,

som inbetalats efter den 30 juni

1960, ävensom från vilket konto för

investering uttag skett.

17 §.

Har arbetsmarknadsstyrelsen förordnat

att investeringsfond skall tagas

i anspråk av samtliga företag, företag

av viss beskaffenhet eller ock

visst eller vissa företag, åligger det

arbetsmarknadsstyrelsen att lämna

underrättelse därom dels till företag

varom fråga är, dels ock till länsstyrelsen

för att tillställas vederbörande

taxering sm yndighet.

Har förordnats att investeringsfond

må tagas i anspråk och har företag

i anledning härav enligt 16 § uppburit

medel från konto för investering,

åligger det arbetsmarknadsstyrelsen,

sedan styrelsen erhållit besked från

riksbanken att utbetalning skett, att

till länsstyrelsen, för att tillställas vederbörande

taxeringsmyndighet, lämna

underrättelse om att investeringsfonden

skall tagas i anspråk.

Underrättelse som enligt ovan ankommer

på arbetsmarknadsstyrelsen

skall innehålla uppgift om år för vilka

investeringsfond skall tagas i anspråk

samt, därest medgivandet avser

investering för visst ändamål, uppgift

härom ävensom uppgift huruvida

investeringsavdrag enligt 15 §

skall åtnjutas.

(Föreslagen lydelse)

16 § må åtnjutas. Beslutet skall tillställas,

förutom det eller de företag

varom fråga är, länsstyrelsen, för att

överlämnas till vederbörande taxeringsmyndighet,

samt riksbanken.

Har beslut som nu sagts meddelats

och är icke fråga om preliminärt beslut

enligt 9 § 3 mom., äger företaget

hos riksbanken från konto för investering

utfå fyrtio procent eller, om aktiebolag

uttager medel som inbetalats

efter den 30 juni 1960 eller ekonomisk

förening uttager medel som inbetalats

efter nämnda dag men före

den 1 juli 1963, fyrtiosex procent av

det belopp av investeringsfonden som

i enlighet med beslutet skall eller må

tagas i anspråk.

Sedan utbetalning skett, skall riksbanken

lämna underrättelse därom

till arbetsmarknadsstyrelsen samt, för

att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet,

länsstyrelsen, med angivande

av ej mindre företagets namn

och adress samt det utbetalade beloppets

storlek än även, för aktiebolag,

hur mycket av de uttagna medlen,

som inbetalats efter den 30 juni 1960,

och, för ekonomisk förening, hur

mycket av de uttagna medlen, som

inbetalats efter nämnda dag men före

den 1 juli 1963, ävensom från vilket

konto för investering uttag skett.

Har förordnats att investeringsfond

må tagas i anspråk och har företag

i anledning härav uppburit medel

från konto för investering, skall mot

de utbetalade medlen svarande investeringsfond

tagas i anspråk i enlighet

med beslutet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

11

(Nuvarande lydelse)

18 §.

Har företag för visst beskattningsår

å konto för investering inbetalt

mer än fyrtiosex procent av det belopp,

vilket företaget avser att avsätta

till investeringsfond eller för vilket

vid taxeringen avdrag åtnjutits i enlighet

med bestämmelserna i 3 §,

skall länsstyrelsen, på framställning

av företaget, förordna om återbetalning

av det till kontot för mycket inbetalta

beloppet. Vid återbetalning

som nu sagts skola, om insättningar

verkställts vid olika tillfällen, tidigare

för beskattningsåret gjorda inbetalningar

tagas i anspråk före senare

insättningar.

19 §■

Har investeringsfond tagits i anspråk

utan tillstånd och är ej fråga

om fall som i 10 § sägs eller har företag

jämlikt 5 § andra stycket utfått

medel från konto för investering utan

att i sistnämnda fall investeringsfond

i enlighet med bestämmelserna i 10 §

tagits i anspråk eller skall investeringsfond

enligt sådan underrättelse

som arbetsmarknadsstyrelsen enligt

17 § avlämnat tagas i anspråk men

har så ej skett under det eller de beskattningsår

varom fråga är, skall investeringsfonden

eller vederbörlig del

därav omedelbart upptagas såsom

skattepliktig intäkt i den förvärvskälla

däri fondavsättningen gjorts.

Därvid skall till beskattning upptagas

jämväl ett belopp motsvarande en

tiondel av vad som av investeringsfonden

återförts.

Därest fondavsättning återförts till

beskattning, må företaget icke för beskattningsåret

i fråga tillgodonjuta

avdrag för ny avsättning till investeringsfond.

Vid den taxering, då återföringen

sker, må varken nettointäkten eller

den till kommunal inkomstskatt upp
-

(Föreslagen lydelse)

18 §.

Har företag för visst beskattningsår

å konto för investering inbetalt, då

fråga är om aktiebolag, mer än fyrtiosex

procent och, då fråga är om

ekonomisk förening eller sparbank,

mer än fyrtio procent av det belopp,

vilket företaget avser att avsätta till

investeringsfond eller för vilket vid

taxeringen avdrag åtnjutits i enlighet

med bestämmelserna i 3 §, skall länsstyrelsen,

på framställning av företaget,

förordna om återbetalning av

det till kontot för mycket inbetalta

beloppet. Vid återbetalning som nu

sagts skola, om insättningar verkställts

vid olika tillfällen, tidigare för

beskattningsåret gjorda inbetalningar

tagas i anspråk före senare insättningar.

19 §.

Har investeringsfond tagits i anspråk

utan tillstånd och är ej fråga

om fall som i 10 § sägs eller har företag

jämlikt 5 § andra stycket utfått

medel från konto för investering utan

att i sistnämnda fall investeringsfond

i enlighet med bestämmelserna i 10 §

tagits i anspråk eller skall investeringsfond

i enlighet med därom meddelat

beslut tagas i anspråk men har

så ej skett under det eller de beskattningsår

varom fråga är, skall investeringsfonden

eller vederbörlig del

därav omedelbart upptagas såsom

skattepliktig intäkt i den förvärvskälla

däri fondavsättningen gjorts. Därvid

skall till beskattning upptagas

jämväl ett belopp motsvarande en

tiondel av vad som av investeringsfonden

återförts. Kungl. Maj:t må

dock, om synnerliga skäl föreligga,

medgiva att sistnämnda tillägg icke

skall göras.

Vid den taxering, då återföringen

sker, må varken nettointäkten eller

den till kommunal inkomstskatt upp
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

(Nuvarande lydelse)

skattade inkomsten av den förvärvskälla,

varom fråga är, bestämmas till

lägre belopp än vad som enligt bestämmelserna

i denna paragraf skall

upptagas såsom skattepliktig intäkt.

20 §.

Har företag — — — likvidation

fattats.

Har genom fusion enligt 174 § 1

mom. lagen den 14 september 1944

om aktiebolag eller 96 § 1 mom. lagen

den 1 juni 1951 om ekonomiska

föreningar företag uppgått i annat företag,

skall investeringsfond hos det

förra företaget, därest investeringsfonden

icke enligt fjärde stycket

övertagits av det senare företaget,

återföras till beskattning för det beskattningsår,

varunder rättens tillstånd

till fusionen registrerats. Därvid

skall till beskattning upptagas

jämväl ett belopp motsvarande en

tiondel av vad som av investeringsfonden

återförts.

Har investeringsfond återförts till

beskattning i enlighet med bestämmelserna

i denna paragraf, skall därvid

vad i 19 § tredje stycket sägs äga

motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

skattade inkomsten av den förvärvskälla,

varom fråga är, bestämmas till

lägre belopp än vad som enligt bestämmelserna

i nästföregående stycke

skall upptagas såsom skattepliktig intäkt,

i förekommande fall minskat

med belopp, varmed avdrag för ny

avsättning till investeringsfond i förvärvskällan

medgivits vid samma

taxering.

20 §.

1 mom. Har företag---lik
vidation

fattats.

Har förvärvskälla, vari avsättning

till investeringsfond skett, avvecklats

och har företaget icke trätt i likvidation,

skall fonden, om den alltjämt

kvarstår, återföras till beskattning för

det beskattningsår, varunder avvecklingen

slutförts. Därvid skall så anses

som om fonden nämnda år tagits

i anspråk utan tillstånd. Kungl. Maj:t

eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

arbetsmarknadsstyrelsen må, om

särskilda skäl föreligga, medgiva att

fonden må bibehållas under viss tid.

Efter utgången av denna tid skola

kvarstående fondmedel återföras till

beskattning i enlighet med vad nyss

sagts.

Har genom fusion enligt 174 § 1

mom. lagen den 14 september 1944

om aktiebolag eller 96 § 1 mom. lagen

den 1 juni 1951 om ekonomiska

föreningar företag uppgått i annat företag,

skall investeringsfond hos det

förra företaget, därest investeringsfonden

icke enligt femte stycket övertagits

av det senare företaget, återföras

till beskattning för det beskattningsår,

varunder rättens tillstånd

till fusionen registrerats. Därvid skall

till beskattning upptagas jämväl ett

belopp motsvarande en tiondel av vad

som av investeringsfonden återförts.

Har investeringsfond återförts till

beskattning i enlighet med bestämmelserna

i detta moment, skall därvid

vad i 19 § andra stycket sägs äga

motsvarande tillämpning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

13

(Nuvarande lydelse)

Vid sådan — — — i fråga.

Har företag — — — riksbanken

härom.

(Föreslagen lydelse)

Vid sådan —--i fråga.

Har företag---i riksbanken

härom.

2 mom. Har svenskt aktiebolag i

direkt ägo aktier motsvarande mer än

nio tiondelar av aktiekapitalet i ett

eller flera andra svenska aktiebolag,

må Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.

Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen,

om särskilda skäl föreligga,

medgiva, att investeringsfond hos ett

av bolagen helt eller delvis i beskattningsavseende

övertages av ett annat

av bolagen. I beslutet härom skall angivas,

i vilken förvärvskälla hos det

övertagande bolaget, som fonden

skall anses avsatt.

Har det bolag, som önskar övertaga

investeringsfond, icke förvärvskälla

av samma inkomstslag som den, vari

fonden avsatts, må fonden det oaktat

kunna övertagas. Därvid skall så anses

som om förvärvskällan i fråga

hos det övertagande bolaget avvecklats

under det beskattningsår då fonden

övertagits. Beslut, som här avses,

skall jämväl innehålla medgivande

enligt 1 mom. andra stycket, att fonden

må bibehållas under viss Hd.

Har beslut om övertagande av investeringsfond

meddelats, skall den

myndighet, som meddelat beslutet,

lämna underrättelse härom till länsstyrelsen,

för att tillställas vederbörande

taxeringsmyndighet, samt riksbanken.

Efter därom av det överlåtande

bolaget gjord framställning

skall riksbanken överföra å konto för

investering innestående medel svarande

mot den investeringsfond, som

skall övertagas, å ett motsvarande

konto för investering för det övertagande

bolaget. Om överförandet skall

riksbanken lämna skriftlig underrättelse

till de bolag, varom fråga är, och

arbetsmarknadsstyrelsen ävensom till

länsstyrelsen, för att tillställas vederbörande

taxeringsmyndighet.

Har investeringsfond enligt vederbörligt

beslut övertagits, skall så anses

som om det övertagande bolaget

verkställt avsättning till fonden och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

(Nuvarande lydelse)

21 §.

Har avtal---— investeringsfon
den

återförts.

Har investeringsfond återförts till

beskattning i enlighet med bestämmelserna

i denna paragraf, skall därvid

vad i 19 § andra och tredje styckena

sägs äga motsvarande tillämpning.

22 §.

Har investeringsfond helt eller delvis

återförts till beskattning, skall

länsstyrelsen, på framställning av företaget,

förordna om återbetalning

från vederbörligt konto för investering

av ett belopp motsvarande fyrtio

procent eller, om återbetalningen avser

medel som inbetalats efter den

30 juni 1960, fyrtiosex procent av den

återförda fondavsättningen i den mån

medlen icke tidigare återgått till företaget.

Förordnande som nu sagts

må ej utan medgivande av vederbörande

taxeringsintendent meddelas

förrän taxeringen vunnit laga kraft.

23 §.

Har fastighet, å vilken med anlitande

av till investeringsfond avsatta medel

företagits ny-, till- eller ombyggnad,

avyttrats inom tio år från utgången

av det beskattningsår, varunder

medlen tagits i anspråk, och föreligga

icke förutsättningar för beskattning

av realisationsvinst, skall

såsom skattepliktig intäkt upptagas

vad som vid dylik avyttring må hava

återbekommits av belopp, för vilka

företaget tillgodonjutit avdrag enligt

denna förordning. Motsvarande skall

gälla då ersättning utfaller på grund

av försäkring för skada å sådan fastighet

samt skadan inträffat inom

nyss angiven tid.

(Föreslagen lydelse)

gjort inbetalning till riksbanken å tid

då det överlåtande bolaget gjort avsättningen

och inbetalningen i fråga.

21 §.

Har avtal---- investeringsfon
den

återförts.

Har investeringsfond återförts till

beskattning i enlighet med bestämmelserna

i denna paragraf, skall därvid

vad i 19 § andra stycket sägs äga

motsvarande tillämpning.

22 §.

Har investeringsfond helt eller delvis

återförts till beskattning, skall

länsstyrelsen, på framställning av företaget,

förordna om återbetalning

från vederbörligt konto för investering

av ett belopp motsvarande fyrtio

procent eller, om återbetalningen avser

medel som aktiebolag inbetalat efter

den 30 juni 1960 eller som ekonomisk

förening inbetalat efter nämnda

dag men före den 1 juli 1963, fyrtiosex

procent av den återförda fondavsättningen

i den mån medlen icke tidigare

återgått till företaget. Förordnande

som nu sagts må ej utan medgivande

av vederbörande taxeringsintendent

meddelas förrän taxeringen

vunnit laga kraft.

23 §.

Har investeringsfond tagits i anspråk

för kostnad för ny-, till- eller

ombyggnad eller grundförbättring av

fastighet eller del därav och har fastigheten

avyttrats inom tio år från utgången

av det beskattningsår, varunder

ianspråktagandet skett, skall såsom

skattepliktig intäkt i den förvärvskälla

i vilken fonden tagits i anspråk

upptagas vad som vid dylik

avyttring må hava återbekommits av

belopp, för vilka företaget tillgodonjutit

avdrag enligt denna förordning,

i den mån det återbekomna beloppet

icke ingår i skattepliktig realisationsvinst.

Motsvarande skall gälla

då ersättning utfaller på grund av

försäkring för skada å sådan fastig
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1963

15

(Nuvarande lydelse)

Vid beräkning —--för värde
minskning.

25 §.

Företag, som gjort avsättning till

investeringsfond enligt denna förordning

eller som jämlikt 20 § fjärde

stycket övertagit sådan fond, är pliktigt

att vid självdeklaration för det

beskattningsår, då avsättningen eller

övertagandet ägt rum, ävensom för

varje påföljande beskattningsår intill

dess de avsatta eller övertagna medlen

avförts ur fonden, foga uppgift

enligt formulär, som fastställes av

riksskattenämnden, rörande avsättning

av medel till fonden samt fondens

användning och avveckling. Vid

allmän självdeklaration skall sådan

uppgift fogas i tre exemplar.

Företag som nyss sagts är skyldigt

att på anfordran till arbetsmarknadsstyrelsen

lämna de uppgifter i fråga

om fonden, som styrelsen anser erforderliga

från arbetsmarknadssynpunkt.

28 §.

Hos arbetsmarknadsstyrelsen skall

föras register över investeringsfonder.

30 §.

Åtgärd av riksbanken enligt denna

förordning ankommer på bankens

huvudkontor i Stockholm såvitt avser

företag som skall taxeras till statlig

inkomstskatt i Stockholms stad eller

län samt i övrigt på bankens avdelningskontor

i residensstaden i det län,

där vederbörandes hemortskommun

är belägen.

(Föreslagen lydelse)

het samt skadan inträffat inom nyss

angiven tid.

Vid beräkning---för värde
minskning.

25 §.

Företag, som gjort avsättning till

investeringsfond enligt denna förordning

eller som jämlikt 20 § 1 mom.

femte stycket eller 20 § 2 mom. övertagit

sådan fond, är pliktigt att vid

självdeklaration för det beskattningsår,

då avsättningen eller övertagandet

ägt rum, ävensom för varje påföljande

beskattningsår intill dess de

avsatta eller övertagna medlen avförts

ur fonden, foga uppgift enligt formulär,

som fastställes av riksskattenämnden,

rörande avsättning av medel

till fonden samt fondens användning

och avveckling. Vid allmän

självdeklaration skall sådan uppgift

fogas i tre exemplar.

Företag som nyss sagts är skyldigt

att på anfordran till arbetsmarknadsstyrelsen

lämna de uppgifter i fråga

om fonden och fondens ianspråktagande

samt planläggningen härför,

vilka styrelsen anser erforderliga från

arbetsmarknadssynpunkt.

28 §.

Hos arbetsmarknadsstyrelsen och

länsstyrelse skall föras register över

investeringsfonder.

30 §.

Hos riksbankens huvudkontor i

Stockholm skall föras register över

samtliga konton för investering.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 44 ar 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 1 §. till 1 §.

Sparbank må i balansräkningen

Företag, som---bokförings
mässiga

grunder.

till 3 §.

Med bruttointäkt -— — — denna

förordning.

Med årsvinst förstås årsvinsten enligt

vederbörligen fastställd balansräkning

efter avdrag av avskrivningar,

tantiemer m. fl. poster, vilka rätteligen

äro att hänföra till omkostnader

i röi-elsen — jämväl om de formellt

utgått av vinstmedel —- men

utan avdrag för avsättning till reservfond,

skuldregleringsfond, dispositionsfond,

investeringsfond m. fl. fonder,

donationer o. d. Avdrag skall icke

ske för allmänna svenska skatter vare

sig de erlagts preliminärt eller icke.

Har inbetalning å något i 3 § andra

stycket omförmält konto verkställts

med lägre belopp än som svarar mot

fyrtiosex procent av fondavsättningen,

skall avdrag medgivas med ett så

stort belopp att fyrtiosex procent därav

motsvarar det inbetalta beloppet.

till 11 §.

Investeringsfond för rörelse må tagas

i anspråk för bidrag till bestridande

av kostnader för ny-, tilleller

ombyggnad av bostad eller välfärdsanläggning

för arbetstagare eller

förutvarande arbetstagare, som i

upptaga investeringsfond under benämningen

investeringskonto.

Företag, som---bokförings
mässiga

grunder.

till 3 §.

Med bruttointäkt — — — denna

förordning.

Med årsvinst förstås årsvinsten enligt

vederbörligen fastställd balansräkning

efter avdrag av avskrivningar,

tantiemer m. fl. poster, vilka rätteligen

äro att hänföra till omkostnader

i rörelsen — jämväl om de formellt

utgått av vinstmedel — men utan avdrag

för avsättning till reservfond,

skuldregleringsfond, dispositionsfond,

investeringsfond m. fl. fonder, donationer

o. d. Vid årsvinstens beräkning

skall avdrag icke ske för erlagda eller

beräknade allmänna svenska skatter.

I årsvinsten skall icke inräknas restituerade

sådana skatter och icke heller

belopp, som återförts från lagerinvestering

skonto.

Har investeringsfond enligt 20 § 2

mom. övertagits av annat bolag, skall

med årsvinst förstås den årsvinst,

som skulle hava redovisats om dylikt

övertagande icke skett.

Har inbetalning å något i 3 § tredje

stycket omförmält konto verkställts

med lägre belopp än som svarar mot,

för aktiebolag, fyrtiosex procent och,

för ekonomisk förening eller sparbank,

fyrtio procent av fondavsättningen,

skall avdrag medgivas med

ett så stort belopp att fyrtiosex respektive

fyrtio procent därav motsvarar

det inbetalta beloppet.

till 11 §.

Investeringsfond må tagas i anspråk

för bidrag till bestridande av

kostnader för ny-, till- eller ombyggnad

av bostad eller välfärdsanläggning

för arbetstagare eller förutvarande

arbetstagare, som i 11 § avses,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

(Nuvarande lydelse)

11 § avses, vare sig bidraget lämnas

direkt till arbetstagaren eller den förutvarande

arbetstagaren eller till

förening eller annan sammanslutning,

bildad huvudsakligen av personal

hos det ifrågavarande företaget

eller detta närstående företag eller

till sådant närstående företag vars

huvudsakliga uppgift är att uppföra

och tillhandahålla bostäder eller välfärdsanläggningar

åt personal, som

nyss sagts.

Med arbetstagare —--angivna

ändamål.

Har kostnaden----egna me
del.

(Föreslagen lydelse)

vare sig bidraget lämnas direkt till arbetstagaren

eller den förutvarande arbetstagaren

eller till förening eller

annan sammanslutning, bildad

huvudsakligen av personal hos det

ifrågavarande företaget eller detta

närstående företag eller till sådant

närstående företag vars huvudsakliga

uppgift är att uppföra och tillhandahålla

bostäder eller välfärdsanläggningar

åt personal, som nyss sagts.

Med arbetstagare —--- angivna

ändamål.

Har kostnaden---egna me
del.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1963. I samband med ikraftträdandet

skall följande iakttagas.

1. Äldre bestämmelser skola tillämpas, då fond tagits i anspråk enligt

beslut som meddelats före den 1 juli 1963.

2. Investeringsfond för rörelse enligt förordningen den 27 maj 1955 (nr

256), som avsatts under beskattningsår för vilket taxering i första instans

ägt rum år 1963 eller tidigare, må jämlikt 10 § eller jämlikt vederbörligt

beslut tagas i anspråk jämväl för i 11 § första stycket vid b) och c) i tidigare

lydelse angivna ändamål. I fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg och

i fråga om nedskrivning å lager skola därvid bestämmelserna i 11 § andra

och fjärde styckena i tidigare lydelse alltjämt gälla.

3. Har företag vid ikraftträdandet av denna förordning investeringsfond

enligt förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) eller konjunkturinvesteringsfond

eller investeringsfond enligt äldre förordningar, vilken avsatts i förvärvskälla

som sedermera avvecklats, skall fonden återföras till beskattning

vid taxeringen för det beskattningsår, då denna förordning träder i

kraft. Därvid skall så anses som om fonden nämnda beskattningsår tagits

i anspråk utan tillstånd. Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

arbetsmarknadsstyrelsen må, om särskilda skäl föreligga, medgiva att

fonden må bibehållas under viss tid. Efter utgången av denna tid skola kvarstående

fondmedel återföras till beskattning i enlighet med vad nyss sagts.

4. I stället för vad som stadgas i punkt 1 av övergångsbestämmelserna till

förordningen den 3 april 1959 (nr 69) skall, beträffande sådan konjunkturinvesteringsfond

och investeringsfond, som bildats före ikraftträdandet av

förordningen den 27 maj 1955 (nr 256), gälla

att fonden efter tillstånd av Kungl. Maj:t eller, om Kungl. Maj :t så förordnat,

av arbetsmarknadsstyrelsen må tagas i anspråk för ändamål, som avses

med investeringsfond för skogsbruk enligt förordningen den 27 maj 1955

(nr 256) i lydelse enligt denna förordning, så ock eljest för investering i annan

förvärvskälla än den i vilken avsättning skett,

att bestämmelserna i 9 § 3 mom., 11 § andra stycket och 14 § andra stycket

förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) i lydelse enligt denna förordning

skola äga motsvarande tillämpning,

att bestämmelserna i 16 § första stycket, 17 § första stycket, 20 § 1 mom.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1903. 7 samt. Nr 44

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

andra stycket samt 20 § 2 mom. förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)

i deras lydelse enligt denna förordning skola i tillämpliga delar gälla,

att fond för byggnader får tagas i anspråk för samtliga i 11 § första stycket

vid a) förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) i lydelse enligt denna

förordning angivna ändamål, samt

att befogenhet, som enligt bestämmelserna i 7 § förordningen den 2 maj

1947 (nr 174) tillkommer Kungl. Maj :t, må, utom i fall som avses i 9 § 3

mom. förordningen den 27 maj 1955 (nr 256), efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen.

5. Denna förordning skall icke äga tillämpning i fråga om 1963 års taxering

eller i fråga om eftertaxering för år 1963 och tidigare år.

Förslag

till

Förordning

om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Kungl. Maj :t äger, om läget å arbetsmarknaden påkallar det, besluta,

att skattskyldig, som under viss tid anskaffar maskiner och andra döda inventarier

med en beräknad varaktighetstid av mer än tre år avsedda för stadigvarande

bruk i den skattskyldiges rörelse, jordbruk eller skogsbruk eller

tecknar kontrakt om leverans av sådana tillgångar, må under de förutsättningar,

som angivas i beslutet, vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt

åtnjuta avdrag för extra avskrivning ävensom särskilt investeringsavdrag

enligt 2—4 §§. Beslut som nu sagts skall gälla alla skattskyldiga

eller ock skattskyldiga som driva verksamhet inom viss del av landet.

Beslut, som sägs i första stycket, må icke avse begagnad tillgång och ej

heller tillgång, som den skattskyldige själv tillverkat, om tillverkningen påbörjats

före den i beslutet angivna tiden. Vidare må inventarier, som förvärvas

från någon, med vilken den skattskyldige är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap,

omfattas av beslutet endast om tillgången tillverkats eller

skall tillverkas av säljaren och tillverkningen icke påbörjats före den i beslutet

angivna tiden. I övrigt må beslutet omfatta alla slag av inventarier,

inklusive fasta maskiner och andra till byggnad hörande inventarier för

vilka särskilt maskinvärde bör redovisas vid fastighetstaxeringen, men må

även begränsas till inventarier av visst slag eller av viss beskaffenhet. Med

anskaffning och beställning av nya inventarier må jämställas ombyggnad

av inventarier samt kontrakt om dylika arbeten ävensom, såvitt gäller särskilt

investeringsavdrag, reparation av fartyg och andra transportmedel. Såsom

anskaffningskostnad för tillgången skall därvid anses kostnaden för

ombyggnaden eller reparationen.

2 §•

Avdrag för extra avskrivning må åtnjutas endast om inkomsten av förvärvskällan

beräknats enligt bokföringsmässiga grunder. Avdraget må för

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1963

viss tillgång icke överstiga sammanlagt 30 procent av anskaffningskostnaden

eller, om den skattskyldige själv tillverkat densamma eller utfört ombyggnaden,

den kostnad som nedlagts å tillgången under den i Kungl. Maj :ts

beslut angivna tiden eller, om tillgången levererats efter nämnda tid, det

kontraherade priset, därest detta är lägre.

Den extra avskrivningen skall, då fråga är om levererad tillgång, anses

utgöra sådant avdrag för överpris, som avses i punkt 3 c sista stycket och

punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. I

fråga om kontraherad, ej levererad tillgång, är den extra avskrivningen att

anse som sådan nedskrivning av värdet, som omförmäles i punkt 1 tolfte

stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen. Den extra avskrivningen

skall medgivas utöver det överprisavdrag eller den nedskrivning som

eljest skulle hava godkänts.

Vid tillämpning av bestämmelserna i punkt 4 sjätte stycket av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen skall som anskaffningsvärde för

tillgång, för vilken avdrag för extra avskrivning kunnat erhållas om bestämmelserna

i andra stycket nämnda anvisningspunkt tillämpats, anses den

verkliga kostnaden minskad med ett belopp motsvarande sådan avskrivning.

3 §.

Särskilt investeringsavdrag skall utgöra 10 procent av anskaffningskostnaden

för den tillgång varom fråga är eller, om den skattskyldige själv tillverkat

densamma eller utfört ombyggnaden eller reparationen, den kostnad

som nedlagts å tillgången under den i Kungl. Maj :ts beslut angivna tiden

eller, om tillgången levererats efter nämnda tid, det kontraherade priset,

därest detta är lägre. Avdraget skall åtnjutas vid inkomstberäkningen av

förvärvskällan för det beskattningsår, varunder tillgången levererats eller

ombyggts, eller, då fråga är om reparationskostnad, varunder kostnaden

skolat avdragas såsom omkostnad.

4 §•

Har investeringsfond enligt förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) eller

äldre förordningar i enlighet med beslut av Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen

tagits i anspråk med avseende å viss tillgång under tid, för vilken

beslut enligt 1 § meddelats, må avdrag enligt denna förordning icke åtnjutas

för tillgången i fråga.

5 §.

För tillämpningen av denna förordning erforderliga föreskrifter meddelas

av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1963.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 773 av herr Gorthon m. fl. och II: 940 av

herr Regnéll, vari hemställts,

a) att riksdagen vid sin behandling av propositionen nr 159 måtte besluta,

att 11 § första stycket b) i förordning angående ändring i förordningen den

27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning gives

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

följande av investeringsfondsutredningen föreslagna lydelse: »för avskrivning

å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som

anskaffats under beskattningsåret och som, såvitt gäller andra tillgångar än

transportmedel i internationell trafik, äro avsedda att nyttjas i här i riket bedriven

verksamhet, ävensom för kostnader under beskattningsåret för ombyggnad

och reparation av fartyg och andra transportmedel»; samt

b) att riksdagen i samband med ovannämnda ändring måtte göra ett uttalande

av innebörd att investeringsfond må tagas i anspråk för fartygsanskaffningar

samt för ombyggnad och reparation av fartyg under samma tidsperioder

och villkor, som rederiföretag äger rätt åtnjuta de särskilda förmåner

i taxeringshänseende, vilka anges i 1 § förordningen om extra avskrivning

och särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxering;

II) de likalydande motionerna I: 774 av herr Holmberg och II: 939 av herr

Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts,

a) att riksdagen måtte uttala, att enligt dess mening vid tillämpningen

av förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning i första

hand generella medgivanden till ianspråktagande av fondmedel bör lämnas

samt att medgivanden, som begränsas till vissa branscher, visst eller vissa

företag eller vissa områden, endast bör komma i fråga, om synnerligen starka

skäl därtill föreligger;

b) att riksdagen måtte antaga det i propositionen nr 159 framlagda förslaget

till förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr

256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning med dels den ändringen,

att de föreslagna ändringarna i 10, 18 och 22 §§ utgår, dels ock den

ändringen att 3, 5, 13, 14 och 17 §§ ävensom punkt 1) av övergångsbestämmelserna

erhåller den lydelse som nedan anges.

3 §.

Avdrag för---av årsvinsten.

Har till---av årsvinsten.

Avdrag enligt denna förordning må åtnjutas allenast därest ett belopp

motsvarande fyrtiosex procent av den gjorda avsättningen inbetalats å särskilt

konto (konto för investering i skogsbruk respektive i rörelse) i riksbanken.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

Å konto---22 §§ stadgas.

Sedan fem ar förflutit från ingången av det kalenderår varunder inbetalningen

verkställts, äger företaget att efter uppsägning hos riksbanken uttaga

högst trettio procent av det ursprungligen inbetalta beloppet eller, i

förekommande fall, av vad därav återstår efter återbetalning enligt 18 §.

Det belopp som sålunda ifrågakommer till uttag efter uppsägning skall

minskas med vad som må hava återbetalats enligt 17 och 22 §§ eller överförts

till annat företags konto för investering enligt 20 § 2 mom. Har uttag

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

efter uppsägning skett, åligger det riksbanken att lämna underrättelse därom

till arbetsmarknadsstyrelsen samt, för att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet,

länsstyrelsen. Särskild underrättelse skall lämnas för varje

i 3 § angivet konto från vilket uttag skett samt innehålla uppgift om företagets

namn och adress ävensom det uttagna beloppets storlek med angivande

jämväl av hur mycket av de uttagna medlen, som inbetalats efter den 30

juni 1960.

Vad i —--annat företag.

När medel--— senare insättningar.

13 §.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen

må medgiva att investeringsfond för rörelse, som avsatts efter den 30

juni 1963, tages i anspråk för överföring till lagerinvesteringskonto. Till sådant

konto överfört belopp skall återföras till beskattning senast vid taxeringen

för det tredje beskattningsåret efter det, under vilket överföringen

verkställts. Kungl. Maj :t äger, om särskilda skäl föranleda det, medgiva att

återföringen må ske först vid en senare tidpunkt. I sådant fall skall vid

återföringen till beskattning upptagas jämväl ett belopp motsvarande viss,

av Kungl. Maj :t bestämd andel av det återförda beloppet.

14 §.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen

må, om särskilda skäl därtill föreligga, medgiva att investeringsfond

för rörelse tages i anspråk för kostnader för vägarbete, anordnande av

vatten- och avloppsledningar, iordningställande i övrigt av tomtområde för

bebyggelse samt liknande arbeten, samt eljest för anordningar avsedda att

motverka vatten- och luftföroreningar ävensom för iordningställande av

markområde för sjöreglering och kraftverksbygge. I fall som avses i 9 §

3 mom. skall dock fråga som nu sagts alltid prövas av Kungl. Maj :t.

Har investeringsfond---sådana kostnader.

17 §.

Beslutar Kungl. Maj :t---i anspråk.

Sedan utbetalning skett, skall riksbanken lämna underrättelse därom till

arbetsmarknadsstyrelsen samt, för att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet,

länsstyrelsen, med angivande av ej mindre företagets namn och

adress samt det utbetalade beloppets storlek än även hur mycket av de uttagna

medlen, som inbetalats efter den 30 juni 1960, ävensom från vilket

konto för investering uttag skett.

Har förordnats —--- med beslutet.

Denna förordning —--följande iakttagas.

1) Äldre bestämmelser skola tillämpas, då fond tagits i anspråk enligt

beslut som meddelats före den 1 juli 1963; dock skall 19 § tillämpas i sin nya

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1963

lydelse, då fråga uppkommer om återföring av fond eller del av fond, vilken

fått tagas i anspråk enligt sådant beslut.

2) Investeringsfond för--- — tidigare år.

3) att riksdagen måtte antaga det i proposition nr 159 framlagda förslaget

till förordning om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag vid

inkomsttaxeringen med den ändringen att 1 § erhåller följande lydelse.

1 §•

Kungl. Maj :t----- 2—4 §§.

Beslut, som---eller reparationer.

III) de likalydande motionerna I: 775 av herr Stefanson m. fl. och II: 936

av herr Enskog m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av

Kungl. Maj :ts proposition nr 159 måtte

a) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till sådan

utvidgning av lagstiftningen om investeringsfond för konjunkturutjämning,

att denna lagstiftning blir tillämplig för alla företag — oavsett företagsform

— som deklarerar sina inkomster enligt bokföringsmässiga grunder;

b) uttala att de föreslagna bestämmelserna avseende rätt för Kungl.

Maj :t att medgiva de ifrågavarande förordningarnas tillämpning i lokaliseringspolitiskt

syfte antages som provisoriska i avvaktan på resultatet av

1959 års utredning angående näringslivets lokalisering; samt

c) i övrigt beakta vad i motionerna anförts;

IV) de likalydande motionerna I: 776 av herrar Sundin och Jonasson samt

11:937 av herrar Fälldin och Börjesson i Falköping, vari hemställts, att

riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 159 måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla

a) om skyndsam utredning angående möjligheter till investeringskonto

för fysiska personer med mot investeringsfondslagstiftningen svarande bestämmelser

om medelsavsättning och investeringsavdrag i enlighet med vad

i motionerna anförts;

b) om att Kungl. Maj :t efter prövning av kommitténs för näringslivets

lokalisering kommande betänkande måtte framlägga förslag till förhöjda

investeringsavdrag och andra skattelättnader, som kan befinnas erforderliga

för en aktiv lokaliseringspolitik; samt

c) om skyndsam prövning angående vidgade möjligheter att använda

investeringsfondsmedel för marknadsbearbetning i utlandet enligt motionernas

syfte; ävensom

V) motionen II: 938 av herr Henningsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen,

vid sin behandling av proposition nr 159, måtte besluta att i den

föreslagna 14 § investeringsfondsförordningen intaga bestämmelse om

att investeringsfond för rörelse får tagas i anspråk jämväl för kostnader

för skadeförebyggande åtgärder i samband med sjöreglering och kraftverksbygge.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1963

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet

hänvisade motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 368 av herrar Mattsson och Torsten Andersson

samt 11:439 av herrar Nilsson i Tvärålund och Börjesson i Falköping,

vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om prövning och förslag till riksdagen om sådana ändringar i förordningen

om investeringsfonder för konjunkturutjämning, att rätten till

avsättningar till sådana fonder utsträckes även till andra företagsformer

än aktiebolag och ekonomiska föreningar; ävensom

II) de likalydande motionerna I: 433 av herr Hagberg m. fl. och II: 531

av herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag senast

till 1964 års riksdag om rätt för rörelseidkare resp. jordbrukare att vid inkomsttaxering

åtnjuta avdrag för avsättning till självfinansieringsfond i

huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som uppdragits i de likalydande

motionerna I: 431 och II: 526.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 368, I: 773, I: 775, I: 776, II. 531 (jfr

II: 526), II: 938 och II: 939.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

I. Inledning, s. 20—22.

II. Historik och gällande rätt m. m., s. 23—31.

III. Investeringsfondslagstiftningens hittillsvarande användning, s. 32—36.

IV. Investeringsfrämjande skattelättnader, s. 37—64.

V. Ändringar i investeringsfondslagstiftningen, s. 64—147.

VI. Departementschefens hemställan, s. 147.

1 anledning av propositionen har till utskottet ingivits en skrivelse från

Sveriges industriförbund, vari hemställts om viss ändring av övergångsbestämmelserna

såvitt angår förslaget beträffande investeringsfonderna för

konj unkturutj ämning.

Motionerna

I motionerna I: 368 och II: i39 erinras om gällande bestämmelser beträffande

investeringsfonder för konjunkturutjämning, som endast är tillämpliga

för svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. Dessa rättssubjekt

har på så sätt erhållit en förmånsställning i jämförelse med företag

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

med annan juridisk form. Näringspolitiken bör principiellt utformas så, att

alla företag oavsett juridisk form kan konkurrera på lika villkor. Även för

rörelseidkare, som är fysiska personer, föreligger behov av att få göra avsättning

till investeringsfond. Enligt motionärernas mening bör förordningen

om investeringsfonder därför ändras så att det blir möjligt även för företag

som drives i annan form än aktiebolag eller ekonomisk förening att göra

avsättningar till investeringsfond på samma villkor. Den nuvarande lagstiftningen

innebär en diskriminering av små och medelstora företag, vilka

i regel drives som handelsbolag eller enskild firma.

Motionerna I: 433 och II: 531 hänvisar beträffande motiveringen till motionerna

1:431 och 11:526. Däri framhålles att särskilt företag som drives

av fysiska personer under enskild firma genom beskattningsreglerna har

otillräckligt utrymme för självfinansiering. Sådana företag har inte samma

möjligheter som aktiebolag och ekonomiska föreningar till skattefri

fondering. De saknar rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avsättning

till investeringsfond. De har inte heller rätt till avdrag för avsättning

till pensionsstiftelse med bibehållande av medlen i rörelsen. Ofta har

dylika företag till följd av bristande tillgång på rörelsekapital en blygsam

lagerhållning och kan därför inte tillgodogöra sig möjligheterna att genom

nedskrivning av lagervärden skapa dolda reserver. Utrustningen med maskiner

och inventarier ger också otillräcklig utgångspunkt för självfinansiering

genom avskrivning. En lämplig utväg att underlätta självfinansieringen

och kapitalbildningen i den här berörda företagarkategorien skulle vara införandet

av bestämmelser, som medger avdrag vid inkomsttaxeringen för

avsättning till självfinansieringsfond, vilken öppet redovisas i bokföringen.

Sådant avdrag skulle förslagsvis årligen kunna ske med upp till 10 procent

av årsvinsten och upp till 5 000 kr. per år, varjämte fondens totala storlek

kunde maximeras till exempelvis 50 000 kr. En tidsbegränsning av 10 år

torde böra föreskrivas för fondavsättnings återförande till beskattning, varvid

reglerna för ackumulerad inkomst torde böra tillämpas.

I motionerna I: 773 och II: 940 framhålles bl. a. att propositionens förslag

beträffande investeringsfonder för konjunkturutjämning innebär en

betänklig försämring för rederiföretagen. Sålunda skall bland annat rederiföretag,

enligt uttalande av departementschefen på sid. 124 i propositionen,

fortsättningsvis äga begränsade möjligheter att taga fond i anspråk för investeringar

i fartyg. Endast då särskilda omständigheter föreligger i det

enskilda fallet, skall sådan fond få utnyttjas till annat än maskinanskaffningar,

som har samband med byggande. Enligt förtydligande i propositionen

avses med detta uttryck dels fasta maskiner och andra till byggnad

hörande inventarier, dels maskinanskaffning i samband med nyetablering

och utvidgning av verksamheten. Den sålunda föreslagna begränsningen,

som inte kommit till uttryck i författningstexten, berör visserligen inte avsättning

till sådan fond i och för sig men, därest fondens framtida användning

begränsas på föreslaget sätt, kommer rederierna givetvis att förlora

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

25

intresset för dylika avsättningar. Detta kan antas inverka oförmånligt på

de svenska varvens framtida sysselsättning, och ett avståndstagande från

detta uttalande är därför befogat.

Den tekniska strukturomvandlingen i förening med det rådande världsöverskottet

på tonnage har medfört en avvaktande hållning inom sjöfartsnäringen

i fråga om nyinvesteringar. Varvskrisen måste med hänsyn till

denna närings betydande överkapacitet beräknas bli långvarig. Vår möjlighet

till bibehållen konkurrenskraft i framtiden är beroende av framsynt

planering och tekniskt förstklassig och högmodern utrustning. I ett sådant

läge förefaller det från de svenska rederiernas och de svenska varvens synpunkt

också mindre välbetänkt att beskära den trygghet för framtida sysselsättning,

som ligger i fortsatt möjlighet till förhandsavskrivning.

Mot denna bakgrund bör rederierna beredas valfrihet att antingen begagna

de nya generella reglerna angående extra avskrivning och särskilt

investeringsavdrag eller att göra förtidsavskrivningar i form av avsättningar

till fonder för konjunkturutjämning, vilka senare måste få utnyttjas på

samma sätt som för närvarande.

Motionärerna i motionerna 1: 774 och II: 939 befarar, såvitt angår investeringsfonderna,

att ett slopande av den generella tillämpningen och en

ökad selektiv användning av lagstiftningen kommer att leda till att företagens

benägenhet att göra avsättningar minskar. Därmed skulle lagstiftningen

väsentligt förlora sin betydelse av ett viktigt sysselsättningspolitiskt

instrument. I princip bör därför — liksom hittills — i första hand generella

medgivanden till fondernas ianspråktagande lämnas. Sådana olägenheter

är, bl. a. från konkurrenssynpunkt, förenade med en begränsning av

frisläppandet till vissa branscher eller vissa landsdelar att en sådan åtgärd

endast undantagsvis bör ifrågakomma. Vad särskilt angår fondernas ianspråktagande

i begränsat lokaliseringspolitiskt syfte anför motionärerna,

att de s. k. avfolkningsregionerna inte gagnas genom förhastade och till sina

verkningar oklara åtgärder. I propositionen ges inte några objektiva kriterier

beträffande vad som skall anses utgöra »avfolkningsområde». Om samhället

skall driva en aktivare lokaliseringspolitik är det nödvändigt att ha

en klar målsättning. Det innebär bl. a. att man måste veta vilka områden

som skall stödjas; härom råder för närvarande mycket delade meningar.

Man måste också göra klart för sig vilka medel man vill använda för samhällets

stöd och under vilka former detta skall ske. Dessa frågor övervägs

för närvarande inom lokaliseringsutredningen. Starka skäl torde därför

kunna anföras för att inte nu på skattelagstiftningens område tillgripa speciella

åtgärder i lokaliseringspolitiskt syfte utan i stället avvakta den pågående

utredningen.

Hittills har, påpekar motionärerna, arbetsmarknadsstyrelsen — ehuru

formell möjlighet därtill föreligger — icke sökt tvinga företagen att ta investeringsfond

i anspråk. Denna restriktiva tillämpning av lagstiftningen

finner motionärerna helt riktig och förutsätter att någon ändring i detta

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

hänseende inte kommer att ske. Den i lagtexten inskrivna möjligheten att

tvinga företag att ta fonderna i anspråk bör användas endast i yttersta

undantagsfall. Ett sådant tvångsmässigt åläggande skulle knappast främja

sysselsättningen utan i regel endast få den effekten, att företaget återför

medlen till beskattning. Att något sådant tvångsföreläggande inte bör tillgripas

i lokaliseringssyfte är självklart.

Vidare erinras i motionerna om att det i propositionen föreslås att Kungl.

Maj :t skall kunna medge företag, som under tider med avsättningssvårigheter

fortsätter sin produktion, rätt att ta investeringsfond i anspråk för överföring

till lagerinvesteringskonto. På detta område, där fråga är om kortsiktiga

åtgärder, föreligger enligt motionärerna vissa risker för att konkurrerande

företag kan bli olika behandlade, och det företag, som får använda

fonderna till lageruppbyggnad, under ogynnsamma omständigheter

kan komma att utöva ett sådant tryck på marknaden genom sin lagerhållning,

att andra företag blir lidande. Motionärerna understryker därför departementschefens

uttalande att stor försiktighet bör iakttas, innan tillstånd

ges till överföring till lagerinvesteringskonto. För att företagen skall

kunna få likvärdiga möjligheter yrkas i motionerna att hittills avsatta

fondmedel, vilka kan förutsättas inte ha avsatts med sikte på lagerinvestering,

inte får användas för överföring till lagerinvesteringskonto. De nya

bestämmelserna bör således endast tillämpas i den mån företaget har gjort

fondavsättningar efter den 1 juli 1963.

Motionärerna berör även utformningen av den föreslagna 14 § i investeringsfondsförordningen.

Här regleras de fall då Kungl. Maj :t, om särskilda

skäl därtill föreligger, kan medge att investeringsfond tas i anspråk för

sådana kostnader, vilka eljest inte är avdragsgilla vid taxeringen. Redan nu

är det möjligt att utnyttja investeringsfonder för vissa kostnader som ett

företag har för motverkande av vatten- och luftföroreningar, nämligen då

dessa kostnader hänför sig till byggnader och maskiner eller anordnande

av vatten- och avloppsledningar. Åtgärder för motverkande av vatten- och

avloppsföroreningar är ofta mycket lämpliga att vidta i ett läge då sysselsättningssvårigheter

föreligger. Den nuvarande gränsdragningen mellan

kostnader för maskiner, byggnader och ledningar, å ena sidan, och kostnader

för arbeten å marken o. dyl., å andra sidan, medför emellertid praktiska

olägenheter. Starka skäl föreligger därför enligt motionerna att införa

en möjlighet att ta fondmedlen i anspråk för alla kostnader för investeringar

av denna art.

Under den förflutna vintern har, framhålles vidare i motionerna, möjlighet

förelegat för företagen att använda investeringsfonder till uppförande

av byggnader. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens beslut skulle fonderna få

användas för byggnadsverksamhet under tiden den 1 juli 1962—den 30 april

1963. Sedermera har styrelsen möjliggjort utnyttjande av fonderna för fortsatta

byggnadsarbeten under tiden den 1 november 1963—den 31 mars 1964.

Emellertid har den stränga vintern medfört att åtskilliga byggnadsarbeten

blivit så kraftigt försenade att de inte, som planerats, kunnat slutföras under

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

27

april månad. Kan ett företag inte uppskjuta den fortsatta byggnadsverksamheten

till tiden efter den 1 november 1963 kommer företaget att delvis gå

miste om de förmåner som lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder

erbjuder och som företaget kalkylerat med i samband med investeringsbeslutet.

Därjämte drabbas företaget av vissa speciella påföljder, om företaget

gjort större uttag av sina i riksbanken deponerade medel än som motsvarar

de ianspråktagna fondmedlen. I sådant fall måste den del av fonden som

motsvarar de för mycket uttagna medlen återföras till beskattning. Enligt

gällande lagstiftning förlorar då företaget sin rätt att göra avsättning till

investeringsfond under samma beskattningsår som det under vilket återföring

skett. Vidare skall återförda medel bli föremål för effektiv beskattning.

Slutligen utgår ett tioprocentigt tillägg för den del av fonden som

återföres. Enligt övergångsbestämmelserna skall ändringarna träda i kraft

den 1 juli 1963. Förordningen skall dock inte tillämpas beträffande medel

som tagits i anspråk före nämnda dag. Det är inte helt klart hur övergångsbestämmelserna

skall tolkas då det gäller återföring av fondmedlen. Enligt

de förordade bestämmelserna skall förbudet mot ny avsättning slopas och

kravet på effektiv beskattning inte längre upprätthållas. Motionärerna utgår

emellertid ifrån att de nya reglerna i denna del kommer att tillämpas vid

1964 års taxering, även om återföring då sker av fondmedel som tagits i anspråk

före den 1 juli 1963. Emellertid föreslås i propositionen också en rätt

för Kungl. Maj :t att befria företag från utgörande av det nyssnämnda tilllägget

å 10 procent av återförda medel. Med den utformning övergångsbestämmelserna

fått synes emellertid denna möjlighet inte kunna användas i

förevarande fall. Motionärerna föreslår därför en sådan ändring av övergångsbestämmelserna

att Kungl. Maj :t får befogenhet att medge befrielse

från nämnda påföljder i de fall då byggnadsarbeten försenats på grund av

den stränga vintern 1962—1963.

I motionerna I: 775 och II: 936 framhålles bl. a. att enighet torde råda om

att beskattningsreglerna kan komma till användning som ett värdefullt komplement

till andra åtgärder från samhällets sida att främja en lugn konjunkturutveckling.

I och med att skattelagstiftningen i ökad utsträckning tilllägges

uppgifter att möta speciella situationer, ökar angelägenheten att tillse

att avsteg inte göres från grundsatsen om likabehandling. Den konflikt mellan

skilda målsättningar som här kan uppkomma berördes av riksdagen

1955. Riksdagen framhöll då att förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning

i första hand borde avse generella medgivanden. Härigenom

bereddes nämligen alla företag, som gjort fondavsättning, samma skatteförmån.

Medgivanden för vissa branscher skulle endast komma i fråga

undantagsvis, och vad slutligen angick individuella medgivanden horde viss

försiktighet iakttagas, enär ett sådant medgivande kunde innebära ett indirekt

ekonomiskt stöd som ett annat företag inom samma bransch, vilket jämväl

gjort fondavsättning, ej erhöll.

Motionärerna hänvisar även till ett uttalande av riksskattenämnden i sam
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

band med remissbehandlingen av investeringsfondsutredningens promemoria.

Därvid underströk nämnden vikten av att lika fall behandlades lika

och att förordningen alltså tillämpades så att större avsteg från principen

om likformighet och rättvisa vid taxeringarna inte skedde än som från konjunktur-

och arbetsmarknadspolitiska synpunkter var oundgängligen nödvändiga.

Motionärerna förutsätter att riksdagen vid propositionens behandling

gör ett uttalande av samma innehåll som riksskattenämnden.

Denna grundsats om skattemässig likabehandling föranleder vissa konkreta

slutsatser från motionärernas sida i fråga om lagstiftningens utformning.

Härutinnan må återges följande.

Det har framstått som en brist i den hittillsvarande lagstiftningen om investeringsfonder

för konjunkturutjämning att denna inte stått öppen för

andra företag än sådana som drivs som juridisk person, d. v. s. huvudsakligen

för aktiebolag. Företag som drivs som enskild firma har varit utestängda.

Investeringslondsutredningen har med åberopande av tekniska svårigheter

ställt sig avvisande till en sådan reform. Finansministern har intagit samma

negativa ståndpunkt. Vad som framkommit vid remissbehandlingen ger vid

handen att fortsatta ansträngningar bör göras att lösa de tekniska problem

som sammanhänger med att rätt till avsättning till investeringsfond medges

också för andra företag än aktiebolag och ekonomisk förening. Motionärerna

föreslår därför riksdagsskrivelse härom.

Det i propositionen framlagda förslaget om att de investeringsfrämjande

åtgärderna skall kunna vid sin tillämpning begränsas till vissa delar av landet,

betecknar ett nytt och lokaliseringspolitiskt inslag i skattelagstiftningen.

Enligt de framlagda författningsförslagen skall det ankomma på Kungl.

Maj :t att bestämma för vilken del eller vilka delar av landet som bestämmelserna

skall kunna tillämpas. Enda villkor för rätt för Kungl. Maj :t att

medge regional tillämpning skall vara att läget på arbetsmarknaden påkallar

det. Några andra regler för tillämpningen varigenom områdets avgränsning

skulle kunna överensstämma med vissa i förordningen angivna, objektiva

kriterier föreslås icke. Det är utan tvekan mindre tillfredsställande att förordningsförslagen

i dessa delar saknar fasta kriterier för sin tillämpning.

Enligt sina direktiv skall lokaliseringsutredningcn förutsättningslöst undersöka

olika möjligheter att påverka näringslivets lokalisering. En huvuduppgift

för utredningen maste härvid bli att med fasta kriterier definiera områden,

som skall komma i åtnjutande av samhälleligt lokaliseringsstöd. Det

är enligt motionärernas mening lämpligt att de av departementschefen nu

föreslagna bestämmelserna antages med uttryckligt angivande som provisoriska

i avvaktan på lokaliseringsutredningens förslag.

Vad slutligen gäller det i propositionen framlagda förslaget om att utvidga

användningen av investeringsfondsmedel till investering i lager kan en sådan

anordning under vissa omständigheter vara användbar. Det är emellertid

påfallande vilken grad av tveksamhet som förslaget mött under remissbehandlingen.

Uppenbarligen torde den föreslagna utvidgningen enligt motionärernas

uppfattning få en begränsad användning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963 29

Motionärerna i motionerna I: 776 och II: 937 anser att det kan befaras att

det i propositionen föreslagna investeringsavdraget på endast 10 procent av

lagerökningens värde kommer att visa sig otillräckligt för den avsedda konjunkturstimulansen.

Investeringsfondsutredningens förslag om ett investeringsavdrag

på 20 procent var enligt ett flertal remissinstanser alltför litet

med hänsyn till de stora kostnader, som är förenade med lagerhållning. Det

torde, såsom det också förutskickats i propositionen, bli anledning att inom

relativt snar framtid ompröva bestämmelserna, sedan vissa erfarenheter

vunnits.

De föreslagna generella reglerna innebär en väsentlig förbättring för de

progressivt beskattade företagargrupperna. Dessa kan härigenom tillföras

ett 10-procentigt investeringsavdrag för maskininvesteringar motsvarande

10-procentavdraget enligt investeringsfondslagstiftningen. Men fortfarande

kvarstår en diskriminering av de mindre företagen. Någon motsvarighet till

investeringsfondslagstiftningens investeringsavdrag i fråga om byggnader och

lagerökning står inte till förfogande för de mindre företagen. Inte heller

torde dessa genom de föreslagna bestämmelserna kunna beredas möjlighet

till sådant särskilt extra avdrag vid den statliga inkomsttaxeringen, som tilllämpades

för vinststeriliseringen vid 1961 och 1962 års taxeringar. Enligt motionärernas

mening bör de beskattningsbestämmelser, som reglerar näringslivets

förhållanden, inte favorisera vissa företagsformer och diskriminera

andra. Bestämmelserna bör vara så utformade, att alla företag får i stort

sett samma konkurrensmöjligheter. Det synes motionärerna därför nödvändigt

att fysiska personer beredes så långt möjligt samma förmåner som

investeringsfondslagstiftningen ger aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Den lösning, som motionärerna vill förorda, är att fysiska personer beredes

möjligheter att avsätta medel på särskilt investeringskonto. De bestämmelser

som gäller för skogskontot bör härvid kunna tjäna som riktmärke.

Med ett sådant investeringskonto bör kunna förenas i stort sett de bestämmelser

i fråga om medelsavsättning och investeringsavdrag, som gäller för

investeringsfonderna. Ifrågavarande spörsmål bör skyndsamt utredas.

Av särskilt värde är uttalandet i propositionen om att investeringsfonderna

och de generella reglerna skall kunna användas i lokaliseringspolitiskt

syfte. Enligt propositionen skall det tioprocentiga investeringsavdraget gälla

även för investeringar som har särskild lokaliseringspolitisk betydelse.

Detta avdrag är enligt motionärernas mening otillräckligt för att en framgångsrik

lokaliseringspolitik skall kunna föras inom områden som har bristande

sysselsättningsmöjligheter. En höjning av investeringsavdraget med

10—15 procent synes i sådana fall vara erforderlig, i vissa fall till en ännu

högre procentsats. För en framgångsrik lokaliseringspolitik torde det dessutom

vara nödvändigt med skattelättnader för nystartade företag under en

följd av år, exempelvis under de fem första åren.

Såväl investeringsfondsutredningen som departementschefen har avvisat

en utvidgning av möjligheterna att använda investeringsfonderna för marknadsbearbetning

i utlandet. En dylik exportfrämjande politik skulle utan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

tvivel bli av stort värde inte minst för de många mindre företag, vilka arbetar

som underleverantörer till exportindustrien. Investeringsfonderna synes

med fördel kunna utnyttjas för marknadsbearbetning i utlandet. En mindre

restriktiv utformning av ifrågavarande bestämmelser bör sålunda på nytt

övervägas.

I motionen 11: 938 framhålles, att den föreslagna utökningen av användningsområdet

för ianspråktagande av investeringsfonder synes vara snäv och

bör utsträckas till att omfatta alla arbeten i samband med sjöregleringar och

andra dämningsarbeten. Vid sjöregleringar och kraftverksbyggen måste nämligen

som regel även omfattande åtgärder vidtagas till förebyggande av skador.

Dylika anordningar är huvudsakligen av sådan art, att de skattemässigt

hänföres till grundlörbättringar och inte till byggnader. I arbetsmarknadsmässigt

hänseende är arbeten i samband med sjöregleringar synnerligen värdefulla

för att utjämna ojämnheter i sysselsättningen, inte minst i skogsoch

fjällbygderna i Norrland, där under en rätt lång övergångstid sysselsättningssvarigheter

kan komma att uppstå på grund av ökad mekanisering

inom skogsbruket. Som exempel på skadeförebyggande åtgärder nämnes avläggsplatser,

tippbryggor, stensprängning, muddring m. m. I fråga om åtskilliga

arbeten för förebyggande av skada gäller att det kan vara svårt att

avgöra huruvida de bör hänföras till byggnader, i vilket fall ianspråktagande

tår ske enligt 11 §, eller till grundförbättring, då bestämmelserna i 14 § investeringsfondsförordningen

blir tillämpliga. För den tillståndsgivande myndigheten

liksom för taxeringsmyndigheterna torde det därför innebära en

fördel, om investeringsfonder får tas i anspråk för kostnader för alla slags

åtgärder i samband med sjöregleringar och andra dämningsarbeten.

Utskottets yttrande

I den förevarande propositionen föreslås på grundval av en av investeringsfondsutredningen

upprättad promemoria vissa ändringar i lagstiftningen

om investeringsfonder för konjunkturutjämning i syfte att göra bestämmelserna

till ett mera verksamt konjunkturpolitiskt medel. Enligt propositionens

förslag skall sålunda investeringsfond under vissa förutsättningar få tas i

anspråk för överföring till lagerinvesteringskonto, varigenom företag skall

kunna fortsätta produktionen under tider med avsättningssvårigheter. Vidare

skall investeringsfond efter särskilt medgivande kunna överföras mellan

bolag inom en koncern. I syfte att stimulera ekonomiska föreningar till ökade

fondavsättningar föreslås att dessas insättningsskyldighet i riksbanken

sänkes från 46 till 40 procent av fondavsättningen. Förslaget upptar även

bestämmelser som möjliggör befrielse — om synnerliga skäl föreligger —

från det tioprocentiga tillägg som skall göras, då fond återföres till beskattning.

Det förutsättes att fonderna under vissa förhållanden skall få användas

i lokaliseringspolitiskt syfte.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963 31

I en särskild förordning framlägges vidare förslag till vissa generella

regler om extra avskrivning å maskiner och inventarier samt särskilt investeringsavdrag

i rörelse och jordbruk. Förslaget innebär att Kungl. Maj:t, om

läget på arbetsmarknaden det påkallar, skall kunna besluta om dylika åtgärder.

Bestämmelserna skall kunna användas även i lokaliseringspolitiskt

syfte.

Vad särskilt angår maskininvesteringar förutsättes i propositionen att

framtida investeringsfonder får tas i anspråk endast för maskinanskaffningar

i samband med byggande. I övrigt bör stimulansen i fråga om sådana investeringar

endast ges via den generella lagstiftningen, varigenom förmånerna

i princip kan komma alla skattskyldiga till godo.

1955 års lagstiftning om investeringsfonder för konjunkturutjämning syftar

till att genom vissa lättnader i beskattningen förmå företagen att under

högkonjunkturer fondera vinstmedel för framtida investeringsändamål, varigenom

en önskvärd utjämning åstadkommes i produktion och sysselsättning.

Även om de erfarenheter, som hittills vunnits av lagstiftningen, är

goda, har det likväl ansetts angeläget att komplettera bestämmelserna i syfte

att uppnå en ur konjunktur- och arbetsmarknadspolitisk synpunkt bättre

och mer samlad effekt av lagstiftningen.

Utskottet finner för sin del de förslag, som härutinnan framlagts i propositionen,

väl ägnade att läggas till grund för lagstiftning på området och

tillstyrker således i princip bifall till propositionen. I vissa hänseenden anser

utskottet sig emellertid böra göra uttalanden och framlägga förslag till

ändringar i de föreslagna bestämmelserna. Härtill återkommer utskottet i det

följande.

Enligt gällande lagstiftning är möjligheterna att avsätta till investeringsfond

för konjunkturutjämning begränsade till aktiebolag och ekonomiska

föreningar. Frågan om utvidgning av denna avsättningsrätt även till fysiska

personer har tagits upp till behandling av investeringsfondsutredningen,

som funnit att nuvarande begränsning bör kvarstå. Departementschefen har

beträffande denna fråga anfört, dels att möjligheten att avsätta till investeringsfond

i regel har intet eller föga värde för de mindre företagen, dels att i

regel endast de större företagen kan hålla sig med en investeringsplanering,

som kan bli av betydelse från sysselsättningssynpunkt. I konjunkturpolitiskt

hänseende finner departementschefen att relativt litet är att vinna på

att avdragsrätten utsträckes till enskilda rörelseidkare samt handels- och

kommanditbolag och förordar därför att investeringsfondslagstiftningen bibehålies

för enbart företag med proportionell beskattning. För skattskyldiga

med progressiv beskattning föreslås i stället ovan angivna generella regler

om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag. Sistnämnda möjlighet

skall jämväl stå de juridiska personerna till buds.

I de inbördes likalydande motionerna I: 368 och II: 439, I: 775 och II: 936

samt I: 776 och II: 937 har framförts yrkanden om prövning av och förslag

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

rörande tillämpning av fondlagstiftningen även för fysiska personer, antingen

genom en utvidgning av gällande bestämmelser härom eller genom

rätt till avsättning till investeringskonto enligt regler liknande dem som nu

gäller för skogskonto. I motionerna 1:433 och 11:531 har yrkats rätt för

främst enskilda rörelseidkare och jordbrukare att vid inkomsttaxeringen åtnjuta

avdrag för avsättning till självfinansieringsfond. Till stöd för yrkandet

i sistnämnda motioner har åberopats bl. a. de möjligheter, som aktiebolag

och ekonomiska föreningar för närvarande har till avdrag för avsättning

till investeringsfond.

Departementschefen har i propositionen ingående diskuterat frågan att

öppna möjligheter även för de fysiska personerna att göra avsättningar till

investeringsfonder för konjunkturutjämning. De skäl, som han därvid åberopat

mot en sådan anordning, finner utskottet övertygande. Med hänsyn

till den progressiva beskattningen för fysiska personer låter det sig inte göra

att inpassa dem i nu gällande förordning. Särskilda bestämmelser i angivet

syfte skulle för de fysiska personernas del leda till en lagstiftning av helt ny

karaktär, i synnerhet som den knappast torde kunna åstadkommas utan sterilisering

av hela det fonderade beloppet. Såsom departementschefen framhållit

måste en sådan lagstiftning förses med komplicerade regler bl. a. om

gottgörelse för överinsättning, om tidsbegränsning av fonderna och om efterbeskattning

vid återföring till beskattning. Liknande svårigheter skulle uppkomma

beträffande självfinansieringsfonder. Med hänsyn till det anförda

anser utskottet sig inte kunna tillstyrka motionsyrkandena om inrättande av

vare sig investerings- eller självfinansieringsfonder för fysiska personer. I

sammanhanget bör, såsom ovan anförts, uppmärksammas att i regel endast

de större och i viss utsträckning de medelstora företagen kan hålla sig med

en sådan fortlöpande investeringsplanering att investeringarna kan igångsättas

med kort varsel, när tillstånd meddelats att ta investeringsfond i ansprak.

Dessa företag drives företrädesvis i aktiebolags- eller föreningsform.

Enligt utskottets mening bör fondlagstiftningen därför bibehållas enbart för

företag med proportionell beskattning. Härvid bör även beaktas de ökade

förmåner som de föreslagna generella reglerna kommer att innebära för

de progressivt beskattade rörelseidkarna och jordbrukarna.

Beträffande principerna för tillståndsgivningen i fråga om såväl de generella

reglerna som investeringsfondslagstiftningen vill utskottet framhålla

följande.

Vid tillkomsten av 1955 års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning

uttalades bl. a. att i första hand borde gälla att generellt

medgivande till ianspråktagande lämnades. Härigenom bereddes nämligen

alla företag, som gjort fondavsättning, samma skatteförmån. Medgivande

som begränsades till vissa branscher kunde dock undantagsvis vara påkallat.

Vad slutligen angick individuella medgivanden borde viss försiktighet

iakttagas, enär ett sådant medgivande kunde innebära ett indirekt ekonomiskt

stöd, som ett annat företag inom samma bransch, vilket jämväl gjort

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963 33

fondavsättning, ej erhöll. Å andra sidan kunde individuella medgivanden

vara motiverade från arbetsmarknadssynpunkt. Det uttalades vidare att

om synnerligen starka skäl förelåg — det kunde ifrågakomma att taga investeringsfonderna

i anspråk för vissa branscher eller för vissa områden.

I den förevarande propositionen ansluter sig departementschefen till ovannämnda

uttalande men understryker samtidigt att en selektiv användning

av såväl investeringsfonder som generella avdrag bör kunna ske i lokaliseringspolitiskt

hänseende. Det huvudsakliga syftet blir dock att förmå företagen

att under tider med minskad sysselsättning öka sina investeringar i

förhållande till vad eljest skulle bli fallet. Om man genom en selektiv prövning

når en bättre effekt från sysselsättningssynpunkt än vid ett generellt

frisläppande kan enligt departementschefen någon kritik inte riktas mot en

sådan tillämpning av lagstiftningen. Det borde därför inte föreligga hinder

att utnyttja de generella reglerna och investeringsfonderna för att ge ett indirekt

stöd åt företagsamheten inom avfolkningsområden.

I motionerna 1:774 och 11:939 har hemställts om riksdagsuttalande att

vid tillämpningen av förordningen om investeringsfonder generella medgivanden

i första hand bör lämnas och att fonderna endast om synnerligen

starka skäl föreligger bör få anlitas för vissa branscher, visst eller vissa företag

eller vissa områden. Den föreslagna bestämmelsen i 1 § i förslaget om

de generella reglerna, enligt vilken beslut skall gälla alla skattskyldiga eller

ock skattskyldiga som driver verksamhet inom viss del av landet, bör enligt

motionärernas mening utgå. I motionerna I: 775 och II: 936 har yrkats riksdagsuttalande

av innebörd att bestämmelserna om lokaliseringspolitiken

skall vara provisoriska i avvaktan på lokaliseringsutredningens förslag. Därjämte

har i motionerna I: 776 och II: 937 hemställts om riksdagsskrivelse

med begäran att Kungl. Maj :t efter prövning av lokaliseringsutredningens

betänkande måtte framlägga förslag till höjda investeringsavdrag och andra

skattelättnader i lokaliseringspolitiskt syfte.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uttalanden angående tillståndsgivningen.

I enlighet med de i propositionen uppdragna riktlinjerna

torde i förekommande fall även mera lokalt betonade sysselsättningsproblem

kunna lösas. Utskottet förutsätter därvid att, i den mån så finnes påkallat,

samordning sker mellan lokaliseringspolitiska åtgärder av olika slag. I detta

sammanhang må framhållas att det ligger i sakens natur att ett dirigerande

av investeringarna på sätt som inte ligger i linje med företagarnas intentioner,

torde minska benägenheten för fondavsättningar, något som ligger varken

i det allmännas eller i företagarnas intresse. Något tvång från det allmännas

sida bör således inte förekomma.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat yrkandena i motionerna

I: 774 och II: 939 samt I: 775 och II: 936, i vad avser lokaliseringspolitiska

åtgärder. I anledning av yrkandet i motionerna I: 776 och II: 937 om förhöjda

investeringsavdrag och andra skattelättnader i lokaliseringspolitiskt

syfte vill utskottet framhålla, att motionärerna i detta hänseende inte anfört

tillräckliga skäl för alt man nu via beskattningen skulle ytterligare

3 Bihang till riksdagens protokoll 1t)GS. 7 samt. Nr 44

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

främja lokaliseringspolitiska strävanden. I vart fall torde effekten av de i

propositionen föreslagna åtgärderna få avvaktas. Härmed får sistnämnda

motionsyrkande anses besvarat.

Vad angår beslutanderätten i fråga om investeringsfonderna föreslog investeringsfondsutredningen

att densamma, såsom nu gäller, i allt väsentligt

skulle ligga hos arbetsmarknadsstyrelsen. I sitt remissyttrande över utredningens

promemoria tillstyrkte riksskattenämnden utredningens förslag men

framhöll, att ju större befogenheter arbetsmarknadsmyndigheterna fick på

ifrågavarande område, desto större blev risken för att lagstiftningen kom i

konflikt med den för all beskattning grundläggande principen att taxeringarna

skall i möjligaste måtto vara likformiga och rättvisa. Nämnden ville

därför understryka vikten av att lika fall behandlades lika och att fondförordningen

alltså tillämpades så att större avsteg från nämnda princip inte

skedde än som från konjunktur- och arbetsmarknadspolitiska svnpunkter

var oundgängligen nödvändiga. Departementschefen föreslår att det bör ankomma

på Kungl. Maj :t att avgöra såväl när de generella reglerna skall tilllämpas

som när investeringsfonderna skall friges. Beslutanderätten beträffande

investeringsfonderna skall dock i åtskilliga fall kunna delegeras på

arbetsmarknadsstyrelsen. Detta innebär — framhåller departementschefen

— inte någon större ändring i sak i förhållande till vad nu gäller, eftersom

arbetsmarknadsstyrelsen hittills fattat sina beslut om frisläppande av investeringsfonderna

i samråd med regeringen.

I motionerna I: 775 och II: 936 förutsätter motionärerna att riksdagen vid

propositionens behandling gör ett uttalande av samma innehåll som riksskattenämnden.

Mot riksskattenämndens uttalande kan i och för sig någon erinran inte

göras. Utskottet vill dock erinra om att uttalandet gjordes mot bakgrunden

av vad investeringsfondsutredningen föreslagit i fråga om beslutanderätten.

Såsom frågan lösts i propositionen torde tillräckliga garantier i detta hänseende

föreligga. Enligt utskottets mening erfordras inte något särskilt riksdagsuttalande

i denna del. Med det anförda får utskottet avstyrka motionerna

härutinnan.

Efter dessa frågor av mera principiell karaktär övergår utskottet till att

behandla vissa föreslagna ändringar i förordningen om investeringsfonder

för konjunkturutjämning.

Såvitt angår maskininvesteringar bör enligt förslaget, såsom tidigare

nämnts, investeringsfond i princip endast få tas i anspråk för investeringar

i samband med byggande. Nu gällande bestämmelser om användning av

fondmedel för anskaffning, ombyggnad och reparation av fartyg föreslås i

samband därmed slopade, dock att äldre fonder skall få användas i enlighet

med vad som nu gäller. För rederiernas del bör enligt förslaget borttagandet

av möjligheten att avsätta till investeringsfond ersättas av rätt till initialavskrivning

och särskilt investeringsavdrag enligt de generella reglerna.

I de likalydande motionerna I: 773 och II: 940 har yrkats att investerings
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

35

fond även i fortsättningen skall få tas i anspråk för kostnader för anskaffande,

ombyggnad och reparation av fartyg och andra transportmedel. Motionärerna

önskar även ett uttalande av riksdagen att fond får tas i anspråk

för fartygsanskaffningar samt för ombyggnad och reparation av fartyg under

tid och villkor, som gäller för fartyg enligt 1 § i de generella reglerna.

Motionärerna understryker att det med hänsyn till rederinäringens och

varvsindustrins aktuella situation är angeläget att de generella reglerna och

investeringsfondslagstiftningen kan komma till alternativ användning beträffande

fartygen.

Vad motionärerna anfört finner utskottet i vissa hänseenden värt beaktande.

Med hänsyn härtill och då investeringar i fartyg är av en storleksordning

som i många fall överträffar byggnadsinvesteringarna finner utskottet

starka skäl tala för att även framtida fondavsättningar bör få tas i anspråk

för anskaffande, ombyggnad och reparation av fartyg. Utskottet vill

därför förorda att nu gällande principer för tillståndsgivningen bibehålies

såvitt avser fartyg. Investeringsfond bör även få tas i anspråk för investeringar

i maskiner i hittills tillämpad omfattning. Med det anförda anser utskottet

sig i huvudsak ha tillgodosett motionerna I: 773 och II: 940. Utskottets

förslag härutinnan föranleder vissa ändringar i den föreslagna författningstexten.

Enligt gällande bestämmelser har Kungl. Maj :t, om särskilda skäl föreligger,

möjlighet att medge företag, som driver rörelse i utlandet, att ta investeringsfond

i anspråk för att främja avsättningen utomlands av varor,

som företaget tillverkar här i riket. På denna punkt föreslås ingen ändring i

propositionen.

I de likalydande motionerna I: 776 och II: 937 har hemställts om skyndsam

prövning av frågan om vidgade möjligheter att ta investeringsfondsmedel

i anspråk för marknadsbearbetning i utlandet.

Departementschefen delar i denna fråga investeringsfondsutredningens

uppfattning att stimulans av investeringar utomlands bör ges på annat sätt

än genom investeringsfondslagstiftningen. Utskottet kan icke finna att motionärerna

anfört några bärande skäl för en utvidgad användning av fondmedel

för ifrågavarande ändamål. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

I: 776 och II: 937 i denna del.

Den föreslagna möjligheten att överföra medel från investeringsfond för

rörelse till lagerinvesteringskonto är avsedd att stödja företag, som i tider

av konjunkturnedgång fortsätter sin produktion trots avsättningssvårigheter.

I motionerna I: 774 och II: 939 har yrkats en sådan ändring i förslaget att

endast investeringsfond för rörelse, som avsatts efter den 30 juni 1963, får

tas i anspråk för sådan överföring. Beträffande äldre fonder har företagarna

nämligen icke haft anledning räkna med att medlen skulle tas i anspråk för

dylika ändamål.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

Den föreslagna användningen av investeringsfonderna kan komma att

medföra vissa svårigheter i den praktiska tillämpningen. Som konjunkturinstitutet

framhållit i sitt yttrande över investeringsfondsutredningens förslag

torde svårigheterna framför allt bestå i att avgöra om en produktionsnedgång

över huvud taget är konjunktur- eller strukturbetonad. Från annat

håll har framförts att felbedömningar härutinnan kan medföra rubbningar

i bestående konkurrensförhållanden. Såsom departementschefen uttryckligen

framhållit är det här fråga om en försökslagstiftning och att instrumentet

får användas med viss försiktighet. Utskottet vill ansluta sig till sistnämnda

uttalande. Den försiktiga bedömningen bör även gälla i fråga om

äldre fonder. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat förevarande

yrkande i motionerna I: 774 och II: 939.

Enligt förslaget kan investeringsfond för rörelse, om särskilda skäl föreligger,

få tas i anspråk för kostnader för vissa angivna ändamål av grundförbättrings

natur. Exemplifieringen omfattar enligt förslaget även kostnader

för iordningställande av markområde för sjöreglering och kraftverksbygge.

I motionerna I: 774 och II: 939 har yrkats att sådan investeringsfond bör

få tas i anspråk för kostnader avsedda att motverka vatten- och luftföroreningar

även i sådana fall som inte täckes av nu gällande bestämmelser. Därjämte

har i motionen II: 938 hemställts att investeringsfond bör få tas i anspråk

även för sådana kostnader för skadeförebyggande åtgärder i samband

med sjöreglering och kraftverksbygge, som enligt motionärernas mening inte

inrymmes i det föreliggande förslaget.

Utskottet vill i anledning härav framhålla, att i författningstexten endast

angivits exempel på åtgärder av grundförbättrings natur. Det ankommer på

de tillståndsgivande myndigheterna att med ledning av angivna exempel bedöma

för vilka kostnader en fond bör få anlitas. Utskottet anser det inte

möjligt att man genom en uppräkning exakt skulle kunna täcka alla varianter

av uppkommande fall. Utskottet vill emellertid framhålla att man vid

frågans bedömning får fästa avgörande vikt vid sysselsättningssynpunkterna

och inte vid angelägenhetsgraden från andra synpunkter beträffande vidtagna

arbeten. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat yrkandena i

motionerna I: 774 och II: 939 i här berörda del ävensom motionen II: 938.

I övergångsbestämmelserna föreslås under punkten 1, att äldre bestämmelser

skall tillämpas, då fond tages i anspråk enligt beslut som meddelats före

den 1 juli 1963.

I motionerna I: 774 och II: 939 erinras om att ändringarna i investeringsfondslagstiftningen

enligt övergångsbestämmelserna skall träda i kraft den

1 juli 1963 och att de nya bestämmelserna inte skall tillämpas beträffande

medel som tas i anspråk enligt beslut meddelat före nämnda dag. Motionärerna

framhåller att det inte är helt klart hur övergångsbestämmelserna

skall tolkas då det gäller återföring till beskattning av äldre fondmedel. Enligt

de förordade bestämmelserna skall förbudet mot ny avsättning slopas.

Motionärerna utgår ifrån att de nya reglerna i denna del kommer att tilläm
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1963 37

pas vid 1964 års taxering, även om återföring sker av fondmedel som tagits

i anspråk före den 1 juli 1963. Även i ett annat avseende kan övergångsbestämmelserna

enligt motionärernas mening föranleda tveksamhet. I propositionen

föreslås nämligen rätt för Kungl. Maj :t att befria företag från angivet

tillägg å tio procent för den del av fond som återföres till beskattning. Med

den utformning övergångsbestämmelserna erhållit torde — framhåller motionärerna

— denna möjlighet inte kunna användas, da beslut om ianspråktagande

meddelats före den 1 juli 1963. Motionärerna föreslår därför sådan

ändring av övergångsbestämmelserna, att Kungl. Maj :t får befogenhet att

medge befrielse från nämnda påföljder i de fall då byggnadsarbeten försenats

av den stränga vintern 1962—1963.

Utskottet vid inte utesluta att tveksamhet kan uppkomma vid tolkningen

av övergångsbestämmelserna i det hänseende som motionärerna här ovan

angivit och anser sig därför böra tillstyrka föreliggande motioner i denna

del.

De i propositionen framlagda förslag som inte närmare redovisats i detta

betänkande, föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 159 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas ävensom i anledning av de inbördes likalydande

motionerna I: 773 av herr Gorthon m. fl. och II:

940 av herr Regnéll samt I: 774 av herr Holmberg och II:

939 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. — måtte antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 27 maj

1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning

med de ändringar

dels att 11 § erhåller

tecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag

11 §•

Tager företag---närstående

företag;

b) för avskrivning å maskiner och

andra för stadigvarande bruk avsedda

inventarier, som anskaffats under

beskattningsåret och som, såvitt gäller

andra tillgångar än transportme
-

följande såsom utskottets förslag be
Utskottets

förslag

11 §•

Tager företag--— närstående

företag;

b) för avskrivning å maskiner och

andra för stadigvarande bruk avsedda

inventarier, som anskaffats under

beskattningsåret och som, såvitt gäller

andra tillgångar än transportme
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

Kungl. Maj:ts förslag

del i internationell trafik, äro avsedda

att nyttjas i här i riket bedriven

verksamhet.

c) för kostnader —----i riket.

Därest investeringfond efter beslut

enligt 9 § 1 eller 3 mom. fått tagas

i anspråk under flera på varandra

följande beskattningsår för ny-, tilleller

ombyggnad eller för underhållsarbeten

å byggnad eller för fasta maskiner

eller andra till byggnad hörande

inventarier, må företaget, under

förutsättning att avdrag för kostnaderna

under de tidigare åren icke

redan skett, under det sista året taga

fonden i anspråk för avskrivning å

byggnaden eller inventarierna eller

för täckande av underhållskostnader

med högst ett belopp motsvarande de

uppkomna kostnaderna under de ifrågavarande

åren. Vad nu sagts skall

äga motsvarande tillämpning i fråga

om anläggande och underhåll av flottleder

och vägar.

Kungl. Maj :t — ---riket till
verkar.

Vid tillämpning---— under be
skattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

Utskottets förslag

del i internationell trafik, äro avsedda

att nyttjas i här i riket bedriven

verksamhet, ävensom för kostnader

under beskattningsåret för ombyggnad

och reparation av fartyg.

c) för kostnader---i riket.

Därest investeringsfond efter beslut

enligt 9 § 1 eller 3 mom. fått tagas

i anspråk under flera på varandra

följande beskattningsår för ny-, tilleller

ombyggnad eller för underhållsarbeten

å byggnad eller för fasta maskiner

eller andra till byggnad hörande

inventarier, må företaget, under

förutsättning att avdrag för kostnaderna

under de tidigare åren icke

redan skett, under det sista året taga

fonden i anspråk för avskrivning å

byggnaden eller inventarierna eller

för täckande av underhållskostnader

med högst ett belopp motsvarande de

uppkomna kostnaderna under de ifrågavarande

åren. Vad nu sagts skall

äga motsvarande tillämpning i fråga

om ny- eller ombyggnad av fartyg

ävensom anläggande och underhåll av

flottleder och vägar.

Kungl. Maj :t---riket tillver
kar.

Vid tillämpning---under be
skattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

dels ock att övergångsbestämmelserna erhåller följande

såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

Denna förordning---- följ an- Denna förordning---följande

de iakttagas. iakttagas.

1. Äldre bestämmelser skola tilläm- 1. Äldre bestämmelser skola tillämpas,

då fond tagits i anspråk enligt pas, då fond tagits i anspråk enligt

beslut som meddelats före den 1 juli beslut som meddelats före den 1 juli

1963; dock skola bestämmelserna i

19 § i dess nya lydelse tillämpas järn
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

Kungl. Maj:ts förslag

2. Investeringsfond för rörelse enligt

förordningen den 27 maj 1955

<nr 256), som avsatts under beskattningsår

för vilket taxering i första

instans ägt rum år 1963 eller tidigare,

må jämlikt 10 § eller jämlikt vederbörligt

beslut tagas i anspråk jämväl

för i 11 § första stycket vid b) och

c) i tidigare lydelse angivna ändamål.

I fråga om ny- eller ombyggnad av

fartyg och i fråga om nedskrivning

å lager skola därvid bestämmelserna i

II § andra och fjärde styckena i tidigare

lydelse alltjämt gälla.

3. Har företag---nyss sagts.

4. I stället---tillkomma ar
betsmarknadsstyrelsen.

5. Denna förordning---tidi
gare

år.

Utskottets förslag

väl, då fråga uppkommer om återföring

till beskattning av fond eller

del av fond, vilken fått tagas i anspråk

enligt sådant beslut.

2. Investeringsfond för rörelse enligt

förordningen den 27 maj 1955

(nr 256), som avsatts under beskattningsår

för vilket taxering i första

instans ägt rum år 1963 eller tidigare,

må jämlikt 10 § eller jämlikt vederbörligt

beslut tagas i anspråk jämväl

för i 11 § första stycket vid b) och

c) i tidigare lydelse angivna ändamål.

I fråga om nedskrivning å lager skola

därvid bestämmelserna i 11 § andra

och fjärde styckena i tidigare lydelse

alltjämt gälla.

3. Har företag — ---nyss sagts.

4. I stället--— tillkomma ar
betsmarknadsstyrelsen.

5. Denna förordning---tidi
gare

år.

och särskilt investe
-

2) förordning om extra avskrivning

ringsavdrag vid inkomsttaxeringen;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 368 av herrar Mattsson

och Torsten Andersson samt II: 439 av herrar Nilsson i

Tvärålund och Börjesson i Falköping,

2) de likalydande motionerna I: 433 av herr Hagberg m. fl.

och II: 531 av herr Heckscher m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 773 av herr Gorthon

m. fl. och II: 940 av herr Regnéll,

4) de likalydande motionerna I: 774 av herr Holmberg

och II: 939 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,

5) de likalydande motionerna I: 775 av herr Stefanson

m. fl. och II: 936 av herr Enskog m. fl.,

6) de likalydande motionerna I: 776 av herrar Sundin och

Jonasson samt II: 937 av herrar Fälldin och Börjesson i Falköping,

ävensom

7) motionen II: 938 av herr Henningsson m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr ii år 1963

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 22 maj 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Stefanson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,

Nordenson och Paul Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Gustafson i Göteborg, Kärrlander*,

Vigelsbo, Magnusson i Borås, Forsberg, Kristenson i Göteborg*, Larsson

i Umeå, von Sydow och fru Skantz.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Stefanson, Lundström, Gösta Jacobsson, Nordenson, Gustafson

i Göteborg, Magnusson i Borås, Larsson i Umeå och von Sydow, vilka

— med åberopande av innehållet i förevarande motioner i vad avser yrkande

om utredning rörande utvidgning av lagstiftningen om investeringsfonder

för konjunkturutjämning så att denna lagstiftning blir tillämplig

för alla företag oavsett företagsform —- ansett, att utskottet bort tillstyrka

sådan utredning och att utskottet således bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

I: 775 av herr Stefanson m. fl. och II: 936 av herr Enskog

m. fl. ävensom i anledning av de likalydande motionerna

I: 776 av herrar Sundin och Jonasson samt II: 937 av herrar

Fälldin och Börjesson i Falköping, de likalydande motionerna

I: 368 av herrar Mattsson och Torsten Andersson

samt 11:439 av herrar Nilsson i Tvärålund och Börjesson

i Falköping samt de likalydande motionerna 1:433 av herr

Hagberg m. fl. och II: 531 av herr Heckscher m. fl. — måtte

i skrivelse till Kungi. Maj :t anhålla om utredning och förslag

till sådan utvidgning av lagstiftningen om investeringsfonder

för konjunkturutjämning, att denna lagstiftning blir

tillämplig för alla företag oavsett företagsform.

II) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett,

dels att det stycke i utskottets yttrande, som på s. 32 börjar med orden

»Departementschefen har» och slutar med orden »och jordbrukarna.», bort

ha följande lydelse:

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963 41

»De förevarande motionerna syftar till sådana beskattningsbestämmelser

på ifrågavarande område, att alla företag kan få i stort sett samma konkurrensmöjligheter.

Utskottet delar uppfattningen, att fysiska personer så

långt möjligt bör beredas samma förmåner som investeringsfondslagstiftningen

ger aktiebolag och ekonomiska föreningar. I såväl Norge som Danmark

har fysiska personer möjligheter att göra avsättning till investeringsfonder.

Motsvarande möjligheter bör kunna öppnas även för vårt lands vidkommande.

Liksom för aktiebolag och ekonomiska föreningar maste det

även för de mindre företagen anses vara ett primärt intresse, att de får möjligheter

att bygga upp medel för olika investeringsändamål. I motionerna

1:776 och 11:937 har förordats, att fysiska personer skall få möjligheter

att avsätta medel på särskilt investeringskonto i huvudsak enligt den metod

som tillämpas för skogskontot. Med ett sådant investeringskonto bör kunna

förenas i stort sett de bestämmelser i fråga om medelsavsättning och investeringsavdrag

som gäller för investeringsfonderna. Dylika möjligheter

för de enskilda rörelseidkarna och jordbrukarna måste tillmätas stor betydelse

ur konjunkturpolitisk synpunkt och torde också tillgodose kravet

på erforderlig enkelhet i tillämpningen. Utskottet tillstyrker motionsyrkandet

om skyndsam utredning av ifrågavarande spörsmål.»

dels ock att utskottet bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

I: 776 av herrar Sundin och Jonasson samt II: 937 av herrar

Fälldin och Börjesson i Falköping ävensom i anledning av

de likalydande motionerna I: 368 av herrar Mattsson och

Torsten Andersson samt II: 439 av herrar Nilsson i Tvärålund

och Börjesson i Falköping, de likalydande motionerna

I: 433 av herr Hagberg m. fl. och II: 531 av herr Heckscher

m. fl. samt de likalydande motionerna I: 775 av herr

Stefanson m. fl. och II: 936 av herr Enskog m. fl., såvitt nu

är i fråga — måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

skyndsam utredning angående möjligheter till investeringskonto

för fysiska personer med mot investeringsfondslagstiftningen

svarande bestämmelser om medelsavsättning

och investeringsavdrag i enlighet med vad utskottet anfört.

III) av herrar Gösta Jacobsson, Nordenson, Magnusson i Borås och von

Sydow, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

I: 431 av herr Hagberg m. fl. och II: 526 av herr Heckscher m. fl. —- ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 433 av herr Hagberg m. fl. och II: 531 av herr Heckscher

m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte framlägga förslag senast till 1964 års riksdag

om rätt för rörelseidkare resp. jordbrukare att vid inkomst
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

taxering åtnjuta avdrag för avsättning till självfinansieringsfond

i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna

uppdragna riktlinjer.

IV) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett,

dels att den del av utskottets yttrande, som på s. 33 börjar med orden

»Utskottet ansluter» och på s. 34 slutar med orden »anses besvarat.», bort

ha följande lydelse:

»Utskottet anser sig kunna godtaga de i propositionen föreslagna principerna

för tillståndsgivningen men vill understryka angelägenheten av att

såväl investeringsfondslagstiftningen som de generella reglerna verkligen

kommer till användning som instrument för en aktiv lokaliseringspolitik. Enligt

propositionen skall det 10-procentiga investeringsavdraget gälla även för

investeringar som har särskild lokaliseringspolitisk betydelse. Utskottet delar

den i motionerna I: 776 och II: 937 uttalade meningen att såväl ett förhöjt

investeringsavdrag som andra skattelättnader för nystartade och utvidgade

företag är nödvändiga, om en framgångsrik lokaliseringspolitik skall kunna

föras i områden som har bristande sysselsättningsmöjligheter.

Då den pågående utredningen rörande näringslivets lokalisering, som

inom kort torde vara färdig med sitt arbete, kan förutsättas uppmärksamma

de här berörda spörsmålen, bör det ankomma på Kungl. Maj :t att efter prövning

av utredningens betänkande lägga fram förslag till förhöjt investeringsavdrag

och andra skattelättnader, som kan befinnas nödvändiga för en aktiv

lokaliseringspolitik. Bestämmelserna bör därvid göras tillämpliga även

för det av utskottet enligt ovan förordade investeringskontot för fysiska personer.

Utskottet tillstyrker sålunda det förevarande yrkandet i motionerna

I: 776 och 11:937.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat även yrkandena i motionerna

I: 774 och II: 939 samt I: 775 och II: 936 i vad avser lokaliseringspolitiska

åtgärder.»

dels ock att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna I:

776 av herrar Sundin och Jonasson samt 11:937 av herrar

Fälldin och Börjesson i Falköping samt i anledning av de

likalydande motionerna I: 775 av herr Stefanson m. fl. och

II: 936 av herr Enskog m. fl. ävensom med avslag på de

likalydande motionerna I: 774 av herr Holmberg och II: 939

av herr Nilsson i Svalöv m. fl., såvitt nu är i fråga, måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om att Kungl. Maj :t efter

prövning av kommitténs för näringslivets lokalisering aviserade

betänkande måtte framlägga förslag till förhöjda investeringsavdrag

och andra skattelättnader, som kan befinnas

erforderliga för en aktiv lokaliseringspolitik, i enlighet med

vad utskottet anfört.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963 43

V) av herrar Stefanson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin, Nordenson,

Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Magnusson i Borås, Larsson i Umeå och von

Sgdow, vilka ansett,

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 35, som börjar med orden

»Departementschefen delar» och slutar med orden »denna del.» bort ha följande

lydelse:

»Enligt utskottets mening är det i hög grad önskvärt, att de företag som

är inriktade på export stimuleras till ytterligare ansträngningar att öka sin

avsättning utomlands. En exportfrämjande politik är av stort värde inte

minst för de många mindre företag, som arbetar som underleverantörer till

exportindustrin. Såsom redovisats av investeringsfondsutredningen har i

norsk lagstiftning införts bestämmelser om skattefria fondavsättningar för

bl. a. bearbetning av marknader i utlandet. Företag som ensamma eller tillsammans

med andra arbetar med sikte på exportmarknaden kan härigenom

lättare finansiera marknadsbearbetningen i den skärpta konkurrens, som förändringarna

i marknadsförhållandena väntas medföra. Den svenska investeringsfondslagstiftningen

är sålunda väsentligt mera restriktiv i nämnda avseende.

Enligt utskottets mening bör investeringsfonderna i ökad utsträckning

kunna utnyttjas för marknadsbearbetning i utlandet av företag ensamma

eller tillsammans med andra. Utskottet tillstyrker alltså det förevarande

motionsyrkandet.»

dels ock att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 776 av herrar Sundin och Jonasson samt II: 937 av herrar

Fälldin och Börjesson i Falköping, såvitt nu är i fråga, måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam prövning

angående vidgade möjligheter att använda investeringsfondsmedel

för marknadsbearbetning i utlandet i enlighet med vad

utskottet ovan anfört.

Särskilt yttrande

av herrar Stefanson, Lundström, Gösta Jacobsson, Nordenson, Gustafson i

Göteborg, Magnusson i Borås, Larsson i Umeå och von Sydow, vilka anfört

följande:

»Investeringsfonderna skall enligt departementschefens förslag också kunna

användas i lokaliseringspolitiskt syfte. Som bl. a. riksskattenämnden anfört

innebär detta en ökad selektiv användning som kan komma att strida

mot den för all beskattning grundläggande principen att taxeringarna i möjligaste

mån skall vara likformiga och rättvisa. En ökad grad av selektivitet

i tillståndsgivningen kan också enligt vår mening befaras rubba företagens

förtroende för fondernas användbarhet och därmed minska deras benägenhet

att göra avsättningar.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963

Vi vill dock icke motsätta oss att investeringsfonderna i särskilt angelägna

fall användes för att främja sysselsättning i områden med arbetslöshet av

mer bestående karaktär. Propositionen saknar emellertid fasta och entydiga

kriterier för en sådan lokaliseringspolitisk användning. Detta problem behandlas

av 1959 års kommitté för näringslivets lokalisering.

För att samhällets lokaliseringsstöd skall bli effektivt fordras att de olika

åtgärder som ingår i detta utgör ett samlat program med fasta mål och objektiva

och entydiga kriterier för de områden och regioner som skall kunna

komma i fråga för detta stöd. När resultatet av utredningens arbete föreligger,

vilket kan väntas före nästa års riksdag, bör enligt vår uppfattning

principerna för tillämpningen av investeringsfondslagstiftningen i lokaliseringspolitiskt

syfte omprövas av riksdagen. De i propositionen föreslagna

åtgärderna får därför inte prejudicera en sådan prövning».

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630676

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:312 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och lf §§ lagen den 19 juni 19^2 a1 i texten