Betänkande i anledning av Kungl. J\Iaj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955
1963-05-22 · 44 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 42 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1963:44, Betänkande i anledning av Kungl. J\Iaj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1963
1
Nr 44
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. J\Iaj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder
för konjunkturutjämning, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 29 mars 1963 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 159, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)
om investeringsfonder för konjunktur utjämning; samt
2) förordning om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag vid
inkomsttaxeringen.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen framlägges förslag till vissa ändringar i lagstiftningen om
konjunkturinvesteringsfonder i syfte att göra denna lagstiftning till ett mera
verksamt medel i konjunkturpolitiken. Sålunda föreslås bl. a. att Kungl.
Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen skall
kunna medgiva företag, som under tider med avsättningssvårigheter fortsätter
sin produktion, att taga investeringsfond i anspråk för överföring till
tagerinvesteringskonto. Efter särskilt medgivande skall investeringsfond
kunna överföras mellan bolag inom en koncern.
För att stimulera ekonomiska föreningar till fondavsättningar föreslås
att insättningsskyldigheten i riksbanken för sådana företag skall sänkas
(från 46) till 40 procent av fondavsättningen. Kungl. Maj :t skall enligt förslaget,
om synnerliga skäl föreligger, äga medgiva befrielse från det tioprocentiga
tillägg, som skall göras då fond återföres till beskattning.
Vidare föreslås att fonderna under vissa förhållanden skall kunna användas
i lokaliseringspolitiskt syfte.
Slutligen framlägges förslag om generella regler av innebörd att Kungl.
Maj :t, om läget på arbetsmarknaden påkallar det, skall äga besluta att rörelseidkare
och jordbrukare som under viss tid anskaffar maskiner och inventarier
får vid taxeringen åtnjuta avdrag för extra avskrivning (initialavskrivning)
å dessa tillgångar med 30 procent och ett särskilt investeringsavdrag
motsvarande 10 procent av anskaffningskostnaden. Även dessa generella
regler skall kunna användas i lokaliseringspolitiskt syfte.
Bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1963.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 44
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1963
De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)
om investeringsfonder för konjunkturutjämning
qnHärig.en°m förordnas, att 1, 3 och 5—7 §§, 9 § 1 mom., 10-23, 25, 28 och
30 §§ förordningen den 27 maj 1955 om investeringsfonder för konjunkturutj
amning ävensom anvisningarna till 1, 3 och 11 §§ samma förordning skola
erhalla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §■ 1 §.
• XV* beräkning av nettointäkt av Vid beräkning av nettointäkt av
jordbruksfastighet och av rörelse en- jordbruksfastighet och av rörelse enligt
kommunalskattelagen och förord- ligt kommunalskattelagen och förordningen
om statlig inkomstskatt må ningen om statlig inkomstskatt må
svenskt aktiebolag och svensk ekono- svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk
nnsk förening åtnjuta avdrag i enlig- förening och svensk sparbank åtnjuta
het med bestämmelserna i denna för- avdrag i enlighet med bestämmelserordning
för belopp, som avsättes till na i denna förordning för belopp, som
investeringsfond. avsättes till investeringsfond.
förela8---medgivande Om företag---medgivande
därtill. därtill. °
3 §.
Avdrag för---av årsvinsten.
Avdrag enligt denna förordning må
åtnjutas allenast därest ett belopp
motsvarande fyrtiosex procent av den
gjorda avsättningen inbetalats å särskilt
konto (konto för investering i
’ Se.naste lydelse av 1 och 6 §§ se 1957:63,
till 3 | se 1960:236, av 11, 12, 13, 15 och 17
3 §•
Avdrag för---av årsvinsten.
Har till lagerinvesteringskonto enligt
13 § överfört belopp återförts till
beskattning, må, utan hinder av vad
i nästföregående stycke stadgas, för
samma beskattningsår avdrag åtnjutas
för avsättning till investeringsfond
för rörelse i den mån avsättningen
icke överstiger det återförda beloppet,
i förekommande fall ökat med
andel, som avses i sista punkten av
nämnda paragraf, överstiger avsättningen
det återförda beloppet jämte
tillägg, må för den överskjutande delen
avdrag åtnjutas med högst fyrtio
procent av årsvinsten.
Avdrag enligt denna förordning må
åtnjutas allenast därest ett belopp
motsvarande, för aktiebolag, fyrtiosex
procent och, för ekonomisk förening
samt sparbank, fyrtio procent
av 3, 5, 10, 16, 18 och 22 §§ samt anvisningarna
§§ se 1959: 69 samt av 20 § se 1957: 77.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
(Nuvarande lydelse)
skogsbruk respektive i rörelse) i riksbanken.
(Se vidare anvisningarna.)
5 §•
Å konto för investering inbetalade
medel må icke utbetalas i andra fall
än som nedan i denna paragraf samt
i 16, 18 och 22 §§ stadgas.
Sedan fem år förflutit från ingången
av det kalenderår varunder inbetalningen
verkställts, äger företaget
att efter uppsägning hos riksbanken
uttaga högst trettio procent av det ursprungligen
inbetalta beloppet eller,
i förekommande fall, av vad därav
återstår efter återbetalning enligt 18 §.
Det belopp som sålunda ifrågakommer
till uttag efter uppsägning skall
minskas med vad som må hava återbetalats
med stöd av 16 och 22 §§.
Har uttag efter uppsägning skett, åligger
det riksbanken att lämna underrättelse
därom till länsstyrelsen för
att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet.
Särskild underrättelse
skall lämnas för varje i 3 § angivet
konto från vilket uttag skett samt innehålla
uppgift om företagets namn
och adress ävensom det uttagna beloppets
storlek med angivande jämväl
av hur mycket av de uttagna medlen,
som inbetalats efter den 30 juni 1960.
När medel utbetalas med stöd av
16 och 22 §§, skola tidigare inbetalta
medel tagas i anspråk före senare insättningar.
(Föreslagen lydelse)
av den gjorda avsättningen inbetalats
å särskilt konto (konto för investering
i skogsbruk respektive i rörelse)
i riksbanken.
(Se vidare anvisningarna.)
5 §.
Å konto för investering inbetalade
medel må icke utbetalas i andra fall
än som nedan i denna paragraf samt
i 17, 18 och 22 § § stadgas.
Sedan fem år förflutit från ingången
av det kalenderår varunder inbetalningen
verkställts, äger företaget
att efter uppsägning hos riksbanken
uttaga högst trettio procent av det ursprungligen
inbetalta beloppet eller,
i förekommande fall, av vad därav
återstår efter återbetalning enligt 18 §.
Det belopp som sålunda ifrågakommer
till uttag efter uppsägning skall
minskas med vad som må hava återbetalats
enligt 17 och 22 §§ eller
överförts till annat företags konto för
investering enligt 20 § 2 mom. Har
uttag efter uppsägning skett, åligger
det riksbanken att lämna underrättelse
därom till arbetsmarknadsstyrelsen
samt, för att tillställas vederbörande
taxeringsmyndighet, länsstyrelsen.
Särskild underrättelse skall
lämnas för varje i 3 § angivet konto
från vilket uttag skett samt innehålla
uppgift om företagets namn och
adress ävensom det uttagna beloppets
storlek med angivande jämväl
av, för aktiebolag, hur mycket av de
uttagna medlen, som inbetalats efter
den 30 juni 1960, samt, för ekonomisk
förening, hur mycket av de uttagna
medlen, som inbetalats efter
nämnda dag men före den 1 juli 1963.
Vad i nästföregående stycke stadgas
angående rätt att uttaga högst
trettio procent av inbetalat belopp
äger icke tillämpning i fråga om belopp,
som enligt 20 § 2 mom. övertagits
från annat företag.
När medel utbetalas enligt 17 och
22 §§ eller övertagas från annat företag
enligt 20 § 2 mom., skola tidiga''
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 dr 1963
(Nuvarande lydelse)
6 §•
Inbetalning av medel å konto för
investering skall ske till vederbörande
riksbankskontor. Vid inbetalning
skola uppgivas företagets namn och
adress samt det beskattningsår som
inbetalningen avser ävensom det konto
för investering varom fråga är. Avser
inbetalning vid ett och samma tillfälle
konto för investering i såväl
skogsbruk som rörelse, skall angivas
huru stor del av det inbetalta beloppet,
som belöper på vartdera kontot.
I av riksbanken lämnat bevis om
insättning å konto för investering
skall angivas, att, därest avtal om
överlåtelse eller pantsättning av de
insatta medlen träffas, detta skall anmälas
till banken. Har riksbanken erhållit
sådan anmälan, skall banken
verkställa anteckning om det förhållande,
som med anmälan avses, samt
senast inom åtta dagar efter det anmälan
som nyss sagts ingivits översända
underrättelse om vad som förekommit
till länsstyrelsen för att tillställas
vederbörande taxeringsmyndighet.
7 §•
Riksbanken skall senast den 15
april under taxeringsåret till länsstyrelsen
översända uppgifter angående
de för beskattningsåret verkställda inbetalningarna
å konto för investering.
Å uppgiftshandling, som skall upprättas
särskilt för varje företag, skola
angivas företagets namn och adress
samt det beskattningsår och det konto
varå inbetalning skett ävensom det
inbetalta beloppets storlek.
Har inbetalning för beskattningsåret
skett efter den 15 april under
taxeringsåret, skall uppgift som i
(Föreslagen lydelse)
re inbetalta medel tagas i anspråk
före senare insättningar.
6 §•
Inbetalning av medel å konto för
investering skall ske till riksbankskontor.
Medlen skola anses inbetalade
den dag medlen kommit riksbanken
tillhanda. Vid inbetalningen skola
uppgivas företagets namn och adress
samt det beskattningsår som inbetalningen
avser ävensom det konto
för investering varom fråga är. Avser
inbetalning vid ett och samma tillfälle
konto för investering i såväl skogsbruk
som rörelse, skall angivas huru
stor del av det inbetalta beloppet som
belöper på vartdera kontot.
I av riksbanken lämnat bevis om
insättning å konto för investering eller
om överföring från annat företags
konto enligt 20 § 2 mom. skall angivas,
att, därest avtal om överlåtelse
eller pantsättning av de insatta
eller överförda medlen träffas, detta
skall anmälas till banken. Har riksbanken
erhållit sådan anmälan, skall
banken verkställa anteckning om det
förhållande, som med anmälan avses,
samt senast inom åtta dagar efter det
anmälan som nyss sagts ingivits översända
underrättelse om vad som förekommit
till arbetsmarknadsstyrelsen
samt till länsstyrelsen för att tillställas
vederbörande taxeringsmyndighet.
7 §•
Riksbanken skall senast den 15
april under taxeringsåret till arbetsmarknadsstyrelsen
och länsstyrelsen
översända uppgifter angående de för
beskattningsåret verkställda inbetalningarna
å konto för investering. Å
uppgiftshandling, som skall upprättas
särskilt för varje företag, skola angivas
företagets namn och adress samt
det beskattningsår och det konto varå
inbetalning skett ävensom det inbetalta
beloppets storlek.
Har inbetalning för beskattningsåret
skett efter den 15 april under
taxeringsåret, skall uppgift som i
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 ar 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
första stycket sägs översändas till
länsstyrelsen snarast möjligt och senast
inom åtta dagar efter det inbetalningen
ägt rum.
9 §.
1 mom. Arbetsmarknadsstyrelsen
äger besluta att investeringsfond under
visst eller vissa beskattningsår
och under villkor i övrigt, som läget å
arbetsmarknaden påkallar, skall eller
må tagas i anspråk för sitt ändamål.
Beslut, varom —- --vissa före
tag.
10 §.
Företag, som jämlikt 5 § andra
stycket uttagit medel från konto för
investering, skall det beskattningsår,
varunder sådant uttag gjorts, av vederbörande
investeringsfond för i 11 §
angivet ändamål taga i anspråk ett så
stort belopp att fyrtio procent därav
eller, om uttag sker av medel som inbetalats
efter den 30 juni 1960, fyrtiosex
procent därav motsvarar det
från kontot uttagna beloppet.
11 §•
Tager företag jämlikt 9 eller 10 §
investeringsfond i anspråk under
visst beskattningsår, skall det ske för
ändamål varom här nedan sägs:
investeringsfond för skogsbruk: för
kostnader för arbeten avsedda att
främja skogsbruket, såsom skogsodling
och skogsdikning, röjning, hägnad,
anläggande av flottleder och vägar,
som huvudsakligen avse att direkt
tjäna skogsbruket, ävensom uppförande
och underhåll av för skogsbruket
nödvändiga byggnader; samt
första stycket sägs översändas till arbetsmarknadsstyrelsen
och länsstyrelsen
snarast möjligt och senast inom
åtta dagar efter det inbetalningen ägt
rum.
9 §•
1 mom. Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj.ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen
äger besluta att
investeringsfond under den tid och
under de villkor i övrigt, som läget å
arbetsmarknaden påkallar, skall eller
må tagas i anspråk för sitt ändamål.
Beslut, varom---vissa före
tag.
10 §.
Företag, som jämlikt 5 § andra
stycket uttagit medel från konto för
investering, skall det beskattningsår,
varunder sådant uttag gjorts, av vederbörande
investeringsfond för i 11 §
angivet ändamål taga i anspråk ett så
stort belopp att fyrtio procent därav
eller, om aktiebolag uttagit medel som
inbetalats efter den 30 juni 1960 eller
ekonomisk förening uttagit medel
som inbetalats efter nämnda dag men
före den 1 juli 1963, fyrtiosex procent
därav motsvarar det från kontot
uttagna beloppet.
11 §•
Tager företag jämlikt 9 eller 10 §
investeringsfond i anspråk under
visst beskattningsår och är icke fråga
om fall varom stadgas i 12—-14 §§,
skall det ske för ändamål varom här
nedan sägs:
investeringsfond för skogsbruk: för
kostnader under beskattningsåret för
arbeten avsedda att främja skogsbruket,
såsom skogsodling och skogsdikning,
röjning, hägnad, anläggande och
underhåll av flottleder och vägar, som
huvudsakligen avse att direkt tjäna
skogsbruket, ävensom uppförande och
underhåll av för skogsbruket nödvändiga
byggnader så ock för bidrag till
ny-, till- eller ombyggnad av bostad
eller välfärd sanläggning här i riket
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
(Nuvarande lydelse)
investeringsfond för rörelse:
a) för avskrivning å byggnad, som
ny-, till- eller ombyggts under beskattningsåret,
med högst ett belopp motsvarande
kostnaderna under beskattningsåret
för ny-, till- eller ombyggnaden,
eller för bidrag under samma
år till ny-, till- eller ombyggnad av
bostad eller välfärdsanläggning för
arbetstagare eller förutvarande arbetstagare
utan ledande ställning hos
företaget eller detta närstående företag,
eller, såvitt angår företag som huvudsakligen
bedriver industriell verksamhet,
för kostnaderna för reparations-
och andra underhållsarbeten
under beskattningsåret å byggnad,
som användes i rörelsen;
b) för avskrivning å maskiner och
andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier, som anskaffats under
beskattningsåret eller, vad angår fartyg,
anskaffats eller ombyggts under
samma år, dock att beträffande ombyggnad
av fartyg avskrivning må ske
med högst ett belopp motsvarande
kostnaderna under beskattningsåret
för ombyggnaden, ävensom för kostnader
för reparation av fartyg;
c) för nedskrivning å lager av råvaror
samt hel- och halvfabrikat
med högst ett belopp, motsvarande
kostnaderna under beskattningsåret
för tillverkning eller anskaffning av
dylika tillgångar, dock att lägre värdesättning
å företagets varulager i
dess helhet vid beskattningsårets utgång
därigenom icke må godtagas än
som enligt kommunalskattelagen är
medgivet; samt
d) för kostnader för undersökningsarbete,
förberedande arbete eller
tillredningsarbete under beskattningsåret
i gruva, stenbrott eller annan liknande
fyndighet.
Därest investeringsfond efter beslut
enligt 9 § 1 eller 3 mom. fått tagas
i anspråk under flera på varandra
(Föreslagen lydelse)
för arbetstagare eller förutvarande arbetstagare
utan ledande ställning hos
företaget eller detta närstående företag;
samt
investeringsfond för rörelse:
a) för kostnader under beskattningsåret
för reparations- och andra
underhållsarbeten å här i riket belägen
byggnad, som icke utgör lagertillgång,
eller för ny-, till- eller ombyggnad
av sådan byggnad, så ock
för bidrag till ny-, tili- eller ombyggnad
av bostad eller välfärdsanläggning
hår i riket för arbetstagare eller
förutvarande arbetstagare utan
ledande ställning hos företaget eller
detta närstående företag;
b) för avskrivning å maskiner och
andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier, som anskaffats under
beskattningsåret och som, såvitt gäller
andra tillgångar än transportmedel
i internationell trafik, äro avsedda
att nyttjas i här i riket bedriven
verksamhet;
c) för kostnader under beskattningsåret
för undersökningsarbete,
förberedande arbete eller tillredningsarbete
i gruva, stenbrott eller annan
liknande fyndighet här i riket.
Därest investeringsfond efter beslut
enligt 9 § 1 eller 3 mom. fått tagas i
anspråk under flera på varandra föl
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
1
(Nuvarande lydelse)
följande beskattningsår för ny-, tilleller
ombyggnad eller för underhållsarbeten
å byggnad samt ifrågavarande
arbeten pågått under flera av dessa
år, må företaget, under förutsättning
att avdrag för kostnaderna under de
tidigare åren icke redan skett, under
det sista året taga fonden i anspråk
för avskrivning å byggnaden eller
för täckande av underhållskostnaden
med högst ett belopp motsvarande
de uppkomna kostnaderna under
de ifrågavarande åren. Vad nu
sagts skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om ny- eller ombyggnad
av fartyg.
Kungl. Maj :t---riket tillver
kar.
Vid tillämpning av bestämmelserna
i första stycket skall iakttagas, att
kostnad för anskaffning av begagnade
inventarier icke må medräknas
samt att, då fråga är om inventarier
eller varulager, som av företaget förvärvats
från rörelseidkare med vilken
det är förbundet i väsentlig ekonomisk
intressegemenskap, anskaffningskostnaden
må medräknas endast
om tillgången tillverkats under beskattningsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
12 §.
Kungl. Maj :t må meddela tillstånd
för företag, som verkställt avsättning
till investeringsfond för rörelse, att
taga fonden i anspråk för ändamål
som avses med investeringsfond för
skogsbruk, så ock eljest för investering
i annan förvärvskälla än den, i
vilken avsättning skett.
(Föreslagen lydelse)
jande beskattningsår för ny-, till- eller
ombyggnad eller för underhållsarbeten
å byggnad eller för fasta maskiner
eller andra till byggnad hörande
inventarier, må företaget, under förutsättning
att avdrag för kostnaderna
under de tidigare åren icke redan
skett, under det sista året taga fonden
i anspråk för avskrivning å byggnaden
eller inventarierna eller för
täckande av underhållskostnader
med högst ett belopp motsvarande de
uppkomna kostnaderna under de ifrågavarande
åren. Vad nu sagts skall
äga motsvarande tillämpning i fråga
om anläggande och underhåll av
flottleder och vägar.
Kungl. Maj :t---riket tillver
kar.
Vid tillämpning av bestämmelserna
i första stycket skall iakttagas, att
kostnad för anskaffning av begagnade
inventarier icke må medräknas
samt att, då fråga är om inventarier,
som av företaget förvärvats från rörelseidkare
med vilken det är förbundet
i väsentlig ekonomisk intressegemenskap,
anskaffningskostnaden må
medräknas endast om tillgången tillverkats
under beskattningsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
12 §.
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.
Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen
må, om särskilda skäl föreligga,
meddela tillstånd för företag
att taga investeringsfond för skogsbruk
i anspråk för ändamål, som avses
med investeringsfond för rörelse,
och att taga investeringsfond för rörelse
i anspråk för ändamål, som avses
med investeringsfond för skogsbruk,
så ock eljest att, för ändamål
som sägs i 11, 13 och 14 §§, taga investeringsfond
i anspråk i annan förvärvskälla
än den, i vilken avsättning
skett. I fall som avses i 9 § 3 mom.
och 11 § tredje stycket skall dock fråga
som nu sagts alltid prövas av
Kungl. Maj.t.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1963
(Nuvarande lydelse)
13 §.
Arbetsmarknadsstyrelsen må, om
särskilda skäl därtill föreligga, medgiva
att investeringsfond för rörelse tages
i anspråk för avskrivning av kostnader
för vägarbete, anordnande av
vatten- och avloppsledningar, iordningställande
i övrigt av tomtområde
för bebyggelse samt liknande arbeten.
I fall som avses i 9 § 3 mom. skall
dock fråga som nu sagts prövas av
Kungl. Maj :t.
U §.
För beskattningsår, under vilket
medel avsatta till investeringsfond tagits
i anspråk jämlikt denna förordning,
må vid taxeringen avdrag för i
11 § avsedd avskrivning, nedskrivning
eller kostnad eller för där angi
-
(Föreslagen lydelse)
13 §.
Kungl. Maj: t eller, efter Kungl.
Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen
må medgiva att investeringsfond
för rörelse tages i anspråk
för överföring till lagerinvesteringskonto.
Till sådant konto överfört belopp
skall återföras till beskattning
senast vid taxeringen för det tredje
beskattningsåret efter det, under vilket
överföringen verkställts. Kungl.
Maj.t äger, om särskilda skäl föranleda
det, medgiva att återföringen må
ske först vid en senare tidpunkt. I sådant
fall skall vid återföringen till beskattning
upptagas jämväl ett belopp
motsvarande viss, av Kungl. Maj:t bestämd
andel av det återförda beloppet.
U §.
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen
må, om särskilda skäl därtill
föreligga, medgiva att investeringsfond
för rörelse tages i anspråk
för kostnader för vägarbete, anordnande
av vatten- och avloppsledningar,
iordningställande i övrigt av tomtområde
för bebyggelse samt liknande
arbeten ävensom för iordningställande
av markområde för sjöreglering
och kraftverksbygge. I fall som avses
i 9 § 3 mom. skall dock fråga som
nu sagts alltid prövas av Kungl.
Mai :t.
Har investeringsfond enligt vederbörligt
beslut fått tagas i anspråk
under flera på varandra följande beskattningsår
för kostnader, som sägs
i första stycket, skola bestämmelserna
i 11 § andra stycket äga motsvarande
tillämpning i fråga om sådana
kostnader.
15 §.
För beskattningsår, under vilket
medel avsatta till investeringsfond tagits
i anspråk jämlikt denna förordning,
må vid taxeringen avdrag för
avskrivning eller kostnad som avses
i 11 § eller för där angivet bidrag med
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 ar 1963
(Nuvarande lydelse)
vet bidrag med belopp svarande mot
fondens minskning ej ske, men skall,
där medlen tagits i anspråk för avskrivning
eller nedskrivning, så anses,
som om den ifrågavarande tillgången
i beskattningsavseende avskrivits
eller nedskrivits med det i
anspråk tagna beloppet.
15 §.
Företag, som tagit investeringsfond
i anspråk jämlikt bestämmelserna i
denna förordning utan att fråga är
om fall som i 9 § 3 mom. eller 10 §
sägs, må vid den för taxering till kommunal
och statlig inkomstskatt verkställda
inkomstberäkningen för beskattningsåret
för den förvärvskälla,
varom fråga är, åtnjuta ett extra avdrag
(investeringsavdrag) med belopp
motsvarande tio procent av vad
sålunda tagits i anspråk.
16 §.
Om investeringsfond enligt av
Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen
meddelat beslut skall eller
må tagas helt eller delvis i anspråk,
äger företaget hos riksbanken, i den
ordning nedan sägs, från konto för
investering utfå fyrtio procent eller,
om uttag sker av medel som inbetalats
efter den 30 juni 1960, fyrtiosex pro
-
(Föreslagen lydelse)
belopp svarande mot fondens minskning
ej ske, men skall, där medlen
tagits i anspråk för sådana kostnader
som enligt kommunalskattelagens
regler icke må avdragas annat än i
form av årliga avdrag för värdeminskning
å tillgången i fråga, så anses,
som om den ifrågavarande tillgången
i beskattningsavseende avskrivits
med det i anspråk tagna beloppet.
16 §.
Företag, som under visst beskattningsår
tagit investeringsfond i anspråk
jämlikt bestämmelserna i denna
förordning för ändamål som avses
i 11 § må, utom i fall som sägs i 9 §
3 mom. och 10 §, åtnjuta ett extra avdrag
vid inkomstberäkningen för den
förvärvskälla, varom fråga är, (investeringsavdrag)
med belopp motsvarande
tio procent av vad sålunda tagits
i anspråk.
Har investeringsfond enligt vederbörligt
beslut tagits i anspråk för ändamål
som avses i 13 §, äger företaget
åtnjuta investeringsavdrag. Avdraget
åtnjutes för det eller de beskattningsår,
den beslutande myndigheten
bestämmer. Investeringsavdrag
som nu sagts skall motsvara tio procent
av det belopp, varmed värdet av
lagret ökat under beskattningsåret,
dock högst tio procent av belopp som
överförts till lagerinvesteringskonto.
Medgives investeringsavdrag för mer
än ett beskattningsår, må avdragen
sammanlagt ej överstiga tio procent
av till lagerinvesteringskonto överförda
belopp.
17 §.
Beslutar Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen
att investeringsfond
skall eller må helt eller delvis
tagas i anspråk, skall i beslutet angivas
den tid, under vilken ianspråktagandet
skall ske, samt, därest beslutet
avser investering för visst ändamål,
uppgift härom ävensom uppgift
huruvida investeringsavdrag enligt
10
Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1963
(Nuvarande lydelse)
cent av det belopp av investeringsfonden
som i enlighet med beslutet skall
eller må tagas i anspråk. Det ankommer
på arbetsmarknadsstyrelsen att
efter därom av företaget gjord framställning
förordna om utbetalning
som nyss sagts. Sedan utbetalning
skett, skall riksbanken lämna underrättelse
därom till arbetsmarknadsstyrelsen,
med angivande av ej mindre
företagets namn och adress samt
det utbetalta beloppets storlek än
även hur mycket av de uttagna medlen,
som inbetalats efter den 30 juni
1960, ävensom från vilket konto för
investering uttag skett.
17 §.
Har arbetsmarknadsstyrelsen förordnat
att investeringsfond skall tagas
i anspråk av samtliga företag, företag
av viss beskaffenhet eller ock
visst eller vissa företag, åligger det
arbetsmarknadsstyrelsen att lämna
underrättelse därom dels till företag
varom fråga är, dels ock till länsstyrelsen
för att tillställas vederbörande
taxering sm yndighet.
Har förordnats att investeringsfond
må tagas i anspråk och har företag
i anledning härav enligt 16 § uppburit
medel från konto för investering,
åligger det arbetsmarknadsstyrelsen,
sedan styrelsen erhållit besked från
riksbanken att utbetalning skett, att
till länsstyrelsen, för att tillställas vederbörande
taxeringsmyndighet, lämna
underrättelse om att investeringsfonden
skall tagas i anspråk.
Underrättelse som enligt ovan ankommer
på arbetsmarknadsstyrelsen
skall innehålla uppgift om år för vilka
investeringsfond skall tagas i anspråk
samt, därest medgivandet avser
investering för visst ändamål, uppgift
härom ävensom uppgift huruvida
investeringsavdrag enligt 15 §
skall åtnjutas.
(Föreslagen lydelse)
16 § må åtnjutas. Beslutet skall tillställas,
förutom det eller de företag
varom fråga är, länsstyrelsen, för att
överlämnas till vederbörande taxeringsmyndighet,
samt riksbanken.
Har beslut som nu sagts meddelats
och är icke fråga om preliminärt beslut
enligt 9 § 3 mom., äger företaget
hos riksbanken från konto för investering
utfå fyrtio procent eller, om aktiebolag
uttager medel som inbetalats
efter den 30 juni 1960 eller ekonomisk
förening uttager medel som inbetalats
efter nämnda dag men före
den 1 juli 1963, fyrtiosex procent av
det belopp av investeringsfonden som
i enlighet med beslutet skall eller må
tagas i anspråk.
Sedan utbetalning skett, skall riksbanken
lämna underrättelse därom
till arbetsmarknadsstyrelsen samt, för
att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet,
länsstyrelsen, med angivande
av ej mindre företagets namn
och adress samt det utbetalade beloppets
storlek än även, för aktiebolag,
hur mycket av de uttagna medlen,
som inbetalats efter den 30 juni 1960,
och, för ekonomisk förening, hur
mycket av de uttagna medlen, som
inbetalats efter nämnda dag men före
den 1 juli 1963, ävensom från vilket
konto för investering uttag skett.
Har förordnats att investeringsfond
må tagas i anspråk och har företag
i anledning härav uppburit medel
från konto för investering, skall mot
de utbetalade medlen svarande investeringsfond
tagas i anspråk i enlighet
med beslutet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
11
(Nuvarande lydelse)
18 §.
Har företag för visst beskattningsår
å konto för investering inbetalt
mer än fyrtiosex procent av det belopp,
vilket företaget avser att avsätta
till investeringsfond eller för vilket
vid taxeringen avdrag åtnjutits i enlighet
med bestämmelserna i 3 §,
skall länsstyrelsen, på framställning
av företaget, förordna om återbetalning
av det till kontot för mycket inbetalta
beloppet. Vid återbetalning
som nu sagts skola, om insättningar
verkställts vid olika tillfällen, tidigare
för beskattningsåret gjorda inbetalningar
tagas i anspråk före senare
insättningar.
19 §■
Har investeringsfond tagits i anspråk
utan tillstånd och är ej fråga
om fall som i 10 § sägs eller har företag
jämlikt 5 § andra stycket utfått
medel från konto för investering utan
att i sistnämnda fall investeringsfond
i enlighet med bestämmelserna i 10 §
tagits i anspråk eller skall investeringsfond
enligt sådan underrättelse
som arbetsmarknadsstyrelsen enligt
17 § avlämnat tagas i anspråk men
har så ej skett under det eller de beskattningsår
varom fråga är, skall investeringsfonden
eller vederbörlig del
därav omedelbart upptagas såsom
skattepliktig intäkt i den förvärvskälla
däri fondavsättningen gjorts.
Därvid skall till beskattning upptagas
jämväl ett belopp motsvarande en
tiondel av vad som av investeringsfonden
återförts.
Därest fondavsättning återförts till
beskattning, må företaget icke för beskattningsåret
i fråga tillgodonjuta
avdrag för ny avsättning till investeringsfond.
Vid den taxering, då återföringen
sker, må varken nettointäkten eller
den till kommunal inkomstskatt upp
-
(Föreslagen lydelse)
18 §.
Har företag för visst beskattningsår
å konto för investering inbetalt, då
fråga är om aktiebolag, mer än fyrtiosex
procent och, då fråga är om
ekonomisk förening eller sparbank,
mer än fyrtio procent av det belopp,
vilket företaget avser att avsätta till
investeringsfond eller för vilket vid
taxeringen avdrag åtnjutits i enlighet
med bestämmelserna i 3 §, skall länsstyrelsen,
på framställning av företaget,
förordna om återbetalning av
det till kontot för mycket inbetalta
beloppet. Vid återbetalning som nu
sagts skola, om insättningar verkställts
vid olika tillfällen, tidigare för
beskattningsåret gjorda inbetalningar
tagas i anspråk före senare insättningar.
19 §.
Har investeringsfond tagits i anspråk
utan tillstånd och är ej fråga
om fall som i 10 § sägs eller har företag
jämlikt 5 § andra stycket utfått
medel från konto för investering utan
att i sistnämnda fall investeringsfond
i enlighet med bestämmelserna i 10 §
tagits i anspråk eller skall investeringsfond
i enlighet med därom meddelat
beslut tagas i anspråk men har
så ej skett under det eller de beskattningsår
varom fråga är, skall investeringsfonden
eller vederbörlig del
därav omedelbart upptagas såsom
skattepliktig intäkt i den förvärvskälla
däri fondavsättningen gjorts. Därvid
skall till beskattning upptagas
jämväl ett belopp motsvarande en
tiondel av vad som av investeringsfonden
återförts. Kungl. Maj:t må
dock, om synnerliga skäl föreligga,
medgiva att sistnämnda tillägg icke
skall göras.
Vid den taxering, då återföringen
sker, må varken nettointäkten eller
den till kommunal inkomstskatt upp
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
(Nuvarande lydelse)
skattade inkomsten av den förvärvskälla,
varom fråga är, bestämmas till
lägre belopp än vad som enligt bestämmelserna
i denna paragraf skall
upptagas såsom skattepliktig intäkt.
20 §.
Har företag — — — likvidation
fattats.
Har genom fusion enligt 174 § 1
mom. lagen den 14 september 1944
om aktiebolag eller 96 § 1 mom. lagen
den 1 juni 1951 om ekonomiska
föreningar företag uppgått i annat företag,
skall investeringsfond hos det
förra företaget, därest investeringsfonden
icke enligt fjärde stycket
övertagits av det senare företaget,
återföras till beskattning för det beskattningsår,
varunder rättens tillstånd
till fusionen registrerats. Därvid
skall till beskattning upptagas
jämväl ett belopp motsvarande en
tiondel av vad som av investeringsfonden
återförts.
Har investeringsfond återförts till
beskattning i enlighet med bestämmelserna
i denna paragraf, skall därvid
vad i 19 § tredje stycket sägs äga
motsvarande tillämpning.
(Föreslagen lydelse)
skattade inkomsten av den förvärvskälla,
varom fråga är, bestämmas till
lägre belopp än vad som enligt bestämmelserna
i nästföregående stycke
skall upptagas såsom skattepliktig intäkt,
i förekommande fall minskat
med belopp, varmed avdrag för ny
avsättning till investeringsfond i förvärvskällan
medgivits vid samma
taxering.
20 §.
1 mom. Har företag---lik
vidation
fattats.
Har förvärvskälla, vari avsättning
till investeringsfond skett, avvecklats
och har företaget icke trätt i likvidation,
skall fonden, om den alltjämt
kvarstår, återföras till beskattning för
det beskattningsår, varunder avvecklingen
slutförts. Därvid skall så anses
som om fonden nämnda år tagits
i anspråk utan tillstånd. Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
arbetsmarknadsstyrelsen må, om
särskilda skäl föreligga, medgiva att
fonden må bibehållas under viss tid.
Efter utgången av denna tid skola
kvarstående fondmedel återföras till
beskattning i enlighet med vad nyss
sagts.
Har genom fusion enligt 174 § 1
mom. lagen den 14 september 1944
om aktiebolag eller 96 § 1 mom. lagen
den 1 juni 1951 om ekonomiska
föreningar företag uppgått i annat företag,
skall investeringsfond hos det
förra företaget, därest investeringsfonden
icke enligt femte stycket övertagits
av det senare företaget, återföras
till beskattning för det beskattningsår,
varunder rättens tillstånd
till fusionen registrerats. Därvid skall
till beskattning upptagas jämväl ett
belopp motsvarande en tiondel av vad
som av investeringsfonden återförts.
Har investeringsfond återförts till
beskattning i enlighet med bestämmelserna
i detta moment, skall därvid
vad i 19 § andra stycket sägs äga
motsvarande tillämpning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
13
(Nuvarande lydelse)
Vid sådan — — — i fråga.
Har företag — — — riksbanken
härom.
(Föreslagen lydelse)
Vid sådan —--i fråga.
Har företag---i riksbanken
härom.
2 mom. Har svenskt aktiebolag i
direkt ägo aktier motsvarande mer än
nio tiondelar av aktiekapitalet i ett
eller flera andra svenska aktiebolag,
må Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen,
om särskilda skäl föreligga,
medgiva, att investeringsfond hos ett
av bolagen helt eller delvis i beskattningsavseende
övertages av ett annat
av bolagen. I beslutet härom skall angivas,
i vilken förvärvskälla hos det
övertagande bolaget, som fonden
skall anses avsatt.
Har det bolag, som önskar övertaga
investeringsfond, icke förvärvskälla
av samma inkomstslag som den, vari
fonden avsatts, må fonden det oaktat
kunna övertagas. Därvid skall så anses
som om förvärvskällan i fråga
hos det övertagande bolaget avvecklats
under det beskattningsår då fonden
övertagits. Beslut, som här avses,
skall jämväl innehålla medgivande
enligt 1 mom. andra stycket, att fonden
må bibehållas under viss Hd.
Har beslut om övertagande av investeringsfond
meddelats, skall den
myndighet, som meddelat beslutet,
lämna underrättelse härom till länsstyrelsen,
för att tillställas vederbörande
taxeringsmyndighet, samt riksbanken.
Efter därom av det överlåtande
bolaget gjord framställning
skall riksbanken överföra å konto för
investering innestående medel svarande
mot den investeringsfond, som
skall övertagas, å ett motsvarande
konto för investering för det övertagande
bolaget. Om överförandet skall
riksbanken lämna skriftlig underrättelse
till de bolag, varom fråga är, och
arbetsmarknadsstyrelsen ävensom till
länsstyrelsen, för att tillställas vederbörande
taxeringsmyndighet.
Har investeringsfond enligt vederbörligt
beslut övertagits, skall så anses
som om det övertagande bolaget
verkställt avsättning till fonden och
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
(Nuvarande lydelse)
21 §.
Har avtal---— investeringsfon
den
återförts.
Har investeringsfond återförts till
beskattning i enlighet med bestämmelserna
i denna paragraf, skall därvid
vad i 19 § andra och tredje styckena
sägs äga motsvarande tillämpning.
22 §.
Har investeringsfond helt eller delvis
återförts till beskattning, skall
länsstyrelsen, på framställning av företaget,
förordna om återbetalning
från vederbörligt konto för investering
av ett belopp motsvarande fyrtio
procent eller, om återbetalningen avser
medel som inbetalats efter den
30 juni 1960, fyrtiosex procent av den
återförda fondavsättningen i den mån
medlen icke tidigare återgått till företaget.
Förordnande som nu sagts
må ej utan medgivande av vederbörande
taxeringsintendent meddelas
förrän taxeringen vunnit laga kraft.
23 §.
Har fastighet, å vilken med anlitande
av till investeringsfond avsatta medel
företagits ny-, till- eller ombyggnad,
avyttrats inom tio år från utgången
av det beskattningsår, varunder
medlen tagits i anspråk, och föreligga
icke förutsättningar för beskattning
av realisationsvinst, skall
såsom skattepliktig intäkt upptagas
vad som vid dylik avyttring må hava
återbekommits av belopp, för vilka
företaget tillgodonjutit avdrag enligt
denna förordning. Motsvarande skall
gälla då ersättning utfaller på grund
av försäkring för skada å sådan fastighet
samt skadan inträffat inom
nyss angiven tid.
(Föreslagen lydelse)
gjort inbetalning till riksbanken å tid
då det överlåtande bolaget gjort avsättningen
och inbetalningen i fråga.
21 §.
Har avtal---- investeringsfon
den
återförts.
Har investeringsfond återförts till
beskattning i enlighet med bestämmelserna
i denna paragraf, skall därvid
vad i 19 § andra stycket sägs äga
motsvarande tillämpning.
22 §.
Har investeringsfond helt eller delvis
återförts till beskattning, skall
länsstyrelsen, på framställning av företaget,
förordna om återbetalning
från vederbörligt konto för investering
av ett belopp motsvarande fyrtio
procent eller, om återbetalningen avser
medel som aktiebolag inbetalat efter
den 30 juni 1960 eller som ekonomisk
förening inbetalat efter nämnda
dag men före den 1 juli 1963, fyrtiosex
procent av den återförda fondavsättningen
i den mån medlen icke tidigare
återgått till företaget. Förordnande
som nu sagts må ej utan medgivande
av vederbörande taxeringsintendent
meddelas förrän taxeringen
vunnit laga kraft.
23 §.
Har investeringsfond tagits i anspråk
för kostnad för ny-, till- eller
ombyggnad eller grundförbättring av
fastighet eller del därav och har fastigheten
avyttrats inom tio år från utgången
av det beskattningsår, varunder
ianspråktagandet skett, skall såsom
skattepliktig intäkt i den förvärvskälla
i vilken fonden tagits i anspråk
upptagas vad som vid dylik
avyttring må hava återbekommits av
belopp, för vilka företaget tillgodonjutit
avdrag enligt denna förordning,
i den mån det återbekomna beloppet
icke ingår i skattepliktig realisationsvinst.
Motsvarande skall gälla
då ersättning utfaller på grund av
försäkring för skada å sådan fastig
-
Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1963
15
(Nuvarande lydelse)
Vid beräkning —--för värde
minskning.
25 §.
Företag, som gjort avsättning till
investeringsfond enligt denna förordning
eller som jämlikt 20 § fjärde
stycket övertagit sådan fond, är pliktigt
att vid självdeklaration för det
beskattningsår, då avsättningen eller
övertagandet ägt rum, ävensom för
varje påföljande beskattningsår intill
dess de avsatta eller övertagna medlen
avförts ur fonden, foga uppgift
enligt formulär, som fastställes av
riksskattenämnden, rörande avsättning
av medel till fonden samt fondens
användning och avveckling. Vid
allmän självdeklaration skall sådan
uppgift fogas i tre exemplar.
Företag som nyss sagts är skyldigt
att på anfordran till arbetsmarknadsstyrelsen
lämna de uppgifter i fråga
om fonden, som styrelsen anser erforderliga
från arbetsmarknadssynpunkt.
28 §.
Hos arbetsmarknadsstyrelsen skall
föras register över investeringsfonder.
30 §.
Åtgärd av riksbanken enligt denna
förordning ankommer på bankens
huvudkontor i Stockholm såvitt avser
företag som skall taxeras till statlig
inkomstskatt i Stockholms stad eller
län samt i övrigt på bankens avdelningskontor
i residensstaden i det län,
där vederbörandes hemortskommun
är belägen.
(Föreslagen lydelse)
het samt skadan inträffat inom nyss
angiven tid.
Vid beräkning---för värde
minskning.
25 §.
Företag, som gjort avsättning till
investeringsfond enligt denna förordning
eller som jämlikt 20 § 1 mom.
femte stycket eller 20 § 2 mom. övertagit
sådan fond, är pliktigt att vid
självdeklaration för det beskattningsår,
då avsättningen eller övertagandet
ägt rum, ävensom för varje påföljande
beskattningsår intill dess de
avsatta eller övertagna medlen avförts
ur fonden, foga uppgift enligt formulär,
som fastställes av riksskattenämnden,
rörande avsättning av medel
till fonden samt fondens användning
och avveckling. Vid allmän
självdeklaration skall sådan uppgift
fogas i tre exemplar.
Företag som nyss sagts är skyldigt
att på anfordran till arbetsmarknadsstyrelsen
lämna de uppgifter i fråga
om fonden och fondens ianspråktagande
samt planläggningen härför,
vilka styrelsen anser erforderliga från
arbetsmarknadssynpunkt.
28 §.
Hos arbetsmarknadsstyrelsen och
länsstyrelse skall föras register över
investeringsfonder.
30 §.
Hos riksbankens huvudkontor i
Stockholm skall föras register över
samtliga konton för investering.
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 44 ar 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Anvisningar
till 1 §. till 1 §.
Sparbank må i balansräkningen
Företag, som---bokförings
mässiga
grunder.
till 3 §.
Med bruttointäkt -— — — denna
förordning.
Med årsvinst förstås årsvinsten enligt
vederbörligen fastställd balansräkning
efter avdrag av avskrivningar,
tantiemer m. fl. poster, vilka rätteligen
äro att hänföra till omkostnader
i röi-elsen — jämväl om de formellt
utgått av vinstmedel —- men
utan avdrag för avsättning till reservfond,
skuldregleringsfond, dispositionsfond,
investeringsfond m. fl. fonder,
donationer o. d. Avdrag skall icke
ske för allmänna svenska skatter vare
sig de erlagts preliminärt eller icke.
Har inbetalning å något i 3 § andra
stycket omförmält konto verkställts
med lägre belopp än som svarar mot
fyrtiosex procent av fondavsättningen,
skall avdrag medgivas med ett så
stort belopp att fyrtiosex procent därav
motsvarar det inbetalta beloppet.
till 11 §.
Investeringsfond för rörelse må tagas
i anspråk för bidrag till bestridande
av kostnader för ny-, tilleller
ombyggnad av bostad eller välfärdsanläggning
för arbetstagare eller
förutvarande arbetstagare, som i
upptaga investeringsfond under benämningen
investeringskonto.
Företag, som---bokförings
mässiga
grunder.
till 3 §.
Med bruttointäkt — — — denna
förordning.
Med årsvinst förstås årsvinsten enligt
vederbörligen fastställd balansräkning
efter avdrag av avskrivningar,
tantiemer m. fl. poster, vilka rätteligen
äro att hänföra till omkostnader
i rörelsen — jämväl om de formellt
utgått av vinstmedel — men utan avdrag
för avsättning till reservfond,
skuldregleringsfond, dispositionsfond,
investeringsfond m. fl. fonder, donationer
o. d. Vid årsvinstens beräkning
skall avdrag icke ske för erlagda eller
beräknade allmänna svenska skatter.
I årsvinsten skall icke inräknas restituerade
sådana skatter och icke heller
belopp, som återförts från lagerinvestering
skonto.
Har investeringsfond enligt 20 § 2
mom. övertagits av annat bolag, skall
med årsvinst förstås den årsvinst,
som skulle hava redovisats om dylikt
övertagande icke skett.
Har inbetalning å något i 3 § tredje
stycket omförmält konto verkställts
med lägre belopp än som svarar mot,
för aktiebolag, fyrtiosex procent och,
för ekonomisk förening eller sparbank,
fyrtio procent av fondavsättningen,
skall avdrag medgivas med
ett så stort belopp att fyrtiosex respektive
fyrtio procent därav motsvarar
det inbetalta beloppet.
till 11 §.
Investeringsfond må tagas i anspråk
för bidrag till bestridande av
kostnader för ny-, till- eller ombyggnad
av bostad eller välfärdsanläggning
för arbetstagare eller förutvarande
arbetstagare, som i 11 § avses,
17
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
(Nuvarande lydelse)
11 § avses, vare sig bidraget lämnas
direkt till arbetstagaren eller den förutvarande
arbetstagaren eller till
förening eller annan sammanslutning,
bildad huvudsakligen av personal
hos det ifrågavarande företaget
eller detta närstående företag eller
till sådant närstående företag vars
huvudsakliga uppgift är att uppföra
och tillhandahålla bostäder eller välfärdsanläggningar
åt personal, som
nyss sagts.
Med arbetstagare —--angivna
ändamål.
Har kostnaden----egna me
del.
(Föreslagen lydelse)
vare sig bidraget lämnas direkt till arbetstagaren
eller den förutvarande arbetstagaren
eller till förening eller
annan sammanslutning, bildad
huvudsakligen av personal hos det
ifrågavarande företaget eller detta
närstående företag eller till sådant
närstående företag vars huvudsakliga
uppgift är att uppföra och tillhandahålla
bostäder eller välfärdsanläggningar
åt personal, som nyss sagts.
Med arbetstagare —--- angivna
ändamål.
Har kostnaden---egna me
del.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1963. I samband med ikraftträdandet
skall följande iakttagas.
1. Äldre bestämmelser skola tillämpas, då fond tagits i anspråk enligt
beslut som meddelats före den 1 juli 1963.
2. Investeringsfond för rörelse enligt förordningen den 27 maj 1955 (nr
256), som avsatts under beskattningsår för vilket taxering i första instans
ägt rum år 1963 eller tidigare, må jämlikt 10 § eller jämlikt vederbörligt
beslut tagas i anspråk jämväl för i 11 § första stycket vid b) och c) i tidigare
lydelse angivna ändamål. I fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg och
i fråga om nedskrivning å lager skola därvid bestämmelserna i 11 § andra
och fjärde styckena i tidigare lydelse alltjämt gälla.
3. Har företag vid ikraftträdandet av denna förordning investeringsfond
enligt förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) eller konjunkturinvesteringsfond
eller investeringsfond enligt äldre förordningar, vilken avsatts i förvärvskälla
som sedermera avvecklats, skall fonden återföras till beskattning
vid taxeringen för det beskattningsår, då denna förordning träder i
kraft. Därvid skall så anses som om fonden nämnda beskattningsår tagits
i anspråk utan tillstånd. Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
arbetsmarknadsstyrelsen må, om särskilda skäl föreligga, medgiva att
fonden må bibehållas under viss tid. Efter utgången av denna tid skola kvarstående
fondmedel återföras till beskattning i enlighet med vad nyss sagts.
4. I stället för vad som stadgas i punkt 1 av övergångsbestämmelserna till
förordningen den 3 april 1959 (nr 69) skall, beträffande sådan konjunkturinvesteringsfond
och investeringsfond, som bildats före ikraftträdandet av
förordningen den 27 maj 1955 (nr 256), gälla
att fonden efter tillstånd av Kungl. Maj:t eller, om Kungl. Maj :t så förordnat,
av arbetsmarknadsstyrelsen må tagas i anspråk för ändamål, som avses
med investeringsfond för skogsbruk enligt förordningen den 27 maj 1955
(nr 256) i lydelse enligt denna förordning, så ock eljest för investering i annan
förvärvskälla än den i vilken avsättning skett,
att bestämmelserna i 9 § 3 mom., 11 § andra stycket och 14 § andra stycket
förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) i lydelse enligt denna förordning
skola äga motsvarande tillämpning,
att bestämmelserna i 16 § första stycket, 17 § första stycket, 20 § 1 mom.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1903. 7 samt. Nr 44
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
andra stycket samt 20 § 2 mom. förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)
i deras lydelse enligt denna förordning skola i tillämpliga delar gälla,
att fond för byggnader får tagas i anspråk för samtliga i 11 § första stycket
vid a) förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) i lydelse enligt denna
förordning angivna ändamål, samt
att befogenhet, som enligt bestämmelserna i 7 § förordningen den 2 maj
1947 (nr 174) tillkommer Kungl. Maj :t, må, utom i fall som avses i 9 § 3
mom. förordningen den 27 maj 1955 (nr 256), efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen.
5. Denna förordning skall icke äga tillämpning i fråga om 1963 års taxering
eller i fråga om eftertaxering för år 1963 och tidigare år.
Förslag
till
Förordning
om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen
Härigenom förordnas som följer.
1 §■
Kungl. Maj :t äger, om läget å arbetsmarknaden påkallar det, besluta,
att skattskyldig, som under viss tid anskaffar maskiner och andra döda inventarier
med en beräknad varaktighetstid av mer än tre år avsedda för stadigvarande
bruk i den skattskyldiges rörelse, jordbruk eller skogsbruk eller
tecknar kontrakt om leverans av sådana tillgångar, må under de förutsättningar,
som angivas i beslutet, vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt
åtnjuta avdrag för extra avskrivning ävensom särskilt investeringsavdrag
enligt 2—4 §§. Beslut som nu sagts skall gälla alla skattskyldiga
eller ock skattskyldiga som driva verksamhet inom viss del av landet.
Beslut, som sägs i första stycket, må icke avse begagnad tillgång och ej
heller tillgång, som den skattskyldige själv tillverkat, om tillverkningen påbörjats
före den i beslutet angivna tiden. Vidare må inventarier, som förvärvas
från någon, med vilken den skattskyldige är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap,
omfattas av beslutet endast om tillgången tillverkats eller
skall tillverkas av säljaren och tillverkningen icke påbörjats före den i beslutet
angivna tiden. I övrigt må beslutet omfatta alla slag av inventarier,
inklusive fasta maskiner och andra till byggnad hörande inventarier för
vilka särskilt maskinvärde bör redovisas vid fastighetstaxeringen, men må
även begränsas till inventarier av visst slag eller av viss beskaffenhet. Med
anskaffning och beställning av nya inventarier må jämställas ombyggnad
av inventarier samt kontrakt om dylika arbeten ävensom, såvitt gäller särskilt
investeringsavdrag, reparation av fartyg och andra transportmedel. Såsom
anskaffningskostnad för tillgången skall därvid anses kostnaden för
ombyggnaden eller reparationen.
2 §•
Avdrag för extra avskrivning må åtnjutas endast om inkomsten av förvärvskällan
beräknats enligt bokföringsmässiga grunder. Avdraget må för
19
Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1963
viss tillgång icke överstiga sammanlagt 30 procent av anskaffningskostnaden
eller, om den skattskyldige själv tillverkat densamma eller utfört ombyggnaden,
den kostnad som nedlagts å tillgången under den i Kungl. Maj :ts
beslut angivna tiden eller, om tillgången levererats efter nämnda tid, det
kontraherade priset, därest detta är lägre.
Den extra avskrivningen skall, då fråga är om levererad tillgång, anses
utgöra sådant avdrag för överpris, som avses i punkt 3 c sista stycket och
punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. I
fråga om kontraherad, ej levererad tillgång, är den extra avskrivningen att
anse som sådan nedskrivning av värdet, som omförmäles i punkt 1 tolfte
stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen. Den extra avskrivningen
skall medgivas utöver det överprisavdrag eller den nedskrivning som
eljest skulle hava godkänts.
Vid tillämpning av bestämmelserna i punkt 4 sjätte stycket av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen skall som anskaffningsvärde för
tillgång, för vilken avdrag för extra avskrivning kunnat erhållas om bestämmelserna
i andra stycket nämnda anvisningspunkt tillämpats, anses den
verkliga kostnaden minskad med ett belopp motsvarande sådan avskrivning.
3 §.
Särskilt investeringsavdrag skall utgöra 10 procent av anskaffningskostnaden
för den tillgång varom fråga är eller, om den skattskyldige själv tillverkat
densamma eller utfört ombyggnaden eller reparationen, den kostnad
som nedlagts å tillgången under den i Kungl. Maj :ts beslut angivna tiden
eller, om tillgången levererats efter nämnda tid, det kontraherade priset,
därest detta är lägre. Avdraget skall åtnjutas vid inkomstberäkningen av
förvärvskällan för det beskattningsår, varunder tillgången levererats eller
ombyggts, eller, då fråga är om reparationskostnad, varunder kostnaden
skolat avdragas såsom omkostnad.
4 §•
Har investeringsfond enligt förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) eller
äldre förordningar i enlighet med beslut av Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen
tagits i anspråk med avseende å viss tillgång under tid, för vilken
beslut enligt 1 § meddelats, må avdrag enligt denna förordning icke åtnjutas
för tillgången i fråga.
5 §.
För tillämpningen av denna förordning erforderliga föreskrifter meddelas
av Kungl. Maj :t.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1963.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 773 av herr Gorthon m. fl. och II: 940 av
herr Regnéll, vari hemställts,
a) att riksdagen vid sin behandling av propositionen nr 159 måtte besluta,
att 11 § första stycket b) i förordning angående ändring i förordningen den
27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning gives
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
följande av investeringsfondsutredningen föreslagna lydelse: »för avskrivning
å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som
anskaffats under beskattningsåret och som, såvitt gäller andra tillgångar än
transportmedel i internationell trafik, äro avsedda att nyttjas i här i riket bedriven
verksamhet, ävensom för kostnader under beskattningsåret för ombyggnad
och reparation av fartyg och andra transportmedel»; samt
b) att riksdagen i samband med ovannämnda ändring måtte göra ett uttalande
av innebörd att investeringsfond må tagas i anspråk för fartygsanskaffningar
samt för ombyggnad och reparation av fartyg under samma tidsperioder
och villkor, som rederiföretag äger rätt åtnjuta de särskilda förmåner
i taxeringshänseende, vilka anges i 1 § förordningen om extra avskrivning
och särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxering;
II) de likalydande motionerna I: 774 av herr Holmberg och II: 939 av herr
Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts,
a) att riksdagen måtte uttala, att enligt dess mening vid tillämpningen
av förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning i första
hand generella medgivanden till ianspråktagande av fondmedel bör lämnas
samt att medgivanden, som begränsas till vissa branscher, visst eller vissa
företag eller vissa områden, endast bör komma i fråga, om synnerligen starka
skäl därtill föreligger;
b) att riksdagen måtte antaga det i propositionen nr 159 framlagda förslaget
till förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr
256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning med dels den ändringen,
att de föreslagna ändringarna i 10, 18 och 22 §§ utgår, dels ock den
ändringen att 3, 5, 13, 14 och 17 §§ ävensom punkt 1) av övergångsbestämmelserna
erhåller den lydelse som nedan anges.
3 §.
Avdrag för---av årsvinsten.
Har till---av årsvinsten.
Avdrag enligt denna förordning må åtnjutas allenast därest ett belopp
motsvarande fyrtiosex procent av den gjorda avsättningen inbetalats å särskilt
konto (konto för investering i skogsbruk respektive i rörelse) i riksbanken.
(Se vidare anvisningarna.)
5 §•
Å konto---22 §§ stadgas.
Sedan fem ar förflutit från ingången av det kalenderår varunder inbetalningen
verkställts, äger företaget att efter uppsägning hos riksbanken uttaga
högst trettio procent av det ursprungligen inbetalta beloppet eller, i
förekommande fall, av vad därav återstår efter återbetalning enligt 18 §.
Det belopp som sålunda ifrågakommer till uttag efter uppsägning skall
minskas med vad som må hava återbetalats enligt 17 och 22 §§ eller överförts
till annat företags konto för investering enligt 20 § 2 mom. Har uttag
21
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
efter uppsägning skett, åligger det riksbanken att lämna underrättelse därom
till arbetsmarknadsstyrelsen samt, för att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet,
länsstyrelsen. Särskild underrättelse skall lämnas för varje
i 3 § angivet konto från vilket uttag skett samt innehålla uppgift om företagets
namn och adress ävensom det uttagna beloppets storlek med angivande
jämväl av hur mycket av de uttagna medlen, som inbetalats efter den 30
juni 1960.
Vad i —--annat företag.
När medel--— senare insättningar.
13 §.
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen
må medgiva att investeringsfond för rörelse, som avsatts efter den 30
juni 1963, tages i anspråk för överföring till lagerinvesteringskonto. Till sådant
konto överfört belopp skall återföras till beskattning senast vid taxeringen
för det tredje beskattningsåret efter det, under vilket överföringen
verkställts. Kungl. Maj :t äger, om särskilda skäl föranleda det, medgiva att
återföringen må ske först vid en senare tidpunkt. I sådant fall skall vid
återföringen till beskattning upptagas jämväl ett belopp motsvarande viss,
av Kungl. Maj :t bestämd andel av det återförda beloppet.
14 §.
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen
må, om särskilda skäl därtill föreligga, medgiva att investeringsfond
för rörelse tages i anspråk för kostnader för vägarbete, anordnande av
vatten- och avloppsledningar, iordningställande i övrigt av tomtområde för
bebyggelse samt liknande arbeten, samt eljest för anordningar avsedda att
motverka vatten- och luftföroreningar ävensom för iordningställande av
markområde för sjöreglering och kraftverksbygge. I fall som avses i 9 §
3 mom. skall dock fråga som nu sagts alltid prövas av Kungl. Maj :t.
Har investeringsfond---sådana kostnader.
17 §.
Beslutar Kungl. Maj :t---i anspråk.
Sedan utbetalning skett, skall riksbanken lämna underrättelse därom till
arbetsmarknadsstyrelsen samt, för att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet,
länsstyrelsen, med angivande av ej mindre företagets namn och
adress samt det utbetalade beloppets storlek än även hur mycket av de uttagna
medlen, som inbetalats efter den 30 juni 1960, ävensom från vilket
konto för investering uttag skett.
Har förordnats —--- med beslutet.
Denna förordning —--följande iakttagas.
1) Äldre bestämmelser skola tillämpas, då fond tagits i anspråk enligt
beslut som meddelats före den 1 juli 1963; dock skall 19 § tillämpas i sin nya
22
Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1963
lydelse, då fråga uppkommer om återföring av fond eller del av fond, vilken
fått tagas i anspråk enligt sådant beslut.
2) Investeringsfond för--- — tidigare år.
3) att riksdagen måtte antaga det i proposition nr 159 framlagda förslaget
till förordning om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag vid
inkomsttaxeringen med den ändringen att 1 § erhåller följande lydelse.
1 §•
Kungl. Maj :t----- 2—4 §§.
Beslut, som---eller reparationer.
III) de likalydande motionerna I: 775 av herr Stefanson m. fl. och II: 936
av herr Enskog m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
Kungl. Maj :ts proposition nr 159 måtte
a) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till sådan
utvidgning av lagstiftningen om investeringsfond för konjunkturutjämning,
att denna lagstiftning blir tillämplig för alla företag — oavsett företagsform
— som deklarerar sina inkomster enligt bokföringsmässiga grunder;
b) uttala att de föreslagna bestämmelserna avseende rätt för Kungl.
Maj :t att medgiva de ifrågavarande förordningarnas tillämpning i lokaliseringspolitiskt
syfte antages som provisoriska i avvaktan på resultatet av
1959 års utredning angående näringslivets lokalisering; samt
c) i övrigt beakta vad i motionerna anförts;
IV) de likalydande motionerna I: 776 av herrar Sundin och Jonasson samt
11:937 av herrar Fälldin och Börjesson i Falköping, vari hemställts, att
riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 159 måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla
a) om skyndsam utredning angående möjligheter till investeringskonto
för fysiska personer med mot investeringsfondslagstiftningen svarande bestämmelser
om medelsavsättning och investeringsavdrag i enlighet med vad
i motionerna anförts;
b) om att Kungl. Maj :t efter prövning av kommitténs för näringslivets
lokalisering kommande betänkande måtte framlägga förslag till förhöjda
investeringsavdrag och andra skattelättnader, som kan befinnas erforderliga
för en aktiv lokaliseringspolitik; samt
c) om skyndsam prövning angående vidgade möjligheter att använda
investeringsfondsmedel för marknadsbearbetning i utlandet enligt motionernas
syfte; ävensom
V) motionen II: 938 av herr Henningsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen,
vid sin behandling av proposition nr 159, måtte besluta att i den
föreslagna 14 § investeringsfondsförordningen intaga bestämmelse om
att investeringsfond för rörelse får tagas i anspråk jämväl för kostnader
för skadeförebyggande åtgärder i samband med sjöreglering och kraftverksbygge.
23
Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1963
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 368 av herrar Mattsson och Torsten Andersson
samt 11:439 av herrar Nilsson i Tvärålund och Börjesson i Falköping,
vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om prövning och förslag till riksdagen om sådana ändringar i förordningen
om investeringsfonder för konjunkturutjämning, att rätten till
avsättningar till sådana fonder utsträckes även till andra företagsformer
än aktiebolag och ekonomiska föreningar; ävensom
II) de likalydande motionerna I: 433 av herr Hagberg m. fl. och II: 531
av herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag senast
till 1964 års riksdag om rätt för rörelseidkare resp. jordbrukare att vid inkomsttaxering
åtnjuta avdrag för avsättning till självfinansieringsfond i
huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som uppdragits i de likalydande
motionerna I: 431 och II: 526.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 368, I: 773, I: 775, I: 776, II. 531 (jfr
II: 526), II: 938 och II: 939.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
I. Inledning, s. 20—22.
II. Historik och gällande rätt m. m., s. 23—31.
III. Investeringsfondslagstiftningens hittillsvarande användning, s. 32—36.
IV. Investeringsfrämjande skattelättnader, s. 37—64.
V. Ändringar i investeringsfondslagstiftningen, s. 64—147.
VI. Departementschefens hemställan, s. 147.
1 anledning av propositionen har till utskottet ingivits en skrivelse från
Sveriges industriförbund, vari hemställts om viss ändring av övergångsbestämmelserna
såvitt angår förslaget beträffande investeringsfonderna för
konj unkturutj ämning.
Motionerna
I motionerna I: 368 och II: i39 erinras om gällande bestämmelser beträffande
investeringsfonder för konjunkturutjämning, som endast är tillämpliga
för svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. Dessa rättssubjekt
har på så sätt erhållit en förmånsställning i jämförelse med företag
24 Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
med annan juridisk form. Näringspolitiken bör principiellt utformas så, att
alla företag oavsett juridisk form kan konkurrera på lika villkor. Även för
rörelseidkare, som är fysiska personer, föreligger behov av att få göra avsättning
till investeringsfond. Enligt motionärernas mening bör förordningen
om investeringsfonder därför ändras så att det blir möjligt även för företag
som drives i annan form än aktiebolag eller ekonomisk förening att göra
avsättningar till investeringsfond på samma villkor. Den nuvarande lagstiftningen
innebär en diskriminering av små och medelstora företag, vilka
i regel drives som handelsbolag eller enskild firma.
Motionerna I: 433 och II: 531 hänvisar beträffande motiveringen till motionerna
1:431 och 11:526. Däri framhålles att särskilt företag som drives
av fysiska personer under enskild firma genom beskattningsreglerna har
otillräckligt utrymme för självfinansiering. Sådana företag har inte samma
möjligheter som aktiebolag och ekonomiska föreningar till skattefri
fondering. De saknar rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avsättning
till investeringsfond. De har inte heller rätt till avdrag för avsättning
till pensionsstiftelse med bibehållande av medlen i rörelsen. Ofta har
dylika företag till följd av bristande tillgång på rörelsekapital en blygsam
lagerhållning och kan därför inte tillgodogöra sig möjligheterna att genom
nedskrivning av lagervärden skapa dolda reserver. Utrustningen med maskiner
och inventarier ger också otillräcklig utgångspunkt för självfinansiering
genom avskrivning. En lämplig utväg att underlätta självfinansieringen
och kapitalbildningen i den här berörda företagarkategorien skulle vara införandet
av bestämmelser, som medger avdrag vid inkomsttaxeringen för
avsättning till självfinansieringsfond, vilken öppet redovisas i bokföringen.
Sådant avdrag skulle förslagsvis årligen kunna ske med upp till 10 procent
av årsvinsten och upp till 5 000 kr. per år, varjämte fondens totala storlek
kunde maximeras till exempelvis 50 000 kr. En tidsbegränsning av 10 år
torde böra föreskrivas för fondavsättnings återförande till beskattning, varvid
reglerna för ackumulerad inkomst torde böra tillämpas.
I motionerna I: 773 och II: 940 framhålles bl. a. att propositionens förslag
beträffande investeringsfonder för konjunkturutjämning innebär en
betänklig försämring för rederiföretagen. Sålunda skall bland annat rederiföretag,
enligt uttalande av departementschefen på sid. 124 i propositionen,
fortsättningsvis äga begränsade möjligheter att taga fond i anspråk för investeringar
i fartyg. Endast då särskilda omständigheter föreligger i det
enskilda fallet, skall sådan fond få utnyttjas till annat än maskinanskaffningar,
som har samband med byggande. Enligt förtydligande i propositionen
avses med detta uttryck dels fasta maskiner och andra till byggnad
hörande inventarier, dels maskinanskaffning i samband med nyetablering
och utvidgning av verksamheten. Den sålunda föreslagna begränsningen,
som inte kommit till uttryck i författningstexten, berör visserligen inte avsättning
till sådan fond i och för sig men, därest fondens framtida användning
begränsas på föreslaget sätt, kommer rederierna givetvis att förlora
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
25
intresset för dylika avsättningar. Detta kan antas inverka oförmånligt på
de svenska varvens framtida sysselsättning, och ett avståndstagande från
detta uttalande är därför befogat.
Den tekniska strukturomvandlingen i förening med det rådande världsöverskottet
på tonnage har medfört en avvaktande hållning inom sjöfartsnäringen
i fråga om nyinvesteringar. Varvskrisen måste med hänsyn till
denna närings betydande överkapacitet beräknas bli långvarig. Vår möjlighet
till bibehållen konkurrenskraft i framtiden är beroende av framsynt
planering och tekniskt förstklassig och högmodern utrustning. I ett sådant
läge förefaller det från de svenska rederiernas och de svenska varvens synpunkt
också mindre välbetänkt att beskära den trygghet för framtida sysselsättning,
som ligger i fortsatt möjlighet till förhandsavskrivning.
Mot denna bakgrund bör rederierna beredas valfrihet att antingen begagna
de nya generella reglerna angående extra avskrivning och särskilt
investeringsavdrag eller att göra förtidsavskrivningar i form av avsättningar
till fonder för konjunkturutjämning, vilka senare måste få utnyttjas på
samma sätt som för närvarande.
Motionärerna i motionerna 1: 774 och II: 939 befarar, såvitt angår investeringsfonderna,
att ett slopande av den generella tillämpningen och en
ökad selektiv användning av lagstiftningen kommer att leda till att företagens
benägenhet att göra avsättningar minskar. Därmed skulle lagstiftningen
väsentligt förlora sin betydelse av ett viktigt sysselsättningspolitiskt
instrument. I princip bör därför — liksom hittills — i första hand generella
medgivanden till fondernas ianspråktagande lämnas. Sådana olägenheter
är, bl. a. från konkurrenssynpunkt, förenade med en begränsning av
frisläppandet till vissa branscher eller vissa landsdelar att en sådan åtgärd
endast undantagsvis bör ifrågakomma. Vad särskilt angår fondernas ianspråktagande
i begränsat lokaliseringspolitiskt syfte anför motionärerna,
att de s. k. avfolkningsregionerna inte gagnas genom förhastade och till sina
verkningar oklara åtgärder. I propositionen ges inte några objektiva kriterier
beträffande vad som skall anses utgöra »avfolkningsområde». Om samhället
skall driva en aktivare lokaliseringspolitik är det nödvändigt att ha
en klar målsättning. Det innebär bl. a. att man måste veta vilka områden
som skall stödjas; härom råder för närvarande mycket delade meningar.
Man måste också göra klart för sig vilka medel man vill använda för samhällets
stöd och under vilka former detta skall ske. Dessa frågor övervägs
för närvarande inom lokaliseringsutredningen. Starka skäl torde därför
kunna anföras för att inte nu på skattelagstiftningens område tillgripa speciella
åtgärder i lokaliseringspolitiskt syfte utan i stället avvakta den pågående
utredningen.
Hittills har, påpekar motionärerna, arbetsmarknadsstyrelsen — ehuru
formell möjlighet därtill föreligger — icke sökt tvinga företagen att ta investeringsfond
i anspråk. Denna restriktiva tillämpning av lagstiftningen
finner motionärerna helt riktig och förutsätter att någon ändring i detta
26 Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
hänseende inte kommer att ske. Den i lagtexten inskrivna möjligheten att
tvinga företag att ta fonderna i anspråk bör användas endast i yttersta
undantagsfall. Ett sådant tvångsmässigt åläggande skulle knappast främja
sysselsättningen utan i regel endast få den effekten, att företaget återför
medlen till beskattning. Att något sådant tvångsföreläggande inte bör tillgripas
i lokaliseringssyfte är självklart.
Vidare erinras i motionerna om att det i propositionen föreslås att Kungl.
Maj :t skall kunna medge företag, som under tider med avsättningssvårigheter
fortsätter sin produktion, rätt att ta investeringsfond i anspråk för överföring
till lagerinvesteringskonto. På detta område, där fråga är om kortsiktiga
åtgärder, föreligger enligt motionärerna vissa risker för att konkurrerande
företag kan bli olika behandlade, och det företag, som får använda
fonderna till lageruppbyggnad, under ogynnsamma omständigheter
kan komma att utöva ett sådant tryck på marknaden genom sin lagerhållning,
att andra företag blir lidande. Motionärerna understryker därför departementschefens
uttalande att stor försiktighet bör iakttas, innan tillstånd
ges till överföring till lagerinvesteringskonto. För att företagen skall
kunna få likvärdiga möjligheter yrkas i motionerna att hittills avsatta
fondmedel, vilka kan förutsättas inte ha avsatts med sikte på lagerinvestering,
inte får användas för överföring till lagerinvesteringskonto. De nya
bestämmelserna bör således endast tillämpas i den mån företaget har gjort
fondavsättningar efter den 1 juli 1963.
Motionärerna berör även utformningen av den föreslagna 14 § i investeringsfondsförordningen.
Här regleras de fall då Kungl. Maj :t, om särskilda
skäl därtill föreligger, kan medge att investeringsfond tas i anspråk för
sådana kostnader, vilka eljest inte är avdragsgilla vid taxeringen. Redan nu
är det möjligt att utnyttja investeringsfonder för vissa kostnader som ett
företag har för motverkande av vatten- och luftföroreningar, nämligen då
dessa kostnader hänför sig till byggnader och maskiner eller anordnande
av vatten- och avloppsledningar. Åtgärder för motverkande av vatten- och
avloppsföroreningar är ofta mycket lämpliga att vidta i ett läge då sysselsättningssvårigheter
föreligger. Den nuvarande gränsdragningen mellan
kostnader för maskiner, byggnader och ledningar, å ena sidan, och kostnader
för arbeten å marken o. dyl., å andra sidan, medför emellertid praktiska
olägenheter. Starka skäl föreligger därför enligt motionerna att införa
en möjlighet att ta fondmedlen i anspråk för alla kostnader för investeringar
av denna art.
Under den förflutna vintern har, framhålles vidare i motionerna, möjlighet
förelegat för företagen att använda investeringsfonder till uppförande
av byggnader. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens beslut skulle fonderna få
användas för byggnadsverksamhet under tiden den 1 juli 1962—den 30 april
1963. Sedermera har styrelsen möjliggjort utnyttjande av fonderna för fortsatta
byggnadsarbeten under tiden den 1 november 1963—den 31 mars 1964.
Emellertid har den stränga vintern medfört att åtskilliga byggnadsarbeten
blivit så kraftigt försenade att de inte, som planerats, kunnat slutföras under
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
27
april månad. Kan ett företag inte uppskjuta den fortsatta byggnadsverksamheten
till tiden efter den 1 november 1963 kommer företaget att delvis gå
miste om de förmåner som lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder
erbjuder och som företaget kalkylerat med i samband med investeringsbeslutet.
Därjämte drabbas företaget av vissa speciella påföljder, om företaget
gjort större uttag av sina i riksbanken deponerade medel än som motsvarar
de ianspråktagna fondmedlen. I sådant fall måste den del av fonden som
motsvarar de för mycket uttagna medlen återföras till beskattning. Enligt
gällande lagstiftning förlorar då företaget sin rätt att göra avsättning till
investeringsfond under samma beskattningsår som det under vilket återföring
skett. Vidare skall återförda medel bli föremål för effektiv beskattning.
Slutligen utgår ett tioprocentigt tillägg för den del av fonden som
återföres. Enligt övergångsbestämmelserna skall ändringarna träda i kraft
den 1 juli 1963. Förordningen skall dock inte tillämpas beträffande medel
som tagits i anspråk före nämnda dag. Det är inte helt klart hur övergångsbestämmelserna
skall tolkas då det gäller återföring av fondmedlen. Enligt
de förordade bestämmelserna skall förbudet mot ny avsättning slopas och
kravet på effektiv beskattning inte längre upprätthållas. Motionärerna utgår
emellertid ifrån att de nya reglerna i denna del kommer att tillämpas vid
1964 års taxering, även om återföring då sker av fondmedel som tagits i anspråk
före den 1 juli 1963. Emellertid föreslås i propositionen också en rätt
för Kungl. Maj :t att befria företag från utgörande av det nyssnämnda tilllägget
å 10 procent av återförda medel. Med den utformning övergångsbestämmelserna
fått synes emellertid denna möjlighet inte kunna användas i
förevarande fall. Motionärerna föreslår därför en sådan ändring av övergångsbestämmelserna
att Kungl. Maj :t får befogenhet att medge befrielse
från nämnda påföljder i de fall då byggnadsarbeten försenats på grund av
den stränga vintern 1962—1963.
I motionerna I: 775 och II: 936 framhålles bl. a. att enighet torde råda om
att beskattningsreglerna kan komma till användning som ett värdefullt komplement
till andra åtgärder från samhällets sida att främja en lugn konjunkturutveckling.
I och med att skattelagstiftningen i ökad utsträckning tilllägges
uppgifter att möta speciella situationer, ökar angelägenheten att tillse
att avsteg inte göres från grundsatsen om likabehandling. Den konflikt mellan
skilda målsättningar som här kan uppkomma berördes av riksdagen
1955. Riksdagen framhöll då att förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning
i första hand borde avse generella medgivanden. Härigenom
bereddes nämligen alla företag, som gjort fondavsättning, samma skatteförmån.
Medgivanden för vissa branscher skulle endast komma i fråga
undantagsvis, och vad slutligen angick individuella medgivanden horde viss
försiktighet iakttagas, enär ett sådant medgivande kunde innebära ett indirekt
ekonomiskt stöd som ett annat företag inom samma bransch, vilket jämväl
gjort fondavsättning, ej erhöll.
Motionärerna hänvisar även till ett uttalande av riksskattenämnden i sam
-
28 Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
band med remissbehandlingen av investeringsfondsutredningens promemoria.
Därvid underströk nämnden vikten av att lika fall behandlades lika
och att förordningen alltså tillämpades så att större avsteg från principen
om likformighet och rättvisa vid taxeringarna inte skedde än som från konjunktur-
och arbetsmarknadspolitiska synpunkter var oundgängligen nödvändiga.
Motionärerna förutsätter att riksdagen vid propositionens behandling
gör ett uttalande av samma innehåll som riksskattenämnden.
Denna grundsats om skattemässig likabehandling föranleder vissa konkreta
slutsatser från motionärernas sida i fråga om lagstiftningens utformning.
Härutinnan må återges följande.
Det har framstått som en brist i den hittillsvarande lagstiftningen om investeringsfonder
för konjunkturutjämning att denna inte stått öppen för
andra företag än sådana som drivs som juridisk person, d. v. s. huvudsakligen
för aktiebolag. Företag som drivs som enskild firma har varit utestängda.
Investeringslondsutredningen har med åberopande av tekniska svårigheter
ställt sig avvisande till en sådan reform. Finansministern har intagit samma
negativa ståndpunkt. Vad som framkommit vid remissbehandlingen ger vid
handen att fortsatta ansträngningar bör göras att lösa de tekniska problem
som sammanhänger med att rätt till avsättning till investeringsfond medges
också för andra företag än aktiebolag och ekonomisk förening. Motionärerna
föreslår därför riksdagsskrivelse härom.
Det i propositionen framlagda förslaget om att de investeringsfrämjande
åtgärderna skall kunna vid sin tillämpning begränsas till vissa delar av landet,
betecknar ett nytt och lokaliseringspolitiskt inslag i skattelagstiftningen.
Enligt de framlagda författningsförslagen skall det ankomma på Kungl.
Maj :t att bestämma för vilken del eller vilka delar av landet som bestämmelserna
skall kunna tillämpas. Enda villkor för rätt för Kungl. Maj :t att
medge regional tillämpning skall vara att läget på arbetsmarknaden påkallar
det. Några andra regler för tillämpningen varigenom områdets avgränsning
skulle kunna överensstämma med vissa i förordningen angivna, objektiva
kriterier föreslås icke. Det är utan tvekan mindre tillfredsställande att förordningsförslagen
i dessa delar saknar fasta kriterier för sin tillämpning.
Enligt sina direktiv skall lokaliseringsutredningcn förutsättningslöst undersöka
olika möjligheter att påverka näringslivets lokalisering. En huvuduppgift
för utredningen maste härvid bli att med fasta kriterier definiera områden,
som skall komma i åtnjutande av samhälleligt lokaliseringsstöd. Det
är enligt motionärernas mening lämpligt att de av departementschefen nu
föreslagna bestämmelserna antages med uttryckligt angivande som provisoriska
i avvaktan på lokaliseringsutredningens förslag.
Vad slutligen gäller det i propositionen framlagda förslaget om att utvidga
användningen av investeringsfondsmedel till investering i lager kan en sådan
anordning under vissa omständigheter vara användbar. Det är emellertid
påfallande vilken grad av tveksamhet som förslaget mött under remissbehandlingen.
Uppenbarligen torde den föreslagna utvidgningen enligt motionärernas
uppfattning få en begränsad användning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963 29
Motionärerna i motionerna I: 776 och II: 937 anser att det kan befaras att
det i propositionen föreslagna investeringsavdraget på endast 10 procent av
lagerökningens värde kommer att visa sig otillräckligt för den avsedda konjunkturstimulansen.
Investeringsfondsutredningens förslag om ett investeringsavdrag
på 20 procent var enligt ett flertal remissinstanser alltför litet
med hänsyn till de stora kostnader, som är förenade med lagerhållning. Det
torde, såsom det också förutskickats i propositionen, bli anledning att inom
relativt snar framtid ompröva bestämmelserna, sedan vissa erfarenheter
vunnits.
De föreslagna generella reglerna innebär en väsentlig förbättring för de
progressivt beskattade företagargrupperna. Dessa kan härigenom tillföras
ett 10-procentigt investeringsavdrag för maskininvesteringar motsvarande
10-procentavdraget enligt investeringsfondslagstiftningen. Men fortfarande
kvarstår en diskriminering av de mindre företagen. Någon motsvarighet till
investeringsfondslagstiftningens investeringsavdrag i fråga om byggnader och
lagerökning står inte till förfogande för de mindre företagen. Inte heller
torde dessa genom de föreslagna bestämmelserna kunna beredas möjlighet
till sådant särskilt extra avdrag vid den statliga inkomsttaxeringen, som tilllämpades
för vinststeriliseringen vid 1961 och 1962 års taxeringar. Enligt motionärernas
mening bör de beskattningsbestämmelser, som reglerar näringslivets
förhållanden, inte favorisera vissa företagsformer och diskriminera
andra. Bestämmelserna bör vara så utformade, att alla företag får i stort
sett samma konkurrensmöjligheter. Det synes motionärerna därför nödvändigt
att fysiska personer beredes så långt möjligt samma förmåner som
investeringsfondslagstiftningen ger aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Den lösning, som motionärerna vill förorda, är att fysiska personer beredes
möjligheter att avsätta medel på särskilt investeringskonto. De bestämmelser
som gäller för skogskontot bör härvid kunna tjäna som riktmärke.
Med ett sådant investeringskonto bör kunna förenas i stort sett de bestämmelser
i fråga om medelsavsättning och investeringsavdrag, som gäller för
investeringsfonderna. Ifrågavarande spörsmål bör skyndsamt utredas.
Av särskilt värde är uttalandet i propositionen om att investeringsfonderna
och de generella reglerna skall kunna användas i lokaliseringspolitiskt
syfte. Enligt propositionen skall det tioprocentiga investeringsavdraget gälla
även för investeringar som har särskild lokaliseringspolitisk betydelse.
Detta avdrag är enligt motionärernas mening otillräckligt för att en framgångsrik
lokaliseringspolitik skall kunna föras inom områden som har bristande
sysselsättningsmöjligheter. En höjning av investeringsavdraget med
10—15 procent synes i sådana fall vara erforderlig, i vissa fall till en ännu
högre procentsats. För en framgångsrik lokaliseringspolitik torde det dessutom
vara nödvändigt med skattelättnader för nystartade företag under en
följd av år, exempelvis under de fem första åren.
Såväl investeringsfondsutredningen som departementschefen har avvisat
en utvidgning av möjligheterna att använda investeringsfonderna för marknadsbearbetning
i utlandet. En dylik exportfrämjande politik skulle utan
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
tvivel bli av stort värde inte minst för de många mindre företag, vilka arbetar
som underleverantörer till exportindustrien. Investeringsfonderna synes
med fördel kunna utnyttjas för marknadsbearbetning i utlandet. En mindre
restriktiv utformning av ifrågavarande bestämmelser bör sålunda på nytt
övervägas.
I motionen 11: 938 framhålles, att den föreslagna utökningen av användningsområdet
för ianspråktagande av investeringsfonder synes vara snäv och
bör utsträckas till att omfatta alla arbeten i samband med sjöregleringar och
andra dämningsarbeten. Vid sjöregleringar och kraftverksbyggen måste nämligen
som regel även omfattande åtgärder vidtagas till förebyggande av skador.
Dylika anordningar är huvudsakligen av sådan art, att de skattemässigt
hänföres till grundlörbättringar och inte till byggnader. I arbetsmarknadsmässigt
hänseende är arbeten i samband med sjöregleringar synnerligen värdefulla
för att utjämna ojämnheter i sysselsättningen, inte minst i skogsoch
fjällbygderna i Norrland, där under en rätt lång övergångstid sysselsättningssvarigheter
kan komma att uppstå på grund av ökad mekanisering
inom skogsbruket. Som exempel på skadeförebyggande åtgärder nämnes avläggsplatser,
tippbryggor, stensprängning, muddring m. m. I fråga om åtskilliga
arbeten för förebyggande av skada gäller att det kan vara svårt att
avgöra huruvida de bör hänföras till byggnader, i vilket fall ianspråktagande
tår ske enligt 11 §, eller till grundförbättring, då bestämmelserna i 14 § investeringsfondsförordningen
blir tillämpliga. För den tillståndsgivande myndigheten
liksom för taxeringsmyndigheterna torde det därför innebära en
fördel, om investeringsfonder får tas i anspråk för kostnader för alla slags
åtgärder i samband med sjöregleringar och andra dämningsarbeten.
Utskottets yttrande
I den förevarande propositionen föreslås på grundval av en av investeringsfondsutredningen
upprättad promemoria vissa ändringar i lagstiftningen
om investeringsfonder för konjunkturutjämning i syfte att göra bestämmelserna
till ett mera verksamt konjunkturpolitiskt medel. Enligt propositionens
förslag skall sålunda investeringsfond under vissa förutsättningar få tas i
anspråk för överföring till lagerinvesteringskonto, varigenom företag skall
kunna fortsätta produktionen under tider med avsättningssvårigheter. Vidare
skall investeringsfond efter särskilt medgivande kunna överföras mellan
bolag inom en koncern. I syfte att stimulera ekonomiska föreningar till ökade
fondavsättningar föreslås att dessas insättningsskyldighet i riksbanken
sänkes från 46 till 40 procent av fondavsättningen. Förslaget upptar även
bestämmelser som möjliggör befrielse — om synnerliga skäl föreligger —
från det tioprocentiga tillägg som skall göras, då fond återföres till beskattning.
Det förutsättes att fonderna under vissa förhållanden skall få användas
i lokaliseringspolitiskt syfte.
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963 31
I en särskild förordning framlägges vidare förslag till vissa generella
regler om extra avskrivning å maskiner och inventarier samt särskilt investeringsavdrag
i rörelse och jordbruk. Förslaget innebär att Kungl. Maj:t, om
läget på arbetsmarknaden det påkallar, skall kunna besluta om dylika åtgärder.
Bestämmelserna skall kunna användas även i lokaliseringspolitiskt
syfte.
Vad särskilt angår maskininvesteringar förutsättes i propositionen att
framtida investeringsfonder får tas i anspråk endast för maskinanskaffningar
i samband med byggande. I övrigt bör stimulansen i fråga om sådana investeringar
endast ges via den generella lagstiftningen, varigenom förmånerna
i princip kan komma alla skattskyldiga till godo.
1955 års lagstiftning om investeringsfonder för konjunkturutjämning syftar
till att genom vissa lättnader i beskattningen förmå företagen att under
högkonjunkturer fondera vinstmedel för framtida investeringsändamål, varigenom
en önskvärd utjämning åstadkommes i produktion och sysselsättning.
Även om de erfarenheter, som hittills vunnits av lagstiftningen, är
goda, har det likväl ansetts angeläget att komplettera bestämmelserna i syfte
att uppnå en ur konjunktur- och arbetsmarknadspolitisk synpunkt bättre
och mer samlad effekt av lagstiftningen.
Utskottet finner för sin del de förslag, som härutinnan framlagts i propositionen,
väl ägnade att läggas till grund för lagstiftning på området och
tillstyrker således i princip bifall till propositionen. I vissa hänseenden anser
utskottet sig emellertid böra göra uttalanden och framlägga förslag till
ändringar i de föreslagna bestämmelserna. Härtill återkommer utskottet i det
följande.
Enligt gällande lagstiftning är möjligheterna att avsätta till investeringsfond
för konjunkturutjämning begränsade till aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Frågan om utvidgning av denna avsättningsrätt även till fysiska
personer har tagits upp till behandling av investeringsfondsutredningen,
som funnit att nuvarande begränsning bör kvarstå. Departementschefen har
beträffande denna fråga anfört, dels att möjligheten att avsätta till investeringsfond
i regel har intet eller föga värde för de mindre företagen, dels att i
regel endast de större företagen kan hålla sig med en investeringsplanering,
som kan bli av betydelse från sysselsättningssynpunkt. I konjunkturpolitiskt
hänseende finner departementschefen att relativt litet är att vinna på
att avdragsrätten utsträckes till enskilda rörelseidkare samt handels- och
kommanditbolag och förordar därför att investeringsfondslagstiftningen bibehålies
för enbart företag med proportionell beskattning. För skattskyldiga
med progressiv beskattning föreslås i stället ovan angivna generella regler
om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag. Sistnämnda möjlighet
skall jämväl stå de juridiska personerna till buds.
I de inbördes likalydande motionerna I: 368 och II: 439, I: 775 och II: 936
samt I: 776 och II: 937 har framförts yrkanden om prövning av och förslag
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
rörande tillämpning av fondlagstiftningen även för fysiska personer, antingen
genom en utvidgning av gällande bestämmelser härom eller genom
rätt till avsättning till investeringskonto enligt regler liknande dem som nu
gäller för skogskonto. I motionerna 1:433 och 11:531 har yrkats rätt för
främst enskilda rörelseidkare och jordbrukare att vid inkomsttaxeringen åtnjuta
avdrag för avsättning till självfinansieringsfond. Till stöd för yrkandet
i sistnämnda motioner har åberopats bl. a. de möjligheter, som aktiebolag
och ekonomiska föreningar för närvarande har till avdrag för avsättning
till investeringsfond.
Departementschefen har i propositionen ingående diskuterat frågan att
öppna möjligheter även för de fysiska personerna att göra avsättningar till
investeringsfonder för konjunkturutjämning. De skäl, som han därvid åberopat
mot en sådan anordning, finner utskottet övertygande. Med hänsyn
till den progressiva beskattningen för fysiska personer låter det sig inte göra
att inpassa dem i nu gällande förordning. Särskilda bestämmelser i angivet
syfte skulle för de fysiska personernas del leda till en lagstiftning av helt ny
karaktär, i synnerhet som den knappast torde kunna åstadkommas utan sterilisering
av hela det fonderade beloppet. Såsom departementschefen framhållit
måste en sådan lagstiftning förses med komplicerade regler bl. a. om
gottgörelse för överinsättning, om tidsbegränsning av fonderna och om efterbeskattning
vid återföring till beskattning. Liknande svårigheter skulle uppkomma
beträffande självfinansieringsfonder. Med hänsyn till det anförda
anser utskottet sig inte kunna tillstyrka motionsyrkandena om inrättande av
vare sig investerings- eller självfinansieringsfonder för fysiska personer. I
sammanhanget bör, såsom ovan anförts, uppmärksammas att i regel endast
de större och i viss utsträckning de medelstora företagen kan hålla sig med
en sådan fortlöpande investeringsplanering att investeringarna kan igångsättas
med kort varsel, när tillstånd meddelats att ta investeringsfond i ansprak.
Dessa företag drives företrädesvis i aktiebolags- eller föreningsform.
Enligt utskottets mening bör fondlagstiftningen därför bibehållas enbart för
företag med proportionell beskattning. Härvid bör även beaktas de ökade
förmåner som de föreslagna generella reglerna kommer att innebära för
de progressivt beskattade rörelseidkarna och jordbrukarna.
Beträffande principerna för tillståndsgivningen i fråga om såväl de generella
reglerna som investeringsfondslagstiftningen vill utskottet framhålla
följande.
Vid tillkomsten av 1955 års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning
uttalades bl. a. att i första hand borde gälla att generellt
medgivande till ianspråktagande lämnades. Härigenom bereddes nämligen
alla företag, som gjort fondavsättning, samma skatteförmån. Medgivande
som begränsades till vissa branscher kunde dock undantagsvis vara påkallat.
Vad slutligen angick individuella medgivanden borde viss försiktighet
iakttagas, enär ett sådant medgivande kunde innebära ett indirekt ekonomiskt
stöd, som ett annat företag inom samma bransch, vilket jämväl gjort
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963 33
fondavsättning, ej erhöll. Å andra sidan kunde individuella medgivanden
vara motiverade från arbetsmarknadssynpunkt. Det uttalades vidare att
om synnerligen starka skäl förelåg — det kunde ifrågakomma att taga investeringsfonderna
i anspråk för vissa branscher eller för vissa områden.
I den förevarande propositionen ansluter sig departementschefen till ovannämnda
uttalande men understryker samtidigt att en selektiv användning
av såväl investeringsfonder som generella avdrag bör kunna ske i lokaliseringspolitiskt
hänseende. Det huvudsakliga syftet blir dock att förmå företagen
att under tider med minskad sysselsättning öka sina investeringar i
förhållande till vad eljest skulle bli fallet. Om man genom en selektiv prövning
når en bättre effekt från sysselsättningssynpunkt än vid ett generellt
frisläppande kan enligt departementschefen någon kritik inte riktas mot en
sådan tillämpning av lagstiftningen. Det borde därför inte föreligga hinder
att utnyttja de generella reglerna och investeringsfonderna för att ge ett indirekt
stöd åt företagsamheten inom avfolkningsområden.
I motionerna 1:774 och 11:939 har hemställts om riksdagsuttalande att
vid tillämpningen av förordningen om investeringsfonder generella medgivanden
i första hand bör lämnas och att fonderna endast om synnerligen
starka skäl föreligger bör få anlitas för vissa branscher, visst eller vissa företag
eller vissa områden. Den föreslagna bestämmelsen i 1 § i förslaget om
de generella reglerna, enligt vilken beslut skall gälla alla skattskyldiga eller
ock skattskyldiga som driver verksamhet inom viss del av landet, bör enligt
motionärernas mening utgå. I motionerna I: 775 och II: 936 har yrkats riksdagsuttalande
av innebörd att bestämmelserna om lokaliseringspolitiken
skall vara provisoriska i avvaktan på lokaliseringsutredningens förslag. Därjämte
har i motionerna I: 776 och II: 937 hemställts om riksdagsskrivelse
med begäran att Kungl. Maj :t efter prövning av lokaliseringsutredningens
betänkande måtte framlägga förslag till höjda investeringsavdrag och andra
skattelättnader i lokaliseringspolitiskt syfte.
Utskottet ansluter sig till departementschefens uttalanden angående tillståndsgivningen.
I enlighet med de i propositionen uppdragna riktlinjerna
torde i förekommande fall även mera lokalt betonade sysselsättningsproblem
kunna lösas. Utskottet förutsätter därvid att, i den mån så finnes påkallat,
samordning sker mellan lokaliseringspolitiska åtgärder av olika slag. I detta
sammanhang må framhållas att det ligger i sakens natur att ett dirigerande
av investeringarna på sätt som inte ligger i linje med företagarnas intentioner,
torde minska benägenheten för fondavsättningar, något som ligger varken
i det allmännas eller i företagarnas intresse. Något tvång från det allmännas
sida bör således inte förekomma.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat yrkandena i motionerna
I: 774 och II: 939 samt I: 775 och II: 936, i vad avser lokaliseringspolitiska
åtgärder. I anledning av yrkandet i motionerna I: 776 och II: 937 om förhöjda
investeringsavdrag och andra skattelättnader i lokaliseringspolitiskt
syfte vill utskottet framhålla, att motionärerna i detta hänseende inte anfört
tillräckliga skäl för alt man nu via beskattningen skulle ytterligare
3 Bihang till riksdagens protokoll 1t)GS. 7 samt. Nr 44
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
främja lokaliseringspolitiska strävanden. I vart fall torde effekten av de i
propositionen föreslagna åtgärderna få avvaktas. Härmed får sistnämnda
motionsyrkande anses besvarat.
Vad angår beslutanderätten i fråga om investeringsfonderna föreslog investeringsfondsutredningen
att densamma, såsom nu gäller, i allt väsentligt
skulle ligga hos arbetsmarknadsstyrelsen. I sitt remissyttrande över utredningens
promemoria tillstyrkte riksskattenämnden utredningens förslag men
framhöll, att ju större befogenheter arbetsmarknadsmyndigheterna fick på
ifrågavarande område, desto större blev risken för att lagstiftningen kom i
konflikt med den för all beskattning grundläggande principen att taxeringarna
skall i möjligaste måtto vara likformiga och rättvisa. Nämnden ville
därför understryka vikten av att lika fall behandlades lika och att fondförordningen
alltså tillämpades så att större avsteg från nämnda princip inte
skedde än som från konjunktur- och arbetsmarknadspolitiska svnpunkter
var oundgängligen nödvändiga. Departementschefen föreslår att det bör ankomma
på Kungl. Maj :t att avgöra såväl när de generella reglerna skall tilllämpas
som när investeringsfonderna skall friges. Beslutanderätten beträffande
investeringsfonderna skall dock i åtskilliga fall kunna delegeras på
arbetsmarknadsstyrelsen. Detta innebär — framhåller departementschefen
— inte någon större ändring i sak i förhållande till vad nu gäller, eftersom
arbetsmarknadsstyrelsen hittills fattat sina beslut om frisläppande av investeringsfonderna
i samråd med regeringen.
I motionerna I: 775 och II: 936 förutsätter motionärerna att riksdagen vid
propositionens behandling gör ett uttalande av samma innehåll som riksskattenämnden.
Mot riksskattenämndens uttalande kan i och för sig någon erinran inte
göras. Utskottet vill dock erinra om att uttalandet gjordes mot bakgrunden
av vad investeringsfondsutredningen föreslagit i fråga om beslutanderätten.
Såsom frågan lösts i propositionen torde tillräckliga garantier i detta hänseende
föreligga. Enligt utskottets mening erfordras inte något särskilt riksdagsuttalande
i denna del. Med det anförda får utskottet avstyrka motionerna
härutinnan.
Efter dessa frågor av mera principiell karaktär övergår utskottet till att
behandla vissa föreslagna ändringar i förordningen om investeringsfonder
för konjunkturutjämning.
Såvitt angår maskininvesteringar bör enligt förslaget, såsom tidigare
nämnts, investeringsfond i princip endast få tas i anspråk för investeringar
i samband med byggande. Nu gällande bestämmelser om användning av
fondmedel för anskaffning, ombyggnad och reparation av fartyg föreslås i
samband därmed slopade, dock att äldre fonder skall få användas i enlighet
med vad som nu gäller. För rederiernas del bör enligt förslaget borttagandet
av möjligheten att avsätta till investeringsfond ersättas av rätt till initialavskrivning
och särskilt investeringsavdrag enligt de generella reglerna.
I de likalydande motionerna I: 773 och II: 940 har yrkats att investerings
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
35
fond även i fortsättningen skall få tas i anspråk för kostnader för anskaffande,
ombyggnad och reparation av fartyg och andra transportmedel. Motionärerna
önskar även ett uttalande av riksdagen att fond får tas i anspråk
för fartygsanskaffningar samt för ombyggnad och reparation av fartyg under
tid och villkor, som gäller för fartyg enligt 1 § i de generella reglerna.
Motionärerna understryker att det med hänsyn till rederinäringens och
varvsindustrins aktuella situation är angeläget att de generella reglerna och
investeringsfondslagstiftningen kan komma till alternativ användning beträffande
fartygen.
Vad motionärerna anfört finner utskottet i vissa hänseenden värt beaktande.
Med hänsyn härtill och då investeringar i fartyg är av en storleksordning
som i många fall överträffar byggnadsinvesteringarna finner utskottet
starka skäl tala för att även framtida fondavsättningar bör få tas i anspråk
för anskaffande, ombyggnad och reparation av fartyg. Utskottet vill
därför förorda att nu gällande principer för tillståndsgivningen bibehålies
såvitt avser fartyg. Investeringsfond bör även få tas i anspråk för investeringar
i maskiner i hittills tillämpad omfattning. Med det anförda anser utskottet
sig i huvudsak ha tillgodosett motionerna I: 773 och II: 940. Utskottets
förslag härutinnan föranleder vissa ändringar i den föreslagna författningstexten.
Enligt gällande bestämmelser har Kungl. Maj :t, om särskilda skäl föreligger,
möjlighet att medge företag, som driver rörelse i utlandet, att ta investeringsfond
i anspråk för att främja avsättningen utomlands av varor,
som företaget tillverkar här i riket. På denna punkt föreslås ingen ändring i
propositionen.
I de likalydande motionerna I: 776 och II: 937 har hemställts om skyndsam
prövning av frågan om vidgade möjligheter att ta investeringsfondsmedel
i anspråk för marknadsbearbetning i utlandet.
Departementschefen delar i denna fråga investeringsfondsutredningens
uppfattning att stimulans av investeringar utomlands bör ges på annat sätt
än genom investeringsfondslagstiftningen. Utskottet kan icke finna att motionärerna
anfört några bärande skäl för en utvidgad användning av fondmedel
för ifrågavarande ändamål. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
I: 776 och II: 937 i denna del.
Den föreslagna möjligheten att överföra medel från investeringsfond för
rörelse till lagerinvesteringskonto är avsedd att stödja företag, som i tider
av konjunkturnedgång fortsätter sin produktion trots avsättningssvårigheter.
I motionerna I: 774 och II: 939 har yrkats en sådan ändring i förslaget att
endast investeringsfond för rörelse, som avsatts efter den 30 juni 1963, får
tas i anspråk för sådan överföring. Beträffande äldre fonder har företagarna
nämligen icke haft anledning räkna med att medlen skulle tas i anspråk för
dylika ändamål.
36 Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
Den föreslagna användningen av investeringsfonderna kan komma att
medföra vissa svårigheter i den praktiska tillämpningen. Som konjunkturinstitutet
framhållit i sitt yttrande över investeringsfondsutredningens förslag
torde svårigheterna framför allt bestå i att avgöra om en produktionsnedgång
över huvud taget är konjunktur- eller strukturbetonad. Från annat
håll har framförts att felbedömningar härutinnan kan medföra rubbningar
i bestående konkurrensförhållanden. Såsom departementschefen uttryckligen
framhållit är det här fråga om en försökslagstiftning och att instrumentet
får användas med viss försiktighet. Utskottet vill ansluta sig till sistnämnda
uttalande. Den försiktiga bedömningen bör även gälla i fråga om
äldre fonder. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat förevarande
yrkande i motionerna I: 774 och II: 939.
Enligt förslaget kan investeringsfond för rörelse, om särskilda skäl föreligger,
få tas i anspråk för kostnader för vissa angivna ändamål av grundförbättrings
natur. Exemplifieringen omfattar enligt förslaget även kostnader
för iordningställande av markområde för sjöreglering och kraftverksbygge.
I motionerna I: 774 och II: 939 har yrkats att sådan investeringsfond bör
få tas i anspråk för kostnader avsedda att motverka vatten- och luftföroreningar
även i sådana fall som inte täckes av nu gällande bestämmelser. Därjämte
har i motionen II: 938 hemställts att investeringsfond bör få tas i anspråk
även för sådana kostnader för skadeförebyggande åtgärder i samband
med sjöreglering och kraftverksbygge, som enligt motionärernas mening inte
inrymmes i det föreliggande förslaget.
Utskottet vill i anledning härav framhålla, att i författningstexten endast
angivits exempel på åtgärder av grundförbättrings natur. Det ankommer på
de tillståndsgivande myndigheterna att med ledning av angivna exempel bedöma
för vilka kostnader en fond bör få anlitas. Utskottet anser det inte
möjligt att man genom en uppräkning exakt skulle kunna täcka alla varianter
av uppkommande fall. Utskottet vill emellertid framhålla att man vid
frågans bedömning får fästa avgörande vikt vid sysselsättningssynpunkterna
och inte vid angelägenhetsgraden från andra synpunkter beträffande vidtagna
arbeten. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat yrkandena i
motionerna I: 774 och II: 939 i här berörda del ävensom motionen II: 938.
I övergångsbestämmelserna föreslås under punkten 1, att äldre bestämmelser
skall tillämpas, då fond tages i anspråk enligt beslut som meddelats före
den 1 juli 1963.
I motionerna I: 774 och II: 939 erinras om att ändringarna i investeringsfondslagstiftningen
enligt övergångsbestämmelserna skall träda i kraft den
1 juli 1963 och att de nya bestämmelserna inte skall tillämpas beträffande
medel som tas i anspråk enligt beslut meddelat före nämnda dag. Motionärerna
framhåller att det inte är helt klart hur övergångsbestämmelserna
skall tolkas då det gäller återföring till beskattning av äldre fondmedel. Enligt
de förordade bestämmelserna skall förbudet mot ny avsättning slopas.
Motionärerna utgår ifrån att de nya reglerna i denna del kommer att tilläm
-
Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1963 37
pas vid 1964 års taxering, även om återföring sker av fondmedel som tagits
i anspråk före den 1 juli 1963. Även i ett annat avseende kan övergångsbestämmelserna
enligt motionärernas mening föranleda tveksamhet. I propositionen
föreslås nämligen rätt för Kungl. Maj :t att befria företag från angivet
tillägg å tio procent för den del av fond som återföres till beskattning. Med
den utformning övergångsbestämmelserna erhållit torde — framhåller motionärerna
— denna möjlighet inte kunna användas, da beslut om ianspråktagande
meddelats före den 1 juli 1963. Motionärerna föreslår därför sådan
ändring av övergångsbestämmelserna, att Kungl. Maj :t får befogenhet att
medge befrielse från nämnda påföljder i de fall då byggnadsarbeten försenats
av den stränga vintern 1962—1963.
Utskottet vid inte utesluta att tveksamhet kan uppkomma vid tolkningen
av övergångsbestämmelserna i det hänseende som motionärerna här ovan
angivit och anser sig därför böra tillstyrka föreliggande motioner i denna
del.
De i propositionen framlagda förslag som inte närmare redovisats i detta
betänkande, föranleder inte någon erinran från utskottets sida.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 159 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas ävensom i anledning av de inbördes likalydande
motionerna I: 773 av herr Gorthon m. fl. och II:
940 av herr Regnéll samt I: 774 av herr Holmberg och II:
939 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. — måtte antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 27 maj
1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning
med de ändringar
dels att 11 § erhåller
tecknade lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag
11 §•
Tager företag---närstående
företag;
b) för avskrivning å maskiner och
andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier, som anskaffats under
beskattningsåret och som, såvitt gäller
andra tillgångar än transportme
-
följande såsom utskottets förslag be
Utskottets
förslag
11 §•
Tager företag--— närstående
företag;
b) för avskrivning å maskiner och
andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier, som anskaffats under
beskattningsåret och som, såvitt gäller
andra tillgångar än transportme
-
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
Kungl. Maj:ts förslag
del i internationell trafik, äro avsedda
att nyttjas i här i riket bedriven
verksamhet.
c) för kostnader —----i riket.
Därest investeringfond efter beslut
enligt 9 § 1 eller 3 mom. fått tagas
i anspråk under flera på varandra
följande beskattningsår för ny-, tilleller
ombyggnad eller för underhållsarbeten
å byggnad eller för fasta maskiner
eller andra till byggnad hörande
inventarier, må företaget, under
förutsättning att avdrag för kostnaderna
under de tidigare åren icke
redan skett, under det sista året taga
fonden i anspråk för avskrivning å
byggnaden eller inventarierna eller
för täckande av underhållskostnader
med högst ett belopp motsvarande de
uppkomna kostnaderna under de ifrågavarande
åren. Vad nu sagts skall
äga motsvarande tillämpning i fråga
om anläggande och underhåll av flottleder
och vägar.
Kungl. Maj :t — ---riket till
verkar.
Vid tillämpning---— under be
skattningsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
Utskottets förslag
del i internationell trafik, äro avsedda
att nyttjas i här i riket bedriven
verksamhet, ävensom för kostnader
under beskattningsåret för ombyggnad
och reparation av fartyg.
c) för kostnader---i riket.
Därest investeringsfond efter beslut
enligt 9 § 1 eller 3 mom. fått tagas
i anspråk under flera på varandra
följande beskattningsår för ny-, tilleller
ombyggnad eller för underhållsarbeten
å byggnad eller för fasta maskiner
eller andra till byggnad hörande
inventarier, må företaget, under
förutsättning att avdrag för kostnaderna
under de tidigare åren icke
redan skett, under det sista året taga
fonden i anspråk för avskrivning å
byggnaden eller inventarierna eller
för täckande av underhållskostnader
med högst ett belopp motsvarande de
uppkomna kostnaderna under de ifrågavarande
åren. Vad nu sagts skall
äga motsvarande tillämpning i fråga
om ny- eller ombyggnad av fartyg
ävensom anläggande och underhåll av
flottleder och vägar.
Kungl. Maj :t---riket tillver
kar.
Vid tillämpning---under be
skattningsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
dels ock att övergångsbestämmelserna erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag
Denna förordning---- följ an- Denna förordning---följande
de iakttagas. iakttagas.
1. Äldre bestämmelser skola tilläm- 1. Äldre bestämmelser skola tillämpas,
då fond tagits i anspråk enligt pas, då fond tagits i anspråk enligt
beslut som meddelats före den 1 juli beslut som meddelats före den 1 juli
1963; dock skola bestämmelserna i
19 § i dess nya lydelse tillämpas järn
-
39
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
Kungl. Maj:ts förslag
2. Investeringsfond för rörelse enligt
förordningen den 27 maj 1955
<nr 256), som avsatts under beskattningsår
för vilket taxering i första
instans ägt rum år 1963 eller tidigare,
må jämlikt 10 § eller jämlikt vederbörligt
beslut tagas i anspråk jämväl
för i 11 § första stycket vid b) och
c) i tidigare lydelse angivna ändamål.
I fråga om ny- eller ombyggnad av
fartyg och i fråga om nedskrivning
å lager skola därvid bestämmelserna i
II § andra och fjärde styckena i tidigare
lydelse alltjämt gälla.
3. Har företag---nyss sagts.
4. I stället---tillkomma ar
betsmarknadsstyrelsen.
5. Denna förordning---tidi
gare
år.
Utskottets förslag
väl, då fråga uppkommer om återföring
till beskattning av fond eller
del av fond, vilken fått tagas i anspråk
enligt sådant beslut.
2. Investeringsfond för rörelse enligt
förordningen den 27 maj 1955
(nr 256), som avsatts under beskattningsår
för vilket taxering i första
instans ägt rum år 1963 eller tidigare,
må jämlikt 10 § eller jämlikt vederbörligt
beslut tagas i anspråk jämväl
för i 11 § första stycket vid b) och
c) i tidigare lydelse angivna ändamål.
I fråga om nedskrivning å lager skola
därvid bestämmelserna i 11 § andra
och fjärde styckena i tidigare lydelse
alltjämt gälla.
3. Har företag — ---nyss sagts.
4. I stället--— tillkomma ar
betsmarknadsstyrelsen.
5. Denna förordning---tidi
gare
år.
och särskilt investe
-
2) förordning om extra avskrivning
ringsavdrag vid inkomsttaxeringen;
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 368 av herrar Mattsson
och Torsten Andersson samt II: 439 av herrar Nilsson i
Tvärålund och Börjesson i Falköping,
2) de likalydande motionerna I: 433 av herr Hagberg m. fl.
och II: 531 av herr Heckscher m. fl.,
3) de likalydande motionerna I: 773 av herr Gorthon
m. fl. och II: 940 av herr Regnéll,
4) de likalydande motionerna I: 774 av herr Holmberg
och II: 939 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,
5) de likalydande motionerna I: 775 av herr Stefanson
m. fl. och II: 936 av herr Enskog m. fl.,
6) de likalydande motionerna I: 776 av herrar Sundin och
Jonasson samt II: 937 av herrar Fälldin och Börjesson i Falköping,
ävensom
7) motionen II: 938 av herr Henningsson m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
40
Bevillningsutskottets betänkande nr ii år 1963
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 22 maj 1963
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Stefanson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,
Nordenson och Paul Jansson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Gustafson i Göteborg, Kärrlander*,
Vigelsbo, Magnusson i Borås, Forsberg, Kristenson i Göteborg*, Larsson
i Umeå, von Sydow och fru Skantz.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
I) av herrar Stefanson, Lundström, Gösta Jacobsson, Nordenson, Gustafson
i Göteborg, Magnusson i Borås, Larsson i Umeå och von Sydow, vilka
— med åberopande av innehållet i förevarande motioner i vad avser yrkande
om utredning rörande utvidgning av lagstiftningen om investeringsfonder
för konjunkturutjämning så att denna lagstiftning blir tillämplig
för alla företag oavsett företagsform —- ansett, att utskottet bort tillstyrka
sådan utredning och att utskottet således bort hemställa,
att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
I: 775 av herr Stefanson m. fl. och II: 936 av herr Enskog
m. fl. ävensom i anledning av de likalydande motionerna
I: 776 av herrar Sundin och Jonasson samt II: 937 av herrar
Fälldin och Börjesson i Falköping, de likalydande motionerna
I: 368 av herrar Mattsson och Torsten Andersson
samt 11:439 av herrar Nilsson i Tvärålund och Börjesson
i Falköping samt de likalydande motionerna 1:433 av herr
Hagberg m. fl. och II: 531 av herr Heckscher m. fl. — måtte
i skrivelse till Kungi. Maj :t anhålla om utredning och förslag
till sådan utvidgning av lagstiftningen om investeringsfonder
för konjunkturutjämning, att denna lagstiftning blir
tillämplig för alla företag oavsett företagsform.
II) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett,
dels att det stycke i utskottets yttrande, som på s. 32 börjar med orden
»Departementschefen har» och slutar med orden »och jordbrukarna.», bort
ha följande lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963 41
»De förevarande motionerna syftar till sådana beskattningsbestämmelser
på ifrågavarande område, att alla företag kan få i stort sett samma konkurrensmöjligheter.
Utskottet delar uppfattningen, att fysiska personer så
långt möjligt bör beredas samma förmåner som investeringsfondslagstiftningen
ger aktiebolag och ekonomiska föreningar. I såväl Norge som Danmark
har fysiska personer möjligheter att göra avsättning till investeringsfonder.
Motsvarande möjligheter bör kunna öppnas även för vårt lands vidkommande.
Liksom för aktiebolag och ekonomiska föreningar maste det
även för de mindre företagen anses vara ett primärt intresse, att de får möjligheter
att bygga upp medel för olika investeringsändamål. I motionerna
1:776 och 11:937 har förordats, att fysiska personer skall få möjligheter
att avsätta medel på särskilt investeringskonto i huvudsak enligt den metod
som tillämpas för skogskontot. Med ett sådant investeringskonto bör kunna
förenas i stort sett de bestämmelser i fråga om medelsavsättning och investeringsavdrag
som gäller för investeringsfonderna. Dylika möjligheter
för de enskilda rörelseidkarna och jordbrukarna måste tillmätas stor betydelse
ur konjunkturpolitisk synpunkt och torde också tillgodose kravet
på erforderlig enkelhet i tillämpningen. Utskottet tillstyrker motionsyrkandet
om skyndsam utredning av ifrågavarande spörsmål.»
dels ock att utskottet bort hemställa,
att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
I: 776 av herrar Sundin och Jonasson samt II: 937 av herrar
Fälldin och Börjesson i Falköping ävensom i anledning av
de likalydande motionerna I: 368 av herrar Mattsson och
Torsten Andersson samt II: 439 av herrar Nilsson i Tvärålund
och Börjesson i Falköping, de likalydande motionerna
I: 433 av herr Hagberg m. fl. och II: 531 av herr Heckscher
m. fl. samt de likalydande motionerna I: 775 av herr
Stefanson m. fl. och II: 936 av herr Enskog m. fl., såvitt nu
är i fråga — måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
skyndsam utredning angående möjligheter till investeringskonto
för fysiska personer med mot investeringsfondslagstiftningen
svarande bestämmelser om medelsavsättning
och investeringsavdrag i enlighet med vad utskottet anfört.
III) av herrar Gösta Jacobsson, Nordenson, Magnusson i Borås och von
Sydow, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
I: 431 av herr Hagberg m. fl. och II: 526 av herr Heckscher m. fl. —- ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 433 av herr Hagberg m. fl. och II: 531 av herr Heckscher
m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte framlägga förslag senast till 1964 års riksdag
om rätt för rörelseidkare resp. jordbrukare att vid inkomst
-
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
taxering åtnjuta avdrag för avsättning till självfinansieringsfond
i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna
uppdragna riktlinjer.
IV) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett,
dels att den del av utskottets yttrande, som på s. 33 börjar med orden
»Utskottet ansluter» och på s. 34 slutar med orden »anses besvarat.», bort
ha följande lydelse:
»Utskottet anser sig kunna godtaga de i propositionen föreslagna principerna
för tillståndsgivningen men vill understryka angelägenheten av att
såväl investeringsfondslagstiftningen som de generella reglerna verkligen
kommer till användning som instrument för en aktiv lokaliseringspolitik. Enligt
propositionen skall det 10-procentiga investeringsavdraget gälla även för
investeringar som har särskild lokaliseringspolitisk betydelse. Utskottet delar
den i motionerna I: 776 och II: 937 uttalade meningen att såväl ett förhöjt
investeringsavdrag som andra skattelättnader för nystartade och utvidgade
företag är nödvändiga, om en framgångsrik lokaliseringspolitik skall kunna
föras i områden som har bristande sysselsättningsmöjligheter.
Då den pågående utredningen rörande näringslivets lokalisering, som
inom kort torde vara färdig med sitt arbete, kan förutsättas uppmärksamma
de här berörda spörsmålen, bör det ankomma på Kungl. Maj :t att efter prövning
av utredningens betänkande lägga fram förslag till förhöjt investeringsavdrag
och andra skattelättnader, som kan befinnas nödvändiga för en aktiv
lokaliseringspolitik. Bestämmelserna bör därvid göras tillämpliga även
för det av utskottet enligt ovan förordade investeringskontot för fysiska personer.
Utskottet tillstyrker sålunda det förevarande yrkandet i motionerna
I: 776 och 11:937.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat även yrkandena i motionerna
I: 774 och II: 939 samt I: 775 och II: 936 i vad avser lokaliseringspolitiska
åtgärder.»
dels ock att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna I:
776 av herrar Sundin och Jonasson samt 11:937 av herrar
Fälldin och Börjesson i Falköping samt i anledning av de
likalydande motionerna I: 775 av herr Stefanson m. fl. och
II: 936 av herr Enskog m. fl. ävensom med avslag på de
likalydande motionerna I: 774 av herr Holmberg och II: 939
av herr Nilsson i Svalöv m. fl., såvitt nu är i fråga, måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om att Kungl. Maj :t efter
prövning av kommitténs för näringslivets lokalisering aviserade
betänkande måtte framlägga förslag till förhöjda investeringsavdrag
och andra skattelättnader, som kan befinnas
erforderliga för en aktiv lokaliseringspolitik, i enlighet med
vad utskottet anfört.
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963 43
V) av herrar Stefanson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin, Nordenson,
Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Magnusson i Borås, Larsson i Umeå och von
Sgdow, vilka ansett,
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 35, som börjar med orden
»Departementschefen delar» och slutar med orden »denna del.» bort ha följande
lydelse:
»Enligt utskottets mening är det i hög grad önskvärt, att de företag som
är inriktade på export stimuleras till ytterligare ansträngningar att öka sin
avsättning utomlands. En exportfrämjande politik är av stort värde inte
minst för de många mindre företag, som arbetar som underleverantörer till
exportindustrin. Såsom redovisats av investeringsfondsutredningen har i
norsk lagstiftning införts bestämmelser om skattefria fondavsättningar för
bl. a. bearbetning av marknader i utlandet. Företag som ensamma eller tillsammans
med andra arbetar med sikte på exportmarknaden kan härigenom
lättare finansiera marknadsbearbetningen i den skärpta konkurrens, som förändringarna
i marknadsförhållandena väntas medföra. Den svenska investeringsfondslagstiftningen
är sålunda väsentligt mera restriktiv i nämnda avseende.
Enligt utskottets mening bör investeringsfonderna i ökad utsträckning
kunna utnyttjas för marknadsbearbetning i utlandet av företag ensamma
eller tillsammans med andra. Utskottet tillstyrker alltså det förevarande
motionsyrkandet.»
dels ock att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 776 av herrar Sundin och Jonasson samt II: 937 av herrar
Fälldin och Börjesson i Falköping, såvitt nu är i fråga, måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam prövning
angående vidgade möjligheter att använda investeringsfondsmedel
för marknadsbearbetning i utlandet i enlighet med vad
utskottet ovan anfört.
Särskilt yttrande
av herrar Stefanson, Lundström, Gösta Jacobsson, Nordenson, Gustafson i
Göteborg, Magnusson i Borås, Larsson i Umeå och von Sydow, vilka anfört
följande:
»Investeringsfonderna skall enligt departementschefens förslag också kunna
användas i lokaliseringspolitiskt syfte. Som bl. a. riksskattenämnden anfört
innebär detta en ökad selektiv användning som kan komma att strida
mot den för all beskattning grundläggande principen att taxeringarna i möjligaste
mån skall vara likformiga och rättvisa. En ökad grad av selektivitet
i tillståndsgivningen kan också enligt vår mening befaras rubba företagens
förtroende för fondernas användbarhet och därmed minska deras benägenhet
att göra avsättningar.
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1963
Vi vill dock icke motsätta oss att investeringsfonderna i särskilt angelägna
fall användes för att främja sysselsättning i områden med arbetslöshet av
mer bestående karaktär. Propositionen saknar emellertid fasta och entydiga
kriterier för en sådan lokaliseringspolitisk användning. Detta problem behandlas
av 1959 års kommitté för näringslivets lokalisering.
För att samhällets lokaliseringsstöd skall bli effektivt fordras att de olika
åtgärder som ingår i detta utgör ett samlat program med fasta mål och objektiva
och entydiga kriterier för de områden och regioner som skall kunna
komma i fråga för detta stöd. När resultatet av utredningens arbete föreligger,
vilket kan väntas före nästa års riksdag, bör enligt vår uppfattning
principerna för tillämpningen av investeringsfondslagstiftningen i lokaliseringspolitiskt
syfte omprövas av riksdagen. De i propositionen föreslagna
åtgärderna får därför inte prejudicera en sådan prövning».
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630676
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:312 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och lf §§ lagen den 19 juni 19^2 a1 i texten