Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om tullfrihet för ortopediska artiklar m. m.

1963-02-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:6, Betänkande i anledning av väckta motioner om tullfrihet för ortopediska artiklar m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1963

1

Nr 6

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om tullfrihet för ortopediska artiklar m. m.

(l:aavd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:251 av herr Birger Andersson och 11:298 av herr

Bengtsson i Varberg, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att ändra

gällande tulltaxa i enlighet med följande:

87.13 Barnvagnar samt invalid- och sjukvagnar utan mekanisk framdrivningsanordning;

delar till dylika fordon:

A. Barnvagnar ........................................................................ 10 procent

B. Invalid-och sjukvagnar ..................................................... fri

90.19 Ortopediska artiklar, härunder inbegripet medicinskkirurgiska gördlar,

bråckband o. d., konstgjorda lemmar, tänder och ögon samt

andra proteser, hörapparater för lomhörda, spjälor och liknande artiklar

för behandling av frakturer .....................................................lri».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 251.

Gällande bestämmelser m. m.

Invalid- och sjukvagnar utan mekanisk framdrivning är jämte barnvagnar

i tulltaxan upptagna under tulltaxenr 87.13 med en tullsats av 10 % av

värdet.

Tullsatsen 10 % av värdet överensstämmer med 1952 års tulltaxekommittés

förslag. I sitt betänkande (SOU 1956:15) framhöll kommittén att den

med hänsyn till den dominerande ställning, som den inhemska tillverkningen

intog på hemmamarknaden, icke ansåg tillräckliga skäl föreligga att,

såsom från industrins sida yrkats, fastställa tullsatsen till normalnivån (ca

13 %) utan stannat vid 10 % som en lämpligt avvägd tull. Framhållas bör

emellertid att detta kommitténs yttrande närmast torde ha avsett barnvagnar.

Tulltaxekommitténs förslag synes inte ha föranlett någon erinran

från remissinstansernas sida, och frågan berördes inte heller under riksdagsbehandlingen.

I detta sammanhang bör även nämnas att invalidvagnar

med mekanisk drivanordning, vilka är upptagna under tulltaxenr 87.11, i

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1963

enlighet med kommitténs förslag upptogs med tullfrihet i den nya taxan.

Beträffande dessa vagnar framhöll kommittén att viss tillverkning förekom

inom landet men att denna icke bedrevs under sådana förhållanden att något

tullskydd syntes vara motiverat.

Hörapparater för lomhörda hänföres till tulltaxenr 90.19 och är belagda

med en tull av 5 % av värdet. Däremot är andra i sistnämnda nummer upptagna

artiklar och hjälpmedel för sjuka och vanföra tullfria.

1952 års tulltaxekommitté hade föreslagit tullfrihet för rubriken i dess

helhet under framhållande av att den inhemska tillverkningen i den mån sådan

förekom inte torde vara beroende av tuliskydd. I sitt remissyttrande

hemställde emellertid Sveriges mekanförbund att tullen för hörapparater

skulle bibehållas vid 10 % av värdet. Förbundet anförde bl. a. att den

svenske tillverkaren av sådana apparater enligt kommitténs förslag skulle

betala tull med 10—15 % för import av vitala komponenter såsom mikrofoner

och transistorer, motstånd och kondensatorer. Vidare framhöll förbundet

att den svenska industrin på området hade en viktig funktion att

tylla och borde beredas tillfälle att konkurrera på den svenska marknaden

under samma förutsättningar som utländska fabrikanter. Hörselfrämjandets

riksförbund framhöll i en skrivelse, att en försämring av den svenska

hörapparatindustrins villkor skulle lämna konkurrensen mera fri för mindre

nogräknade svenska importörer av utländska fabrikat. Förbundet underströk

vidare att en inhemsk hörapparattillverkning var av betydelse ur

medicinska och liknande synpunkter. Det samarbete som dittills ägt rum

mellan den inhemska medicinska forskningen och den svenska industrin

och som man under förutsättning att industrins betingelser inte försämrades

även räknade med skulle fortsätta ansågs av förbundet vara av utomordentlig

vikt för de hörselskadade såväl allmänt sett som då det gällde

uppbyggandet av en allsidig och ur olika synpunkter förstklassig service.

I propositionen nr 90 till 1958 års riksdag förordade departementschefen

i fråga om hörapparater och delar därtill en tull av 5 % av värdet, d. v. s.

samma tullsats som nordiska ekonomiska utskottet hade upptagit i sitt

förslag till gemensam nordisk tulltaxa. Frågan berördes inte närmare i

riksdagen, som på denna punkt godtog departementschefens förslag.

Frågornas tidigare behandling

Vid Nordiska rådets sjätte session i Oslo 1958 rekommenderade rådet de

nordiska ländernas regeringar att snarast möjligt vidtaga åtgärder för genomförande

av tullfrihet eller i förekommande fall tullättnader vid import

av proteser, invalidvagnar och andra nödvändiga hjälpmedel för vanföra.

1 de likalydande motionerna 1:298 och 11:368 vid 1959 års riksdag framställdes

yrkanden av samma innebörd som i de nu förevarande motionerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 dr 1963

3

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 25 avstyrkte bevillningsutskottet

bifall till motionerna och anförde bl. a. följande:

I proposition nr 90/1958 ansågs en tullsats av 10 procent av värdet för

invalid- och sjukvagnar samt barnvagnar utgöra en lämplig avvägning av

tullskyddet för den inhemska tillverkningen. Anledning att nu frångå den

ståndpunkt, som intogs vid föregående års riksdagsbehandling av frågan,

synes enligt utskottets mening inte föreligga. Beträffande tullen på hörapparater

framgår av de i generaltullstyrelsens yttrande över motionerna återgivna

remissvaren av Sveriges mekanförbund och Hörselfrämjandets riksförbund,

att den svenska industrin är beroende av tullskydd för att i de

hörselskadades eget intresse kunna tillgodose kravet på kvalitet och service.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Motionärerna framhåller, att en rad åtgärder vidtagits för att underlätta

de höggradigt invalidiserades ställning. Som exempel nämnes att dessa

vid anskaffande av åtskilliga tekniska hjälpmedel, t. ex. proteser och invalidvagnar,

erhåller statligt bistånd. För hörapparater utgår emellertid i

allmänhet endast visst bidrag. Kostnaderna för dessa hjälpmedel stiger

ofta till betydande belopp. Det är enligt motionärernas mening angeläget att

dessa kan nedbringas. Till de höga kostnaderna bidrar att importen av en

del sådana artiklar är tullbelagd.

I enlighet med Nordiska rådets rekommendation år 1958 har en liberalisering

skett av handeln med hjälpmedel för vanföra. I Finland är sålunda

importen av samtliga invalidhjälpmedel helt fri, och i de övriga nordiska

länderna kan en rad hjälpmedel införas utan tull.

Ett införande av tullfrihet för ifrågavarande invalidhjälpmedel behöver

enligt motionärernas mening inte innebära att de i Sverige tillverkade produkterna

blir utkonkurrerade av kvalitativt mindre goda men billigare utländska

varor. Genom handelsförhandlingar med främmande länder har

under senare år de svenska tullarna slopats eller avsevärt reducerats för en

rad olika varor. Man har härvid kunnat konstatera att svensk industri besitter

en utomordentligt stor förmåga att anpassa sig till nya konkurrensförhållanden.

Tiden borde därför nu vara mogen för genomförande av en

sådan ordning att de vanföras berättigade önskemål om invalidhjälpmedel

till rimliga priser kan tillgodoses genom fullständig tullfrihet för alla slag

av dylika hjälpmedel.

Utskottet

I förevarande motioner har hemställts om tullfrihet för invalid- och sjukvagnar

utan mekanisk framdrivningsanordning samt för hörapparater. Som

motivering för yrkandena har anförts angelägenheten av att kostnaderna

för hjälpmedel till de handikappade nedbringas samt att Nordiska rådet år

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 är 1963

1958 rekommenderat regeringarna i de nordiska länderna att införa tullfrihet

eller tullättnader beträffande proteser, invalidvagnar och andra nödvändiga

hjälpmedel för handikappade.

Invalid- och sjukvagnar av ifrågavarande slag är jämte barnvagnar i tulltaxan

upptagna under tulltaxenr 87.13 med en tullsats av 10 procent av

värdet. Hörapparater för lomhörda hänföres till tulltaxenr 90.19 och är belagda

med en tull av 5 procent av värdet. Övriga till sistnämnda tulltaxenr

hänförliga varuslag, nämligen ortopediska artiklar, konstgjorda lemmar

o. d. samt spjälor och liknande artiklar för behandling av frakturer är emellertid

fria från tull.

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen ansågs vid antagandet

av den nya tulltaxan år 1958 ett visst tullskydd erforderligt för ifrågavarande

artiklar med hänsyn till den inhemska produktionen och för att tillgodose

de handikappades berättigade krav på kvalitet och service. Enligt

vad utskottet inhämtat förekommer fortfarande en inte obetydlig tillverkning

av invalidvagnar och hörapparater inom landet.

I likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att förbättra de

handikappades villkor och deras möjligheter att anskaffa erforderliga hjälpmedel.

Genom beslut vid 1962 års riksdag angående ändrade grunder för

statsbidrag till ortopediska hjälpmedel och hörapparater har de handikappade

emellertid i huvudsak befriats från kostnaderna för anskaffandet av

dylika hjälpmedel. Fr. o. in. den 1 juli 1962 tillhandahålles de handikappade

således kostnadsfritt ortopediska hjälpmedel med undantag av hålfotsinlägg.

Bidrag till hörapparat utgår med belopp motsvarande anskaffningskostnaden,

dock högst 400 kronor. Då behov föreligger av specialapparat vid

svårare hörselnedsättning kan bidrag medgivas med högre belopp.

Med hänsyn till att tullen på invalidvagnar och hörapparater tillkommit

inte endast som skydd för den inhemska tillverkningen utan även i de handikappades

eget intresse och då tullen på grund av statsbidragsbestämmelserna

inte i nämnvärd utsträckning drabbar de handikappade själva anser

sig utskottet inte böra tillstyrka bifall till motionerna 1:251 och 11:298.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:251 av herr Birger Andersson

och 11:298 av herr Bengtsson i Varberg om tullfrihet

för ortopediska artiklar m. m. icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 dr t963

5

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Stefanson,

Oscar Carlsson, Wärnberg, Yngve Nilsson, Hellebladh, Nordenson, Erik

Filip Petersson och Mattsson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Nilsson i Svalöv, Asp, Magnusson

i Borås, Andersson i Essvik, fru Holmqvist, herrar Larsson i Umeå, Nilsson

i Tvärålund, Nyström och Enskog.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.