Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i uppbördsför ordning en m. m.

1963-02-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:7, Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i uppbördsför ordning en m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1963

1

Nr 7

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående viss ändring i uppbördsför ordning en m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av utskottet

till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) motionen I: 87 av herr Gustaf Elof sson, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta om sådan ändring i taxeringsförordningen, att skattskyldig som

skönsmässigt åsatts taxering då synnerliga skäl därtill föreligger av taxeringsnämnd

kan beviljas anstånd med erläggande av skatt till dess högsta instans

till vilket målet föres avgjort ärendet, samt att vederbörande utskott måtte

utarbeta förslag till erforderlig lagtext med beaktande av de i motionen anförda

synpunkterna”; ävensom

2) motionen II: 518 av herr Börjesson i Glömminge, vari hemställts, ”att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till riksdagen

om sådan ändring i uppbördsförordningen, att det blir möjligt för innehavare

av kreatur slöst jordbruk att efter särskild ansökan få erlägga skatten med en

tredjedel vid vardera av uppbördsterminerna i mars, november och januari”.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till förenämnda motioner I: 87 och II: 518.

Gällande bestämmelser

Bestämmelserna om erläggande av skatt och om anstånd med inbetalning av

skatt återfinnes i 1953 års uppbördsförordning. Skatt förfaller till betalning

under uppbördstermin. Uppbördsterminerna under uppbördsåret är sex till

antalet och infaller i månaderna mars, maj, juli, september, november och

januari (i regel den 6—13 i respektive manad). Enligt 26 § i förordningen förfaller

preliminär B-skatt till betalning med lika belopp under envar uppbördstermin

under uppbördsåret eller, vid debitering under inkomståret, under

envar av de återstående uppbördsterminerna under uppbördsåret. Beträffande

kvarstående skatt gäller enligt 28 § att den förfaller till betalning, om den

uppgår till högst 50 kronor, under uppbördsterminen i mars månad och, om

den överstiger 50 kronor, med lika belopp under nämnda termin och uppbördsterminen

i maj månad. Belopp under fem kronor skall dock inte erläggas.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1963

Tillkommande skatt förfaller enligt 31 § till betalning under uppbördstermin

eller uppbordstermmer, som lokala skattemyndigheten bestämmer, dock högst

under sex pa varandra följande terminer.

Om skatten inte erlägges i vederbörlig tid och ordning, blir densamma föremål

för indrivningsåtgärder, varvid resta vgift uttages. Denna påföljd kan dock

undvikas, om den skattskyldige under åberopande av särskilda skäl medgives

anstånd med inbetalning av skatt. Sålunda kan enligt 48 § 1 mom. skattskyldig,

vars skattebetalningsförmåga på grund av arbetslöshet eller sjukdom eller eljest

oförvållat blivit nedsatt, beviljas anstånd med erläggande av preliminär B-skatt,

kvarstående skatt eller tillkommande skatt. Liknande möjlighet föreligger enligt

48 § 2 mom. även för vissa värnpliktiga.

Enligt 49 § 1 mom. kan skattskyldig, som anfört besvär över taxeringsnämnds,

prövningsnämnds eller skattedomstols beslut rörande taxering, beviljas

anstånd med inbetalning av skatt på grund av taxeringen. Härför erfordras

dock att vederbörande taxeringsintendent i yttrande över den skattskyldiges

framställning om anstånd förklarat sig inte ha något att erinra mot bifall, helt

eller delvis, till densamma. Anståndet skall avse skatt till belopp, som betingas

av taxeringsintendentens yttrande. Jämlikt anvisningarna till 49 § har taxeringsintendenten

att, om möjligt, tillkännage sitt ställningstagande till de över

taxeringen anförda besvären. Därest taxeringsintendenten inte anser sig kunna

göra något uttalande rörande sitt framtida ställningstagande till besvären, skall

detta meddelas den lokala skattemyndigheten, som i sådant fall har att avslå

framställningen om anstånd. Beslut om anstånd meddelas, efter skattskyldigs

framställning, av vederbörande lokala skattemyndighet. Har anståndstiden gått

till ända utan att skatten till fullo guldits, skall den skattskyldige erlägga

restavgift å den del av skatten, som då återstod ogulden.

I 21 § 1956 års taxeringsförordning ges bestämmelser om skönstaxering, som

kommer till användning, om deklaration inte avgivits eller om skattskyldigs

inkomst av viss förvärvskälla inte tillförlitligen kan beräknas på grund av

brister i deklarationen eller bristfälligt underlag för sådan. Därvid skall inkomsten

uppskattas efter vad med hänsyn till föreliggande omständigheter

såsom verksamhetens art och omfattning finnes skäligt. I anledning härav

restförd skatt blir föremål för indrivningsåtgärder i samma ordning som gäller

för annan skatt enligt uppbördsförordningen.

Frågornas tidigare behandling m. m.

Anståndsbestämmelserna. I proposition nr 100 till 1953 års riksdag,

då de nuvarande anståndsbestämmelserna antogs, anförde departementschefen

att visst fog kunde finnas för kritik mot att — i fall då skattskyldig åsatts en

hög taxering av beskattningsnämnderna — göra rätten till anstånd beroende

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1963

3

av taxeringsintendentens ställningstagande. Å andra sidan måste det — enligt

departementschefen — anses uteslutet med en regel av innebörd att anstånd

med skattens erläggande alltid skulle gälla till dess ett lagakraftvunnet utslag

föreligger, enär en sådan regel skulle medföra, att de skattskyldiga genom

taxeringsbesvär kunde — hur ogrundade besvären än var — erhålla mycket

lång tids uppskov med skattens erläggande för att vid något framtida tillfälle

ställas inför skattekrav, hänförliga till sedan länge uppburna och måhända

även förbrukade inkomster.

I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1959 har chefen för

finansdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för att verkställa utredning

av vissa uppbördsfrågor. Av direktiven för utredningen, som antagit benämningen

uppbördsutredningen, må här återges följande.

Slutligen torde i detta sammanhang få upptagas frågan om anstånd med

inbetalning av skatt, som är beroende av utgången i en taxeringsprocess. Enligt

gällande bestämmelser skall ett taxeringsbeslut utan hinder av besvär

föranleda debitering av däremot svarande skatt. Anstånd med inbetalningen

kan endast erhållas, om vederbörande taxeringsintendent tillstyrkt eller avser

att tillstyrka nedsättning i taxeringen. Det har länge stått klart, att denna

ordning inte är tillfredsställande, och krav på utvidgade möjligheter till

anstånd har rests vid olika tillfällen, bl. a. i motioner inom riksdagen och

i en skrivelse från justitieombudsmannen. Även enligt min mening talar vissa

skäl för att möjligheterna till anstånd utvidgas. Vid utredningen av denna

fråga bör övervägas huruvida icke avgörandet i anståndsfrågor i här avsedda

fall lämpligen kan överflyttas till ett judiciellt organ, exempelvis kammarrätten.

Såsom förutsättning för en ändring av de nuvarande bestämmelserna

på området bör gälla, att statens möjligheter att utfå den genom skatteprocessen

slutligen bestämda skatten inte nämnvärt försämras. En tänkbar utväg

härvidlag kan vara, att den skattskyldige ställer säkerhet för skatten. I förordningen

om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg har skapats ett

system för ställande av säkerhet genom bankgarantier. Ehuru bestämmelserna

därom är ganska komplicerade, synes de praktiska erfarenheterna vara goda.

I motionerna I: 486 och II: 548 till 1961 års riksdag framställdes yrkande

om sådan ändring av anståndsbestämmelserna, att anstånd skulle kunna medges

efter tillstyrkan av taxeringsintendenten, även om denne inte ansåg sig

kunna hemställa om bifall till de av den skattskyldige anförda besvären. I

motionerna uttalades bl. a. att en sådan utvidgad möjlighet till anstånd borde

kunna användas, då tvisten i skatteprocessen gällde princip-, tolknings- eller

skälighetsfrågor. Motionerna avstyrktes av bevillningsutskottet i dess av riksdagen

godkända betänkande nr 25. Utskottet framhöll därvid bl. a. att det med

hänsyn till vad som uttalats i direktiven för uppbördsutredningen kunde förväntas

att denna skulle komma att överväga förslag i den riktning motionärerna

yrkat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1963

Uppbördsterminerna. Vid 1960 års riksdag yrkades i motionerna 1:294

och II: 363 sådan ändring i uppbördsförordningen, att uppbörd av skatt skulle

äga rum under tiden den 6—16 i månaden för respektive uppbördsterminer.

Därvid åberopades att många skattskyldiga hade sina inkomster per den 15 i

månaden. Ett stort antal lantbrukare uppbar således sina mjölklikvider just den

15 i varje månad. För här angivna skattskyldiga skulle det alltså vara av stor

betydelse om uppbördsterminerna kunde utsträckas till och med den 16 i varje

uppbördsmånad. Utskottet avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 20. Härvid anförde utskottet bl. a. att nämnda spörsmål torde

komma att uppmärksammas av uppbördsutredningen och att det inte heller

var uteslutet att frågan om ändrad tid för uppbörd av skatt kunde bli föremål

för överväganden inom uppbördsorganisationskommittén.

Motionerna

Anståndsbestämmelserna. I motionen 1:87 framhålles, att, i de fall

där skönstaxering skett till avsevärda belopp och vederbörande skattskyldig

med anledning därav debiterats betydande belopp i skatt, konsekvenserna kan

bli mycket betungande för den skattskyldige. Om skönstaxeringen kommit att

ske på lösa grunder, vilket ofta torde vara fallet med hänsyn till de bristfälliga

upplysningar som i dessa fall vanligen står taxeringsnämnderna till buds, borde

taxeringsnämnd medges rätt att mildra konsekvenserna av skönstaxeringen

utan att fördenskull avstå från möjligheten att få fallet prövat vid högre

instans. Detta kunde ske genom att taxeringsnämnd, där sådana skäl kan anses

föreligga som motiverar en mildring i skönstaxeringens konsekvenser, får

möjlighet att medge uppskov med inbetalning av den debiterade skatten. De

fall där dylika uppskov medgivits torde lämpligen böra uppföras på särskilt

uppslag i taxeringslängderna och formellt, i avvaktan på utslag i högre instans,

betraktas som en osäker fordran, vilken inte skulle inkluderas i taxeringslängdernas

sammanräknade till taxering beslutade belopp. Genom detta förfarande

torde garantier kunna skapas för en mera flexibel och därmed också effektivare

och framför allt rättvisare tillämpning av förfarandet med skönstaxering.

Uppbördsterminerna. I motionen 11:518 erinras om att många lantbrukare

med kreaturslöst jordbruk har likviditetssvårigheter vid skatteinbetalningen

under sommarhalvåret. Med nuvarande bestämmelser skall den preliminära

B-skatten erläggas med lika belopp under sex uppbördsterminer. Enligt

motionärens mening bör en ändring av bestämmelserna komma till stånd, så

att det blir möjligt för innehavare av kreaturslöst jordbruk att efter särskild

ansökan få erlägga skatten med en tredjedel under vardera av de tre uppbördsterminerna

i mars, november och januari, medan övriga uppbördsterminer

göres betalningsfria.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1963

5

Utskottet

Anståndsbestämmelserna. Yrkandet i motionen I: 87 avser sådan ändring

av gällande taxeringsförordning att taxeringsnämnd tillägges befogenhet att

under särskilda omständigheter vid skönstaxering medge uppskov med inbetalning

av den på taxeringen belöpande skatten i avvaktan på att taxeringen

vinner laga kraft. Tekniskt skulle frågan lösas på så sätt att sådana taxeringar

uppföres å särskilt uppslag i taxeringslängden utan att inräknas i de

sammanlagda, i övrigt till taxering beslutade beloppen.

Gällande bestämmelser i 1953 års uppbördsförordning är så utformade att

den på en taxering belöpande skatten medför betalningsskyldighet å därför

utsatta uppbördsterminer, oavsett huruvida taxeringen överklagats. Skatt som

inte erlägges i vederbörlig tid och ordning blir föremål för indrivningsåtgärder.

Endast under särskilda omständigheter, såsom då skattebetalningsförmågan

blivit oförvållat nedsatt eller då vederbörande taxeringsintendent tillstyrkt

nedsättning av taxeringen, kan den skattskyldige efter anståndsbeslut av lokala

skattemyndigheten undvika indrivningsåtgärder under anståndstiden.

Enligt utskottets mening skulle det i motionen föreslagna förfarandet leda

till en komplicering av taxeringsförfarandet. Lämpligheten av att i taxeringsförordningen

införa en särskild uppskovsregel vid sidan av uppbördsförordningens

bestämmelser kan också starkt ifrågasättas, i synnerhet då det gäller

ett så begränsat avsnitt, som här är i fråga. Detta ger även utskottet anledning

framhålla, att uppbördsutredningen i enlighet med sina direktiv kan förväntas

överväga bl. a. frågan om vidgade möjligheter till anstånd enligt uppbördsförordningen

i sådana fall då skattskyldig anfört besvär över honom åsatt taxering.

Vid bedömande av motionsyrkandet torde även få beaktas att en skönstaxering

oftast är föranledd av bristande medverkan från den skattskyldiges sida

och att han, om en skönstaxering skulle vara för hög, har möjlighet att besvärsvägen

förete sådan utredning att vederbörande taxeringsintendent anser sig

kunna medverka till ett anstånd. I detta sammanhang finner utskottet det

emellertid angeläget framhålla, att skönstaxering åsättes med tillbörlig omsorg,

såvitt möjligt efter företagen utredning och kommunikation med den skattskyldige.

Med det anförda avstyrker utskottet motionen I: 87.

Uppbördsterminerna. Utskottet har därjämte att behandla yrkandet

i motionen II: 518, som åsyftar sådan ändring i uppbördsförordningen att det

blir möjligt för innehavare av kreaturslöst jordbruk att efter särskild ansökan

få erlägga preliminär B-skatt med en tredjedel vid envar av uppbördsterminerna

i mars, november och januari i stället för, såsom nu gäller, med en sjättedel

under envar av uppbördsårets sex terminer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1963

Utskottet vill inte utesluta att temporära betalningssvårigheter kan uppkomma

i här angivna fall. Detta torde för övrigt gälla icke blott den preliminära

B-skatten utan även kvarstående skatt, exempelvis uppbörden i maj; det

är inte alldeles ovanligt att just skattskyldiga med preliminär B-skatt också

har kvarstående skatt. Motsvarande betalningssvårigheter torde emellertid uppkomma

för åtskilliga andra jordbrukare, ävensom rörelseidkare, med säsongbetonad

inkomst.

En omläggning av uppbördsterminerna i enlighet med förslaget skulle strida

mot de principer som enligt gällande uppbördsförordning är fastställda för

uppbördsförfarandet. Utskottet kan inte finna att motionären anfört tillräckligt

bärande skäl för ett avsteg från dessa principer, då det gäller en så begränsad

krets, varom här är fråga. Härvid har utskottet även fäst avseende vid att det

föreslagna systemet inte erbjuder enbart fördelar för här avsedda skattskyldiga.

Sålunda skulle den preliminära B-skatt, som enligt nuvarande regler

belöper på uppbördsterminen i maj, få erläggas i förskott. Med det anförda

får utskottet, som i sammanhanget även vill erinra om att en omläggning av

uppbördsterminerna skulle leda till merarbete för lokala skattemyndigheten,

avstyrka motionen II: 518.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) motionen I: 87 av herr Gustaf Elof sson om anstånd med

inbetalning av skatt vid skönsmässig taxering; samt

2) motionen II: 518 av herr Börjesson i Glömminge angående

uppbördsterminerna för vissa jordbrukare,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Yngve Nilsson,

Sundin och Billman; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Gustafson i Göteborg, Kärrlander,

Vigelsbo, Engkvist, Asp, Magnusson i Borås, Enskog och Björkman.

Tryck: Rotopress, Stockholm 1963

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.