Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för mindre företag att vid beskattningen göra avdrag för vissa försöksoch forskningskostnader.

1963-02-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:8, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för mindre företag att vid beskattningen göra avdrag för vissa försöksoch forskningskostnader.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1963

1

Nr 8

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt för mindre företag att vid beskattningen göra

avdrag för vissa försöks- och forskningskostnader.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 10 av herr Eskilsson m. fl. och II: 14 av herr Nordgren

m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om en utredning i syfte att möjliggöra för de mindre företagen -—- jordbruk och småindustri — att i beskattningsavseende få göra avdrag för

kostnader, som har samband med försöks- och forskningsverksamhet utom

det egna företaget».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 14.

Gällande rätt

Jämlikt 20 § kommunalskattelagen skall vid beräkningen av inkomsten

från särskild förvärvskälla avräknas alla omkostnader under beskattningsåret

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag får däremot

icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga

utgifter.

Något uttryckligt stadgande om rätt till avdrag för försöks- och forskningskostnader

finnes icke i gällande skatteförfattningar. Frågan om avdrag

skall medges vid inkomsttaxeringen för dylika bidrag blir därför att

bedöma enligt kommunalskattelagens allmänna regler om vad som är att

hänföra till driftkostnad. I enlighet härmed medges i praxis avdrag för

bidrag till vetenskaplig forskning under förutsättning att bidraget kan

anses som en omkostnad för intäkternas förvärvande och bibehållande.

Hittills har praxis varit tämligen restriktiv, och i huvudsak har avdrag

medgivits endast om den vetenskapliga forskningen haft karaktär av s. k.

målforskning eller eljest haft en mera direkt eller påtaglig betydelse för

bidragsgivarens intäktsförvärv. En förutsättning för avdragsrätten synes

vara, att mottagaren driver verksamhet av sådan art, att kostnaderna för

verksamheten skulle varit avdragsgilla för bidragsgivaren, därest denne

4453 63 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1963

själv utövat verksamheten. Mottagarens verksamhet får således icke vara

av alltför allmän natur. Sålunda har pappersfabrik ansetts berättigad till

avdrag för bidrag till Svenska pappersbruksföreningens forskningsinstitut

(RÅ 1947 not. 1166), ett boktryckeri- och förlagsbolag för bidrag till Grafiska

forskningslaboratoriet (RA 1947 not. 245), ett företag med behov av

ryska korrespondenter för bidrag till Ryska institutet vid handelshögskolan

att användas för utbildning av dylika korrespondenter (RÅ 1947 not. 1595),

ett försäkringsbolag för bidrag till Stockholms högskolas försäkringsmatematiska

institut (RÅ 1949 not. 1157), ett väveribolag för bidrag till

Chalmers tekniska högskola för ett laboratorium för teknisk forskning

m. in. (RÅ 1946 ref. 8) och en revisionsbyrå för bidrag till forskningsstiftelsen

Oskar Silléns fond (RÅ 1959 not 297).

Möjligheten att genom indirekta bidrag via exempelvis en branschorganisation

få avdrag för kostnader för försöks- och forskningsverksamhet är

ytterligt begränsad. Till icke avdragsgilla levnadskostnader räknas nämligen

jämlikt punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen

bl. a. avgifter till föreningar och sammanslutningar, vari den skattskyldige

är medlem. Pa grundval av denna bestämmelse och den därmed sammanhängande

regeln i punkt 1 av anvisningarna till 19 § att influtna medlemsavgifter

inte är att hänföra till skattepliktig inkomst har utbildats en praxis

av innebörd, bl. a., att medlemmar i s. k. branschorganisationer och liknande

sammanslutningar inom näringslivet vägras avdrag vid inkomsttaxeringen

för sina avgifter till ifrågavarande organisationer och detta

oavsett om avgiften kan betraktas som en direkt omkostnad i utgivarens

förvärvskälla. I enlighet härmed har avdrag vägrats för medlemsavgifter

till Sveriges lantbruksförbund (RÅ 1945 not. 334), Stockholms köpmannaförening

och Sveriges konfektionsindustriförening (RÅ 1945 not.

710), Sveriges industriförbund och Svenska gruvföreningen (1953 not. 261)

samt Sveriges grossistförbund (RÅ 1953 not. 504) m. fl.

Beträffande medlemsavgifter till arbetsgivarföreningar och vissa rörelsedrivande

föreningar har emellertid praxis intagit en annan ståndpunkt.

I dessa fall har medlemmarna erhållit avdrag för avgifterna. Grunden härför

torde beträffande arbetsgivarföreningar vara att avgifterna betraktas som

medlems försäkringsavgift mot förlust i händelse av arbetskonflikt. Mot

avdragsrätten svarar att medlem är skattskyldig för konfliktbidrag. Beträffande

de rörelsedrivande föreningarna grundar sig avdragsrätten på att

föreningsavgiften utgår efter särskilda grunder, vanligen i förhållande till

gjorda tjänster.

Om branschorganisation ombildas till aktiebolag kan enligt praxis avdrag

i viss utsträckning erhållas för avgift till organisationen. Detta framgår av

legeringsrättens utslag den 28 maj 1957 i ärende angående förhandsbesked.

En branschorganisation, vars medlemmar enligt tidigare utslag av regeringsrätten

vägrats avdrag för medlemsavgifter till organisationen, avsåg att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1963

bilda ett aktiebolag för övertagande av de uppgifter, som organisationen omhänderhade.

Riksskattenämnden fann i avgivet förhandsbesked den omständigheten

att vederlag för av bolaget utförda tjänster debiterades uppdragsgivaren

inte för varje tjänst utan efter generella grunder, varom överenskommelse

träffats mellan uppdragsgivarna och aktiebolaget, inte i och för sig

innebära hinder för att vederlaget ansågs såsom driftkostnad i uppdragsgivarens

rörelse. På grund härav förklarade riksskattenämnden, att dylikt

vederlag, som av uppdragsgivaren utbetalades till det tilltänkta aktiebolaget,

skulle — i den mån vederlaget utgjordes för sådant ändamål att det jämlikt

29 § KL kunde hänföras till driftkostnad i uppdragsgivarnas rörelser

— vara avdragsgillt vid uppdragsgivarnas inkomsttaxering.

Regeringsrätten gjorde icke ändring i riksskattenämndens beslut.

Frågans tidigare behandling

Frågan om avdrag för bidrag till vetenskaplig forskning var föremål

för behandling i riksdagen såväl år 1959 som 1961. I år 1959 väckt motion

(11:421) yrkades sådan ändring i lagstiftningen att väsentligt vidgade

möjligheter infördes till avdrag såsom omkostnad för bidrag till vetenskaplig

verksamhet. Avdrag borde enligt motionärens mening medges för bidrag

till vetenskaplig verksamhet, försåvitt verksamheten icke uppenbarligen

saknar betydelse för förvärvande och bibehållande av den skattskyldiges

intäkter. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 59 framhöll bevillningsutskottet,

att det förelåg skäl för en omprövning av frågan om avdragsrätt

för bidrag till forskningsverksamhet. Utskottet \ai dock inte

berett att tillstyrka motionsyrkandet om omedelbar lagstiftning medförande

en så vidsträckt avdragsrätt som den av motionären åsyftade.

Emellertid ansåg utskottet frågan vara av sådan karaktär att den borde

göras till föremål för närmare utredning. Därvid borde bl. a. övervägas

om och i så fall under vilka förutsättningar avdrag borde ges för bidrag

till grundforskning. Tillika skulle undersökas om åtskillnad lämpligen

borde göras mellan bidrag av engångskaraktär och löpande bidiag till verksamheten.

Även andra problem, som kunde uppkomma under utredningens

gång, borde förutsättningslöst utredas. Utskottet föreslog riksdagen att i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning i ämnet.

Den av riksdagen begärda utredningen bär ännu inte kommit till stånd.

I de till 1961 års bevillningsutskott hänvisade likalydande motionerna

I: 147 och II: 171 anhölls om utredning beträffande en utvidgad rätt till

avdrag för kostnader i samband med vetenskaplig forskning vid beskattning

av rörelse. Även dessa motioner avstyrktes av bevillningsutskottet i

dess av riksdagen godkända betänkande nr 19 under hänvisning bl. a. till

att spörsmålet om avdrag för kostnader för forskningsverksamhet i den

skattskyldiges egen regi torde komma alt uppmärksammas, då den av

riksdagen år 1959 begärda utredningen av bidragsfrågan kommer till stånd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1963

Frågan om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen

bär under längre tid varit föremål för uppmärksamhet. I proposition

nr 173 till 1949 års riksdag framlades ett förslag till ändrade regler

angående avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter Arid inkomsttaxeringen.

Enligt förslaget skulle de skattskyldiga vara berättigade till avdrag

för avgifter till bl. a. branschorganisationer och därmed jämförliga organisationer.

Avgifterna skulle hos de mottagande organisationerna utgöra

skattepliktig inkomst. På hemställan av bevillningsutskottet i dess betänkande

nr 48 avslogs dock propositionen av riksdagen, som i stället i

skrivelse till Kungl. Maj:t begärde nytt förslag. Skrivelsen överlämnades

till skatlelagssakkunniga, som den 2 december 1958 avlämnade promemoria

angaende avdragsrätt vid beskattningen för vissa medlemsavgifter och

bidrag. Skattelagssakkunnigas förslag angående medlemsavgifter innebar i

korthet att avdrag för sådan avgift skall medges vid beräkning av inkomst

av rörelse för avgifter till bl. a. branschorganisationer. I fråga om inkomst

av jordbruksfastighet föreslogs avdragsrätt inte skola föreligga. I proposition

nr 137 till 1959 års riksdag uttalade departementschefen beträffande

skattelagssakkunnigas förslag rörande avdragsrätt för medlemsavgifter att

det vid genomgång av remissvaren kunnat konstateras, att förslaget inrymmer

åtskilliga problem, i fråga om vilka skilda lösningar kan diskuteras.

Denna fråga borde därför underkastas mera ingående överväganden än som

dittills kunnat ske. I samband därmed syntes önskvärt att nämare klarlägga

de statsfinansiella konsekvenserna av skattelagssakkunnigas förslag

i angivna del.

Såväl 1959 års som 1960 års riksdag behandlade vid höstsessionen motioner,

vari hemställdes att avgifter till branschorganisationer måtte hänföras

till avdragsgilla omkostnader. Bevillningsutskottet har i sina av riksdagen

godkända betänkanden nr 63 år 1959 och nr 75 år 1960 avstyrkt motionerna.

I sitt sistnämnda betänkande framförde utskottet som sin mening

att det i 1949 års förenämnda proposition framlagda förslaget, varigenom

avsågs att generellt reglera frågan om beskattning av medlemsavgifter,

måste anses vara den ur principiell synpunkt helt tillfredsställande lösningen

av denna fråga. Utskottet hänvisade till att de av 1949 års bevillningsutskott

påtalade svårigheterna av praktisk natur med en sådan lösning

alltjämt kvarstod och att det därför knappast längre kunde anses

aktuellt att åstadkomma en lagstiftning efter dessa linjer. Utskottet utgick

emellertid från att ärendet skulle bli föremål för fortsatta överväganden

från Kungl. Maj :ts sida.

Motionerna

Motionärerna framhåller, att de långa seriernas produktivitet och möjligheten

att inom det egna företagets ram vidta marknadsanalyser, försök

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr S är 1963

5

och andra i utvecklingsarbetet nödvändiga åtgärder ger de stora företagen

väsentliga fördelar i förhållande till både jordbruket och en mycket stor

del av vårt övriga näringsliv. Det är angeläget -— menar motionärerna —

att jordbruk och småföretag ges samma möjligheter som storföretagen

att genom eget utvecklingsarbete förkovra sina förutsättningar att hävda

sig i en växande internationell konkurrens. Genom sina branschorganisationer

har jordbruk och småföretag förutsättningar att komma i paritet

med storföretagen i fråga om försöks- och forskningsarbete. Branschorganisationerna

har också sannolikt de största förutsättningarna att på samma

sätt som storföretagen sätta in sin aktivitet, sina utredningar, försöksoch

målforskningsuppgifter inom de områden som företagsmässigt bedömes

vara de angelägnaste. Nuvarande skattelagstiftning lägger emellertid

hinder i vägen, eftersom årsavgifter till branschorganisationerna

ävensom kostnader för försöks- och forskningsverksamhet utförd utom

det egna företaget i regel inte medgives såsom skattemässigt avdragsberättigad

omkostnad.

Utskottet

Möjligheten att vid taxering erhålla avdrag för kostnader för försöks- och

forskningsverksamhet är mycket begränsad, vare sig det gäller direkta

bidrag till sådan verksamhet eller indirekta bidrag över näringslivets

branschorganisationer. För direkta bidrag medgives i praxis avdrag endast

under förutsättning att den vetenskapliga forskningen har karaktär av s. k.

målforskning eller eljest mera direkt eller påtaglig betydelse för bidragsgivarens

intäktsförvärv. För rätt till avdrag för avgifter till s. k. branschorganisationer

förutsättes antingen att avgifterna i sin helhet utgör ersättning

för vissa prestationer, som förening utför åt medlemmarna, eller att

branschorganisation ombildas till aktiebolag.

Såsom motionärerna framhållit skulle en uttrycklig föreskrift i skatteförfattningarna

om rätt att vid taxering åtnjuta avdrag för försöks- och

forskningskostnader kunna ge småföretagen och jordbrukarna större förutsättningar

att komma i paritet med storföretagen i fråga om försök och

forskning. En sådan avdragsrätt av speciell natur har tidigare i begränsad

omfattning funnits inrymd i skattelagstiftningen, nämligen i 1944 års förordning

om krigskonjunkturskatt, vari stadgades, att rörelseidkare, som

lämnat bidrag till institut, vilket under statens medverkan bildats för bedrivande

av teknisk-vetenskaplig forskning inom den bransch rörelseidkaren

företrädde, ägde avdraga sådant bidrag, hell eller delvis.

Som förut nämnts har 1959 års riksdag på förslag av bevillningsutskottet

anhållit om utredning angående frågan om avdrag för bidrag till vetenskaplig

forskning, varvid borde övervägas om avdrag kunde ges inte bara

för målforskning utan även för grundforskning. I den mån motionsyrkandet

avser rätt till avdrag för direkta bidrag till vetenskaplig forskning får det

sålunda anses redan tillgodosett.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1963

Vad härefter angår motionsyrkandet om rätt att erhålla avdrag för indirekta

bidrag till försök och forskning över branschorganisationerna vill

utskottet erinra om att riksdagen på utskottets förslag såväl 1959 som 1960

lämnat motioner med yrkande om avdragsrätt för avgifter till branschorganisationer

utan åtgärd. Utskottet uttalade i sitt betänkande nr 75 år 1960

att spörsmålet om avdragsrätt för avgifter av ifrågavarande art är av

komplicerad natur och att frågan därom lämpligen bör lösas i samband

med en generell reglering av medlemsavgifternas beskattning. Utskottet

underströk även angelägenheten av att frågan snarast möjligt erhåller en

positiv lösning. Frågan om avdragsrätt för medlemsavgifter har också varit

föremål för särskild utredning inom finansdepartementet, men Kungl. Maj :t

har ännu icke ansett sig kunna förelägga riksdagen proposition i ämnet.

Man torde dock kunna förutsätta att frågan blir föremål för fortsatta överväganden

från Kungl. Maj :ts sida.

Mot bakgrunden av det ovan anförda och då i förevarande motioner inte

förebragts några skäl utöver de som prövades av riksdagen åren 1959 och

1960 anser sig utskottet inte kunna tillstyrka yrkandet om en särskild utredning

rörande frågan om rätt till avdrag för avgifter till branschorganisationer

för forskningsändamål.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 10 av herr Eskilsson m. fl.

och II: 14 av herr Nordgren m. fl. om rätt för mindre företag

att vid beskattningen göra avdrag för vissa försöks- och forskningskostnader

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,

Sundin och Erik Filip Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Gustafson i Göteborg,

Kärrlander, Asp, Magnusson i Borås, Darlin, fru Holmqvist, herrar Eriksson

i Bäckmora och Larsson i Umeå.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1963

7

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson,

Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås, Darlin och Larsson i Umeå, vilka

ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Möjligheten att---(= utskottet s. 5 rad 18 uppifrån — rad 27 uppifrån)

---till aktiebolag.

Vid tiden för tillkomsten av 1928 års kommunalskattelag var frågan om

avdragsrätt för bidrag till vetenskaplig verksamhet föga aktuell. I allmänhet

bedrevs den forskning, som ansågs ha speciellt intresse för företagen, av

dessas anställda, och kostnaden blev därför avdragsgill som andra driftkostnader

i företaget. Förhållandena har emellertid radikalt ändrats. Företagen

har alltmer kommit till insikt om den vetenskapliga forskningens stora betydelse

för framåtskridande, och många näringsidkare — de mindre företagen

och jordbrukarna inte minst — har funnit det angeläget eller rent av

nödvändigt att investera i forskning. Den snabba utvecklingen och de många

nya problemen på vetenskapens område har vidare medfört att forskningen

inte alltid med fördel kan bedrivas inom företagen. Därför har ett flertal

forskningsinstitut upprättats för olika branscher för att bedriva forskning

av betydelse för vederbörande bransch.

Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden måste det anses otillfredsställande

att möjligheterna att vid taxering erhålla avdrag för kostnader för

försök och forskning är så begränsade. Såsom motionärerna framhållit

skulle en uttrycklig föreskrift i skatteförfattningarna om rätt att vid taxering

åtnjuta avdrag för försöks- och forskningskostnader kunna ge småföretagen

och jordbrukarna större förutsättningar att komma i paritet med storföretagen

i fråga om försök och forskning. En sådan avdragsrätt av speciell

natur har tidigare i begränsad omfattning funnits inrymd i skattelagstiftningen,

nämligen i 1944 års förordning om krigskonjunkturskatt, vari stadgades

att rörelseidkare, som lämnat bidrag till institut, vilket under statens

medverkan bildats för bedrivande av teknisk-vetenskaplig forskning inom

den bransch rörelseidkaren företrädde, ägde avdraga sådant bidrag, helt

eller delvis.

Utskottet finner i likhet med motionärerna den beskattning av omkostnadsposter

av förevarande art, som för närvarande äger rum, utgöra ett betydande

hinder för effektiviseringen av vår produktionsapparat. Det får

därför anses angeläget att frågan om rätt till avdrag för kostnader för försök

och forskning snarast bringas till en positiv lösning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna 1:10

av herr Eskilsson in. fl. och 11:14 av herr Nordgren in. fl.

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en utredning

i syfte att möjliggöra för de mindre företagen — jordbruk och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1963

småindustri —- att i beskattningsavseende få göra avdrag för

kostnader, som har samband med försöks- och forskningsverksamhet

utom det egna företaget.

II) av herrar Sundin och Eriksson i Bäckmora.

K L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM 1963

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.