Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om den samhälleliga lokaliseringspolitiken.

1963-03-26 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1963:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om den samhälleliga lokaliseringspolitiken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankouiskottets utlåtande nr 12 år 1963

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av väckta motioner om den samhälleliga

lokaliseringspolitiken.

I två inom riksdagen till bankoutskottet hänvisade, likalydande motioner,

nr 528 i första kammaren av herrar Siindin och Nils-Eric Gustafsson och

nr 637 i andra kammaren av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., har hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

A. anhålla om åtgärder och förslag enligt i motionen anförda grunder till

en aktiv lokaliseringspolitik dels omedelbart, dels sedermera vid prövning

av det aviserade betänkandet från kommittén för näringslivets lokalisering,

särskilt avseende

1) bättre tillgodoseende av kapitalbehovet för företags etablering och utvidgning

i områden med sysselsättningssvårigheter genom bl. a. utvecklingsfond

och generösare säkerhetsbedömning i fråga om lån, som förmedlas genom

företagarföreningarna, i enlighet med vad som anförts i motionen,

2) samordning av lokaliseringspolitiken med olika samhällsverksamheter,

som berör lokaliseringspolitiken,

B. anhålla hos Kungl. Maj :t om undersökning i form av totalkalkyl rörande

kostnaderna för såväl lokaliseringspolitiken som den rörlighetsstimulerande

arbetsmarknadspolitiken ur samhälls- och företagsekonomiska synpunkter,

samt

C. beakta även vad i övrigt har anförts i motionen.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen II: 637.

Över motionen har yttranden inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen,

kommerskollegium, kommittén för näringslivets lokalisering, fullmäktige i

riksbanken, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige samt

Sveriges hantverks- och industriorganisation. Kommerskollegium har vid sitt

utlåtande fogat yttranden från Stockholms Handelskammare, Handelskammaren

i Göteborg, Skånes Handelskammare, Handelskammaren i Gefle,

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare och Norrbottens och

Västerbottens Handelskammare samt från företagareföreningarna i Östergötlands,

Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar inledningsvis följande.

Med de betydande strukturförändringar som pågår inom näringslivet är

det ofrånkomligt att det uppstår regionala störningar på arbetsmarknaden.

Det är enligt styrelsens uppfattning angeläget att genom utnyttjande av alla

de medel som står arbetsmarknadspolitiken till buds söka begränsa och om

möjligt eliminera dessa störningar. En aktivisering av lokaliseringsverksamheten

kommer därvid också in i bilden. Med hänsyn till att kommittén

1 Ilihang till riksdagen!! protokoll 1963. 8 samt. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bankouiskotiets utlåtande nr 12 år 1963

för näringslivets lokalisering väntas framlägga sitt betänkande under året

anser styrelsen att behandlingen av detta bör avvaktas innan ställning tages

till nya lokaliseringspolitiska medel. I avvaktan härpå är det emellertid

angeläget alt de medel som nu står till förfogande så långt möjligt utnyttjas.

Styrelsen anmäler att den vid sammanträde den 8 februari 1963 diskuterat

möjligheterna att — inom ramen för de resurser och befogenheter som styrelsen

äger — i ökad utsträckning satsa på åtgärder som kan underlätta

en industriell utbyggnad och nyetablering, främst i övre Norrland. För dessa

åtgärder har en redogörelse lämnats i skrivelse till statsråden och cheferna

tör social-, kommunikations- och finansdepartementen, vilken bilagts styrelsens

yttrande och i vilken anföres följande.

Arbetsmarknadssstyrelsen har sedan andra världskrigets slut utövat en

rådgivande lokaliseringspolitisk verksamhet i nära samarbete med Industriens

produktionsråd, industriens eget organ för lokaliseringspolitik. Denna

har gett vissa resultat. Det beräknas att under efterkrigstiden har cirka

61)0 företag, som nu sysselsätter bortåt 60 000 man, lokaliserats till sådana

områden som arbetsmarknadsstyrelsen ur lokaliseringspolitiska synpunkter

funnit lämpliga. Erfarenheterna av denna verkamhet har i stort sett varit

goda. Samtidigt konstateras att resultatet geografiskt sett varit ensidigt. Under

det att södra och vissa delar av mellersta Sverige fått relativt riktigt med

»lokaliseringsföretag», lyser de i stort sett med sin frånvaro i Norrland.

Det lokaliseringspolitiska läget i dag kan i stora drag karakteriseras på

följande sätt. Lokaliseringsfrågorna i södra Sverige torde relativt sett

kunna sägas vara något mindre aktuella än tidigare — problemen i de tidigare

aktuella lokaliseringsområdena såsom sydöstra Sverige, Gotland,

Östergötland, Bohuslän, har i icke ringa grad lösts eller är på väg att lösas

— under det att lokaliseringsfrågorna för Norrland är mera aktuella

än någonsin tidigare.

Under senare år har rörlighetspolitiken aktiviserats. En råd åtgärder

har vidtagits för att stimulera arbetskraftens rörlighet. Denna politik har

lyckats och lett till en kraftig nettoutvandring främst från norrlandslänen

till mellersta och södra Sveriges industribygder. Många har ansett denna

rörlighet vara ensidig, alltför ensidig, och en kraftig och stundtals häftig

och spontan reaktion mot arbetskraftens rörlighet har rests, och krav har

i stället höjts på en mera aktiv politik i motsatt riktning, nämligen att försöka

flytta arbetstillfällena till arbetskraften. Tidvis har reaktionen varit

så häftig att det funnits risk för att hela rörlighetspolitiken misskrediterats.

Bl. a. har man sökt finna belägg för rörlighetspolitikens avigsidor i

vissa påstådda desorganisationsföreteelser, såsom en alltför stor rörlighet

bland den flyttande arbetskraften, alltför stor återflyttning o. s. v. Delundersökningar

arbetsmarknadsstyrelsen hittills gjort i frågan ger ej belägg

för att rörligheten bland arbetskraft som flyttas med hjälp av de arbetsmarknadspolitiska

rörlighetsstimulerande medlen skulle vara större än

rörligheten i allmänhet bland arbetskraften, snarare tvärtom. En återflyttning

förekommer, men huruvida den är större eller mindre än vid vanlig

rörlighet kan icke avgöras utan ytterligare undersökningar. I stora drag

visar undersökningarna att av de som flyttade med rörlighetsstimulerande

medel under en höstmånad 1959 och 1960 var efter två år cirka 60 procent

kvar på sina första arbetsplatser eller andra arbetsplatser inom de geografiska

områden till vilka de flyttat, under det att cirka 40 procent återvänt.

En del av de senare har därefter ånyo flyttat. Alltnog, rörlighetspoli
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12 är 1963

3

tiken kan och bör göras mera kvalitativt inriktad för att ytterligare få ner

den »onödiga rörligheten».

När arbetsmarknadsstyrelsen nu diskuterat rörlighetspolitik contra lokaliseringspolitik

har styrelsen varit enig om att kraftigare lokaliseringspolitiska

åtgärder bör insättas framför allt i Norrland, samtidigt som stimulansen

till arbetskraftens rörlighet ej får mattas.

Styrelsen har därför beslutat att, inom ramen av de resurser och befogenheter

som styrelsen äger, vidtaga följande åtgärder:

1. Den rådgivande lokaliseringspolitiska verksamheten skall liksom hittills

fortsätta i samarbete med Industriens produktionsråds verksamhet.

Länsutredningarna, som hittills varit av stort värde — icke minst vid genomförandet

av kominunreformen — skall fortsätta, och övriga utredningar

av lokaliseringspolitiskt intresse skall också göras inom lokaliseringsbyrån

med den personal som där är tillgänglig.

2. Den lokaliseringspolitiska aktiviteten inriktas främst på Norrland. En

tjänsteman har avdelats med särskilda uppgifter för övre Norrland, eu annan

har avdelats för att särskilt uppmärksamma Ådalens lokaliseringsproblem.

3. Arbetsmarknadsstyrelsen tar större aktiv del i de konkreta lokaliseringsprojekten

med de arbetsmarknadspolitiska medel som styrelsen nu

förfogar över.

Sålunda inriktas omskolningsuerksamheten ännu mer på att utbilda arbetskraft

från områden, som genomgår kraftig strukturrationalisering, såsom

jord- och skogsbruk, till yrken som nyetablerade eller utvidgande industri-

och serviceverksamheter i lokaliseringsområdena har behov av.

Omskolningsverksamheten göres mera målinriktad för att fylla ett lokaliseringspolitiskt

behov.

Stöd ges till kommunerna med beredskapsarbeten för att iordningställa

industriområden med tillbehör, såsom gator, vägar, vatten, avlopp etc.

Stödet skall också kunna omfatta lokaler för industriändamål i vilka kommunerna

engagerar sig — tidigare använt i fallet Valdemarsvik — och för

uppförande av hantverkshus. En förutsättning skall vara att byggnadsarbetskraft

som ej kan Hyttas till andra områden i landet finns tillgänglig

och för vilken åtgärder under alla omständigheter måste vidtagas. I stället

för att placera denna byggarbetskraft på traditionella beredskapsarbeten

av anläggningskaraktär skall övervägas att sysselsätta den i sitt yrke för

uppforande av industrilokaler för industriell verksamhet, som i framtiden

kan ge mer permanent sysselsättning i öppna marknaden. Därigenom kan

beredskapsarbetena för de dyrare anläggningsarbetena i det långa loppet

begränsas. 1

4. I den lokaliseringspolitiska verksamheten måste uppmärksammas de

strukturrationalisering stendenser som är tydliga — inte minst inom stora

delar av Norrland — och koncentrationstcndenser i näringslivet. Rationaliseringen

inom jordbruket och skogsbruket går obevekligt och obönhörligt

fram. Den arbetskraft som tidigare räknat med arbeten inom dessa områden

men nu ej kan få det måste skaffas arbeten inom industri- och serviceområden,

om arbetslösheten skall kunna hållas nere. Då stöter man på koncentrationstendenser

inom industri och service. Industrien vill och måste

etablera sig till tätorter, om den skall kunna klara sig i eu allt hårdare konkurrens.

Serviceverksamheten, framför allt modern service, som människor

vill ha — såsom goda skolor, goda sjukhus, goda kommunikationer, goda

och stora affarer, nöjen, lätt tillgång till turistområden in. in. — kräver ett

visst ganska stort koncentrerat befolkningsunderlag, om servicen skall löna

sig och kunna existera. Industrien och god service dragés till varandra och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1963

skapar gemensamt förutsättningar för lönande verksamhet. Men det förutsätter

att dessa båda näringsområden får samarbeta inom relativt stora

orter. Lokaliseringspolitiken måste följa dessa tendenser och främst inrikta

sig på relativt stora orter. I första hand kommer de till bortåt ett hundratal

uppgående s. k. A-orterna samt en del B-orter i arbetsmarknadsstyrelsens

tätortsindelning i blickpunkten. Arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringspolitik

avses främst inriktas på sådana orter. Därigenom kan en nödvändig

och rationell strukturrationalisering påskyndas. Om tillräckligt stora tätortscentra

bildas, torde de sedan av sin egen kraft kunna expandera och på

mera normalt sätt draga till sig överskottsarbetskraft från mellanliggande

områden. Att även en hel del av A-orterna måste ha stöd för att få igång

en expansion belyses av det förhållandet, att en tredjedel av de nuvarande

A-orterna måste räkna med folkminskning 1970, om icke åtgärder i lokaliseringspolitiskt

syfte vidtages.

Genom denna strukturrationalisering och koncentration torde en del av

»överskottsarbetskraften» i Norrland kunna få arbete inom Norrland. Men

det onödiggör icke rörligheten på arbetskraften. Resultatet blir mer av rörlighet

inom Norrland men litet mindre rörlighet från Norrland till andra

delar av landet.

5. Arbetsmarknadsstyrelsen beslöt också uttala, att den ansåg att jämsides

som dessa åtgärder vidtages, rörligheten på arbetskraften måste upprätthållas

och stimulansen till rörligheten fortsätta. För Sveriges ekonomi

baserad på fritt näringsliv och fri konkurrens och karakteriserad av ett

starkt beroende av utlandet, snabb teknisk utveckling och snabbt framåtskridande

är helt enkelt en hög rörlighet på produktionsfaktorn arbete en

hörnsten, och den rörligheten bör befrämjas av samhället.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller avslutningsvis i sitt yttrande över

motionerna följande.

Enligt styrelsens mening är det emellertid ej möjligt att komma till rätta

med de arbetsmarknadsproblem som strukturförändringarna — och än

mindre de säsong- och konjunkturmässiga förändringarna — i näringslivet

medför enbart genom att lita till lokaliseringspolitiska medel. Dessa måste

under alla omständigheter kompletteras med andra arbetsmarknadspolitiska

medel om full sysselsättning skall kunna upprätthållas och arbetskraftsresurserna

skall effektivt tillvaratagas. Styrelsen ifrågasätter därför om det

är möjligt att genom någon form av totalkalkyl göra några generella uttalanden

om det ena eller andra arbetsmarknadspolitiska medlets värde från

samhälls- och företagsekonomiska synpunkter. De undersökningar som

skett och pågår inom styrelsen rörande resultaten av olika rörlighetspolitiska

medel ger emellertid enligt styrelsens mening inte anledning ifrågasätta

annat än att dessa medel ger en mycket stor samhällsekonomisk vinst med

myckt små finansiella insatser.

Kommerskollegium föreslår att motionerna jämte remissyttrandena överlämnas

till kommittén för näringslivets lokalisering för att tagas i övervägande

vid det fortsatta utredningsarbetet. Kollegium uttalar följande.

Enligt Ivollegii mening föreligger otvivelaktigt behov av klarare riktlinjer

beträffande den statliga lokaliseringspolitiken. Sedan ett par år tillbaka arbetar

ock en särskild kommitté för näringslivets lokalisering med hithörande

problem. Flera av de frågor, som beröras i föreliggande motion, äro sådana

att de böra komma i betraktande vid utformandet av lokaliseringspolitiken.

Kollegium utgår ifrån att desamma ingå i de frågekomplex, som äro

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1963 5

eller komma under behandling i förenämnda kommitté. Under sådana förhållanden

anser Kollegium att något ståndpunktstagande till de i motionen

väckta förslagen nu icke bör tagas.

Stockholms handelskammare har i sitt yttrande anfört följande.

Flertalet av de av motionärerna aktualiserade problemen har tidigaie i

anledning av väckta motioner — över vilka Handelskammaren i regel avgivit

yttrande — varit föremål för riksdagens prövning. Stockholms handelskammare

har således, senast i skrivelse till Kommerskollegium den 2 s p

tember 1958, yttrat sig över nämnda år vackta motioner angaende den pagå

ende avfolkningen på landsbygden och i samband därmed uppkomna pioMe».

Hand.”,kammaren förklarade sig därvid icke ha något att .erm*a emot

den i motionerna begärda redovisningen av tillgängligt material som kund

vara ägnat belysa hittillsvarande och förestående förändringar i de befolknings-

§och näringspolitiska förhållandena i vårt land. Handelskammaren

hemställde dock, att de åtgärder som på grundval av en dylik redovisning

kunde komma i fråga skulle begränsas till sådana som vore agnade att un

derlätta en fri och företagsekonomiskt riktig anpassning av näringslivet et
1Handels

k .aminaren!s nyssnämnda yttrande ger uttryck för en PriIJclP^J

uppfattning rörande lokaliseringspolitiken som Handelskammaren alltjamt

omfattar.

Handelskammaren avstyrker bifall till motionerna med hänvisning till att

berörda spörsmål redan är föremål för utredning i kommittén for näringslivets

lokalisering och utredningen om företagarföreningarnas organisation

och verksamhet.

Handelskammaren i Göteborg har anfört följande.

Ur näringslivets och företagens synpunkt är de frågeställningar, som motionärerna

riktat uppmärksamheten på, väsentliga nar det galler utveckling

och planering av redan existerande eller ny produktion. Företagarna av i da

är också i hög grad medvetna om betydelsen av lokaliseringsfragorna vid nyinvesteringar?

För näringslivet är det i främsta rummet av betydelse att kunnat

erhålla tillräcklig och tillförlitlig information om de förhållanden som

berörts i motionen. Handelskammaren har emellertid knappast nagon stoire

tilltro till att en av myndigheterna i väsentlig grad styrd lokalisering av ny

eller utökad produktion skulle vara den basta lösningen av de problem, som

ventileras i motionen. Ur denna synpunkt förefaller forslaget om en särskild

statens utvecklingsfond, som genom insättande av kapital i utvecklingsbara

företa" skulle medverka till önskvärd lokalisering av ny produktion, f g

lämplig h Dä re in o t torde det vara rimligt att de lånemöjligheter och lånegarantier,

som nu förmedlas av företagarföreningarna, utökas och forbatHas,

speciellt vad beträffar sådana landsdelar som kan sagas vara i särskilt le

h°De? a v^ m o ti o n äre nia ^f r anda g d a förslaget om undersökning i tanvcn

totalkalkyl rörande kostnaderna för såval lokaliseringspolitiken om den

rörliglietsstimulerande arbetsmarknadspolitiken ur samhalls- och företagsekonomiska

synpunkter vill Handelskammaren bestämt avstyrka. En. utredning

av denna art kan väl vara av teoretiskt intresse, men torde e, praktiskt

hänseende ge några resultat som står i rimlig proportion till den kost
nåd

undersökningen otvivelaktigt skulle medföra...... . i

Vad Handelskammaren finner vara väsentligt för näringslivet i sambar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1963

med lokaliseringsfrågorna är dels att goda informationer för bedömning av

lo k ali s er i11 g sfr a go r star till förfogande och dels att tillgången till kapital

kan miderlattas for driftiga företagare i speciellt eftersatta landsdelar. Det

törsta önskemålet torde redan nu vara tämligen väl tillgodosett genom tidigare

utredningar offentlig statistik och de fortlöpande undersökningar som

loretas bl. a. av Arbetsmarknads- och socialstyrelserna. Eventuella förbättiingar

pa detta område torde också kunna ske inom ramen för den verksamhet,

som både statligt och kommunalt samt inom näringslivet självt redan

bedrives i sadant syfte. Den senare frågan har ovan något berörts i samband

med företagarföreningarnas låneverksamhet; och de förbättringar, som här

kan komma i traga, bor kunna närmare utredas inom vederbörande denartement.

1

Under hänvisning till vad som sålunda anförts får Handelskammaren

hemslalla, att den föreliggande motionen icke måtte föranleda någon åtgärd.

Skånes handelskammare, Handelskammaren i Gefle och Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare framhåller, att de i motionerna behandlade

frågorna i och för sig är av stor betydelse för näringslivet, men att de

redan torde vara under behandling inom kommittén för näringslivets lokalisering

och att motionerna med hänsyn härtill icke böra föranleda någon

åtgärd. Handelskammaren i Gefle föreslår, att motionerna överlämnas

till kommittén för näringslivets lokalisering för kännedom. Västernorrlands

och Jamtlands läns handelskammare framhåller som angeläget, att kommitténs

arbete i möjligaste mån påskyndas samt att så snart detta arbete

avslutats eventuella åtgärder utan dröjsmål vidtages. Också Norrbottens

och 1 usterbottens lans handelskammare erinrar om, att kommittén för näringslivets

lokalisering har till uppgift att behandla de i motionerna berörda

irågorna och finner det mot denna bakgrund ej lämpligt, att redan nu taga

definitiv ställning till i motionerna framlagda förslag. Därutöver har Norrbottens

och Västerbottens läns handelskammare i sitt yttrande anfört följande.

Det ar manga positiva synpunkter på såväl lokaliserings- och svsselsättfördSa

fdrTnatm0tl0nareraa framföra- Framför allt synes det under B framderna

för S r” U.nders°^ing 1 form av totalkalkyl rörande kostnade™a

f°r såväl lokaliseringspolitiken som den rörlighetsstimnlerande arbets^

arknadspolitiken ur samhalls- och företagsekonomiska synpunkter kunna

1 rn t St0r-t Vrfdl °ch kanske Slva svar på frågan hur statens bidrag till de

i motionen åsyftade omradena bäst bör utnyttjas. Även i övrigt synes momnens

förslag böra bliva föremål för en välvillig behandling.

rn,viande Skan?mrr*en T*11 sammanfatta sitt yttrande så, att därest i ovanbeoida

avisernde betänkande icke ingår kostnadskalkyler enligt B i motionen

böra avvaktas.'' '' ge° bÖr k°mma tin stänck 1 övrig* synes betänkandet

Företagareföreningarna, vilka beretts tillfälle att inkomma med yttranden

over motionerna, har i huvudsak funnit de i dessa framförda förslagen väl

varda att beaktas. Föreningarna har emellertid med hänsyn till att lokaliseringspolitiken

för närvarande är under utredning av kommittén för näringslivets

lokalisering ansett att resultatet av denna utredning bör inväntas,

innan ställning tages till de frågor som beröres i motionerna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1963 7

Beträffande de önskemål, som framförts i motionerna, om eu bättre samordning

av insatserna i lokaliseringspolitiskt syfte har Östergötlands företagareförening

yttrat följande.

Föreningen vill helt ansluta sig till de önskemål som framförts i syfte att

åstadkomma en bättre samordning av insatserna i lokaliseringspolitiskt syfte.

För att ernå önskad effektvitet i lokaliseringsverksamheten synes det

nödvändigt att få till stånd ett fortlöpande intimt samarbete mellan de organ

som har att handlägga frågor med anknytning till verksamheten. Föreningen

anser det ur effektivitetssynpunkt jämväl vara av största betydelse

att handläggningen av dylika frågor icke splittras på ett onödigt stort antal

organ utan att förutsättningar skapas för att uppgifterna koncentreras till

så få instanser som möjligt.

Speciellt vill föreningen härvid fästa uppmärksamheten på vissa olagenheter,

som till följd av ärendenas fördelning på olika myndigheter och organ

vidlåder statens kreditstödjande verksamhet. Det förekommer sålunda att

ett industriföretag för finansiering av investeringar etc. på grund av nu gällande

ordning är nödsakad hänvända sig till företagareförening och kommerskollegium

för utverkande av hantverkslån resp. statlig kreditgaranti,

till arbetsmarknadsstyrelsen för frigörande av investeringsfond samt till AB

Industrikredit och AB Företagskredit för erhållande av lån. Samtidigt förekommer

ej sällan att samma företag även hos kommun ansöker om ekonomiskt

stöd i någon form, vilket i sin tur kan föranleda framställning till

Kungl. Maj :t om rätt för kommunen att överskrida sin underställningsfria

länerätt. Under nu rådande förhållanden bliva de olika ansökningarna var

för sig föremål för utredning och behandling. En koncentration till en regional

remissinstans för sådana ärenden som måste bli föremal för beslut

av centrala respektive kommunala organ synes härvid vara ägnad att medföra

fördelar i form av snabbare och förenklad handläggning, förbilligad

administration och i många fall även en säkrare och mera enhetlig bedömning.

Ett flertal företagareföreningar bär i sina yttranden anfört härmed liknande

synpunkter.

Vad beträffar behovet av ytterligare riskvilligt kapital har Östergötlands

företagareförening yttrat följande.

I motionen skisseras några tänkbara vägar för eu aktivisering av lokaliseringspolitiken

och härvid understrykes särskilt behovet av ytterligare riskvilligt

kapital. Enligt föreningens mening är bristen på riskvilligt kapital icke

begränsad till vissa regioner utan framträder hos företag över hela landet

om än olika markant i olika landsdelar. Anledningarna till det ökade behovet

av riskvilligt kapital torde enligt föreningens mening vara att söka i det

ständigt ökande kapitalbehovet för anläggningstillgångar inom saväl hantverk

som industri samtidigt som minskade vinstmarginaler, beskattningen

och avsättningen till ATP-fonder minskat företagens möjligheter till självfinansiering.

Sistnämnda iakttagelse gäller företrädesvis sådana industriföretag

som befinner sig under utveckling och saknar möjligheter till finansiering

genom aktieemissioner och obligationslån. I anslutning till vad som

anförts torde måhända böra övervägas huruvida icke genom det allmännas

försorg riskvilligt kapital bör ställas även till sådana företags förfogande,

som icke kunna åberopa förekomsten av speciella samhällsmotiv för statligt

stöd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoufskottets utlåtande nr 12 år 1963

Frågan om behovet av ytterligare riskvilligt kapital kommenteras på liknnade

sätt i ett flertal av från företagareföreningar inkomna yttranden.

Samtliga företagareföreningar har i sina yttranden uttalat sin anslutning

till i motionerna gjorda uttalanden för en förstärkning av företagareföreningarnas

position och resurser. Östergötlands företagareförening har därvid

anfört följande.

Föreningarna har för närvarande stora svårigheter i sin rådgivande och

kreditgivande verksamhet att tillgodose de krav som ställas från företagens

sicm. Det torde i sammanhanget få tillmätas den allra största betydelse att

föreningarna kunna erhålla resurser att fylla sin roll av regionalt arbetande

finansierings- och rådgivningsorgan såväl med tanke på föreningarnas möjligheter

till aktiva insatser vid omlokalisering och nyetablering av företag

som med hänsyn till uppföljning av utvecklingsmöjligheterna för inom

respektive lan redan etablerade företag.

Östergötlands företagareförening vill slutligen icke underlåta att redovisa

vissa åtgärder, som med föreningens medverkan genomförts i syfte att effektivisera

lokaliseringsverksamheten inom länet.

Mot bakgrunden av den negativa befolkningsutvecklingen inom länet har

vissa kommuner i samarbete med berörda länsmyndigheter och företagareorenmgen

under de senaste åren bedrivit viss lokaliseringsverksamhet, vilken

resulterat i att ett trettiotal företag med sammanlagt ca 1 500 anställda

omlokahserats till eller nyetablerats i länets tätorter.

* sajnmanhang och från skilda håll har framkommit önskemål om

en aktivisering av denna lokaliseringsverksamhet med syfte att ytterligare

motverka den ovannämnda utvecklingstendensen.

Styielsen för Östergötlands länsavdelning av Svenska landskommunernas

förbund har i anslutning till de förda diskussionerna dryftat frågan med

Östergötlands företagareförening och det kunde därvid konstateras att det

företag ett ömsesidigt intresse av att under en försöksperiod pröva verkningarna

a ven av eu länsomfattande aktivitet på det lokaliseringspolitiska området.

Detta bedömdes i första hand böra ske genom att ge företagareföreningen

personella resurser att i större omfattning än som tidigare varit möjligt

sig. åt alla de starkt skiftande uppgifter som sammanhänger med en

enektiv mdustrilokaliseringsverksamhet.

Genom ekonomiskt bidrag av samtliga kommuner i Östergötland har företagareföreningen

erhållit resurser att under en tid av tills vidare fem år bednya

en utökad lokaliseringsverksamhet och i detta syfte har föreningen anstallt

en särskild konsulent, som arbetar enbart med lokaliseringsärenden.

Denna utökade verksamhet har bedrivits under ca åtta månader och de redan

vunna erfarenheterna har bekräftat nödvändigheten av att inom länet

tinnes avdelad särskild personal för ifrågavarande uppgifter.

Som exempel på de arbetsuppgifter som ålagts den i ovannämnda svfte anstallda

konsulenten kan nämnas

planläggning av de organisatoriska åtgärder, som erfordras för ett ändamålsenligt

bedrivande av lokaliseringsverksamheten,

framtagning och systematisering av statistiskt och annat erforderligt underlag

samt kartläggning av förhållanden av intresse för verksamheten,

upprätthållande av kontakt med centrala myndigheter, länsorgan och kommunala

myndigheter,

medverkan i förhandlingar mellan företagare och berörda kommuner,

bedrivande av PR- och ackvisitionsverksamhet.

Det synes föreningen som om de i företagareföreningens regi vidtagna ar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1963

9

rangemangen är helt i linje med de intentioner som avses med de i motionerna

framlagda förslagen.

Företagareföreningen i Göteborgs och Bohus län har i sitt yttrande anfört

följande.

Inledningsvis vill föreningen erinra om den nu pågående utredningen om

lokaliseringsfrågorna och finner det vara motiverat att avvakta resultatet av

denna utredning, innan ställning tages till vissa i motionen framförda förslag.

Dock finner föreningen de i motionen framförda synpunkterna väl

värda att taga under övervägande och man får förutsätta att så även gjorts

inom lokaliseringsutredningen. Motionärerna framhåller, att en av de väsentligaste

åtgärderna måste vara att upprätta en särskild utvecklingsfond,

vars huvudsakliga uppgift skulle vara att komplettera företagareföreningarnas

nuvarande kreditgivning med krediter av en ny typ. Man gör här jämförelse

med utbyggnadsfonden för Nord-Norge och det är givet att i vissa fall

kan jämförelse göras med dessa nordligaste områden i Norge contra de i

övre Norrland, som mest är i behov av ett mera utvecklat näringsliv för att

kunna ernå det minimum av aktivitet, som är nödvändigt för att vissa delar

av övre Norrland icke helt skola avfolkas. Vid denna jämförelse får man

dock icke glömma, att en väsentlig del av de investeringar, som gjorts av utbyggnadsfonden

för Nord-Norge omfattar sådana objekt såsom utbyggnad

av kraftverken och dithörande kraftledningar, framskapande av vissa råvaror,

framför allt malm, upprättande av industrier inom byggnadsvarusektorer

för att med material fournera den omfattande återuppbyggnad, som

måst ske efter kriget, då som känt är de flesta mera tättbebyggda områdena

så gott som helt ödelädes. När det gäller svenska förhållanden är det ganska

tveksamt, huruvida ytterligare låneformer behöver skapas, det kanske fastmer

gäller att finna någon lämplig formel för att bättre kunna nyttja redan

befintliga möjligheter och effektivisera dessa finansinstituts praktiska möjligheter

att väl funktionera. Det torde även vara möjligt att finna former så

att företagareföreningarnas medverkan i samband med att framskapa bättre

tillgång till rörelsekapital kan ske genom aktieteckning. Härför behöver

man väl knappast organisera ett nytt institut.

Beträffande eventuella skattelättnader i samband med nyetablering framhåller

motionärerna att detta bör prövas. Här kommer man givetvis in på

frågor, som kan bli ytterst svåra att bedöma, inte minst med tanke på en

större marknad. Lika konkurrensförhållanden inom de olika branscherna

blir säkerligen vitala frågor. Det kan tänkas att rätta metoden att lösa denna

fråga är att respektive kommuner via nu befintliga skattelättnadsmöjligheter

genom särskilda statsbidrag kan åstadkomma den skattedifferentiering

man här söker. Att man däremot från samhällets sida är behjälplig

med att förbättra allmänna samhällsnyttigheter såsom kommunikationer,

skolutbildning, bostadsanskaffning etc. är självklart. Speciellt inom dessa

aktivitetsområden i ror föreningen är den viktigaste samhällsuppgiften för

närvarande.

Jämtlands läns företagareförening har bl. a. anfört följande.

Föreningen delar motionärernas uppfattning att en av orsakerna till stagnerande

ekonomisk utveckling kan vara bristen på riskvilligt kapital. I

Jämtlands län råder sådan brist. För förmögenhet taxerade invånare i länets

landskommuner uppgick under år 1959 till 1,4 % av befolkningen.

Motsvarande procenttal för hela riket var 2,2 %. Antal invånare med bo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1963

skattningsbar förmögenhet i Östersund utgjorde 1,6 % av stadens befolkning,

medan relationstalet i hela rikets städer var 1,8 %. Vid fördelningen

av förmögenhetsbeloppen per invånare erhålles ett belopp på 1 949 kronor

per invånare på länets landsbygd jämfört med 3 654 kronor per invånare

på hela rikets landsbygd. De beskattningsbara förmögenheterna i

Östersund var 3 142 kronor per invånare jämfört med 4 039 kronor per

invånare i rikets städer. Vidare kan anföras att den totala inlåningen i

sparbanker, jordbrukskassor och affärsbanker i hela riket var vid årsskiftet

1960—1961 4 231 kronor per invånare i hela riket, men i Jämtlands

län endast 2 759 kronor per invånare. De innestående beloppen per invånare

var således 53 % större i riket än i Jämtlands län.

Enligt föreningens bedömande är emellertid bristen på kunniga och

skickliga företagsledare den kanske väsentligaste orsaken till att den industriella

utvecklingen i Jämtlands län ej kunnat expandera i önskad omfattning.

I industristatistiken redovisar ju länet den lägsta sysselsättningen i

förhållande till folkmängden av samtliga län i riket. Till följd härav har

även industritraditionen blivit föga utvecklad. Vilket medför påfallande liten

etablering av sådana industriföretag, som för sin tillblivelse krävt lokala

initiativ och personlig företagaranda. En undersökning av den industriella

nyetableringen under mellankrigstiden visade, att 80 % av alla nyetableringar

förlädes till företagarnas hemort (E. Dahmén: »Svensk industriell

företagarverksamhet»).

Inom länet finns många exempel på småindustriföretag, vilka exempel

enligt föreningens mening ger belägg för den uppfattning, att det inom länet

går att driva industriell verksamhet om företagsledaren är tillräckligt kunnig.

Företagareföreningen har också sett som en väsentlig uppgift att genom

föreningstjänstemännens fortlöpande kontakter med företagare söka

medverka till utbildning och utveckling av företagare. Föreningens hittillsvarande

möjligheter att göra insatser på detta område har dock varit

påtagligt begränsade.

I motionen framfört förslag till inrättande av särskild utvecklingsfond

för komplettering av företagareföreningarnas nuvarande kreditgivning, finner

föreningen intressant och värt att närmare utreda. Likaså vill föreningen

tillstyrka förslaget att företag skulle beredas möjlighet avsätta medel

till investeringsfonder som skulle vara befriade från skatt under förutsättning

de toges i anspråk för nyetableringar och utvidgningar av företag

inom regioner med sysselsättningssvårigheter. Föreningen förutsätter emellertid

att pågående statliga lokaliseringsutredning har dessa eller därmed

likartade förslag under behandling.

Västerbottens Företagareförening har bl. a. anfört följande.

Företagareföreningen delar motionärernas mening, att en särskild utvecklingsfond

bör skapas för att tillföra företagen mera riskvilligt kapital.

I detta sammanhang vill företagareföreningen även understryka, att ett

stärkande av företagareföreningarnas ekonomiska resurser inom berörda

områden är väl motiverat. Av väsentlig betydelse för företagen på de orter,

som bör bli föremål för en aktivare lokaliseringspolitik är, att en viss skattebefrielse

genomföres för investeringar.

Norrbottens företagareförening har bl. a. anföll följande.

Angående i motionen gjorda uttalanden för vidgat verksamhetsområde

och ökade resurser för företagareföreningarna, vill föreningen varmt ansluta

sig härtill. För närvarande har föreningen svårigheter att i särskilt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1963

11

•den rådgivande verksamheten nöjaktigt tillgodose de krav som ställas från

företagens sida. En utbyggnad av industri och hantverk inom Norrbottens

län kräver, förutom ett underlättande av de allmänna förutsättningarna

för nyetablering, starka insatser i form av konsulterande verksamhet. Inom

Norrbottens län har under senare år skett en markant utbyggnad av

ning erfordrar dock kraftfulla insatser, om en snabbare utbyggnad av densmåindustrien

och denna pågår i ökad takt. Rådande industriell eftersläpna

del av näringslivet skall komma till stånd.

Kommittén för näringslivets lokalisering har anfört följande.

Kommittén för näringslivets lokalisering skall enligt lämnade direktiv

framlägga material, som är ägnat att från samhällsekonomiska och företagsekonomiska

synpunkter belysa förutsättningarna för näringslivets lokalisering

till olika delar av landet. Det åligger vidare kommittén att bl. a. pröva

möjligheterna och lämpligheten att genom olika positiva åtgärder stimulera

företag att etablera sig på orter, där detta från samhällets synpunkt anses

angeläget. För utförandet av undersökningar angående lokaliseringsbetingelsernas

regionala variationer och samhällsekonomiska kostnader vid olika

lokaliseringsalternativ samt transportkostnadernas och transportmöjligheternas

betydelse för näringslivets lokalisering har kommittén erhållit Ivungl.

Maj:ts medgivande att anlita expertis inom samhällsekonomisk, företagsekonomisk

och näringsgeografisk forskning. Först sedan resultatet av utförda

undersökningar redovisats, är kommittén beredd att slutgiltigt taga

ställning till frågan om vilka åtgärder, som bör vidtagas för att motverka

de negativa följderna av den pågående strukturomvandlingen inom näringsoch

samhällslivet.

Motionärernas uttalanden angående nödvändigheten av samordnade insatser

från samhällets sida för att underlätta en aktivare lokaliseringspolitik

vill kommittén understryka. Även denna fråga är emellertid föremål för

undersökningar inom kommittén. Motionärernas förslag om omedelbara åtgärder

av betydelse för lokaliseringsverksamheten kan däremot kommittén

icke biträda, enär ett beslut i sådan riktning skulle föregripa kommitténs

ställningstagande i frågor, som berör denna verksamhet.

Fullmäktige i riksbanken har i sitt yttrande anfört följande.

De mera konkreta åtgärder som föreslås av motionärerna, är inrättandet

av eu utvecklingsfond och vissa andra former av kreditstöd med utnyttjande

av företagarföreningarna. Den principiella frågan om kreditstöd som lokaliseringspolitiskt

medel faller naturligen inom ramen för den nyssnämnda

kommitténs arbete. Frågan om företagarföreningarnas utbyggnad och fortsatta

verksamhet behandlas för övrigt inom en av chefen för handelsdepartementet

nyligen tillkallad utredning.

Motionärerna yrkar vidare på en samordning av lokaliseringspolitiken

med de olika samhällsverksamheter med vilka den hänger samman. Här

kan observeras att de planeringsorgan på regeringsnivå, som inrättades i november

1962, har som särskild uppgift alt åstadkomma eu samordning av

•den långsiktiga ekonomiska planeringen på olika områden, och att härvid

den J°kaliseringspoliliska aspekten nödvändigtvis blir av stor vikt.

Då sålunda motionärernas önskemål så långt som nu är möjligt synes vara

tillgodosedda, kan fullmäktige icke tillstyrka, att motionerna skulle föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Sveriges industriförbund framhåller att de i motionerna väckta förslagen

torde komma att i väsentlig grad föregripa resultaten av nu pågående utred
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankontskottets utlåtande nr 12 år 1963

ningar och hemställer med hänvisning härtill att motionerna icke måtte

föranleda någon åtgärd.

Landsorganisationen i Sverige har i sitt yttrande anfört följande.

I motionerna framförs vissa synpunkter på ett delområde av samhällets

långsiktiga ekonomiska politik för näringslivets strukturella omvandling,

nämligen lokaliseringspolitiken. LO kan instämma i motionärernas slutanmärkning

att en medveten strukturpolitik måste innefatta en samordning

av alla berörda områden av samhällets verksamhet. Av betydelse är emellertid

inte bara att en ökad samordning kommer till stånd utan även vartill

denna syftar. Detta har LO framhållit vid flera tillfällen bl. a. i skriften

»Samordnad näringspolitik», där både målsättningen för samhällets långsiktiga

ekonomiska politik och dennas innehåll utförligt diskuteras. Det framhålles

där att ett bibehållande av den fulla sysselsättningen och eu fortsatt

standardstegring kräver ett mer dynamiskt näringsliv. De förhållanden under

vilka näringslivet arbetar förändras ständigt. Det gäller därför att skapa

en sådan rörlighetsberedskap hos alla produktionsfaktorer, att en smidig

anpassning kan komma till stånd när situationen så kräver. Den långsiktiga

ekonomiska politiken får således icke syfta till att konservera en samhällsoch

näringslivsstruktur som utvecklingen gjort föråldrad.

Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken utgör viktiga delar av samhällets

strukturpolitik. LO måste här bestämt vända sig mot motionärernas

beteckning av den rörlighetsstimulerande sysselsättningspolitiken sasom varande

»primitiv». Inte minst det intresse som från internationellt håll kommit

den moderna svenska arbetsmarknadspolitiken till del vittnar om att

denna är allt annat än outvecklad. Enligt LO:s uppfattning är en rörlighetsstimulerande

arbetsmarknadspolitik och lokaliseringspolitiska åtgärder integrerade

delar av en rationell sysselsättningspolitik. Dessa åtgärder kompletterar

varandra. Den ena kan aldrig ersätta den andra.

Motionärerna åberopar bl. a. lokaliseringspolitiska erfarenheter från andra

länder, t. ex. Norge, som förebilder för en aktivering av verksamheten

på detta område i Sverige. Såvitt bekant har emellertid dessa åtgärder icke

i några väsentliga fall löst sysselsättningsproblemen i de underindustrialiserade

områdena. Man har i vissa fall kunnat åstadkomma en icke obetydlig

expansion av näringslivet i sådana regioner men detta har ej varit tillräckligt

för att absorbera det lokala arbetskraftsutbudet.

Enligt LO:s uppfattning är detta ej en tillfredsställande lösning. Ambitionsgraden

i samhällets sysselsättningpolitik måste vara högre. Samhällets

åtgärder måste syfta till att bereda varje medborgare, som vill och kan arbeta,

en lämplig sysselsättning. I områden där det lokala näringslivet ej ger

sådana möjligheter och det ej heller framstår som sannolikt att en tillräckligt

stark expansion kan komma till stånd inom överblickbar framtid, måste

samhället verka för att överskottsarbetskraften stimuleras att söka sig till

andra områden där lämpliga arbeten står att få.

Som framhålles i skriften »Samordnad näringspolitik» måste den rörlighetsstimulerande

arbetsmarknadspolitiken givetvis bygga på frivillig samverkan

mellan de statliga organen och de arbetssökande. Avsikten är att genom

positiva stimulanser till geografisk och yrkesmässig rörlighet ge även

personer inom sysselsättningssvaga områden möjligheter till meningsfyllt

arbete och tryggad försörjning. Detta innebär att de arbetssökandes valmöjligheter

ökas, vilket synes stå i överensstämmelse med såväl de enskilda individernas

som samhällets intresse. Motionärernas påstående att den nuvarande

arbetsmarknadspolitiken ej frågar efter de enskilda arbetssökandes

egna behov eller värderingar förefaller således föga underbyggt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1963

LO kan instämma med motionärerna att det skulle vara önskvärt att erhålla

en totalkalkyl rörande kostnaderna för såväl lokaliseringspolitiken som

den rörlighetsstimulerande arbetsmarknadspolitiken ur samhalls- och företagsekonomiska

synpunkter. Möjligheten att fa fram tillförlitliga kalkyler

torde dock vara begränsade. Enligt LO:s uppfattning borde det ligga-inom

ramen för de pågående utredningarna om arbetsmarknads- och lokalise

ringspolitiken att göra sådana beräkningar. I avvaktan pa att dessa utredningar

publicerar sina resultat, torde någon ny undersökning av ifrågavarande

slag icke vara påkallad. T ^ j u

Vad beträffar kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken vid LO i detta

sammanhang endast anföra att det synes utan vidare sta ldart att de rorlighetsstimulerande

åtgärderna drar lägre kostnader an om motsvarande sysselsättningseffekt

skulle eftersträvas med mer konventionella medel. Mo

tionärerna synes också själva vid närmare eftertanke ej vara sa sakra på

sitt påstående om den rörlighetsstimulerande arbetsmarknadspolitikens oförmånliga

kostnadsläge, eftersom man tillfogar att oavsett hur den föreslagna

totalkalkylen utfaller bör lokaliseringspolitiken aktiveras.

LO kan för sin del instämma i att, ehuru samhällets lokalisenngspo

tiska aktivitet hittills givit icke obetydliga resultat i vissa delar av landet,

en ytterligare aktivering kan vara önskvärd. Ansträngningarna maste emellertid

då koordineras och koncentreras till utvalda punkter, dar ett rimligt

långsiktigt utbyte av de insatta resurserna kan vantas. Vilka konkreta åtgärder

som därvid kan bli aktuella anser sig LO for dagen ej ha anledning

|å in på. Den frågan får bedömas när lokaliseringsutredmngen avlamnat sitt

^Med hänvisning till ovanstående anser LO att motionerna nr 1: 528 och

11:637 rörande den samhälleliga lokaliseringspolitiken icke bor föranleda

några åtgärder från riksdagens sida.

Sveriges hantverks- och industriorganisation har i sitt yttrande anfört följande.

De remitterade motionerna innehåller åtskilliga synpunkter och förslag

beträffande aktuella och framtida lokaliseringsproblem. Flertalet av dessa

har också under senare år förekommit i den tidvis rätt intensiva offentliga

debatten i dessa frågor. Organisationen förutsätter darfor, att de redovisade

problemställningarna behandlats eller kommer att behandlas inom den pågående

statliga lokaliseringsutredmngen, till vilken motionen lämpligen

i första hand bör remitteras. Motionärerna förutsätter också en sådan ordning

men finner det angeläget, att en allsidig samordning och översyn påbörjas

i omedelbar anslutning till lokaliseringsutredmngens arbete. De utredningar,

som motionärerna efterlyser, finner organisationen angelagna och

ser gärna att de kommer till stånd. Det bör dock aven i detta fall ankomma

på lokaliseringsutredmngen att i samråd med myndigheterna snarast möjligt

och gärna fristående från slutbetänkandet taga ställning till i motionerna

föreslagna åtgärder.

Utskottet

I motioner till föregående års riksdag hemställdes bl. a. att en provning

skyndsamt sker av provisoriska åtgärder syftande till att eliminera tendenser

i samhällsutvecklingen, som är ägnade att föregripa förutsättningarna

att bedriva eu aktiv lokaliseringspolitik och att förslag med anledning bärav

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1963

snarast förelägges riksdagen. I sitt utlåtande över motionerna framhöll bankoutskottet

(uti. nr 9) bl. a. att det med hänsyn till lokaliseringsfrågornas vikt

inte syntes föreligga anledning att föregripa en avvägning av de lokaliseringspohtiska

åtgärderna, grundad på det mera allsidiga undersökningsmaterial

som kommittén för näringslivets lokalisering kunde förväntas presentera.

Riksdagen godkände detta utskottets uttalande.

Vad gäller de nu förevarande motionerna vill utskottet erinra om att frågor

som däri beröres för närvarande utredes av, förutom den nämnda kommittén

för näringslivets lokalisering, även av arbetsmarknadsutredningen och

av de sakkunniga för utredning angående företagarföreningarnas organisation

och verksamhet. De instanser som yttrat sig över de nu ifrågavarande

motionerna har samtliga ansett att med prövningen av de av motionärerna

diskuterade åtgärderna bör anstå i avvaktan på resultatet av det arbete som

bedrives inom kommittén för näringslivets lokalisering. Det har upplysts att

kommittén torde komma att framlägga sina förslag innevarande år.

Då "u berörda frågor liksom de övriga i motionerna och remissyttrandena

tramforda synpunkterna i allt väsentligt torde ligga inom ramen för vad som

enhgt direktiven ankommer på i det föregående nämnda utredningar, och berörda

spörsmål således kan förutsättas vara under övervägande, bör enligt

utskottets mening resultatet av dessa utredningar avvaktas innan eventuella

åtgärder i anledning av motionerna vidtages.

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,

att motionerna I: 528 och II: 637 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 mars 1963

På bankoutskottets vägnar:

NILS STÅHLE

Närvarande:

H™ f ö r s t a kammaren: herrar Ståhle, Fahlander*, Schmidt, Gustav

Henry Hansson, Åke Larsson, Gorthon, Palm och Mattsson;

. ^ållrand-r,a kammaren: herrar Regnéll*, Sköldin*, Berglund* fru Ren
och

LarSTumS™ anSSO" ‘ Ö,marp‘- Ha*nel1’ i Landskrona

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630455

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.