Utlåtande angående användande av riksbankens vinst för år 1962 samt utlåtande i anledning av framställning av fullmäktige i riksbanken angående återbetalning till statsverket av till avbetalningslånefonden anvisade medel.
1963-04-17 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1963:14, Utlåtande angående användande av riksbankens vinst för år 1962 samt utlåtande i anledning av framställning av fullmäktige i riksbanken angående återbetalning till statsverket av till avbetalningslånefonden anvisade medel.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr It år 1963
1
Nr 14
Utlåtande angående användande av riksbankens vinst för år 1962
samt utlåtande i anledning av framställning av fullmäktige
i riksbanken angående återbetalning till statsverket
av till avbetalningslånefonden anvisade medel.
Enligt § 1 i den för bankoutskottet gällande instruktionen åligger det
utskottet att till riksdagen meddela yttrande och förslag om användande av
den under föregående året upplupna bankovinsten.
I riksstaten för budgetåret 1962/63 har under rubriken Riksbanksfonden
upptagits ett belopp av 50 miljoner kronor.
Enligt den av fullmäktige i riksbanken till utskottet avgivna berättelsen
angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1962 uppgick
riksbankens nettovinst för nämnda år till 227 150 447 kronor 66 öre.
Såsom balanserade vinstmedel från föregående år redovisades ett belopp av
814 121 kronor 22 öre. Till förfogande stående vinstmedel utgör sålunda
227 964 568 kronor 88 öre.
Utskottet har i fråga om bankovinsten för år 1962 inhämtat yttrande
från fullmäktige i riksbanken. I skrivelse den 28 februari 1963 har fullmäktige
framfört förslag rörande användandet av 1962 års vinst. I samband
därmed har fullmäktige i skrivelsen upptagit frågan om återbetalning till
statsverket av till avbetalningslånefonden anvisade medel. Fullmäktiges förslag
i nämnda hänseende har hänvisats till bankoutskottet för förberedande
behandling.
I riksbanksfullmäktiges skrivelse, vilken såsom bilaga fogats till detta utlåtande,
hemställes att bankoutskottet ville föreslå riksdagen besluta
dels att till riksbanksfonden, avbetalningslånefondens delfond, anvisade
medel å 65 000 000 kronor skall återbetalas till statsverket,
dels att av riksbankens tillgängliga vinstmedel
a) ett belopp av 100 000 000 kronor skall inlevereras till statsverket under
budgetåret 1962/63,
b) ett belopp av 100 000 000 kronor skall överföras till en riksbankens
avbetalningslånefond,
c) ett belopp av 27 000 000 kronor skall överföras till kursdifferenskontot,
d) återstående belopp 964 568 kronor 88 öre skall kvarstå på räkningen
för odisponerade vinstmedel.
Rörande motiveringen för förslagen hänvisar utskottet till fullmäktiges
här bifogade skrivelse jämte därvid fogad promemoria angående avbetalningslånefonden.
1 llihang till riksdagens protokoll 196.1. S samt. IVr 14
2
Bankoutskottets utlåtande nr It år 1963
Utskottet
Vad först gäller den av riksbanksfullmäktige aktualiserade frågan om återbetalning
till statsverket av till avbetalningslånefonden anvisade medel får
bankoutskottet anföra följande. Frågan om nämnda medel behandlades senast
av 15)52 års riksdag i anledning av förslag av fullmäktige, grundade på
den av dåvarande riksbankschefen Mats Lemne på fullmäktiges uppdrag
utförda översynen av riksbankens verksamhet. Beträffande avbetalningslånefonden
uttalades i nämnda översyn att det syntes lämpligt att utlåningen
från fonden — liksom fallet var innan den jämlikt beslut av 1938
års riksdag kom att ingå som en del av riksbanksfonden — åter skulle finansieras
av riksbankens medel, dock att riksdagen liksom dittills borde
bestämma maximibeloppet för den totala utlåningen. Det belopp som av
riksdagen på framställning av Kungl. Maj :t ställts till riksbankens förfogande
för här avsedda ändamål, 65 milj. kr., borde sålunda enligt utredningsmannens
mening återbetalas till staten, varvid utredningsmannen lämnade
öppet huruvida detta borde ske på en gång eller successivt under en
period av exempelvis tre år. Fullmäktige instämde med utredningsmannen
i att avbetalningslånefonden lämpligen borde avvecklas som en statlig lånefond
och att låneverksamheten i stället bestrides med riksbankens egna medel.
Bankoutskottet tramhöll (uti. 35) att det torde få ankomma på riksdagen
att sedermera besluta om maximibeloppet för den totala utlåningen.
Vad utskottet sålunda uttalat lämnades utan erinran av riksdagen.
I sin nu föreliggande framställning har riksbanksfullmäktige föreslagit
att riksdagen måtte besluta att de till riksbanksfonden, avbetalningslånefondens
delfond, anvisade medlen å 65 milj. kr. skall återbetalas till statsverket.
I enlighet med vad fullmäktige uttalade 1952 har fullmäktige föreslagit
att av tillgängliga vinstmedel 100 milj. kr. skall överföras till en riksbankens
avbetalningslånefond. Detta innebär således en ökning av de till
förfogande för utlåning stående medlen med 35 milj. kr. Fullmäktige anför
att det föreslagna beloppet om 100 milj. kr. synes tillräckligt för överskådlig
tid även med den starka tillväxt som kan förutses av den totala långivningen
inom landet för studieändamål. Med hänvisning till vad som tidigare förevarit
i ärendet tillstyrker utskottet fullmäktiges förslag om återbetalning
till statsverket av till avbetalningslånefonden anvisade medel liksom om
överförande av medel till en riksbankens avbetalningslånefond. Det belopp
om 100 milj. kr. som av tillgängliga vinstmedel skulle överföras till nämnda
fond synes utskottet lämpligt avvägt med hänsyn till behovet. Fullmäktiges
i sammanhanget gjorda anmälan om att riksbanken skulle återuppta utlämnandet
av avbetalningslån vid huvudkontoret föranleder ingen erinran
från utskottets sida.
Fullmäktige har därjämte förordat att till statsverket skall inlevereras 100
milj. kr. Fullmäktige framhåller att härigenom kursdifferenskontot, som för
närvarande visar en relativt låg behållning på 137 milj. kr., skulle kunna
Bankoutskottets utlåtande nr It år 1963
3
tillföras en förstärkning på endast 27 milj. kr. men att detta får ses i samband
med den nämnda avsättningen av engångskaraktär till avbetalningslånefonden.
Fullmäktige uttalar härvid att, då frågan om uppbyggandet av
riksbankens reserver bör kunna ses på något längre sikt, de angivna dispositionerna
synes försvarliga. Utskottet kan för sin del instämma i fullmäktiges
nu anförda synpunkter och tillstyrker alltså den föreslagna inleveransen
till statsverket av 100 milj. kr.
Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte besluta
dels att till riksbanksfonden, avbetalningslånefondens delfond,
anvisade medel å 65 000 000 kronor skall återbetalas till
statsverket,
dels att av riksbankens tillgängliga vinstmedel
a) ett belopp av 100 000 000 kronor skall inlevereras till
statsverket under budgetåret 1962/63,
b) ett belopp av 100 000000 kronor skall överföras till
en riksbankens avbetalningslånefond,
c) ett belopp av 27 000 000 kronor skall överföras till kursdifferenskontot,
d) återstående belopp 964 568 kronor 88 öre skall kvarstå
på räkningen för odisponerade vinstmedel.
Stockholm den 17 april 1963
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt, Gustaf Henry Hansson,
Åke Larsson, Nils Theodor Larsson, Gorthon, Palm och Augustsson;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Berglund, Hansson i
Önnarp, Carlsson i Stockholm och Bengtsson i Landskrona.
4
Bankoutskottets utlåtande nr It år 1963
Bilaga
Till riksdagens bankoutskott
I skrivelse den 5 februari 1963 har bankoutskottet anhållit, att fullmäktige
i riksbanken ville till utskottet inkomma med yttrande angående användandet
av bankovinsten för år 1962. Med anledning härav får fullmäktige
anföra följande.
Riksbankens tillgängliga vinstmedel består av vinsten för 1962, 227 150 447
kronor 66 öre, jämte från tidigare år kvarstående odisponerade vinstmedel
å 814 121 kronor 22 öre, d. v. s. sammanlagt 227 964 568 kronor 88 öre.
Innan en bestämning sker av det belopp, som skall inlevereras till statsverket,
bör, såsom förutskickades i fullmäktiges skrivelse angående användningen
av 1961 års vinst, frågan upptagas om återbetalning till statsverket
av till avbetalningslånefonden anvisade medel. För bedömningen
härav ges i bifogade promemoria en översikt över avbetalningslånefondens
ställning, 1952 års riksdags beslut angående fonden och de problem, som
uppstår vid en återbetalning till statsverket.
Som framgår av promemorian beslöt 1952 års riksdag i princip, att avbetalningslånefonden
skulle upphöra som statlig lånefond. Skälen för att vid
riksbankens nuvarande vinstutveckling bedriva avbetalningslånerörelsen
med ®ver kapitalbudgeten anvisade medel torde vara ännu svagare än vid
1952 års riksdagsbeslut. Fullmäktige vill därför föreslå att avbetalningslånefondens
nuvarande behållning, 65 miljoner kronor, återlevereras till
statsverket. Eftersom med hänsyn till gällande stadganden i riksbankslagen
förekomsten av en separat fond är en förutsättning för riksbankens
rätt att utlämna avbetalningslån, får därefter tillgängliga vinstmedel i nödvändig
omfattning överföras till en riksbankens avbetalningslånefond. Beloppet
bör enligt fullmäktiges mening fastställas till 100 miljoner kronor,
vilket synes tillräckligt för överskådlig tid även med den starka tillväxt som
kan förutses av den totala långivningen inom landet för studieändamål.
Någon särskild bestämmelse om maximum för utestående avbetalningslån
synes icke nödvändig, eftersom en ökning av fondens behållning kan ske
endast genom beslut av riksdagen.
Fullmäktige får i detta sammanhang även anmäla sin avsikt att låta
riksbanken återupptaga utlämnandet av avbetalningslån vid huvudkontoret.
Med tanke på Stockholms roll som utbildningscentrum synes det föga lämpligt,
att just huvudkontoret undantages från en låneverksamhet, som helt
domineras av lån för studieändamål.
Med hänsyn till storleken hos de för de senaste åren redovisade vinsterna
kan enligt fullmäktiges mening en ökning av det till statsverket inlevererade
beloppet ifrågasättas. Det årligen inlevererade beloppet har sedan 1959
utgjort 50 miljoner kronor, medan det tidigare under en lång följd av år
uppgick till 15 miljoner kronor. Om beloppet nu fastställes till 100 miljoner
kronor, skulle visserligen kursdifferenskontot, som för närvarande
visar en relativt låg behållning på 137 miljoner kronor, kunna tillföras en
förstärkning på endast 27 miljoner kronor. Den blygsamma avsättningen
till kursdifferenskontot, som utgör riksbankens allmänna reserv för att
möta eventuella förluster på handeln med valutor och värdepapper, får emel
-
Bankoutskottets utlåtande nr li år 1963
5
lertid ses i samband med den ovan föreslagna avsättningen av engångskaraktär
till avbetalningslånefonden. Då frågan om uppbyggandet av riksbankens
reserver bör kunna ses på något längre sikt, synes de angivna dispositionerna
väl försvarliga.
Överskjutande vinstmedel torde få kvarstå på räkningen för odisponerade
vinstmedel.
Under hänvisning till det anförda får fullmäktige hemställa, att bankoutskottet
måtte föreslå riksdagen besluta
dels att till riksbanksfonden, avbetalningslånefondens delfond, anvisade
medel å 65 000 000 kronor skall återbetalas till statsverket,
dels att av riksbankens tillgängliga vinstmedel
a) ett belopp av 100 000 000 kronor skall inlevereras till statsverket under
budgetåret 1962/63,
b) ett belopp av 100 000 000 kronor skall överföras till en riksbankens
avbetalningslånefond,
c) ett belopp av 27 000 000 kronor skall överföras till kursdifferenskontot,
d) återstående belopp 964 568 kronor 88 öre skall kvarstå på räkningen
för odisponerade vinstmedel.
Stockholm den 28 februari 1963.
Å Fullmäktiges vägnar:
PER EDVIN SKÖLD
Karin Winberg
Bilaga
Promemoria angående avbetalningslånefonden
1. Historik
Enligt 1897 års riksbankslag i dess ursprungliga lydelse utgjorde avbetalningslånerörelsen
en del av riksbankens egen rörelse och motsvarades
icke av någon särskild fond. Avbetalningslånen fick dock ej sammanlagt
överstiga 12,5 mkr (25 procent av riksbankens grundfond på 50 mkr). Efter
beslut av 1902 års riksdag inrättades i stället en särskild fond för avbetalningslånerörelsen
under riksbankens förvaltning, till vilken av reserverade
vinstmedel överfördes ett belopp av 12,5 mkr. Avbetalningslånefonden ökades
därefter successivt genom tillskott från vinstmedel, och år 1930 hade
fonden stigit till 44 mkr. I samband med kapitalregleringen vid 1938 års
riksdag inlevererades fondens kapitalbelopp av 44 mkr till statsverket, och
i stället anvisades av lånemedel ett belopp av 50 mkr till en avbetalningslånefond,
utgörande en delfond av riksbanksfonden. Sedan 1946 och 1948
års riksdagar till fonden anvisat investeringsanslag av 10 resp. 5 mkr, uppgår
fonden f. n. till 65 mkr.
2. 1932 års riksdags beslut
I enlighet med ett 1950 erhållet uppdrag framlade dåvarande riksbankschefen
Mats Lemnc år 1952 förslag till fullmäktige om riksbanksarbetets
6
Bankoutskottets utlåtande nr I t år 1963
rationalisering och effektivisering. Utredningsmnnnen föreslog bl. a., att vid
huvudkontoret i Stockholm utlåningen från avbetalningslånefonden skulle
betydligt reduceras. Dock borde möjligheter finnas för riksbanken att återupptaga
lånegivningen i full omfattning. För avdelningskontorens del föreslogs
icke någon ändring. Utredningsmannen föreslog vidare, att utlåningen
från fonden — liksom före 1938 — åter skulle finansieras av riksbankens
egna medel, dock att riksdagen liksom dittills borde bestämma maximibeloppet
för den totala utlåningen. Det belopp som genom riksbanksfonden
ställts till förfogande för avbetalningslånerörelsen borde återbetalas till staten,
varvid det lämnades öppet om återbetalning borde ske på en gång eller
successivt under en period av exempelvis tre år.
Fullmäktige uttalade eu viss tveksamhet om lämpligheten av en avveckling
av avbetalningslåneverksamheten vid huvudkontoret, men ville likväl
ej motsätta sig detta förslag. De ansåg dock, att ett bifall till förslaget borde
få formen av ett bemyndigande för fullmäktige att genomföra avvecklingen,
vilket det finge ankomma på fullmäktige att taga i anspråk i den mån det
visade sig att en avveckling borde genomföras. Fullmäktige var även ense
med utredningsmannen om att avbetalningslånefonden borde avvecklas som
eu statlig lånefond (eu del av riksbanksfonden) och att låneverksamheten
i stället borde bestridas av riksbankens egna medel, varvid riksdagen
skulle besluta angående maximibeloppet för den totala utlåningen. Fullmäktige
hade för avsikt att för Kungl. Maj:t framlägga förslag rörande avbetalningslånefondens
avveckling i dess dåvarande form. Med hänsyn till bestämmelserna
i riksbankslagen (2 § sista stycket och 18 §, jfr 7 § bankoreglementet)
syntes det dock lämpligt att, även om medlen i fortsättningen skulle
tillskjutas av riksbanken, formellt bibehålla en särskild avbetalningslånefond.
Bankoutskottet anslöt sig till fullmäktiges förslag rörande avbetalningslånerörelscn
och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets utlåtande.
3. Återbetalning av avbetalningslånefonden
1952 års principbeslut om återbetalning till statsverket har icke lett till
någon åtgärd. I sin skrivelse till bankoutskottet angående användningen av
1961 års bankovinst in. in. anmälde fullmäktige sin avsikt att återkomma
med förslag i ärendet. Någon anledning att frångå det 1952 fastlagda
tillvägagångssättet föreligger inte, och det finns icke heller några skäl
för att sprida återbetalningen över flera år. Detta innebär att avbetalningslånefonden
avskaffas som eu dclfond under riksbanksfonden och att dess
behållning, 65 mkr, inlevereras till statsverket.
I sitt förslag till användning av 1962 års bankovinst torde fullmäktige därefter
böra föreslå, alt ett tillräckligt belopp av tillgängliga vinstmedel överföres
till en riksbankens avbetalningslånefond.
Genom att eu särskild avbetalningslånefond på detta sätt formellt bevaras,
blir det möjligt att fortsätta avbetalningslånerörelsen utan att ändra de i
riksbankslagen och bankoreglementet intagna reglerna för riksbankens utlåning.
I och för sig kan det synas mera rationellt att icke upptaga någon särskild
avbetalningslånefond i balansräkningen. Riksbankens rätt att bedriva
avbetalningslånerörelse är emellertid enligt riksbankslagen i dess nuvarande
avfattning beroende av att en avbetalningslånefond finnes (se 2, 17 och 18 §§
riksbankslagen). Skulle avbetalningslånefonden avskaffas även formellt
skulle stadganden motsvarande 7 § bankoreglementet få intagas i 17 § riksbankslagen.
Det synes överflödigt att i detta sammanhang genom särskilt beslut av
riksdagen fastställa en övre gräns för det totala beloppet av utestående avbe
-
Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 11)63
7
talningslån. Eu sådan gräns skulle nämligen redan finnas i avbetalningslånefondens
storlek. Fondens behållning kan endast ökas genom användning
av riksbankens vinstmedel, varför varje ökning av den övre gränsen för utlåningen
automatiskt kommer att underställas riksdagen.
}. Avbetalningslånerörelsen nid huvudkontoret
Beträffande avbetalningslånerörelsen vid huvudkontoret utnyttjade fullmäktige
det bemyndigande som lämnats av 1952 års riksdag. Vid huvudkontoret
utestående avbetalningslån, som vid utgången av 1950 uppgick till 23,3
mkr, hade redan vid slutet av 1955 nedbringats till 8,6 mkr. Beloppet har sedan
sjunkit kontinuerligt och uppgick den Öl december 1962 till 1,0 mkr.
Huvudmotivet för avvecklingen av avbetalningslångivningen vid huvudkontoret
angavs 1952 vara, att en reduktion av personalutgifterna och även
andra kostnadsbesparingar skulle möjliggöras. Det vore omöjligt, att vid huvudkontoret
ha lika god kännedom om låntagare och borgensmän som vid
flertalet avdelningskontor, något som nödvändiggjorde en organisation, som
ställde sig oproportionerligt dyr i förhållande till långivningens omfattning.
Med de kreditmöjligheter, som stode till buds i Stockholm, spelade också
långivningen en mycket liten roll ur allmänna synpunkter; det fanns icke
någon risk för en icke önskad utveckling för räntan på borgenslån.
Med tanke på den utveckling som avbetalningslånerörelsen undergått sedan
början av femtiotalet kan det med skäl ifrågasättas om denna bedömning
är giltig. Det mest framträdande draget i denna utveckling är, att lån för
studieändamål med statlig lånegaranti kommit alt utgöra en allt större del
av utlåningen. Medan de år 1950 svarade för en åttondel av det utestående
lånebeloppet, utgör de för närvarande närmare två tredjedelar. Även övriga
avbetalningslån består till övervägande del av lån för finansiering av studier
och annan utbildning. Det synes vara en allmän uppfattning att riksbankens
medverkan i detta slag av utlåning är synnerligen värdefull, särskilt med
tanke på tider då övriga deltagande bankinstitut av hänsyn till likviditet eller
räntemarginaler kan finna det svårt att utan riksbankens bidrag fullgöra
sitt åtagande att fritt bevilja garantilån eller i övrigt tillgodose behovet av
lån för studier.
Med tanke härpå är det uppenbart olämpligt att avslå från att bevilja avbetalningslån
vid huvudkontoret; antalet studerande, som utnyttjar statlig
kreditgaranti eller eljest behöver lån för utbildning, är givetvis exceptionellt
stort just i Stockholm. Någon i detta sammanhang relevant avgörande skillnad
i kreditmöjligheter mellan Stockholm och övriga delar av landet kan numera
inte heller sägas föreligga.
De statliga garantilånens växande andel är givetvis av betydelse även för
bedömande av kostnaderna för avbetalningslånerörelsen. De kostnader för
prövning av låntagare och borgensmän, som utredningsmannen år 1952 särskilt
pekade på, bortfaller sålunda vid garantilånen. Avgörande för en bedömning
ur kostnadssynpunkter bör emellertid vara, att inkomsterna från
avbetalningslånen utan tvekan skulle täcka kostnaderna även vid huvudkontoret.
5. A vbetalningslänef ondens storlek
Bestämmande för den övre gränsen för den totala utlåningen blir enligt
vad som föreslagits ovan storleken av det belopp som överföres till avbetalningslånefonden
från 1962 års bankovinst. Givetvis finnes möjlighet att i
framtiden öka fonden genom överföring av nya vinstmedel.
Det omedelbara behovet av fondmedel får bedömas med utgångspunkt från
det f. n. utestående beloppet, som ulgör 60,1 mkr, och den sannolika öknings
-
8
Bankoutskottets utlåtande nr It år 1963
takten. Under 1962 ökade det utestående beloppet med 3,2 mkr. De närmaste
årens ökningar kan väntas bli större. För det första får hänsyn tagas till att
långivningen under 1962 i någon mån hölls nere genom direktiv som utfärdades
för att undvika att maximum för den totala utlåningen överskreds. För
det andra skulle ett återupptagande av långivningen i Stockholm medföra en
stegring av ökningstakten. Betydelsen härav är svår att uppskatta, framförallt
på grund av att utlämnandet av garantilån för studieändamål enligt överenskommelse
mellan staten och kreditinstituten icke får begränsas. För det
tredje var återbetalningen av garantilån även under 1962 exceptionellt stor
som en engångseffekt efter införandet av 25-procentavskrivningen fr. o. m.
den 1 juli 1961. ökningen under det närmaste året bör dock knappast överstiga
10—15 mkr.
Det synes emellertid föga lämpligt att snävt maximera avbetalningslånefondens
storlek och som en konsekvens härav årligen företaga avsättningar
till den. I stället kan omedelbart avsättas ett belopp som synes tillräckligt för
ett antal år framåt, men som dock baseras på förutsättningen att avbetalningslånerörelsen
i huvudsak bedrives enligt nuvarande linjer.
Riksbankens utestående avbetalningslån. Mkr
1945—1962
Vid slutet av
år
Lån med
statlig
garanti
Övriga lån
Summa
Därav
vid HK
1945............
49,3
49,3
17,6
1950............
7,7
54,7
62,4
23,3
1955............
24,2
29,0
53,2
8,6
1956............
26,9
26,0
52,9
6,1
1957............
30,2
23,3
53,5
4,5
1958............
33,4
21,0
54,4
3,5
1959............
36,4
19,8
56,2
2,8
1960............
39,0
19,5
58,5
2,1
1961............
*36,5
20,4
56,7
1,3
1962............
l37,8
22,3
60,1
1,0
1 Siffrorna påverkade genom en engångseffekt efter införandet av
avskrivning av studielån fr. o. m. 1 juli 1961.
31 december 1962
Antal
Belopp, mkr
Lån med statlig garanti ........
5 314
37,8
Övriga lån för studieändamål....
6 489
17,4
Lån för andra ändamål ........
2116
4,8
Summa
13 919
60,1
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630557
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:153 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning angående upphävande i viss del av den vid förordningen den 25 maj a1 i texten