Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående användande av riksbankens vinst för år 1962 samt utlåtande i anledning av framställning av fullmäktige i riksbanken angående återbetalning till statsverket av till avbetalningslånefonden anvisade medel.

1963-04-17 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1963:14, Utlåtande angående användande av riksbankens vinst för år 1962 samt utlåtande i anledning av framställning av fullmäktige i riksbanken angående återbetalning till statsverket av till avbetalningslånefonden anvisade medel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr It år 1963

1

Nr 14

Utlåtande angående användande av riksbankens vinst för år 1962

samt utlåtande i anledning av framställning av fullmäktige

i riksbanken angående återbetalning till statsverket

av till avbetalningslånefonden anvisade medel.

Enligt § 1 i den för bankoutskottet gällande instruktionen åligger det

utskottet att till riksdagen meddela yttrande och förslag om användande av

den under föregående året upplupna bankovinsten.

I riksstaten för budgetåret 1962/63 har under rubriken Riksbanksfonden

upptagits ett belopp av 50 miljoner kronor.

Enligt den av fullmäktige i riksbanken till utskottet avgivna berättelsen

angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1962 uppgick

riksbankens nettovinst för nämnda år till 227 150 447 kronor 66 öre.

Såsom balanserade vinstmedel från föregående år redovisades ett belopp av

814 121 kronor 22 öre. Till förfogande stående vinstmedel utgör sålunda

227 964 568 kronor 88 öre.

Utskottet har i fråga om bankovinsten för år 1962 inhämtat yttrande

från fullmäktige i riksbanken. I skrivelse den 28 februari 1963 har fullmäktige

framfört förslag rörande användandet av 1962 års vinst. I samband

därmed har fullmäktige i skrivelsen upptagit frågan om återbetalning till

statsverket av till avbetalningslånefonden anvisade medel. Fullmäktiges förslag

i nämnda hänseende har hänvisats till bankoutskottet för förberedande

behandling.

I riksbanksfullmäktiges skrivelse, vilken såsom bilaga fogats till detta utlåtande,

hemställes att bankoutskottet ville föreslå riksdagen besluta

dels att till riksbanksfonden, avbetalningslånefondens delfond, anvisade

medel å 65 000 000 kronor skall återbetalas till statsverket,

dels att av riksbankens tillgängliga vinstmedel

a) ett belopp av 100 000 000 kronor skall inlevereras till statsverket under

budgetåret 1962/63,

b) ett belopp av 100 000 000 kronor skall överföras till en riksbankens

avbetalningslånefond,

c) ett belopp av 27 000 000 kronor skall överföras till kursdifferenskontot,

d) återstående belopp 964 568 kronor 88 öre skall kvarstå på räkningen

för odisponerade vinstmedel.

Rörande motiveringen för förslagen hänvisar utskottet till fullmäktiges

här bifogade skrivelse jämte därvid fogad promemoria angående avbetalningslånefonden.

1 llihang till riksdagens protokoll 196.1. S samt. IVr 14

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr It år 1963

Utskottet

Vad först gäller den av riksbanksfullmäktige aktualiserade frågan om återbetalning

till statsverket av till avbetalningslånefonden anvisade medel får

bankoutskottet anföra följande. Frågan om nämnda medel behandlades senast

av 15)52 års riksdag i anledning av förslag av fullmäktige, grundade på

den av dåvarande riksbankschefen Mats Lemne på fullmäktiges uppdrag

utförda översynen av riksbankens verksamhet. Beträffande avbetalningslånefonden

uttalades i nämnda översyn att det syntes lämpligt att utlåningen

från fonden — liksom fallet var innan den jämlikt beslut av 1938

års riksdag kom att ingå som en del av riksbanksfonden — åter skulle finansieras

av riksbankens medel, dock att riksdagen liksom dittills borde

bestämma maximibeloppet för den totala utlåningen. Det belopp som av

riksdagen på framställning av Kungl. Maj :t ställts till riksbankens förfogande

för här avsedda ändamål, 65 milj. kr., borde sålunda enligt utredningsmannens

mening återbetalas till staten, varvid utredningsmannen lämnade

öppet huruvida detta borde ske på en gång eller successivt under en

period av exempelvis tre år. Fullmäktige instämde med utredningsmannen

i att avbetalningslånefonden lämpligen borde avvecklas som en statlig lånefond

och att låneverksamheten i stället bestrides med riksbankens egna medel.

Bankoutskottet tramhöll (uti. 35) att det torde få ankomma på riksdagen

att sedermera besluta om maximibeloppet för den totala utlåningen.

Vad utskottet sålunda uttalat lämnades utan erinran av riksdagen.

I sin nu föreliggande framställning har riksbanksfullmäktige föreslagit

att riksdagen måtte besluta att de till riksbanksfonden, avbetalningslånefondens

delfond, anvisade medlen å 65 milj. kr. skall återbetalas till statsverket.

I enlighet med vad fullmäktige uttalade 1952 har fullmäktige föreslagit

att av tillgängliga vinstmedel 100 milj. kr. skall överföras till en riksbankens

avbetalningslånefond. Detta innebär således en ökning av de till

förfogande för utlåning stående medlen med 35 milj. kr. Fullmäktige anför

att det föreslagna beloppet om 100 milj. kr. synes tillräckligt för överskådlig

tid även med den starka tillväxt som kan förutses av den totala långivningen

inom landet för studieändamål. Med hänvisning till vad som tidigare förevarit

i ärendet tillstyrker utskottet fullmäktiges förslag om återbetalning

till statsverket av till avbetalningslånefonden anvisade medel liksom om

överförande av medel till en riksbankens avbetalningslånefond. Det belopp

om 100 milj. kr. som av tillgängliga vinstmedel skulle överföras till nämnda

fond synes utskottet lämpligt avvägt med hänsyn till behovet. Fullmäktiges

i sammanhanget gjorda anmälan om att riksbanken skulle återuppta utlämnandet

av avbetalningslån vid huvudkontoret föranleder ingen erinran

från utskottets sida.

Fullmäktige har därjämte förordat att till statsverket skall inlevereras 100

milj. kr. Fullmäktige framhåller att härigenom kursdifferenskontot, som för

närvarande visar en relativt låg behållning på 137 milj. kr., skulle kunna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr It år 1963

3

tillföras en förstärkning på endast 27 milj. kr. men att detta får ses i samband

med den nämnda avsättningen av engångskaraktär till avbetalningslånefonden.

Fullmäktige uttalar härvid att, då frågan om uppbyggandet av

riksbankens reserver bör kunna ses på något längre sikt, de angivna dispositionerna

synes försvarliga. Utskottet kan för sin del instämma i fullmäktiges

nu anförda synpunkter och tillstyrker alltså den föreslagna inleveransen

till statsverket av 100 milj. kr.

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte besluta

dels att till riksbanksfonden, avbetalningslånefondens delfond,

anvisade medel å 65 000 000 kronor skall återbetalas till

statsverket,

dels att av riksbankens tillgängliga vinstmedel

a) ett belopp av 100 000 000 kronor skall inlevereras till

statsverket under budgetåret 1962/63,

b) ett belopp av 100 000000 kronor skall överföras till

en riksbankens avbetalningslånefond,

c) ett belopp av 27 000 000 kronor skall överföras till kursdifferenskontot,

d) återstående belopp 964 568 kronor 88 öre skall kvarstå

på räkningen för odisponerade vinstmedel.

Stockholm den 17 april 1963

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson, Nils Theodor Larsson, Gorthon, Palm och Augustsson;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Berglund, Hansson i

Önnarp, Carlsson i Stockholm och Bengtsson i Landskrona.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr It år 1963

Bilaga

Till riksdagens bankoutskott

I skrivelse den 5 februari 1963 har bankoutskottet anhållit, att fullmäktige

i riksbanken ville till utskottet inkomma med yttrande angående användandet

av bankovinsten för år 1962. Med anledning härav får fullmäktige

anföra följande.

Riksbankens tillgängliga vinstmedel består av vinsten för 1962, 227 150 447

kronor 66 öre, jämte från tidigare år kvarstående odisponerade vinstmedel

å 814 121 kronor 22 öre, d. v. s. sammanlagt 227 964 568 kronor 88 öre.

Innan en bestämning sker av det belopp, som skall inlevereras till statsverket,

bör, såsom förutskickades i fullmäktiges skrivelse angående användningen

av 1961 års vinst, frågan upptagas om återbetalning till statsverket

av till avbetalningslånefonden anvisade medel. För bedömningen

härav ges i bifogade promemoria en översikt över avbetalningslånefondens

ställning, 1952 års riksdags beslut angående fonden och de problem, som

uppstår vid en återbetalning till statsverket.

Som framgår av promemorian beslöt 1952 års riksdag i princip, att avbetalningslånefonden

skulle upphöra som statlig lånefond. Skälen för att vid

riksbankens nuvarande vinstutveckling bedriva avbetalningslånerörelsen

med ®ver kapitalbudgeten anvisade medel torde vara ännu svagare än vid

1952 års riksdagsbeslut. Fullmäktige vill därför föreslå att avbetalningslånefondens

nuvarande behållning, 65 miljoner kronor, återlevereras till

statsverket. Eftersom med hänsyn till gällande stadganden i riksbankslagen

förekomsten av en separat fond är en förutsättning för riksbankens

rätt att utlämna avbetalningslån, får därefter tillgängliga vinstmedel i nödvändig

omfattning överföras till en riksbankens avbetalningslånefond. Beloppet

bör enligt fullmäktiges mening fastställas till 100 miljoner kronor,

vilket synes tillräckligt för överskådlig tid även med den starka tillväxt som

kan förutses av den totala långivningen inom landet för studieändamål.

Någon särskild bestämmelse om maximum för utestående avbetalningslån

synes icke nödvändig, eftersom en ökning av fondens behållning kan ske

endast genom beslut av riksdagen.

Fullmäktige får i detta sammanhang även anmäla sin avsikt att låta

riksbanken återupptaga utlämnandet av avbetalningslån vid huvudkontoret.

Med tanke på Stockholms roll som utbildningscentrum synes det föga lämpligt,

att just huvudkontoret undantages från en låneverksamhet, som helt

domineras av lån för studieändamål.

Med hänsyn till storleken hos de för de senaste åren redovisade vinsterna

kan enligt fullmäktiges mening en ökning av det till statsverket inlevererade

beloppet ifrågasättas. Det årligen inlevererade beloppet har sedan 1959

utgjort 50 miljoner kronor, medan det tidigare under en lång följd av år

uppgick till 15 miljoner kronor. Om beloppet nu fastställes till 100 miljoner

kronor, skulle visserligen kursdifferenskontot, som för närvarande

visar en relativt låg behållning på 137 miljoner kronor, kunna tillföras en

förstärkning på endast 27 miljoner kronor. Den blygsamma avsättningen

till kursdifferenskontot, som utgör riksbankens allmänna reserv för att

möta eventuella förluster på handeln med valutor och värdepapper, får emel
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr li år 1963

5

lertid ses i samband med den ovan föreslagna avsättningen av engångskaraktär

till avbetalningslånefonden. Då frågan om uppbyggandet av riksbankens

reserver bör kunna ses på något längre sikt, synes de angivna dispositionerna

väl försvarliga.

Överskjutande vinstmedel torde få kvarstå på räkningen för odisponerade

vinstmedel.

Under hänvisning till det anförda får fullmäktige hemställa, att bankoutskottet

måtte föreslå riksdagen besluta

dels att till riksbanksfonden, avbetalningslånefondens delfond, anvisade

medel å 65 000 000 kronor skall återbetalas till statsverket,

dels att av riksbankens tillgängliga vinstmedel

a) ett belopp av 100 000 000 kronor skall inlevereras till statsverket under

budgetåret 1962/63,

b) ett belopp av 100 000 000 kronor skall överföras till en riksbankens

avbetalningslånefond,

c) ett belopp av 27 000 000 kronor skall överföras till kursdifferenskontot,

d) återstående belopp 964 568 kronor 88 öre skall kvarstå på räkningen

för odisponerade vinstmedel.

Stockholm den 28 februari 1963.

Å Fullmäktiges vägnar:

PER EDVIN SKÖLD

Karin Winberg

Bilaga

Promemoria angående avbetalningslånefonden

1. Historik

Enligt 1897 års riksbankslag i dess ursprungliga lydelse utgjorde avbetalningslånerörelsen

en del av riksbankens egen rörelse och motsvarades

icke av någon särskild fond. Avbetalningslånen fick dock ej sammanlagt

överstiga 12,5 mkr (25 procent av riksbankens grundfond på 50 mkr). Efter

beslut av 1902 års riksdag inrättades i stället en särskild fond för avbetalningslånerörelsen

under riksbankens förvaltning, till vilken av reserverade

vinstmedel överfördes ett belopp av 12,5 mkr. Avbetalningslånefonden ökades

därefter successivt genom tillskott från vinstmedel, och år 1930 hade

fonden stigit till 44 mkr. I samband med kapitalregleringen vid 1938 års

riksdag inlevererades fondens kapitalbelopp av 44 mkr till statsverket, och

i stället anvisades av lånemedel ett belopp av 50 mkr till en avbetalningslånefond,

utgörande en delfond av riksbanksfonden. Sedan 1946 och 1948

års riksdagar till fonden anvisat investeringsanslag av 10 resp. 5 mkr, uppgår

fonden f. n. till 65 mkr.

2. 1932 års riksdags beslut

I enlighet med ett 1950 erhållet uppdrag framlade dåvarande riksbankschefen

Mats Lemnc år 1952 förslag till fullmäktige om riksbanksarbetets

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr I t år 1963

rationalisering och effektivisering. Utredningsmnnnen föreslog bl. a., att vid

huvudkontoret i Stockholm utlåningen från avbetalningslånefonden skulle

betydligt reduceras. Dock borde möjligheter finnas för riksbanken att återupptaga

lånegivningen i full omfattning. För avdelningskontorens del föreslogs

icke någon ändring. Utredningsmannen föreslog vidare, att utlåningen

från fonden — liksom före 1938 — åter skulle finansieras av riksbankens

egna medel, dock att riksdagen liksom dittills borde bestämma maximibeloppet

för den totala utlåningen. Det belopp som genom riksbanksfonden

ställts till förfogande för avbetalningslånerörelsen borde återbetalas till staten,

varvid det lämnades öppet om återbetalning borde ske på en gång eller

successivt under en period av exempelvis tre år.

Fullmäktige uttalade eu viss tveksamhet om lämpligheten av en avveckling

av avbetalningslåneverksamheten vid huvudkontoret, men ville likväl

ej motsätta sig detta förslag. De ansåg dock, att ett bifall till förslaget borde

få formen av ett bemyndigande för fullmäktige att genomföra avvecklingen,

vilket det finge ankomma på fullmäktige att taga i anspråk i den mån det

visade sig att en avveckling borde genomföras. Fullmäktige var även ense

med utredningsmannen om att avbetalningslånefonden borde avvecklas som

eu statlig lånefond (eu del av riksbanksfonden) och att låneverksamheten

i stället borde bestridas av riksbankens egna medel, varvid riksdagen

skulle besluta angående maximibeloppet för den totala utlåningen. Fullmäktige

hade för avsikt att för Kungl. Maj:t framlägga förslag rörande avbetalningslånefondens

avveckling i dess dåvarande form. Med hänsyn till bestämmelserna

i riksbankslagen (2 § sista stycket och 18 §, jfr 7 § bankoreglementet)

syntes det dock lämpligt att, även om medlen i fortsättningen skulle

tillskjutas av riksbanken, formellt bibehålla en särskild avbetalningslånefond.

Bankoutskottet anslöt sig till fullmäktiges förslag rörande avbetalningslånerörelscn

och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets utlåtande.

3. Återbetalning av avbetalningslånefonden

1952 års principbeslut om återbetalning till statsverket har icke lett till

någon åtgärd. I sin skrivelse till bankoutskottet angående användningen av

1961 års bankovinst in. in. anmälde fullmäktige sin avsikt att återkomma

med förslag i ärendet. Någon anledning att frångå det 1952 fastlagda

tillvägagångssättet föreligger inte, och det finns icke heller några skäl

för att sprida återbetalningen över flera år. Detta innebär att avbetalningslånefonden

avskaffas som eu dclfond under riksbanksfonden och att dess

behållning, 65 mkr, inlevereras till statsverket.

I sitt förslag till användning av 1962 års bankovinst torde fullmäktige därefter

böra föreslå, alt ett tillräckligt belopp av tillgängliga vinstmedel överföres

till en riksbankens avbetalningslånefond.

Genom att eu särskild avbetalningslånefond på detta sätt formellt bevaras,

blir det möjligt att fortsätta avbetalningslånerörelsen utan att ändra de i

riksbankslagen och bankoreglementet intagna reglerna för riksbankens utlåning.

I och för sig kan det synas mera rationellt att icke upptaga någon särskild

avbetalningslånefond i balansräkningen. Riksbankens rätt att bedriva

avbetalningslånerörelse är emellertid enligt riksbankslagen i dess nuvarande

avfattning beroende av att en avbetalningslånefond finnes (se 2, 17 och 18 §§

riksbankslagen). Skulle avbetalningslånefonden avskaffas även formellt

skulle stadganden motsvarande 7 § bankoreglementet få intagas i 17 § riksbankslagen.

Det synes överflödigt att i detta sammanhang genom särskilt beslut av

riksdagen fastställa en övre gräns för det totala beloppet av utestående avbe
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 11)63

7

talningslån. Eu sådan gräns skulle nämligen redan finnas i avbetalningslånefondens

storlek. Fondens behållning kan endast ökas genom användning

av riksbankens vinstmedel, varför varje ökning av den övre gränsen för utlåningen

automatiskt kommer att underställas riksdagen.

}. Avbetalningslånerörelsen nid huvudkontoret

Beträffande avbetalningslånerörelsen vid huvudkontoret utnyttjade fullmäktige

det bemyndigande som lämnats av 1952 års riksdag. Vid huvudkontoret

utestående avbetalningslån, som vid utgången av 1950 uppgick till 23,3

mkr, hade redan vid slutet av 1955 nedbringats till 8,6 mkr. Beloppet har sedan

sjunkit kontinuerligt och uppgick den Öl december 1962 till 1,0 mkr.

Huvudmotivet för avvecklingen av avbetalningslångivningen vid huvudkontoret

angavs 1952 vara, att en reduktion av personalutgifterna och även

andra kostnadsbesparingar skulle möjliggöras. Det vore omöjligt, att vid huvudkontoret

ha lika god kännedom om låntagare och borgensmän som vid

flertalet avdelningskontor, något som nödvändiggjorde en organisation, som

ställde sig oproportionerligt dyr i förhållande till långivningens omfattning.

Med de kreditmöjligheter, som stode till buds i Stockholm, spelade också

långivningen en mycket liten roll ur allmänna synpunkter; det fanns icke

någon risk för en icke önskad utveckling för räntan på borgenslån.

Med tanke på den utveckling som avbetalningslånerörelsen undergått sedan

början av femtiotalet kan det med skäl ifrågasättas om denna bedömning

är giltig. Det mest framträdande draget i denna utveckling är, att lån för

studieändamål med statlig lånegaranti kommit alt utgöra en allt större del

av utlåningen. Medan de år 1950 svarade för en åttondel av det utestående

lånebeloppet, utgör de för närvarande närmare två tredjedelar. Även övriga

avbetalningslån består till övervägande del av lån för finansiering av studier

och annan utbildning. Det synes vara en allmän uppfattning att riksbankens

medverkan i detta slag av utlåning är synnerligen värdefull, särskilt med

tanke på tider då övriga deltagande bankinstitut av hänsyn till likviditet eller

räntemarginaler kan finna det svårt att utan riksbankens bidrag fullgöra

sitt åtagande att fritt bevilja garantilån eller i övrigt tillgodose behovet av

lån för studier.

Med tanke härpå är det uppenbart olämpligt att avslå från att bevilja avbetalningslån

vid huvudkontoret; antalet studerande, som utnyttjar statlig

kreditgaranti eller eljest behöver lån för utbildning, är givetvis exceptionellt

stort just i Stockholm. Någon i detta sammanhang relevant avgörande skillnad

i kreditmöjligheter mellan Stockholm och övriga delar av landet kan numera

inte heller sägas föreligga.

De statliga garantilånens växande andel är givetvis av betydelse även för

bedömande av kostnaderna för avbetalningslånerörelsen. De kostnader för

prövning av låntagare och borgensmän, som utredningsmannen år 1952 särskilt

pekade på, bortfaller sålunda vid garantilånen. Avgörande för en bedömning

ur kostnadssynpunkter bör emellertid vara, att inkomsterna från

avbetalningslånen utan tvekan skulle täcka kostnaderna även vid huvudkontoret.

5. A vbetalningslänef ondens storlek

Bestämmande för den övre gränsen för den totala utlåningen blir enligt

vad som föreslagits ovan storleken av det belopp som överföres till avbetalningslånefonden

från 1962 års bankovinst. Givetvis finnes möjlighet att i

framtiden öka fonden genom överföring av nya vinstmedel.

Det omedelbara behovet av fondmedel får bedömas med utgångspunkt från

det f. n. utestående beloppet, som ulgör 60,1 mkr, och den sannolika öknings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr It år 1963

takten. Under 1962 ökade det utestående beloppet med 3,2 mkr. De närmaste

årens ökningar kan väntas bli större. För det första får hänsyn tagas till att

långivningen under 1962 i någon mån hölls nere genom direktiv som utfärdades

för att undvika att maximum för den totala utlåningen överskreds. För

det andra skulle ett återupptagande av långivningen i Stockholm medföra en

stegring av ökningstakten. Betydelsen härav är svår att uppskatta, framförallt

på grund av att utlämnandet av garantilån för studieändamål enligt överenskommelse

mellan staten och kreditinstituten icke får begränsas. För det

tredje var återbetalningen av garantilån även under 1962 exceptionellt stor

som en engångseffekt efter införandet av 25-procentavskrivningen fr. o. m.

den 1 juli 1961. ökningen under det närmaste året bör dock knappast överstiga

10—15 mkr.

Det synes emellertid föga lämpligt att snävt maximera avbetalningslånefondens

storlek och som en konsekvens härav årligen företaga avsättningar

till den. I stället kan omedelbart avsättas ett belopp som synes tillräckligt för

ett antal år framåt, men som dock baseras på förutsättningen att avbetalningslånerörelsen

i huvudsak bedrives enligt nuvarande linjer.

Riksbankens utestående avbetalningslån. Mkr

1945—1962

Vid slutet av

år

Lån med

statlig

garanti

Övriga lån

Summa

Därav

vid HK

1945............

49,3

49,3

17,6

1950............

7,7

54,7

62,4

23,3

1955............

24,2

29,0

53,2

8,6

1956............

26,9

26,0

52,9

6,1

1957............

30,2

23,3

53,5

4,5

1958............

33,4

21,0

54,4

3,5

1959............

36,4

19,8

56,2

2,8

1960............

39,0

19,5

58,5

2,1

1961............

*36,5

20,4

56,7

1,3

1962............

l37,8

22,3

60,1

1,0

1 Siffrorna påverkade genom en engångseffekt efter införandet av

avskrivning av studielån fr. o. m. 1 juli 1961.

31 december 1962

Antal

Belopp, mkr

Lån med statlig garanti ........

5 314

37,8

Övriga lån för studieändamål....

6 489

17,4

Lån för andra ändamål ........

2116

4,8

Summa

13 919

60,1

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630557

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:153 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning angående upphävande i viss del av den vid förordningen den 25 maj a1 i texten