Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av framställning av fullmäktige i riksbanken angående Tumba pappersbruks framtida ställning.

1963-04-17 · 42 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1963:15, Utlåtande i anledning av framställning av fullmäktige i riksbanken angående Tumba pappersbruks framtida ställning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av framställning av fullmäktige i riksbanken

angående Tumba pappersbruks framtida ställning.

I skrivelse till bankoutskottel den 14 februari 1963 har fullmäktige i riksbanken

hemställt att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen

att godkänna i skrivelsen och eljest i särskild ordning för bankoutskottet

angivna riktlinjer för en utbyggnad av Tumba pappersbruk,

att besluta, att pappersbruket organiseras som ett av riksbanken ägt

aktiebolag,

att bemyndiga bankofullmäktige att vidtaga erforderliga åtgärder för det

nya bolagets bildande,

att godkänna vid skrivelsen fogat förslag till bolagsordning för bolaget,

att bemyndiga riksbanken att teckna aktier i bolaget för 25 000 000 kronor,

varav för 1 000 000 kronor mot överlåtelse av pappersbrukets samtliga

tillgångar och skulder,

samt att bemyndiga bankofullmäktige att förhandla och träffa preliminär

överenskommelse med de anställda och bolaget om reglering av anställningsoch

pensionsförmåner etc. i samband med förändringen av pappersbrukets

organisation i huvudsaklig överensstämmelse med vad i skrivelsen angivits.

Mot fullmäktiges beslut har reservation anförts av herr Kollberg.

Fullmäktiges skrivelse jämte reservationen har såsom bilaga 2 fogats till

detta utlåtande.

I anledning av fullmäktiges skrivelse, vilken jämlikt § 21 riksdagsstadgan

föranlett anmälan till talmännen, har inom riksdagen väckts följande motioner.

I. de likalydande motionerna I: 589 av herrar Holmberg och Wallmark

och II: 724 av herr Turesson in. fl., vari yrkats att riksdagen med avslag av

bankofullmäktiges hemställan om utbyggnad av Tumba pappersbruk måtte

begära att bankofullmäklige måtte omedelbart föranstalta om tillkallande

av en sådan allsidigt sammansatt expertkommitté, som 1961 års statsrevisorer

efterlyst för verkställande av en ingående undersökning av förutsättningarna

för dels en teknisk rationalisering av den nuvarande driften vid

Tumba pappersbruk, dels ett nedläggande av bruket i dess helhet.

II. de likalydande motionerna I: 590 av herr Virgin m. fl. och II: 723 av

herr Kollberg m. fl., vari yrkats, att riksdagen vid behandlingen av bankoutskottets

anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan, att till utskottet från full1—Bihang

till riksdagens protokoll 1963. 8 samt. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

mäktige i riksbanken inkommit framställning angående Tumba pappersbruks

framtida ställning, må

1. avslå riksbanksfullmäktiges framställning,

2. uttala att verksamheten vid Tumba bruk även i fortsättningen skall

bedrivas efter i huvudsak de riktlinjer som nu följes, med tillvaratagande

av alla de möjligheter till rationalisering av verksamheten som finnes och

kan framkomma, samt

3. i skrivelse till riksbanksfullmäktige begära förnyad utredning av frågan

om företagsform för Tumba bruk.

III. motionen II: 722 av herrar Börjesson i Falköping och Börjesson i

Glömminge, vari yrkats att riksdagen vid behandlingen av riksbanksfullmäktiges

skrivelse angående riksbankens pappersbruks framtida ställning

med avslag på fullmäktiges förslag till utbyggnad av pappersbruket och ombildning

av detsamma till ett av riksbanken ägt aktiebolag m. in. måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning genom en allsidigt sammansatt

expertkommitté av frågan om tillgodoseende av riksbankens sedelpappersbehov

och därmed sammanhängande problem i enlighet med vad

som anförts i motionen.

Beträffande motiveringarna för de i motionerna framställda yrkandena

hänvisas till motionerna I: 589, II: 722 och II: 723.

I anledning av fullmäktiges framställning har AB Klippans Finpappersbruk

inkommit med en den 17 mars 1963 dagtecknad PM med synpunkter

på utredningen angående riksbankens pappersbruk i Tumba. I skrivelsen

uttalar bolaget bl. a. sin beredvillighet att »öppet och sakligt med berörda

instanser taga upp frågan om att förse Sveriges Riksbank med sedelpapper

till ett pris, som för önskad kvalitet är konkurrenskraftigt i jämförelse med

världsmarknadspriset» samt att »efter rent sakliga grunder diskutera alla

tänkbara utvägar för att lösa ''Tumbaproblemet’ på tekniskt-ekonomisktsocialt

lyckligaste sätt».

Vid granskningen av ärendet har utskottet haft tillgängligt jämväl det

utredningsmaterial som med hänsyn till Tumba bruks egna nuvarande och

framtida affärsintressen liksom till andra berörda parters legitima intressen

icke kunnat göras offentligt. Särskild föredragning avseende nämnda material

och de för frågans bedömning i övrigt relevanta förhållandena har även

lämnats utskottet.

Utskottet

I den till 1962 års riksdag avlämnade berättelsen om den av riksdagens

revisorer år 1961 verkställda granskningen av riksbanken upptog revisorerna

till behandling frågan om riksbankens pappersbruks framtida ställning.

Mot bakgrund av i berättelsen berörda förhållanden uttalade revisorerna att

spörsmålet om Tumba bruks framtida ställning i sig inrymmer ett flertal

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande nr 15 år 1963

3

olika problem, vilkas lösning icke utan vidare är given. Några fördelar stod

enligt revisorernas mening icke att vinna på att ytterligare uppskjuta ett

slutligt ställningstagande i ämnet och revisorerna förordade därför att problemet

i hela dess vidd snarast borde utredas genom en för ändamålet tillkallad,

allsidigt sammansatt expertkommitté.

I yttrande över revisorernas berättelse meddelade riksbanksfullmäktige,

att fullmäktige såsom särskild utredningsman att verkställa en genomgång

och granskning av förutsättningarna för Tumba bruks verksamhet i nuvarande

eller modifierad uppläggning hade tillkallat f. d. chefen för Statens

skogsindustrier direktören Knut Norlin. Fullmäktige anmälde sin avsikt

att sedan utredningen slutförts återkomma till riksdagen i ärendet och

hemställde att i avvaktan härpå revisorernas uttalande om bruket icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Bankoutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 4) angående verkställd

granskning av riksbankens och riksgäldskontorets förvaltning att, sedan

Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1962 års riksdag framställt sina

förslag i anledning av de av 1953 års utredning om de statliga företagsformerna

framlagda förslagen, förutsättningarna numera förelåg att till slutligt

ställningstagande upptaga frågan om formerna för driften vid riksbankens

industrier. Den utredning som igångsatts på uppdrag av riksbanksfullmäktige

borde vidare enligt utskottets mening kunna ge ett underlag för

en säkrare bedömning av förutsättningarna för Tumba bruks framtida ställning.

I avvaktan på utredningsresultatet borde enligt utskottet revisorernas

uttalande inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll vad utskottet

sålunda hemställt.

I fullmäktiges förevarande skrivelse lämnas inledningsvis en redogörelse

för frågans tidigare behandling samt för den nu föreliggande utredningen

angående bruket. Härav framgår i korthet följande.

Utredningsmannen konstaterar att bruket för närvarande är i gott skick

och därjämte har en mycket värdefull tillgång i personalens särskilda yrkesskicklighet

i tillverkning av kvalitetspapper. Orsakerna till att de senaste

årens driftöverskott likväl ej blivit större än att de i huvudsak förmått bära

de i och för sig behövliga kostnaderna för underhåll och rationalisering

jämte viss avskrivning får, framhåller utredningsmannen, sökas i andra

avseenden. Härvid nämner utredningsmannen särskilt tre faktorer såsom

varande av betydelse. Det förhållandet att sedelpapperstillverkningen under

de senaste åren fått kvantitativt begränsas har i viss utsträckning försvårat

den löpande planeringen av civilpapperstillverkningen. Utredningsmannen

framhåller att dessa svårigheter likväl bör vara av övergående natur. Vidare

pekar utredningsmannen på att Tumba drivit tillverkningen med endast 17

arbetsskift per vecka emot numera inom pappersindustrien allmänt tillämpad

s. k. helkontinuerlig drift, innebärande 21 arbetsskift per vecka. En särskilt

besvärande kostnadsfaktor består därjämte, framhåller utrednings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

mannen, i utgifterna för köpt elkraft, vilka med av statens vattenfailsverk

tillämpade taxor motsvarar en kostnad av 275 kr. per ton papper, ett belopp

som torde vara rekordhögt inom pappersindustrien.

Utredningsmannen redovisar vissa kalkyler beträffande driftresultatet

vid en mera normal sedelpapperstillverkning. Enligt dessa skulle driften vid

17-skiftsvecka ge ett underskott av 229 000 kr. per år, medan drift vid 21- skiftsvecka skulle ge överskott med 280 000 kr. per år. Utredningsmannen

framhåller att nämnda överskott inte lämnar utrymme för ytterligare kostnadsstegringar

eller prisfall på brukets produkter. Sammanfattningsvis

konstaterar utredningsmannen, att utredningen synes bekräfta det av revisorerna

i berättelsen till 1962 års riksdag gjorda uttalandet, att brukets nuvarande

storlek och produktionskapacitet inte medger att tillverkningen

kan bedrivas tillräckligt rationellt.

Mot bakgrunden härav har utredningsmannen undersökt möjligheterna

att genom en utvidgning och komplettering av brukets nuvarande produktion

åstadkomma en långfristigt sett tillfredsställande räntabilitet. Härvid

framhåller utredningsmannen att det så långt det är möjligt synes vara

önskvärt att en utökad produktion i Tumba inriktas på papperstyper, som

f. n. ej tillverkas i Sverige. Efter olika företagna undersökningar, däribland

en särskild marknadsundersökning avseende marknaden i en rad viktigare

industriländer, har utredningsmannen stannat för att föreslå, att Tumba

bruk bör upptaga tillverkningen av ett visst industriellt specialpapper i hög

prisklass, för vilket marknaden sedan en tid karakteriserats av en tydlig

underförsörjning. Det framhålles att de mycket höga kvalitetskraven för

papperet i fråga nödvändiggör dels att den maskinella utrustningen ej endast

för fiberberedningen och själva pappersmaskinen utan även för papperets

efterbehandling blir av högsta klass, dels att kapaciteten, även vid låga

maskinhastigheter, blir relativt stor. Detta medför enligt utredningen att

investeringskostnaderna ställer sig höga men å andra sidan att lönsamheten

kan beräknas bli tillfredsställande. Investeringskostnaden beräknas

av utredningsmannen till 49,0 milj. kr.

Utredningsmannen föreslår vidare en övergång till bolagsform för bruket.

Härvid uttalar utredningsmannen särskilt, att man får utgå från att särskilda

övergångsformer får gälla för de nu anställda, såväl tjänstemän som

arbetsledare och arbetare, så att någon försämring av desammas samlade

ekonomiska förmåner, såsom beträffande de statliga pensionsgrunderna,

semesterförmåner o. d. ej sker. För att bruket efter övergång till bolagsform

inte skall belastas med högre utgifter för pensioner, semesterförmåner e. d.

än vad som gäller för pappersindustrien i övrigt, förutsätles att bolaget

kompenseras för dessa utgifter liksom att en avräkning sker för vid övergångstillfället

redan pensionerad personal. Bolaget föreslås erhålla ett aktiekapital

av 25 milj. kr. Styrelsen skulle enligt utredningen omfatta lägst tre

och högst fem ordinarie ledamöter med högst två suppleanter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

5

Riksbanksfullmäktige diskuterar inledningsvis de olika möjligheterna att

lösa frågan om brukets ställning. Härvid beröres först möjligheten av en

nedläggning av bruket. Fullmäktige konstaterar att de härvid uppkommande

olägenheterna med avseende på kontrollen av sedelpappersdispositionerna

och försörj ningstryggheten visserligen kan kompenseras men att detta

kan ske endast till priset av ökade kontroll- och lagringskostnader. En nedläggning

skulle icke heller, framhåller fullmäktige, befria riksbanken från

kostnaderna för nu utgående pensioner, och den skulle förmodligen medföra

ytterligare utgifter bl. a. för omedelbar förtidspensionering av vissa äldre

arbetare och tjänstemän. Fullmäktige anför vidare att en nedläggning skulle

innebära en betydande kapitalförstöring liksom att man inte kan bortse från

de rent sociala konsekvenserna av eu nedläggning av pappersbruket. Av nu

anförda skäl har fullmäktige icke funnit sig kunna påtaga sig ansvaret att

förorda en nedläggning av driften vid Tumba. Fullmäktige uttalar att rent

ekonomiskt skulle en nedläggning av driften knappast vara mer försvarbar

än dess fortsättande i nuvarande form och omfattning. Denna senare möjlighet

har fullmäktige inte ansett kunna övervägas som ett allvarligt alternativ.

Den skulle, anför fullmäktige, innebära att man fick avskriva alla

lönsamhetsanspråk och vara beredd att bära en viss årlig förlust. På längre

sikt skulle den även kunna leda till en fortgående försämring över lag av

brukets förhållanden som kunde befaras äventyra också civilpappersproduktionen.

Mot denna bakgrund har fullmäktige stannat för att förorda en utbyggnad

av bruket. Härvid bär fullmäktige funnit att det av utredningsmannen

framlagda förslaget synes erbjuda möjlighet till en utbyggnad som kan ge

bruket en bättre bas för sin verksamhet, en ekonomiskt bättre dimensionerad

produktionsinriktning och ett bättre underlag för att bära de ofrånkomligen

relativt höga fasta kostnader, som redan sedelpappersframställningen

medför. Fullmäktige uttalar följande.

Utan att förbise, att den föreslagna nya produktionen lika litet som varje

annan industriell verksamhet kan vara riskfri, synes det fullmäktige, att det

föreliggande förslaget funnit en produktion, som förefaller erbjuda goda

möjligheter för en nu insatt ny produktionsenhet, vilken så som den för det

här ifrågavarande projektet föreligger planerad och enligt vad företagna

undersökningar visat bär bli tekniskt och ekonomiskt väl konkurrenskraftig

i jämförelse med övriga i dag existerande produktionsenheter på området.

Den marknad produkten i fråga erbjuder är icke stor, men den synes i

högre grad än i fråga om många andra papperskvaliteter kunna karakteriseras

som stabil och stabilt växande, och den utmärkes till skillnad från vad

som i varje fall i dagens läge gäller flertalet övriga avsättningsområden för

papper av en tydlig underförsörjning.

Fullmäktige anför att de praktiska försäljningsproblemen inte skall underskattas

men alt enligt föreliggande undersökningar även här vissa möjligheter

till eu god lösning av uppgiften förefaller att vara för handen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Bankoutskoitcts utlåtande nr 15 år 1963

De räntabilitetskalkyler, som utredningsmannen företett, synes fullmäktige

vara förhållandevis konservativt genomförda. Den från sådana utgångspunkter

beräknade räntabiliteten torde ändå enligt fullmäktige tåla jämförelse

med de räntabilitetskrav, som i dag uppställes för andra industriella

nyinvesteringar av jämförligt slag i vårt näringsliv. Fullmäktige uttalar, att

när de för sin del är beredda att förorda denna speciella investering, det

ändock inte sker med någon underskattning av eller bortseende från de

ofrånkomliga risker som varje företag av detta slag löper.

I likhet med utredningsmannen förordar fullmäktige att bruket i samband

med beslutet om utbyggnad ombildas till aktiebolag. Bolagets aktiekapital,

som skall ägas av riksbanken, förordas i enlighet med utredningsmannens

förslag skola uppgå till 25 milj. kr. Styrelsen bör enligt fullmäktige bestå

av lägst fem och högst sju ledamöter så att den i sig skall kunna inrymma

såväl företrädare för industriell erfarenhet och sakkunskap som eu representation

motsvarande riksbankens förankring i riksdagen.

Fullmäktige anför att det torde få anses som naturligt att riksbanken

ensam och direkt svarar för det föreslagna aktiebolagets finansiering även

utöver aktieteckningen.

Avslutningsvis berör fullmäktige frågan om reglering av riksbankens

förpliktelser mot de anställda vid pappersbruket respektive mot pensionerade

tidigare anställda och dessas anhöriga i fråga om anställningsförmåner,

pensioner etc. Fullmäktige anför härom att enligt dess mening bör vid

den slutliga regleringen av dessa frågor den synpunkten vara vägledande,

att bolaget med avseende på här avsedda förpliktelser skall placeras i samma

ställning som ett jämförbart enskilt företag. Förpliktelser, som i dag

åvilar riksbanken och som går utöver vad ett enskilt företag skulle få vidkännas,

bör i princip stanna på riksbanken. Därest riksdagen bifaller fullmäktiges

förslag, skulle fullmäktige preliminärt träffa behövliga överenskommelser

med de anställda och med aktiebolaget, vilka överenskommelser

skulle underställas riksdagen för godkännande.

Utskottet får för sin del anföra följande. Möjligheten att skapa förutsättningar

för ett på längre sikt mer tillfredsställande ekonomiskt resultat av

driften vid Tumba bruk har under en lång följd av år varit föremål för

överväganden inom industristyrelsen och fullmäktige och behandlades av

riksdagens revisorer i deras till 1962 års riksdag avgivna berättelse angående

granskningen av riksbanken. Vissa på industristyrelsens uppdrag under

1950-talet gjorda utredningar har tydligt visat att brukets ringa produktionskapacitet

är ett grundläggande hinder för åstadkommandet av en ekonomiskt

lönsam produktion. Detta har understrukits även av riksdagens

revisorer i deras nämnda berättelse, i vilken de framhåller att brukets nuvarande

storlek och därmed dess produktionskapacitet icke torde medge, att

tillverkningen bedrives tillräckligt rationellt. Revisorerna har därjämte uD

talat att några fördelar inte är att vinna på att ytterligare uppskjuta ett

slutligt ställningstagande i frågan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottet utlåtande nr i5 år 1963

7

Fullmäktige har i sin skrivelse behandlat utvägarna ur den föreliggande

situationen. De möjligheter som diskuterats i fullmäktiges skrivelse eller

särskilt berörts i motionerna är för det första nedläggning av bruket, för

det andra ett fortsättande av driften i nuvarande omfattning men med ytterligare

tillvaratagande av rationaliseringsmöjligheterna samt för det tredje

slutligen en utbyggnad av bruket. Fullmäktige har utförligt diskuterat de

med en nedläggning förenade problemen och inte funnit sig kunna påtaga

sig ansvaret för att förorda en sådan utväg. Utskottet kan för sin del instämma

i de av fullmäktige anförda synpunkterna och anser att i förevarande

situation en nedläggning inte bör ifrågakomma som en lösning av de med

driften vid Tumba sammanhängande problemen. I likhet med fullmäktige

finner utskottet också att ett fortsättande av driften i nuvarande omfattning

men med ytterligare tillvaratagande av rationaliseringsmöjligheterna inte

kan utgöra ett allvarligt alternativ. Det bör således anmärkas att enligt vad

som upplysts för utskottet det av utredningsmannen framräknade överskottet

å 280 000 kr. vid 21-skiftsvecka med undantag för lönekostnaderna

— vilka beräknats utifrån 1962 års lönenivå — bygger på 1961 års bokslut

och att redan ett beaktande av förhållandena enligt 1962 års bokslut leder

till att överskottet försvinner. Det bör vidare framhållas att bruket i dag

är i mycket gott skick med avseende på den tekniska utrustningen och arbetskraften.

Grundproblemet ligger som framhållits i samtliga undersökningar

beträffande bruket i att detta är för litet för att möjliggöra en ekonomiskt

lönsam produktion.

I detta läge har fullmäktige förordat en utbyggnad av bruket i enlighet

med ett av utredningsmannen framlagt förslag. Utskottet har tagit del av det

material, på vilket fullmäktige grundat sitt ställningstagande. Fullmäktige

har betonat, att den föreslagna nya produktionen lika litet som varje annan

industriell verksamhet kan vara riskfri. Med hänsyn till den ifrågavarande

produktens karaktär och efterfrågesituationen samt på grundval av utförda

räntabilitetskalkyler har fullmäktige likväl för sin del ansett sig kunna

förorda den föreslagna utbyggnaden av bruket.

I diskussionen kring fullmäktiges förslag har bl. a. hävdats att den föreslagna

investeringen inte står i rimlig proportion till förlusten på sedelpapperstillverkningen

och att redan av denna anledning investeringen inte

bör komma till stånd. Enligt utskottets mening kan frågan inte bedömas på

detta sätt. Frågan är i stället i vad mån vanliga lönsamhetskriterier bör

tillämpas på statlig verksamhet, där detta är möjligt. Så bör enltgt utskottets

uppfattning vara fallet. Den vid riksbankens pappersbruk bedrivna tillverkningen

är uppenbarligen av den karaktär att lönsamhetskriterier bör appliceras

på densamma. Att därvid den investering, som erfordras för att bruket

skall ges en ekonomiskt lönsam produktionskapacitet, med hänsyn till de

tekniska och ekonomiska villkor som gäller för papperstillverkning, blir

avsevärd, finner utskottet inte i och för sig böra utgöra ett argument mot

investeringen. Däremot är det naturligt att investeringens storlek föranleder

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottet utlåtande nr 15 år 1963

speciellt grundliga överväganden beträffande lönsamhetskalkyler, marknadsutsikter

och liknande förhållanden. Det mycket omfattande arbete som

nedlagts på att belysa dessa förhållanden har nu nått det stadium där fullmäktige

funnit att arbetet inte bör drivas vidare innan riksdagen fått tillfälle

att taga ställning till planerna. Efter att ha tagit del av det förebragta

materialet och av fullmäktiges bedömning av detsamma har utskottet blivit

övertygat om att fullmäktige bör få det begärda bemyndigandet att utbygga

Tumba bruk. Utskottet vill emellertid understryka vad fullmäktige anfört

om att den föreslagna nya produktionen lika litet som varje annan industriell

verksamhet kan vara riskfri. Häri ligger att ställningstagandena så

långt detta är praktiskt möjligt skall kunna anpassas efter situationens

krav. När utskottet för sin del tillstyrker fullmäktiges förslag sker detta

sedan utskottet under beaktande av de med förslaget förbundna affärsmässiga

riskerna funnit de företedda lönsamhetskalkylerna och vad i ärendet i

övrigt förevarit vara av den art att investeringen framstår såsom företagsekonomiskt

motiverad.

Med den utbyggnad av bruket som skulle komma till stånd vid bifall till

fullmäktiges av utskottet tillstyrkta förslag är det uppenbart att brukets

redan i dag tungrodda administration måste ges en annan och för den utvidgade

verksamheten mera ändamålsenlig form. Fullmäktige har i likhet

med utredningsmannen förordat att bruket ombildas till ett av riksbanken

helägt aktiebolag. Detta synes utskottet innebära en adekvat lösning av organisationsfrågan.

Vad fullmäktige föreslagit beträffande aktiekapitalet, styrelsens

omfattning och sammansättning, regleringen av förhållandet till

personalen och därmed sammanhängande frågor samt i fråga om bolagets

konstruktion och förhållanden i övrigt föranleder ingen erinran från utskottets

sida.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår att utskottet icke kunnat tillstyrka

de i motionerna framställda yrkandena.

Åberopande det ovan anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte — med avslag å följande motioner,

nämligen

1) motionerna I: 589 och II: 724,

2) motionerna I: 590 och II: 723, samt

3) motionen II: 722 —

samt med bifall till fullmäktiges i riksbanken föreliggande

framställning

A) godkänna i det föregående angivna riktlinjer för en utbyggnad

av Tumba pappersbruk,

B) besluta, att pappersbruket organiseras som ett av riksbanken

ägt aktiebolag,

C) bemyndiga fullmäktige i riksbanken att vidtaga erforderliga

åtgärder för det nya bolagets bildande,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr Jo år 1963

9

D) godkänna vid detta utlåtande såsom bilaga 1 fogat förslag

till bolagsordning för bolaget,

E) bemyndiga riksbanken att teckna aktier i bolaget för

25 000 000 kronor, varav för 1 000 000 kronor mot överlåtelse

av pappersbrukets samtliga tillgångar och skulder, samt

F) bemyndiga fullmäktige i riksbanken att förhandla och

träffa preliminär överenskommelse med de anställda och bolaget

om reglering av anställnings- och pensionsförmåner etc.

i samband med förändringen av pappersbrukets organisation

i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående

angivits.

Stockholm den 17 april 1963

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson, Gorthon, Palm, Augustsson och Mattsson;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Berglund, fru Renström-Ingenäs*,

herrar Hansson i önnarp, Hagnell*, Carlsson i Stockholm

och Bengtsson i Landskrona.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Schmidt, Gustaf Henry Hansson, Gorthon, Mattsson, Regnéll,

Berglund, Hansson i önnarp och Carlsson i Stockholm, vilka ansett att utskottets

utlåtande fr. o. m. det avsnitt å sid. 6 som börjar med orden utskottet

får — — -—» samt utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill erinra om att möjligheten att skapa förutsättningar för ett

på längre sikt mer tillfredsställande ekonomiskt resultat i fråga om sedelpappersförsörjningen

under en lång följd av år varit föremål för överväganden.

Vid den på industristyrelsens uppdrag år 1955 verkställda utredningen

diskuterade utredningsmannen i första hand tre olika alternativ för

Tumba pappersbruks framtida utveckling, nämligen för det första brukets

nedläggande, för det andra teknisk rationalisering med tillverkning av endast

sedelpapper samt för det tredje teknisk rationalisering med tillverkning

av förutom sedelpapper även annat papper. Som ett fjärde alternativ upptog

utredningsmannen möjligheten att utöka den kommersiella tillverkningen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

främst i syfte att fördela de fasta kostnaderna på ett större underlag. År

1956 verkställdes en ny utredning om utvidgning av brukets kapacitet in. m.

vilken utmynnade i förslag om anskaffande till bruket av en ny pappersmaskin

likartad den nuvarande och avsedd för enahanda slag av tillverkning

men med något ökad pappersbredd.

I bankofullmäktiges ställningstagande förmenar fullmäktige att endast

två alternativ är realistiska för ett ställningstagande med avseende på brukets

framtid. Antingen måste bruket byggas ut till en ekonomiskt livsduglig

storlek eller också måste driften nedläggas.

Fullmäktiges framställning liksom den av direktören Knut Norlin verkställda

utredningen, som ligger till grund för framställningen, har emellertid

helt inriktats på en omfattande utbyggnad av Tumba bruk. Förslaget överensstämmer

sålunda närmast med det fjärde alternativet i 1955 års utredning.

Möjligheterna att enligt direktiven för utredningen granska förutsättningarna

för Tumba bruks verksamhet i nuvarande eller modifierad form

har ej undersökts. Hit hör bl. a. att penetrera vilka ytterligare rationaliseringar

som står att vinna med brukets nuvarande produktionsenhet som underlag

och vilka investeringar som kräves härför.

Utskottet vill först framhålla, att en så omfattande och kostsam utbyggnad

av Tumba bruk som den nu föreslagna med en ny produktionsenhet för

enbart civilpapperstillverkning framstår som utomordentligt tveksam. Någon

anledning till att riksbankens pappersbruk skall ge sig in på en praktiskt

taget helt ny verksamhet kan enligt utskottets mening inte anses föreligga
Därtill

kommer att lokaliseringen av en sådan produktion till stockholmsområdet

måste framstå som olämplig. Ledig arbetskraft finnes knappast

inom området. Utbyggnaden medför krav på nya bostadslägenheter och serviceanordningar

av olika slag, vilket skulle leda till ytterligare belastning av

de redan nu besvärliga förhållandena i området. Utskottet vill vidare framhålla

att, enär sedeltillverkningens belägenhet i Stockholm och dess närhet

från försvarspolitiska synpunkter ej kan sägas vara lämplig, kan ej den

möjligheten uteslutas att frågan om annan förläggning kan komma under

övervägande. I så fall blir ett sådant övervägande svårare och en förflyttning

dyrare om man kopplat ihop sedelpapperstillverkningen med en mångdubbelt

större produktionsapparat.

Ekonomiska skäl talar minst lika starkt emot fullmäktiges förslag. Utredningsmannen

och fullmäktige har angivit, att underförsörjning skulle föreligga

på marknaden i fråga om det industriella specialpapper, som skulle

tillverkas i den nya produktionsenheten. Från denna utgångspunkt har utredningsmannen

och fullmäktige förutsatt goda exportmöjligheter och en

tillfredsställande lönsamhet för produktionen men dock förutskickat, att

icke obetydliga affärsrisker kan vara förenade med den nya tillverkningen.

De alternativa kalkylerna för annan produktion visar, att utredningsmannen

också räknat med sådana risker. Det material, som företetts för utskot
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

11

tet, ger ytterligare anledning till bedömningen, att fullmäktige sett alltför

optimistiskt på möjligheterna. Ifrågavarande specialpappersproduktion uppges

redan nu vara under utbyggnad, varför risk föreligger för överskott.

Möjligheterna för Tumba bruk att efter en förhållandevis lång utbyggnadstid

vinna avsättning för specialpapperet i konkurrens med utländska

pappersbruk, som redan är inarbetade på marknaden, framstår mot bakgrunden

härav som osäkra. Under sådana förhållanden är det inte uteslutet

att man kan få räkna med än lägre priser än utredningsmannen förutsatt.

Följden får då befaras bliva, att Tumba bruk enligt utredningsmannens

alternativa kalkyler skulle tvingas inrikta sig på produktionstekniskt närstående

men billigare papperskvaliteter i direkt konkurrens med andra

svenska pappersbruk. En sådan utveckling är enligt utskottets mening inte

önskvärd. Det torde för övrigt kunna ifrågasättas om Tumba bruk med en

låg produktion i förhållande till de pappersbruk, som nu behärskar marknaden,

kan uppnå erforderlig konkurrenskraft. Även från samhälls- och

företagsekonomiska synpunkter finner utskottet sålunda grunderna för fullmäktiges

förslag alltför svaga.

Av det anförda framgår, att utskottet tillstyrker yrkandet i motionerna

om avslag på fullmäktiges framställning om att nu besluta utbyggnad av

Tumba bruk.

Enligt utskottets mening är det emellertid angeläget, att riksbankens sedelpappersbehov

kan tillgodoses på ekonomiskt mer tillfredsställande sätt

än vad hittills varit fallet. Den närmast till hands liggande åtgärden synes

härvid vara ett mer rationellt utnyttjande av Tumba bruks nuvarande produktionskapacitet

och förstärkande av försäljningsorganisationen för civilpapper.

Härvid vill utskottet framhålla, att de ekonomiska målsättningarna bör

bedömas mot bakgrunden av en annan avgörande omständighet. Såväl fullmäktige

som industristyrelsen har framhållit den vikt, som bör fästas vid

säkerhetssynpunkterna. Riksdagens revisorer fann det i sin berättelse till

1962 års riksdag tveksamt om i dagens läge dessa synpunkter kan åberopas

som avgörande skäl för fortsatt sedelpapperstillverkning i Tumba. Fullmäktige

har emellertid pekat på att övergången till rullpapperstillverkning

gjort kontrollen vanskligare än förut. Synpunkten på försörjningstrygghet

måste även tillmätas minst samma vikt i dag som förut.

I detta sammanhang må infogas vad ovan relaterats nämligen att fullmäktige

framhållit att båda dessa olägenheter, som skulle bli följden av

att leveranserna placerades hos någon inhemsk tillverkare, kunde kompenseras,

men att det endast kunde ske till priset av ökade kontroll- respektive

lagringskostnader.

Enligt utredningsmannens ovan nämnda kalkyler för Tumba bruk skulle

från i utredningen angivna förutsättningar driften vid 21-skiftsvecka, som

för övrigt är den grundläggande förutsättningen även för fullmäktiges utbyggnadsförslag,

möjliggöra ett överskott av 280 000 kr. per år. Det efter en

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

övergång till 21-skiftsvecka kalkylerade möjliga överskottet som med undantag

för lönekostnaderna — vilka kalkylerats på 1962 års lönenivå —

by&8er på 1961 års bokslut är dock enligt fullmäktiges bedömning för litet

för att ge någon betryggande marginal, exempelvis vid kostnadsstegringar

för bruket. Häremot måste dock genmälas att kostnadsstegringar är ett

problem som Tumba bruk har gemensamt med sina konkurrenter på de

marknader där brukets civilpapper avsättes.

Det kalkylerade överskottet framkommer för övrigt efter räntor och

amorteringar samt ATP-premier och utgående äldre pensioner. Dessa senare,

som under 1962 uppgick till 378 000 kr., kunde likaväl övertas av riksbanken

under nuvarande driftförhållanden som föreslagits vid förverkligande

av utbyggnadsprojektet och företagets bedrivande i bolagsform. Härigenom

mer än fördubblas det framräknade överskottet, vilket står till förfogande

antingen för sänkning av priset på sedelpapperet och/eller ökad

avsättning till förnyelsefonden.

Såsom framhållits i motionerna måste i sammanhanget beaktas de möjligheter

som finns till ytterligare rationaliseringar och kostnadsbesparingar

vid bruket. Riksdagens revisorer har i sin berättelse till 1962 års riksdag

bl. a. framhållit, att den nuvarande tungrodda administrationen utgör ett

hinder för verksamheten. Särskilt har revisorerna pekat på att ojämnheten

i sedelpappersbeställningarna ställer företagsledningen inför svårlösta problem,

då det gäller planläggningen av den civila tillverkningen. En jämnare

fördelning av sedelpappersbeställningarna bör enligt revisorerna kunna

underlättas, om ett intimare samarbete kunde etableras mellan riksbankens

båda industrier, dvs. å ena sidan leverantören-pappersbruket och å andra sidan

beställaren-sedeltryckeriet. Enligt revisorernas uppfattning skulle i

berört avseende vissa fördelar stå att vinna, om de nämnda industrierna

kunde i större utsträckning samordnas administrativt, exempelvis genom

att underställas en och samma direktör. Utskottet förordar att den av revisorerna

aktualiserade samordningen närmare överväges.

I fullmäktiges ställningstagande framhålles, att de särskilda svårigheter

för Tumba bruks verksamhet, som på den allra senaste tiden uppmärksammats,

till väsentlig del är att hänföra till speciella och övergående förhållanden,

nämligen övergången till rotationstryck vid sedeltryckeriet och

därmed följande omläggning av brukets pappersleveranser. Detta kan i och

för sig ge fog för förhoppningar om vissa förbättringar i brukets situation,

när därmed förknippade övergångssvårigheter övervunnits, säger fullmäktige.

Utskottet delar dessa förhoppningar. Då det ej finnes anledning anta

annat än att industriledningens dispositioner varit riktiga bör man redan

på grund av dessa förvänta sig en icke betydelselös sänkning av tillverkningskostnaden

när normal produktion och kontinuitet i tillverkningen uppnåtts.

Härtill kommer som ytterligare kostnadssänkande faktor ovannämnd

överflyttning av äldre pensioner på riksbanken. Slutligen bör tas med i be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

13

traktande att de uppslag om effektivisering av organisationen m. in. som

riksdagens revisorer framfört ännu ej varit föremål för undersökning.

Om man accepterar det pris som betecknats som normalt, nämligen 15

kr./kg för sedelpapperet, och därtill värdesätter fördelarna av att behärska

hela sedeltillverkningen i egen regi under full kontroll samt av uttalanden

att döma tror sig om att till tillfredsställande priser kunna öka försäljningen

av civilpapper synes det som om chanserna för att i nuvarande produktionsenhet

uppnå en fullt försvarbar ekonomi är goda. I vart fall bör de kostnadsökningar

som oförutsett kan uppstå vara av ringa storleksordning i

jämförelse med de risker man löper vid den mycket stora investeringen för

det föreslagna utbyggnadsprojektet. Det måste därför framstå som klokare

och bättre förenat med sund ekonomi att nu inrikta alla ansträngningar och

rimliga investeringar på nuvarande produktionsenhet.

På de grunder utskottet ovan anfört bör en ingående undersökning verkställas

av kostnads- och effektivitetsproblemen vid fortsatt drift vid Tumba

bruk i den nuvarande produktionsenheten.

I en del motioner har förordats, att man även mera ingående bör överväga,

om inte försörjningen med sedelpapper kan tryggas på annat sätt än genom

produktion vid riksbankens pappersbruk. Såsom utskottet i det föregående

anfört synes övervägande skäl tala för att tillverkningen bibehålies

i riksbankens eget företag. Utskottet finner det dock motiverat, att även

andra möjligheter redovisas i utredningen.

Enligt utskottets mening bör sålunda en grundligare prövning företagas

av kostnads- och effektivitetsproblemen vid Tumba bruks nuvarande produktionsenhet.

Uppmärksamhet bör härvid även ägnas åt möjligheterna att

ge Tumba bruk och sedeltryckeriet, båda tagna som en företagsenhet, lämpligare

administrations- och förvaltningsform. Enligt utskottets mening bör

fullmäktige tillkalla en i överensstämmelse med vad riksdagens revisorer

förordade allsidigt sammansatt expertkommitté för utredning av ifrågavarande

problem.

Åberopande det ovan anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte

1) med bifall till motionerna 1:589 och 11:724, 1:590

och II: 723 samt II: 722, såvitt här är i fråga, avslå fullmäktiges

i riksbanken föreliggande framställning;

2) i anledning av förenämnda motioner, såvitt här är i

fråga, i skrivelse till fullmäktige i riksbanken begära en utredning

enligt ovan angivna riktlinjer genom en — i överensstämmelse

med vad riksdagens revisorer förordade i sin

till 1962 års riksdag avgivna berättelse angående granskningen

av riksbanken — allsidigt sammansatt expertkommitté

;

3) i övrigt anse motionerna besvarade med vad utskottet

ovan anfört.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

Bilaga 1

Förslag

till

Bolagsordning

§ 1

Bolagets firma är Aktiebolaget Tumba bruk.

§ 2

Bolagets verksamhet har till föremål att tillverka papper och pappersprodukter

jämte annan därmed förenlig verksamhet.

§ 3

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

§ 4

Bolagets aktiekapital skall utgöra minst 25 000 000 kronor och högst

75 000 000 kronor. Aktie skall lyda å Etthundra (100) kronor.

§ 5

Bolagets aktier må icke genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk

medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag,

vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt

aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt

aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits förbehåll, varom förmäles i 2 §

2 st. av lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva

fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag; dock att utan hinder av

det nu gjorda förbehållet aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk

förening, som avses i 18 § av berörda lag.

§ 6

Bolagets styrelse skall bestå av minst fem och högst sju ledamöter med

högst två suppleanter.

Styrelsen är beslutför, när alla dess medlemmar vederbörligen kallats till

sammanträde och minst fyra äro tillstädes.

Såsom styrelsens beslut gäller den mening, om vilken de flesta röstande

förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden

vid sammanträdet. Om ej flera än fyra ledamöter äro tillstädes, fordras för

besluts fattande att minst tre av ledamöterna enat sig.

Samtliga styrelseledamöter och suppleanter väljas årligen vid ordinarie

bolagsstämma för tiden intill dess nästa ordinarie bolagsstämma hållits.

§ 7

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller

suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan

än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

— Bihang till riksdagens protokoll 1963. 8 samt. Nr 15

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

15

§ 8

För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning

och bolagets räkenskaper utses årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden

intill dess nästa ordinarie bolagsstämma hållits tre revisorer och tre suppleanter

för dem.

§ 9

Bolagets räkenskaper skola den 31 december varje år i fullständigt bokslut

sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 15 april påföljande

år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av

styrelsen och verkställande direktören avgiven förvaltningsberättelse jämte

vinst- och förlusträkning och balansräkning för senaste räkenskapsåret

skola för granskning överlämnas till de utsedda revisorerna, vilka senast

den 15 maj böra över granskningen avgiva skriftligt utlåtande.

§ 10

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång om året under

maj eller juni månad.

Å ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma till behandling:
1.

val av ordförande vid stämman;

2. upprättande och godkännande av röstlängd;

3. val av en eller två justeringsmän;

4. fråga, huruvida stämman blivit behörigen sammankallad;

5. föredragning av förvaltningsberättelsen, balansräkningen, vinst- och

förlusträkningen samt revisionsberättelsen;

6. fråga om fastställande av balansräkningen;

7. fråga om ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna och verkställande direktören

;

8. beslut angående bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen;
9.

fastställande av styrelse- och revisorsarvoden;

10. val av styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, revisorer och revisorssuppleanter;
11.

övriga ärenden, som i behörig ordning hänskjutits till stämman.

§ 11

Meddelanden till aktieägarna skola ske genom rekommenderade brev, kallelse

till bolagsstämma senast två veckor före ordinarie och senast en vecka

före extra stämma.

§ 12

För giltighet av beslut om ändring av bolagsordningen erfordras riksdagens

fastställelse av beslutet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

Bilaga 2

Till Riksdagens Bankoutskott

Sedan 1961 års statsrevisorer upptagit fråga om riksbankens pappersinäo

frai?ltlda ställning, beslöt fullmäktige i riksbanken den 25 januari

tillkalla särskild utredningsman för genomgång och granskning

av förutsättningarna för brukets verksamhet. Med hänvisning härtill hemställde

fullmäktige, att i avbidan på utredningens fullföljande revisorernas

uttalanden om bruket icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

På förslag av bankoutskottet (utlåtande nr 1962:4) beslöt riksdagen

i enlighet med vad fullmäktige sålunda hemställt (riksdagens skr. 1962: 120).

Sedan den av fullmäktige föranstaltade utredningen angående riksbankens

pappersbruk nu slutförts, får fullmäktige härmed återupptaga frågan

om brukets framtida ställning. ö

Brukets tillkomst och utveckling

Fullmäktige i riksbanken upptog vid sitt sammanträde den 26 februari

175o fråga om att grunda ett riksbankens pappersbruk för att där tillverka

sedelpapper. En strax dessförinnan upptäckt efterapning av tolvdalerssedlar

tvingade nämligen fullmäktige att ingående behandla frågan »angående

satt och utvägar att göra nya bancosedlar, som måtte bliva svåra att efterapa»,

och det effektivaste sättet att möta riskerna för förfalskning bedömdes

vara att framställa och för sedeltillverkning bruka »något särskilt och egit»

papper. Efter närmare utredning av den upptagna frågan inköpte fullmäktige

skattehemmanet Tumba och lät där uppföra ett pappersbruk. Sedan

driften där igångsatts, skedde den första leveransen av sedelpapper den 13

januari 1759. Från denna tidpunkt har allt papper, som använts för riksbankens

sedel tillverkning, tillverkats vid Tumba pappersbruk.

Tillverkningen av papper vid Tumba drevs till slutet av 1930-talet såsom

handpapperstillverkning. 1938 års riksdag bemyndigade emellertid fullmäktige

att inköpa en pappersmaskin jämte utrustning och att verkställa för

maskinen erforderlig utvidgning av fabriksbyggnaden. Med stöd av detta

bemyndigande beställdes och blev under år 1939 uppmonterad en pappersmaskin.

Denna maskin, som alltjämt är den som användes rid driften i

Tumba, är en s. k. rundriramaskin, som är speciellt byggd för sedel- och

finpappersfabrikation. Maskinbredden är 1,3 meter och tillverkningskapaciteten

ligger vid drift under 17 skift per vecka vid ca 1 000 ton papper per

år. Maskinen har ombyggts under åren 1952 och 1953 genom utbyggnad av

torkpartiet och anskaffande av ett s. k. långriraparti. Jämväl i övrigt har

tillverkningsprocessen under 1940- och 1950-talen rationaliserats genom

fortgående maskinanskaffningar. År 1945 byggdes en limningsmaskin och

inköptes en s. k. kalander. År 1946 påbörjades modernisering av finholländeriet,

och sedan denna slutförts har under åren 1949—1952 två större grovholländare

med tillhörande ledningar installerats. En ny ångcentral toes

i bruk i slutet av år 1948.

Tumba pappersbruk har alltsedan sin tillkomst drivits direkt som en

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

17

riksbankens rörelse. Som brukets högsta styrelse har hela tiden fullmäktige

i riksbanken fungerat. Tillsynen över bruket och tryckeriet överfördes 1944

till en härför särskilt inrättad industristyrelse. Denna styrelse består av en

fullmäktig, tillika ordförande, en bankdirektör i riksbanken och en utom

riksbanken utsedd industrisakkunnig ledamot, samtliga med personliga

suppleanter. För att leda den löpande förvaltningen av bruket är tillsatt

en direktör, som är föredragande vid industristyrelsens sammanträden och

som äger att få sin mening antecknad till industristyrelsens protokoll.

För industristyrelsen och bruksledningen vid pappersbruket gäller särskilda

instruktioner. Faller ett ärende utanför industristyrelsens befogenhet

har styrelsen att underställa ärendet fullmäktiges prövning. När fråga om

mera betydande investeringar i nya eller ändrade anläggningar vid bruket

uppkommit, har fullmäktige i sin tur hänskjutit sådana ärenden till riksdagen

genom skrivelse till bankoutskottet. Detsamma har varit förhållandet

med ärenden rörande direktörens avlöning m. m.

Vid sidan av tillverkningen av sedelpapper har sedan mitten av 1940- talet även drivits produktion av finpapper av olika slag för försäljning å

den allmänna marknaden. Syftet med upptagande av sådan produktion var

— enligt vad som antecknades i fullmäktiges berättelse till 1946 års riksdag

— att bereda sysselsättning för arbetarpersonalen vid bruket och att

bättre utnyttja pappersmaskinen och annan maskinell utrustning. Den nya

tillverkningen ger möjlighet att fördela brukets fasta kostnader på en större

produktion och därigenom att minska riksbankens utgifter för sedelpapperstillverkningen.

Sedelpapperspriset har sålunda efter upptagande av

civil produktion blivit betydligt lägre än tidigare.

Tidigare utredningar angående Tumba pappersbruks organisationsoch

driftförhållanden

Interna utredningar och motion vid 1954 års riksdag

Vid 1940-talets slut och början av 1950-talet diskuterades inom industristyrelsen

på initiativ av direktören vid pappersbruket frågan om utbyggnad

av bruket. Olika alternativ övervägdes därvid, bl. a. en utökning av brukets

maskinella utrustning med en ny finpappersmaskin med en pappersbredd

av 3,25 meter. Förslag framkom även om anskaffande till bruket av en s. k.

yankeemaskin med en arbetsbredd av 2,5 meter för tillverkning av celluiosavadd,

s. k. waddings. Av olika skäl fick emellertid dessa projekt förfalla,

och den utvidgning som genomfördes begränsades till den ovan berörda

utökningen av den befintliga pappersmaskinens torkparti och anskaffande

av ett långviraparti (se BoU :s uti. 1950, nr 27, och 1951, nr 28).

I en vid 1954 års riksdag inom första kammaren väckt motion (nr 5) upptogs

fråga om den organisatoriska formen för Tumba pappersbruk. Motionären

gjorde gällande, att bruket i flera avseenden vore handikappat

genom den tungrodda arbetsform som blev eu följd av dess nuvarande

status. Med hänvisning härtill hemställdes, att riksdagen i skrivelse till fullmäktige

i riksbanken måtte göra framställning om eu utredning angående

förutsättningarna för att driva bruket i bolagsform. I över motionen avgivet

yttrande upplyste fullmäktige i riksbanken att den av motionären upptagna

frågan vore föremål för uppmärksamhet inom industristyrelsen. Fullmäktige

ansåg emellertid att i avbidan på resultatet av pågående utredning

angående statliga företagsformer frågan om papperbrukets framtida status

2 Bihang till riksdagens protokoll 1963. tf sand. Sr 15

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

borde tillsvidare vila. Bankoutskottet förklarade i sitt utlåtande över motionen

(nr 9) att utskottet i likhet med motionären var av den uppfattningen

att skäl förelåge för prövning av frågan i vilken företagsform pappersbruket

borde drivas. Enligt utskottet borde en utredning i ämnet dock

icke begränsas till blott en prövning av aktiebolagsformens tjänlighet utan

avse även andra företagsformer. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets

förslag (skr. nr 135).

Sedan Kungl. Maj :t genom remiss den 2 april 1954 berett bankofullmäktige

tillfälle att avgiva utlåtande i anledning av nyssnämnda riksdagsbeslut,

beslöt fullmäktige uppdraga åt industristyrelsen att närmare utreda formerna

för förvaltningen av riksbankens industrier, varvid borde övervägas

möjligheterna att, utan att pappersbruket dreves i bolagsform, ge industristyrelsen

vidgade befogenheter, vilka närmare anknöt till vad som skulle

tillkomma en bolagsstyrelse. I anledning härav diskuterades frågan om pappersbrukets

företagsform inom industristyrelsen vid ett flertal tillfällen,

bl. a. i anslutning till en av brukets direktör på industristyrelsens uppdrag

år 1955 verkställd utredning i ärendet, vilken av styrelsen behandlades vid

sammanträde den 17 februari 1956.

Utredningsmannen diskuterade i den nämnda utredningen i första hand

tre olika alternativ för pappersbrukets framtida utveckling, nämligen för

det första brukets nedläggande, för det andra teknisk rationalisering med

tillverkning av endast sedelpapper samt för det tredje teknisk rationalisering

med tillverkning av förutom sedelpapper även annat papper. Som ett

fjärde alternativ upptog utredningsmannen möjligheten att utöka den kommersiella

tillverkningen i syfte att fördela de fasta kostnaderna på ett större

underlag och genom sänkta priser skapa en mera bärkraftig grundval för

underhåll och fortskridande förnyelse av anläggningen.

Mot alternativet att nedlägga bruket talade enligt utredningsmannen

bl. a. de sociala konsekvenser som ett nedläggande måste medföra och de

säkerhetshänsyn som i alla tider angivits som skäl för egen sedelpapperstillverkning

och som enligt utredningsmannens mening alltjämt motiverade

att en sådan upprätthölles. Beträffande möjligheten att köpa sedelpapper

från utlandet framhöll utredningsmannen vidare som tveksamt, huruvida

lika billiga offerter på sedelpapper från utlandet, vilka syntes vara möjliga

att ernå, skulle stå till buds även när möjligheter till inhemsk tillverkning

ej längre förelåge. För ett nedläggande fann utredningsmannen tala egentligen

endast betänkligheterna mot att driva ett pappersbruk med så relativt

liten kapacitet som Tumba bruk, vars storlek bedömdes ligga på gränsen

till vad som ur affärssynpunkt kunde anses försvarligt. Utredningsmannen

hänvisade även till de tyngande kostnaderna för bostadssamhället och till

de sedan handtillverkningens dagar oproportionerligt stora pensionskostnaderna.

Vad beträffar alternativet att med tillverkning av endast sedelpapper tekniskt

rationalisera bruket fann utredningsmannen detta alternativ vid dåvarande

behov av sedelpapper medföra ett så högt pris på sedelpapperet, att

allvarliga invändningar häremot kunde resas. Ett rimligt prisläge kunde

beräknas uppkomma först då sedelpapperskonsumtionen uppnått en storlek

som närmade sig brukets kapacitet. Vad åter angår alternativet att tekniskt

rationalisera och utfylla ledig kapacitet med tillverkning av annat

papper fann utredningsmannen väsentliga ekonomiska och tekniska fördelar

förenade härmed. Utredningsmannen betonade emellertid att allteftersom

sedelpapperstillverkningen toge en allt större del av kapaciteten i an
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

19

språk detta alternativ komme att förlora i betydelse.

Beträffande alternativet att utbygga pappersbruket och utöka den kommersiella

tillverkningen framhöll utredningsmannen, att en sådan reform

vore ägnad att ytterligare sänka tillverkningskostnaderna genom att åstadkomma

bredare bas för de fasta kostnaderna och en mera bärkraftig grundval

för underhåll och fortskridande förnyelse av anläggningen liksom för

teknisk expertis och laboratorier m. m.

Utredningsmannen sammanfattade sina slutsatser genom att framhålla,

att det visserligen vore önskvärt, att bruket ombildades till en förenklad

företagsform, men att det primära vore att lösa vissa andra centrala frågor.

Därvid visade utredningsmannen särskilt på behovet att fullborda brukets

omdaning till maskinbruk med bl. a. nybyggnad och kapacitetsökning samt,

i administrativt avseende, minskning av antalet beslutande instanser och

ökade befogenheter för det verkställande organet.

På uppdrag av industristyrelsen verkställde därefter direktören vid bruket

under år 1956 en ny utredning om utvidgning av brukets kapacitet m. m.

Utredningen utmynnade i förslag om anskaffande till bruket av en ny pappersmaskin

likartad den nuvarande och avsedd för enahanda slag av tillverkning

men med något ökad pappersbredd (ca 1,4 m renskuren bana).

Skisser uppgjordes även till härför erforderliga byggnadsarbeten.

Frågan om Tumba bruks företagsform togs senare upp till behandling

vid sammanträde med industristyrelsen den 1 februari 1958, varvid erinrades

om att 1953 års utredning om de statliga företagsformerna dåmera

avlämnat förslag beträffande företagsformen för vissa affärsdrivande verk

inom den övriga statsförvaltningen. Med anledning härav ansågs det åt industristyrelsen

lämnade utredningsuppdraget i avseende å riksbankens industrier

— och då i första hand beträffande pappersbruket — böra aktualiseras.

Industristyrelsen beslöt emellertid vid berörda sammanträde att

ånyo bordlägga ärendet.

1961 års statsrevisorer

Frågan om riksbankens pappersbruks framtida ställning upptogs av riksdagens

revisorer vid deras år 1961 verkställda granskning av riksbanken.

Revisorerna framhöll, att ehuru priset på sedelpapperet sedan pappersbruket

infört s. k. civil tillverkning, kraftigt minskat, priset dock alltjämt vore

anmärkningsvärt högt. Medan Tumbas sedelpapperspris för det dåvarande

utgjorde ca 23 kronor per kilo, bedömdes importpriset för Sveriges del vid

köp i England eller i Frankrike sålunda ligga vid omkring 8 kronor per

kilo. Med hänvisning härtill och med framhållande av att centralbankerna

i flera med oss jämförliga länder icke förfogade över egna pappersbruk

ifrågasatte revisorerna, huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga för

vårt land att alltjämt bibehålla sedelpapperstillverkning vid Tumba, särskilt

som säkerhetssynpunkterna enligt revisorernas mening knappast kunde i

dagens läge åberopas som avgörande skäl för fortsatt papperstillverkning.

Revisorerna fann sig visserligen icke beredda alt på grundval av tillgängligt

material förorda någon nedläggning av Tumba bruk men uttalade som

önskvärt alt spörsmålet om brukets framtida bestånd bleve föremål för närmare

utredning. Därest en sådan utredning skulle ge till resultat att pappersbruket

alltjämt borde bibehållas inställde sig andra problem. Revisorerna

betonade sålunda, att brukets nuvarande storlek och därmed dess produktionskapacitet

icke medgåve, att tillverkningen där bedreves tillräck
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

ligt rationellt. Uppenbart vore vidare, att den tungrodda administration under

vilken bruket arbetade måste utgöra ett hinder för verksamheten och

försvårade brukets möjligheter att hävda sig på den allmänna marknaden.

Sammanfattningsvis framhöll revisorerna, att spörsmålet om Tumba bruks

framtida ställning i sig inrymde ett flertal olika problem vilkas lösning icke

utan vidare vore given. Revisorerna förordade därför, att problemet i hela

dess vidd snarast gjordes till föremål för utredning genom en för ändamålet

tillkallad allsidigt sammansatt expertkommitté.

Vid anmälan av revisorernas berättelse beslöt fullmäktige att uppdraga

åt industristyrelsen att inkomma med yttrande över vad revisorerna anfört.

I sitt den 19 januari 1962 avgivna yttrande över revisorernas berättelse

upptog industristyrelsen till en början till granskning revisorernas uttalande,

att sedelpapperspriset vid Tumba utgjorde ca 23 kronor per kilo papper,

medan importpriset skulle utgöra omkring 8 kronor per kilo. Industristyrelsen

framhöll, att ett pris på 23 kronor per kilo sedelpapper icke kunde betraktas

såsom normalt. Visserligen vore — särskilt till följd av de oproportionerligt

stora pensionskostnaderna som hänförde sig till personal från

handbrukets dagar — sedelpapperstillverkningen bokföringsmässigt belastad

med betydande fasta kostnader innan något papper ännu tillverkats, och

dessa kostnader var märkbara även vid sedelpapperstillverkning av normal

volym. Men att sedelpapperspriset det senaste året blivit så exceptionellt

högt berodde på att bl. a. övergången till rullsedelpapper föranlett en ytterligt

liten tillverkning av sedelpapper, som då fått att bära bl. a. dessa dryga

pensionskostnader. Såsom ett mera realistiskt sedelpapperspris ville industristyrelsen

räkna med de tillverkningspriser som gällt åren 1951—1958,

då priserna varierat mellan kr. 11: 44 och kr. 15: 66. Icke heller det pris som

revisorerna angivit för importerat papper, d. v. s. omkring 8 kronor per kilo,

syntes industristyrelsen relevant. Även de länder som uppnått de lägsta kostnaderna

för importerat sedelpapper av kvalitet jämförlig med svenskt sedelpapper

hade sålunda erlagt priser som med 3 ä 4 kronor överstege det av

revisorerna angivna priset. Det syntes icke sannolikt med hänsyn till de

kvantiteter, som erfordrades för Sveriges sedelpappersbehov, att man för

svensk del kunde räkna med lägre importpriser. Även om det sålunda kanhända

vore möjligt att anskaffa erforderligt sedelpapper från specialiserade

sedelpappersbruk i England eller Frankrike till priser som något understeg

Tumba bruks självkostnadspris efter genomförd omorganisation, bleve skillnaden

enligt industristyrelsens mening relativt liten. Industristyrelsen framhöll

även att flera andra europeiska stater som ansett sig böra anskaffa sedelpapper

från inhemska pappersbruk, betalade ett sedelpapperspris, som

låge avsevärt över vad industristyrelsen på sikt bedömde som Tumba bruks

självkostnadspris.

Med anledning av revisorernas uttalande, att det vore tveksamt, om i dagens

läge säkerhetssynpunkterna kunde åberopas som avgörande skäl för

fortsatt sedelpapperstillverkning i Tumba, erinrade industristyrelsen om att

det alltid bedömts vara av synnerlig betydelse för riksbanken att äga säkerhet

för att endast sedeltryckeriet kunde komma i besittning av sådant

papper som användes för bankens sedlar och att fullmäktige fastställt särskilda

kontrollföreskrifter för sedelpapperstillverkningen samordnade med

kontrollanordningarna vid sedelkontoret och sedeltryckeriet.

Revisorernas uttalande om att pappersbrukets nuvarande storlek och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

21

produktionskapacitet ej medgåve en tillräckligt rationell tillverkning föranledde

industristyrelsen att erinra om de tidigare utredningar som skett

och som givit vid handen, att brukets ekonomi borde kunna förbättras genom

utbyggnad till ungefärlig fördubbling av brukets kapacitet. Styrelsen

sade sig intet ha att erinra mot att om så befunnes lämpligt en ny utredning

omedelbart igångsattes. Lämpligare än att tillsätta en större expertkommitté

fann styrelsen dock vara, att en inom området väl förfaren expert tillkallades

för att i samråd med bruksledningen verkställa den föreslagna utredningen.

Beträffande pappersbrukets administration sade sig industristyrelsen

väl inse, att nuvarande administrationsform kunde giva anledning

till kritik, och tilläde, att styrelsen övervägde förslag till ändringar i styrelsens

instruktion i syfte att vidga industristyrelsens och bruksledningens befogenheter.

Industristyrelsen sammanfattade sitt yttrande på följande sätt:

»Under hänvisning till vad ovan anförts vill industristyrelsen som sin uppfattning

uttala, att enligt styrelsens mening det inte kan komma ifråga att överväga

att nu nedlägga bruket. Sedan omläggningen av brukets verksamhet skedde 1944

har bruket lyckats framställa en rad av pappersspecialiteter, för vilka bruket har

en stadig kundkrets och beträffande vilka bruket för närvarande är ensam- eller

praktiskt taget ensamtillverkare. Det har också varit möjligt att utan större investeringar

från riksbankens sida rusta upp fastighetsbeståndet, som vid tidsperiodens

början var synnerligen omodernt och nedslitet. Vidare har brukets maskinpark

utvidgats och moderniserats och bruket står i dag på ett helt annat sätt

rustat för sina uppgifter än vad fallet var år 1944. Styrelsen är emellertid såsom

ovan framhållits ense med revisorerna, att en utvidgning av brukets produktionskapacitet

skulle vara önskvärd, om en sådan kan genomföras med iakttagande av

sunda ekonomiska principer.»

Industristyrelsens sålunda avgivna yttrande över statsrevisorernas uttalande

angående pappersbruket anmäldes i fullmäktige vid sammanträde

den 25 januari 1962. Därvid beslöt fullmäktige tillkalla f. d. chefen för Statens

skogsindustrier direktören Knut Norlin att verkställa en genomgång och

granskning av förutsättningarna för brukets verksamhet i nuvarande eller

modifierad uppläggning av denna. Norlin skulle äga utnyttja bruksledningens

och dess tjänstemäns biträde vid sitt utredningsarbete. Fullmäktige beslöt

vidare att till riksdagen överlämna industristyrelsens yttrande med förklaring

att fullmäktige instämde i vad däri anfördes och att meddela riksdagen

att fullmäktige, efter att ha tillkallat särskild utredningsman i saken,

avsåge att sedan denna utredning slutförts återkomma till riksdagen i ärendet.

I avbidan härpå hemställde fullmäktige, att riksdagsrevisorernas uttalande

om bruket icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

1 avgivet utlåtande (1962:4) uttalade bankoutskottet, att den av riksbanksfullmäktige

tillsatta utredningen borde kunna ge underlag för en säkrare

bedömning av förutsättningarna för Tumba bruks framtida ställning.

! avbidan på utredningsresultatet hemställde utskottet att revisorernas uttalande

angående Tumba icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

De 1962—63 genomförda utredningarna angående Tumba

Utredningsarbetets uppläggning och presentation

Det utredningsarbete, som enligt fullmäktiges beslut den 25 januari 1962

kom till stånd, har efter hand och på grundval av under arbetets gångs

opaginerad Kontrollera mot PDF

2- Bankoii ts ko t tets utlåtande nr 15 år 1963

successivt framkomna resultat och bedömningar fått utvidgas och bedrivas

efter flera skilda linjer. En första genomgång av förutsättningarna för att

vid Tumba uppnå en långsiktigt sett ekonomiskt acceptabel och lönsam

produktion vid fortsatt drift av pappersbruket i nuvarande former och med

nuvarande omfattning av verksamheten utmynnade, som i det följande

skall redovisas, i ganska negativa slutsatser. När så var fallet och många

nedan likaledes redovisade skäl kunde anföras mot en nedläggning av bruket,

blev nästa steg att undersöka, huruvida förutsättningar kunde bedömas

föreligga för att genom en utvidgning av bruket uppnå en bättre och ekonomiskt

tillfredsställande grundval för dess fortsatta drift. I detta sammanhang

blev det nödvändigt att undersöka på vilka områden och slutprodukter

en sådan eventuell utvidgning av'' brukets verksamhet med häusyn till

brukets förutsättningar, marknadsutsikter och övrig svensk pappersindustris

intressen lämpligast kunde inriktas.

Vissa efter de preliminära undersökningarna i detta syfte framkomna

uppslag syntes värda att närmare prövas, och på grundval av bankofullmäktiges

efter hand lämnade bemyndiganden utvidgades utredningsarbetet

sålunda bl. a. till att omfatta sådana tekniska och kommersiella frågor,

vilkas besvarande var en förutsättning för en närmare värdering av de ifrågavarande

uppslagen. På utredningsmannens förslag och med fullmäktiges

godkännande har sålunda olika konsultfirmor och enskilda konsulter anlitats

för olika tekniska specialutredningar. I samarbete med en maskintillverkare

har en principprojektering av en pappersmaskin genomförts. Vissa

marknadsundersökningar har utförts genom en känd internationell märket

research-organisation, och vissa preliminära försäljningskontakter har

slutligen upptagits i syfte att närmare utröna försäljningsmöjligheter och

möjliga former för avsättningen av en eventuell ny produktion vid Tumba.

Tillsammantaget har enligt fullmäktiges mening på detta sätt ett utredningsmaterial

till den föreliggande frågans belysning hopbragts, som nu

torde vara tillräckligt för det ställningstagande i frågan, som fullmäktige

härmed velat underställa riksdagen.

Det ligger i sakens natur, att åtskilligt av det utredningsmaterial, som

sålunda föreligger, är av sådan karaktär, att det med hänsyn icke blott till

Tumba bruks egna nuvarande och framtida affärsintressen utan även i vissa

fall till andra på olika sätt berörda parters legitima intressen icke kan göras

offentligt. Detta förhållande tvångar fullmäktige att i den följande framställningen

förbigå eller endast summariskt redovisa våssa delar av de genomförda

utredningarna, som i stället torde få bringas till bankoutskottets

kännedom genom muntlig föredragning och genom att vederbörliga handlingar

överlämnas till utskottet.

Förutsättningarna för Tumba bruks fortsatta drift med nuvarande omfattning

av verksamheten

När den tillkallade utredningsmannen först gått att undersöka förutsättningarna

för Tumba bruks fortsatta drift med nuvarande omfattning av

verksamheten, har han anfört bl. a. följande:

»Den år 1939 installerade fourdriniermaskinen med en arbetsbredd av 1,3 meter,

som alltjämt är brukets enda pappersmaskin, möjliggjorde på sin tid ett frångående

av den tidigare tillverkningen av handgjort arksedelpapper och en övergång

till uteslutande maskintillverkat arkpapper. Från år 1944 medgav den då

ändrade instruktionen för brukets verksamhet att maskinens kapacitet fick ut
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

23

nyttjas även för tillverkning av civilpapper, och för detta ändamål kompletterades

pappersmaskinen bl. a. även med ett s. k. långviraparti vid sidan av den

befintliga rundviran. Avsikten med denna kompletterande tillverkning var i

främsta rummet att söka förbättra lönsamheten.

Civilpapperstillverkningen inriktades redan från början på specialiteter i höga

kvaliteter som lämpade sig för brukets egenart i övrigt och som i stort sett då ej

tillverkades inom landet.

Detta tillverkningsprogram har genomförts på ett mycket förtjänstfullt sätt

och har för tumbaproduktionen undan för undan lyckats skapa en värdefull

goodwill såväl på den inländska som de utländska marknaderna. Den goda kundkrets

som bruket härigenom tillvunnit sig har även bidragit till att tillverkningen

med åren kunnat kvantitativt ökas och alltmera anpassas till för bruket speciellt

lämpade papperstyper och specifikationer. Leveransvärdet för civilpapper var år

1961 3 762 000 kr. med ett medelpris av 4 150 kr. per ton netto, ett för svenska

förhållanden mycket tillfredsställande årsmedelpris för icke manufakturerat papper.

För innevarande år (avser 1962) synes medelpriset bliva oförändrat.

Av största betydelse är den omständigheten att samtidigt med att denna nya

tillverkning inarbetats har mycket betydande arbeten utförts för allmän upprustning

och driftsrationalisering inom bruket i dess helhet. De totala kostnaderna

för upprustning av industrianläggningar och bostäder har under de senaste tio

åren uppgått till 3 132 000 kr., som påförts brukets driftskostnader. Härjämte har

under samma period investerats i nyanläggningar 3 449 000 kr., medan avskris - ningar gjorts med 2 194 000 kr. Det bokförda nettovärdet för hela bruket var per

31 december 1961 6 144 000 kr., varav för fastigheter och maskiner 3 661 000 kr.

och för lager m. m. 2 483 000 kr. Någon lagerreserv inrymmes ej i dessa värden.

Bruket är som en följd härav för närvarande i gott skick och har därjämte en

mycket värdefull tillgång i personalens särskilda yrkesskicklighet i tillverkning

av kvalitetspapper. De vidtagna underhålls- och rationaliseringsåtgärderna, som

inneburit såväl en genomgripande modernisering av 1939 års pappersmaskin som

en praktiskt taget fullständig förnyelse av den maskinella utrustningen i avdelningarna

för fiberberedning och för papperets efterbehandling, förpackning etc.,

har även bidragit till att hålla produktionskostnaderna per ton vid en relativt

rimlig nivå, om man tager hänsyn till den allmänna ökningen i personallönerna.

Dessa åtgärder har därjämte möjliggjort den goda ordning som nu råder i brukets

olika avdelningar liksom ifråga om brukets bostadsbestånd.

Om sålunda brukets underhåll och skötsel kan givas gott vitsord, får förklaring

till det förhållandet, att de senaste årens driftsöverskott ej blivit större än att

desamma i huvudsak förmått bära de i och för sig behövliga kostnaderna för

underhåll och rationalisering jämte viss avskrivning, sökas i andra avseenden.

Av ej oväsentlig betydelse torde härvidlag vara det förhållandet att sedelpapperstillverkningen

under de senaste åren fått kvantitativt begränsas, vilket uppenbarligen

skett i avsikt att förebygga onödigt lager vid den förutsedda övergången

från ark- till rullpapper. Denna begränsning har i viss utsträckning försvårat

den löpande planeringen av civilpapperstillverkningen. Bruksledningen

har ej heller av dylikt papper ansett sig kunna arbeta med alltför stort lager och

av denna anledning ej vågat göra utfästelser om ökade leveranser till kundkretsen

med risk för utebliven leverans i den händelse att det under tiden skulle uppkomma

nytt behov av sedelpapper, vilket senare alltid måste givas preferens i

tillverkningsschcmat på bekostnad av civilpapperet.

Dessa svårigheter bör likväl vara av övergående natur, då man bör utgå ifrån

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

att det skall visa sig möjligt att framöver samordna tillverkning och utleverans

av sedelpapper.

Delvis sammanhängande med berörda svårighet torde även vara att bruket

drivit tillverkningen med endast 17 arbetsskift per vecka, emot numera inom

pappersindustrin allmänt tillämpad s. k. lielkontinuerlig drift, innebärande 21

arbetsskift per vecka. Den helkontinuerliga driften kräver visserligen något utökad

personal och samtidigt viss lönekompensation, men därigenom ökas även

möjligheten till bättre lönsamhet som en följd av det fullständigare utnyttjandet

av den maskinella kapaciteten. Ett maximalt utnyttjande av kapaciteten är av speciell

betydelse för kostnaden för sedelpapperet, enär densamma enligt gällande

bokföringsregler i stort sett utgör skillnaden mellan brukets samtliga löpande

kostnader och inkomsterna för civilpappersleveranserna. Givet är att brukets

fasta kostnader ej kunna anpassa sig efter produktionens år för år skiftande sammansättning,

och desamma gå därför ut över priset för sedelpapper under år

då tillverkningen därav mera avsevärt understiger den normala.

En särskilt besvärande kostnadsfaktor består därjämte i utgifterna för köpt

elkraft. Med av Statens \ attenfallsverk tillämpade taxor är årets pris inklusive

elskatt 7,92 öre per kWh, som motsvarar en kostnad av ej mindre än ca 275 kr.

per ton papper, vilket torde vara rekordhögt inom pappersindustrin. Även här

begränsar den nuvarande ringa omfattningen av brukets produktion möjligheterna

till billigare kraft genom egen värmekraftframställning.»

I avsikt att bilda sig en uppfattning om hur driftsresultatet skulle ställa

sig, därest å ena sidan en mera normal sedelpapperstillverkning (beräknad

till omkring 75 ton per år) kunde upprätthållas, kompletterad med fullt

utnyttjad kapacitet för civilpapper vid 17-skiftsvecka, och å andra sidan

samma sedelpapperstillverkning, kompletterad med likaledes fullt utnyttjad

kapacitet för civilpapper vid 21-skiftsvecka, har utredningsmannen genomfört

särskilda räntabilitetskalkyler för de båda alternativen. I dessa

kalkyler, som vad gäller lönekostnaden utgått från 1962 års lönenivå och

inkluderat kostnader för dels amortering och ränta på investerat kapital

och dels ränta på i rörelsen utnyttjat rörelsekapital, har vidare antagits,

att sedelpapperet skulle levereras till riksbanken till ett pris av 15 000 kr

per ton, som anses motsvara ett normalt marknadspris i dag, och att civilpappersproduktionen

kan avsättas till samma medelpris som under år

1961 eller till 4 150 kr. per ton. Kalkylerna har utvisat, att driften vid 17- skiftsvecka skulle ge ett beräknat underskott av 229 000 kr. per år* medan

drift vid 21-skiftsvecka skulle ge överskott av 280 000 per år.

Medan bruket sålunda med nuvarande uppläggning av driften i 17 skift

per vecka även vid en normal sedelpappersproduktion redan nu skulle ge

ett klart underskott, måste det konstateras, att även det efter en eventuell

Övergång till 21-skiftsvecka kalkylerade möjliga överskottet är för litet

för att ge någon betryggande marginal. Det lämnar, som utredningsmannen

anmärker, intet utrymme för ytterligare kostnadsstegringar eller prisfall

på brukets produkter. Utredningsmannen finner för sin del, ätt utredningen

synes »bekräfta det av riksdagens revisorer gjorda uttalandet, att brukets

nuvarande storlek och produktionskapacitet icke medgiver att tillverkningen

kan bedrivas tillräckligt rationellt, eller med andra ord att den utökning av

kapaciteten till ca 1 000 årston Sedel- plus civilpapper, som baserats på dert

år 1939 installerade och senare förbättrade pappersmaskinen, nu ej längré

är tillfyllest.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

25

Möjligheterna att genom utvidgad produktion förbättra brukets lönsamhet

Sedan utredningsmannen kommit till sin anförda slutsats beträffande

möjligheterna att vid nuvarande omfattning av verksamheten vid bruket

komma fram till en långsiktigt sett tillfredsställande räntabilitet, har han

gått till en undersökning av möjligheterna att genom en utvidgning och komplettering

av brukets nuvarande produktion vinna motsvarande syfte. Han

erinrar om att överslagsberäkningar, som vid olika tidigare tillfällen gjorts

av brukets nuvarande chef, har visat på nödvändigheten av utökad kapacitet

för att få en bättre bas för brukets verksamhet och anför i sammanhanget

bl. a. följande:

»I dessa utredningar bl. a. framfört förslag om kompletterande produktion av

s. k. waddings (sanitetspapper av mjuka och tunna typer) innebär en i och för

sig enkel tillverkning vid relativt låga investeringskostnader. Lönsamheten härav

torde likväl numera vara tvivelaktig, sedan under senare år ej mindre än tolv

svenska företag engagerat sig i dylik produktion samtidigt som nya och mycket

konkurrenskraftiga produktionsenheter vuxit upp inom Europa i övrigt och i

Amerika.

Även inom området för skriv- och tryckpapper har ökad produktion vid nya

stora enheter skärpt priskonkurrensen därhän att lönsamheten är relativt svag

vid företag som ej har möjlighet att samtidigt producera mera specialbetonade

papperstyper i större skala.

Så långt det är möjligt synes det vara önskvärt att en utökad produktion i

Tumba inriktas på papperstyper som för närvarande ej tillverkas i Sverige, så

att konkurrens med befintliga pappersbruk undvikes eller i varje fall reduceras

till minsta möjliga. Det bör nämnas att Sveriges import av papper visat en långsamt

stigande tendens under en följd av år. Importvärdet översteg under 1961

80 mkr och synes i år komma att ligga vid närmare 90 mkr.

En grundläggande förutsättning för utbyggnad i Tumba måste vara att den nuvarande

maskinen (i fortsättningen betecknad Sektion I) utnyttjas till sin fulla

kapacitet genom helkontinuerlig drift och att densammas tillverkning i första

hand alltjämt skall tillgodose behovet av svenskt sedelpapper. För denna tillverkning

liksom för den nuvarande kompletterande produktionen av civilpapper,

vilken senare i regel sker i relativt små serier, lämpar sig denna sektion mycket

väl, medan däremot ytterligare en maskin av liknande typ icke för närvarande

kan göras lönsam.

För att komma till förbättrad och mera varaktig lönsamhet vid bruket är det

enligt min uppfattning nödvändigt att syfta till en relativt stor kapacitetsförstärkning

med inriktning på mycket kvalitetskrävande papperstyper.»

Efter olika företagna undersökningar, däribland en särskild marknadsundersökning,

avseende marknaden i en rad viktigare industriländer, samt

vissa upptagna preliminära försäljningskontakter, har utredningsmannen

stannat för att föreslå, att Tumba bruk bör upptaga tillverkningen av ett

visst industriellt specialpapper i hög prisklass, för vilket marknaden sedan

en tid karakteriserats av en tydlig underförsörjning. Ifrågavarande specialpapper,

beträffande vilket närmare uppgifter av förut anförda skäl torde

få delgivas bankoutskottet i särskild ordning, tillverkas f. n. av ett litet

antal tillverkare i världen. Existerande svenska pappersbruk saknar enligt

utredningsmannen erforderlig teknisk utrustning för dess framställning,

varför upptagande av den föreslagna produktionen vid Tumba icke skulle

leda till intrång på övrig svensk pappersindustris verksamhet och avsätt
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

ningsmöjligheter. De mycket höga kvalitetskraven för papperet i fråga nödvändiggör,

dels att den maskinella utrustningen ej endast för fiberberedningen

och själva pappersmaskinen utan även för papperets efterbehandling

blir av högsta klass, dels att kapaciteten, även vid låga maskinhastigheter,

blir relativt stor. Detta medför å ena sidan, att investeringskostnaderna

ställer sig höga, men å andra sidan att lönsamheten kan beräknas

bli tillfredsställande.

I samarbete med en maskintillverkare och anlitade konsulter har en principprojektering

av den erforderliga tekniska utrustningen för en ny produktionsenhet

vid Tumba, avsedd för den ifrågavarande produktionen, upptagits

och genomförts så långt, att ett erforderligt underlag för en bedömning

av projektets tekniska och ekonomiska genomförbarhet erhållits. En

motsvarande översiktlig projektering av erforderliga byggnader har likaledes

genomförts liksom i sammanhanget nödvändiga tekniska utredningar

rörande grundförhållanden samt frågor rörande vatten-, ång- och kraftförsörjningen

för den tänkta anläggningen. Samtliga nu ifrågavarande utredningar

torde, därest bankoutskottet så önskar, i särskild ordning få delgivas

utskottet. De på grundval av de nämnda utredningarna byggda förslagen

om anläggningarnas utformning innebär bl. a. att vattenförsörjningen

avses ordnad från nu av bruket disponibla vattentäkter och att ångförsörjningen

anordnas så, att ca en tredjedel av den nya produktionsenhetens

avsevärda elkraftförbrukning kan tillgodoses genom alstring avegen

s. k. mottryckskraft, samt vidare att en ny kontorsbyggnad skall uppföras

för att bereda laboratorieutrymmen i brukets nuvarande kontorslokaler.

De 1962 beräknade erforderliga investeringarna framgår av följande

sammanställning:

Maskinell och elektrisk utrustning jämte reservdelar, frakter,

tull och montage.................................... 33 500 000 kr

Byggnader, vattenförsörjning, avlopp och vägar ............ 11 500 000 »

Omsättningsskatt 2 800 000 »

Projektering, hyggnadskontroll och oförutsedda utgifter 1 800 000 »

Summa 49 600 000 »

Ovanstående beräkning av kapitalbehoven avser, som angivits, den rena investeringskostnaderna

och innefattar icke de efter anläggningarnas färdigställande

för driften erforderliga behoven av rörelsemedel, för vilka belopp

och räntekostnader beräknats i samband med de framlagda, nedan omnämnda

räntabilitetskalkylerna för projektet.

Företagsformen för Tumba bruk

Utredningsmannen erinrar om att riksdagens revisorer i sin berättelse år

1961 utförligt relaterat de överväganden, som vid skilda tillfällen tidigare

framförts om ändamålsenlig företagsform för Tumba pappersbruk, och

därvid bl. a. anfört, att tiden nu får anses vara inne att taga definitiv ställning

till detta spörsmål. För egen del anför utredningsmannen i detta

ärende följande:

»I mina undersökningar har jag i detta avseende även kommit till den uppfattningen

att det ur företagsekonomisk synpunkt vore en obetingad fördel om

verksamheten vid bruket snarast möjligt kunde givas formen av ett aktiebolag.

Den nuvarande förvaltningsformen är i hög grad tungrodd och till hinder för

den smidighet varmed ett företag, som i den utsträckning pappersbruket redan

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

27

nu arbetar och som till den ojämförligt största delen har att avsätta sin produktion

på den allmänna in- och utländska marknaden, bör kunna handla för att

vara ett effektivt arbetande och konkurrenskraftigt företag. Ej minst betydelsefullt

är det att bruket skulle i aktiebolagsform få ökade möjligheter att rekrytera

och behålla kvalificerad teknisk och administrativ personal, och därigenom även

bidraga till att på längre sikt åt samtliga i företaget arbetande säkra trygghet

och arbetsstimulans.

De mera väsentliga frågor av administrativ och finansiell natur som uppkomma

vid ombildning till aktiebolag torde vara följande.

Som huvudlinje för allmänna anställningsvillkor, löneavtal, pensionsförhållanden

och eventuella övriga förmåner förutsättes samma normer som de vilka allmänt

gälla inom pappersindustrin. Det bör ankomma på bolagsstyrelsen och verkställande

direktören att närmare förhandla och göra upp om löner och anställningsvillkor.

Om nämnda huvudlinjer sålunda förutsättas ifråga om nyanställningar och i

fall av individuella löneförändringar som föranledas av ändrade arbetsuppgifter,

får man utgå ifrån att särskilda övergångsnormer få gälla för de nu anställda såväl

tjänstemän som arbetsledare och arbetare, så att någon försämring av desammas

samlade ekonomiska förmåner, såsom beträffande de statliga pensionsgrunderna,

semesterförmåner o. dyl. ej sker. Förhandlingar härom bör kunna följa

samma linjer som vid övergång till aktiebolagsform gjorts beträffande t. ex. Statens

Reproduktionsanstalt, Karlskronavarvet och Statens Skogsindustrier.

Då bruket efter övergång till bolagsform icke rimligen ur konkurrenssynpunkt

bör belastas med högre utgifter för pensioner, semesterförmåner el. dyl., föranledda

av de statliga bestämmelserna för bolagsbildningen i relation till motsvarande

villkor inom pappersindustrin i övrigt, förutsättes att Riksbanken eller

Statsverket kompenserar bolaget för dessa särskilda utgifter. Av samma anledning

bör bolaget ej heller belastas med pensionskostnader för vid övergångstillfället

redan pensionerad personal. En skriftlig avräkning rörande de personer

som beröras av dessa särskilda förmåner med angivande av kostnadsbelopp bör

lämpligen upprättas.

Det synes riktigt att det föreslagna bolagets aktiekapital tillföres värdet av det

nuvarande Tumba pappersbruks fasta tillgångar enligt vid överlåtelsen upprättad

balansräkning. Vid bokslutet per 31/12 1961 voro dessa tillgångar bokförda

med 3 661 000 kr. Vid samma tillfälle gällde följande taxeringsvärden för dessa

tillgångar:

för bostadsfastigheter ...................................... 1 188 000 kr

Brukets rörliga tillgångar, som i balansräkningen per 31/12 1961 voro upptagna

med 2 483 000 kr och som utgöras av lager av råvaror, materiel och fabrikat samt

av fordringar och kontanttillgångar, förutsättes få disponeras av bolaget som lånekapital

med därå löpande gängse ränta. Det angivna värdet av lager inrymmer

icke någon lagerreserv.

Det bokförda värdet av de rörliga tillgångarna motsvarar 52,5 % av årets totala

utgifter, men då någon ränta på detta kapital ej hittills beräknats torde man

kunna gå ut ifrån att brukets nuvarande rörelse kräver ett rörelsekapital av 55

å 60 % av det löpande årets utgifter.

Brukets nuvarande tillgångar äro ej brandförsäkrade, ej heller finnes försäkringar

mot maskinhaverier eller mot driftsavbrott. Några försäkringsvärden har

» fabriksfastigheter

» maskiner ......

» markvärden in. m.

994 700 »

2 130 200 »

671 200 »

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

i samband med denna översyn av verksamheten ej kunnat beräknas, då detta

förutsätter förvärdering av varje särskilt objekt. I samband med övergång till

bolag måste därför aktuella försäkringsvärden för anläggningar, maskiner, lager

etc. fastställas, då bolaget ej kan antagas kunna stå självrisk. Samma gäller även

i fråga om maskinförsäkringar och försäkring mot rörelseförluster på grund av

stillestånd vid brandskador eller maskinhaverier.

Den planerade utbyggnaden kräver enligt beräkning en total nyinvestering av

49,6 mkr. Av detta kapital synes ca 47 % eller 23,3 mkr böra finansieras som

aktiekapital. Tillsammans med det bokförda motvärdet av Tumba pappersbruks

nuvarande fasta tillgångar, som per 31/12 1961 utgjorde 3,7 mkr, behöver sålunda

det nya bolagets aktiekapital uppgå till 25 mkr. Resterande del av nyinvesteringen

26,3 mkr jämte ränteutgifter under byggnadsåren (beräknade till 4 mkr)

samt rörelsekapital för de båda sektionerna (16,7) eller tillsammans 45 mkr bör

vara lånekapital, varav 30 mkr i form av långfristigt lån. Av det nämnda lånekapitalet

representeras 2 plus 2,5 mkr av det nuvarande brukets i anläggningar

och lager bundna kapital, medan ytterligare ca 30 mkr erfordras i takt med färdigställandet

av Sektion II och resterande 10,5 mkr när nämnda sektion kan tagas

i drift.

Det egna kapitalet skulle enligt denna beräkning utgöra ca 36 % av normal

balansomslutning vid tiden för igångkörning av Sektion II.

Bolagets styrelse synes lämpligen böra vara minst tre och högst fem ordinarie

ledamöter, med högst två suppleanter. Ur administrations- och arbetssynpunkt

torde det vara en fördel att bolagets verkställande direktör ingår i styrelsen.

Revisorernas antal synes böra vara minst två och högst tre ordinarie, varav en

auktoriserad, med högst två suppleanter, varav en auktoriserad.

Som bolagets firmanamn föreslås Tumba Pappersbruks Aktiebolag.»

Genomförda Iönsamhetsberäkningar

Utredningsmannen har i samband med sina utredningar och förslag framlagt

specificerade lönsamhetskalkyler för Tumba bruk efter ett genomförande

av den föreslagna produktionsutvidgningen. Av förut anförda skäl

bör det icke komma i fråga, att dessa kalkyler, som naturligen bygger på

uppgifter vilka offentliggjorda skulle äventyra vitala affärsintressen i samband

med projektet, göras offentliga. Kalkylerna torde för den skull få

bringas till bankoutskottets kännedom i särskild ordning. I detta sammanhang

kan fullmäktige endast konstatera, att de framlagda kalkylerna enligt

fullmäktiges mening synes vara genomförda med försiktighet och väl tilltagna

säkerhetsmarginaler. Kalkylerna har genomförts för två efter varandra

följande 5-årsperioder, alltså inalles för en 10-årsperiod efter den

föreslagna nya anläggningens igångkörning. De tar sålunda hänsyn icke

endast till räntabilitetsläget vid nämnda tidpunkt utan även till möjliga

kostnadsstegringar under perioden. En betydande successiv ökning av löneoch

råvarukostnader har förutsetts i kalkylen. Å inkomstsidan har ingen

motsvarande prisuppgång beräknats utan i stället antagits, dels att den

nya huvudprodukten kommer att få vidkännas en mycket väsentlig och

under hela perioden bestående prissänkning, dels att, vad gäller brukets

nuvarande produktion, sedelpapperet skall ersättas av riksbanken med

15 000 kr. per ton eller väsentligt mindre än f. n. och övrig produktion

under hela perioden avsättas till nuvarande priser. Kapitalkostnader och

andra kostnader under byggnadstiden har belastats kalkylerna. Ett uppenbart

högt tilltaget rörelsemedelsbehov för tiden därefter med räntekost
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

29

nader härför har beräknats, och likaså har försiktigtvis räknats med en

lång inkörnings- och intrimningstid för den nya anläggningen, innebärande

ett mycket lågt kapacitetsutnyttjande under periodens början, vilket därefter

endast sakta antages stiga. Med dessa försiktiga antaganden visar

de genomförda kalkylerna, som i sina detaljer torde få redovisas för bankoutskottet,

en fullt tillfredsställande räntabilitet för det utbyggda bruket redan

under den första 5-årsperioden efter utbyggnadens genomförande och

en mycket god sådan för den därpå följande 5-årsperioden.

Vid sidan om den här summariskt redovisade huvudkalkylen, som utgått

ifrån att den nya produktionsenheten från första början användes uteslutande

men som nämnt med från starten lågt och därefter endast successivt

stigande kapacitetsutnyttjande för tillverkning av det avsedda specialpapperet,

har alternativa räntabilitetskalkyler genomförts. Dessa har baserats

på antagandet, att på grund av avsättningssvårigheter eller annat den nya

produktionsenhetens kapacitet endast delvis, eller i ett extremfall inte alls,

kan utnyttjas för den tilltänkta specialproduktionen och att resterande

kapacitet måste inriktas på produktion av produktionstekniskt närstående

men billigare papperskvaliteter. Även vid denna alternativproduktion, som

avser prisbilliga papperskvaliteter med en stor och i den meningen mera

betryggande marknad, visar de genomförda kalkylerna, som för övrigt uppgjorts

med samma säkerhetsmarginaler beträffande kostnader och råvarupriser

som huvudkalkylerna, en räntabilitet lör det utbyggda bruket, som

synes bli tillfredsställande och även i ogynnsammaste produktionsalternativ

acceptabel.

Marknadsundersökningar och försäljningskontakter

Som förut nämnts har genom en välkänd internationell märket researchorganisation

en systematisk marknadsundersökning, avseende en rad viktigare

industriländer, genomförts i syfte att belysa den nuvarande marknaden,

dess utvecklingstendenser, nuvarande produktion och produktionskapaciteter

etc. för det specialpapper, som det föreliggande förslaget till

utbyggnad av Tumba bruk avser. Marknadsundersökningen, som bortsett

från de affärsintressen för Tumba bruks vidkommande den berör, även

av hänsyn till däri meddelade informationer om övriga producenters förhållanden,

icke kan göras offentlig utan i särskild ordning får delgivas

bankoutskottet, har icke givit anledning till korrigering av de bedömningar

och slutsatser beträffande den tilltänkta nya produktionen, som de genomförda

utredningarna i övrigt utmynnat i.

Den genomförda undersökningen synes bekräfta, att marknaden för den

ifrågavarande specialprodukten, ehuru icke »stor» jämförd med andra

pappersområden, kan betecknas som intressant. Produkten har en stabil

användning, direkt relaterad till den ekonomiska och industriella utvecklingen

i världen, och därmed eu avsättning som knappast behöver befaras

vara underkastad modeväxlingar eller andra kortsiktiga variationer. Särskilda

försök att i samband med undersökningen utröna risken för uppkomsten

av substitut, som kunde tänkas tränga ut papperet i fråga från

dess nuvarande användningsområde, har bekräftat att vissa men mångdubbelt

dyrare sådana substitut existerar, vilka dock entydigt antages icke

nämnvärt kunna ytterligare öka sin användning på papperets bekostnad.

Undersökningen synes ge vid handen, att eu påtaglig underförsörjning av

marknaden för det ifrågavarande specialpapperet hittills förelegat. Efter
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

frågan förefaller av undersökningen att döma vara förhållandevis föga

konjunkturkänslig och uppvisar en tillfredsställande årlig tillväxt. Den

nuvarande produktionen är fördelad på ett relativt litet antal tillverkare

och ställer så speciella krav på erforderlig teknisk utrustning och annat,

att en snabb ökning av antalet tillverkare icke är sannolik. Eu snabb ökning

av utbudet genom att undersysselsatt kapacitet hos annan pappersproduktion

insättes synes av samma skäl och med hänsyn till de höga kvalitetskraven

på produkten vara i det närmaste utesluten. En viss utbyggnad avnuvarande

produktionskapacitet hos de etablerade producenterna ute i världen

synes vara under genomförande. Existerande kapaciteter och produktionsenheter,

inklusive nyssnämnda nytillskott, synes emellertid med hänsyn

till olika i sammanhanget relevanta omständigheter kunna karakteriseras

så, att en ekonomiskt dimensionerad och konkurrenskraftig ny

produktionsenhet, förfogande över adekvata försäljningsresurser, bör ha

goda utsikter att komma in på marknaden och där erövra en tillfredsställand

marknadsandel. Om och när en sådan ny produktionsenhet en gång

lyckats etablera sig, bör den på grund av antydda förhållanden ha bättre

förutsättningar än i fråga om flertalet andra papperstillverkningar att

trygga en långsiktigt stabil avsättning och sysselsättning.

Som framgått redan av den närmast föregående redogörelsen får frågan

om försäljningens ordnande i samband med en så speciell och, relativt

sett, i marknadssammanhang »liten» produkt som den här avsedda en särskild

betydelse. Med hänsyn härtill och till att möjligheterna att för rimliga

kostnader bygga upp en tillräckligt slagkraftig egen försäljningsorganisation

för en så förhållandevis liten industriell enhet, som Tumba bruk

även efter den föreslagna utbyggnaden skulle utgöra, kan bedömas som

tveksamma, har det varit naturligt att som ett led i de övriga utredningarna

i frågan även ägna de mera praktiska försäljningsproblemen uppmärksamhet

och förberedande undersökningar. En möjlighet, som därvid synts

värd att överväga, har varit att överlämna försäljningen till någon existerande

organisation med redan utbyggda resurser för uppgiften. Vissa

förberedande kontakter i sådant syfte har inletts och, så långt de på frågans

nuvarande stadium kunnat fullföljas, synts ge vid handen att möjligheter

föreligger att på denna väg finna en tillfredsställande lösning av försäljningsproblemen.

Det behöver icke sägas, att fullmäktige på denna punkt

av hänsyn lika mycket till motparternas som till Tumba bruks egna intressen

ej kan offentligt redovisa dessa kontakter. Mera preciserade uppgifter

kan emellertid, om så önskas, delgivas bankoutskottet.

Bankofullmäktiges ställningstagande

Brukets nuvarande situation

När bankofullmäktige för egen del haft att taga slutlig ställning till de

genomförda utredningarna och de i samband därmed framkomna förslagen,

har fullmäktige icke kunnat undgå att influeras av ett allmänt intryck

av stigande svårigheter att vid nuvarande omfattning och utformning av

driften vid Tumba driva verksamheten ekonomiskt. En sådan bedömning

har som bekant också redan tidigare föranlett propåer om en omgestaltning

av brukets tillverkning eller dess nedläggning. Det är visserligen riktigt,

att till viss och väsentlig del de särskilda svårigheter för brukets verksamhet,

som på den allra senaste tiden uppmärksammats, är att hänföra till

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

31

speciella och övergående förhållanden, nämligen övergången till rotationstryck

vid sedeltryckeriet och därmed följande omläggning av pappersbrukets

pappersleveranser. Detta kan i och för sig ge fog för förhoppningar

om vissa förbättringar i brukets situation, när därmed förknippade övergångssvårigheter

övervunnits. Det är emellertid samtidigt ofrånkomligt,

att framför allt de stigande lönekostnaderna på ett mera varaktigt och långsiktigt

sätt gjort det allt svårare för att inte säga omöjligare att vidmakhålla

en ekonomiskt försvarlig drift vid bruket under nu givna förutsättningar

med avseende på brukets utrustning och storlek. Det kan, allmänt

sett, med skäl ifrågasättas, om inte den ekonomiska och tekniska utvecklingen

numera gått därhän, att i varje fall i länder med våra lönekostnader

och vår konkurrens på marknaden det i dag får sägas vara i det närmaste

ogörligt att driva papperstillverkning, även finpapperstillverkning, i så små

enheter, som det här är fråga om. Det torde utan vidare kunna fastslås, att

i varje fall om det gällde nystartande av ett företag, ingen pappersfabrikant

i något land med nuvarande västerländska löner samt nuvarande krav på

ingenjörsresurser, försäljningsresurser och möjligheter att följa en här

som på andra områden accelererad teknisk utveckling skulle kunna ens

överväga att driva papperstillverkning i en produktionsenhet med en enda

liten pappersmaskin med 1,3 meters virabredd, som är allt vad Tumba

i dag förfogar över. Det säger redan något om svårigheten i den uppgiften,

om man nämner, att den maskin som projekterats för den nu föreslagna

utbyggnaden av Tumba med en personalstyrka på icke stort mer än hälften

av Tumbas nuvarande och med en produktionsinriktning, som avser papper

i, bortsett från sedelpapperet, en närmast högre prisklass än Tumbas hittillsvarande

tillverkning, skulle åstadkomma en kvantitetsmässigt tio gånger

större produktion än den nuvarande Tumba-maskinens. Ser man frågan

mot bakgrunden av sådana exempel, som lätt kunde kompletteras med

andra, är det knappast anmärkningsvärt, att driften vid Tumba i dag kämpar

med svårigheter. Det anmärkningsvärda blir i stället snarare, att driften

där hittills och så länge givit så goda resultat som den har.

Om man tar hänsyn till att de utvecklingstendenser av teknisk och ekonomisk

art, som lett till de nuvarande vanskligheterna, säkerligen icke kan

betraktas som enbart tillfälliga och övergående utan måste ses som mer

eller mindre bestående och även i fortsättningen bestämmande för förutsättningarna

för brukets drift, är det svart att undga slutsatsen, att bara

två alternativ är realistiska för det ställningstagande med avseende på brukets

framtid, som nu påkallas. Antingen måste bruket byggas ut till en

ekonomiskt livsduglig storlek eller också måste driften nedläggas.

Nedläggning av driften eller utbyggnad

När fullmäktige sökt taga ställning till dessa båda alternativ har i dag

i stort sett samma skäl synts tala mot en nedläggning av bruket, som anförts

däremot vid tidigare tillfällen, da frågan om brukets nedläggning

varit aktuell. En nedläggning av den egna sedelpappersproduktionen skulle

för riksbankens vidkommande medföra vissa icke helt oväsentliga olägenheter

dels med hänsyn till kontrollen av sedelpappersdispositionerna och

dels med hänsyn till försörjningstryggheten. Vad den förstnämnda aspekten

på frågan beträffar har, även om uppgiften självklart icke är oöverkomlig,

övergången till rullpapper för rotationstryck närmast gjort kontrollen

vanskligare än förut. Även synpunkten på försörj ningstryggheten måste

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

tillmätas minst samma vikt i dag som förut, eftersom det numera närmast

skulle vara mindre sannolikt än tidigare, i varje fall om pris- och kvalitetssynpunkter

över huvud taget finge beaktas, att leveranserna kunde placeras

hos någon inhemsk tillverkare, som i så fall för riksbankens begränsade

behov finge upptaga denna mycket speciella tillverkning och göra det i

tävlan med utlandets specialiserade stortillverkare av sedelpapper. Det är

riktigt, att båda de olägenheter det här är fråga om kunde kompenseras,

men det kunde ske endast till priset av ökade kontroll- respektive lagringskostnader.

Härtill kommer, att inte ens en nedläggning av Tumba kan

befria riksbanken från alla kostnader, som f. n. hänföres till bruket. Alla

redan utgående pensioner — förra året 378 000 kr. — skulle i varje fall

kvarstå. Vid en nedläggning av bruket skulle väl förmodligen därtill komma

ytterligare utgifter för omedelbar förtidspensionering av vissa äldre arbetare

och tjänstemän, eventuellt också andra former av avskedsersättningar

för övriga anställda. Tillsammantagna med förutnämnda ökade kontrolloch

lagringskostnader skulle dessa och andra awecklingskostnader lätt

nog kunna bli sådana, att de lagda till priset på utifrån inköpt sedelpapper

för avsevärd tid framåt förde upp riksbankens sedelpapperskostnad till

en nivå, som låge långt över vad i varje fall ett reorganiserat Tumba borde

kunna erbjuda.

Ur mera allmänna synpunkter skulle en nedläggning av Tumba innebära

en betydande kapitalförstöring och att åtminstone potentiellt värdefulla

produktionsresurser lämnades outnyttjade. Fabriksanläggningar och

maskiner, som under nuvarande driftsbetingelser väl kan sägas inte ha

något egentligt företagsmässigt värde, men som ändock har ett betydande

substansvärde och som ända fram till nu dragit kostnader i årligen genomförda

nyinvesteringar, skulle vara tillspillogivna. Över hundratalet bostadslägenheter,

många relativt nyligen upprustade och moderniserade, skulle

eventuellt inte kunna fortsättningsvis nyttiggöras, i varje fall inte annat

än till priset av att riksbanken för denna uppgift bibehöll en särskild, besvärlig

och ekonomiskt säkerligen föga meningsfylld fastighetsförvaltning.

En snar försäljning av bostäderna skulle redan på grund av byggnadssättet

vara svårgenomförbar, med hänsyn till intresset av en förnuftig markdisposition

val närmast utesluten. Den tillgång, som utgöres av personalens

särskilda yrkesskicklighet och erfarenheten av en specialiserad produktion

av papper av hög kvalitet, skulle också i stort sett gå förlorad. Sist

men inte minst skulle riksbanken, trots de ekonomiska ersättningar den

finge vara beredd att vidkännas, som arbetsgivare inte kunna bortse från

de rent sociala konsekvenserna av en nedläggning av pappersbruket. Dessa

skulle vara mest kännbara för och hårdast drabba de äldre anställda och

deras familjer, men de skulle med hänsyn till de speciella och i Stockholmsregionen

i övrigt föga efterfrågade yrkeskvalifikationer, Tumbas anställda

representerar, för de allra flesta av dem betyda ett tvång antingen till övergång

till nya yrken eller till avflyttning till andra pappersbruksorter. Eftersom

den senare utvägen i varje fall under nu rådande konjunkturer för

pappersindustrien inte ter sig lättframkomlig och även av andra kända skäl

knappast skulle vara attraktiv för de anställda själva, finge man räkna med

betydande omställningssvårigheter.

Fullmäktige har av dessa skäl funnit sig icke kunna påtaga sig ansvaret

för att förorda en nedläggning av driften vid Tumba. En sådan skulle medföra

påtagliga om också icke oöverkomliga olägenheter och risker för riks
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1965

33

bankens sedelpappersförsörjning, innebära en misshushållning med materiella

och mänskliga tillgångar samt medföra sociala konsekvenser för

de anställda. Rent ekonomiskt skulle en nedläggning av driften knappast

vara mera försvarbar än dess fortsättande i nuvarande form och omfattning.

Det bör anmärkas, att fullmäktige ansett, att den sist antydda möjligheten

— att trots den ekonomiska situationen helt enkelt fortsätta driften

vid Tumba i oförändrad form och omfattning •— inte kan övervägas som

ett allvarligt alternativ. Valdes den vägen, finge man avskriva alla lönsamhetsanspråk

och vara beredd att permament bära en viss årlig förlust.

En nu genomförd undersökning har visat, att, — om ett normalt marknadspris

på sedelpapperet av lö kr. per kg beräknas — icke ens en övergång

till 21-skiftsvecka skulle ändra detta faktum. Därtill skulle i längden

en drift av bruket, som medvetet accepterade förluster som ofrånkomliga,

via sådana faktorer som ökade svårigheter att rekrytera och behålla kvalificerad

teknisk personal, utebliven eller eftersatt teknisk utveckling,

uppgivna ambitioner och över huvud taget sänkt moral i hela verksamheten

leda till en fortgående försämring över lag av brukets förhållanden,

som snart nog kunde befaras bl. a. äventyra den civilproduktion, som dock

även nu svarar för en dominerande del av brukets sysselsättning och intäkter.

Liksom för den i frågan tillkallade utredningsmannen har slutsatsen

även för fullmäktige blivit, att det riktiga måste vara att genom en utbyggnad

av bruket göra det till en ekonomiskt bärkraftig enhet eller, med andra

ord, att tillföra det en utvidgad produktion, som kan ge bruket en bättre

bas för sin verksamhet, en ekonomiskt bättre dimensionerad produktionsutrustning

och ett bättre underlag för att bära de ofrånkomligen relativt

höga fasta kostnader, som redan sedelpappersframställningen medför. Fullmäktige

har också övertygats om att Tumba bruk utifrån sina nuvarande

förutsättningar har möjligheter att framgångsrikt genomföra en sådan

utbyggnad.

Utredningsmannens förslag till utbyggnad av bruket

Det förslag som den tillkallade utredningsmannen slutligen stannat för

synes erbjuda en möjlighet till en sådan utbyggnad, som bör ge utsikter

till en lönsam drift och väl ansluter sig till brukets hittillsvarande verksamhet

och speciella förutsättningar. Utan att förbise, att den föreslagna

nya produktionen lika litet som varje annan industriell verksamhet kan

vara riskfri, synes det fullmäktige, att det föreliggande förslaget funnit

en produkt, som förefaller erbjuda goda möjligheter för eu nu insatt ny

produktionsenhet, vilken så som den för det här ifrågvarandc projektet

föreligger planerad och enligt vad företagna undersökningar visat bör bli

tekniskt och ekonomiskt väl konkurrenskraftig i jämförelse med övriga

i dag existerande produktionsenheter på området. Den marknad produkten

i fråga erbjuder är icke stor, men den synes i högre grad än i fråga om

många andra papperskvaliteter kunna karakteriseras som stabil och stabilt

växande, och den utmärkes till skillnad från vad som i varje fall i

dagens läge gäller flertalet övriga avsättningsområden för papper av eu

tydlig underförsörjning. De praktiska försäljningsproblemen skall icke

underskattas, men som antytts i det föregående förefaller även här vissa

möjligheter till eu god lösning av uppgiften vara för handen.

3 - Bihang till riksdagens protokoll 1965. 5 sand. AV 15

s. 34 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

34

De räntabilitetskalkyler, som utredningsmannen företett, synes — även

om de givetvis måste tillskrivas samma osäkerhet som häftar vid alla industriella

framtidskalkyler — vara förhållandevis konservativt genomförda,

med i olika avseenden väl tilltagna säkerhetsmarginaler och med ett

till synes betryggande hänsynstagande till risken för en i framtiden skiljaktig

prisutveckling för å ena sidan kostnads- och å andra sidan produktpriser.

Kapitalbehoven och därmed de räntekostnader, som belastar kalkylerna,

förefaller vara betryggande beräknade. Behoven av rörelsemedel torde

med den produktion som avses och med de begränsade lagerhållningskrav

den normalt bör ställa vara tilltagna i överkant. Den beräknade räntabilitet,

kalkylerna uppvisar, torde tåla jämförelse med de räntabilitetskrav, som

i dag uppställes för andra industriella nyinvesteringar av jämförligt slag

i vårt näringsliv. När fullmäktige för sin del är beredda att förorda denna

speciella investering, sker det ändock icke med någon underskattning av

eller bortseende från de ofrånkomliga risker, som varje företag av detta

slag löper. Självklart måste man för detta företag lika mycket som för

andra räkna med vanliga af färsrisker, med konjunkturrisker, med risker

för oförutsedd och oförutsebar konkurrens, med sådana möjliga ändrade

förutsättningar för verksamheten, som den tekniska utvecklingen kan föranleda,

o. s. v. Det synes emellertid, även vad gäller sådana risker, vara

åtminstone en andrahandstrygghet värd att åberopa, att den produktionsutrustning

det här är fråga om att bygga upp -— även om den kommer

att vara i viss mån speciellt utformad för en speciell produktion — i varje

fall med små modifikationer kommer att vara användbar för många olika

slag av pappersframställning, att den är dimensionerad tillräckligt stor

för att kunna vara relativt konkurrenskraftig även för en billigare produkt

än den nu avsedda, och att papperskonsumtionen i världen på lång sikt sett

säkerligen ännu icke upphört att stiga.

Fullmäktige har sett det som en fördel med det föreslagna projektet, att

den avsedda produktionsutbyggnaden vid Tumba icke skulle komma att

kollidera med eller innebära intrång för övrig existerande svensk pappersindustri.

Blir företaget framgångsrikt, borde det med sin övervägande exportinriktning

och inriktning på en speciell, högkvalitativ och för industriell

verksamhet och utveckling central pappersprodukt snarast verka

goodwill-skapande till fromma även för övrig svensk pappersindustri.

Att förslaget aktualiseras i ett konjunkturläge utan trängsel om investeringsutrymmet

för näringslivet, snarast i ett läge då den privata investeringsviljan

sviktar, kan näppeligen heller öka de betänkligheter mot företaget,

som övrig industri möjligen eljest kunde hysa.

Fullmäktige är för sin del sålunda beredda att i stort tillstyrka, att det

föreliggande förslaget till utbyggnad av Tumba bruk förverkligas.

Organisationsfrågor i samband med en utbyggnad av bruket

Fullmäktige delar utredningsmannens mening, att i samband med ett

sådant beslut bruket organisatoriskt bör ombildas till ett aktiebolag, varigenom

det såväl med avseende på skattebelastning och annat som möjligheter

till smidig och affärsmässig förvaltning och drift likställes med andra industriföretag.

För att oförändrat bibehålla den kontakt med riksbanken,

som kontrollen av den sedelpappersproduktion kräver, som alltjämt måste

förbli en viktig uppgift för bruket, synes det naturligt, att detta aktiebolag

får vara ett av riksbanken helägt bolag och att därigenom riksdagen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963 35

i sista hand bibehåller sin kontroll över bruket. Beträffande bolagets

konstruktion finner fullmäktige icke anledning till annan avvikelse från

utredningsmannens förslag, än att antalet styrelseledamöter bör vara lägst

fem och högst sju samt att riksbankens överlåtelse på det nybildade aktiebolaget

av Tumba bruks samtliga nuvarande tillgångar bör genomföras

med avräkning av ett till jämnt 1 000 000 kronor avrundat belopp. Den

förstnämnda avvikelsen synes motiverad av att styrelsen utan att göras

onödigt stor bör vara stor nog för att i sig kunna inrymma såväl företrädare

för industriell erfarenhet och sakkunskap som en representation motsvarande

riksbankens förankring i riksdagen. Vad beträffar den sistnämnda

avvikelsen från utredningsmannens förslag, tarvar den ingen annan motivering,

än att för den närmast interna avräkning det här blir fråga om det

knappast kan vara meningsfyllt att eftersträva någon precisare uppskattning.

Det föreslagna aktiebolaget bör sålunda från starten få ett aktiekapital

av 25 000 000 kronor, varav riksbanken vid aktieteckningen således

kontant skall inbetala 24 000 000 kronor.

Förslag till bolagsordning för bolaget fogas som bilaga till denna skrivelse1.

Det är uppgjort i överensstämmelse med aktiebolagslagens bestämmelser

och i anslutning till bolagsordningarna för andra statliga bolag.

Förslaget som innefattar stadganden om att aktiekapitalet skall utgöra

minst 25 000 000 kronor och högst 75 000 000 kronor samt att för ändringav

bolagsordningen riksdagens fastställelse erfordras torde icke kräva

någon specialmotivering.

Förutom riksdagens godkännande av förslaget till omorganisation av

pappersbruket och bemyndigande för riksbanken att vidtaga nödvändiga

åtgärder för bolagsbildningen samt att teckna aktierna i det föreslagna

bolaget torde icke erfordras något annat formellt beslut av riksdagen, vad

gäller själva aktiebolagsbildningen. Någon ändring av riksbankslagen i syfte

att möjliggöra för riksbanken att, till skillnad från vad. eljest med ett i

lagen uttryckt undantag gäller, äga aktier i bolaget, synes ej vara erforderlig,

eftersom den föreslagna ordningen kan ses som ett utnyttjande av det i

2 § nämnda lag åt riksbanken lämnade medgivandet att vid sitt pappersbruk

bedriva papperstillverkning.

Aktiebolagets namn synes böra bli Aktiebolaget Tumba bruk.

Det torde få anses som naturligt, att riksbanken ensam och direkt svarar

för det föreslagna aktiebolagets finansiering även utöver aktieteckningen.

Därest riksdagen godkänner det föreliggande förslaget, avser bankofullmäktige

sålunda att med utnyttjande av de befogenheter riksbanken redan har

förfara så, att riksbanken under byggnadstiden lämnar bolaget den utöver

det inbetalade aktiekapitalet behövliga finansieringen av investeringsverksamheten

genom diskontering av förlagsväxlar. Efter investeringsprogrammets

genomförande bör, så långt då föreliggande säkerhetsvärdering medger,

största möjliga del av dessa interimskrediter avlyftas genom emission

kv ett obligationslån, som riksbanken helt kan övertaga, men som om läget

på kreditmarknaden enligt riksbankens bedömning vid tidpunkten i fråga

så motiverar även kan placeras på marknaden. Eventuellt överskjutande

behov av krediter för anläggningarnas finansiering liksom bolagets behov

av rörelscmedel får därefter lämpligen täckas genom att riksbanken lämnar

bolaget förlags- och/eller varuväxclkrediter.

1 Förslaget är likalydande med det förslag till bolagsordning, vilket såsom bilaga 1 fogats till

utskottsutlåtandet, och har här uteslutits.

g*__Bilmng till riksdagens protokoll 1963. H samt. Nr 15

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

Liksom vid andra tillfällen då statlig verksamhet överförts i aktiebolagsform

skulle vid bifall till fullmäktiges framställning vissa frågor avseende

reglering av riksbankens förpliktelser mot de anställda vid pappersbruket

respektive mot pensionerade tidigare anställda och dessas anhöriga i fråga

om anställningsförmåner, pensioner etc. komma att aktualiseras. Enligt

fullmäktiges mening bör vid den slutliga regleringen av dessa frågor den

synpunkten vara vägledande, att bolaget med avseende på här avsedda

förpliktelser skall placeras i samma ställning som ett jämförbart enskilt

företag. Förpliktelser, som i dag åvilar riksbanken och som går utöver vad

ett sådant enskilt företag skulle få vidkännas, bör i princip stanna på riksbanken.

Eftersom slutlig reglering av dessa frågor ej torde vara möjlig

förrän efter förhandlingar med de anställda, får fullmäktige i denna punkt

hemställa om bemyndigande att med utgångspunkt från nyss angivna princip

genomföra erforderliga förhandlingar och preliminärt träffa behövliga

överenskommelser med de anställda och med aktiebolaget. Dessa preliminära

överenskommelser torde därefter få underställas riksdagen för godkännande.

Fullmäktige hemställer, att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen

att godkänna ovan och eljest i särskild ordning för bankoutskottet angivna

riktlinjer för en utbyggnad av Tumba pappersbruk,

att besluta, att pappersbruket organiseras som ett av riksbanken ägt

aktiebolag,

att bemyndiga bankofullmäktige att vidtaga erforderliga åtgärder för det

nya bolagets bildande,

att godkänna bilagda förslag till bolagsordning för bolaget,

att bemyndiga riksbanken att teckna aktier i bolaget för 25 000 000 kronor

varav för 1 000 000 kronor mot överlåtelse av pappersbrukets samtliga

tillgångar och skulder

att bemyndiga bankofullmäktige att förhandla och träffa preliminär

överenskommelse med de anställda och bolaget om reglering av anställnings-

och pensionsförmåner etc. i samband med förändringen av pappersbrukets

organisation i huvudsaklig överensstämmelse med vad ovan

angivits.

Protokollsutdrag i ärendet bifogas.

Stockholm den 14 februari 1963.

Å Fullmäktiges vägnar:

Per Edvin Sköld

/Karin Winberg

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

37

Utdrag av protokoll hos fullmäktige i riksbanken den U februari

1963.

Närvarande:

Ordförande herr Sköld

vice » » Persson

» Åsbrink

» Kollberg

» Svärd

» Torsten Bengtson

» Tore Bengtsson

§ 4.

Erinrade herr Åsbrink om att han vid fullmäktiges sammanträde den

29 januari 1963 närmare redogjort för den utredning, som f. d. chefen för

Statens skogsindustrier direktören Knut Norlin på fullmäktiges uppdrag

verkställt rörande förutsättningarna för Tumba pappersbruks verksamhet

i nuvarande eller modifierad form. Utredningen hade utmynnat i förslag

till brukets utbyggnad för tillverkning av ett specialpapper samt om drivande

av bruket i aktiebolagsform.

I enlighet med vad som förutsatts vid fullmäktiges sammanträde den

29 januari 1963 hade förslag till skrivelse i ärendet till bankoutskottet upprättats

och före dagens sammanträde tillställts fullmäktiges ledamöter.

Herr Åsbrink anmälde, att han och industristyrelsens ordförande herr

Persson föregående dag haft sammanträde med den lokala företagsnämnden

vid pappersbruket samt med representanter för där förefintliga personalorganisationer,

därvid han lämnat en redogörelse för den föreliggande

utredningen i ärendet samt för innehållet i förenämnda skrivelseförslag.

Det antecknades, att även riksbankens industristyrelse erhållit del av

utredningen och skrivelseförslaget och att industristyrelsen förklarat sig

icke ha något att invända mot vad i nämnda förslag anförts och hemställts.

Efter diskussion rörande principerna för brukets fortsatta drift samt

genomgång av skrivelseförslaget beslöto fullmäktige att avlåta skrivelse till

bankoutskottet i enlighet med sagda förslag med vissa formella ändringar.

Lydelsen av skrivelsen jämte därvid fogat förslag till bolagsordning för

det aktiebolag, som förutsatts skola överlaga bruket, framgår av regi

straturet.

Den beslutade skrivelsen förklarades omedelbart justerad.

Herr Kollberg, som ansåg att Tumba bruk borde efter ytterligare rationalisering

fortsätta sin verksamhet i nuvarande omfattning, reserverade

sig mot fullmäktiges beslut samt anhöll om anstånd till den 19 innevarande

februari kl. 10.00 med att avlämna sin fullständiga reservation.

Med godkännande härav beslöto fullmäktige att en kommuniké av den

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottels utlåtande nr 15 år 1963

lydelse, bilaga A1 till detta protokoll utvisar, under dagens lopp skulle tillställas

Tidningarnas Telegrambyrå.

I sin vid anståndstidens slut avlämnade reservation anförde herr Kollberq

följande: ^

»Jag anser, att Tumba Bruk bör efter ytterligare rationalisering fortsätta

sin verksamhet i nuvarande omfattning och kan följaktligen icke biträda

beslutet att Bruket skall upptaga en helt ny tillverkningsgren av industriellt

papper och att Bruket för detta ändamål skall utbyggas för en

investeringskostnad av 50 miljoner kronor. Till stöd för min uppfattning

vill jag anföra:

I sin berättelse om den under år 1961 verkställda granskningen av Riksbanken

har Riksdagens revisorer ansett att Tumba Bruks framtida ställning

bör utredas genom en för ändamalet tillkallad, allsidigt sammansatt expertkommitté.

I berättelsen behandlas bland annat frågorna om storleken av

det pris som Riksbanken erlägger för sedelpapperet och om övergång till

annan företagsform.

Det nuvarande sedelpapperspriset

Under åren 1951—58 varierade brukets självkostnadspris per 1 000

sedelenheter (= cirka 1 kg) mellan lägst kronor 11:44 för år 1952 och

högst kronor 15: 66 för år 1958. För perioden 1959—61 har revisorerna angivit

priset till ungefär kronor 23:—•. Anledningen till denna höjning framgår

av det följande. Vidare har revisorerna inhämtat att sedelpapper vid

eventuell import skulle betinga ett pris av omkring 8: — kronor per kg.

I sitt den 19 januari 1962 avgivna yttrande framhåller industristyrelsen

att ett pris på 23: kronor per kg sedelpapper icke kunde betraktas som

normalt, bl. a. på grund av att övergång till rullsedelpapper föranlett en

ytterligt liten tillverkning av sedelpapper. Såsom ett mera realistiskt pris

ville industristyrelsen räkna med de tillverkningspriser, som gällde åren

1951—58, då priserna varierade mellan kronor 11:44 och kronor 15:66.

Icke heller det pris, som revisorerna angivit för importerat papper, d. v. s.

omkring 8:— kronor per kg, syntes industristyrelsen relevant. Även de

länder, som uppnått de lägsta kostnaderna för importerat sedelpapper av

kvalitet jämförlig med svenskt sedelpapper hade sålunda erlagt priser som

med 3 å 4:— kronor översteg det av revisorerna angivna importpriset. Industristyrelsen

framhöll även att flera andra europeiska stater, som ansett

sig böra anskaffa sedelpapper från inhemska pappersbruk, betalade ett

sedelpapperspris, som låg avsevärt över vad industristyrelsen på sikt bedömde

som Tumba Bruks självkostnadspris.

I berättelsen över 1962 års verksamhet vid Tumba Bruk framhåller Brukets

chef bland annat:

»I likhet med vad som varit fallet under de senaste fem åren har även

under 1962 beställningar och leveranser av sedelpapper varit av ringa omfattning.

»

I stället för ark-sedelpapper har »viss tillverkning av rullsedelpapper ägt

rum för utarbetande av lämplig papperskvalitet för tryckeriets nya helrotationstryckpress

och för inkörning och tryckning i densamma».

»Liksom i de föregående årsberättelserna må även i denna framhållas

att det bokföringsmässiga å-priset å sedelpapper på grund av de onormala

tillverkningsförhållandena ej kan tillmätas någon betydelse.»

Brukets chef framhöll vidare:

1 Här utesluten.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

39

»I och “ed att tryckningen av nya sedlar nu (januari 1963) åter kommit

i gång i full utsträckning, om ej landets försörjning därmed skall äventyras,

och sålunda en normal sedelpapperstillverkning av 80—100 ton blir erforderlig,

torde den svåra kris som bruket haft att genomgå under de sisttörflutna

fem åren kunna beräknas ha passerat sin kulmen. Det torde vara

berättigat att hysa viss förhoppning att redan 1963 skall medföra full sysselsättning

och därmed även ett normalt bokföringspris för sedelpapperet.

Därutöver kan förväntas att den obestridliga rationalisering som övergång

till rullsedelpapper innebär för pappersbruket, skall börja visa resultat.»

Civilpapperstillverkningen

För utnyttjande av den befintliga sedelpappersmaskinens fulla kapacitet

har sedan år 1944 inom bruket även bedrivits tillverkning av civilpapper.

Beträffande denna tillverkning har den tillkallade utredningsmannen

framhållit »att detta tillverkningsprogram genomförts på ett mycket förtjänsti

ullt sätt och har för tumbaproduktionen undan för undan lyckats

skapa en värdefull goodwill såväl på den inländska som de utländska marknaderna.

Den goda kundkrets som bruket härigenom tillvunnit sig har

även bidragit till att tillverkningen med åren kunnat kvantitativt ökas och

alltmera anpassas till för bruket speciellt lämpade papperstyper och specifikationer.

Leveransvärdet för civilpapper var år 1961 3 762 000:— kronor

med ett medelpris av 4 150:— kronor per ton netto, ett för svenska

förhållanden mycket tillfredsställande årsmedelpris för icke manufakturerat

papper. För innevarande år (avser 1962) synes medelpriset bliva oförändrat.

»

År 1962 ökade exporten av civilpapperet med 40,4 % och utgör nu 13 %

av det totala försäljningsvärdet och brukets chef har i skrivelse av den 14

januari 1963 till Fullmäktige framfört, att det synes önskvärt att bearbetningen

av brukets utlandsmarknader får fortsätta helst med ökad intensitet.

Enär fullt utnyttjad produktion av civilpapper måste åstadkommas är

det enligt min mening av betydelse att åtgärder för tillgodoseende av nyssnämnda

önskemål genomföres.

Om brukets ekonomiska ställning

anföres här några korta ekonomiska data, lämnade av utredningsmannen.

»De totala kostnaderna för upprustning av industrianläggningar och bostäder

har under de senaste tio åren uppgått till 3 132 000 kronor, som pälörts

brukets driftskostnader. Härjämte har under samma period investerats

i nyanläggningar 3 449 000 kronor, medan avskrivningar gjorts med 2 194 000

kronor. Det bokförda nettovärdet för hela bruket var per 31 december 1961

6 144 000 kronor, varav för fastigheter och maskiner 3 661 000 kronor och

för lager m. m. 2 483 000 kronor. Någon lagerreserv inrymmes ej i dessa

värden.»

Sedelpapperspriset sedan ytterligare rationalisering av produktionen genomförts
Utredningsmannen

har i avsikt att bilda sig en uppfattning om hur driftsresultatet

skulle ställa sig genomfört särskilda räntabilitetskalkyler för två

alternativ. Det första alternativet förutsätter eu mera normal sedelpapperstillverkning

(omkring 75 lon per år), kompletterad med fullt utnyttjad

kapacitet för civilpapper vid 17-skifts-vecka. Det andra alternativet utgår

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

från samma sedelpapperstillverkning, kompletterad med likaledes fullt utnyttjad

kapacitet för civilpapper vid 21-skiftsvecka.

I dessa kalkyler, som vad gäller

— lönekostnaden utgått från 1962 års lönenivå och inkluderat kostnader

för

— dels amortering och ränta på investerat kapital och

— dels ränta på i rörelsen utnyttjat rörelsekapital, har vidare förutsatts

— att sedelpapperet skulle levereras till Riksbanken till ett pris av 15:

kronor per kg och

— att civilpappersproduktionen kan avsättas till samma medelpris som

under år 1961 eller till 4 150: — kronor per ton.

Det bör framhållas, att övergång till 21-skifts-vecka möjliggör en bättre

lönsamhet som en följd av det fullständigare utnyttjandet av den maskinella

kapaciteten.

Kalkylerna visar också, att driften vid 17-skifts-vecka ger ett beräknat underskott

på 229 000 kronor per år, medan däremot driften vid 21-skiftsvecka

ger ett överskott på 280 000 kronor per år.

För egen del vill jag framhålla att då en ytterligare rationalisering av

driften vid Tumba Bruk förutsätter övergång till kontinuerlig drift —

21-skifts-vecka — utredningsmannen visat att 15:— kronor per kg är ett

realistiskt pris vid 1962 års lönenivå.

Beträffande det överskott å 280 000: ----- kronor, som kalkylerats vid kontinuerlig

drift, anmärker utredningsmannen att detta överskott inte lämnar

något utrymme för ytterligare kostnadsstegringar eller prisfall på brukets

produkter. Dessa synpunkter måste givetvis enligt min mening beaktas men

det är tyvärr naturligt och motiverat, att kostnadsstegringar, som icke motverkas

av rationaliseringar, medför prishöjningar. Höjningen av det kalkylerade

sedelpapperspriset kan alltså bli nödvändig, därest ofrånkomliga

kostnadsstegringar, t. ex. i form av ökade löner, uppstå efter 1962, som äi

basåret för utredningsmannens kalkyler.

Under framhållande av att jag i denna reservation givetvis icke vant

i stånd att i detalj behandla hela kostnads- och effektivitetsproblemet vid

bruket, erinras om att lönsamheten kommer att förbättras, om Bruket i enlighet

med Fullmäktiges förslag befrias från vissa äldre pensionsförpliktelser.

Vidare erinras om att övergången till rullsedelpapper, enligt av Brukets

chef lämnad uppgift, kommer att medföra en obestridlig rationalise
-

X 111Ö* . • *

Rationaliseringsprocessen vid bruket får aldrig avstanna, utan tekniska

och administrativa möjligheter måste även i framtiden tillvaratas i syfte

att, med bibehållande av kalkylerad lönsamhet, uppnå lägsta möjliga se
-

Med ledning av utredningsmannens kalkyler och med hänvisning till de

yttranden som jag tidigare citerat har jag kommit till den uppfattningen,

ått det pris som Riksbanken i framtiden kommer att betala är ett med hänsyn

till föreliggande omständigheter försvarbart pris.

Anm. I min reservation åberopade utredningar och skrivelser återfinnas i fullständigare

form i Fullmäktiges skrivelse till Bankoutskottet, utom brukets årsberättelse,

som finnes tillgänglig hos Riksbanken.

övergång till annan företagsform

Jag delar revisorernas uppfattning att en övergång till annan företagsform,

som varit aktuell i flera år, skulle möjliggöra en förenklad administra
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

41

tion. En;ir Fullmäktiges förslag om övergång till aktiebolagsform grundar

sig på andra förutsättningar för brukets framtida drift än de som jag företräder,

har jag icke något underlag för ett konkret ställningstagande utan

anser att frågan måste bli föremål för ytterligare överväganden och att förslag

härom bör med det snaraste föreläggas Bankoutskottet.

Reservantens synpunkter på Fullmäktiges förslag om upptagande av ny produktionsgren
Förslaget

utgår från

— att den nuvarande pappersmaskinen skall behållas och utnyttjas till

sin fulla kapacitet och att densammas tillverkning i första hand alltjämt

skall tillgodose behovet av svenskt sedelpapper samt att denna tillverkning

såsom nu sker kompletteras med en produktion av civilpapper, samt

— att sedelpapperet skall ersättas av Riksbanken med 15:— kronor

per kg.

Förslaget innebär vidare

—- att bruket upptager en helt ny produktionsgren för tillverkning av industriellt

specialpapper m. in. och att för detta ändamål anskaffas ytterligare

en pappersmaskin, som inklusive övrig utrustning och nybyggnader

skulle dra en sammanlagd kostnad av 50 miljoner kronor.

Som framgår av Bankofullmäktiges skrivelse avses att inom den nya produktionsgrenen

i första hand tillverka ett industriellt specialpapper i hög

prisklass, som för närvarande endast tillverkas inom några få pappersbruk

i Europa. I deu huvudkalkijl som omnämnes i Fullmäktiges skrivelse har

man utgått ifrån att inom den nya produktionsgrenen från första början

skulle tillverkas uteslutande specialpapper av angivet slag. Alternativa räntekalkyler

har också genomförts, baserade på antagandet att på grund av

avsättningssvårigheter kapaciteten inom den nya produktionsgrenen endast

delvis eller i extrema fall inte alls kan utnyttjas för den tilltänkta specialproduktionen

och att resterande kapacitet måste utnyttjas på produktionstekniskt

närstående men billigare papperskvaliteter.

Den uppgift, som lämnats, att något av våra i och för sig högt kvalificerade

pappersbruk icke skulle vara rustat att upptaga denna specialtillverkning,

är en bedömningssak. De billigare papperskvaliteter, som skulle

upptagas vid alternativ-produktionen, synes emellertid redan ingå i svenska

pappersbruks produktion.

Till antagandet att den nya maskinen helt skulle kunna utnyttjas för tillverkning

av ett specialsortiment med mycket kvalificerad användning synes

det naturligt att knyta den reflexionen, att den snabbt fortgående tekniska

utvecklingen lätt kan medföra avsättningssvårigheter för en sådan

produkt och att efterfrågan kan helt bortfalla. Härtill kommer att en på

några europeiska pappersbruk uppdelad marknad för ett specialpapper med

begränsad användning sannolikt kommer att undergå en successiv försvagning

om en ny tillverkning av denna storleksordning kommer till stånd.

Stark priskonkurrens från de existerande, sannolikt kartelliserade producenterna

torde kunna förväntas.

Det av Fullmäktige föreslagna projektet måste alltså bedömas med den

förutsättningen att bruket kan nödgas falla tillbaka på tillverkning av andra

papperskvaliteter än den som ursprungligen förutsattes och alltså komma

att med sin tillverkning direkt och i avsevärd omfattning konkurrera med

redan befintliga pappersbruk inom landet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

Jag ifrågasätter givetvis icke det berättigade i att tillverkning av sedelpapper

bedrivs i statlig regi och förordar alltså icke avveckling av den nuvarande

verksamheten i Tumba, så mycket mer som jag tror mig i det föregående

ha kunnat visa att denna verksamhet skall i fortsättningen kunna

bedrivas med tillverkning av sedelpapper till ett godtagbart pris. Jag ifrågasätter

inte heller utan anser det riktigt att den kapacitet, som den nu

befintliga sedelpappersmaskinen har, för att möjliggöra full kapacitets utnyttjande,

tas i anspråk för tillverkning av andra papperssortiment, avsedda

för civil användning.

När Fullmäktige däremot föreslår tillkomsten av en helt ny och mycket

omfattande investering som i och för sig icke är erforderlig för att tillgodose

riksbankens behov av papper, måste detta bedömas utifrån helt andra

synpunkter. I avsaknad av något direkt behov av den nya maskinen för den

fortsatta verksamheten i Tumba eller för att uppnå godtagbar lönsamhet

måste detta förslag bedömas uteslutande som en åtgärd, varigenom den

svenska staten tillförsäkrar sig en ny inkomstkälla i direkt konkurrens med

den bestående svenska pappersindustrin.

Inga av de sedvanliga för statlig verksamhet på ett visst område åberopade

skälen har i detta sammanhang anförts och lär ej heller kunna anföras.

»

Ur protokollet:

Karin Winbcrg

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 63

312512

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.