Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § valutalagen den 22 juni 1939

1963-05-14 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1963:20, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § valutalagen den 22 juni 1939

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1963

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 2 § valutalagen den 22

juni 1939 (nr 350), m. m. jämte i anledning av propositionen

väckta motioner.

I en den 5 april 1963 dagtecknad proposition, nr 139, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll

dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 2 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350);

och

2) lag angående ändrad lydelse av 32 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416)

om sparbanker;

dels begärt riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering

i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat;

dels ock inhämtat riksdagens yttrande över vid propositionen fogade förslag

till förordning om ändring i valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr

264) så ock om fortsatt giltighet av samma förordning.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen begärs riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt

valutareglering för tiden den 1 juli 1963—den 30 juni 1964. Samtidigt framlägges

förslag till ändringar i valutaförfattningarna. På grundval av valutakommitténs

utredning föreslås sålunda ändringar i valutaförordningen motsvarande

den liberalisering av valutaregleringen som skett i praxis. S. k.

löpande betalningar blir därmed i allmänhet uttryckligen undantagna från

reglering. Viss omredigering av valutaförordningens förverkandebestämmelser

föreslås även. Förslaget innebär vidare att behörighet såsom valutabank

skall kunna ges inte bara, som nu, affärsbank utan även postbanken och

sparbank.

Författningsförslagen har följande lydelse. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 19611. 8 samt. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bcinkoutskottets utlåtande nr 20 år 1963

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350)

Härigenom förordnas, att 2 § valutalagen den 22 juni 19391 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

2 §•

Konungen äger i förordnande, som

av honom meddelas, föreskriva:

1) att allenast riksbanken och

bankaktiebolag, som riksbanken därtill

bemyndigar (valutabank), må driva

handel med utländska sedlar och

skiljemynt, med växlar, checkar, andra

penninganvisningar och fordringar,

som innefatta rätt till betalning i

utländskt mynt (utländska betalningsmedel

och utländska fordringar),

ävensom med aktier, obligationer

och likartade värdepapper, vilka

äro utfärdade av någon, som är bosatt

i utlandet (utländska värdepapper);
2)

att utländska---till valu
tabank.

Genom förordnande,---till
kommande

befogenheter.

(Föreslagen lydelse)

2 §.

Konungen äger i förordnande, som

av honom meddelas, föreskriva:

1) att allenast riksbanken och annan

bank, som riksbanken därtill bemyndigar

(valutabank), må driva

handel med utländska sedlar och skiljemynt,

med växlar, checkar, andra

penninganvisningar och fordringar,

som innefatta rätt till betalning i utländskt

mynt (utländska betalningsmedel

och utländska fordringar),

ävensom med aktier, obligationer och

likartade värdepapper, vilka äro utfärdade

av någon, som är bosatt i utlandet

(utländska värdepapper);

2) att utländska---till valu
tabank.

Genom förordnande,--— till
kommande

befogenheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik och 2 § se 1959: 262.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1963

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 32 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416)

om sparbanker

Härigenom förordnas, att 32 § lagen den 3 juni 1955 om sparbanker1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

32 §.

Sparbank må---tillsynsmyn
dighetens

stadfästelse.

Vid tillämpning--- — å aktien.

Av lös egendom må sparbank i övrigt

ej förvärva annat än penningar,

obligationer, av rörelsen betingade

fordringar samt sådana inventarier,

som anskaffas för rörelsen eller till

fastighet, som sparbanken äger, eller

till lokaler, som sparbanken i övrigt

innehar. Dock må sparbank använda

ett belopp, motsvarande högst en tiondel

av sparbankens fonder,

till förvärv av andel i sådan ekonomisk

förening eller aktie i sådant

aktiebolag, som med Konungens godkännande

skall vara verksamt såsom

en sammanslutning av svenska sparbanker

för tillgodoseende av gemensamma

intressen, eller av förlagsbevis,

som utgives av föreningen eller

aktiebolaget,

eller såsom tillskott i övrigt till föreningen

eller aktiebolaget.

(Föreslagen lydelse)

32 §.

Sparbank må —--- tillsynsmyn
dighetens

stadfästelse.

Vid tillämpning---å aktien.

Av lös egendom må sparbank i övrigt

ej förvärva annat än in- och utländskt

mynt, å in- eller utländsk penninginrättning

dragna checkar, obligationer,

av rörelsen betingade fordringar

samt sådana inventarier, som

anskaffas för rörelsen eller till fastighet,

som sparbanken äger, eller till

lokaler, som sparbanken i övrigt innehar.

Dock må sparbank använda ett

belopp, motsvarande högst en tiondel

av sparbankens fonder,

till förvärv av andel i sådan ekonomisk

förening eller aktie i sådant

aktiebolag, som med Konungens godkännande

skall vara verksamt såsom

en sammanslutning av svenska sparbanker

för tillgodoseende av gemensamma

intressen, eller av förlagsbevis,

som utgives av föreningen eller

aktiebolaget,

eller såsom tillskott i övrigt till

föreningen eller aktiebolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.

1 Senaste lydelse av 32 § se 1962: 234.

tf It i haag till riksdagens protokoll 1963. 3 samt. År 20

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1963

Förslag

till

Förordning

om ändring i valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264) så ock om fortsatt

giltighet av samma förordning

Härigenom törordnas, dels att 1—6, 9 och 17 §§ valutaförordningen den

o juni 19591 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i

förordningen närmast efter 10 § skola införas, av den lydelse som nedan

angives, en ny rubrik och en ny paragraf, betecknad 10 a §, dels att till 3

och 10 a §§ valutaförordningen skall fogas en anvisning av nedan angiven

lydelse, dels ock att nämnda förordning, vilken jämlikt förordning den 18

maj i962 (nr 153) gäller till och med den 30 juni 1963, i sålunda ändrat

skick skall aga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1964

(Nuvarande lydelse)

1 §•

I denna---svenskt mynt.

Såsom bosatt här i riket anses enligt

denna förordning, i vad angår fysisk

person, svensk medborgare med

fast bostad i Sverige, så ock utlänning,

som haft fast bostad i Sverige

sedan den 1 januari 1959. Juridisk

person skall anses vara bosatt i det

land, där styrelsen har sitt säte eller,

om styrelse icke finnes, där huvudkontoret

är beläget. Filial för utländskt

bolag eller för utländsk ekonomisk

förening, som med stöd av

särskilt tillstånd driver näring här i

riket, skall anses vara bosatt i Sverige-

4 , ,

2 §•

Utländska betalningsmedel---

dess förmedling.

Riksbanken äger meddela

a) bankaktiebolag tillstånd att, för

egen eller riksbankens räkning, driva

handel med utländska betalningsmedel

och utländska fordringar;

b) postverket tillstånd att driva

den handel med utländska betal
1

Senaste lydelse av 1 § se 1961:147 samt av 6

(Föreslagen lydelse)

1 §•

I denna---svenskt mynt.

Såsom bosatt här i riket anses enligt

denna förordning den som har

fast bostad i Sverige, därest han är utlänning

dock endast om han innehaft

sådan bostad de tre senast förflutna

kalenderåren. Juridisk person

skall anses vara bosatt i det land, där

styrelsen har sitt säte, eller, om styrelse

icke finnes, där huvudkontoret

är beläget. Filial för utländskt bolag

eller för utländsk ekonomisk förening,

som med stöd av särskilt tillstånd

driver näring här i riket, skall

anses vara bosatt i Sverige.

2 §■

Utländska betalningsmedel---

dess förmedling.

Riksbanken äger meddela

a) bankaktiebolag, sparbank och

postbanken tillstånd att, för egen eller

riksbankens räkning, driva handel

med utländska betalningsmedel

och utländska fordringar;

b) postverket tillstånd att driva

den handel med utländska betalnings
och

17 §§se 1960: 262.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1963

5

(Nuvarande lydelse)

ningsmedel, som erfordras för verkets

rörelse med postanvisningar och

postgiro; samt

c) bankaktiebolag eller annan tillstånd

att driva den rörelse med utländska

betalningsmedel och utländska

banktillgodohavanden, som riksbanken

prövar erforderlig för allmänhetens

tillhandagående med medel för

reseändamål.

Bankaktiebolag, som erhållit tillstånd

varom under a) sägs, benämnes

i denna förordning valulabank.

3 §•

Riksbanken äger ----- eller för
yttras.

4 §.

Betalningsmedel och värdepapper

så ock fordringsbeuis, vilkas företeende

utgör villkor för rätt att kräva

betalning, må ej utan riksbankens

tillstånd utföras ur riket.

5 §.

Tillstånd av riksbanken vare ock

erforderligt, därest

1) tillgodohavande här--— i

utlandet;

2) den, som är bosatt här i riket,

skall överlåta tillgång, som i å § sägs,

å den som är bosatt i utlandet; eller

3) den, som---bosatt person.

6 §•

Betalningsmedel så ock fordringsbevis,

vilkas företeende utgör villkor

för rätt att kräva betalning, ävensom

(Föreslagen lydelse)

medel, som erfordras för verkets rörelse

med postanvisningar; samt

c) bank eller annan tillstånd att

driva den rörelse med utländska betalningsmedel

och utländska banktillgodohavanden,

som riksbanken prövar

erforderlig för allmänhetens tillhandagående

med medel för reseändamål.

Bank, som erhållit tillstånd varom

under a) sägs, benämnes i denna förordning

valutabank.

3 §■

Riksbanken äger —--eller för
yttras.

Begränsning må ej ske i omfattningen

av valutabanks förvärv från

eller föryttring till allmänheten av

utländska betalningsmedel eller utländska

fordringar, som härröra från

eller fordras för löpande betalning.

(Se vidare anvisning)

4 §•

Värdepapper och andra betalningsmedel

än växlar må ej utan riksbankens

tillstånd utföras ur riket, dock

att resande till utlandet må utföra

resevaluta till belopp som riksbanken

medgiver.

5 §.

1 den mån ej annat följer av 10 a §

fordras riksbankens tillstånd, därest

1) tillgodohavande här---i

utlandet;

2) den, som är bosatt här i riket,

skall d den som är bosatt i utlandet

överlåta betalningsmedel eller värdepapper

eller ock fordringsbevis, vilkas

företeende utgör villkor för rätt att

kräva betalning; eller

3) den, som — —--bosatt per
son.

6 §•

Andra betalningsmedel än växlar

må ej utan riksbankens tillstånd införas

till riket, dock att resande från

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1963

(Nuvarande lydelse)

talonger till värdepapper må ej utan

riksbankens tillstånd införas till riket.

Tillstånd av riksbanken vare ock

erforderligt, därest den, som är bosatt

här i riket, skall

1) direkt eller---jämförliga

åtgärder.

9 §•

Över utländska betalningsmedel

och utländska banktillgodohavanden,

som tillhöra någon här i riket bosatt,

må ej utan riksbankens tillstånd

så förfogas, att ägarens innehav

av utländska betalningsmedel

och utländska banktillgodohavanden

därigenom förminskas; dock att sådant

tillstånd ej erfordras för föryttring

till riksbanken eller till valutabank

eller till den, som erhållit tillstånd,

varom i 2 § andra stycket under

c) sägs.

Vad sålunda---riket bosatt.

(Föreslagen lydelse)

utlandet må införa resevaluta till belopp

som riksbanken medgiver.

I den mån ej annat följer av 10 a §

fordras riksbankens tillstånd, därest

den som är bosatt här i riket skall

1) direkt eller---jämförliga

åtgärder.

9 §.

över utländska betalningsmedel

och utländska banktillgodohavanden,

som tillhöra någon här i riket bosatt,

må ej, i den mån icke annat följer av

10 a §, utan riksbankens tillstånd så

förfogas, att ägarens innehav av utländska

betalningsmedel och utländska

banktillgodohavanden därigenom

förminskas; dock att sådant tillstånd

ej erfordras för föryttring till riksbanken

eller till valutabank eller till

den, som erhållit tillstånd, varom i

2 § andra stycket under c) sägs

Vad sålunda--— riket bosatt.

Om löpande betalningar

10 a §.

Utan hinder av vad i 5 §, 6 § andra

stycket och 9 § första stycket stadgas

äger den som är bosatt här i riket

1) genom valutabank och på betalningsväg,

som anvisats av riksbanken,

verkställa löpande betalning till

eller till förmån för i utlandet bosatt

person;

2) i Sverige verkställa betalning

till eller till förmån för i utlandet bosatt

person för arbetsprestation, som

denne utfört i Sverige;

3) i Sverige verkställa betalning

till eller till förmån för i utlandet bosatt

person såsom gåva eller understöd

till denne;

i) under vistelse utomlands verkställa

betalning till i utlandet bosatt

person för uppehållskostnader utomlands

och för inköp för personligt

bruk;

5) genom valutabank och på betalningsväg,

som anvisats av riksban
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1963

7

(Nuvarande lydelse)

17 §.

Har någon uppsåtligen förövat

gärning, som enligt 15 eller 16 § är

belagd med straff, må betalningsmedel,

fordringar eller värdepapper,

som brottet avser, eller vederlag därför

förklaras helt eller delvis förverkade

till kronan. Utgjordes egendomen

av annat än penningar i svenskt

mynt och finnes den ej i behåll, må i

stället värdet förklaras helt eller delvis

förverkat.

Vad i — — -— rätt därtill.

(Föreslagen lydelse)

ken, mottaga löpande betalning från

i utlandet bosatt person;

6) under vistelse utomlands mottaga

betalning från i utlandet bosatt

person för arbetsprestation, som betalningsmottagaren

utfört utomlands;

samt

7) i Sverige mottaga betalning från

i utlandet bosatt person för uppehållskostnader

här i riket och för inköp,

som kunna antagas vara avsedda för

köparens personliga bruk.

Med betalning genom valutabank

skall vid tillämpning av denna paragraf

jämställas

dels betalning genom avräkning i

kontokurantförhållande, under förutsättning

alt den här i riket bosatte

betalaren eller betalningsmottagaren

är skyldig föra handelsböcker och att

riksbankens föreskrifter beträffande

betalningsväg iakttagas

dels betalning medelst postanvisning.

(Se vidare anvisning)

17 §.

Har någon uppsåtligen förövat gärning,

som enligt 15 § första stycket

1)—3) eller 16 § är belagd med

straff, må betalningsmedel, fordran

eller värdepapper, som brottet avser,

eller vederlag därför eller ock

värdet av sådan egendom förklaras

helt eller delvis förverkat till kronan.

Vad i--— rätt därtill.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1963. Äldre bestämmelser skola

dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till

tiden före ikraftträdandet.

Anvisning till 3 och 10 a §§

Med löpande betalning avses i denna förordning betalning av följande slag

ävensom därmed jämförlig betalning, nämligen

1) varulikvid, inbegripet förskottslikvid, på normala betalningsvillkor vid

import och export av varor och i transitohandel;

2) betalning i samband med utrikeshandel avseende utgifter för affärsre
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 20 dr 1963

sor och representation, provision, lagrings- och speditionskostnad, transiteringskostnad,

tull och avgift vid förtullning av varor samt differens-, marginal-

och depositionsbetalning vid sådan terminsaffär på varubörs, som

överensstämmer med normal kommersiell praxis;

3) betalning i samband med industriverksamhet och annan företagsamhet

avseende ersättning för reparation, bearbetning och sammansättning av

varor, teknisk biståndsverksamhet och entreprenadarbete, erläggande av licensavgift

och royalty samt förvärv av patent och överföring till hemlandet

av i annat land intjänad arbetsinkomst ävensom betalning mellan moderbolag,

å ena sidan, samt dotterbolag och filialer, å andra sidan, avseende bidrag

till gemensamma omkostnader;

4) betalning i samband med transporlverksamhet avseende ersättning för

gods- och personbefordran, befraktning av fartyg, reparation av transportmedel

samt hamnkostnad (inbegripet bunkring och proviantering) och motsvarande

kostnad vid flyg- och landtransport;

5) normal premiebetalning av icke-engångsnatur på grund av socialförsäkring

eller försäkringsavtal samt ersättning på grund av socialförsäkring

och skadeförsäkring ävensom överföring på grund av återförsäkrings- och

retrocessionsavtal;

6) betalning avseende filmuthyrning och ersättning för filmproduktion;

7) betalning avseende avkastning av kapitaltillgång, såsom vinst å rörelse,

ränta och utdelning, samt avkastning från fast egendom, såsom arrende

och hyra;

8) betalning avseende normala utgifter för turist-, rekreations- och studieresa;
9)

betalning avseende sådan personlig inkomst och utgift som pension,

av myndighet fastställt underhållsbidrag och därmed likartad betalning, ersättning

för reparation och underhåll av i annat land befintlig privat egendom,

prenumerationsavgift samt sportpris;

10) betalning av sådan samhällelig inkomst och utgift som skatt, kostnad

för diplomatisk representation, bidrag till internationell organisation,

avräkningsbelopp i samband med tjänst på trafik- och kommunikationsområdet

samt konsulatsintäkt;

11) diverse betalning avseende reklam, rättegångskostnad, skadeståndsbetalning,

böter, medlemsavgift, honorar, återbetalning vid kontraktsannullering

samt registreringsavgift för patent och varumärke.

Såsom löpande betalning skall utan avseende å ändamålet därmed anses

överföring av mindre belopp.

Såsom löpande betalning anses icke betalning i samband med direkt investering,

värdepappersöverlåtelse, personlig kapitalöverföring eller annan

kapitalbetalning. Riksbanken meddelar de närmare föreskrifter, som fordras

för att bestämma vad som skall hänföras till löpande betalning.

Beträffande motiven för de i propositionen framlagda förslagen hänvisas

till densamma.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner:

1. motionen 11:924 av herrar Anners och Fröding, vari hemställes alt

riksdagen vid sin granskning av det upprättade förslaget till förordning

om ändring av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264) så ock om

fortsatt giltighet av samma förordning måtte uttala, att Kungl. Maj :t däri

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1963

9

bör vidtaga de förenklingar och lättnader eller andra ändringar av författningstexten

som betingas av vad i motionen närmare anförts; samt

2. likalvdande motionerna I: 765 av herrar Schmidt och Nordenson och

II: 925 av herrar Bohman och Berglund, vari hemställes att riksdagen måtte

avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 139 till den del den avser fortsatt valutareglering.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena hänvisas

till motionerna II: 924 och I: 765.

Utskottet

Jämlikt 1 § tredje stycket valutalagen kan Kungl. Maj:t, på framställning

av fullmäktige i riksbanken, under förutsättning av riksdagens samtycke

meddela förordnande om valutareglering därest så prövas erforderligt

för uppnående av det mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska

verksamhet eller eljest med hänsyn till rikets betalningsförhållanden

med utlandet. Med stöd av nämnda lagrum har förordnande om valutareglering

senast meddelats för tiden den 1 juli 1962—30 juni 1963.

De tillämpningsföreskrifter som enligt ifrågavarande lagrum skall underställas

riksdagen samtidigt med att förordnande om valutareglering begäres

är meddelade i valutaförordningen den 5 juni 1959.

Sedan fullmäktige i riksbanken i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om

fortsatt valutareglering under tiden den 1 juli 1963—den 30 juni 1964 har

Kungl. Maj :t i förevarande proposition begärt riksdagens samtycke till förordnande

om fortsatt valutareglering under sagda tid.

I propositionen har Kungl. Maj:t därjämte framställt sina förslag i anledning

av en av valutakommittén avlämnad promemoria med förslag till

vissa ändringar i valutalagen och valutaförordningen.

I anledning av propositionen har väckts motionen 11:924 samt likalydande

motionerna 1:765 och 11:925.

Utskottet torde först få upptaga frågan om fortsatt valutareglering. Departementschefen

har härom anfört i huvudsak följande.

Eftersom valutaregleringen får ses som ett ekonomiskt-politiskt instrument

i den uppsättning av sådana medel som står samhället till buds måste

frågan om behovet av en fortsatt valutareglering bedömas utifrån möjligheterna

att med avstående av detta medel föra en effektiv och ändamålsenlig

politik. I fråga om konsekvenserna av ett upphävande av valutaregleringen

hänvisar departementschefen till att av den vid valutakommitténs

promemoria fogade undersökningen av valutaregleringen och målen för den

ekonomiska politiken bl. a. framgår att möjligheterna att föra en effektiv

penningpolitik — och därmed en ändamålsenligt utformad allmän stabiliseringspolitik

— till följd av en sådan åtgärd skulle begränsas genom kapitalrörelsernas

effekt på den interna likviditeten. Vad gäller användningen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1963

av valutaregleringen uttalar departementschefen särskilt att det faktum att

man sedan 1950-talets början inte i fråga om kapitalrörelserna tvingats registrera

stora, jämviklsstörande förskjutningar åtminstone delvis får tillskrivas

denna. Departementschefen uttalar som sin uppfattning att i frånvaro

av valutaregleringen en icke obetydlig kapitalimport till Sverige skulle

ha kunnat äga rum under den senaste högkonjunkturen, vilket påtagligt

skulle ha försvårat stabiliseringssträvandena. Exempel på de svårigheter

för uppnåendet av ett lands ekonomisk-politiska målsättningar som kan

uppkomma till följd av frihet för — i första hand de korta — kapitalrörelserna

utgör enligt departementschefen utvecklingen i Västtyskland åren

1959—1961 samt rådande förhållanden i Förenta staterna.

Departementschefen framhåller att den svenska valutaregleringen får

ses i belysning av angivna förhållanden. Den är, uttalar departementschefen,

således inget utslag av en onödig regleringsiver utan utgör ett viktigt

instrument för en ekonomisk politik om vars målsättningar det i stort råder

allmän enighet. I anledning av vad vissa organisationer inom näringslivet

i yttrande över valutakommitténs betänkande anfört om nödvändigheten

av en vidgad liberalisering av kapitalrörelserna erinrar departementschefen

om att för stora avsnitt av kapitalöverföringarna praxis numera

är mycket liberal. Detta gäller främst de direkta investeringarna. Beträffande

värdepappershandeln, som, framhåller departementschefen, åtminstone

delvis har en klart kortfristig och spekulativ karaktär, skulle däremot

ett frigörande menligt kunna påverka möjligheterna att bedriva en rationell

ekonomisk politik.

Avslutningsvis uttalar departementschefen att en bibehållen valutareglering,

som i tillämpningen anpassas till utvecklingens krav, inte är uttryck

för någon negativ attityd till det internationella samarbetet på valutaområdet.

I den mån påtagliga förändringar skulle komma till stånd med avseende

på förhållandena i fråga om ekonomisk integration länderna emellan

kan det, framhåller departementschefen, bli nödvändigt att ånyo pröva frågan

om valutaregleringens bibehållande, men det aktuella läget är inte sådant

att det föreligger tillräckligt starka skäl för att avstå från valutaregleringen

som ett bidragande medel för att realisera den ekonomiska politikens

målsättningar.

I motionerna 1:765 och 11:925 har yrkats avslag på propositionen till

den del den avser fortsatt valutareglering.

Motionärerna framhåller att, även om handhavandet av valutaregleringen

beträffande de löpande betalningarna innebär en nära nog fullständig

frihet för sådana samt ansökningar om direkta investeringar behandlas

i en mer liberal anda än tidigare, regleringen i princip kvarstår och att

tillämpningen när som helst kan åtstramas. I fråga om emissioner av och

handel med värdepapper har regleringen hela tiden förblivit restriktiv, vilket

hindrar svenska företag att använda de finansieringskällor och de finansieringsmetoder

som en verklig valfrihet skulle innebära. Olägenheterna

av denna avspärrning från de internationella kapitalmarknaderna är en
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1963

11

ligt motionärerna redan nu besvärande och kommer med stor sannolikhet

att tillta. Motionärerna framhåller att utvecklingen på exportmarknaden

går mot ökat utnyttjande av längre krediter och att de svenska exportörerna

för att få arbeta under samma betingelser som sina utländska konkurrenter

måste ha möjlighet till finansiering utomlands. Enligt motionärerna

innefattar de principer för den internationella arbetsfördelningen, som

vårt land accepterat, bl. a. genom sin ansökan till EEC, krav på fri rörlighet

över gränserna icke bara för varor utan även för företagande och kapital.

Det förhållandet att vårt lands associering till EEC inte längre förefaller

vara nära förestående medför enligt motionärerna att det snarare kan

göras gällande att behovet av frihet för kapitalrörelserna vuxit därigenom

att kraven på de svenska företagens konkurrenskraft sannolikt måste ställas

ännu högre.

Med anledning av vad departementschefen uttalat om valutaregleringens

betydelse ur ekonomisk-politisk synpunkt framhåller motionärerna, att det

inte är välmotiverat att betrakta regleringen som ett viktigt instrument för

den ekonomiska politiken, vilket permanent skulle ingå i vårt lands ekonomisk-politiska

arsenal. En omfattande valutareglering strider därjämte mot

de internationella strävandena att skapa bästa möjliga förutsättningar för

en fri internationell handel och slår inte heller i god överensstämmelse med

de internationella ekonomiska samarbetssträvandena överhuvudtaget.

Motionärerna anför vidare att en frihet för de kapitalrörelser som nu är

reglerade inte skulle kunna åstadkomma en effekt på långt när motsvarande

den som skulle kunna bli följden av även förhållandevis små förskjutningar

i betalningsterminerna, vilka redan nu — utan att detta kan påverkas

med valutaregleringens hjälp — kan förorsaka svängningar i valutareserven

och därmed det allmänna likviditelsläget i landet.

Utskottet får för sin del anföra följande. Det torde framstå som klart

att vad departementschefen uttalat inte i och för sig behöver anses stå i något

principiellt motsatsförhållande till motionärernas synpunkter. Olikheterna

i ställningstagandena, sådana dessa motiverats i propositionen respektive

i motionerna, återspeglar närmast en skillnad i bedömningen av den aktuella

situationen och därmed av de krav denna i skilda hänseenden ställer

på den ekonomiska politikens utformning. Enligt motionärernas uppfattning

medför valutaregleringens bibehållande olägenheter för det internationella

handelsutbytet och de svenska företagens konkurrensförmåga samt

för Sveriges ställning i det internationella ekonomiska samarbetet som icke

uppväges av de skäl som ur stabiliseringspolitikens synpunkt kan åberopas

för fortsatt valutareglering.

Motionärerna kan emellertid inte sägas ha anfört några påtagliga skäl

till stöd för sin bedömning. I det förhållandet att det bär gäller att förutse

eu kommande utveckling och anpassa sitt handlande härefter ligger visserligen

att man tvingas röra sig med antaganden som inte alltid kan ges en

siffermässig innebörd. Men de tendenser som nu kan skönjas beträffande

den internationella ekonomiska utvecklingen liksom lägel med avseende på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1003

den ekonomiska integrationen länderna emellan synes utskottet i allt utgöra

ett stöd för den bedömning departementschefen lagt till grund för sitt

ställningstagande.

Utskottet vill emellertid med hänsyn till vad som i motionerna anföres

om valutaregleringens oförenlighet med de internationella ekonomiska samarbetssträvandena

framhålla att förekomsten av regleringen inte i och för

sig kan åberopas i detta sammanhang. Avgörande måste naturligtvis vara

tillämpningen av valutaregleringen. Härvid är att notera att de löpande betalningarna

är helt fria och att — såsom departementschefen framhåller

— praxis för stora avsnitt av kapitalöverföringarna numera är mycket liberal.

Under år 1962 beviljades ansökningar om direkta investeringar i utlandet

till ett belopp av 430 milj. kr. och i Sverige till ett belopp av 322

milj. kr. varjämte svenska företag gavs möjlighet att ta upp lån utomlands

till ett belopp av 616 milj. kr.

Sammanfattningsvis vill utskottet framhålla att ett rättvist perspektiv

på valutaregleringens handhavande erhålles om detta ses i ljuset av den

realiserade samhällsekonomiska utvecklingen under de gångna åren och särskilt

av den svenska utrikeshandelns utveckling. Mot denna bakgrund liksom

i belysning av de av departementschefen anförda synpunkterna framstår

det som orimligt att se förekomsten av valutaregleringen som ett utslag

av regleringsiver. Det framstår som uppenbart att statsmakterna i förevarande

situation saknar anledning att avhända sig ett ekonomiskt-politiskt

vapen med konsekvensen att kraven på återstående finans- och penningpolitiska

medel ökas i motsvarande mån.

Utskottet vill sålunda för sin del förorda att riksdagen med avslag å motionerna

I: 765 och II: 925 lämnar sitt samtycke till förordnande om fortsatt

valutareglering i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag.

Valutakommittén har framlagt vissa förslag dels beträffande kretsen av de

till valutahandel berättigade institutionerna och dels valutaregleringens författningsmässiga

utformning i övrigt sådan denna anges i valutaförordningen.

Kommittén har med hänsyn till läget beträffande de europeiska integrationssträvandena

inte ansett sig böra fullfölja det i direktiven lämnade uppdraget

att verkställa en analys av verkningarna av ett avskaffande eller en

uppmjukning av valutaregleringen. I likhet med departementschefen finner

utskottet att härmed tills vidare kan anstå.

\ ad först gäller de till valutahandel berättigade institutionerna är enligt

bestämmelse i valutalagen kretsen av dessa f. n. begränsad till att omfatta

riksbanken och affärsbanker, som av riksbanken bemyndigats att driva valutahandel,

s. k. valutabanker. I enlighet med bemyndigande i valutaförordningen

har riksbanken medgivit postverket rätt att driva handel med utländska

betalningsmedel i den omfattning som är erforderlig för verkets rörelse

med postanvisningar och postgiro.

Riksbanksfullmäktige upptog i sin framställning om fortsatt valutaregle
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1963

13

ring för tiden 1 juli 1960—30 juni 1961 frågan om en utvidgning av kretsen

av till valutahandel berättigade institutioner. Särskilt nämndes härvid öppnandet

av möjligheter för postbanken och sparbankerna att driva handel

med utländska valutor. I propositionen 1960: 127 uttalades emellertid - mot bakgrund bl. a. av vad som anförts i yttranden över fullmäktiges skrivelse

— att förslag till vidgning av kretsen valutahandelsberättigade institutioner

inte borde läggas fram utan ytterligare beredning och förnyade överväganden.

Valutakommittén har för sin del inte ansett hinder möta att ge riksbanken

befogenhet att meddela valutahandelstillstånd till såväl postbanken som sparbankerna.

Kommittén har emellertid begränsat sitt förslag till vad den ansett

vara mest angeläget, nämligen att låta postbanken få den formella ställningen

av valutabank.

Kommittén har på denna punkt inte varit enig. En ledamot av kommittén

har således ansett att postbanken redan nu har full frihet att driva den handel

med utländska valutor som fordras för postgirorörelsen samt — med hänvisning

bl. a. till kreditinstitutsutredningens pågående arbete — funnit en

ändring i valutalagen enbart för att vidga postbankens valutahandelsrätt

varken påkallad eller lämplig.

Vid remissbehandlingen har någon principiell erinran i allmänhet inte

gjorts mot förslaget. Från flera håll har man dock anfört att ett positivt ställningstagande

till kommittéförslaget skulle föregripa kreditinstitutsutredningens

arbete varjämte sparbanksföreningen vänt sig mot att postbanken

skulle få bemyndigande som valutabank utan att spörsmålet om sparbankernas

rättigheter på valutaområdet först förutsättningslöst utretts.

Departementschefen har för sin del uttalat bl. a. att avgörande för frågan

om ett visst kreditinstitut skall medges rätt att idka valutahandel enbart bör

vara huruvida detta institut med hänsyn till sina personella och övriga resurser

kan antagas komma att på betryggande sätt bedriva valutahandel.

Mot bakgrunden härav förordar departementschefen att postbanken samt —

utöver vad kommittén föreslagit — även sparbank skall kunna ges bemyndigande

som valutabank. Med hänsyn till att det i fråga om mindre sparbanker

kan göras gällande att de inte har förutsättningar att fungera som valutabank

framhåller departementschefen alt det givetvis åligger riksbanken

att, innan den lämnar sparbank bemyndigande som valutabank, pröva huruvida

sparbanken — med hänsyn till organisatoriska, personella och övriga

förhållanden — har de kvalifikationer som bör krävas av en valutabank.

1 likhet med departementschefen finner utskottet att det avgörande för

frågan huruvida ett visst kreditinstitut skall medges rätt att idka valutahandel

enhart bör vara huruvida institutet kan antagas komma att på betryggande

sätt bedriva valutahandel. Med hänvisning till departementschefens

uttalande om den prövning som åligger riksbanken, innan bemyndigande

som valutahank lämnas sparbank, finner sig utskottet därför kunna tillstyrka

Kungl. Maj.ts förslag om att även postbanken och sparbank skall kunna

ges bemyndigande som valutabank.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1963

Valutakommitténs förslag beträffande valutaregleringens handhavande i

övrigt innebär i huvudsak en kodifiering av nu av riksbanken lämnade

dispenser med avseende på de löpande betalningarna varjämte kommittén

föreslagit viss omredigering av valutaförordningens förverkandebestämmelser.

Kommitténs förslag i nu berörda delar är enhälligt.

Vad gäller de löpande betalningarna har kommittén stannat för en lösning

innebärande att det principiella förbudet mot alla betalningar bibehålies men

att undantag göres för löpande betalningar. Bestämmelser om vad som enligt

valutaförordningen skall anses som löpande betalningar har med hänsyn till

sin omfattning inte intagits i själva förordningen utan i en till denna hörande

särskild anvisning.

Kommitténs förslag innebär att löpande betalningar, som verkställes på

av riksbanken anvisad betalningsväg, skall friställas under förutsättning att

de går genom valutabank. Under remissbehandlingen framförda önskemål

har föranlett departementschefen att med tillmötesgående i vissa fall av

dessa förorda avvikelser från kommitténs förslag i ytterligare liberaliserande

riktning.

I fråga om betalningar som enligt sakens natur måste utan bankförmedling

gå direkt mellan den betalande och betalningsmottagaren har kommittén

förordat att vissa avgränsade undantag för dylika betalningar av löpande

karaktär skrivs in i valutaförordningen. Endast på en punkt har departementschefen

— mot bakgrund av vad som framkommit under remissbehandlingen

— ansett sig böra frångå kommitténs förslag i denna del.

I motionen II: 924 har hemställts om ändringar i valutaförordningen i

vissa av de delar som omfattas av Kungl. Maj :ts nu berörda förslag. De av

motionärerna framställda förslagen torde här få sammanfattas punktvis.

1. i den i anvisningarna till 3 och 10 a §§ lämnade definitionen av löpande

betalningar bör ingå en hänvisning att såsom löpande betalning alltid skall

anses vad som enligt för Sverige bindande internationellt avtal eller beslut

utgör löpande betalning;

2. det i 6 § 2 st. 1) stadgade mottagningsförbudet bör helt avskaffas och

från det i 5 § 3) stadgade förbudet att verkställa betalning bör uteslutas åtminstone

kontantbetalningar i Sverige;

3. det i 6 § 2 st. 3) stadgade skuldsättningsförbudet bör i vart fall begränsas

till att avse verkställande av upplåning i utlandet;

4. det i 10 § stadgade förbudet mot förskjutningar i betalningstakten och

mot speciell prissättning i förhållande mellan moder- och dotterbolag bör

upphävas eller omarbetas;

5. gällande kontrollföreskrifter med avseende på omplacering av svenska

tillgodohavanden i utlandet och utländska tillgodohavanden i Sverige bör

förenklas.

Vad motionärerna sålunda förordat överensstämmer i huvudsak med för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1963

15

slag som framkommit under remissbehandlingen av valutakommitténs betänkande

och som av departementschefen efter prövning av förslagens innebörd

avvisats.

För sin del finner utskottet att de förslag valutakommittén framlagt med

de av departementschefen förordade utvidgningarna i vissa hänseenden av

kommitténs förslag i den utsträckning, som valutaregleringens handhavande

tillåter, tillgodoser de i kommitténs direktiv uttalade önskemålen om åvägabringande

av en bättre anpassning av valutaförordningens bestämmelser till

den liberala praxis som upprätthålles liksom om en förenkling av reglerna

för betalningar mellan valutainlänningar och valutautlänningar. Utskottet

är således berett att tillstyrka propositionen i berörda delar. Härav följer att

utskottet inte ansett sig kunna förorda de i motionen II: 924 framställda förslagen.

Valutakommitténs förslag innebär ändring i två avseenden av de i 17 §

valutaförordningen meddelade förverkandebestämmelserna. Med hänsyn till

att stadgandets nuvarande avfattning kan föranleda missförstånd beträffande

möjligheten att använda värdeförverkande i visst fall förordar kommittén en

omredigering innebärande att sakförverkande och värdeförverkande ställs

bredvid varandra utan att i författningstexten företräde särskilt ges åt någotdera

alternativet. Vidare föreslår kommittén att, då hembudsskyldigheten

numera avskaffats, möjligheterna att ådöma förverkande som en möjlig påföljd

för lämnande av oriktig uppgift vid fullgörande av deklarationsskyldighet

skall utgå.

Departementschefen har för sin del anslutit sig till kommitténs förslag,

vilket såsom tidigare nämnts i denna del är enhälligt.

I motionen II: 924 anföres att det hade varit önskvärt att i författningstexten

eu mera rimlig utformning av förverkandepåföljden preciserats, exempelvis

så att den begränsats till vinningen av brottet. Motionärerna framhåller

vidare att det varit önskvärt att de rekommendationer specialstraffrättsutredningen

gjort (SOU 1060: 28 s. 162) hade beaktats mer än vad

som skett liksom att påföljderna för överträdelse av reglerna om löpande

betalningar hade begränsats med hänsyn till att dessa överträdelser numera

endast har karaktären av ordningsförseelser.

De av motionärerna anförda synpunkterna har till vissa delar behandlats

av departementschefen i anledning av erinringar av samma innebörd som

framförts under remissbehandlingen. Vad gäller utformningen av förverkandepåföljden

vill utskottet erinra om att den helt överensstämmer med

vad som gäller på andra områden (jfr SOU 1962: 68, s. 60). Utskottet kan för

sin del för övrigt instämma i vad departementschefen anfört, och då utskottet

inte heller i övrigt har någon erinran mot Kungl. Maj:ts förslag i nu

ifrågavarande delar, vill utskottet med avstyrkande av motionen II: 924 tillstyrka

propositionen i berörda hänseende.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1963

Åberopande det ovan anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte

1. för sin del antaga det genom propositionen framlagda

förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 § valutalagen (nr

350);

2. för sin del antaga det genom propositionen framlagda

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 32 § lagen den

3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker;

3. med avslag å motionerna 1:765 och 11:925 samtycka

till förordnande om fortsatt valutareglering i enlighet med

vad i propositionen förordats;

4. vad beträffar det genom propositionen framlagda förslaget

till valutaförordning med avslag å motionen II: 924 i

skrivelse till Kung]. Maj :t som sin mening giva till känna

vad utskoittet ovan anfört.

Stockholm den 14 maj 1963

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Gustaf Henry Hansson, Åke Larsson,

Palm, Stefanson*, Mattsson, Lundin och Hernelius*;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Berglund, fru Renström-Ingenäs,

herrar Carlsson i Stockholm, Bengtsson i Landskrona, Börjesson

i Glömminge* och Fridolfsson.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Regnéll, Gustaf Henry Hansson, Stefanson, Hernelius, Berglund

och Carlsson i Stockholm, vilka ansett,

dels att den del av utskottets utlåtande som börjar på sid. 11 med orden

»Utskottet får» och som slutar på sid. 12 med orden »kan anstå» bort ha följande

lydelse:

»Avslutningsvis erinrar motionärerna om statsmakternas möjlighet att vid

en radikalt ändrad ekonomisk-politisk situation tillgripa gällande fullmaktslagstiftning.

Utskottet har för sin del inte kunnat finna något bärande skäl för att betrakta

fortsatt valutareglering som en nödvändig förutsättning för statsmak
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år W03

17

ternas möjligheter att bedriva en effektiv och ändamålsenlig stabiliseringspolitik.

Tvärtom visar utvecklingen under senare år, att en relativt tillfredsställande

ekonomisk stabilitet kunnat upprätthållas även utan åtgärder som

ligger inom ramen för valutaregleringen. Att valutaregleringen i stora avsnitt

fått en mycket liberal tillämpning betonas i propositionen — något

större inflytande på den ekonomiska stabiliteten kan den alltså ej ha haft.

Som betydelsefullt för den ekonomiska stabiliteten kan nämnas bl. a. den

smidigare utformningen av reglerna för investeringsfonderna samt den i väsentliga

stycken bättre anpassade allmänna penningpolitiken. Vad den sistnämnda

beträffar finns särskild anledning understryka, att genom denna

klart ådagalagts de generella metodernas överlägsenhet i jämförelse med

regleringsåtgärder av den typ, som valutaregleringen representerar.

Att under sådana förhållanden bibehålla valutaregleringen synes desto

mer olämpligt, som Sverige genom sin ansökan om association till EEC givit

uttryck för sin principiella förståelse för det synnerligen önskvärda i ökat

ekonomiskt samarbete länderna emellan. Även om avgörandet i de frågor,

som sammanhänger med associationsansökan, just nu inte är förestående,

synes det dock vara mest lämpligt alt i de fall, då del utan olägenhet kan ske,

förbereda anpassningen till de principer, på vilka ett europeiskt samarbete är

avsett att byggas och som bl. a. innefattar fria kapitalrörelser, vilka i hög

grad är ägnade att utveckla och stärka detta samarbete.

Redan nu kan för övrigt konstateras, att konkurrensen på den internationella

marknaden ofta sker så att möjligheten att erhålla kredit blir den avgörande

faktorn vid valet av leverantörer. Inte minst gäller detta handeln

med de nya och viktiga marknader, som u-länderna utgör. Det synes därför

angeläget, att svensk exportindustris konkurrensmöjligheter inte begränsas

genom en valutareglering, som — även om den ges en liberal tillämpning —

dock utgör ett osäkerhetsmoment, som exportindustrien måste räkna med

och som givetvis försvårar dess dispositioner. Detta förhållande måste enligt

utskottet vara ytterligare skäl för att valutaregleringen bör upphöra. Utskottet

vill i sammanhanget framhålla, att det varit av värde om valutakommittén

fullföljt det i direktiven lämnade uppdraget att verkställa en analys

av verkningarna av ett avskaffande eller en uppmjukning av valutaregleringen.

Till sist vill utskottet framhålla, att även om valutaregleringen upphäves

statsmakterna har möjlighet att vid en väsentligt ändrad ekonomisk-politisk

situation tillgripa gällande fullmaktslagstiftning.»

dels att den del av utskottets utlåtande som börjar på sid. 14 med orden

»Valutakommitténs förslag» och som slutar på sid. 15 med orden »berörda

hänseende» bort ha följande lydelse:

»Med den ställning utskottet tagit till Kungl. Maj:ts begäran om riksdagens

samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering bortfaller förutsättningarna

för det av Kungl. Maj:t begärda yttrandet över förslaget till förordning

om ändring i valutaförordningen och om fortsatt giltighet av samma

förordning. Kungl. Maj:ts förslag i denna del ävensom del i motionen

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1963

II: 924 framställda yrkandet bör således icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

»

dels ock att utskottets hemställan under punkterna 3 och 4 bort ha följande

lydelse:

3. med bifall till motionerna I: 765 och II: 925 avslå förevarande

proposition i vad den avser begäran om riksdagens

samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering;

4. besluta att propositionen i vad den avser inhämtande

av yttrande över vid propositionen fogade förslag till förordning

om ändring i valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr

264) så ock om fortsatt giltighet av samma förordning ävensom

motionen II: 924 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 830634

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:309 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § valutalagen den 22 juni 1939 a1 i texten