Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående statligt stöd till jordbrukets rationalisering, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1963-05-14 · 48 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1963:15, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående statligt stöd till jordbrukets rationalisering, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående

statligt stöd till jordbrukets rationalisering, m. m. jämte

i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln

föreslagit riksdagen att för budgetåret 1963/64 dels (p. 15) till Bidrag till

jordbrukets rationalisering, m. m. anvisa ett reservationsanslag av 13 000 000

kr., dels (p. 16) till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering anvisa ett

reservationsanslag av 400 000 kr., dels (p. 17) till Täckande av förluster på

grund av statlig kreditgaranti anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kr. ävensom

medge, såväl att den årliga räntan å den stående delen av lån från

egnahemslånefonden, som beviljats efter ingången av år 1920 men före

den 1 juli 1940, må för år 1964 nedsättas till 3,6 procent, som ock att i avseende

å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet eller byggnad å åbolägenhet

som år 1920 eller senare år försålt,s från kronoegendom, räntan

må, i den mån köpeskillingen förräntas enligt enahanda grunder, som gällt

eller gäller för den stående delen av före den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån

för jordbrukslägenhet, under år 1964 utgå efter 3,6 procent, dels ock

(p. 73) till Åtgärder för att förebygga skördeskador anvisa ett reservationsanslag

av 250 000 kr.

Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen vidare föreslagit riksdagen

att (p. 171) till Jordfonden för budgetåret 1963/64 anvisa ett investeringsanslag

av 6 000 000 kr.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 29 mars 1963 avlåten,

till jordbruksutskottet hänskjuten proposition, nr 125, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruk,särenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att dels godkänna framlagt förslag rörande det

statliga stödet till förvärv, drift och rationaliseringsåtgärder i fråga om jordbruksföretag,

dels godkänna vad i propositionen förordats rörande statligt

stöd till förvärv och drift av trädgårdsföretag, dels medge att under budgetåret

1962/63 ytterligare statlig kreditgaranti må beviljas för lån avseende

yttre rationalisering intill ett belopp av 6 000 000 kr., för lån till inre rationalisering

intill ett belopp av 2 000 000 kr. och för jordbruksegnahemslån

intill ett belopp av 4 000 000 kr., med rätt för Kungl. Maj:t att, om förhållandena

skulle ge anledning därtill, medge jämkning i angivna fördelning,

1 liibang till riksdagens protokoll 1963. 10 samt. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

dels medge, att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti må beviljas

för lån avseende yttre rationalisering intill ett belopp av 33 000 000 kr., för

lån till inre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000 kr., för jordförvärvslån

intill ett belopp av 24 000 000 kr., och för driftslån intill ett belopp

av 11 000 000 kr. med rätt för Kungl. Maj:t att, om förhållandena skulle ge

anledning därtill, medge jämkning i angivna fördelning, dels medge, att

under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti må beviljas för lån avseende

uppförande av lagerhus m. m. för jordbruksändamål intill ett belopp av

4 000 000 kr., dels medge, att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti

må beviljas för lån avseende trädgårdsnäringens rationalisering m. m. intill

ett belopp av 6 000 000 kr., dels å riksstatens nionde huvudtitel till Bidrag

till jordbrukets rationalisering m. m. för budgetåret 1963/64 anvisa ett reservationsanslag

av 18 500 000 kr. samt dels å kapitalbudgeten till Jordfonden

för budgetåret 1963/64 anvisa ett investeringsanslag av 26 000 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande till utskottet hänvisade

motioner, nämligen

A. i samband med statsverkspropositionen:

1) I: 22 av herr Carlsson, Georg och herr Andersson, Torsten, likalydande

med II: 27 av herr Elmwall m. fl., i vilka motioner hemställts att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag

angående upplysningsverksamhet och särskilt stöd till främjande av en upprustning

av kostallar och mjölkrum i enlighet med vad som anförts i motionerna

;

2) 1:58 av herr Andersson, Axel Emanuel och II: 70 av herr Eriksson i

Bäckmora m. fl., i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning av formerna för stödet

till rationaliseringsverksamhet av gemensamhetskaraktär inom jordbruket,

varvid i synnerhet förhållandena i de fem nordligaste länen beaktas i enlighet

med vad i motionerna anförts:

3) 1:96 av herr Pettersson, Harald, m. fl. och II: 111 av herr Mattsson

m. fl., likalydande, i vilka motioner hemställts, att riksdagen genom skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte hemställa om en översyn av den s. k. lantbruksnämndstaxan

i syfte att väsentligt minska avgifterna för upprättande av

täckdikningsplaner i enlighet med vad i motionerna anförts;

4) I: 290 av herr Dahlberg m. fl., likalydande med II: 338 av herr Carbell

m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte till Jordfonden för

budgetåret 1963/64 anvisa ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.;

5) 1:300 av herr Svedberg, Lage, m. fl. och 11:346 av herr Lundmark

m. fl., i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam utredning med syfte att underlätta

omlokalisering av stödjordbrukare som på grund av rationalisering och

strukturförändring i bygdens näringsliv förlorat underlaget för sin existens;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

3

6) 1: 385 av herr Isacson m. fl. och II: 465 av herr Stiernstedt m. fl., likalydande,

i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte dels i skrivelse till

Kungl. Maj:t begära en skyndsam översyn av gällande bestämmelser beträffande

bidrags- och garantilåneverksamheten kring åkerjordarnas dräneringsproblem,

dels ock till Åtgärder för att förebygga skördeskador för budgetåret

1963/64 anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kronor;

7) 1:390 av herr Pettersson, Harald, m. fl. och 11:463 av herr Mattsson

m. fl., i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag om förlängning

av amorteringstiden för lån med statlig kreditgaranti, i enlighet med

vad i motionerna anförts;

8) I: 461 av herr Pettersson, Harald, och herr Jonasson, likalydande med

II: 558 av herr Svensson i Stenkyrka m. fl., i vilka motioner hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om sådan ändrad lydelse

av Kungl. Maj:ts kungörelse den 28 maj 1959, nr 246, att bidrag för torrläggningsföretag

utgår med högst 40 procent av den bidragsberättigade kostnaden

oavsett de villkor som gäller bidrag till inre ralionaliseringsåtgärd i övrigt;

9) 1:559 av herr Sundin och 11:678 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.,

likalydande, i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t

anhålla om åtgärder i syfte att åstadkomma en ändring av nu gällande regler

vid värderingsförfarandet och vid bedömningen av fastigheters lämplighet

för rationaliseringsändamål för att härigenom åstadkommes dels en

snabbare bytesverksamhet mellan lantbruksnämnder och domänverk, dels

att direkta överlåtelser till enskilda eller lantbruksnämnder sker av för rationaliseringsändamål

lämpliga fastigheter tillhörande domänverket;

10) II: 676 av herrar Börjesson i Falköping och Persson i Heden, vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att frågan om

utnyttjande av de bostads- och ekonomibyggnader, som friställes från jordbruksändamål

till följd av jordbruksnäringens rationalisering, måtte tagas

upp till prövning.

B. i anledning av proposition nr 125:

1) 1:734 av herr Gustafsson, Nils-Eric och 11:895 av herrar Larsson i

Hedenäset och Nilsson i Tvärålund, i vilka likalydande motioner hemställts,

att det statliga stödet till förvärv, drift och rationaliseringsåtgärder i fråga

om jordbruksföretag såvitt gäller deltids- eller stödjordbruk ej begränsas i

enlighet med Kungl. Maj:ts förslag utan får utgå efter oförändrade grunder

samt att även i övrigt beakta vad som i motionerna anförts;

2) 1:735 av herr Hansson, Nils, likalydande med 11:890 av herr Antbij

in. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition

nr 125 måtte beakta vad i motionerna anförts;

3) 1: 736 av herr Hansson, Nils och herr Andersson, Axel Johannes, likalydande

med 11:891 av herr Antbij in. fl., i vilka motioner hemställts, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 125 måtte —

i syfte att undvika att trånga och hindrande gränser sättes för rationaliseringen

inom jordbruket — dels uttala att familjejordbruk med tillräcklig bärkraft

skall vara jämställt med tvåfamiljsjordbruk i fråga om villkoren för statligt

rationaliseringsstöd till förvärv och drift av jordbruk och att vid bedömning

av bärkraft också fastighetens skogsinnehav skall beaktas, dels ock beakta

vad i övrigt i motionerna anförts i fråga om utformningen och förstärkningen

av statens stöd till jordbrukets rationalisering samt i skrivelse till

Kungl. Maj:t ge denna mening till känna;

4) I: 737 av herr Isacson och II: 893 av herrar Haeggblom och Stiernstedt,

i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen avslår förslaget i propositionen

nr 125 att åläggandet för lantbruksnämnderna att bedriva förmedlingsverksamhet

skall borttagas, samt att riksdagen i övrigt vid behandling

av propositionen nr 125 tar hänsyn till vad i motionerna anförts;

5) 1:738 av herr Nilsson, Yngve, m. fl., likalydande med 11:897 av herr

Nilsson i Bästekille m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte medge att

under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti må beviljas för lån avseende

uppförande av lagerhus m. m. för jordbruksändamål intill ett belopp av

10 000 000 kronor;

6) I: 739 av herr Osvald och herr Åkesson, likalydande med II: 896 av

herrar Nelander och Nyberg, i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid

behandlingen av propositionen nr 125 måtte uttala, att rationaliseringsverksamheten

inom jordbruket i större utsträckning än hittills måtte inriktas på

andra åtgärder än storleksrationalisering och att det i varje särskilt fall undersökes

vilka åtgärder som i första hand bör komma i fråga, och att av anslagen

till rationalisering en relativt större del än hittills användes för andra

åtgärder än storleksrationalisering, framför allt sådana med markvårdande

eller bördighetsfrämjande syfte, t. ex. dränering, kalkning m. m. samt att i

skrivelse till Kungl. Maj:t ge denna mening till känna;

7) I: 740 av herr Åkesson och II: 898 av herr Rimds m. fl., i vilka likalydande

motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts

proposition nr 125 måtte förorda de ändringar i villkoren för det utbyggda

rationaliseringsstödet för trädgårdsnäringen, vilka angivits i motionerna;

8) I: 741 av herr Åkesson m. fl., likalydande med II: 899 av herr Svensson

i Ljungskile m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts

yrkande i propositionen 125 punkt 1, i vad den gäller nya bestämmelser angående

brukningsenheternas beskaffenhet som villkor för kreditgaranti och

bidrag till förvärv och rationalisering av jordbruksfastighet, samt att riksdagen

måtte godkänna vad som i övrigt föreslagits under punkt 1;

9) 1:746 av herr Bengtson, Torsten m. fl. och 11:894 av herr Hedlund

m. fl., i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av propositionen nr 125 måtte

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

5

dels besluta att det statliga kreditstödet till förvärv, drift och rationaliseringsåtgärder

i fråga om jordbruksföretag i första hand må inriktas på skapande

av bärkraftiga brukningsenheter, som kan skötas av en eller två man

utan anlitande av arbetskraft utanför deras familjer; dock så att ifrågavarande

stöd även må kunna utgå till a) jordbruk som inte representerar full

bärkraft, särskilt i bygder, där småbruket alltjämt måste vara den dominerande

jordbruksformen, b) stödjordbruk utöver vad i propositionen förordats

jämväl till komplettering av anställning i industri eller liknande verksamhet,

särskilt i fall då sådan kombination är av näringspolitisk betydelse

för bygden, c) jordbruk som är större än ovannämnda tvåmansjordbruk, när

särskilda skäl föranleder det, att maximibeloppet för driftslån till jordbruksföretag

må utgöra 40 000 kronor, dock så att garanti för sådant lån må

kunna beviljas för högst 50 000 kronor, då särskilda skäl föreligger, att

längsta amorteringstiden för driftslån till jordbruksföretag må utgöra 20

år, samt att förvärvs- och driftsstöd må kunna utgå jämväl till fastigheter,

som i huvudsak eller helt består av skogsbruk, samt till gemensamhetsföretag

för skogsbruk i enlighet med vad som i motionerna har anförts,

dels i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att författningsbestämmelserna

rörande det statliga stödet till förvärv, drift och rationaliseringsåtgärder i

fråga om jordbruksföretag må utformas i enlighet med vad som i motionerna

yrkats,

dels besluta att statligt stöd till förvärv och drift av trädgårdsföretag må

kunna utgå jämväl till nyetablerade trädgårdsföretag i enlighet med vad i

motionen har anförts, och att maximibeloppet för driftslån till trädgårdsföretag

må utgöra 40 000 kronor, dock så att garanti för sådant lån må kunna

beviljas för högst 50 000 kronor, då särskilda skäl föreligger, att längsta

amorteringstiden för driftslån till trädgårdsföretag må utgöra 20 år,

dels i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla a) att författningsbestämmelserna

rörande det statliga stödet till förvärv och drift av trädgårdsföretag må utformas

i enlighet med vad ovan yrkats, b) om skyndsam prövning av formerna

för rationaliseringsstöd till trädgårdsföretag, som sysselsätter fler än

två helårsanställda arbetare, i enlighet med vad som anförts i motionen,

c) om att prövningen av frågan om kreditstöd åt s. k. trädgårdscentraler måtte

verkställas skyndsamt,

dels medge att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti må beviljas

för lån avseende uppförande av lagerhus in. in. för jordbruksändamål intill

ett belopp av 10 000 000 kronor,

dels ock beakta även vad i övrigt har anförts i motionerna;

10) 1:747 av herr Nilsson, Ferdinand, m. fl., likalydande med 11:892 av

herrar Eriksson i Bäckmora och Börjesson i Glömminge, vari hemställts, att

riksdagen måtte i .skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att vid framläggande

av ytterligare erforderliga förslag om vidgade ekonomiska och personella

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 är 1963

resursef för lantbruksorganisation och hushållningssällskap även beakta behovet

av tidsenliga och rationaliseringsfrämjande åtgärder för upprustning

av ofullständiga jordbruk och stödjordbruk med beaktande av i motionerna

anförda synpunkter, att därvid behovet av att komplettera skogstrakternas

jordbruk med skog måtte kraftigt främjas under utnyttjande av kronan tillhörig

skog direkt eller genom s. k. triangelbyten, ävensom att Ivungl. Maj:t

måtte uppdraga åt 1960 års jordbruksutredning att ompröva åtgärder för

utvidgande av den inom de nordliga länen bedrivna upprustningen av jordbruk

inom geografiska områden till att omfatta även andra skogsbygder, där

så prövas erforderligt.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa till

motionerna II: 27, II: 70, II: 111, II: 338, II: 346, I: 385, II: 463, II: 558, II: 678,

11:676, 1:734, 11:890, 11:891, 11:893, 1:738, 1:739, 11:898, 11:899, 11:894

och I: 747.

Yttranden har avgivits över motionerna 1:22 och 11:27 av lantbruksstyrelsen,

över motionerna 1:58 och 11:70 av lantbruksstyrelsen, över motionerna

1:96 och 11:111 av lantbruksstyrelsen och Hushållningssällskapens

förbund, Över motionerna 1:300 och 11:346 av arbetsmarknadsstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, bostadsstyrelsen och skogsstyrelsen, över motionerna

I: 385 och II: 465 av lantbrukshögskolan och lantbruksstyrelsen, över motionerna

I: 559 och II: 678 av lantbruksstyrelsen och domänstyrelsen samt över

motionen II: 676 av lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och bostadsstyrelsen.

Remissyttranden över vissa motioner

Yttrande över motionerna 1:22 och 11:2 7 rörande

upprustning av kostallar och mjölkrum.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit att motionerna icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd. Styrelsen har anfört i huvudsak följande.

Lantbruksstyrelsen kan vitsorda de i motionerna påtalade behoven av

upprustning i ladugårdar och mjölkrum. En betydande del av det statliga

stödet till ekonomibyggnader som lantbruksnämnderna beviljar enligt bestämmelserna

i rationaliseringskungörelserna utgår nämligen till ombyggnad

eller komplettering av befintliga ekonomibyggnader.

Den av motionärerna påtalade skadegörelsen på byggnadsbeståndet på

grund av bristande ventilation har tidigare påtalats av bl. a. statens forskningsanstalt

för lantmannabyggnader, och lantbruksstyrelsen bär redan i

början av lantbruksnämndernas verksamhet föreskrivit att statligt stöd till

ny- eller ombyggnad av djurstallar må utgå endast under förutsättning att

värmeisolering och ventilation blir fullt tillfredsställande.

Motionärerna har räknat med att den föreslagna upprustningen skulle

omfatta ca 150 000 enheter under en 20-årsperiod eller ca 7 500 per år.

Styrelsen har grovt uppskattat kostnaderna för att upprusta en ladugård

av normaltyp på av motionärerna föreslaget sätt till ca 8 000 kronor. Den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963 ~

totala årliga investeringen skulle under sådana förhållanden uppgå till ca

60 milj. kr.

Motionärerna förordar att bidragsgivningen till upprustningen göres mera

generös än vad rationaliseringskungörelsen medger. Om man utgår från en

medelkostnad på 8 000 kronor, blir högsta möjliga bidrag enligt rationaliseringskungörelsen

1 700 kronor (motsvarande ca 21°/o). Om bidrag av

denna storleksordning utgår till 7 500 ladugårdar per år, betyder det ett

bidragsbelopp av 12,7 milj. kr. per år. Vid en generösare bidragsgivning avexempelvis

storleksordningen 30 °/o skulle det årliga bidragsbeloppet stiga

till ca 18 milj. kr. Under år 1962 beviljades bidrag till ekonomibyggnader

med 4,2 milj. kr.

Enligt styrelsens mening är det inte realistiskt att tänka sig att så betv - dande belopp som motionärernas förslag torde förutsätta skulle kunna

göras disponibla för förbättringsåtgärder som visserligen är betydelsefulla

men dock endast avser ett begränsat avsnitt av rationaliseringsverksamheten.

Det synes inte heller samhällsekonomiskt försvarligt att i det labila

läget vari svenskt jordbruk för närvarande befinner sig forcera tram en

allmän upprustning av kostallar och mjölkrum.

Upprustningen skulle enligt förslaget ledas av lantbruksnämndernas byggnadskonsulenter.

Styrelsen vill med anledning härav påpeka att styrelsen

i sina anslagsäskanden hösten 1962 begärde att antalet byggnadstekniker

vid lantbruksnämnderna skulle utökas. Förslaget har emellertid icke upptagits

i årets statsverksproposition. Byggnadskonsulenternas arbetsbelastning

är för närvarande så stor att det icke är möjligt att lägga på dem ytterligare

arbete. Inom åtskilliga län tar de löpande låne- och bi dragsärendena hela

deras tid i anspråk och den synnerligen viktiga allmänna rådgivnings- och

upplysningsverksamheten kan inte skötas pa tillfredsställande sätt. Motionärernas

förslag skulle därför inte kunna genomföras utan betydande personalförstärkningar

vid lantbruksnämnderna.

Yttrande över motionerna I : 58 och II: 70 o in visst

stöd till rationalisering^ insatser av gemensam hetskaraktär.

Lantbruks styrelsen har anfört huvudsakligen följande.

Enligt föreskrifterna för den koncentrerade rationaliseringsverksamheten

i Norrland möter inga hinder att även lämna stöd till anläggningar av gemensamhetskaraktär.

I hittills genomförda projekt har någon gemensamhetsladugård

ej projekterats, medan däremot i ett relativt stort antal fall gemensam

maskinanvändning kommit till stånd.

I de utredningar, som utförts beträffande gemensamhetsladugårdar, har

det visat sig att dessa är mest konkurrenskraftiga gentemot enskild djurhållning

i områden med kreaturslösa jordbruk, där ensidig spannmålsodling

bedrives.

Förhållandet är detsamma i områden, där arbetskraftens alternativvärde

är högt; exempelvis i skogsbygdsområden med god tillgång på skogsarbete.

I många områden av skogsbygdskaraktär, där avståndet mellan gårdarna

är stort, har det dock visat sig svårt att få tillräckligt arealunderlag till

andelsladugårdar av tillfredsställande storlek.

Vid mindre brukningsenheter kan det vara svårt att från själva jordbruket

erhålla den ersättningsinkomst, som fordras efter andelsladugårdens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

tillkomst, då hela eller större delen av åkerarealen tas i anspråk till foderproduktion

för andelsladugårdens räkning.

I de fall arbetskraften kan erhålla ersättningsinkomster i annan sysselsättning

bör dessa arbetstillfällen kunna garanteras under en följd av år

och te sig lockande, även ur andra synpunkter än rent ekonomiska, om andelsladugården

skall vara ett konkurrenskraftigt alternativ gentemot en

driftsomläggning på de enskilda fastigheterna till arbetsextensivare driftsiormer,

såsom exempelvis köttproduktion eller försäljning av vallgrödan.

Ovan påtalade förhållanden och vunna erfarenheter från befintliga andelsladugårdar

torde ha bidragit till att inga ytterligare andelsladugårdar kommit

till stånd sedan Trägstaladugården i Jämtland byggdes 1952. Det må

upplysas att lantbruksstyrelsen under 1962 i samarbete med intresserade

jordbrukare och vederbörande lantbruksnämnder och hushållningssällskap

utrett förutsättningarna för en andelsladugård i vartdera av Gotlands, Blekinge,

Kristianstads och Gävleborgs län samt för två gemensamma gödsvinsstall

i Kristianstads resp. Västerbottens län. Vidare pågår liknande utredningar

för en andelsladugård i Uppsala län och ytterligare eu i Gävleborgs

län. Av dessa har förarbetena för andelsladugårdarna i Blekinge och Kristianstads

län och för gödsvinstallarna avancerat så långt att det endast återstår

för medlemmarna att fatta definitiva beslut.

Lantbruksstyrelsen vill i sammanhanget erinra om att Kungl. Maj:t genom

beslut den 27 januari 1961 uppdragit å styrelsen, att efter samråd med berörda

myndigheter och forskningsinstitutioner utarbeta och till Kungl. Maj:t

inkomma med förslag till åtgärder för att — i syfte att öka den ekonomiska

avkastningen och minska investeringsutgifterna vid framför allt mindre

brukningsenheter — främja tillkomsten av gemensamhetsanläggningar. I

utredningen, som föreligger i det närmaste färdig, upptages i motionerna berörda

spörsmål till prövning.

På grund av vad sålunda anförts föreslår lantbruksstyrelsen, att motionerna

överlämnas till styrelsen för att tagas under övervägande vid fullgörandet

av omförmälda utredningsuppdrag.

Yttranden över motionerna 1:96 och 11:111 rörande

sänkning av avgifterna för upprättande a v

täckdikningsplaner.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit att motionerna icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd samt har anfört i huvudsak följande.

Lantbruksstyrelsen är liksom motionärerna av den meningen att täckdikning

av bestående åkerjord, som är i behov av dränering, bör främjas.

Om en täckdikning skall fungera på ett riktigt sätt och bli av bestående

värde, måste den utföras efter av sakkunnig person upprättad plan. Det

ekonomiska resultatet av en täckdikning utförd enligt plan torde undantagslöst

bli betydligt bättre, än om sadan plan ej följts. Redan vid täckdikningens

utförande torde man som regel genom att följa plan kunna inbespara ett

belopp, som uppgår till flera gånger plankostnaden. Detta inses också av

det övervägande flertalet jordbrukare, som täckdikar. Av den areal om ca

20 000 ha, som under det senaste decenniet årligen täckdikats, har genom

lantbruksnämnderna upprättats planer för omkring 16 000 ha. Under år

1962 har den genom nämnderna planlagda arealen ökat till nära 17 500 ha.

Härutöver förekommer viss planläggning genom hushållningssällskap och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

9

privata projektorer. Den täckdikning, som sker utan plan, utgöres till en del

av reparationer och kompletteringar av äldre täckdikning, som kan ske

utan att ny plan upprättas.

Enligt gällande lantbruksnämndstaxa debiteras jordbrukare för upprättande

av täckdikningsplan 35 kronor per hektar, om arealen understiger 5 ha,

och för plan omfattande areal överstigande 5 ha 72 kronor i grundavgift

och dessutom 22 kronor för varje påbörjat hektar.

Den för upprättande av täckdikningsplan fastställda taxan torde innebära

en subventionering med mer än 60 %>.

En plankostnad om 25—35 kronor per hektar — det högre beloppet vid

mindre planer — kan enligt lantbruksstyrelsens mening icke anses vara

högt i förhållande till kostnaden för själva täckdikningen, som vanligen är

av storleksordningen 1 500 kronor per hektar.

Härtill kommer att i de fall, då jordbrukaren enligt rationaliseringskungörelsens

bestämmelser är kvalificerad att erhålla statsbidrag och statlig

lånegaranti, plankostnad inräknas i det belopp, vartill bidrag och lånegaranti

beviljas. Statsbidrag utgår till mer än hälften av den av lantbruksnämndernas

personal planlagda arealen. För de jordbrukare, som erhåller

statsbidrag, reduceras plankostnaden sålunda vanligen med 25°/o, men i

vissa fall "med 40 eller 50 °/o, beroende på vilken bidragsprocent, som enligt

rationaliseringskungörelsens bestämmelser kan medges.

Även om den avgift, som tas ut av jordbrukaren för en täckdikningsplan,

är förhållandevis låg, är det väl sannolikt att täckdikning i något större utsträckning

skulle utföras enligt plan, om denna avgift togs bort. Samtidigt

kunde emellertid en sådan kostnadsfri planläggning befaras medföra, att

planer skulle komma att rekvireras även i många fall, där någon mera allvarlig

avsikt att genomföra täckdikning inom överskådlig tid ej förelåg.

Detta skulle medföra en onödig belastning på nämndernas projekterande

personal och skulle även kunna medföra behov av personalförstärkning.

I vissa län har sålunda nämndernas avdelningar för inre rationalisering redan

nu för liten personal för att på ett fullt tillfredsställande sätt kunna

fullgöra sina uppgifter i fråga om dels rådgivning och planläggning av dikningsåtgärder,

dels ekonomisk kalkylering och bedömning.

Hushållningssällskapets förbund har anfört följande.

Under senare år har i enlighet med statsmakternas beslut jordbrukarna

i ökad utsträckning haft att erlägga taxebundna avgifter för sådana på beställning

uppgjorda planer, som ligger till grund för olika rationaliseringsåtgärder

på de enskilda brukningsdelarna. I åtskilliga fall, och detta torde

främst gälla skogsvårdsstyrelsernas del, har berörda avgifter nu lått eu storleksordning,

som jordbrukarna ofta anser vara alltför hög. Detta synes ha

lett til! att i eu del fall sådana fortlöpande rationaliseringsåtgärder, för

vilka hittills regelmässigt sakkunnig personal hos de regionala rationaliseringsorganen

upprättat planer, antingen icke kommit till utförande eller

genomförts utan att en plan för arbetena anskaffats. Enligt vad förbundsstyrelsen

kunnat finna torde anledningen härtill många gånger icke så mycket

vara avgifternas storlek i och för sig utan fastmera en reaktion mot den

snabba och betydande ökningen av dessa, som skett under en tid, då jordbrukets

allmänna lönsamhet varit dålig. Förhållandet understryker enligt

styrelsens mening att man på detta område med hänsyn till jordbrukets

speciella förhållanden och svårigheter får gå fram med försiktighet. I och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

för sig av kostnadsskäl motiverade avgifts- eller taxehöjningar bör således

före fastställandet avvägas mot den effekt, som dessa kan tänkas få på rationaliseringsverksamhetens

allmänna utveckling. Det bör i detta sammanhang

vidare påpekas, att en sänkning av jordbrukarnas avgifter för planer

etc., som uppgöres av rationaliseringsorganen, torde utgöra en av de vägar,

som undersökes vid de nu pågående överläggningarna i syfte att söka begränsa

eller undanröja jordbrukarnas eftersläpning i inkomsthänseende.

I de remitterade motionerna har endast berörts avgifterna för upprättande

av täckdikningsplaner och yrkats på en minskning av dessa. Som framgår

av det anförda torde det knappast vara möjligt att bryta ut spörsmålet om

dessa speciella avgifter ur det större, mera principiella sammanhanget.

Enligt förbundsstyrelsens mening är emellertid frågan om jordbrukarnas

avgifter för planer av stor betydelse för jordbrukets fortsatta rationalisering.

Detta inte minst med hänsyn till önskvärdheten av att nu söka stegra takten

i denna verksamhet. Berörda avgiftsfråga bör därför ägnas ökad uppmärksamhet

och förbundsstyrelsen förutsätter, att densamma — utöver i ovan

angivet sammanhang — kommer att prövas av 1960 års jordbruksutredning.

Yttranden över motionerna 1:300 och 11:346 rörande

vissa stödåtgärder i samband med jordbrukets

rationalisering.

Arbetsmarknadsstyrelsen har hänvisat till att styrelsen gemensamt med

bostadsstyrelsen och efter samråd med arbetsmarknadsutredningen till följd

av Kungl. Maj:ts uppdrag avgivit ett förslag till riktlinjer för en försöksverksamhet

i syfte att bereda ekonomiskt stöd åt egnahemsägare och bostadsrättshavare,

vilka till följd av arbetslöshet tvingats flytta till annan ort.

Förslaget innebär i korthet att i fall där fastighetsinnehav konstateras

utgöra ett hinder för en arbetstagares flyttning från ett område med begränsade

försörjningsmöjligheter, arbetsmarknadsstyrelsen skall kunna besluta

om inlösen av fastigheten — jord och hus —- efter särskild värdering.

Möjligheten bör enligt förslaget till en början prövas inom ett par områden

där .särskilda åtgärder tidigare har vidtagits för att underlätta en omställning

på arbetsmarknaden och avses gälla både i fråga om jordbruksfastighet

och annan fastighet.

Bostadsstyrelsen har under åberopande av nyssnämnda förslag, som styrelsen

avlämnat gemensamt med arbetsmarknadsstyrelsen, framhållit att

syftet med ifragavarande motioner till väsentliga delar tillgodoses genom

angivna förslag. Resultatet av den verksamhet som föreslagits bör enligt

bostadsstyrelsens mening avvaktas innan ytterligare åtgärder övervägs.

Lantbruksstyrelsen har efter hänvisning till omförmälda av arbetsmarknadsstyrelsen

och bostadsstyrelsen avgivna förslag framhållit, att de i motionerna

berörda frågorna förtjänar att uppmärksammas och har till motivering

härav anfört följande.

Enligt lantbruksstyrelsens mening är det av stort intresse att i olika delar

av landet kunna underlätta en smidig omställning av de jordbrukare, som

genom den fortgående rationaliseringen och nedgången i efterfrågan på ar
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

11

betskraft blivit ofullständigt sysselsatta. Dessa jordbrukares sysselsättning

kan i många fall inte lösas på annat sätt än genom flyttning, vilket i sin

tur försvåras eller omöjliggöres i sådana fall där efterfrågan på deras fastigheter

är så svag att fastighetsförsäljningen kan komma till stånd endast

med ekonomisk förlust för fastighetens ägare.

Skogsstyrelsen har anslutit sig till grundtanken i motionerna och anser

att dessa kan tillmötesgås genom en lämplig anpassning och tillämpning

av arbetsmarknadsstyrelsen^ och bostadsstyrelsens angivna förslag. Skogsstyrelsen

har vidare anfört följande.

Skogsstyrelsen kan vitsorda att den av motionärerna väckta frågan blivit

alltmer aktuell. Redan med nuvarande rationaliseringsgrad inom skogsbruket

har möjligheterna för stödjordbrukaren att få fyllnadsarbete i skogen minskat

märkbart. Skogliga arbetskraftprognoser visar att utvecklingen allt

tydligare synes gå i den riktningen, att en ökad mekaniseringsgrad kombinerad

med större andel heltidsanställda skogsarbetare trots väntade ökningar

i avverkningsvolymen minskar sysselsättningsmöjligheterna för den till de

ofullständiga jordbruken knutna befolkningen. Lokalt bör den önskvärda

ökningen av avverkningarna inom privatskogsbruket kunna ge ett tillskott

av arbetstillfällen för ifrågavarande befolkningskategori, men även om hänsyn

tas härtill visar arbetskraftsprognoserna att skogsbruket om något 10- tal år kommer att behöva en mindre total arbetsinsats än i dag och att denna

insats i avsevärt högre grad än nu måste bygga på heltidsarbetande, till stor

del specialutbildade skogsarbetare.

Inom bygder, där andra sysselsättningsmöjligheter för den genom en sådan

utveckling friställda arbetskraften ej finns eller kan beräknas uppstå,

blir läget uppenbarligen kritiskt. Samhället torde i sådana fall behöva ingripa

både med aktiva lokaliseringsåtgärder för att öka sysselsättningsmöjligheterna

och med åtgärder för att underlätta för den friställda eller undersysselsatta

arbetskraften att flytta till trakter med bättre försörjningsmöjligheter.

Yttranden över motionen 11:676 rörande utnyttjande

av bostads- och ekonomibyggnader, som friställts

genom jordbrukets rationalisering.

Lantbruksstgrelsen anser att motionen ej bör föranleda någon särskild

åtgärd. Enligt styrelsens förmenande kan ett utnyttjande av genom strukturrationaliseringen

friställda byggnader såsom permanentbostäder resp.

för lager eller industriellt ändamål ske huvudsakligen i närheten av tätorter.

De flesta byggnaderna friställes emellertid inom glesbygdsområden,

där det torde vara svårt att finna någon användning för ekonomibyggnaderna

medan däremot bostadshusen röner eu allt större efterfrågan

för fritidsändamål. Frågan om dessa hus utnyttjande för sistnämnda

ändamål ligger under behandling hos 1962 års fritidsutredning.

Bostadsstgrelsen har framhållit att erfarenheter i de frågor som väckts

i förevarande motion torde vinnas åtminstone i vad gäller bostadsbyggnader

genom den försöksverksamhet som av arbetsmarknadsstyrelsen

och bostadsstyrelsen ifrågasatts i deras förslag till riktlinjer för en för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

■Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

söksverksamhet i syfte att bereda ekonomiskt stöd åt vissa fastighetsägare

som på grund av arbetslöshet tvingas flytta till annan ort.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört bl. a. följande.

Styrelsen behöver i sin lokaliseringsrådgivande verksamhet ha tillgång

till aktuella uppgifter om lediga lokaler, lämpliga för industriell drift i

första hand och gör därför sedan lång tid tillbaka tidvis återkommande

inventeringar av lediga industrilokaler i hela riket.

Vid dessa inventeringar har även lämnats uppgifter om på landsbygden

befintliga och outnyttjade ekonomibyggnader, som bedömts lämpliga som

industrilokaler. Endast i ytterst få fall har dessa emellertid kunnat utnyttjas

till industriell verksamhet på grund av dels ofta alltför ocentral belägenhet,

dels mindre god beskaffenhet eller lämplighet för industriändamål.

Mängden av ledigblivna och för närvarande i stor utsträckning outnyttjade

offentliga byggnader på landsbygden såsom skolor, ålderdomshem,

stationsbyggnader, väggarage, biograflokaler och mejerier får på

grund av sin ofta mera centrala belägenhet och stabilare konstruktion

företräde framför här berörda ekonomibyggnader. Utsikterna för dessa

sistnämnda byggnader att komma i fråga som industrilokaler torde därför

få bedömas som tämligen ringa.

Bostads- och ekonomibyggnader, som blir lediga genom jordbrukets

rationalisering och är välbelägna, torde i enstaka fall kunna utnyttjas

som lagerlokaler för olika ändamål. Sådana byggnader av god kvalitet

torde i någon omfattning ha utnyttjats av överstyrelsen för ekonomisk

försvarsberedskap och jordbruksnämnden för beredskapslagring. Dessa

myndigheter inventerar emellertid dels själva, dels genom länsstyrelserna

tillgången på lediga lagerlokaler, lämpliga för dessa ändamål.

Styrelsen avser att i samarbete med bl. a. överstyrelsen för ekonomisk

försvarsberedskap utöka arbetsmarknadsstyrelsens inventeringar av lediga

industrilokaler till att omfatta även lokaler, lämpliga för lagerändamål.

De i motionen anförda önskemålen bör därför enligt styrelsens uppfattning

kunna tillgodoses utan en allmän inventering av bostads- och ekonomibyggnader,

som friställts från jordbruksändamål.

Yttranden över motionerna 1:559 och 11:678 rörande

domänverkets medverkan vid jordbrukets rationalisering.

Domänstyrelsen, som avstyrkt motionerna, har erinrat om att de i motionerna

berörda frågeställningarna under en följd av år varit föremål för

riksdagens prövning (JoU 1961: 18 och 1962:8). Styrelsen har i övrigt uttalat

i huvudsak följande.

I samband med. en överläggning som nyligen hållits mellan lantbruksstyrelsen,

samtliga lantbruksdirektörer och representanter för domänverket

angående kompletterings- och arronderingsfrågor upprättades inom

domänstyrelsen statistiska sammanställningar, utvisande bl. a. omfattningen

av hittillsvarande markbytesverksamhet i vilken domänverket varit engagerad

med uppdelning på byten med bolag, lantbruksnämnder, övrigm

myndigheter och enskilda markägare. Inklusive påbörjade och planerade

byten är det nära 0,5 milj. ha som under den sista 10-årsperioden bytt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

13

eller liåller på att byta ägare och där domänverket varit den ena bytes
-

partnern.

Bytena med skogsbolagen har varit helt dominerande men byten liar

även skett såväl med enskilda som med lantbruksnämnderna. Nämndernas

aktuella resurser för byten med domänverket synes nu i stort sett

vara uttömda.

I fråga om principerna för bytesförfarandet synes motionärerna icke vara

rätt informerade. Inom landsdelar med ungefär likartade produktionsbetingelser

har sålunda byten skett över gränserna för de olika lantbruksnämndsområdena

och domänstyrelsen har även tvärtemot vad i motionerna

anförts — gått med på rätt stora differenser i fråga om olika värdebestämmande

faktorer. Och om inte ett visst aktuellt byte med en namnd

kunnat klaras på annat sätt har domänstyrelsen gått med på en total

värdeskillnad ända upp till 50%. Samtidigt föreligger en överenskommelse

mellan lantbruksstyrelsen och domänstyrelsen att den part som i

ett visst byte förlorar i mark skall få kompensation härför i ett senare

byte mellan domänverket och samma eller annan nämnd. I detta syfte

har upplagts en enkel form av clearingkonton mellan de båda styrelserna.

I motionerna har även berörts valet av diskonteringsfaktor vid ifragavarande

bytesvärderingar. Styrelsen får meddela att i den frågan sedan

ett par år tillbaka enighet föreligger mellan lantbruksstyrelsen och domänstyrelsen.

Med anledning av motionärernas uttalande rörande önskemålet att från

domänverkets sida ställa splittrat skogsinneliav till nämndernas förfogande

i rationaliseringsarbetet får styrelsen meddela att inom domänverket

•— t. v. beträffande 5 revir — upprättats förteckningar över smärre

friliggande domänverksområden som vederbörande jägmästare anser lämpliga

för byten med eller direkt försäljning till vederbörande lantbruksnämnd

eller jordbrukare. Förteckningarna, som upptar ett 40-tal kronoparker

eller skiften därav, med eu sammanlagd produktiv areal av ca

1 650 ha, har tillställts resp. lantbruksnämnder. Hittills har dessa inventeringar

dock icke i någon större omfattning lett till byte eller försäljning,

förmodligen främst beroende på att nämnderna tycks sakna bytesobjekt.

Trots detta har dock domänstyrelsen förklarat sig beredd överväga att

göra liknande inventeringar inom en del andra revir i den mån vederbörande

lantbruksnämnd så önskar.

Markbytena är en av formerna för domänverkets medverkan vid jordbrukets

rationalisering. En annan form är överlåtelse mot kontant vederlag

till lantbruksnämnd eller direkt försäljning till jordbrukare. Skogskompletferingsförsäljningarna

från kronoparkerna har ökat det sista året. Att

dessa försäljningar ändock är av ganska ringa omfattning beror enligt

styrelsens åsikt främst på att antalet framställningar om köp inte vant

stort. o ,

I sitt utlåtande nr 8/1962 uttalade sig jordbruksutskottet för eu nagol

mera liberal tillämpning av försäljningsvillkoren. I anslutning till detta

uttalande får styrelsen meddela att styrelsen numera, om skäl därtill finns,

medgiver dels en amorteringstid även utöver 20 år, dels alt 9/10 av köpeskillingen

får erläggas genom avbetalningar. Domänverkets värderingsmän

har skriftligen anmodats att vid varje förrättning underrätta köpare om

dessa avbetalningsmöjligheter. Till detta kommer att den s. k. normalräntan

höjts till 5 %, vilket påverkar värderingarna i sänkande riktning. De nu

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

nämnda åtgärderna förstärker ytterligare det uttalande som jordbruksutskottet

gjorde i sitt utlåtande nr 18/1961 angående prissättningen vid

domänverkets försäljningar.

Med anledning av motionärernas uttalande »domänverkets nuvarande

planlösa inköp av skogsmark i jordbruksbygder, där statens skogsinnehav

rätteligen borde avvecklas» får styrelsen anföra följande. Till domänverkets

markinköpspolitik hör i första hand arronderingsobjekt, dvs

enklaver, rågångsarronderingar och objekt som med hänsyn till tidigare

innehav kan kallas intressearronderingar. Domänverket är storskogsbrukare

och har givetvis därför — utöver arronderingsobjekten — ett speciellt intresse

av att köpa stora egendomar av viss beskaffenhet om möjlighet härtill

yppar sig. Domänverket uppträder också som köpare av smärre objekt i

övergångsbygder (avfolkningsområden) därest samförstånd härom råder

med lantbruksmyndigheterna. Däremot reflekterar domänverket icke på

inkop av familjejordbruk eller tvåfamiljsjordbruk i jordbruksbygd och i

legel icke heller i mellanbygd. Att domänverket ändock stundom tillskriver

vederbörande lantbruksnämnd rörande hembjudna objekt av nyssnämnda

typ i mellanbygd beror på svårigheten att stundom veta hur

nämnderna ser på enskilda objekt inom denna bygdetyp.

Lantbruksstyrelsen har bl. a. anfört följande i anledning av motionerna.

Det är såsom motionärerna anfört av väsentlig vikt att storleksrationaliseringen

och omarronderingen i skogsmarken underlättas och intensifieras

samt att förekommande praktiska och administrativa hinder undanröjs.

b rågan hur sådana svårigheter, som bottnar i olika uppfattningar i

markvärdesfrågor skall kunna överbryggas, övervägdes av statsmakterna

ar 1959. När domänverksskog behöver disponeras för rationaliseringsändamål

berörande bondeskogsbruket, får lösningen enligt statsmakternas

bedömande som regel sökas i byte av mark med lantbruksorganisationen.

Därvid skall prissättningen anslutas till den nivå, på vilken lantbruksnämnderna

genomsnittligt kan köpa skog och skogsmark i öppna marknaden.

På senaste tiden har markbytesverksamheten mellan domänverket och

lantbruksorganisationen kunnat ske i något ökad takt, men den har ännu

en alltför begränsad omfattning.

Bytesverksamhetens relativt ringa omfattning får ses bl. a. mot bakgrunden

av att lantbruksnämnderna hittills haft alltför liten tillgång till lämpliga

bytesmarker. Tendensen till ökade utbud bör öppna bättre möjligheter

att skaffa mark, som kan bytas med domänverket. Dels bör mark

kunna frigöras genom triangelbyten, dels bör i bygder med vikande

jordbruk sammanköp kunna göras till mer sammanhängande objekt, som

sedan kan bytas bort. En förutsättning är att nämnderna får resurser för

ändamålet.

1 tillämpningen bär numera de krav, som tidigare ställdes på likhet

mellan bytesobjekten, i viss män uppmjukats, vilket underlättar bytesverksamheten.

I ett par fall har den praktiska linjen nyligen tillämpats att domänverket

till lantbruksorganisationen överlåtit mark på bytesnivån mot att få

ersättningen till avsevärd del vid senare tillfälle, när nämnden fått lämpliga

bytesmarker disponibla. Lantbruksstyrelsen har aktualiserat frågan

om en vidgad tillämpning av detta förfarande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963 15

Ett praktiskt bytesförfarande, som bl. a. innebär att domänverket

etablerar sig i områden lämpade för skogsbruk i större skala, bör lättare

kunna organiseras om man har en överblick, som möjliggör regionala

överväganden om markanvändning m. m.

Lantbruksstyrelsen har under senaste månaderna genomfört en snabbutredning

syftande till att regionalt belysa utvecklingstendenser och anpassningsmöjligheter

för jord- och skogsbruket. Den torde kunna ge en

allmän ram för överväganden och ställningstaganden och bl. a. underlätta

avvägningen i den praktiska verksamheten mellan domänverkets och lantbruksorganisationens

verksamhetsgrenar.

De frågeställningar motionärerna berör har i viss utsträckning behandlats

i lantbruksstyrelsens utlåtande till Kungl. Maj:t den 4 februari detta

år med anledning av riksdagens revisorers berättelse 1962, § 32, domänverkets

skogsarrondering. Styrelsen har vidare att i annat sammanhang

inom närmaste dagarna till Kungl. Maj:t redovisa vissa synpunkter och

förslag på den fortsatta verksamheten.

De berörda frågorna, som är betydelsefulla för den fortsatta bytesverk?

samheten. torde sålunda vara under Kungl. Maj:ts övervägande.

Yttranden över motionerna 1:385 och II: 465 rörande

åtgärder för att förebygga skördeskador.

Lantbruksstyrelsen — som avstyrkt den av motionärerna föreslagna

översynen av gällande bestämmelser om bidrag och lånegaranti till åtgärder

berörande åkerjordens dräneringsproblem men förordat bifall till att

anslaget till Åtgärder för att förebygga skördeskador uppräknas med

50 000 kr. till 300 000 kr. — har anfört bl. a. följande.

Vad angår de medel, som för budgetåret 1962/63 anvisats till Åtgärder

för att förebygga skördeskador har dessa av Jordbrukets forskningsråd

disponerats för undersökningar, som huvudsakligen mera direkt avser att

lösa med skördeskador sammanhängande problem.

De undersökningar, vartill rådet beviljat bidrag, angriper endast vissa

centrala problem rörande skördeskador. På området finnes givetvis många

andra betydelsefulla frågor att ägna uppmärksamhet åt i den mån medel

anvisas därför.

Enligt vad lantbruksstyrelsen under hand inhämtat från rådet har rådet

för innevarande budgetår av anslaget till Främjande av forskning på jordbrukets

område m. m. härutöver anvisat ca 28 000 kronor för tre forskningsuppgifter

som kunnat utgå under förevarande anslag till Åtgärder

för att förebygga skördeskador därest medel funnits tillgängliga. Vidare

har inhämtats alt påbörjade forskningar på området torde kräva ytterligare

medelsanvisning då de i genomsnitt kan beräknas pågå minst under

en treårsperiod.

Beträffande motionerna får lantbruksstyrelsen i övrigt anföra följande.

Såsom motionärerna anfört föreligger det ett samband mellan den ökade

mekaniseringen och de skördeskador, som under senare år förekommit

på grund av riklig nederbörd. Täckdikningen har inte hållit jämna steg med

utvecklingen på maskinområdet. De stora maskiner, som nu används,

kräver en väl dränerad mark med god bärighet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

Det är således viktigt att en ökad täckdikningsverksamhet kommer till

stånd. I det sammanhanget bör dock frågan om den lämpligaste markanvändningen

beaktas. Sålunda bör endast de bättre åkerjordar, som har

förutsättningar att bestå såsom åker på lång sikt, täckdikas. Den areal,

som nu bör täckdikas, torde vara väsentligt mindre än de 1,6 milj. ha

motionärerna uppgivit. Dock är behovet av täckdikning fortfarande så

stort att en kraftig ökning av denna verksamhet är önskvärd.

Enligt gjorda beräkningar uppgår den här i landet årligen täckdikade

arealen till omkring 20 000 ha. Därav har lantbruksnämnderna under

senaste 10-årsperioden planlagt i genomsnitt ca 16 000 ha. Den år 1962

av nämndernas personal planlagda arealen har ökat till nära 17 500 ha.

Genom kurser och annan rådgivning bör det vara möjligt att öka inires.

set för täckdikning av bestående åker. Jordbrukarna bör upplysas om

att det i nuvarande läge ofta är mindre lönsamt att mekanisera ytterligare,

men att behovet och lönsamheten av att utöka arealen eller att vidga produktionsunderlaget

t. ex. genom täckdikning vanligen är större.

Den från år 1962 införda rätten för jordbrukare att vid beskattning göra

avdrag för värdeminskning på täckdikning underlättar finansieringen

betydligt. Denna ändring i skattereglerna torde medverka till en ökad

täckdikningsverksamhet.

De jordbrukare, som är i behov därav, kan erhålla statlig garanti för

lan till hela täckdikningskostnaden med avdrag för eventuellt statsbidrag.

Amorteringsfrihet kan medges under de fem första åren av lånetiden.

Amorteringstiden får utsträckas längst till 30 år. För garantilån gäller

samma låga räntefot som lör bottenlån. De garantilån, som således kan

erhållas, får anses vara långsiktiga och förmånliga. Med hänsyn till eu

täckdiknings varaktighet torde amorteringstiden för dessa lån ej böra

förlängas. Därest jordbrukarnas amorteringsbörda anses böra lättas, bör

d^tta ske genom ändringar i amorteringsvillkoren för den kredit, som

erhålles i samband med fastighetsförvärv. Detta senare är eu fråga, som

torde komma att behandlas av 1960 års jordbruksutredning.

I anledning av förslaget om en översyn av bidragsbestämmelsema torde

la erinras om att dessa ändrades så sent som år 1959 och att en undersökning

av formerna för rationaliseringsstödet ingår i det uppdrag, som 1960

ars jordbruksutredning har. Härigenom torde riksdagen redan om två år

på nytt komma att behandla denna fråga. Det finns därför inte någon

anledning att nu ta upp bidragsfrågan till behandling. Att riksdagen år

1962 (prop. 196, JoU 35, rskr 411) på grund av speciella skäl medgivit,

att särskilt gynnsamma bidragsregler må tillämpas för vissa gemensamma

avdikningsåtgärder i Kvismaredalen, torde inte kunna motivera en mera

allmän övergång till dessa regler.

Planläggningsverksamheten har effektiviserats och kommer att förenkias

och effektiviseras ytterligare. Om någon mera betydande ökning av

täckdikningsprojekteringen skall kunna ske, måste dock nämnderna ges

ökade personella resurser. I samband med den omläggning, som för närvarande

sker av undervisningen vid lantbrukshögskolan, har en studieinriktning

införts, som är särskilt lämpad för tjänst vid lantbruksnämnderna.

I denna ingår som huvudämnen bl. a. hydroteknik och ekonomi.

Då anslutningen till denna utbildningslinje hittills har varit god, torde

möjligheterna att rekrytera lämplig, högskoleutbildad arbetskraft till lantbruksnämnderna

bli goda. Det torde redan nu vara möjligt att utöka in
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år lt)G3

17

struktörskåren med kvalificerad arl>etskraft om medel ställes till förfogande.

Styrelsen för Umtbrukshögskolan och statens lantbruksförsök har tillstyrkt

motionerna och uttalat i huvudsak följande.

Den 7 oktober 1961 överlämnade styrelsen en redogörelse för inom

landet pågående åtgärder för att minska verkningarna av skördeskador

samt vissa förslag till ytterligare åtgärder vilka kunde tänkas ifrågakomma

för ett motverkande av skördeskador. Utöver vad i denna redogörelse

anförts framhöll styrelsen därvid, bland annat, följande.

»Styrelsen vill särskilt understryka betydelsen av alt försöksverksamhet

och forskning intensifieras rörande problem i samband med grödans skörd

och tillvaratagande och alt de undersökningar, som redan igångsatts på

detta område, kan fortsättas och ytterligare utbyggas. Jämväl frågor avseende

odlingsmaterial och odlingsleknik samt vattenfaktorn och dess

reglering bör enligt styrelsens mening bli föremål för eu fortsatt forskning

och försöksverksamhet med ökade resurser.---1 detta sammanhang

vill styrelsen emellertid också kraftigt framhålla, att när det gäller denna

fråga kan forsknings- och försöksverksamheten inte erhålla avsedd effekt

för jordbruket om icke jordbrukarna får ekonomiska möjligheter att omsätta

forsknings- och försöksresultaten i praktiken. Härför kräves bland

annat ökade möjligheter till lån och understöd för avdikning. Vidare måste

garantier skapas för att ett tillräckligt antal förrältningsmän står till jordbrukets

förfogande. Utan dessa båda förutsättningar kan ett tillfredsställande

resultat på här ifrågavarande område icke uppnås.»

Framställningarna i statsverkspropositionen

A) Bidrag till jordbrukets rationalisering in. in. (p. 15)

Departementschefen har — efter redogörelse för lantbruksstyrelsens anslagsframställning

samt en av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök avgiven redogörelse rörande de odlade myrjordarnas omfattning

och användning samt i ämnena avgivna remissyttranden — anfört

följande.

»Del är enligt min mening av stor vikt att verksamheten med storleksrationaliseringar

och arronderingsförbättringar på jordbrukets och skogsbrukets

områden bedrivs i all den utsträckning som är möjlig med hänsyn till

tillgängliga resurser. För alt den yttre rationaliseringen ej skall hämmas av

brist på bidragsmedel föreslår jag, alt ramen för bidrag till sådan rationalisering

höjs med 1 000 000 kr. till 4 000 000 kr. I anledning av den ökade

yttre rationaliseringen kan anspråken på medel till bidrag till inre rationalisering

komma alt stiga. Med hänsyn till de senaste årens belastning bör

dock enligt min mening bidragsramen för sistnämnda ändamål kunna bibehållas

vid 1*2 000 000 kr. Inom ramarna torde medel få las i anspråk för

speciella ändamål i samma utsträckning som innevarande budgetår. Liksom

nu är fallet bör Kungl. Maj:t äga befogenhet att, om förhållandena så motiverar,

jämka fördelningen mellan de båda ramarna.

2 Bihang till riksdagens protokoll It) sand. AV 15

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbniksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

Under särskild anslagspost har de två senaste budgetåren upptagits 500 000

kr. till särskilda åtgärder för att intensifiera jordbrukets och skogsbrukets

rationalisering i Kopparbergs län. Såsom framgår av redogörelsen i det föregående

för hittillsvarande verksamhet har ett antal nya rationaliseringsprojekt

igångsatts, varjämte förberedelser vidtagits för att verkställa äganderättsutredningar

enligt den av fjolårets riksdag antagna lagstiftningen i ämnet.

Det är enligt min mening angeläget att arbetet fortsätts med all möjlig

skyndsamhet. Jag förordar därför, att anslagsposten höjs med 100 000

kr. Det bör alltjämt ankomma på Kungl. Maj:t att besluta rörande dispositionen

av medlen.

Med utgångspunkt från anslagsbelastningen under föregående budgetår

och den odisponerade reservation, som kan väntas föreligga vid slutet av innevarande

budgetår, anser jag att anslaget bör upptas med 13 000 000 kr.

I förhållande till innevarande budgetår innebär detta en höjning med

1 000 000 kr.

I den av lantbrukshögskolan lämnade redogörelsen rörande de odlade myrjordarnas

omfattning och användning har getts synpunkter på de problem,

som är förenade med utnyttjandet av dessa jordar. Enligt min uppfattning är

det angeläget att frågan om myrjordarnas användning i ökad utsträckning

beaktas i rationaliseringsverksamheten. Det torde därför böra bringas till

riksdagens kännedom, att Kungl. Maj:t den 28 december 1962 på min föredragning

beslutat överlämna redogörelsen och de däröver avgivna remissyttrandena

till lantbruksstyrelsen för att genom styrelsens försorg delges lantbruksnämnderna

och hushållningssällskapen.»

B) Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering (p. 16)

Departementschefen har efter redovisning av lantbruksstyrelsens anslags
skrivelse

anfört följande.

»I syfte att stimulera till ytterligare rationalisering inom trädgårdsnäringen

ändrades genom beslut av 1962 års riksdag (prop. 99; JoU 15; rskr 252)

bestämmelserna för det statliga stödet till sådan rationalisering så att bland

annat kretsen av stödberättigade trädgårdsföretag vidgades och bidragsbeloppen

höjdes. Härefter har medelsåtgången för bidrag ökat. Å tilläggsstat I

till innevarande budgetårs riksstat bär därför detta reservationsanslag tillförts

ytterligare 200 000 kr. Mot bakgrunden av det anförda och med hänsyn

till angelägenheten av att stärka trädgårdsnäringens konkurrenskraft tillstyrker

jag, att anslaget i överensstämmelse med lantbruksstyrelsens förslag

för nästa budgetår upptas med 400 000 kr.»

C) Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti (p. 17)

Efter att ha redogjort för lantbruksstyrelsens anslagsframställning har

departementschefen anfört.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 19C>3

19

»Jag har intet att erinra mot lantbruksstyrelsens beräkning av medelsbehovet

under detta anslag, som således bör uppräknas med 100 000 kr.

Det sammanlagda behovet av statlig kreditgaranti för lån avseende olika

ändamål i samband med jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering

m. in. beräknar jag för nästa budgetår till 79 000 000 kr., vilket i förhållande

till innevarande budgetår innebär en ökning med 11 000 000 kr. Härtill

och till fördelningen på de skilda ändamålen avser jag att återkomma vid anmälan

av särskild proposition angående vissa frågor rörande jordbrukets

rationalisering, in. m.

Liksom under tidigare år bör riksdagens medgivande inhämtas till nedsättning

enligt tidigare tillämpade grunder av räntan på vissa lån från den

förutvarande egnahemslånefonden m. in. Därest riksdagen lämnar detta medgivande,

torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de författningsbestämmelser,

som erfordras.

Anslaget torde sålunda böra uppföras med (400 000 + 100 000 =) 500 000

kr.»

D) Åtgärder för att förebygga skördeskador (p. 73)

Departementschefen har efter redovisning av jordbrukets forskningsråds

anslagsskrivelse anfört följande.

»Den forskning och försöksverksamhet, som stöds med medel ur detta anslag,

är enligt min mening angelägen. Jag anser därför att anslaget bör höjas

med 50 000 kr. för att verksamheten skall kunna utvidgas.

Anslaget torde sålunda böra uppföras med (200 000 + 50 000 =) 250 000

kr.»

E) Jordfonden (p. 171)

Departementschefen har efter att ha redogjort för lantbruksstyrelsens

anslagsframställning anfört.

»En av de effektivaste vägarna att främja den yttre rationaliseringen inom

jordbruket och skogsbruket har visat sig vara att lantbruksnämnderna med

anlitande av medel ur jordfonden inköper fastigheter som bör tas i anspråk

i rationaliseringssyfte. Enligt vad jag erfarit sker också i starkt ökad omfattning

hembud till nämnderna om förvärv av dylika fastigheter. Med hänsyn

härtill och till angelägenheten av att i rådande läge på allt sätt underlätta

den yttre rationaliseringen anser jag, att inköpsverksamheten ej hör få

hämmas av knapphet på medel. Ehuru takten i omsättningen av fastigheter

på jordfonden numera iir hög och avvecklingen av det äldsta fastighetsbeståndet

pågår, framgår av vad lantbruksstyrelsen anfört att medelstillskott

till fonden erfordras för både innevarande och nästkommande budgetår. Jag

avser därför att senare denna dag återkomma till Kungl. Maj:t med förslag

att 0 000 000 kr. anvisas till jordfonden på tilläggsstat för innevarande budgetår.

För nästa budgetår bör fonden tillföras ett belopp av samma storlek.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

Proposition nr 125 angående vissa frågor rörande jordbrukets oeh trädgårdsnäringens

rationalisering, m. ni.

I ett inledningskapitel har redovisats att lantbruksstyrelsen avgivit två

promemorior med vissa förslag rörande dels stödet till jordbrukets

rationalisering, dels jordbruksegnahemslångivningen

samt att styrelsen efter samråd med 1960 års jordbruksutredning

överlämnat eu promemoria med förslag till vissa författningsändringar

rörande lånegaranti giv ningen till jordbruk ar

e m. m. ävensom att lantbruksstyrelsen i samband med anslagsäskandena

för budgetåret 1963/64 föreslagit vissa ytterligare ändringar i bestämmelserna

för stödet till jordbrukets rationalisering. Vidare har upplysts att trädgårdsnäringsutredningen

överlämnat betänkande med förslag angående

visst kreditstöd på trädgårdsom rådet. Å s. 3—18 i propositionen

har lämnats en redogörelse för vissa frågor rörande det statliga

stödet till jordbrukets rationalisering, innefattande redovisning av lantbruksstyrelsens

förslag beträffande lånegarantigivningen enligt jordbruksegnahemskungörelsen

och stödet enligt rationaliseringskungörelsen samt däröver

avgivna remissyttranden. Trädgårdsnäringsutredningens förslag beträffande

det statliga stödet till trädgårdsnäringen samt remissinstansernas yttranden

däröver har redovisats å s. 19—26 i propositionen. I propositionen har vidare

å s. 26—28 anmälts lantbruksstyrelsens anslagsskrivelse rörande lånegarantiramar

för budgetåret 1963/64.

Departementschefen har därefter i propositionen nr 125 anfört följande.

»Behovet av en intensifierad strukturrationalisering och av annan rationalisering

inom det svenska jordbruket är i dagens läge trängande. Detta

belyses bäst av att enligt senast tillgängliga uppgifter ej mindre än cirka

60 procent eller ungefär 157 000 av hela antalet brukningsenheter i landet

alltjämt har en åkerareal av mellan 2 och 10 ha. På dessa enheter och

även på sådana med betydligt större åkerareal kan vanligen varken den

mänskliga arbetskraften eller modern teknisk utrustning rationellt utnyttjas

i jordbruksdriften. Härav följer alt de relativa produktionskostnaderna

blir höga och att brukarna inte får eu tillfredsställande försörjning för

sig och sina familjer. Mot bakgrunden härav anser jag att det ur det allmännas,

jordbruksnäringens och konsumenternas synpunkt är utomordentligt

angeläget att i större omfattning än nu ej bärkraftiga jordbruksföretag

upphör som självständiga brukningsenheter. Den odlade jorden

bör därvid, där den ej med hänsyn bland annat till rådande överskott på

jordbruksprodukter lämpligen bör utnyttjas för annan produktion, användas

för förstärkning av andra företag. Vidare är det av stor vikt att i ökad

utsträckning avhjälpa de påtagliga brister i arronderingen, som många

företag har och som ökar produktionskostnaderna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

21

Såsom senast 1959 års riksdag (prop. 148; JoU 30; rskr. 284) uttalat

bör staten på olika sätt medverka till jordbrukets rationalisering. Enligt

min mening bör de! också vara en angelägen uppgift för jordbrukets organisationer

att främja denna verksamhet. Inte minst viktigt anser jag vara

att organisationerna genom upplysning och rådgivning medverkar till att

göra jordbrukarna än mer rationaliseringsmedvetna. Ett aktivt intresse

från berörda jordbruksföretagare är nämligen eu av förutsättningarna för

att statens stöd till rationaliseringen skall ge bästa möjliga resultat. Vid

de överläggningar, som ägt rum med företrädare för jordbrukets organisationer

och för vilka närmare redogjorts i den tidigare denna dag anmälda

propositionen angående vissa åtgärder i prisreglerande sytte på jordbrukets

område, in. in., har också organisationerna förklarat sig vara beredda att

kraftigt stödja rationaliseringsverksamheten.

De riktlinjer för inriktningen och utformningen av den statliga verksamheten

för jordbrukets rationalisering, som fastställdes av 1959 års

riksdag, bör i avvaktan på resultatet av den översyn av jordbrukspolitiken

i stort som företas av 1900 års jordbruksutredning alltjämt vara i huvudsak

normerande för statens medverkan i rationaliseringsarbetet. För att

ytterligare främja rationaliseringsåtgärder samt förvärv7 och drift av

bärkraftiga jordbruksföretag har lantbruksstyrelsen, såsom närmare

framgår av redogörelsen i det föregående, efter samrad med jordbruksutredningen

framlagt förslag till vissa ändringar i bestämmelserna för

det statliga ekonomiska stödet. Till dessa förslag, som enligt min mening

i allt väsentligt är väl grundade, återkommer jag i det följande. Samtidigt

ämnar jag behandla i det föregående återgivna, av trädgårdsnäringsutredningen

avgivna förslag till anpassning av motsvarande bestämmelser i

fråga om trädgårdsnäringen till vad som förordats beträffande jordbruket.

Statsmakterna har under senare år anvisat medel och ställt till förfogande

statlig kreditgaranti till kostnader för angelägna och lönsamma

rationaliseringsåtgärder i den utsträckning som varit möjlig vid avvägningen

av de samlade utgiftskraven. Enligt vad jag inhämtat har under

innevarande budgetår efterfrågan på det statliga ekonomiska stödet till

rationaliseringsverksamheten ökat kraftigt. Genom anspänning av alla

tillgängliga resurser inom lantbruksorganisationen är det enligt vad lantbruksstyrelsen

på min förfrågan under hand uppgett möjligt att för angivna

ändamål under nästa budgetår utnyttja cirka 40 miljoner kr. utöver

vad som föreslagits eller förebådats i årets stalsverksproposition. I den

överenskommelse, som träffats vid förut nämnda överläggningar med

jordbrukets organisationer, har också förutsatts att för nästa budgetår

mcdelsresurserna för rationaliseringsverksamheten skall ökas med angivna

lielopp samt att för innevarande budgetår vissa kreditgarantiramar

skall höjas med 12 miljoner kr. Med hänsyn till detta och till behovet av

rationell planering av verksamheten anser jag alt det är synnerligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 är 1963

angeläget att nämnda belopp av 40 miljoner kr. står till förfogande redan

den 1 juli 1963. I det följande avser jag all framlägga förslag härom,

rillsammans med de höjningar av anslag och kreditgarantiramar, som

angetts i statsverkspropositionen, kommer vid bifall till mina förslag

resurserna för rationaliseringen all öka med omkring 70 miljoner kr.

Ekonomiskt stöd till förvärv och drift samt vissa rationaliscringsåtgärder

i fråga om jordbruksföretag. Den statliga jordbruksegnahemsverksamheten

har enligt gällande bestämmelser till ändamål att underlätta

för mindre bemedlade och obemedlade att förvärva eller arrendera jordbruk.

För att nå detta syfte må kreditgaranti beviljas för lån dels för

lörvärv av jordbruksfastigheter (jordbruksegnahemslån), dels för att anskaffa

inventarier och annan utrustning som erfordras för att igångsätta

jordbruksdrift (driftslån), dels ock för att underlätta övergång helt eller

i väsentlig utsträckning till eller startande av specialproduktion å jordbruksfastighet.

Härjämte må tecknas garanti för betalning av arrende.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit ändringar i bestämmelserna för stödgivningen

i syfte att anpassa den efter utvecklingen och att öka dess

rationaliseringsbefrämjande effekt. Förslagen har i huvudsak tillstyrkts

av remissinstanserna.

Jag anser liksom lantbruksstyrelsen alt nu gällande bestämmelser angående

det statliga ekonomiska stödet till förvärv och drift av

jordbruksfastigheter inte är helt tidsenliga. Enligt min mening

är det av särskild vikt, att detta stöd i ökad utsträckning inriktas på

sådana jordbruksföretag, som enligt nutida begrepp har eller inom nära

förestående tid kan väntas uppnå full bärkraft. Härigenom vidgas kretsen

av köpare till dessa företag och skickliga jordbrukare får möjlighet att

även om deras egna kapitaltillgångar ej är tillräckliga skaffa sig ett företag

av sådan storlek att de kan få full bärgning. En på detta sätt inriktad stödgivning

får en direkt rationaliseringseffekt i de fall, då innehavare av ett

ej utvecklingsbart ofullständigt företag erhåller hjälp att överta en bärkraftig

enhet. Vidare är det, såsom lantbruksstyrelsen framhållit, av vikt

att kreditstödet till drift av jordbruksföretag utformas så att strukturrationaliseringen

främjas. Det bör därför finnas möjlighet att bevilja

lånegaranti för ändamålet, förutom i samband med att ett jordbruksföretag

övertas av ny brukare eller att viss produktionsomläggning sker, vid arealutvidgningar

av olika slag.

Ändamålet med stödgivningen till förvärv och drift av jordbruksföretag

bör i enlighet med lantbruksstyrelscns förslag vara att i mån av tillgång

på lånegarantiutrymme underlätta för lantbrukare med otillräckligt eget

kapital att förvärva eller arrendera jordbruk. Någon särskild social inriktning

av stödgivningen är enligt min mening ej längre motiverad. Benämningen

jordbruksegnahem bör ej användas i fortsättningen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

23

Stödgivningen bör liksom hittills handhas av lantbruksnämnderna under

lantbruksstyrelsens ledning och tillsyn och ske i form av statlig kreditgaranti

för lån avsedda för förvärv av jordbruksfastighet (jordförvärvslån)

eller för att anskaffa driftsinventarier (driftslån). Vidare bör alltjämt

statlig garanti kunna tecknas för betalning av arrende. Däremot bör det

inte, såsom nu är fallet, åligga lantbruksnämnderna att bedriva jordförmedling

eller att anskaffa jord genom köp i primärt syfte att tillgodose

efterfrågan på jordbruksföretag. Denna verksamhet har under senare år

haft ringa omfattning och kan enligt min mening utan olägenhet upphöra.

Jag vill emellertid framhålla att om jordbruksfastighet behöver tas i anspråk

för rationaliseringsändamål kan och bör lantbruksnämnd om så

befinns lämpligt med stöd av bestämmelserna i kungörelsen den It jum

1948 (nr 342) angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering

m. m. (rationaliseringskungörelsen) skaffa brukaren ny och

bättre fastighet.

I fråga om de villkor, som bör gälla för garanti för jordförvärvslån,

delar jag lantbruksstyrelsens uppfattning att kravet på brukningsenhets

beskaffenhet bör anpassas till bestämmelserna härom i rationaliseringskungörelsen.

Mot bakgrunden av vad jag inledningsvis anfört om behovet

av att ej bärkraftiga jordbruksföretag i ökad utsträckning upphör som

självständiga brukningsenheter kan det nämligen ej komma i fråga att

stödja förvärv av sådana företag. En grundläggande förutsättning för att

garanti för jordförvärvslån skall få medges bör sålunda vara att brukningsenheten

antingen redan har sådan storlek och ägoanordning att det

bedöms sannolikt att den på lång sikt kan bestå såsom självständig enhet

och kan bereda brukaren samma arbetsinkomst, som erbjuds inom jämförbara

näringsgrenar, eller efter nära förestående yttre rationalisering

eller produktionsomläggning förutsätts komma att uppna sadan bärkraft.

I första hand bör enligt min mening stödgivningen inriktas på lån för

förvärv av tvåfamiljsjordbruk. Förvärv av större brukningsenheter bör

stödjas endast om synnerliga skäl föranleder det.

Till förvärv av stödjordbruk bör lånegaranti i fortsättningen beviljas

endast om särskilda skäl talar härför. Jag ansluter mig nämligen till lantbruksstyrelsens

mening att stor försiktighet bör iakttas i fråga om stödgivningen

till dessa jordbruk. Lånegaranti bör i regel endast komma i

fråga då brukaren har sådan annan huvudsaklig sysselsättning, exempelvis

skogsarbete, att han under viss säsong är beroende av stödjordbruket

och att detta förhållande kan beräknas fortvara. Fn annan förutsättning

bör vara att stödjordbruket är av sådan beskaffenhet att omfattande investeringar

inte behöver ske under lånetiden.

Enligt beslut av 1959 års riksdag krävs för att statligt ekonomiskt stöd

skall få utgå till åtgärd för inre rationalisering alt, utom i de fall dä

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

åtgärds lönsamhet är uppenbar, investeringskalkyl upprättas. Med hänsyn

Idl investeringens storlek får det anses vara minst lika viktigt att en noggrann

ekonomisk bedömning av lönsamheten sker vid ett fastighetsförvärv

som vid exempelvis uppförandet av en byggnad. Eu sådan prövning bör

därför ske, innan garanti för jordförvärvslån beviljas. Det är enligt min

mening önskvärt att prövningen kan grundas på fullständig driftsekonomisk

plan rörande brukningsenheten. Såsom framgår av lantbruksstyrelsens

framställning och de däröver avgivna remissyttrandena kan sådan

plan numera göras för relativt liten kostnad. I årets st a tsv er k spropos i t i on

bär också lramlagts förslag, som ej oväsentligt ökar tillgången till driftsekonomisk

expertis vid hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna.

I likhet med lantbruksstyrelsen och reinissmyndighetema anser jag dock

att det ännu inte finns tillräckliga personella resurser för den omfattande

driftsplaneringsverksamhet som skulle folja av ett obligatoriskt krav på

fullständig driftsekonomisk plan i bland annat förevarande sammanhang.

Däremot bör enligt min mening redan nu för att lånegaranti skall få beviljas

regelmässigt krävas att genom eu ekonomisk kalkyl, som det bör

ankomma på lantbruksnämnden att upprätta, visats att investeringen för

förvärvet är räntabel. I de fall lantbruksnämnden anser att fullständig

di iftsekonomisk plan är nödvändig för bedömningen, bör emellertid sådan

plan upprättas innan garanti beviljas. Vidare bör inom ramen för tillgängliga

resurser driftsekonomisk plan upprättas då lånesökanden begär det.

Med hänsyn till den nytta sökanden har av en fullständig driftsekonomisk

plan i jordbruksdriften bör han stå för kostnaderna för den. Dessa kostnader

bör iå inräknas i lånegarantibeloppet. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen

att i samråd med lantbrukshögskolans företagsekonomiska

institution utarbeta lämpliga modeller för nyss nämnda planer och kalkyler.

Utvecklingen mot större och mera kapitalkrävande jordbruksföretag

ställer ökade krav i fragra om tekniskt och ekonomiskt kunnande på den

enskilde föietagaren. Detta bör beaktas vid lånegaranligivningen beträffande

jordförvärvslån på så sätt att vid den bedömning av sökandens

personliga kvalifikationer som skall ske stor vikt fästs vid yrkesskickligheten.

Härvid bör hänsyn tas ej endast till praktiskt kunnande utan

även och efter hand i allt större utsträckning till genomgången teoretisk

yrkesutbildning. Såsom bland andra skogsstyrelsen påpekat är det vid

kombinerade jord- och skogsbruksföretag viktigt att den skogliga utbildningen

är tillräcklig. Jag vill i detta sammanhang erinra dels om de genom

beslut av 1962 års riksdag förbättrade utbildningsmöjligheterna vid

lantbrukets yrkesskolor, dels om den effektivisering som pågår av kursverksamheten

för vidareutbildning av de inom jordbruket yrkesverksamma.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr lö ur 1963

25

Liksom hitlills bör lånegaranti för jordförvärvslån kunna l>eviljas upp

till hela belåningsvärdet för brukningsenheten. Vid bedömning av garantiIxdoppets

storlek och givetvis även vid prövning av behovet av lånegaranti

över huvud taget bör hänsyn tas, förutom till sökandens eget kapital och

till möjligheterna alt erhålla bottenlån, till förutsättningarna alt på annat

sätt uppta lån på skäliga villkor.

I enlighet med lantbruksstyrelsens förslag bör kunna medges att lånegaranti

får övertas av ny ägare, som förvärvat brukningsenheten såsom

lillskottsjord. Med hänsyn till de krav som i det föregående uppställts på

l>elåningsobjektets beskaffenhet torde dock sådant medgivande få betydelse

endast beträffande garantilån, som beviljats enligt hittills gällande

bestämmelser.

Här ej särskilt lndiandlade bestämmelser rörande jordbruksegnahemslån

bör i huvudsak gälla även i fråga om jordförvärvslån.

Lånegaranti för driftslän kan enligt gällande bestämmelser beviljas dels

den som erhållit jordbruksegnaheinslån, dels den som eljest förvärvar eller

arrenderar brukningsenhet, om fordringarna för att erhålla jordbruksegnahemslån

är uppfyllda, dels. då särskilda omständigheter föranleder det,

i samband med att lånegaranti beviljas för yttre rationalisering genom förvärv

av tillskotts jord, dels åt sammanslutning för gemensam animalieproduktion

och åt sambruksförening dels ock för att underlätta övergång helt

eller i väsentlig utsträckning till eller startande av specialproduktion.

I fortsättningen bör givetvis garanti för driftslån kunna beviljas den som

erhåller jordförvärvslån och den som eljest förvärvar eller arrenderar brukningsenhet

under förutsättning att enhetens beskaffenhet och brukarens

kvalifikationer fyller de krav, som uppställts för jordförvärvslån. Med

hänsyn till den synnerliga vikten av att i rådande läge främja tillkomsten

av större brukningsenheter anser jag, att möjligheterna att lämna garanti

för driftslån i samband med arealutvidgning bör ökas. I anslutning till

lantbruksstyrelsens förslag bör i detta hänseende i princip gälla att garanti

för driftslån skall kunna erhållas i samband med ändamålsenliga arealutvidgningar,

som är av minst sådan omfattning som förutsätts för tillämpning

av bestämmelserna i 14 § andra stycket rationaliseringskungörelsen

om förhöjt stöd till åtgärd för inre rationalisering. Sålunda bör sådan

garanti kunna beviljas, förutom vid förvärv av lillskottsjord till fastighet

som lånesökanden äger, vid arrende av tillskottsjord till ägd fastighet

samt vid förvärv eller arrende av lillskottsjord till arrenderad brukningsenhet.

Även om vissa betänkligheter kan resas mot storleksrationaliscring

av en brukningsenhet genom arrende av mark anser jag alt det, med hänsyn

till svårigheterna att i vissa fall förmå fastighetsägare, exempelvis

dödsbon, att avhända sig mark samt till angelägenheten av all få fram

större jordbruksföretag, är av vikt att vid denna form av arealutvidgning

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

ekonomiskt stöd kan lämnas. Givetvis måste därvid, såsom lantbruksstyrelsen

och remissinstanserna framhållit, krav ställas på att den arrenderade

marken utgör lämplig utökning av den egna brukningsenheten

och alt sannolika skäl talar för att sambruket består på lång sikt. En

annan förutsättning för kredilstöd i berört fall bör vara att möjlighet

(ill förvärv av marken på skäliga villkor ej föreligger.

I fråga om driftslån i anslutning till inköp av tillskottsjord till arrenderad

brukningsenhet bör krävas att sannolika skäl talar för alt denna

enhet framdeles kan förvärvas av arrcndatom. I första hand bör så anses

kunna vara fallet då delägare i ett dödsbo arrenderar detta tillhörig fastighet

eller då arrendatorn är arvinge till fastighetsägaren. Givetvis bör

dven i här åsyftade fall ha klarlagts att förutsättningar saknas för omedelbart

förvärv av den arrenderade fastigheten.

Jag förordar också att den befintliga möjligheten att lämna garanti för

driftslån vid övergång till specialproduktion vidgas till att avse alla slag

av genomgripande produktionsomläggningar av sådan omfattning att

därigenom jordbruksföretaget omedelbart eller inom en nära framtid

når full bärkraft.

I anledning av nyssnämnda förslag bör det i fråga om garanti för driftslån

nu gällande villkoret att lantagaren inte tidigare får ha bedrivit verksamhet

som självständig jordbrukare utgå. Enligt min mening bör hinder

inte föreligga alt, om gällande bestämmelser i övrigt medger det, bevilja

garanti för nytt driftslån avsett att komplettera tidigare innehaft, ännu

ej slutamorterat lån. Summan av utestående lånebelopp och det nya lånet

bör inte få överstiga gällande maximibelopp för driftslån.

Animalieproduktion organiserad i gemensamlietsföretag synes i vissa

fall vara en lämplig väg för familjejordbruket att nå lönsamhet i exempelvis

mjölkproduktionen. Intresset för denna produktionsform har ökat

under senare år. Jag anser för min del, att det ur rationaliseringssynpunkl

är önskvärt att sammanslutningar för gemensam animalieproduktion bildas

i ökad utsträckning. Såsom lantbruksstyrelsen anfört är det givetvis

av vikt att medlemmarnas egna insatser i sammanslutningen ej utgör allt

för liten del av dess kapital. Därest det med hänsyn till kravet på insatskapital

skulle uppstå svårighet att åstadkomma sammanslutning av erforderlig

omfattning, bör möjlighet finnas att bevilja garanti för lån till

medlemsinsats. Sådan garanti bör vid behov även kunna lämnas den som

i utträdande medlems ställe inträder i sammanslutningen. Garantibeloppet

bör i båda fallen begränsas till högst 10 000 kr.

I fråga om kreditstödet till driftslån in. in. åt sambruksförening bör ej

vidtas annan ändring än den som föreslagits i den nyligen avlåtna propositionen

angående ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218) om sambruksföreningar,

m. m.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 År 1963

27

För alt garanti för driftslån skall få beviljas bör i samma utsträckning,

som jag förordat beträffande jordförvärvslån, krävas ekonomisk kalkyl

eller driftsekonomisk plan. Kostnaderna för den driftsekonomiska planen

bör även i detta fall få inräknas i garantibeloppet.

Storleksrationaliseringen av jordbruksföretagen medför att de blir

alltmer kapitalkrävande. Jag ansluter mig därför till lantbruksstyrelsens

och remissinstansernas uppfattning att en höjning av maximibeloppet för

driftslån till enskild person är motiverad. Beloppet är nu fastställt till

20 000 kr. Vid mina överväganden rörande höjningens storlek har jag

beaktat, att del i regel bör förutsättas att en jordbruksföretagare har tillgång

till visst eget kapital alt sätta in i rörelsen. Jag har bland annat med

hänsyn härtill i likhet med lantbruksstyrelsen stannat för att maximibeloppet

bör höjas till 40 000 kr. Förslaget om att detta belopp skall få

överskridas i vissa fall är jag däremot ej beredd tillstyrka. Lånets storlek

inom maximibeloppet bör givetvis avvägas med hänsyn till förhållandena

i varje enskilt fall. Särskilt bör enligt min mening iakttas att det allmänna

inte bör medverka till en överdimensionering av maskinbestandet. Möjligheterna

att utnyttja förhyrda maskiner eller att gemensamt anskaffa

sådana bör därför beaktas vid prövningen av lånebeloppets storlek.

I likhet med fullmäktige i riksbanken och statskontoret anser jag, att

tillräckliga skäl ej föreligger att utsträcka amorteringstiden för driftslån

till enskild person över nu gällande tid av 15 år. För att minska de betalningssvårigheter,

som kan uppstå för företagaren under en start- eller

uppbyggnadsperiod, vill jag däremot föreslå att det ej längre skall krävas

att särskilda omständigheter föreligger för att amorteringsfrihet under

de båda första åren av lånetiden skall kunna medges. Såsom eu följd av

mitt ställningstagande i fråga om amorteringstidens längd anser jag, att

nuvarande möjlighet att medge anstånd med alt erlägga ränta bör bibehållas.

Även övriga i det föregående ej särskilt berörda bestämmelsei

rörande driftslån bör kvarstå i huvudsak oförändrade.

Såsom lantbruksstyrelsen förordat bör i anslutning till ändringarna i

bestämmelserna rörande stödgivningen till förvärv och drift av jordbruksföretag

företas vissa jämkningar rörande stödet till jordbrukets

yttre och inre rationalisering. Sålunda bör vad jag i del

föregående föreslagit belrätfande garanti för drillslån i samband med

arealutvidgningar leda till all möjlighet intörs alt bevilja garanti för lån

till inköp av mark avsedd alt sambrukas med arrenderad brukningsenhet.

I fråga om sambrukets varaktighet och möjligheterna för arrendatorn

all framdeles förvärva brukningsenheten bör givetvis gälla samma förutsättningar

som beträffande driftslån. Fn ytterligare förutsättning för

lånegaranti måste i förekommande fall uppenbarligen vara att fastighetsbildningsf

rågan kan lösas lwdräffande lillskotlsjorden. Fj heller har

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 19(13

jag något att erinra mot att, då särskilda omständigheter föreligger, kreditgaranti

för lån till förvärv av tillskottsjord skall kunna beviljas även om

ansökan om garanti inges först efter genomförandet av sådan yttre rationalisering.

Vidare tillstyrker jag lantbruksstyrelsens förslag alt ekonomiskt stöd

bör få lämnas till investeringar i byggnader och andra anläggningar, som

skall betjäna både ägd och arrenderad mark i del fall investeringen bedöms

angelägen ur rationaliseringssynpunkt och förvärv av den arrenderade

marken ej omedelbart kan ske. Härjämte bör, såsom bland andra statskontoret

framhållit, krävas alt arrendet är bestående. Det måste även

förutsättas ad investeringar i fråga om byggnader sker på den ägda

marken.

Såsom lörut nämnts upprättas investeringskalkyler innan statligt stöd

lämnas till åtgärder för inre rationalisering. Av samma skäl, som jag

anfört vid behandlingen av bestämmelserna för jordförvärvslån och driftslån,

ar det angeläget all vid kostnadskrävande åtgärder för yttre och inre

iationalisering sådan kalkyl utvidgas till fullständig driftsekonomisk plan.

Lnligt min mening bör därför i fråga om sådan plan i nämnda sammanhang

gälla bestämmelser av motsvarande innebörd som jag förut förordat

i fråga om jordförvärvslån och driftslån. Utgifterna för att upprätta sådana

planer bör alltså fa inräknas i de kostnader, som läggs till grund

för beräkning av statsbidrag och statlig lånegaranti till yttre och inre

rationalisering.

Lantbruksstyrelsens förslag att statsbidrag till kostnader för alt uppföra

och förbättra ekonomibyggnader skall kunna utgå även om bidrag tidigare

har beviljats för sådana åtgärder vid samma brukningsenhet föranleder

ingen erinran från min sida. Det torde nämligen till följd av att

under ett tidigare skede av rationaliseringsverksamheten målsättningen i

fråga om brukningsenheternas bärkraft låg betydligt lägre än den som

nu tillämpas vara nödvändigt att, da yttre rationalisering av mera väsentlig

omfattning och kapitalkrävande natur eller genomgripande driftsomläggning

skall genomföras, kunna bortse från tidigare bidrag av nämnt

slag.

Slutligen vill jag i detta sammanhang beröra tillämpningen av de så

kallade värdeutjämningsbidragen vid förvärv av tillskottsjord. Enligt 9 §

ralionaliseringskungörelsen kan vid förvärv av mark för rationaliseringsändamål

utgå statsbidrag högst med belopp motsvarande skillnaden mellan

å ena sidan den av lantbruksnämnden betingade eller godkända köpeskillingen

eller motsvarande ersättning för fastigheten eller fastighetsdelen

och å andra sidan det värde fastigheten eller fastighetsdelen kan

anses äga för den brukningsenhet till vilken den skall läggas. Vid den

intensifierade strukturrationalisering som jag uttalat mig för torde det

inte sällan inträffa alt fastighet, varå gjorda investeringar i byggnader och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

29

andra anläggningar fortfarande har ett ej obetydligt värde, l>edöms böra

tas i anspråk för rationaliseringsändamål och att därvid investeringarna

ej kan nyttiggöras. För att stimulera den nödvändiga rationaliseringsprocessen

bör i sådana och liknande fall enligt min mening värdeutjämningsbidrag

komma i fråga i relativt stor utsträckning.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidta de författningsändringar,

som föranleds av bifall till de förslag jag framlagt i detta avsnitt.

Förvärvslån och driftslån till trädgårdsföretag. Genom beslut av 1962

års riksdag (prop. 99; JoU 15; rskr. 252) ändrades bestämmelserna för

det statliga stödet till trädgårdsnäringens rationalisering så att de i huvudsak

ansluter sig till vad som gäller för jordbrukets rationaliseringsstöd.

I fråga om ekonomiskt stöd till förvärv och drift av trädgårdsföretag gäller

enligt stadgande i kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 366) angående den

statliga jordbruksegnaliemsverksamheten samma bestämmelser som för

jordbruksegnahemslån och driftslån till jordbruksföretag. Trädgårdsnäringsutredningen

har föreslagit att dessa bestämmelser för trädgårdsföretagen

ges en mera tidsenlig inriktning och anpassas till vad som gäller för

nä ri ngen s ra t i ona 1 i ser i n gss töd.

För egen del anser jag, alt det, med hänsyn till den starka konkurrens

från utlandets sida, som den svenska trädgårdsnäringen bär att kämpa

mot, är nödvändigt med eu långtgående rationalisering av företagen inom

denna näringsgren. De av föregående års riksdag beslutade ändringarna

i bestämmelserna för rationaliseringsstödet till näringen har enligt vad jag

erfarit redan medfört eu märkbart ökad aktivitet på området. Odlarnas

strävanden att effektivisera och förbättra företagen kan dock fortfarande

hämmas av kapitalbrist, om möjlighet ej finns alt ge statligt kreditstöd

exempelvis för att anskaffa driftsinventarier i samband med omläggning

till specialiserad produktion eller utökning av företagsstorleken. Att överta

rationellt uppbyggda företag kan också med hänsyn till det stora kapital

som erfordras härför ofta ställa sig svårt för yngre trädgårdsodlare. På

grund härav bör det enligt min mening även fortsättningsvis finnas möjligheter

att till trädgårdsföretag bevilja statlig kreditgaranti för driftslån

och förvärvslån. I likhet med vad jag förut föreslagit för jordbrukets del

bör detta stöd även i vissa avseenden ges eu mera rationaliseringsfrämjande

inriktning. Stödgivningen bör i princip ta sikte på redan existerande

företag. Under sådana förhållanden torde stödet inte, såsom befaras i ett

par remissyttranden, leda till eu olämplig produktionsökning utan såsom

främsta effekt få en rationellare produktion.

Mot bakgrunden av det anförda finner jag, alt de av trädgårdsnäringsutredningen

framlagda förslagen är väl ägnade att ligga till grund för

utformningen av det statliga kredilstödet till förvärv och drift av träd

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

gård sföretag. Detta innebär, att jag delar utredningens uppfattning att

stodet bör anpassas till trädgårdsnäringens speciella förhållanden och till

dess ralionaliseringssträvanden och ej längre utgå enligt samma regler

som för jordbruksnäringen.

De allmänna villkoren för att garanti för förvärvslån och driftslån till

trädgårds företag skall få beviljas bör, såsom utredningen förutsatt, vara

i huvudsak samma, som gäller för trädgårdsnäringens rationaliseringsstöd.

Kreditstöd bör således lämnas endast till företag, som vid rationell drift

uppenbart kan bestå på lång sikt. Det bör också krävas att det ur allmän

synpunkt är önskvärt att företaget består. Vidare bör garanti i allmänhet

ej lämnas till större förelag än de som — förutom brukaren och tillfällig

arbetskraft — sysselsätter högst två helårsanställda arbetare. Om särskilda

skäl, exempelvis produktionens inriktning, det föranleder bör stöd

även kunna utgå till företag som sysselsätter högst fyra helårsanställda

arbetare. Jag vill i sammanhanget erinra om att enligt kungörelsen den

.3 juni 1960 (nr 372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och

småindustri kreditstöd må lämnas för nybyggnad, tillbyggnad, ombyggnad

eller inredning av lokaler, som är nödvändiga för verksamheten, för

anskaffning av maskiner, arbetsredskap eller verktyg samt, om särskilda

skäl föreligger, för anskaffning av omsättningstillgångar.

En förutsättning för alt ett företag skall kunna bestå på sikt är att

lönsamhet uppnås. För att möjligheterna härtill skall kunna bedömas

fordras ekonomiska överväganden. Jag ansluter mig därför till utredningens

förslag, att innan lånegaranti beviljas investeringskalkyl skall

upprättas, såvida inte företagets lönsamhet är uppenbar. Sådan kalkyl

bör på samma sätt, som redan gäller beträffande rationaliseringsstödet,

upprättas genom den garantibeviljande myndighetens försorg. Därest denna

finner det erforderligt eller lånesökanden önskar det, bör inom ramen

för tillgängliga resurser en fullständig driftsekonomisk plan upprättas.

Kostnaderna härför, som med hänsyn till nyttan av planen vid driften bör

åvila sökanden, bör få inräknas i det lånebelopp för vilket garanti beviljas.

Liksom fallet är beträffande motsvarande stöd på jordbrukets område

skall en bedömning av lånesökandens kvalifikationer för att sköta trädgårdsföretaget

ske. Såsom utredningen föreslagit bör härvid stor vikt

läggas vid sökandens yrkesskicklighet. Hänsyn bör inte endast tas till

yrkespraktik utan även och efter hand i allt större utsträckning till yrkesutbildning

vid trädgårdsskolor och kurser.

Kreditgaranti för driftslån bör i enlighet med utredningens förslag kunna

lämnas vid genomgripande driftsomläggning eller storleksrationalisering

av trädgårdsföretag samt i anslutning till förvärv eller arrende av sådant

företag. Jag tillstyrker även att garanti beviljas såväl enskild person som

sammanslutning, som bedriver eller avser alt bedriva trädgårdsrörelse.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1903 31

Vidare bör gälla att garanti för driftslån må beviljas för det lånebelopp,

som oundgängligen erfordras för att anskaffa inventarier för trädgårdsbruk,

plantmaterial in. m. samt för att bestrida andra nödvändiga driftsutgifter

för att igångsätta trädgårdsföretagets verksamhet. Jag biträder

också utredningens förslag att driftslånets storlek må uppgå till högst

40 000 kr. Det bör dock enligt min mening understrykas, att lånets storlek

skall avvägas i förhållande till behovet vid det enskilda företaget samt

alt det bör krävas att lånesökanden sätter in visst eget kapital i rörelsen.

Amorteringstiden bör liksom för jordbrukets driftslån bestämmas till

högst 15 år med möjlighet att medge amorteringsfrihet under de båda

första åren av lånetiden.

Jag biträder utredningens förslag att kreditgaranti för förvärvslån bör

kunna beviljas för att underlätta för trädgårdsodlare och blivande trädgårdsodlare

med otillräckligt eget kapital att förvärva trädgårdsföretag

av i det föregående angiven beskaffenhet. Härigenom främjas yngre odlares

möjligheter att överta fullt rationella företag. Utöver de tidigare nämnda

allmänna villkoren för kreditstödet bör såsom förutsättning för garanti

gälla, att kostnaderna för förvärvet är skäliga med hänsyn till den avkastning,

som kan påräknas av företaget på längre sikt. Garantibeloppet bör

få uppgå till företagets hela belåningsvärde. Garanti bör dock ej utgå för

lån som kan erhållas som bottenlån. Även möjligheten att eljest erhålla lån

på skäliga villkor bör bedömas vid fastställande av garantibeloppets

storlek.

Den övervägande delen av elt trädgårdsförelags tillgångar utgörs avbyggnader

och andra anläggningar. För att få viss överensstämmelse med

tillgångarnas ekonomiska livslängd förordar jag, att amorteringstiden för

förvärvslån fastställs till högst 20 år. Vidare bör, såsom utredningen

föreslagit, amorteringen påbörjas senast under fjärde året efter första lyftningsdagen.

Härigenom kommer amorteringsreglema att överensstämma

med dem som gäller för rationaliseringslån till trädgårdsföretag.

För såväl driftslån som förvärvslån bör, om särskilda förhållanden

motiverar det, anstånd med räntebetalningen kunna medges under de

båda första åren av lånetiden. Övriga lånetekniska bestämmelser bör

vara samma, som gäller för trädgårdsnäringens rationaliseringslån.

Lantbruksstyrelsen handlägger för närvarande ärenden rörande statligt

stöd till trädgårdsnäringens rationalisering. I syfte alt uppnå en önskvärd

samordning bör enligt min mening även ärenden rörande driftslån

och förvärvslån till trädgårdsföretag handläggas av styrelsen. Styrelsen

bör härvid utnyttja den expertis, som finns vid lantbruksnämnder och

hushållningssällskap, bland annat de hos sällskapen placerade specialkonsulenterna

på trädgårdsområdet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

Det torde fa ankomma pa Kungl. Maj:t att vidta de författningsändringar,

som föranleds av bifall till de förslag jag bär framlagt.

Anslagsfrågor m. m. I årets statsverksproposition (bil. It p. 15) har

vid behandlingen av anslaget till bidrag till jordbrukets rationalisering,

m. m. föreslagits att ramarna för bidrag till yttre och inre rationalisering

för nästa budgetår fastställs till 4 respektive 12 miljoner kr. Såsom jag

berört inledningsvis i detta anförande bör i syfte att öka strukturrationaliseringen

ytterligare medel ställas till förfogande för statligt stöd till

denna verksamhet. Jag vill därför förorda att med ändring av nvss nämnda

förslag, som ej behandlats av riksdagen, bidragsramarna för yttre och

inre rationalisering för budgetåret 1963/64 fastställs till 6 respektive 15

miljoner kr. Detta innebär i förhållande till innevarande budgetår en

ökning med sammanlagt 6 miljoner kr.

Den ökade strukturrationaliseringen bör för att få full effekt följas upp

genom rådgivning till berörda jordbrukare. För att under nästa budgetår

medel i erforderlig utsträckning skall finnas för intensifierad rådgivning

föreslår jag att härtill under nyss nämnt anslag såsom eu .särskild post

upptas 0,5 miljon kr. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om

den närmare dispositionen av medlen.

Med hänsyn till här framlagda förslag anser jag att anslaget till bidrag

till jordbrukets rationalisering, in. in. för budgetåret 1963/64 bör med

ändring av i statsverkspropositionen angivet belopp av 13 miljoner kr.

uppföras med 18,5 miljoner kr.

Till jord fonden har i årets statsverksproposition (bil. 11 p. 171) förordats

ett anslagstillskolt av 6 miljoner kr. Såsom jag uttalade vid anmälan

av denna punkt i .statsverkspropositionen har en av de effektivaste

vägarna att främja den yttre rationaliseringen visat sig vara att lantbruksnämnderna

med anlitande av medel ur jordfonden inköper fastigheter

som bör tas i anspråk i rationaliseringssyfte. Mot bakgrunden härav

och den synnerliga angelägenheten av att varje tillfälle att åstadkomma

yttre rationalisering tas till vara vill jag förorda, att med ändring av det

i statsverkspropositionen framlagda förslaget, som ej behandlats av riksdagen,

jordfonden för budgetåret 1963/64 tillförs ej mindre än 26 miljoner

kr.

I inledningen av detta anförande har jag uttalat alt den av mig förordade

ökningen av rationaliseringsverksamheten förutsätter en anspänning

av alla tillgängliga resurser inom lantbruksorganisationen. Den intensifierade

verksamheten medför ett ökat behov av expertis vid främst lantbruksnämnderna

men även hos lantbruksstyrelsen. Medelsbehovet härför

under nästa budgetår bör enligt min mening tillgodoses genom att de i

avlöningsstaterna för lantbruksnämnderna och lantbruksstyrelsen upptagna.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963 33

förslagsvis betecknade anslagsposterna till ersättningar för sakkunniga överskrids

med sammanlagt cirka 0,5 miljon kr. Därest riksdagen ej har något

att erinra mot vad jag nu anfört, torde jag sedermera få återkomma till

Kungl. Maj:t i ämnet.

Enligt vad jag inhämtat från lantbruksstyrelsen beräknas anspråken

under innevarande budgetår på kreditgaranti för lån avseende vissa ändamål

i samband med jordbrukets rationalisering väsentligt överstiga de fastställda

ramarna. För att inte angelägna och trängande rationaliseringsåtgärder

skall hämmas förordar jag, att riksdagens medgivande inhämtas

att öka garantiramarna för lån till yttre och inre rationalisering med 6

respektive 2 miljoner kr. Vidare bör ramen för jordbruksegnahemslan

enligt min mening höjas med 4 miljoner kr. Härutöver föreslår jag att,

därest riksdagen ej har något att erinra däremot, till kreditgarantiramen

för driftslån överflyttas det belopp — cirka 2,4 miljoner kr. — som ej

torde behöva tas i anspråk av ramen för lån avseende övergång helt eller

till viss del till specialproduktion. Därest så befinns påkallat bör Kungl.

Maj:t äga medge jämkning i fördelningen av de angivna lånegarantibeloppen.

I fråga om lånegarantiramarna för budgetåret 1963/64 bör för att främja

rationaliseringsverksamheten ramutrymmena för lån till yttre och inre

rationalisering ökas betydligt i förhållande till vad som medgivits för

innevarande budgetår. Jag förordar sålunda att den förstnämnda kreditgarantiramen

höjs med 15 miljoner kr. till 33 miljoner kr. och den sistnämnda

med 5 miljoner kr. till 15 miljoner kr.

I anslutning till de i det föregående föreslagna ändringarna beträffande

kreditgarantigivningen till driftslån för jordbruksföretag bör nuvarande

ram för lån avseende övergång helt eller delvis till specialproduktion

sammanföras med driftslåneramen. För nästa budgetår föreslår jag, att

garantiramen för driftslån fastställs till 11 miljoner kr. Ramutrymmet

för jordförvärvslån bör enligt min mening upptas med 24 miljoner kr.,

vilket i förhållande till den för innevarande budgetår medgivna ramen

för jordbruksegnahemslån innebär en ökning med 4 miljoner kr.

Kungl. Maj:t bör, om förhållandena ger anledning därtill, äga medge

jämkning i fördelningen av angivna maximibelopp för lånegaranti mellan

de fyra nämnda ramarna.

För kreditgaranti för lån till uppförande av lagerhus in. in. för jordbruksändamål

har för innevarande budgetår medgetts en ram av G miljoner

kr., varav dock minst 2 miljoner kr. skall avdelas för lån till auktionshallar

för trädgårdsprodukter. Enligt min mening bör behovet av

kreditgaranti för lån till auktionshallar i fortsättningen tillgodoses inom

en för trädgårdsnäringens olika ändamål gemensam garantiram. Med

hänsyn härtill och då jag ej kan tillstyrka någon ökning av garantiutrym3

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 10 sand. Nr 15

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

met för lån till lagerhus för jordbruksändamål bör härför fastställas en

ram av 4 miljoner kr.

Inom en garantiram för lån till trädgårdsnäringens rationalisering m. m.

bör rymmas behovet av kreditgaranti, förutom till trädgårdsrationalisei

ingslån och till lan för att uppföra auktionshallar för trädgårdsprodukter,

till de i det föregående föreslagna driftslånen och förvärvslånen. Det bör

ankomma pa lantbruksstyrelsen att utnyttja det samlade ramutrymmet

för de olika ändamålen med hänsyn till angelägenheten av de anspråk som

uppkommer. Vid mina överväganden rörande storleken för nästa budgetår

av trädgårdsnäringens garantiram har jag beaktat, att mina förslag i det

föregående rörande förvärvslån och driftslån medför ökat behov av

garantiutrymme. A andra sidan har jag inhämtat att av det för innevarande

budgetår för trädgårdsnäringen sammanlagt medgivna garantiutrymmet

av 5 miljoner kr. hittills endast i runt tal 1 miljon kr. tagits

i anspråk. Med hänsyn härtill anser jag, att det för budgetåret 1963/64

är tillfyllest med en höjning med 1 miljon kr. till 6 miljoner kr.»

Från statssekreteraren i jordbruksdepartementet har till jordbruksutskottet

sedermera överlämnats en den 2 maj 1963 dagtecknad skrift av

följande lydelse.

»På uppdrag av jordbruksministern får jag härigenom meddela att i proposition

nr 125 angående vissa frågor rörande jordbrukets och trädgårdsnäringens

rationalisering, in. m., uppkommit ett skrivfel i departementschefsanförandet

på s. 32. Detta har föranlett att visst missförstånd kan

uppkomma beträffande inriktningen av den statliga kreditgarantigivningen

i fråga om jordförvärvslån. Såsom framgår av sista stycket på sidan 31

i propositionen skall de krav på brukningsenhets beskaffenhet, som bör

gälla såsom villkor för garanti i fråga om jordförvärvslån, anpassas till

bestämmelserna i rationaliseringskungörelsen. Den grundläggande förutsättningen

för att jordförvärvslån skall få medges har därför, kort uttryckt,

angetts vara att brukningsenhet antingen redan är bärkraftig eller efter

nära förestående yttre rationalisering eller produktionsomläggning blir bärkraftig.

Denna förutsättning uppfylls givetvis av både en- och tvåfamiljsjordbruk

samt dessutom av än större jordbruk. Genom ett skrivfel har

emellertid efterföljande mening på sidan 32, vilken börjar med orden ’I

törsta hand’ kommit att hänföra sig till endast tvåfamiljsjordbruk i stället

för till en- och tvåfamiljsjordbruk. Med hänsyn till att motioner väckts,

som grundar sig på angivna missförstånd, kommer dock icke något kartongblad

avseende sidan 32 att tryckas. Jordbruksministern har i stället

ansett sig böra på detta sätt upplysa utskottet om skrivfelet.»

s. 35 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

35

Utskottet

Såsom i proposition nr 125 framhållits har statsmakterna under senare

år anvisat medel och ställt till förfogande statlig kreditgaranti till kostnader

för angelägna och lönsamma rationaliseringsåtgärder inom den svenska

jordbruket i den utsträckning som varit möjlig vid avvägningen av de

samlade utgiftskraven. Efterfrågan på det statliga ekonomiska stödet till

rationaliseringsverksamheten har visat sig kraftigt öka under innevarande

budgetår. För att möta denna efterfrågan och då en ökad rationaliseringsverksamhet

i dagens läge är angelägen har — i överensstämmelse med

den överenskommelse som träffats vid överläggningar mellan regeringen

och jordbrukets organisationer —- föreslagits att medelsresurserna för det

kommande budgetåret skall ökas med cirka 40 milj. kr. utöver vad som

angivits i statsverkspropositionen samt att vissa kreditramar för löpande

budgetår skall vidgas med 12 milj. kr. Vad sålunda förordats innebär

eu sammanlagd ökning av resurserna för rationaliseringen med omkring

70 milj. kr. Utskottet tillstyrker i allt väsentligt de föreslagna medelsökningarna.

Genom de ökade resurser som enligt förslaget skall ställas till

förfogande för rationaliseringsverksamheten blir det möjligt att åstadkomma

den åsyftade, angelägna intensifieringen av rationaliseringsarbetet.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att vid förenämnda överläggningar

jordbrukets organisationer förklarat sig beredda att genom upplysning

och rådgivning verksamt stödja ifrågavarande arbete.

I förevarande sammanhang upptas vidare till behandling förslag om en

tidsenligare utformning av det statliga kreditstödet till förvärv och drift av

jordbruksföretag samt i anslutning därtill förslag om vissa jämkningar

rörande stödet till jordbrukets yttre och inre rationalisering ävensom beträffande

nya bestämmelser för lånegaranti till förvärv och drift av trädgårdsföretag.

I det följande upptar utskottet till närmare prövning de spörsmål som

anses böra föranleda särskilt uttalande. I samband härmed prövar utskottet

de punkter i statsverkspropositionen som avser anslagen rörande bidrag

till jordbrukets rationalisering och trädgårdsnäringens rationalisering, täckande

av förluster på grund av statlig lånegaranti samt jordfonden. Slutligen

behandlar utskottet även den i statsverkspropositionen upptagna anslagspunkten

rörande åtgärder för att förebygga skördeskador.

De i proposition nr 125 framlagda ändringsförslagen angående statlig

lånegaranti för förvärv av jordbruksfastighet och

anskaffande av driftsinventarier m. in. syftar till en anpassning

av hithörande bestämmelser till de regler, som gäller för det statliga

rationaliseringjsstödet inom jordbruket. Ändamålet med stödgivning

till förvärv av jordbruksföretag skall hädanefter vara att i mån av tillgång

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

på lånegarantiutrymme underlätta för lantbrukare med otillräckligt eget

kapital att förvärva eller arrendera jordbruk.

En grundläggande förutsättning för att garanti för jordförvärvslån skall

beviljas anser utskottet i likhet med departementschefen vara att brukningsenheten

antingen redan har sådan storlek och ägoanordning att det

bedöms sannolikt att den på lång sikt kan bestå såsom självständig enhet

och kan bereda brukaren samma arbetsinkomst, som erbjuds inom jämförbara

näringsgrenar, eller förutsätts efter nära förestående yttre rationalisering

eller produktionsomläggning komma att uppnå sådan bärkraft.

Denna förutsättning uppfyller såsom departementschefen i ärendet särskilt

uttalat av både en- och tvåfamiljsjordbruk, samt dessutom av än större

jordbruk. Enligt utskottets mening bör stödgivningen i första hand inriktas

på lån för förvärv av en- och tvåfamiljsjordbruk. Förvärv av större jordbruk

bör stödjas endast när synnerliga skäl föreligger. I sammanhanget

väckta yrkanden i motionerna 1:741 och 11:899, 1:746 och 11:894, 1:736

och II: 891 samt I: 737 och II 893 i vad rör huvudsaklig inriktning av ptödgivningen

får härigenom anses tillgodosedda. I de förstnämnda två motionsparen

gjorda yrkanden av innebörd att stöd jämväl skall utgå till jordbruk

som ej representerar full bärkraft avstyrkes av utskottet En stödgivning i

motionernas syfte skulle innebära ett frångående av de av 1959 års riksdag

fastställda riktlinjerna i förevarande avseende. Utskottet har i överensstämmelse

med vad i det föregående anförts ej funnit skäl biträda yrkandet

i motionerna I: 746 och II: 894 om mildare villkor för stödgivning beträffande

större jordbruk än tvåfamiljsjordbruk.

För förvärv av stödjordbruk bör på sätt departementschefen föreslagit

kreditgaranti som regel lämnas endast om brukarens arbete vid sidan om

stödjordbruket är av sådan natur att brukaren under vis,s säsong är beroende

av stödjordbruket och detta förhållande beräknas fortvara samt att

omfattande investeringar ej erfordras under lånetiden. De i motionerna

I: 734 och II: 895, I: 741 och II: 899 samt I: 746 och II: 894 gjorda yrkandena

om en mera omfattande lånegarantigivning till stödjordbruk kan utskottet

sålunda ej biträda.

De i motionsparet I: 746 och II: 894 framförda yrkandena om stödgivning

beträffande förvärv och drift av vissa skogsbruksfastigheter och gemensamhetsföretag

för skogsbruk är av den natur att utskottet förutsätter att

de blir föremål för prövning av 1960 års jordbruksutredning. Motionsyrkandena

bör därför ej föranleda någon riksdagens åtgärd.

I anledning av ett i motionerna 1:736 och 11:891 framfört yrkande om

att vid bedömning av brukningsenhets bärkraft även enhetens skogsinnehav

skall beaktas får utskottet framhålla, att någon ändring beträffande

bedömningsgrunderna för ett jordbruksföretags bärkraft nu ej föreslagits.

Detta innebär att skogsmark tillhörande en jordbruksfastighet utgör en av

de komponenter som skall beaktas vid bedömande av fastighetens bärkraft.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

37

Med hänsyn härtill torde motionsyrkandet ej erfordra någon åtgärd.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att någon särskdd social

inriktning av stödgivningen ej längre är motiverad. I motionerna I: 735

och II: 890 har uttryckts farhågor för att en handicapad härigenom skulle

bli utesluten från möjligheten att erhålla garanti till jordförvärvslån. Enligt

utskottets mening medför de föreslagna garantilånebestämmelserna dock

ej att en dylik möjlighet i fortsättningen skulle vara utesluten. Vid sådant

förhållande torde motionerna kunna lämnas utan åtgärd.

Nuvarande regler rörande lantbruksnämndernas skyldighet att bedriva

jordförmedling eller att anskaffa jordbruk genom köp i primärt syfte att

tillgodose efterfrågan på jordbruk syftar till att lantbruksnämnderna skall

bedriva jordanskaffning eller jordförmedling med jordbruk, som i allmänhet

ej kräver strukturrationalisering. I likhet med departementschefen anser

utskottet att detta slag av förmedlingsverksamhet utan olägenhet kan

upphöra med hänsyn till bland annat den ringa efterfrågan som denna verksamhet

rönt under senare år. Med hänsyn härtill och då någon ändring i

sammanhanget ej avsetts beträffande lantbruksnämndernas rationaliseringsverksamhet

bl. a. medelst köp och försäljning av mark över jordfonden

bör i motionerna I: 737 och II: 893 gjorda yrkanden i ämnet ej föranleda

någon särskild åtgärd.

Utskottet finner med hänvisning jämväl till vad utskottet i det föregående

anfört beträffande förutsättningarna för jordförvärvslån att garanti

för driftslån bör beviljas enligt de villkor som angivits i propositionen. Med

hänsyn till att jordbruksföretagen genom storleksrationalisering blir alltmer

kapitalkrävande föreslås i propositionen bl. a. att maximibeloppet för

driftslån höjes från 20 000 kr. till 40 000 kr. Utskottet biträder detta förslag.

Dock delar utskottet den i motionerna I: 746 och II: 894 uttalade uppfattningen

att 40 000 kr. i vissa fall är för snäv gräns och tillstyrker därför

motionsförslaget att maximibeloppet för driftslan skall kunna uppgå till

50 000 kr., då särskilda skäl föreligger. Såsom sådant särskilt skäl bör i

enlighet med vad lantbruksstyrelsen föreslagit kunna godtas att brukaren

avser att tillämpa en driftsform, som anses kunna bli av värde i den fortsatta

rationaliseringsverksamheten. Den längsta amorteringstiden för driltslån

är för närvarande 15 år. Denna tid överskrider väsentligt vad som inom

andra delar av näringslivet anses tillrådligt för motsvarande krediter. Med

erinran härom och under hänvisning jämväl till alt frågor rörande jordbrukets

kreditproblem behandlas av 1960 års jordbruksutredning avstyrker

utskottet de yrkanden rörande amorteringstiden som framförts i motionsparen

I: 746 och II: 894 samt I: 390 och II: 463, sistnämnda motionspar även

avseende andra garantilån för jordbruksändamål.

I motionerna 1:736 och 11:891 har understrukits angelägenheten av att

utgående ekonomiskt stöd handhas på sådant sätt att detsamma icke orsakar

eu höjning av fastighetspriserna. Utskottet får i sammanhanget hän
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

visa till att grundregeln för att stöd skall utgå är att köpeskillingen vid

fastighetsförvärv skall vara skälig. Dessutom skall den investeringskalkyl

eller driftsekonomiska plan som enligt propositionen skall ligga till grund

för stödgivningen visa att företaget blir räntabelt. Motionsyrkandena bör

sålunda avslås.

Vad gäller propositionens förslag beträffande vissa jämkningar

rörande stödet till jordbrukets yttre och inre rationalisering

biträder utskottet departementschefens förslag härutinnan.

Jämte ifrågavarande, mera detaljbetonade ändringar i bestämmelserna

skall 1959 års riktlinjer för rationaliseringsverksamheten alltjämt

gälla. Därav följer att i detta sammanhang framförda yrkanden i motionerna

I: 746 och II: 894 samt I: 734 och II: 895 bör avslås.

I motionerna 1:739 och 11:896 har hemställts att rationaliseringsverksamheten

inom jordbruket i större utsträckning än hittills inriktas på

andra åtgärder än storleksrationalisering samt att i varje särskilt fall undersökes

vilka åtgärder som i första hand bör vidtas för förbättring av en

brukningsenhets lönsamhet. Vidare har i motionerna 1:747 och 11:892

yrkats att i samband med framtida förslag om ökade resurser för lantbruksorganisationen

och hushållningssällskap behovet av åtgärder för upprustning

av ofullständiga jordbruk och stödjordbruk beaktas samt att 1960

årrs jordbruksutredning erhåller uppdrag att pröva åtgärder för utvidgande

av den inom de nordliga länen bedrivna s. k. koncentrerade rationaliseringsverksamheten

till att omfatta även andra skogsbygder där så prövas

erforderligt. 1960 års jordbruksutredning torde dock enligt sina direktiv

ha att pröva bl. a. de i nyssnämnda motioner berörda spörsmålen. Enligt

utskottets mening påkallar därför ifrågavarande yrkanden ej någon riksdagens

åtgärd.

Såsom skett vid de senaste riksdagarna har i år motionsledes framförts

\ rkanden, som syftar till att genom ändrade värderingsprinciper åstadkomma

mera omfattande markbyten mellan lantbruksorganisationen och

domänverket samt att genom direkta marköverlåtelser från domänverket

mark skall tilltöras enskilda jordbruk eller lantbruksorganisationen. Utskottets

uppfattning i dessa frågor har senast redovisats i utlåtande 1962: 8.

Vad angår markbyte mellan domänverket och lantbruksorganisationen har

enligt vad som upplysts i remissyttranden över vissa motioner sådana byten

kunnat ske i något ökad takt, men de har ännu relativt obetydlig omfattning

beroende på lantbruksnämndernas begränsade tillgång till lämpliga

byte,smarker. Av remissutlåtandena framgår att det ej råder någon oenighet

mellan lantbruksorganisationen och domänverket beträffande valet av

diskonteringsfaktor vid bytesvärderingarna. I syfte att öka bytesverksamheten

prövas numera ett clearingförfarande innebärande att lantbruksorganisationen

får tillgång till mark ehuru den vid bytestillfället ej kan

s. 39 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

39

lämna någon mark i gengäld till domänverket. Utskottet får vidare erinra

om att vid överlåtelse av mark från domänverket mot vederlag i pengar

höjningen av normalräntan till 5 procent påverkat prissättningen av jord

och skog i sänkande riktning. Med hänsyn till vad i ärendet upplysts finner

utskottet ej anledning frångå sin tidigare, av riksdagen delade uppfattning

om de i motionerna berörda spörsmålen. Yrkandena i motionerna

I: 559 och II: 678 samt I: 747 och II: 892 bör alltså lämnas utan åtgärd.

Enligt gällande bestämmelser för det statliga stödet till torrläggning och

täckdikning utgår bidrag med normalt högst 25 procent av kostnaden. I

vissa fall kan bidraget i samband med yttre rationalisering höjas till 40 procent.

I motionerna I: 461 och II: 558 har hemställts om ändring av bidragsreglerna

så att bidrag till torrläggningsföretag utgår med högst 40 procent,

oavsett de villkor som gäller bidrag till inre rationaliseringsåtgärder i övrigt.

Vidare har i motionerna 1:385 och 11:465 framförts yrkande om

skyndsam översyn av låne- och bidragsbestämmelserna rörande åkerjordarnas

dräneringsproblem. Då bidragsreglerna ändrades ,så sent som år

1959 i samband med den av riksdagen verkställda prövningen av det statliga

stödet till rationaliseringsverksamheten samt med hänsyn till att 1960

års jordbruksutredning har att undersöka formerna för det fortsatta rationalisering^stödet,

avstyrker utskottet motionsyrkandena. Jämväl i motionsparet

1:96 och II: 111 gjord hemställan om översyn av lantbruksnäinndstaxan

i syfte att väsentligt sänka nu utgående avgifter för upprättande av

täckdikningsplan torde avse spörsmål, som innefattas i jordbruksutredningens

uppdrag. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna.

I motionerna I: 22 och II: 27 anhålle,s att frågan om upplysnings- och

stödverksamhet för åstadkommande av upprustning av kostallar och mjölkrum

göres till föremål för prövning och att därav föranlett förslag snarast

framlägges. En betydande del av det statliga stödet till ekonomibyggnader

utgår till ombyggnad eller komplettering av befintliga sådana byggnader.

Enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter utgår statligt stöd till

ny- eller ombyggnad av djurstallar och mjölkrum bl. a. under förutsättning

att värmeisolering och ventilation blir fullt tillfredsställande. I anledning

av vad nu anförts torde motionerna ej böra föranleda någon åtgärd.

Lantbruksstyrelsen har erhållit i uppdrag att utarbeta och till Ivungl.

Maj:t inkomma med förslag till åtgärder för att främja tillkomsten av

gcmensamhetsanläggningar. Enligt vad styrelsen upplyst upptas i utredningen,

som föreligger i det närmaste färdig, i motionerna 1:58 och 11:70

berörda spörsmål till prövning. På grund härav synes förevarande motioner

ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionerna 1:300 och 11:346 har hemställts om utredning i syfte att

underlätta omlokalisering av stödjordbrukare som på grund av rationalisering

och strukturförändring i bygdens näringsliv förlorat underlaget för

sin existens. Vidare föreslås i motionen 11:676 att frågan om att utnyttja

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

bostads- och ekonomibyggnader som friställes till följd av jordbrukets

rationalisering måtte upptas till prövning. Vad angår i det första motionsparet

upptagen fråga får utskottet framhålla att detta spörsmål äger

nära samband med problem som arbetsmarknads- och bostad^myndigheterna

möter beträffande arbetstagare, som av arbetsmarknadsskäl måste

flytta ifrån sin bostadsfastighet. Förslag till riktlinjer för en försöksverksamhet

i syfte att bereda ekonomiskt stöd till sådana egnahemsägare och

bostadsrättshavare har överlämnat^ till Kungl. Maj:t. I detta förslag har

även beaktats frågor rörande inlösen av jordbruksfastigheter inklusive bostads-

och ekonomibyggnader. Med hänsyn till att de spörsmål som motionärerna

framfört är föremål för Kungl. Maj:ts prövning, torde förevarande

motionspar, I: 300 och II: 346, ej behöva föranleda någon åtgärd från riksdagens

sida. Vad sedan gäller .spörsmålet i motionen 11:676 angående utnyttjande

av byggnader, som friställts på grund av rationaliseringen inom

jordbruket, torde såvitt angår bostadshusen dessa i många fall kunna användas

för fritidsändamål. Såvitt angår överflödiga ekonomibyggnader erhåller

arbetsmarknadsstyrelsen genom lokala inventeringar rapporter om

sådana byggnader ^om bedöms lämpliga såsom industrilokaler. Dessa inventeringar

är avsedda att utbyggas till att omfatta även byggnader som

kan disponeras för lagerändamål. Med hänsyn till att myndigheterna sålunda

har sin uppmärksamhet riktad på det i motionen berörda spörsmålet,

finner utskottet ej heller motionen II: 676 påkalla någon riksdagens åtgärd.

Det i propositionen föreslagna garantilånestödet till förvärv

och drift av trädgårds företag överensstämmer med

trädgårdsnäringsutredningens av remissmyndigheterna i allt väsentligt tillstyrkta

förslag. Härvid föreslås att ifrågavarande kreditslöd anpassas till

det av fjolårets riksdag beslutade stödet till rationaliseringsåtgärder inom

trädgårdsnäringen. Härigenom uppnås en mera tidsenlig och i vissa avseenden

mera rationaliseringsfrämjande inriktning av förevarande stöd. Utskottet

har vid sin prövning av frågan funnit det framlagda förslaget ändamålsenligt

och ansluter sig därför till detsamma.

Som departementschefen uttalat bör ifrågavarande stödgivning i princip

ta sikte på redan existerande företag. I motionerna I: 740 och II: 898 samt

I: 746 och II: 894 har yrkats att jämväl nyetablerade trädgårdsföretag skall

kunna komma i åtnjutande av kreditstödet. Utskottet vill i anledning av

motionsyrkandena framhålla att departementschefens uttalande ej utesluter

möjligheten att även nyetablerade företag i vissa fall får stöd. Spörsmålet om

att mera allmänt genom statlig kreditgaranti stödja nyetablering av trädgårdsföretag

inrymmer däremot enligt utskottets mening sådana problem

att behovet och konsekvenserna härav bör närmare prövas av trädgårdsnäringsutredningen.

Motionerna bör därför överlämnas till utedningen för

att beaktas i utredningens arbete.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

41

Uti motionerna 1:740 och 11:898 har framförts yrkanden i syfte att det

statliga stödet skall kunna utgå till större trädgårdsföretag än som föreslagits

i propositionen. Enligt departementschefen bör lånegaranti i allmänhet

ej lämnas till större företag än som — förutom brukaren och tillfällig

arbetskraft — sysselsätter högst två helårsanställda arbetare. Dock

må, såvida särskilda skäl, exempelvis produktionen^ inriktning, därtill föranleder,

företag med högst fyra helårsanställda arbetare kunna få stöd.

Den i propositionen gjorda avgränsningen finner utskottet lämplig. Utskottet,

som jämväl vill erinra om möjligheten för större trädgårdsföretag

att få hantverks- och industrilån eller industrigarantilån, kan sålunda ej

biträda i motionerna I: 740 och 11:898 gjorda yrkanden i ämnet.

Kreditgarantipystemet för trädgårdsnäringen avser jämväl stöd till uppförande

av auktionshallar. I motionerna I: 740 och II: 898 har föreslagits

att s. k. trädgårdscentraler i stödhänseende skall jämställa^ med auktionshallar.

Vidare har i motionerna 1:746 och 11:894 framställts yrkande om

att trädgårdsnäringsutredningen skall skyndsamt pröva frågan om stöd

till trädgårdscentraler. Motionärerna har härvid hänvisat till att 1961 års

jordbruksutskott (uti. nr 10) förutsatt att trädgårdsnäringsutredningen

skulle uppta denna fråga, så snart utredningen fann det möjligt och lämpligt

med hänsyn till utredningens andra arbetsuppgifter. Utskottet, som

förutsätter att trädgårdsnäringsutredningen beaktar frågan under sitt fortsatta

arbete, finner angivna motionsyrkanden ej föranleda någon ytterligare

åtgärd.

Reglerna för driftslån inom trädgårdsnäringen bör med avseende på

maximibelopp och amorteringstid enligt utskottets mening överensstämma

med vad i det föregående föreslagits beträffande motsvarande lån på jordbruksområdet.

I motionerna I: 746 och II: 894 framställda yrkanden härom

biträdes sålunda vad gäller maximibeloppets höjning till högst 50 000 kr.,

då särskilda skäl föreligger, medan motionsyrkandet om ändring av längsta

amorteringstiden från 15 till 20 år avstvrkes.

I anslutning till den nu behandlade propositionen, som såvitt rör trädgårdsnäringen

avhandlar frågor om stöd till förvärv och drilt av trädgårdsföretag,

bär i motionerna I: 746 och II: 894 framförts yrkanden som avser

prövning av formerna för rationaliseringsstödet åt sådana företag. Utskottet

finner motionsyrkandet icke i detta sammanhang böra föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Vad gäller de i förevarande sammanhang behandlade anslagsfrågorna

ansluter sig utskottet till förslaget att bidragsramarna för yttre

och inre rationalisering fastställes till 6 respektive 15 milj. kr„ innebärande

eu höjning med 3 milj. kr. av vardera ramen i förhållande till innevarande

budgetår. Utskottet finner sålunda ej anledning tillstyrka vad i motionsparet

1: 739 och II: 896 yrkats om ändrad inriktning av medelsanvändningen

under anslaget till bidrag till jordbrukets rationalisering, in. in.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

Den ökade strukturrationaliseringen bör för att få full effekt följas upp

genom rådgivning till berörda jordbrukare. För att under nästa budgetår

medel i erforderlig utsträckning skall finnas för intensifierad rådgivning

föreslår departementschefen att härtill under förenämnda anslag såsom

en särskild post upptas 0,5 milj. kr. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att

besluta om den närmare dispositionen av medlen. Utskottet ansluter sig

lill vad sålunda föreslagits. Utskottet förutsätter härvid att av ifrågavarande

medel skall till förmån för ökad rådgivning beträffande fjäderfäskötseln

och fåraveln användas belopp minst motsvarande vad som vid årets riksdag

i annat sammanhang motionsvis yrkats.

1 fråga om garanti för lån till lagerhus in. in. för jordbruksändamål finner

utskottet skäl tillstyrka yrkandena i motionerna 1:738 och 11:897

samt 1:746 och 11:894 om höjning av kreditramen till 10 milj. kr. Som

motivering härför vill utskottet framhålla att kreditgarantibehovet, enligt

eu undersökning som företagits av Svenska lantmännens riksförbund, nästkommande

budgetår kan beräknajS till cirka It milj. kr.

Departementschefen har beträffande Jordfonden i proposition nr 125 förordat

att fonden, som i statsverkspropositionen för budgetåret 1963/64

föreslagits få ett anslagstillskott av 6 milj. kr., i stället skall för nästa budgetår

tillföras 26 milj. kr. Utskottet tillstyrker vad sålunda förordats. Vid

riksdagens början väckta motioner, 1:290 och 11:338, om anslagsanvisning

med 10 milj. kr. synes med hänsyn härtill ej erfordra någon åtgärd.

Vad angår reservationsanslaget till Åtgärder för att förebygga skördeskador

biträder utskottet den i statsverkspropositionen framlagda anslagsberäkningen,

innebärande en medelsanvisning av 250 000 kr. eller 50 000

kr. mer än för innevarande budgetår. I motionerna I: 385 och II: 465 framlagt

förslag om alt anslaget skall uppföras med 300 000 kr. avstyrkas alltså.

Med förmälan att utskottet biträder de i 1963 års statsverksproposition,

såvitt nu är i fråga, och i proposition nr 125 av Kungl. Maj:t i övrigt framlagda

förslag och gjorda uttalanden, får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning ävensom

motionerna I: 736 och II: 891 samt I: 737 och II: 893, I: 741

och 11:899, 1:746 och 11:894, samtliga motioner såvitt nu

är i fråga, godkänna vad utskottet i det föregående föreslagit

rörande inriktningen av det statliga stödet till förvärv

och drift i fråga om jordbruksföretag

II. avslå motionerna 1:741 och 11:899 samt 1:746 och

11:894, såvitt avser stöd till förvärv och drift av jordbruk

som ej representerar full bärkraft

III. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med

avslag å motionerna I: 746 och II: 894, såvitt nu är i fråga,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 åt 1963

43

godkänna vad utskottet i det föregående föreslagit rörande

stöd till större jordbruk än tvåfamiljsjordbruk

IV. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med

avslag å motionerna 1:734 och 11:895, 1:741 och 11:899

samt 1:746 och 11:894, samtliga motioner såvitt nu är i

fråga, godkänna vad utskottet i det föregående förordat

angående stödet till stödjordbruk

V. lämna utan åtgärd motionerna 1:746 och 11:894, såvitt

avser stöd till vissa skogsbruksfastigheter ävensom till

gemensamhetsföretag för skogsbruk

VI. lämna utan åtgärd vad i motionerna I: 736 och II: 891

yrkats i fråga om bedömning av brukningsenhets bärkraft

VII. lämna motionerna 1:735 och 11:890 angående stöd

till handicapad utan åtgärd

VIII. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt

med avslag å motionerna I: 737 och II: 893, ^åvitt nu är i

fråga, godkänna vad i det föregående anförts rörande lantbruksnämndernas

jordförmedlingsverksamhet

IX. i anledning av Kungl. Maj:ts framställning samt med

bifall till motionerna I: 746 och II: 894, såvitt nu är i fråga,

besluta rörande maximibelopp för driftslån till jordbruksföretag

i enlighet med vad i det föregående anförts

X. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med

avslag å motionerna I: 746 och II: 894, såvitt nu är i fråga,

besluta rörande amorteringstiden för driftslån till jordbruksföretag

i enlighet med vad i det föregående anförts

XI. avslå motionerna I: 390 och II: 463 angående förlängning

av amorteringstiden för jordbrukslån

XII. avslå motionerna I: 736 och II: 891 i vad avser stödverksamhetens

förhållande till fastighetspriserna

XIII. godkänna vad utskottet i det föregående i övrigt

föreslagit rörande det statliga stödet till förvärv och drift

av jordbruksföretag

XIV. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt

med avslag av motionerna 1:734 och 11:895, 1:739 och

11:896, 1:746 och 11:894 samt 1:747 och 11:892, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, besluta att de riktlinjer för

inriktningen och utformningen av den statliga verksamheten

för jordbrukets rationalisering som fastställts av 1959

års riksdag alltjämt bör vara i huvudsak normerande för

statens medverkan i rationaliseringsarbetet

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

XV. lämna utan åtgärd motionerna 1:559 och 11:678

samt I: 747 och II: 892 rörande utnyttjande av kronan tillhörig

mark i rationaliseringsverksamheten

XVI. godkänna vad utskottet i det föregående i övrigt

föreslagit rörande det statliga stödet till rationaliseringsåtgärder

i fråga om jordbruksföretag

XVII. avslå i motionerna 1:96 och 11:111, 1:385 och

11:465 samt 1:461 och 11:558 framställda yrkanden rörande

torrläggnings- och täckdikningsverksamheten

XVIII, lämna utan bifall motionerna 1:22 och 11:27 angående

viss utredning om upprustning av kostallar och

mjölkrum

XIX. lämna utan åtgärd motionerna 1:58 och II: 70 rörande

utredning beträffande vissa rationaliseringsinsatser

av gemensamhetskaraktär

XX. lämna utan åtgärd motionerna 1:300 och 11:346

samt II: 676 rörande prövning av vissa följdproblem i samband

med rationaliseringsverksamheten

XXI. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att motionerna

I: 740 och II: 898 samt I: 746 och II: 894, såvitt avser

^tödgivningen till nyetablerade trädgårdsföretag, överlämnas

till trädgårdsnäringsutredningen

XXII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag .samt med bitall

till motionerna I: 746 och 11:894, såvitt nu är i fråga,

besluta rörande maximibelopp för driftslån till trädgårdsföretag

i enlighet med vad utskottet i det föregående anfört

XXIII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med

avslag å motionerna I: 746 och II: 894, såvitt nu är i fråga,

besluta rörande amorteringstiden för driftslån till trädgårdsföretag

i enlighet med vad utskottet i det föregående

anfört

XXIV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med

avslag å motionerna I: 740 och 11:898, såvitt nu är i fråga,

godkänna vad utskottet i det föregående i övrigt förordat

rörande statligt stöd till förvärv och drift av trädgårdsföretag
XXV.

lämna motionerna 1:740 och 11:898 samt 1:746

och II: 894, såvitt avser yrkanden om stöd till trädgårdscentraler,

utan bifall

XXVI. lämna utan bifall motionerna 1:746 och 11:894

i vad de avser prövning beträffande rationaliserings,stöd åt

trädgårdsföretag

s. 45 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

45

XXVII. medge att under budgetåret 1962/63 ytterligare

statlig kreditgaranti må beviljas för lån avseende yttre rationalisering

intill ett belopp av 6 000 000 kr., för lån till

inre rationalisering intill ett belopp av 2 000 000 kr. och

för jordbruksegnahemslån intill ett belopp av 4 000 000 kr.,

med rätt för Kungl. Maj:t att, om förhållandena skulle ge

anledning därtill, medge jämkning i angivna fördelning

XXVIII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med

avslag å motionerna I: 739 och II: 896, såvitt nu är i fråga,

medge att under budgetåret 1963/64 bidrag må beviljas

avseende yttre rationalisering intill ett belopp av 6 000 000

kr. och för inre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000

kr., med rätt för Kungl. Maj:t att, om förhållandena skulle

ge anledning därtill, medge jämkning i angivna fördelning

XXIX. å riksstaten för budgetåret 1963/64 under nionde

huvudtiteln till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m.

anvisa ett reservationsanslag av 18 500 000 kr.

XXX. å riksstaten för budgetåret 1963/64 under nionde

huvudtiteln anvisa till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering

ett reservationsanslag av 400 000 kr.

XXXI. medge att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti

må beviljas för lån avseende yttre rationalisering

intill ett belopp av 33 000 000 kr., för lån till inre rationalisering

intill ett belopp av 15 000 000 kr., för jordförvärvslån

intill ett belopp av 24 000 000 kr., och för driftslån

intill ett belopp av 11 000 000 kr., med rätt för Kungl.

Maj:t att, om förhållandena skulle ge anledning därtill,

medge jämkning i angivna fördelning

XXXII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom

med bifall till motionerna 1:738 och 11:897 ,samt 1:746

och 11:894, sistnämnda motionspar såvitt nu är i fråga,

medge att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti

må beviljas för lån avseende uppförande av lagerhus m. m.

för jordbruksändamål intill ett belopp av 10 000 000 kr.

XXXIII. medge att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti

må beviljas för lån avseende trädgårdsnäringens

rationalisering m. m. intill ett belopp av 6 000 000 kr.

XXXIV. a) medge, att den årliga räntan å den stående

delen av lån från egnahcmslånefonden, som beviljats efter

ingången av år 1920 men före den 1 juli 1940, må för år

1964 nedsättas till 3,6 procent

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

b) medge, att i avseende å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet

eller byggnad å åbolägenhet som år 1920

eller senare år försålts från kronoegendom, räntan må, i

den mån köpeskillingen förräntas enligt enhanda grunder,

som gällt eller gäller för den stående delen av före den 1

juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenhet, under

år 1964 utgå efter 3,6 procent

c) å riksstaten för budgetåret 1963/64 under nionde huvudtiteln

till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti

anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kr.

XXXV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med

avslag å motionerna I: 385 och II: 465, såvitt nu är i fråga,

å riksstaten för budgetåret 1963/64 under nionde huvudtiteln

till Åtgärder för att förebygga skördeskador anvisa

ett reservationsanslag av 250 000 kr.

XXXVI. a) å kapitalbudgeten för budgetåret 1963/64 under

Diverse kapitalfonder till Jordfonden anvisa ett investeringsanslag

av 26 000 000 kr.

b) lämna motionerna I: 290 och II: 338 utan åtgärd.

Stockholm den 14 maj 1963

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Lage Svedberg, Bertil Andersson,

Mossberger, Hermansson, Berg, Gunnar Pettersson*, Ringaby, Isacson,

Magnusson och Per Jacobsson;

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Lindström, Antby,

Haeggblom, Arweson, Lundmark, Persson i Appuna, Rimås, Stiernstedt

och fru Edin;

dock att vid behandling av frågor rörande det statliga kreditstödet till

förvärv och drift av trädgårdsföretag herr Nilsson i Bästekille deltagit

i stället för herr Stiernstedt.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

47

Reservationer

1) av herrar Hermansson, Gunnar Pettersson, Per Jacobsson och Hansson

i Skegrie, vilka ansett

dels att det stycke i utskottets utlåtande på s. 36, som börjar med orden

»En grundläggande» och slutar med orden »än tvafamiljsjordbruk» bort

ha följande lydelse:

»En grundläggande---(lika med utskottet) — ---anses tillgodo
sedda.

I de förstnämnda två motionsparen har yrkats att stöd jämväl skall

kunna utgå till jordbruk som ej representerar full bärkraft. Såsom framhållits

i motionerna finns det vissa bygder, där strukturrationaliseringen i

varje fall inte inom överskådlig tid kan tänkas kunna leda fram till allmänt

sett fullt bärkraftiga brukningsenheter. Då det framstår som angeläget att

jordbruket även i sådana bygder får så goda förutsättningar till rationalisering

som möjligt bör enligt utskottets mening förvärvs- och driftsstöd

kunna utgå även för brukningsenheter som inte har full bärkraft. Vad i

förevarande två motionspar yrkats härutinnan tillstyrker utskottet sålunda.

Utskottet har---(lika med utskottet)----än tvåfamiljs jordbruk.»

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 36, som börjar med orden

»För förvärv» och slutar med orden »ej biträda» bort lyda sålunda:

»För förvärv av stödjordbruk ,skall enligt propositionen kreditgaranti

som regel lämnas endast om brukarens arbete vid sidan om stödjordbruket

är av sådan natur att brukaren under viss säsong är beroende av stödjordbruket

och om detta förhållande beräknas fortvara samt om omfattande

investeringar ej erfordras under lånetiden. Enligt utskottets mening är emellertid

stödjordbruket ett lämpligt komplement även för andra pysselsättningar

än de rent säsongbetonade. Det kan exempelvis gälla anställningar i

olika industrier, inte minst småindustrier. I stora delar av landet måste ett

sådant stödjordbruk bedömas ha en väsentlig näringspolitisk uppgift. I enlighet

med vad som förordats i motionerna 1:734 och 11:895, 1:741 och

II: 899 samt I: 746 och II: 894 bör i sådana fall kreditgaranti kunna lämnas

till stödjordbruk.»

dels att utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:

»II. med bifall till motionerna 1:741 och 11:899 samt

I: 746 och II: 894, såvitt nu är i fråga, godkänna att stöd må

kunna lämnas även till förvärv och drift av jordbruk som

inte representerar full bärkraft i enlighet med vad utskottet

anfört.»

dels att utskottets hemställan under IV. bort ha följande lydelse:

»IV. i anledning av Kungl. Maj:ts framställning ävensom

med bifall till motionerna 1:734 och 11:895, 1:741 och

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

II: 899 samt I: 746 och II: 894, samtliga motioner såvitt nu

är i fråga, godkänna vad utskottet i det föregående förordat

angående stödet till stödjordbruk.»

2) av herrar Lage Svedberg och Lundmark (såvitt avser vissa följdproblem

i samband med rationaliseringsverksamheten).

3) av herrar Lage Svedberg, Bertil Andersson, Mossberger, Berg, Magnusson,

Lindström, Arweson, Lundmark, Persson i Appuna och fru Edin, vilka

ansett

dels att det stycke i utskottets utlåtande å s. 42 som börjar med orden

»I fråga» och slutar med orden »II milj. kr.» bort ha följande lydelse:

»I fråga om garantiramen för lån till lagerhus m. m. för jordbruksändamål

bör i enlighet med departementschefens förslag i propositionen ramen

fastställas till samma belopp som för innevarande budgetår eller 4 milj. kr.

I motionerna 1:738 och 11:897 samt 1:746 och 11:894 föreslagen höjning

av detta belopp till 10 milj. kr. avstyrkes sålunda av utskottet.»

dels ock att utskottets hemställan under XXXII. bort ha följande lydelse:

»XXXII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom

med avslag å motionerna I: 738 och II: 897 samt I: 746 och

11:894, sistnämnda motionspar såvitt nu är i fråga, medge

att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti må beviljas

för lån avseende uppförande av lagerhus m.m. för

jordbruksändamål intill ett belopp av 4 000 000 kr.»

4) av herrar Hermansson, Ringaby, Isacson, Hansson i Skegrie och Hceggblom

(såvitt avser anslaget Åtgärder för att förebygga skördeskador).

SVENSKA REPRODUKTIONS AB

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:286 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående statligt stöd till jordbrukets rationalisering, m. m. jämte i ämnet väckta motione s. 1 i texten