Utlåtande med anledning av väckta motioner angående reglering i riksdagsstadgan av riksdagstjänstemännens avlöningsförhållanden.
1963-12-04 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KBU 1963:1, Utlåtande med anledning av väckta motioner angående reglering i riksdagsstadgan av riksdagstjänstemännens avlöningsförhållanden.
Dokumentets text
Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963 1
Nr 1
Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande med
anledning av väckta motioner angående reglering i
riksdagsstadgan av riksdagstjänstemännens avlöningsförhållanden.
Uti de vid 1962 års riksdag väckta, till konstitutionsutskottets behandling
hänvisade, likalydande motionerna I: 89 av fru Segerstedt Wiberg och
II: 122 av herr von Friesen har hemställts, »att bestämmelserna om riksdagstjänstemännens
avlöningsförhållanden måste regleras i riksdagsstadgan
eller i tillägg till denna samt att konstitutionsutskottet måtte utarbeta
härför erforderlig författningstext».
Behandlingen av förevarande motioner har på framställning av konstitutionsutskottet
(memorial 1962: 19 och 23 samt 1963: 13) uppskjutits till
innevarande riksdags höstsession.
Enligt en vid höstsessionen träffad överenskommelse mellan konstitutionsutskottet
och bankoutskottet ha motionerna hänskjutits till sammansatt
konstitutions- och bankoutskott.
Till stöd för det i motionerna framställda förslaget ha motionärerna —
efter framhållande av att anställningsförhållandena för riksdagens tillfälligt
anställda tjänstemän behandlas av konstitutionsutskottet medan avlöningsbestämmelserna
för samma befattningshavare beredas av bankoutskottet
— anfört följande.
Det kan emellertid ifrågasättas om inte denna uppdelning är felaktig.
De båda frågekomplexen är nära sammanhängande och har båda konstitutionella
aspekter. Det förefaller därför vara riktigare att reglera bestämmelserna
såväl om anställning som om avlöningsförhållanden genom
riksdagsstadgan. En möjlighet vore också att reglera avlöningsförhållandena
genom ett tillägg till stadgan. Då uppnåddes att frågorna erhöll sin
beredning inom samma utskott. I detta fall borde beredningen ske inom
konstitutionsutskottet.
Som jämförelse kan nämnas att riksdagsledamöternas avlöningsförhållanden
regleras genom en stadga vilken anses vara av konstitutionell natur
och sålunda behandlas inom konstitutionsutskottet. Det förtjänar också
uppmärksammas att den nu sittande författningsutredningen har att
behandla vissa grundläggande problem angående riksdagens personalorganisation.
Även av detta skäl synes angeläget att frågan om riksdagstjänstemännens
anställnings- och avlöningsförhållanden prövas i ett sammanhang
1 Dihang till riksdagens protokoll 1963. 5 samt. 4 avd. Nr 1
2 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963
redan på utskottsplanet när författningsutredningens slutbetänkande föreligger.
Enligt uppgift kan betänkandet väntas under 1962.
Betydelsen av att riksdagen till sitt förfogande har högt kvalificerad
personal som är i stånd att utföra nödvändiga utredningar och som intar
en fri och obunden ställning kan inte nog understrykas.
För varje riksdag anställes särskild personal för riksdagens kamrar, utskott
och kansli. Denna personal utgöres av de s. k. tillfälligt anställda
tjänstemännen, vilka avlönas enligt särskilda av riksdagen fastställda bestämmelser.
De har till uppgift att ombesörja erforderliga sekreterargöromål,
verkställa utredningar, föredraga ärenden samt uppsätta förslag till
utskottsutlåtanden och skrivelser m. m. ävensom att i övrigt biträda med
inom riksdagen förekommande kansligöromål samt stenografering och
korrekturläsning. De rekryteras företrädesvis bland statstjänstemän — i
många fall inom Kungl. Maj :ts kansli. I det övervägande antalet fall uppehälles
riksdagstjänsten härvid vid sidan om statstjänsten. Endast i ett
mindre antal fall förekommer det, att en tjänsteman för riksdagsarbetets
fullgörande har helt ledigt från sin statstjänst.
Frågor angående tillsättande av ifrågavarande tjänstemän regleras i den
till konstitutionsutskottets beredning hörande riksdagsstadgan. I dennas
30 § stadgas som följer.
Vardera kammaren äger utse och förordna sin sekreterare. Utskotten
äga ock, vart för sig, utse sekreterare.
Övriga befattningshavare, å vilka avlöningsbestämmelserna för de hos
riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän äro tillämpliga, tillsättas:
1. för vardera kammaren av talmannen och vice talmännen samt de
av kammaren därtill utsedda ledamöter efter samråd med kammarens
sekreterare;
2. för vart och ett av utskotten av utskottet efter samråd med dess sekreterare;
samt
3. för riksdagens kansli av kanslideputerade tillika med talmännen
och vice talmännen.
Enligt 7 § riksdagsstadgan skall talmanskonferensen, efter samråd med
kanslideputerade, upprätta förslag i fråga om arvoden till tjänstemännen
hos kamrarna och utskotten samt i kansliet. Förslaget överlämnas till
bankoutskottet. Detta utskott skall i ämnet avge utlåtande till kamrarna.
Initiativet i arvodesfrågor har dock i regel plägat tas av bankoutskottet.
Nya avlöningsbestämmelser för de hos riksdagen tillfälligt anställda
tjänstemännen antogos år 1951. Dock ha härefter vissa ändringar vidtagits
i bestämmelserna; de ha emellertid i stort sett ej berört grunderna i
avlöningssystemet.
Frågan om en revision av grunderna för anställnings- och avlöningssystemet
för riksdagens befattningshavare togs upp till behandling i en den
21 oktober 1950 dagtecknad skrivelse från konstitutionsutskottets dåvaran
-
Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963 3
de ordförande herr Hallén till 1950 års kommitté för riksdagens personalorganisation.
I denna skrivelse anfördes bl. a. följande.
I och med att riksdagsarbetet, till följd av statsverksamhetens ansvällning,
ökat i omfattning och intensitet, kan riksdagen, dess kamrar och
övriga utskott, komma att ställas inför samma rekryteringssvårigheter
med avseende å sin kanslipersonal som konstitutionsutskottet redan har.
Då riksdagsarbetet numera är uppdelat på en vårsession och en efterföljande
höstsession såsom normala företeelser, behöver riksdagen under alla
förhållanden till sitt förfogande befattningshavare med en effektiv årlig
tjänstgöringstid av ungefär samma längd som den fast anställda lärarpersonalen
vid ett flertal allmänna läroinrättningar av skilda slag. Tiden synes
därför nu vara inne för en förutsättningslös omprövning av frågan, om
ej också riksdagens egna tjänstemän eller åtminstone vissa av dem i en
eller annan form borde knytas fast eller i varje fall fastare till riksdagen
än som för närvarande är fallet, så att riksdagen har garantier för att alltid
ha till sin disposition den personal, som är oundgängligen nödvändig
för riksdagsarbetets behöriga gång. Skulle en dylik omläggning finnas behövlig,
torde den böra utformas så smidigt att den åtminstone under en
övergångstid men eventuellt även för framtiden, där så visar sig lämpligen
kunna ske, kan koordineras med den hittillsvarande ordningen med
tillfälligt anställd personal från andra grenar av statsförvaltningen. Under
alla förhållanden böra emellertid även i fortsättningen de högre eller
i vart fall de högsta befattningshavarna hos kamrar och utskott med ofta
synnerligen krävande och grannlaga arbetsuppgifter endast förordnas för
viss begränsad tid, så att de vid behov kunna utbytas med andra. Även
med ett annat anställningssystem än det nuvarande bör så kunna ske.
Dessa tjänstemän kunna sålunda t. ex., eventuellt först efter visst antal
års tjänstgöring i vederbörande befattning, i anställningshänseende jämställas
med befattningshavare tillhörande lönegraden Cp inom den statliga
löneplanen nr 2.
Med anledning härav uttalade berörda kommitté i sitt den 24 april 1951
avgivna betänkande bl. a. följande.
Att, såsom ordföranden i konstitutionsutskottet föreslår, införa ett anställnings-
och avlöningssystem med fasta årslöner och inplacering av de
högsta befattningarna inom kamrar och utskott i Cp-lönegrader enligt den
statliga löneplanen nr 2, har kommittén icke kunnat förorda. Riksdagen
arbetar under 6 å 7 månader om året i de fall, då höstsessionen följer på
vårsessionen. Har riksdagen endast vårsession, blir arbetstiden omkring 5
månader. En riksdag med enbart vårsession kan därför svårligen motivera
årsanställning av personalen. Även om man antar, att uppdelningen
av riksdagsarbetet på en vårsession med efterföljande höstsession skulle
bli en normal företeelse, bör riksdagen icke genom ett system med årsanställning
binda sig vid viss personal på ett fastare sätt än för närvarande.
Den större rörlighet, som följer med det nuvarande systemet,
måste anses vara till övervägande fördel för riksdagen just med hänsyn
till rekryteringen av riksdagstjänsterna bland statstjänstemännen. Beaktas
bör dessutom, att eu hos riksdagen helårsanställd tjänsteman icke
får den fortlöpande kontakt med förhållandena i statsförvaltningen, som är
så viktig för arbetet inom riksdagen. Riksdagstjänstemännens förening har
icke framfört något önskemål om lielårsanställning.
1| Bihang till riksdagens protokoll 1963. 5 samt. 4 and. Vr ;
4 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963
Frågan om ett nytt anställnings- och avlöningssystem för riksdagspersonalen
togs härefter upp till behandling av 1958 års kommitté för riksdagens
personalorganisation i dess den 2 juli 1959 avgivna betänkande i
ämnet. I en skiss till ett nytt anställnings- och avlöningssystem anförde
kommittén bl. a. följande.
Tjänster inom kamrar och utskott, vilka klassificeras såsom heltidstjänster
— endast de till den egentliga sekreterarpersonalen hänförliga
tjänsterna torde härvid komma i fråga —- inrättas med nedan
nämnda undantag beträffande vissa sekreterare såsom helårstjänster i
Kungl. Maj :ts kansli, där tjänsterna hänföres till med hänsyn till tjänstgöringens
art lämpligt departement. Tjänsterna inplaceras i den lönegrad
i det statliga löneplanssystemet, som svarar mot arten av arbetsuppgifterna
i riksdagen; innehavarna av dessa tjänster kommer således att uppbära lön
och övriga förmåner enligt det statliga avlöningsreglementet. De förutsättes
skola under riksdagstiden helt ägna sig åt riksdagsarbetet. Antalet dylika
riksdagstjänster avvägs med hänsyn härtill.
Ifrågavarande personal bör vara skyldig att i särskilda fall tjänstgöra å
andra motsvarande sekreterartjänster. Under tid, då de ifrågavarande heltidstjänstemännen
ej behöver anlitas av riksdagen, disponeras de med bibehållna
löneförmåner i innehavande tjänster för departementstjänstgöring,
tjänstgöring inom domstolsväsendet eller annan statlig tjänstgöring. Tjänsterna
skulle alltså ingå i karriären i statstjänst.
Förordnande å ifrågavarande tjänster meddelas för ett år i sänder. Tjänsterna
tillsättes av Kungl. Maj :t på förslag av respektive riksdagsorgan efter
ansökan.
Med hänsyn till den särställning, som kammarsekreterarna och sekreteraren
i konstitutionsutskottet intager, borde dessa anställas direkt av respektive
kammare och utskott och för dem borde särskilda tjänster inrättas
hos riksdagen.
Med anledning av detta förslag framhöll fullmäktige i riksgäldskontoret
i en den 5 november 1959 dagtecknad skrivelse till bankoutskottet bl. a. följande.
Själva grundtanken i den av kommittén sålunda skisserade nyordningen
är att de för riksdagsarbetet erforderliga sekreterartjänsterna skulle inrättas
såsom helårstjänster (med heltidstjänstgöring) med en lön, som skulle
avpassas efter tjänsteåliggandenas art och omfattning. Till denna grundtanke
vill fullmäktige helt ansluta sig. Det står nämligen enligt fullmäktiges
uppfattning klart, att en sådan ordning erbjuder uppenbara fördelar
i jämförelse med dem som nu tillämpas.
Vad angår frågan hur en sådan nyordning bör genomföras, vill fullmäktige
först understryka, att en självklar utgångspunkt enligt fullmäktiges
uppfattning måste vara, att riksdagen och dess olika organ skall äga att
själva utse sina tjänstemän och att varje åtgärd, som skulle kunna innebära
risk för ett intrång i detta prerogativ, bör undvikas. Ur denna synpunkt
har fullmäktige icke kunnat godtaga kommitténs förordande av att de
ifrågavarande tjänsterna skulle inrättas i departement och tillsättas av
Kungl. Maj :t. Även om fullmäktige beaktat kommitténs uttalande, att
någon inskränkning i riksdagens befogenheter därmed icke avsetts och
även om Kungl. Maj :ts funktion i sammanhanget sålunda skulle vara
Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963 5
avsedd att begränsas till en ren formalitet, kan man enligt fullmäktiges
mening icke bortse från, att kommitténs ifrågavarande förslag är ägnat
att inge betänkligheter av konstitutionell art. Härtill kommer, att vissa
praktiska svårigheter vid tillämpningen av ett sådant system torde vara
ofrånkomliga.
Såvitt fullmäktige kan finna torde vidare de reella fördelar, som kommittén
åsyftat med sitt förslag om inrättande av helårstjänster, kunna vinnas
även på andra vägar. Ett nära till hands liggande alternativ, genom
vilket nyssnämnda konstitutionella betänkligheter kan undvikas, synes sår
lunda vara att inrätta de avsedda helårstjänsterna å riksdagens stat och
att med innehav av dylik tjänst förknippa det villkoret, att vederbörande
under tid då han ej behöver tagas i anspråk för riksdagsarbetet, skall vara
skyldig fullgöra arbete i statlig eller kommunal tjänst. Ett dylikt villkor
skulle väl exempelvis för statstjänstemän, som erhåller här ifrågavarande
riksdagstjänster, normalt innebära, att de under de tider, då de ej är upptagna
med riksdagsarbetet, skulle sysselsättas å sina innehavande ordinarie
eller extra ordinarie statstjänster.
Frågan, hur man från de förut angivna allmänna utgångspunkterna bör
utforma ett nytt lönesystem för riksdagens personal synes emellertid böra
närmare utredas, innan slutlig ställning tages till densamma. Fullmäktige
vill därför i likhet med kommittén förorda, att frågan göres till föremål för
en ingående utredning, varvid olika tänkbara alternativ för ett nytt lönesystem
bör upptagas till förutsättningslöst övervägande. De synpunkter på
konstitutionsutskottets arbete som framförts i en av detta utskotts sekreterare
till fullmäktige ingiven skrivelse torde härvid böra komma under
bedömande. Utredningen bör jämväl omfatta den personal, som ej är att
hänföra till sekreterargruppen.
I detta sammanhang bör också framhållas, att kanslideputerade genom
beslut av 1960 års riksdag fått i uppdrag att provisoriskt fungera som riksdagens
personalnämnd med uppgift bl. a. att bereda och samordna frågor
angående riksdagens tillfälligt anställda tjänstemän, att följa behovet av
tjänstemän inom de olika riksdagsorganen samt att ta de initiativ till ändringar
av personalorganisationen eller delar av densamma som kunde finnas
av behovet påkallade.
I ett till konstitutionsutskottets, av riksdagen godkända utlåtande (nr
26) i ämnet fogat särskilt yttrande, hade herr Hallén anfört följande.
Det är av synnerlig vikt, att riksdagen till sitt förfogande har en utredande
tjänstepersonal, som på en gång är högt kvalificerad och utåt intar
en fri och obunden ställning. Dessa fundamentala krav måste vara vägledande
för vederbörande riksdagsorgan vid behandling av och ställningstagande
till frågor om riksdagstjänstemännens anställnings- och avlöningsförhållanden.
Jag har ansett mig böra understryka betydelsen härav med
hänsyn till innehållet i vissa delar av det av 1958 års kommitté för riksdagens
personalorganisation föregående år avgivna betänkandet i ämnet.
Samtidigt vill jag begagna tillfället framhålla nödvändigheten av att kanslideputerade
som personalnämnd i sitt arbete håller en nära kontakt med
författningsutredningen. Denna kan nämligen enligt sina direktiv ej undgå
att — utan att ingå i detaljer — behandla vissa grundläggande spörsmål
berörande riksdagens personalorganisation.
6 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963
I irågan om den framtida gestaltningen av riksdagens personalorganisation
har härefter bankoutskottet i sitt av 1961 års riksdag godkända memorial
(nr 28) med förslag till ändrad lydelse av vissa stadganden i avlöningsbestämmelserna
för de hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän
bl. a. framhållit följande.
Avlönings- och anställningsförhållandena för hos riksdagen tillfälligt anställda
tjänstemän har sedan flera ar tillbaka varit i behov av en översyn
och revision. I avvaktan på slutförandet av författningsutredningens arbete
har emellertid — som senast framhölls av föregående års riksdag (jfr KU:s
uti. nr 26/1960 och BoU:s uti. nr 39/1960 — ansetts att med åtgärder för
att åstadkomma en mer omfattande reglering av dessa frågor lämpligen
bör få anstå. De förslag till ändringar i avlöningsbestämmelserna, som på
grundval av förhandlingar mellan kanslideputerade och riksdagstjänstemännens
personalorganisationer nu framlagts av talmanskonferensen, får
ses mot denna bakgrund. Utskottet har även vid sin behandling av förevarande
förslag utgått från att dessa förslag närmast får betraktas som
smärre justeringar gjorda i avvaktan på en allmän omprövning av alla de
frågor som sammanhänger med de tillfälligt anställda tjänstemännens anställnings-
och avlöningsförhållanden. För att underlätta en reglering av
nuvarande provisoriska förhållanden i samband med ställningstagandet till
författningsutredningens väntade förslag på hithörande område är det, enligt
utskottets mening, angeläget att kanslideputerade uppmärksamt följer
dessa frågor och med stöd av de vidgade befogenheter som gavs deputerade
vid föregående års riksdag snarast vidtar åtgärder och undersökninear
i detta syfte.
Frågan om riksdagens personalorganisation har härefter upptagits till
behandling av törtattningsutredningen i dennas innevarande år avgivna
slutbetänkanden angående Sveriges statsskick (SOU 1963: 16—18).
I detta betänkande, del 1 (SOU 1963: 16, s. 48), har utredningen härom
sammanfattningsvis anfört följande.
En tillfredsställande utformning av riksdagens personalorganisation är
enligt utredningens mening nödvändig, om riksdagsarbetet skall kunna
effektiviseras och moderniseras. På riksdagens tjänstemannastab måste
ställas kraven att den är högt kvalificerad och intar en självständig ställninS
gentemot såväl den övriga statsförvaltningen som kommunala och
enskilda sammanslutningar och företag. Om man icke skall bli nödsakad
att göra avkall på dessa krav, synes huvudparten av riksdagens befattningshavare
böra beredas fast anställning. Den personal som erhåller sådan
anställning, kommer att stå till förfogande även under tid då riksmöte
icke pågår. För att arbetskraften därvid skall kunna utnyttjas rationellt
bör denna personal under sådan tid kunna användas vid annat riksdagens
organ eller verk.
I slutbetänkandets del 3 (s. 188 ff), som först blivit tillgängligt i tryck
i början av innevarande höst, har författningsutredningen närmare utvecklat
vissa synpunkter av principiellt slag rörande riksdagens personalorganisation
och härvid i huvudsak anfört följande.
Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr t år 1963 7
Hithörande frågor tillmätes av utredningen stor vikt, då deras lösning
utgör ett väsentligt led i strävandena att effektivisera och modernisera riksdagens
arbetsformer.
På riksdagens tjänstemannastab måste ställas kraven att den är högt
kvalificerad och intar en självständig ställning gentemot såväl den övriga
statsförvaltningen som kommunala och enskilda sammanslutningar och
företag. Om man icke skall bli nödsakad att göra avkall på dessa krav i
det framtida riksdagsarbetet sådant detta föreslås utformat i utredningens
förslag, synes huvudparten av riksdagens befattningshavare böra beredas
fast anställning å riksdagens egen stat. Att riksdagens sekreterar- och
kanslipersonal alltjämt går under beteckningen »riksdagens tillfälligt anställda
tjänstemän» och tillsättes endast för ett riksmöte i sänder är väsentligen
ett uttryck för principen att ett riksmöte icke ansetts böra binda
ett efterföljande riksmöte. Denna princip har emellertid icke haft nämnvärd
effekt på riksdagstjänstemännens faktiska anställningsförhållanden.
Förnyat förordnande har i regel erhållits, och det är icke ovanligt att
tjänstemän kvarstår i tjänst till uppnådda 70 års ålder.
Utredningen har funnit sig böra förorda att huvudparten av riksdagens
tjänstemän i olika befattningar beredes fast anställning å riksdagens stat.
Utredningen anser vidare ett betydande mått av kontinuitet i anställningen
vara av principiellt värde. Tidigare har omnämnts att även riksgäldsfullmäktige
i sitt yttrande över det betänkande, som avgavs av 1958 års
kommitté för riksdagens personalorganisation, förordade ett anställningssystem
med vissa helårstjänster å riksdagens stat. Denna lösning angavs
som ett alternativ till kommitténs förslag att de ifrågavarande tjänsterna
skulle inrättas i departementen och tillsättas av Kungl. Maj :t, vilket förslag
enligt fullmäktiges — av författningsutredningen delade — mening
var ägnat att inge betänkligheter av konstitutionell art.
Vad gäller sekreterarpersonal och viss notariepersonal synes böra övervägas
att i viss utsträckning ge den fasta anställningen formen av s. k.
förordnandetjänster. Sådana tjänster har inrättats hos riksdagens revisorer,
inom riksbanken och riksgäldskontoret samt hos JO- och MO-expeditionerna.
Vid angivandet av den tid, för vilken vederbörande skall förordnas,
synes den fyraåriga valperioden utgöra en naturlig utgångspunkt.
Riksdagens sekreterare förutsättes komma att utses för valperioden. Samma
princip bör i betydande utsträckning kunna tillämpas även i fråga om
utskottens sekreterarpersonal. Man torde dock få räkna med vissa olikheter
utskotten emellan i vad avser anställningens faktiska varaktighet.
Författningsutredningen har härefter framhållit att de av utredningen
föreslagna formerna för det framtida riksdagsarbetets bedrivande även beträffande
andra kategorier än den egentliga sekreterarpersonalen komme
att i stor utsträckning omöjliggöra att anställningen hos riksdagen förenas
med annan tjänst, varefter utredningen anfört följande.
Vid sådant förhållande blir det givetvis icke längre möjligt att tillämpa
de för »riksdagens tillfälligt anställda tjänstemän» nu gällande bestämmelserna,
som i korthet innebär att ingen trygghet i anställningen åtnjutes
och att lön utgår endast under tid då riksdagssession pågår. Om en
tillfredsställande personalrckrytering skall kunna erhållas, måste ordinarie
och e. o. tjänster inrättas för den övervägande delen av kansli-, kontors
-
8 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963
och vaktmästarpersonalen. Något skäl att beträffande dessa grupper begränsa
anställningstidens längd till valperiod föreligger icke.
Extra tjänster bör inrättas för tillgodoseende av arbetskraftsbehov som
bedöms vara av mindre varaktig natur. För fullgörande av speciella arbetsuppgifter
kan det givetvis även i fortsättningen befinnas ändamålsenligt
att tillfälligt anställa arbetskraft mot arvode, exempelvis som specialföredragande
i utskott.
Utredningens ovan redovisade förslag om fast anställning för flertalet
tjänstemän hos riksdagen innebär att dessa förutsättes komma att helt
ägna sig åt sina uppgifter inom riksdagen. Det nu i stor utsträckning tilllämpade
systemet, att en person åtnjuter hel eller partiell tjänstledighet
från sin ordinarie tjänst under den tid han fullgör arbetsuppgifter inom
riksdagen och därefter återgår till denna tjänst, skulle därigenom bringas
att upphöra för huvudparten av personalen, som sålunda kommer att stå
till förfogande för riksdagsarbete även under de tider då riksmöte icke pågår.
För att arbetskraften därvid skall kunna utnyttjas rationellt måste
riksdagens fast anställda personal vara förpliktad att under sådan tid
tjänstgöra vid annat riksdagens organ eller verk. Dessa omflyttningar
kommer att utgöra en betydelsefull uppgift för riksdagens kontor, som
ju bland annat har att fungera som personalnämnd för all personal inom
riksdagshuset. Denna personal skall givetvis kunna tagas i anspråk även
för tjänstgöring hos myndigheter, lydande under riksdagen. Förvaltningsdelegationen
såsom överinstans för dessa myndigheter torde äga den för
sådana arrangemang erforderliga överblicken över den vid varje tidpunkt
rådande arbetsbelastningen.
I fråga om utskotten förekommer redan nu, att sekreterare under tid
då session ej pågår förbereder behandlingen av erhållna eller förväntade
ärenden. Detta förfarande, som utgör ett värdefullt led i strävandena att
utjämna riksdagens arbetsbelastning, synes böra komma till användning
i ökad utsträckning. Framför allt må emellertid framhållas att ett genomförande
av utredningens förslag, att utskott skall äga sammanträda även
mellan riksmötena, givetvis kommer att inverka gynnsamt på möjligheterna
att erhålla en jämn fördelning av utskottskansliernas arbetsuppgifter.
I samma riktning torde också utskottens föreslagna initiativrätt, som bland
annat kan utnyttjas för igångsättande av utredningar, komma att verka.
Konstitutionsutskottet och lagutskotten bör enligt utredningens uppfattning
kunna mellan riksmötena avstå personal till JO- och MO-ämbetena.
Därjämte vill utredningen erinra om att konstitutionsutskottets granskningsverksamhet
förutsättes komma att i större utsträckning än vad som
för närvarande är fallet inriktas på undersökning och redovisning av allmän
praxis i regeringsärenden.
Författningsutredningen, som förklarat att den icke ansett sig böra till
behandling upptaga frågan om lönesättningen för riksdagens personal,
har dock i denna fråga framhållit följande.
De härmed sammanhängande spörsmålen förutsättes bli föremål för
en bedömning genom riksdagens egen försorg i samband med att ståndpunkt
tages till de här angivna principerna. Utredningen vill — utöver
kravet att avlöningsförmånerna är sådana att de kan locka väl kvalificerade
sökande — endast framhålla dels att vid lönegradsplaceringen givetvis
måste beaktas det förhållandet, att de flesta befattningar kommer att
förändras från bisysslor till heltidsanställningar, dels att all fast anställd
Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963 9
personal hos riksdagen bör komma i åtnjutande av samma sociala förmåner
som tillkommer övriga statsanställda.
I och med att riksdagens befattningshavare beredes fast anställning kan
på dem tillämpas de pensionsbestämmelser, som inom den övriga statsförvaltningen
gäller för tjänster, vilkas innehavare tillsättes medelst fullmakt
eller konstitutorial respektive förordnas för viss tid. Beträffande riksdagens
förordnandetjänster måste pensionsbestämmelsernas utformning
med avseende på kortare tjänstgöringstid närmare övervägas, varvid man
torde kunna utgå ifrån att personer, som avser att stanna i riksdagens
tjänst kortare tid än en valperiod, d. v. s. fyra år, i allmänhet lägger större
vikt vid att erhålla fullgoda garantier för att riksdagstjänstgöringen får
tillgodoräknas i merithänseende inom den övriga statsförvaltningen än
vid de pensionsförmåner som må kunna förvärvas genom några års riksdagsarbete.
Å andra sidan är det uppenbart att pensionsbestämmelserna
måste göras generösa om kvalificerade personer skall vara villiga att taga
avsked från ordinarie befattningar för att tillträda förordnandetjänster,
där de löper risk att icke få förnyat förordnande efter utgången av den
första fyraårsperioden.
Slutligen har författningsutredningen föreslagit att genom riksdagens
egen försorg verkställes en utredning angående principerna för riksdagens
personalorganisation samt de konsekvenser dessa bör medföra i fråga om
riksdagstjänstemännens anställnings- och löneförhållanden.
Utskottet. Under de senaste femton åren har frågan om ändamålsenligheten
av riksdagens nuvarande personalorganisation gång efter annan varit
föremål för överväganden inom riksdagen och dennas vederbörande
organ. Sålunda har bl. a. bankoutskottet år 1961 (uti. nr 28) understrukit
behovet av en översyn och revision av anställnings- och avlöningsförhållandena
för de hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemännen. De av
samma utskott då föreslagna ändringarna i avlöningsbestämmelserna för
dessa befattningshavare borde enligt uttalande av utskottet därför endast
betraktas som smärre justeringar i avvaktan på en allmän omprövning,
sedan författningsutredningen slutfört sitt arbete. Författningsutredningen
komme nämligen bl. a. att behandla riksdagens arbetsformer och i samband
därmed också vissa grundläggande spörsmål avseende riksdagens
personalorganisation.
Av författningsutredningens innevarande år avgivna slutbetänkanden
angående den framtida gestaltningen av vårt statsskick (SOU 1963: 16, 17
och 18) framgår bl. a., att utredningen tänkt sig en genomgripande omstöpning
av riksdagens personalorganisation. Riksdagen skulle enligt utredningen
biträdas av en till riksdagen fast knuten, högt kvalificerad
tjänstemannastab. Denna skulle utåt inta en fri och obunden ställning.
Under riksdagstid skulle den helt ägna sig åt arbetet inom riksdagen. Författningsutredningen
har i detta syfte föreslagit en utredning angående
10 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963
principerna för riksdagens personalorganisation samt konsekvenserna härav
beträffande riksdagstjänstemännens anställnings- och avlöningsförhållanden.
Denna utredning borde enligt författningsutredningen verkställas
genom riksdagens egen försorg.
Enligt sammansatta konstitutions- och bankoutskottets mening är det
av synnerlig vikt bland annat för en effektivisering och modernisering av
riksdagens arbetsformer att riksdagens egen personalfråga är löst på ett
fullt tillfredsställande sätt. En översyn av riksdagens nuvarande personalorganisation
anser utskottet därför påkallad. Utskottet delar författningsutredningens
mening, att denna översyn bör företas genom riksdagens
egen försorg. De spörsmål, som härvid uppkommer till bedömande, faller
till vissa delar inom konstitutionsutskottets och till andra delar inom
bankoutskottets kompetensområde. Sammansatta utskottet får som sin
mening uttala, att utskottet finner det naturligt, att dessa båda utskott,
med begagnande av den initiativrätt som tillkommer vart och ett av dem,
till behandling upptar frågan om revision av riksdagens nuvarande personalorganisation.
En ändamålsenlig lösning av detta spörsmål bör i sin helhet
kunna träda i tillämpning, så snart riksdagen tagit slutlig ställning till
författningsutredningens förslag angående omläggning av riksdagens arbetsformer;
dellösningar, som befinnas angelägna, böra dock redan dessförinnan
genomföras.
Genom en behandling på sätt nyss angivits av frågan om revision av
riksdagens personalorganisation skulle enligt utskottets mening huvudsyftet
med föreliggande motioner tillgodoses på ett både smidigt och ändamålsenligt
sätt. Utskottet hemställer därför,
att förevarande motioner måtte anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 4 december 1963
På sammansatt konstitutions- och bankoutskotts vägnar:
BENGT ELMGREN
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elmgren, Torsten Andersson, Ståhle
och Åke Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Regnéll, Andersson i Linköping, von
Fnesen, Magnusson i Tumhult, Adamsson, Berglund och Bengtsson i Landskrona.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631450
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.