Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av väckta motioner angående reglering i riksdagsstadgan av riksdagstjänstemännens avlöningsförhållanden.

1963-12-04 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KBU 1963:1, Utlåtande med anledning av väckta motioner angående reglering i riksdagsstadgan av riksdagstjänstemännens avlöningsförhållanden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963 1

Nr 1

Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande med

anledning av väckta motioner angående reglering i

riksdagsstadgan av riksdagstjänstemännens avlöningsförhållanden.

Uti de vid 1962 års riksdag väckta, till konstitutionsutskottets behandling

hänvisade, likalydande motionerna I: 89 av fru Segerstedt Wiberg och

II: 122 av herr von Friesen har hemställts, »att bestämmelserna om riksdagstjänstemännens

avlöningsförhållanden måste regleras i riksdagsstadgan

eller i tillägg till denna samt att konstitutionsutskottet måtte utarbeta

härför erforderlig författningstext».

Behandlingen av förevarande motioner har på framställning av konstitutionsutskottet

(memorial 1962: 19 och 23 samt 1963: 13) uppskjutits till

innevarande riksdags höstsession.

Enligt en vid höstsessionen träffad överenskommelse mellan konstitutionsutskottet

och bankoutskottet ha motionerna hänskjutits till sammansatt

konstitutions- och bankoutskott.

Till stöd för det i motionerna framställda förslaget ha motionärerna —

efter framhållande av att anställningsförhållandena för riksdagens tillfälligt

anställda tjänstemän behandlas av konstitutionsutskottet medan avlöningsbestämmelserna

för samma befattningshavare beredas av bankoutskottet

— anfört följande.

Det kan emellertid ifrågasättas om inte denna uppdelning är felaktig.

De båda frågekomplexen är nära sammanhängande och har båda konstitutionella

aspekter. Det förefaller därför vara riktigare att reglera bestämmelserna

såväl om anställning som om avlöningsförhållanden genom

riksdagsstadgan. En möjlighet vore också att reglera avlöningsförhållandena

genom ett tillägg till stadgan. Då uppnåddes att frågorna erhöll sin

beredning inom samma utskott. I detta fall borde beredningen ske inom

konstitutionsutskottet.

Som jämförelse kan nämnas att riksdagsledamöternas avlöningsförhållanden

regleras genom en stadga vilken anses vara av konstitutionell natur

och sålunda behandlas inom konstitutionsutskottet. Det förtjänar också

uppmärksammas att den nu sittande författningsutredningen har att

behandla vissa grundläggande problem angående riksdagens personalorganisation.

Även av detta skäl synes angeläget att frågan om riksdagstjänstemännens

anställnings- och avlöningsförhållanden prövas i ett sammanhang

1 Dihang till riksdagens protokoll 1963. 5 samt. 4 avd. Nr 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963

redan på utskottsplanet när författningsutredningens slutbetänkande föreligger.

Enligt uppgift kan betänkandet väntas under 1962.

Betydelsen av att riksdagen till sitt förfogande har högt kvalificerad

personal som är i stånd att utföra nödvändiga utredningar och som intar

en fri och obunden ställning kan inte nog understrykas.

För varje riksdag anställes särskild personal för riksdagens kamrar, utskott

och kansli. Denna personal utgöres av de s. k. tillfälligt anställda

tjänstemännen, vilka avlönas enligt särskilda av riksdagen fastställda bestämmelser.

De har till uppgift att ombesörja erforderliga sekreterargöromål,

verkställa utredningar, föredraga ärenden samt uppsätta förslag till

utskottsutlåtanden och skrivelser m. m. ävensom att i övrigt biträda med

inom riksdagen förekommande kansligöromål samt stenografering och

korrekturläsning. De rekryteras företrädesvis bland statstjänstemän — i

många fall inom Kungl. Maj :ts kansli. I det övervägande antalet fall uppehälles

riksdagstjänsten härvid vid sidan om statstjänsten. Endast i ett

mindre antal fall förekommer det, att en tjänsteman för riksdagsarbetets

fullgörande har helt ledigt från sin statstjänst.

Frågor angående tillsättande av ifrågavarande tjänstemän regleras i den

till konstitutionsutskottets beredning hörande riksdagsstadgan. I dennas

30 § stadgas som följer.

Vardera kammaren äger utse och förordna sin sekreterare. Utskotten

äga ock, vart för sig, utse sekreterare.

Övriga befattningshavare, å vilka avlöningsbestämmelserna för de hos

riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän äro tillämpliga, tillsättas:

1. för vardera kammaren av talmannen och vice talmännen samt de

av kammaren därtill utsedda ledamöter efter samråd med kammarens

sekreterare;

2. för vart och ett av utskotten av utskottet efter samråd med dess sekreterare;

samt

3. för riksdagens kansli av kanslideputerade tillika med talmännen

och vice talmännen.

Enligt 7 § riksdagsstadgan skall talmanskonferensen, efter samråd med

kanslideputerade, upprätta förslag i fråga om arvoden till tjänstemännen

hos kamrarna och utskotten samt i kansliet. Förslaget överlämnas till

bankoutskottet. Detta utskott skall i ämnet avge utlåtande till kamrarna.

Initiativet i arvodesfrågor har dock i regel plägat tas av bankoutskottet.

Nya avlöningsbestämmelser för de hos riksdagen tillfälligt anställda

tjänstemännen antogos år 1951. Dock ha härefter vissa ändringar vidtagits

i bestämmelserna; de ha emellertid i stort sett ej berört grunderna i

avlöningssystemet.

Frågan om en revision av grunderna för anställnings- och avlöningssystemet

för riksdagens befattningshavare togs upp till behandling i en den

21 oktober 1950 dagtecknad skrivelse från konstitutionsutskottets dåvaran
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963 3

de ordförande herr Hallén till 1950 års kommitté för riksdagens personalorganisation.

I denna skrivelse anfördes bl. a. följande.

I och med att riksdagsarbetet, till följd av statsverksamhetens ansvällning,

ökat i omfattning och intensitet, kan riksdagen, dess kamrar och

övriga utskott, komma att ställas inför samma rekryteringssvårigheter

med avseende å sin kanslipersonal som konstitutionsutskottet redan har.

Då riksdagsarbetet numera är uppdelat på en vårsession och en efterföljande

höstsession såsom normala företeelser, behöver riksdagen under alla

förhållanden till sitt förfogande befattningshavare med en effektiv årlig

tjänstgöringstid av ungefär samma längd som den fast anställda lärarpersonalen

vid ett flertal allmänna läroinrättningar av skilda slag. Tiden synes

därför nu vara inne för en förutsättningslös omprövning av frågan, om

ej också riksdagens egna tjänstemän eller åtminstone vissa av dem i en

eller annan form borde knytas fast eller i varje fall fastare till riksdagen

än som för närvarande är fallet, så att riksdagen har garantier för att alltid

ha till sin disposition den personal, som är oundgängligen nödvändig

för riksdagsarbetets behöriga gång. Skulle en dylik omläggning finnas behövlig,

torde den böra utformas så smidigt att den åtminstone under en

övergångstid men eventuellt även för framtiden, där så visar sig lämpligen

kunna ske, kan koordineras med den hittillsvarande ordningen med

tillfälligt anställd personal från andra grenar av statsförvaltningen. Under

alla förhållanden böra emellertid även i fortsättningen de högre eller

i vart fall de högsta befattningshavarna hos kamrar och utskott med ofta

synnerligen krävande och grannlaga arbetsuppgifter endast förordnas för

viss begränsad tid, så att de vid behov kunna utbytas med andra. Även

med ett annat anställningssystem än det nuvarande bör så kunna ske.

Dessa tjänstemän kunna sålunda t. ex., eventuellt först efter visst antal

års tjänstgöring i vederbörande befattning, i anställningshänseende jämställas

med befattningshavare tillhörande lönegraden Cp inom den statliga

löneplanen nr 2.

Med anledning härav uttalade berörda kommitté i sitt den 24 april 1951

avgivna betänkande bl. a. följande.

Att, såsom ordföranden i konstitutionsutskottet föreslår, införa ett anställnings-

och avlöningssystem med fasta årslöner och inplacering av de

högsta befattningarna inom kamrar och utskott i Cp-lönegrader enligt den

statliga löneplanen nr 2, har kommittén icke kunnat förorda. Riksdagen

arbetar under 6 å 7 månader om året i de fall, då höstsessionen följer på

vårsessionen. Har riksdagen endast vårsession, blir arbetstiden omkring 5

månader. En riksdag med enbart vårsession kan därför svårligen motivera

årsanställning av personalen. Även om man antar, att uppdelningen

av riksdagsarbetet på en vårsession med efterföljande höstsession skulle

bli en normal företeelse, bör riksdagen icke genom ett system med årsanställning

binda sig vid viss personal på ett fastare sätt än för närvarande.

Den större rörlighet, som följer med det nuvarande systemet,

måste anses vara till övervägande fördel för riksdagen just med hänsyn

till rekryteringen av riksdagstjänsterna bland statstjänstemännen. Beaktas

bör dessutom, att eu hos riksdagen helårsanställd tjänsteman icke

får den fortlöpande kontakt med förhållandena i statsförvaltningen, som är

så viktig för arbetet inom riksdagen. Riksdagstjänstemännens förening har

icke framfört något önskemål om lielårsanställning.

1| Bihang till riksdagens protokoll 1963. 5 samt. 4 and. Vr ;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963

Frågan om ett nytt anställnings- och avlöningssystem för riksdagspersonalen

togs härefter upp till behandling av 1958 års kommitté för riksdagens

personalorganisation i dess den 2 juli 1959 avgivna betänkande i

ämnet. I en skiss till ett nytt anställnings- och avlöningssystem anförde

kommittén bl. a. följande.

Tjänster inom kamrar och utskott, vilka klassificeras såsom heltidstjänster

— endast de till den egentliga sekreterarpersonalen hänförliga

tjänsterna torde härvid komma i fråga —- inrättas med nedan

nämnda undantag beträffande vissa sekreterare såsom helårstjänster i

Kungl. Maj :ts kansli, där tjänsterna hänföres till med hänsyn till tjänstgöringens

art lämpligt departement. Tjänsterna inplaceras i den lönegrad

i det statliga löneplanssystemet, som svarar mot arten av arbetsuppgifterna

i riksdagen; innehavarna av dessa tjänster kommer således att uppbära lön

och övriga förmåner enligt det statliga avlöningsreglementet. De förutsättes

skola under riksdagstiden helt ägna sig åt riksdagsarbetet. Antalet dylika

riksdagstjänster avvägs med hänsyn härtill.

Ifrågavarande personal bör vara skyldig att i särskilda fall tjänstgöra å

andra motsvarande sekreterartjänster. Under tid, då de ifrågavarande heltidstjänstemännen

ej behöver anlitas av riksdagen, disponeras de med bibehållna

löneförmåner i innehavande tjänster för departementstjänstgöring,

tjänstgöring inom domstolsväsendet eller annan statlig tjänstgöring. Tjänsterna

skulle alltså ingå i karriären i statstjänst.

Förordnande å ifrågavarande tjänster meddelas för ett år i sänder. Tjänsterna

tillsättes av Kungl. Maj :t på förslag av respektive riksdagsorgan efter

ansökan.

Med hänsyn till den särställning, som kammarsekreterarna och sekreteraren

i konstitutionsutskottet intager, borde dessa anställas direkt av respektive

kammare och utskott och för dem borde särskilda tjänster inrättas

hos riksdagen.

Med anledning av detta förslag framhöll fullmäktige i riksgäldskontoret

i en den 5 november 1959 dagtecknad skrivelse till bankoutskottet bl. a. följande.

Själva grundtanken i den av kommittén sålunda skisserade nyordningen

är att de för riksdagsarbetet erforderliga sekreterartjänsterna skulle inrättas

såsom helårstjänster (med heltidstjänstgöring) med en lön, som skulle

avpassas efter tjänsteåliggandenas art och omfattning. Till denna grundtanke

vill fullmäktige helt ansluta sig. Det står nämligen enligt fullmäktiges

uppfattning klart, att en sådan ordning erbjuder uppenbara fördelar

i jämförelse med dem som nu tillämpas.

Vad angår frågan hur en sådan nyordning bör genomföras, vill fullmäktige

först understryka, att en självklar utgångspunkt enligt fullmäktiges

uppfattning måste vara, att riksdagen och dess olika organ skall äga att

själva utse sina tjänstemän och att varje åtgärd, som skulle kunna innebära

risk för ett intrång i detta prerogativ, bör undvikas. Ur denna synpunkt

har fullmäktige icke kunnat godtaga kommitténs förordande av att de

ifrågavarande tjänsterna skulle inrättas i departement och tillsättas av

Kungl. Maj :t. Även om fullmäktige beaktat kommitténs uttalande, att

någon inskränkning i riksdagens befogenheter därmed icke avsetts och

även om Kungl. Maj :ts funktion i sammanhanget sålunda skulle vara

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963 5

avsedd att begränsas till en ren formalitet, kan man enligt fullmäktiges

mening icke bortse från, att kommitténs ifrågavarande förslag är ägnat

att inge betänkligheter av konstitutionell art. Härtill kommer, att vissa

praktiska svårigheter vid tillämpningen av ett sådant system torde vara

ofrånkomliga.

Såvitt fullmäktige kan finna torde vidare de reella fördelar, som kommittén

åsyftat med sitt förslag om inrättande av helårstjänster, kunna vinnas

även på andra vägar. Ett nära till hands liggande alternativ, genom

vilket nyssnämnda konstitutionella betänkligheter kan undvikas, synes sår

lunda vara att inrätta de avsedda helårstjänsterna å riksdagens stat och

att med innehav av dylik tjänst förknippa det villkoret, att vederbörande

under tid då han ej behöver tagas i anspråk för riksdagsarbetet, skall vara

skyldig fullgöra arbete i statlig eller kommunal tjänst. Ett dylikt villkor

skulle väl exempelvis för statstjänstemän, som erhåller här ifrågavarande

riksdagstjänster, normalt innebära, att de under de tider, då de ej är upptagna

med riksdagsarbetet, skulle sysselsättas å sina innehavande ordinarie

eller extra ordinarie statstjänster.

Frågan, hur man från de förut angivna allmänna utgångspunkterna bör

utforma ett nytt lönesystem för riksdagens personal synes emellertid böra

närmare utredas, innan slutlig ställning tages till densamma. Fullmäktige

vill därför i likhet med kommittén förorda, att frågan göres till föremål för

en ingående utredning, varvid olika tänkbara alternativ för ett nytt lönesystem

bör upptagas till förutsättningslöst övervägande. De synpunkter på

konstitutionsutskottets arbete som framförts i en av detta utskotts sekreterare

till fullmäktige ingiven skrivelse torde härvid böra komma under

bedömande. Utredningen bör jämväl omfatta den personal, som ej är att

hänföra till sekreterargruppen.

I detta sammanhang bör också framhållas, att kanslideputerade genom

beslut av 1960 års riksdag fått i uppdrag att provisoriskt fungera som riksdagens

personalnämnd med uppgift bl. a. att bereda och samordna frågor

angående riksdagens tillfälligt anställda tjänstemän, att följa behovet av

tjänstemän inom de olika riksdagsorganen samt att ta de initiativ till ändringar

av personalorganisationen eller delar av densamma som kunde finnas

av behovet påkallade.

I ett till konstitutionsutskottets, av riksdagen godkända utlåtande (nr

26) i ämnet fogat särskilt yttrande, hade herr Hallén anfört följande.

Det är av synnerlig vikt, att riksdagen till sitt förfogande har en utredande

tjänstepersonal, som på en gång är högt kvalificerad och utåt intar

en fri och obunden ställning. Dessa fundamentala krav måste vara vägledande

för vederbörande riksdagsorgan vid behandling av och ställningstagande

till frågor om riksdagstjänstemännens anställnings- och avlöningsförhållanden.

Jag har ansett mig böra understryka betydelsen härav med

hänsyn till innehållet i vissa delar av det av 1958 års kommitté för riksdagens

personalorganisation föregående år avgivna betänkandet i ämnet.

Samtidigt vill jag begagna tillfället framhålla nödvändigheten av att kanslideputerade

som personalnämnd i sitt arbete håller en nära kontakt med

författningsutredningen. Denna kan nämligen enligt sina direktiv ej undgå

att — utan att ingå i detaljer — behandla vissa grundläggande spörsmål

berörande riksdagens personalorganisation.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963

I irågan om den framtida gestaltningen av riksdagens personalorganisation

har härefter bankoutskottet i sitt av 1961 års riksdag godkända memorial

(nr 28) med förslag till ändrad lydelse av vissa stadganden i avlöningsbestämmelserna

för de hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän

bl. a. framhållit följande.

Avlönings- och anställningsförhållandena för hos riksdagen tillfälligt anställda

tjänstemän har sedan flera ar tillbaka varit i behov av en översyn

och revision. I avvaktan på slutförandet av författningsutredningens arbete

har emellertid — som senast framhölls av föregående års riksdag (jfr KU:s

uti. nr 26/1960 och BoU:s uti. nr 39/1960 — ansetts att med åtgärder för

att åstadkomma en mer omfattande reglering av dessa frågor lämpligen

bör få anstå. De förslag till ändringar i avlöningsbestämmelserna, som på

grundval av förhandlingar mellan kanslideputerade och riksdagstjänstemännens

personalorganisationer nu framlagts av talmanskonferensen, får

ses mot denna bakgrund. Utskottet har även vid sin behandling av förevarande

förslag utgått från att dessa förslag närmast får betraktas som

smärre justeringar gjorda i avvaktan på en allmän omprövning av alla de

frågor som sammanhänger med de tillfälligt anställda tjänstemännens anställnings-

och avlöningsförhållanden. För att underlätta en reglering av

nuvarande provisoriska förhållanden i samband med ställningstagandet till

författningsutredningens väntade förslag på hithörande område är det, enligt

utskottets mening, angeläget att kanslideputerade uppmärksamt följer

dessa frågor och med stöd av de vidgade befogenheter som gavs deputerade

vid föregående års riksdag snarast vidtar åtgärder och undersökninear

i detta syfte.

Frågan om riksdagens personalorganisation har härefter upptagits till

behandling av törtattningsutredningen i dennas innevarande år avgivna

slutbetänkanden angående Sveriges statsskick (SOU 1963: 16—18).

I detta betänkande, del 1 (SOU 1963: 16, s. 48), har utredningen härom

sammanfattningsvis anfört följande.

En tillfredsställande utformning av riksdagens personalorganisation är

enligt utredningens mening nödvändig, om riksdagsarbetet skall kunna

effektiviseras och moderniseras. På riksdagens tjänstemannastab måste

ställas kraven att den är högt kvalificerad och intar en självständig ställninS

gentemot såväl den övriga statsförvaltningen som kommunala och

enskilda sammanslutningar och företag. Om man icke skall bli nödsakad

att göra avkall på dessa krav, synes huvudparten av riksdagens befattningshavare

böra beredas fast anställning. Den personal som erhåller sådan

anställning, kommer att stå till förfogande även under tid då riksmöte

icke pågår. För att arbetskraften därvid skall kunna utnyttjas rationellt

bör denna personal under sådan tid kunna användas vid annat riksdagens

organ eller verk.

I slutbetänkandets del 3 (s. 188 ff), som först blivit tillgängligt i tryck

i början av innevarande höst, har författningsutredningen närmare utvecklat

vissa synpunkter av principiellt slag rörande riksdagens personalorganisation

och härvid i huvudsak anfört följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr t år 1963 7

Hithörande frågor tillmätes av utredningen stor vikt, då deras lösning

utgör ett väsentligt led i strävandena att effektivisera och modernisera riksdagens

arbetsformer.

På riksdagens tjänstemannastab måste ställas kraven att den är högt

kvalificerad och intar en självständig ställning gentemot såväl den övriga

statsförvaltningen som kommunala och enskilda sammanslutningar och

företag. Om man icke skall bli nödsakad att göra avkall på dessa krav i

det framtida riksdagsarbetet sådant detta föreslås utformat i utredningens

förslag, synes huvudparten av riksdagens befattningshavare böra beredas

fast anställning å riksdagens egen stat. Att riksdagens sekreterar- och

kanslipersonal alltjämt går under beteckningen »riksdagens tillfälligt anställda

tjänstemän» och tillsättes endast för ett riksmöte i sänder är väsentligen

ett uttryck för principen att ett riksmöte icke ansetts böra binda

ett efterföljande riksmöte. Denna princip har emellertid icke haft nämnvärd

effekt på riksdagstjänstemännens faktiska anställningsförhållanden.

Förnyat förordnande har i regel erhållits, och det är icke ovanligt att

tjänstemän kvarstår i tjänst till uppnådda 70 års ålder.

Utredningen har funnit sig böra förorda att huvudparten av riksdagens

tjänstemän i olika befattningar beredes fast anställning å riksdagens stat.

Utredningen anser vidare ett betydande mått av kontinuitet i anställningen

vara av principiellt värde. Tidigare har omnämnts att även riksgäldsfullmäktige

i sitt yttrande över det betänkande, som avgavs av 1958 års

kommitté för riksdagens personalorganisation, förordade ett anställningssystem

med vissa helårstjänster å riksdagens stat. Denna lösning angavs

som ett alternativ till kommitténs förslag att de ifrågavarande tjänsterna

skulle inrättas i departementen och tillsättas av Kungl. Maj :t, vilket förslag

enligt fullmäktiges — av författningsutredningen delade — mening

var ägnat att inge betänkligheter av konstitutionell art.

Vad gäller sekreterarpersonal och viss notariepersonal synes böra övervägas

att i viss utsträckning ge den fasta anställningen formen av s. k.

förordnandetjänster. Sådana tjänster har inrättats hos riksdagens revisorer,

inom riksbanken och riksgäldskontoret samt hos JO- och MO-expeditionerna.

Vid angivandet av den tid, för vilken vederbörande skall förordnas,

synes den fyraåriga valperioden utgöra en naturlig utgångspunkt.

Riksdagens sekreterare förutsättes komma att utses för valperioden. Samma

princip bör i betydande utsträckning kunna tillämpas även i fråga om

utskottens sekreterarpersonal. Man torde dock få räkna med vissa olikheter

utskotten emellan i vad avser anställningens faktiska varaktighet.

Författningsutredningen har härefter framhållit att de av utredningen

föreslagna formerna för det framtida riksdagsarbetets bedrivande även beträffande

andra kategorier än den egentliga sekreterarpersonalen komme

att i stor utsträckning omöjliggöra att anställningen hos riksdagen förenas

med annan tjänst, varefter utredningen anfört följande.

Vid sådant förhållande blir det givetvis icke längre möjligt att tillämpa

de för »riksdagens tillfälligt anställda tjänstemän» nu gällande bestämmelserna,

som i korthet innebär att ingen trygghet i anställningen åtnjutes

och att lön utgår endast under tid då riksdagssession pågår. Om en

tillfredsställande personalrckrytering skall kunna erhållas, måste ordinarie

och e. o. tjänster inrättas för den övervägande delen av kansli-, kontors
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963

och vaktmästarpersonalen. Något skäl att beträffande dessa grupper begränsa

anställningstidens längd till valperiod föreligger icke.

Extra tjänster bör inrättas för tillgodoseende av arbetskraftsbehov som

bedöms vara av mindre varaktig natur. För fullgörande av speciella arbetsuppgifter

kan det givetvis även i fortsättningen befinnas ändamålsenligt

att tillfälligt anställa arbetskraft mot arvode, exempelvis som specialföredragande

i utskott.

Utredningens ovan redovisade förslag om fast anställning för flertalet

tjänstemän hos riksdagen innebär att dessa förutsättes komma att helt

ägna sig åt sina uppgifter inom riksdagen. Det nu i stor utsträckning tilllämpade

systemet, att en person åtnjuter hel eller partiell tjänstledighet

från sin ordinarie tjänst under den tid han fullgör arbetsuppgifter inom

riksdagen och därefter återgår till denna tjänst, skulle därigenom bringas

att upphöra för huvudparten av personalen, som sålunda kommer att stå

till förfogande för riksdagsarbete även under de tider då riksmöte icke pågår.

För att arbetskraften därvid skall kunna utnyttjas rationellt måste

riksdagens fast anställda personal vara förpliktad att under sådan tid

tjänstgöra vid annat riksdagens organ eller verk. Dessa omflyttningar

kommer att utgöra en betydelsefull uppgift för riksdagens kontor, som

ju bland annat har att fungera som personalnämnd för all personal inom

riksdagshuset. Denna personal skall givetvis kunna tagas i anspråk även

för tjänstgöring hos myndigheter, lydande under riksdagen. Förvaltningsdelegationen

såsom överinstans för dessa myndigheter torde äga den för

sådana arrangemang erforderliga överblicken över den vid varje tidpunkt

rådande arbetsbelastningen.

I fråga om utskotten förekommer redan nu, att sekreterare under tid

då session ej pågår förbereder behandlingen av erhållna eller förväntade

ärenden. Detta förfarande, som utgör ett värdefullt led i strävandena att

utjämna riksdagens arbetsbelastning, synes böra komma till användning

i ökad utsträckning. Framför allt må emellertid framhållas att ett genomförande

av utredningens förslag, att utskott skall äga sammanträda även

mellan riksmötena, givetvis kommer att inverka gynnsamt på möjligheterna

att erhålla en jämn fördelning av utskottskansliernas arbetsuppgifter.

I samma riktning torde också utskottens föreslagna initiativrätt, som bland

annat kan utnyttjas för igångsättande av utredningar, komma att verka.

Konstitutionsutskottet och lagutskotten bör enligt utredningens uppfattning

kunna mellan riksmötena avstå personal till JO- och MO-ämbetena.

Därjämte vill utredningen erinra om att konstitutionsutskottets granskningsverksamhet

förutsättes komma att i större utsträckning än vad som

för närvarande är fallet inriktas på undersökning och redovisning av allmän

praxis i regeringsärenden.

Författningsutredningen, som förklarat att den icke ansett sig böra till

behandling upptaga frågan om lönesättningen för riksdagens personal,

har dock i denna fråga framhållit följande.

De härmed sammanhängande spörsmålen förutsättes bli föremål för

en bedömning genom riksdagens egen försorg i samband med att ståndpunkt

tages till de här angivna principerna. Utredningen vill — utöver

kravet att avlöningsförmånerna är sådana att de kan locka väl kvalificerade

sökande — endast framhålla dels att vid lönegradsplaceringen givetvis

måste beaktas det förhållandet, att de flesta befattningar kommer att

förändras från bisysslor till heltidsanställningar, dels att all fast anställd

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963 9

personal hos riksdagen bör komma i åtnjutande av samma sociala förmåner

som tillkommer övriga statsanställda.

I och med att riksdagens befattningshavare beredes fast anställning kan

på dem tillämpas de pensionsbestämmelser, som inom den övriga statsförvaltningen

gäller för tjänster, vilkas innehavare tillsättes medelst fullmakt

eller konstitutorial respektive förordnas för viss tid. Beträffande riksdagens

förordnandetjänster måste pensionsbestämmelsernas utformning

med avseende på kortare tjänstgöringstid närmare övervägas, varvid man

torde kunna utgå ifrån att personer, som avser att stanna i riksdagens

tjänst kortare tid än en valperiod, d. v. s. fyra år, i allmänhet lägger större

vikt vid att erhålla fullgoda garantier för att riksdagstjänstgöringen får

tillgodoräknas i merithänseende inom den övriga statsförvaltningen än

vid de pensionsförmåner som må kunna förvärvas genom några års riksdagsarbete.

Å andra sidan är det uppenbart att pensionsbestämmelserna

måste göras generösa om kvalificerade personer skall vara villiga att taga

avsked från ordinarie befattningar för att tillträda förordnandetjänster,

där de löper risk att icke få förnyat förordnande efter utgången av den

första fyraårsperioden.

Slutligen har författningsutredningen föreslagit att genom riksdagens

egen försorg verkställes en utredning angående principerna för riksdagens

personalorganisation samt de konsekvenser dessa bör medföra i fråga om

riksdagstjänstemännens anställnings- och löneförhållanden.

Utskottet. Under de senaste femton åren har frågan om ändamålsenligheten

av riksdagens nuvarande personalorganisation gång efter annan varit

föremål för överväganden inom riksdagen och dennas vederbörande

organ. Sålunda har bl. a. bankoutskottet år 1961 (uti. nr 28) understrukit

behovet av en översyn och revision av anställnings- och avlöningsförhållandena

för de hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemännen. De av

samma utskott då föreslagna ändringarna i avlöningsbestämmelserna för

dessa befattningshavare borde enligt uttalande av utskottet därför endast

betraktas som smärre justeringar i avvaktan på en allmän omprövning,

sedan författningsutredningen slutfört sitt arbete. Författningsutredningen

komme nämligen bl. a. att behandla riksdagens arbetsformer och i samband

därmed också vissa grundläggande spörsmål avseende riksdagens

personalorganisation.

Av författningsutredningens innevarande år avgivna slutbetänkanden

angående den framtida gestaltningen av vårt statsskick (SOU 1963: 16, 17

och 18) framgår bl. a., att utredningen tänkt sig en genomgripande omstöpning

av riksdagens personalorganisation. Riksdagen skulle enligt utredningen

biträdas av en till riksdagen fast knuten, högt kvalificerad

tjänstemannastab. Denna skulle utåt inta en fri och obunden ställning.

Under riksdagstid skulle den helt ägna sig åt arbetet inom riksdagen. Författningsutredningen

har i detta syfte föreslagit en utredning angående

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1963

principerna för riksdagens personalorganisation samt konsekvenserna härav

beträffande riksdagstjänstemännens anställnings- och avlöningsförhållanden.

Denna utredning borde enligt författningsutredningen verkställas

genom riksdagens egen försorg.

Enligt sammansatta konstitutions- och bankoutskottets mening är det

av synnerlig vikt bland annat för en effektivisering och modernisering av

riksdagens arbetsformer att riksdagens egen personalfråga är löst på ett

fullt tillfredsställande sätt. En översyn av riksdagens nuvarande personalorganisation

anser utskottet därför påkallad. Utskottet delar författningsutredningens

mening, att denna översyn bör företas genom riksdagens

egen försorg. De spörsmål, som härvid uppkommer till bedömande, faller

till vissa delar inom konstitutionsutskottets och till andra delar inom

bankoutskottets kompetensområde. Sammansatta utskottet får som sin

mening uttala, att utskottet finner det naturligt, att dessa båda utskott,

med begagnande av den initiativrätt som tillkommer vart och ett av dem,

till behandling upptar frågan om revision av riksdagens nuvarande personalorganisation.

En ändamålsenlig lösning av detta spörsmål bör i sin helhet

kunna träda i tillämpning, så snart riksdagen tagit slutlig ställning till

författningsutredningens förslag angående omläggning av riksdagens arbetsformer;

dellösningar, som befinnas angelägna, böra dock redan dessförinnan

genomföras.

Genom en behandling på sätt nyss angivits av frågan om revision av

riksdagens personalorganisation skulle enligt utskottets mening huvudsyftet

med föreliggande motioner tillgodoses på ett både smidigt och ändamålsenligt

sätt. Utskottet hemställer därför,

att förevarande motioner måtte anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 4 december 1963

På sammansatt konstitutions- och bankoutskotts vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Torsten Andersson, Ståhle

och Åke Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Regnéll, Andersson i Linköping, von

Fnesen, Magnusson i Tumhult, Adamsson, Berglund och Bengtsson i Landskrona.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631450

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.