Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963

1963-05-03 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1963:10, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963

I

Nr 10

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition till riksdagen angående fackrepresentationen

i skolstgrelserna jämte i ämnet väckta motioner.

Till konstitutionsutskottet har båda kamrarna den 2 april 1963 hänvisat

en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 119, vari Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 22 mars 1963, föreslagit riksdagen att

godkänna av föredragande departementschefen förordade ändrade grunder

för fackrepresentationen i skolstyrelserna.

Beträffande motiveringen till Kungl. Maj :ts förslag får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

i anledning av propositionen väckta, till utskottet hänvisade motioner,

nämligen inom första kammaren nr 719 av herr Kaijser och fröken

Stenberg samt nr 720 av herr Widén och i andra kammaren nr 874 av herr

Wennerfors m. fl. samt nr 875 av herr Westberg m. fl.

Följande yrkanden har i motionerna framställts, nämligen i de likalydande

motionerna I: 719 och II: 874 att riksdagen måtte godkänna Kungl.

Maj :ts förslag i propositionen nr 119 angående fackrepresentationen i skolstyrelserna

med den ändringen att jämväl två suppleanter måtte medgivas

närvarorätt,

samt i de likalydande motionerna I: 720 och II: 875 att riksdagen måtte

vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 119 uttala att fackrepresentationen

i skolstyrelserna skall i fråga om de ordinarie fackrepresentanterna

bibehållas vid nuvarande utformning men att den generella närvarorätten

för suppleant till fackrepresentant i skolstyrelsen må slopas.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet

hänvisa till motionerna.

Inledning

I anslutning till sina beslut i fråga om skolreformen gav 1962 års riksdag

genom skrivelse (nr 334) Kungl. Maj :t till känna vissa synpunkter beträffande

fackrepresentationen i de kommunala skolstyrelserna. Riksdagen anhöll

att Kungl. Maj:t till övervägande upptog frågan om en begränsning av

antalet fackrepresentanter samt så snart ske kunde för riksdagen framBihaiuj

till riksdagens protokoll 1963.5 samt. 2 and. Xr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963

lade förslag i denna riktning. Därjämte ifrågasatte riksdagen om inte senare

till förnyat övervägande borde upptagas formerna för samarbetet mellan

styrelserna och skolornas befattningshavare.

Den av riksdagen väckta frågan har beretls inom ecklesiastikdepartementet.

överläggningar i saken har ägt rum mellan företrädare för departementet,

a ena sidan, samt berörda kommunförbund och personalorganisationer,

å andra sidan.

Gällande bestämmelser

I 16 § första stycket skollagen den 6, juni 1962 (nr 319) föreskrives, att

skolchefen skall närvara vid sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning

av denna och äga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten

och att få sin särskilda mening antecknad till protokollet. Beträffande rätt

för andra än skolchefen alt på detta sätt deltaga i sådana sammanträden

äger enligt andra stycket av nämnda paragraf Konungen förordna.

Bestämmelserna om fackrepresentationen har meddelats i 2 kap. 5_12 §§

skolstadgan den 6 juni 1962 (nr 439) och dessa bestämmelser innehåller i

korthet följande. Rätt att på samma sätt som skolchefen närvara vid skolstyrelsens

och dess avdelningars sammanträden tillkommer högst tre rektorer

vid skolor under skolstyrelsen, dock endast en för var och en av tre

särskilt angivna grupper av skolor, samt dessutom, allt efter skolväsendets

omfattning, minst en och högst tre lärare. Därjämte må utses suppleanter,

dock högst till samma antal som representanterna. Suppleant har rätt att

näi\ara, även om han ej kallats att inträda, dock ej vid avdelningssammanträde.

Vid handläggning av ärende rörande skolhälsovård eller skolhygieniska

förhållanden i övrigt skall skolläkaren vara fackrepresentant. Finnes

flera rektorer inom samma grupp utses representanten och suppleanten

genom val. Lärarrepresentanterna och suppleanterna utses genom val bland

de lärare som valdagen innehar anställning under skolstyrelsen.

Kan två eller flera skolläkare komma i fråga utser skolstyrelsen fackrepresentant.

Tjänstgöringstiden för samtliga fackrepresentanter är densamma som

för ledamot av skolstyrelsen, fyra år. Ledamot eller suppleant i skolstyrelsen

må ej vara fackrepresentant.

Skolchef och fackrepresentant må ej närvara vid behandling av ärende

som rör honom personligen eller någon honom närstående. Fackrepresentant

äger vidare ej närvara vid behandling av ärende om tillsättning, åtal

eller disciplinär bestraffning, om ärendet rör skolchef eller annan skolledare

och fackrepresentant för lärarna ej heller om ärendet rör lärare.

Av intresse i förevarande sammanhang är även föreskriften i 2 kap. 13 §

skolstadgan, enligt vilken viktigare ärende rörande viss skolenhet ej må avgöras

av skolstyrelsen utan att rektor beretts tillfälle att yttra sig.

De nuvarande reglerna om fackrepresentationen motsvarar med smärre

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1003

3

jämkningar de bestämmelser, som före den 1 juli 1962 återfunnits i 1950

års skolstyrelselag (nr 614) och 1958 års folkskolestadga (nr 399) och vilka

grundades på beslut av 1956 års riksdag i samband med dess antagande av

skolstyrelsereformen (prop. nr 182, sammansatt konstitutions- och statsutskotts

utlåtande nr 1, rskr. nr 420).

Frågans behandling vid 1956 års riksdag

De av 1956 års riksdag antagna principerna för regleringen av fackrepresentationen

i skolstyrelsen överensstämde i sina huvuddrag med de förslag,

som härutinnan framlagts av 1951 års skolstyrelseutredning (SOU 1955: 31

s. 82—83). Som motivering till sina förslag framhöll utredningen, att fackmännen

sedan gammalt haft en stark ställning i skolstyrelserna, där skolledarna

antingen varit självskrivna ledamöter eller fungerat som föredragande

och sekreterare. Det påpekades, att den fackliga skolledarens deltagande i

skolstyrelsearbetet inte betingades endast av behovet av att ha en sekreterare

och föredragande utan också av nödvändigheten att vid frågornas behandling

ha tillgång till den särskilda sakkunskap han besatt. Lärarrepresentationen

innebar en förstärkning av denna sakkunskap men tjänade också till

att ge skolstyrelsen kontakt med skolans dagliga verksamhet, samtidigt som

kåren genom sin representation kunde bli informerad om den beslutande

myndighetens motivering och inställning till olika frågor rörande skolan.

Fackrepresentationens omfattning ansåg utredningen kunna diskuteras, men

att den bibehölls ansåg den vara ofrånkomligt, inte minst med tanke på de

förutsättningar för ett verkligt samarbete, betydelsefullt för alla berörda

parter, som därigenom skapades.

Vid remissbehandlingen av skolstyrelseutredningens förslag föranledde

förslaget om fackrepresentation vissa erinringar (se prop. nr 182/1956 s.

51 —53).

I propositionen (s. 62—63) anförde föredragande departementschefen:

Min uppfattning på denna punkt är närmast, att fackmännen i styrelsen,

vilka enligt utredningens förslag i större kommuner skall kunna uppgå till

sju stycken, kan bli mera dominerande än som egentligen är önskvärt, om

man ser saken från den sidan att skolstyrelserna är förtroendevalda lekmannaorgan

och bör fungera som sådana. Om man vill överväga att minska

fackmannainslaget i förhållande till vad utredningen föreslagit, synes man

emellertid endast kunna diskutera en reduktion av antalet representanter

för lärarkåren. Beträffande dessa förhåller det sig otvivelaktigt på det sättet,

som Landskommunernas förbund påpekar, att de ursprungliga motiven

för lärarrepresentationen i skolstyrelsen icke längre gäller, sedan skolledarinstitutionen

utbyggts att omfatta i det närmaste alla kommuner. Klart är

också, att lärarrepresentationen icke kan ha till syfte att ge skolstyrelsen

karaktär av samarbetsnämnd. Att helt horltaga lärarrepresentationen tror

jag emellertid skulle innebära en förlust för skolan. På detta område har

inom det obligatoriska skolväsendet utbildats en tradition, som det finns all

anledning att föra vidare. Även vid läroverken och de högre kommunala sko
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1063

lorna samt, sedan 1955, också vid yrkesskolorna, är lärarkåren i viss utsträckning

representerad i skolstyrelserna. Det tänkbara alternativet till

utredningens förslag skulle således vara, att låta en lärare inom varje kommun

företräda lärarsynpunkterna i skolstyrelsen. Även om en sådan anordning

skulle vara praktisk från vissa synpunkter, är jag dock icke nu beredd

att förorda eu dylik lösning, då det skulle vara verklighetsfrämmande att

bortse från att förhållandena för närvarande icke är sådana, att lärarna

inom en kommun med flera skolformer eller stadier betraktar sig som en

enhetlig kår med sammanfallande intressen och önskemål i så stor utsträckning,

att de med bortseende från kategoritillhörighet skulle anse sig på tillfredsställande

sätt företrädda av en enda representant i skolstyrelsen. Jag

anser, att denna omständighet bör tillmätas betydelse, när man bedömer

frågan om lärarrepresentationen, och finner att hänsyn härtill har tagits i

utredningens förslag på ett sätt som för lärarnas del får anses vara fullt tillfredsställande.

Man kan kanske anse, att en ökning av representationen från en till två

lärare icke skulle behövas i de fall, där endast folkskolan i sin nuvarande

utformning tills vidare kommer att finnas. Med hänsyn dels till att det för

närvarande inom folkskolan är vanligt att en folkskollärare och en småskollärare

är ordinarie representant respektive suppleant och att båda är

närvarande vid styrelsesammanträdena, dels ock till att lärarrepresentationen

i försöksdistrikt och icke försöksdistrikt eljest skulle kunna bli väsentligt

olika, bör emellertid utredningens förslag, som bl. a. innebär att suppleant

för kårrepresentant icke skall äga rätt att deltaga i sammanträde samtidigt

med ordinarie representant, vinna tillämpning även i detta avseende

om det förverkligas.

Ehuru jag funnit förslagen om fackmannadeltagande i skolstyrelsen i

vissa fall kunna leda till en väl vidlyftig representation, synes utredningen

med hänsyn till de därmed förenade svårigheterna ha löst problemet på ett

sätt, som tills vidare bör i huvudsak godtagas. Kraven på eu utöver utredningens

förslag vidgad rätt för lärare och skolledare att deltaga i skolstyrelsens

eller dess avdelningars sammanträden anser jag däremot icke böra

tillmötesgås. Det är visserligen riktigt, som bl. a. skolöverstyrelsen framhållit,

att viktigare ärenden rörande viss skola eller skolform icke bör avgöras

utan att vederbörande skolledare och lärare haft tillfälle att inför styrelsen

framföra sina synpunkter. Likaså kan det anses vara lämpligt, att

normalt mer än en lärarrepresentant deltager i exempelvis undervisningsavdelningens

sammanträden. Jag delar emellertid utredningens mening, att det

bör ankomma på skolstyrelsen själv eller dess avdelningar att bedöma, i vilken

utsträckning det för styrelsearbetet är lämpligt att söka vidare kontakter

med företrädarna för olika facksynpunkter än dem, som enligt det av

mig biträdda utredningsförslaget skall sökas. Jag erinrar om att styrelsens

och avdelningarnas frihet på denna punkt givetvis är obegränsad.

Frågan om fackrepresentationerna behandlades i följande motioner vid

1956 års riksdag, nämligen I: 613 av herr Ohlon, de likalydande I: 614 och

II: 813 av respektive herr Arrhén in. fl. samt fröken Wetterström ävensom

II: 808 av herr Rimås och fröken Vinge.

I motionerna I: 613, I: 614 och II: 813 hemställdes, att riksdagen måtte

besluta, att ärende berörande viss skola eller dess lärarkår icke finge upptagas

till behandling med mindre skolans rektor och/eller representant för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963 5

lärarkåren beretts tillfälle att deltaga i sammanträdet. 1 motionen II: 808

föreslogs att skolledare och lärare vid viss skola skulle kallas när viktigare

fråga rörande denna skola eller lärarkåren behandlades samt yrkades därjämte

att skolledar- och lärarkårerna skulle vara representerade i skolstyrelsens

avdelningar ävensom att suppleant för kårrepresentant skulle aga

rätt deltaga i sammanträde samtidigt med ordinarie representant, så att de

bereddes möjlighet att kontinuerligt följa ärendenas behandling.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 1 s. 112—113), i vilket jämväl

behandlades ovan återgivna motionsvis framförda yrkanden, anförde sammansatta

konstitutions- och statsutskottet följande:

Vissa skäl talar för de av motionärerna framförda synpunkterna. Fackrepresentationen

utgör ett värdefullt inslag i styrelsearbetet och är, inte

minst med tanke på de förutsättningar för ett verkligt samarbete som dangenom

skapas, betydelsefullt för alla parter. Därtill kommer att enligt 19d2

års provisoriska skolstyrelselagstiftning den ordningen gäller, att vederbörande

skolledare äger närvara vid sammanträde. Emellertid kan, som departementschefen

framhållit, fackmannadeltagandet, särskilt i större kommuner,

medföra en alltför vidlyftig representation. Icke sällan torde det vara

till fyllest, att facksynpunkterna framföres av skolchefen eller ordinarie representanter

för skolledare och lärare. Det torde dock kunna förutsättas, att

då viktigare ärende berörande viss skola kommer upp till behandling, vederbörande

skolchef ser till, att i den män så påkallas berörd rektor eller någon

av lärarna kallas. Det synes utskottet sålunda, som om motionärerna overbetonat

farhågorna beträffande fackrepresentationens möjligheter att gora

sitt gällande. Utskottet, som finner de av motionärerna framförda synpunkterna

i och för sig beaktansvärda, anser dock, att tillräckliga skäl icke före

ligger att på sätt motionärerna yrkat binda skolstyrelserna med fasta regler

i''förevarande hänseende. Ett i motionen 11:808 framfört yrkande om rätt

för suppleant för lärarrepresentant att deltaga i sammanträde samtidigt med

ordinarie representant kan utskottet tillstyrka på så sätt, att härvidlag böi

tillämpas samma regler som enligt kommunallagen gäller i fråga om suppleants

rätt att närvara vid sammanträde med kommunens styrelse. Utskottet

utgår från att den ordinarie fackrepresentationen även avser skolstyrelsens

avdelningar.

Frågans behandling vid 1962 års riksdag

1 proposition (nr 136/1962) med förslag till skollag in. in. föreslogs ingen

ändring av de tidigare antagna principerna för fackrepresentationen i skolstyrelsen.

Vid riksdagsbehandlingen väcktes emellertid på denna punkt elt

flertal motionsyrkanden.

I de likalydande motionerna I: 712 och II: 853 av respektive herr Andersson,

Carl-Albert, och herr Johansson i Södertälje m. fl. yrkades att riksdagen

måtte uttala alt den nuvarande särskilda rektors- och lärarrepresentalionen

i skolstyrelsen borde upphöra. I de likalydande motionerna I - 714

och 11:850 av herr Bergh, Ragnar, och fröken Ljungberg, respektive herr

Haeggblom in. fl. hemställdes alt riksdagen måtte uttala att lärare och and
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963

ra fackrepresentanter för skolan skulle äga rätt att deltaga i skolstyrelsens

sammanträden i samma utsträckning som dittills. 1 de likalydande motionerna

I: 715 och II: 855 av respektive herr Carlsson, Eric, m. fl. och herr

Larsson i Luttra in. fl. hemställdes att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t

anhålla om skyndsam prövning av fackrepresentationen, syftande till en begränsning

härav till skolchefen och en representant för lärarkåren i dess

helhet, varjämte efter mönster av företagsnämnderna fackmannamässiga

synpunkter skulle kunna tillföras styrelserna genom kollegierna eller, i större

kommuner, genom ett för kollegierna gemensamt organ, benämnt kollegienämnd.

I motionen II: 854 av herr Larsson i Hedenäset in. fl. yrkades att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att vid fastställande

av skolstadga måtte tillses, dels att i skolstyrelserna ej finge förekomma annan

fast fackrepresentation än skolchefen, dels ock att möjlighet för skolstyrelserna

att vid behandling av särskild fråga till sig adjungera rektor, lärare

eller annan person med speciell kännedom om den aktuella frågan på

lämpligt sätt anvisades.

I sitt utlåtande (nr 2 s. 33) anförde särskilda utskottet:

Till stöd för yrkandena om fackrepresentationens avskaffande anföres i

motionerna saval principiella som praktiska skäl. I det förra hänseendet göres

galiande att den fackrepresentation, som förekommer i skolstyrelsen och

som saknar motsvarighet inom den primärkommunala förvaltningen i övngt,

stnder mot principen om kommunal självstyrelse och är oförenlig med

uppfattningen att skolan i första hand är en samhällsangelägenhet. Vidare

sages fackrepresentationen medföra prakiskta olägenheter så till vida att

sammantradena tynges genom det stora antalet närvarande personer, enoms

andighet som orsakat att systemet med arbete på avdelningar delvis inte

motsvarat forvantningarna. Det behov av fackkunskap som erfordras och

som ar sa värdefull for skolstyrelsen att tillgodogöra sig kan enligt motionärernas

mening, i den mån den inte tillföres styrelsen genom skolchefen

in lamtas genom att styrelsen vid behov tillkallar rektorer eller lärare eller

inhamtar yttrande från kollegiet.

Fackrepresentationen i dess nuvarande form trädde i funktion 1958 i

samband med att en genomgripande omdaning av skolväsendets yttre organisation

agde rum bl. a. genom att förvaltningen av flertalet skolformer såsom

en förberedelse for det kommande reformarbetet på skolans område

samlades under en gemensam kommunal skolstyrelse. Den tämligen stora

f nr,.? S°m J,ePresentationen erhöll förestavades av önskemålet att med

fullföljande av aldre tradition bibehålla kontakt mellan förvaltningen och

den inom de olika skojorna under skolstyrelsen förefintliga pedagogiska erarenheten,

som inte återfanns samlad hos eu enhetlig personalkår. Dessa

»aw-rbäii 1 f''aSCnU,''Sa, delar alltfort äga sin giltighet och kan i viss mån sä&as

erhalla förnyad aktualitet genom att i samband med den nu pågående

reformen ytterhgare skolformer inordnas under skolstyrelsen. Med hänsyn

haitill och till att systemet med fackrepresentation i den nuvarande formen

vård i tdlampning endast en förhållandevis kort tid är utskottet inte berett

ioresla, att fackrepresentationen nu upptages till förnyat övervägande

En vid utskottets utlåtande fogad reservation av herrar Lars Larsson

Torsten Andersson, Wiklund i Öjebyn, Blidfors, Larsson i Hedenäset och

Johansson i Södertälje utmynnade i hemställan av innebörd att fackre
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963 7

presentationen avskaffades. I motiveringen för denna hemställan anfördes

följande:

Enligt utskottets mening kan från skilda synpunkter tungt vägande invändningar

göras mot det nuvarande systemet med fackrepresentation i

skolstyrelsen. I främsta rummet gör sig härvidlag gällande de betänkligheter,

som med hänsyn till principen om kommunal självstyrelse i och föi

sig kan anföras mot att företrädare för en stor grupp anställda under styrelsen

skall vara tillförsäkrade rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens

eller dess avdelningars sammanträden utan annan begränsning än som

sammanhänger med vissa ärendens speciella natur. Denna anordning saknar

för närvarande motstycke inom övriga sektorer av den kommunala

förvaltningen, där man soin regel tillför kommunala nämnder och styrelser

erforderlig fackinsikt på andra vägar, såsom genom föredragning av

sakkunnig personal eller inhämtande av yttranden. För ledamöternas i skolstyrelsen

‘del är närvaron av fackrepresentanter, i synnerhet till det stora

aiital som den gällande ordningen medger, ägnad att begränsa möjligheterna

till en fri och otvungen handläggning av ärendena, vilket innebär risk

för att viktiga frågor om skolan och medborgarnas utbildning blir avgjorda

utan fullt beaktande av att skolan i första hand är en samhällsangelägenhet.

Med den uppläggning systemet fått blir det ytterst beroende pa fackrepresentanterna

själva att avgöra i vilken omfattning de skall begagna

sig av sin rätt att närvara och därmed bereda styrelsen möjlighet att tillgodogöra

sig sakkunskap på det pedagogiska området. Någon skyldighet

för rektor eller lärare att i egenskap av fackrepresentant infinna sig vid

skolstyrelsens sammanträden har nämligen inte föreskrivits. Sannolikt har

detta medverkat till att på sina håll tendensen gått i den riktningen, att

lärarrepresentanterna uppfattats och uppfattat sig själva som partsrepresentanter;

härmed har man avlägsnat sig ganska långt från den grundtanke

på vilken fackrepresentationen bygger. Lärarnas intresse av att inför styrelsen

få framföra speciella önskemål och synpunkter i egenskap av anställda

torde i dagens läge långt effektivare och bättre kunna tillvaratagas

av fackliga organisationer och företagsnämnder.

I sammanhanget bör även erinras om att skolstyrelsens behov av fackinsikt

på andra områden än det pedagogiska, såsom när det gäller den

psykologiska och kurativa verksamheten, inte ansetts böra tillgodoses i en

motsvarande ordning, vilket kan sägas vara ett uttryck för bristande konsekvens.

Systemets orimlighet visar sig också just i den avsevärda omfattning

en efter dessa principer fullt genomförd fackrepresentation skulle få.

Även åtskilliga praktiska olägenheter har påvisats vara förenade med

den nuvarande fackrepresentationen. Det stora antalet fackrepresentanter,

i kommuner där skolväsendet omfattar flera skolformer är representanterna

ofta flera än ledamöterna, gör skolstyrelsen till ett oproportionerligt

stort organ till men för effektiviteten i arbetet. Den tungroddhet i handläggningsformerna,

som fackrepresentationen medfört, är oförenlig med

vad man rörande skolstyrelsens organisation i övrigt anfört i fråga om

önskemålet att hålla antalet ledamöter på en förhållandevis låg nivå, syftande

till att erhålla smidiga former för arbetet. Det i detta syfte tillskapade

systemet med avdelningar har också på grund av fackrepresentationens

storlek inte visat sig uppfylla de förväntningar som ställts.

Bland de motiv som anförts till stöd för fackrepresentationen har särskilt

framhållits önskemålet afl underlätta eu smidig övergång till det år

1958 genomförda nya systemet för skolans lokala ledning med olikartade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963

skolor sammanförda under en gemensam skolstyrelse. Denna synpunkt

maste i dagens lage anses ha spelat ut sin roll i och med att förhållandena

stabiliserats och skolväsendet av allt flera kommit att betraktas som en enhet

i stort.

utskottets uppfattning är det en självfallen angelägenhet att skolstyrelsen

liksom alla andra kommunala styrelser och nämnder inom skilda

verksamhetsgrenar tillföres den sakkunskap som erfordras för fullgörandet

av arbetsuppgifterna. Ett lämpligt avvägt samspel mellan lek mannastyre

och fackkunskap är av stor betydelse inom kommunalförvaltninge,

n ’aman?let och bör även ges möjlighet att komma till sin rätt inom

skolförvaltningen. I överensstämmelse med strävandena att vinna enhetliga

toimer för kommunal förvaltning bör detta önskemål i fortsättningen tillgodoses

pa ett sätt som inte avviker från vad i allmänhet gäller. För skolans

del kan nämligen inte längre anses föreligga sådana speciella omständigheter,

som i förevarande avseende motiverat en särreglering Skolstyrelsens

behov av sakkunnig hjälp bör därför tillgodoses, utom genom

den uppgift skolchefen redan nu har att fullgöra härvidlag eller genom åligf

’"n nf St-y,''''el??n at.t 1 viktiSare ärenden rörande viss skola bereda rekrX

t;!I1''all1e att, yttra S1§> 1 den Ordningen, att styrelsen i den mån det är

pa sallat skall kunna kalla rektorer, lärare och annan personal för alt tillhandaga

med upplysningar eller inhämta yttranden från kollegier. Pedagogisk

sakkunskap torde även kunna komma skolstyrelsen till godo genom

olika slags framställningar, som lärarkårerna kan göra.

\id behandlingen i kamrarna stannade dessa i olika beslut, i det att

forsta kammaren godkände utskottets utlåtande, medan andra kammaren

biföll reservationen. Första kammarens beslut fattades med 69 röster mot

62 (10 ledamöter avstod och 10 var frånvarande) och andra kammarens

beslut med 134 röster mot 80 (12 avstod och 6 var frånvarande).

I ett i anledning av de skiljaktiga besluten avgivet, av riksdagen godkänt

memorial (nr 8) hemställde särskilda utskottet att kamrarna måtte, samtuiigt

som de biföll propositionen, i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna

löljande synpunkter:

Md övervägande av möjligheterna till en sammanjämkning av kamrarnas

menmgar har utskottet haft att söka åstadkomma en lösning som i rimlig

grad tillgodoser de syften varpå vardera kammarens ställningstagande bvgj

r'' utskottet har darfor funnit sig böra föreslå att den i lagförslaget uppagna

bestämmelsen om bemyndigande för Kungl. Maj it att förord na om

tackrepiesentation nu bibehålies. Därjämte vill utskottet förorda, att eu

begravning av antalet fackrepresentanter överväges. Det torde få ankomiua

pa kungl. Mai:t att. sedan erfnrrJpriicfa -_______••_____

-»vn • . .. , 1 _ c», uti luiuc u anKom
pa

Kungl. Maj:t att, sedan erforderliga undersökningar och övervägansa

snart ske kan för riksdagen framlägga förslag i denna rikt
-

den gjorts

ning.

Utskottet vill understryka betydelsen av att ett förtroendefullt samarbete

agei mm mellan skolstyrelsen och skolans befattningshavare. Formerna för

ctetta samarbete synes senare ånyo böra övervägas under beaktande av principerna

för den kommunala förvaltningen, behovet av pedagogisk sakkunskap

i skolstyrelsen samt befattningshavarnas tjänsteställning

Departementschefen anförde bl. a.:

Med anledning av riksdagens uttalanden (1962) har de aktualiserade

spörsmålen rörande fackrepresentationen närmare övervägts inom eckle
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1063

9

siastikdepartementet. Dessa överväganden har lett fram till ett förslag till

lösning som avser att tillgodose det av riksdagen i första hand framförda

önskemålet om eu begränsning av fackrepresentationens omfattning. Förslaget

innebär i korthet att nuvarande antal rektors- och lärarrepresentanter

i princip bibehålies — alltså högst tre från vardera personalkategorien

jämte suppleanter för dem. Den åsyftade begränsningen erhålles därigenom

att rätt att närvara vid sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning av

denna skall tillkomma endast en representant för rektorerna och en representant

för lärarna, varvid det skall ankomma på representanterna själva

att utvälja vem av dem som skall inställa sig. För att kunna ta ställning

till denna fråga skall fackrepresentanterna i förväg erhålla uppgift om de

ärenden som beräknas förekomma vid sammanträdet, och de bör också få

de upplysningar i övrigt, som lämpligen kan lämnas. Samtidigt föreslås

borttagande av den hittillsvarande rätten för fackrepresentanteras suppleanter

att närvara vid sammanträden även i sådana fall då de inte inträder

såsom representanter. Resultatet av förslaget blir således att, frånsett de

ärenden i vilka skolläkaren skall deltaga, regelmässigt högst två fackrepresentanter

får rätt att närvara vid sammanträde.

Beträffande detta förslag har överläggningar hållits mellan företrädare

för ecklesiastikdepartementet samt representanter för Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Sveriges akademikers centralorganisation

och Tjänstemännens centralorganisation. De båda kommunförbunden

har därvid förklarat sig inte vilja motsätta sig att förslaget

genomföres i nuvarande läge, men samtidigt har förbunden med instämmande

i de principiella invändningar som framförts mot fackrepresentationen

velat understryka, att den företagna ändringen endast får betraktas

som en övergångsanordning i avvaktan på en slutgiltig lösning av frågan

om formerna för samarbetet mellan skolstyrelsen och den pedagogiska fackkunskapen.

Från personalorganisationernas sida har till förslaget intagits

en negativ ståndpunkt, byggande på uppfattningen att mot fackrepresentationen

framförda invändningar inte kan anses utgöra skäl för en ändring

i enlighet med förslaget. Samtidigt framhålles det utomordentliga värde

för skolan som ligger i den av närvarorätten garanterade möjligheten till

kontinuerlig personlig kontakt mellan lekmännen och fackkunskapen. Personalorganisationerna

har emellertid förklarat sig beredda att, i det läge

som uppstått genom riksdagens uttalade önskemål om en begränsning av

fackrepresentationen, föreslå ett slopande av suppleanternas närvarorätt.

Innan jag för egen del går att närmare behandla de nu aktualiserade frågorna

vill jag erinra om det självklara förhållandet, att det är hänsynen till

skolans eget bästa som skall bilda utgångspunkten vid bedömningen av vilka

lösningar av dessa frågor på kortare och längre sikt som skall kunna

uppnås. Denna omständighet sedd i belysning av de ifrågavarande spörsmålens

starkt kontroversiella natur gör bedömningen vansklig, och detta synes

mig motivera att man inte omedelbart söker nå eu mera slutgiltig lösning

utan söker sig fram i etapper. Delta torde också vara riksdagens mening.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963

Av riksdagens ställningstagande synes nämligen den slutsatsen kunna dragas,

att en förutsättningslös omprövning av fackrepresentationen i dess helhet,

i syfte att eventuellt ersätta den med andra former för samarbetet mellan

lekmännen och pedagogerna, enligt riksdagens mening inte är omedelbart

påkallad. Det finns också några andra omständigheter som talar mot

att i nuvarande läge överväga mera vittsyftande förändringar. Det bör erinras

om att systemet med representationen, sådant det utformades år 1956

och trädde i tillämpning år 1958, hittills inte varit i funktion ens under en

hel mandatperiod för ledamotskap i skolstyrelsen. Skolstyrelsen kommer

under tiden för grundskolans genomförande i kommunerna att få bära en

stor del av ansvaret för denna verksamhet, och det är därför av största vikt

att samarbetet mellan skolans ledning och dess personal utvecklas och fördjupas

under ömsesidigt förtroende. Åtgärder som innebär större förändringar

berörande styrelsens organisation och verksamhetsformer kan befaras

motverka en gynnsam ordning härvidlag, särskilt om de vidtages under det

inledande skedet av uppbyggnadstiden. Innan mera genomgripande förändringar

överväges, anser jag det därför vara befogat att ännu någon tid avvakta

ytterligare erfarenheter. De hittillsvarande erfarenheterna av fackrepresentationen

visar emellertid, att denna, som man också befarade redan

år 1956, i många fall blivit alltför vidlyftig. Härpå har effektiviteten i skolstyrelsernas

arbete blivit lidande, framför allt genom tungroddheten i arbetsformerna

men delvis kanske också genom att överbalanseringen på fackmannasidan

på sina håll givit upphov till irritation och konflikter. Av stor

betydelse särskilt med tanke på behandlingen av grundskolefrågorna under

uppbyggnadstiden finner jag vara att det tillkommer sådana samarbetsformer,

som inte endast eliminerar olägenheterna med det hittillsvarande systemet

utan också främjar goda samarbetsförhållanden. Vad som behövs är ett

effektivt och ömsesidigt verkande instrument för utbyte av information och

synpunkter mellan skolstyrelserna och fackkunskapens företrädare. Uppnåendet

av detta mål är inte beroende främst av hur samarbetet författningsregleras

utan fastmera av de berörda organens och befattningshavarnas samarbetsvilja

och deras beredvillighet att, med bortseende från egna eller gruppens

intressen, samverka till främjande av sådana arbetsresultat, som från

skolans och undervisningens synpunkt är de bästa möjliga.

I nuvarande läge synes det mest angeläget att för undanröjande av vissa

olägenheter med gällande system i enlighet med riksdagens önskemål överväga

en begränsning av fackrepresentationen under iakttagande samtidigt

av att de fördelar denna har inte går förlorade. Det förut omnämnda förslaget

synes mig innebära en möjlig lösning av detta problem, eftersom det i

sig tillgodoser båda dessa önskemål. Jag vill därför förorda att det lägges till

grund för en ändring av bestämmelserna om fackrepresentationen. Fackrepresentationens

omfattning är, såsom förut antytts, betingad av önskvärdheten

att få en allsidig representation, helst så att samtliga skolformer under

skolstyrelsen blir representerade. Härav synes följa att man inte bör begränsa

fackrepresentationen genom minskning av det antal representanter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1003

11

som skall utses. Det bör sålunda liksom hittills kunna finnas en grupp fackrepresentanter

för vardera av kategorierna rektorer och lärare, utsedda i den

nuvarande ordningen och alltså med beaktande av vilka skolformer som i det

enskilda fallet sorterar under skolstyrelsen. Förslaget tillgodoser i stället

syftemålet med riksdagens beslut genom att vissa jämkningar göres i fråga

om hur samarbetet mellan skolstyrelsen och fackrepresentanterna organiseras.

Förslaget innebär nämligen att endast en representant för vardera av

rektors- och lärarkåren skall ha rätt att närvara vid sammanträde med skolstyrelsen

eller avdelning av denna. Härigenom blir de för varje kategori utsedda

representanterna att betrakta mera som ett organ för samarbete med

skolstyrelsen än som ett antal enskilda representanter. Med hänsyn till syftet

med fackrepresentationen kan det enligt min mening inte heller anses

nödvändigt att samtliga utsedda representanter alltid är närvarande vid sammanträdena.

Den stora fördelen med detta förslag är att de olägenheter som

varit förknippade med representationens stora omfång i huvudsak undanröjes.

En sådan effekt torde inte kunna erhållas enbart genom slopandet av

närvarorätten för suppleanterna.

För att tillgodose det av begränsningen av närvarorätten föranledda större

behovet av informativ verksamhet från skolstyrelsens sida föreslås, att fackrepresentanterna

skall erhålla, utom underrättelse om tiden för skolstyrelsens

och dess avdelningars sammanträden, uppgifter om vilka ärenden som

beräknas skola förekomma till handläggning. Dessutom böra de informeras

om ärendena i ungefär samma omfattning som tillämpas beträffande skolstyrelsens

egna ledamöter. På grundval av de informationer som sålunda erhållits

och efter övervägande sinsemellan bör fackrepresentanterna därefter

bestämma hur de skall låta företräda sig vid sammanträdet. Jag kan för egen

del acceptera att en sådan ordning införes, särskilt som den synes mig kunna

inte bara kompensera bortfallet av de kontaktmöjligheter som begränsningen

av närvarorätten innebär utan även visa vägen till etablerande av andra

former för samarbete mellan skolstyrelsen och dess fackrepresentanter än

som består i kontakten på sammanträdena.

För att undvika de olägenheter som är förenade med att representantskapet

växlar under ett sammanträde är det självfallet lämpligast att en och

samma representant är närvarande under hela sammanträdet, och en sådan

ordning får förutsättas bli den vanligaste. Ä andra sidan bör ett absolut

hinder inte uppställas för utbyten under pågående sammanträde, ty sådana

kan ibland vara motiverade av särskilda omständigheter.

Jag vill i anslutning till den nu föreslagna ändrade ordningen påpeka alt

denna inte inverkar på skolstyrelsens eller dess avdelningars möjligheter att,

utöver vad som enligt förslaget skall ske i enlighet med vad i allmänhet gäller

söka kontakt med företrädare för olika facksynpunkter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963

Utskottet

Vid riksdagens behandling år 1962 av motionsvis väckta frågor rörande

avskaffandet eller bibehållandet av fackrepresentationen i de kommunala

skolstyrelserna stannade kamrarna i olika beslut, varefter riksdagen, sedan

sammanjämkning skett, i skrivelse (nr 334) till Kungl. Maj :t anhöll att

Kungl. Maj :t till övervägande måtte upptaga frågan om en begränsning av

antalet fackrepresentanter samt efter erforderliga undersökningar och överväganden

så snart ske kunde för riksdagen framlägga förslag i denna riktning.

Riksdagen underströk i sin skrivelse betydelsen av att ett förtroendefullt

samarbete ägde rum mellan skolstyrelsen och skolans befattningshavare

samt uttalade att formerna för detta samarbete senare syntes böra övervägas

under beaktande av principen för den kommunala förvaltningen, behovet

av pedagogisk sakkunskap i skolstyrelsen och befattningshavarnas tjänsteställning.

I förevarande proposition föreslår Kungl. Maj :t sådan ändring

beträffande fackrepresentationen i skolstyrelserna, att rätt att närvara och

yttra sig vid skolstyrelsens eller dess avdelningars sammanträden skall för

det fall att två eller flera fackrepresentanter finnes för skolledarna och lärarna

tillkomma i stället för samtliga fackrepresentanter endast en sådan

representant för vardera gruppen. Vidare föreslås slopad den nuvarande

rätten för fackrepresentanternas suppleanter att även om de icke inträder i

stället för representanterna närvara vid sammanträden.

Utskottet vill erinra om, att såväl principiella som praktiska invändningar

i tidigare riksdagsdebatter har anförts mot den nuvarande fackrepresentationen.

Enligt utskottets mening tar det i föreliggande proposition

framlagda förslaget hänsyn såväl till den framförda kritiken som till det

förhållandet att det successiva utbyggandet av grundskolan kräver ett fortsatt

förtroendefullt samarbete mellan skolstyrelsen och skolans befattningshavare.

Ett sådant samarbete synes utskottet utgöra en av förutsättningarna

för en tillfredställande lösning av de många problem, arbetet för skolans omdanande

otvivelaktigt kommer att medföra. När grundskolan genomförts

torde tillräckliga erfarenheter av fackrepresentationens roll och omfattning

ha vunnits för att en slutgiltig ställning till frågan skall kunna tagas.

Den främsta praktiska olägenheten med det hittillsvarande systemet torde

vara den tungroddhet i arbetsformerna, som föreligger genom överbalanseringen

på fackmannasidan. Denna olägenhet synes dock på ett i stort sett

tillfredsställande sätt ha avhjälpts genom det i propositionen framlagda förslaget

om begränsning av närvarorätten för fackrepresentanterna och deras

suppleanter vid skolstyrelsens eller dess avdelningars sammanträden. Förslaget

står enligt utskottet i överensstämmelse med de önskemål riksdagen

givit uttryck åt i sin skrivelse vid 1962 års riksdag. De i motionerna I: 719

och 1: 720 samt II: 874 och II: 875 föreslagna begränsningarna av fackrepresentanternas

respektive deras suppleanters närvarorätt vid skolstyrel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 ur 1903

13

sens eller dess avdelningars sammanträden får visserligen likaledes anses

syfta till åstadkommandet av en smidigare samarbetsform mellan skolstyrelsen

och skolans befattningshavare men torde likväl icke på samma sätt som

det i propositionen framlagda förslaget tillmötesgå de önskemål, riksdagen

i detta hänseende givit uttryck åt i sin skrivelse av år 1962.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med avslag å motionerna I: 719 och I: 720

samt 11:874 och 11:875 måtte godkänna av Ivungl. Maj:t

i propositionen nr 119 föreslagna ändrade grunder för fackrepresentationen

i skolstyrelserna.

Stockholm den 3 maj 1963

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Torsten Andersson, Damström,

fru Segerstedt Wiberg, herrar Sveningsson, Georg Pettersson, Erik Olsson,

Dahl, Källqvist och fröken Stenberg*; samt

från andra kammaren: herrar Spångberg*, Andersson i Linköping,

Magnusson i Tumhult, Adamsson, Bengtsson i Halmstad, Nilsson i Östersund,

Hammar, Braconier, Westberg och Larsson i Borrby*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 6306(11

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:259 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m. m. a1 i texten