Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1963

1963-03-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,8 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1963:3, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1963

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1963

1

Nr 3

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

,om slopande av kyrkofullmäktiyeinstitutionen.

1 de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 97

j första kammaren av herrar Adolfsson och Lager och nr 114 i andra kammaren

av herr Holmberg m. fl. föreslås, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om sådant förslag snarast, att kyrkofullmäktigeinstitutionen

kommer att slopas och ,dess uppgifter överföras till

stads- och kommunalfullmäktige.

Beträffande motiv,ejringen får utskottet, i den män redogörelse inte lämnas

i det följande, hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser

Enligt 2 g 1 mom. första stycket lagen den 2 juni 1961 om församlingsstyrelse,

vilken trätt i kraft den 1 januari 1963, äger församling att själv

vårda sina angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt denna lag

eller särskild författning tillkommer annan. En regel av i huvudsak motsvarande

innehåll finnes för den borgerliga kommunen i 3 § kommunallagen

den 18 december 1953. I kommunallagen anges inte närmare vad som avses

med kommunala angelägenheter, utan det är överlämnat åt rättspraxis att

närmare bestämma gränserna för den kommunala verksamheten, i den mån

denna inte regleras i särskilda författningar. För den kyrkokommunala

självstyrelsen har valts en annan metod. Till den allmänna regeln i nämnda

moments första stycke ansluter sig samma moments andra stycke, i vilket

anges vad som avses med uttrycket församlings angelägenheter genom en

i princip uttömmande uppräkning av verksamhetsgrenarna. I momentets

tredje stycke utsäges, att angående vissa på församling ankommande angelägenheter

är särskilt stadgat. Härmed avses den genom speciell lagstiftning

reglerade verksamheten. Eagrummets andra moment upptar emellertid en

särbestämmelse beträffande begravningsplats. Enligt reglerna i 1 mom. hör

anskaffande av och vård om sådan till församlingens angelägenheter. Enligt

2 mom. skall emellertid, om Konungen för särskilt fall så förordnar,

begravningsplats anskaffas eller vårdas av borgerlig kommun.

Hen kyrkliga kommunens beslutanderätt utövas i regel av kyrkofullmäktige

i församlingar med mer än 1 000 invånare. I församling vars invånarantal

icke överstiger 1 000 utövas dock beslutanderätten i princip av kyrkostämma;

församlingen äger dock uppdraga beslutanderätten åt kyrkofull1

It i lumg till riksdagens protokoll 1963. 5 samt. 2 and. Xr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1963

mäktige. Rösträtt å kyrkostämma tillkommer envar inom församlingen mantalsskriven

svensk medborgare, som är medlem av svenska kyrkan och som

senast under nästföregående kalenderår uppnått tjuguett års ålder och ej

är omyndig. Samma villkor gäller för rösträtt vid val av kyrkofullmäktige.

Den kyrkliga kommunen har en från den borgerliga kommunen i princip

helt skild drätsel med egen medelsförvaltning och egen utdebitering.

Innan förslaget till utgifts- och inkomststat uppgöres, skall kyrkorådet dock

samråda med den borgerliga kommunens styrelse. Beträffande medelsförvaltningen

föreligger dessutom ej hinder för att församlingen uppdrar åt

t. ex. borgerlig kommun eller bank att förvalta församlingens medel.

Frågans tidigare behandling m. m.

Beslutanderätten i socknens kyrkliga angelägenheter utövades under äldre

tid på landet av sockenstämman och i städerna vanligen av ett representativt

organ, kyrkorådet. Efter hand vidgades sockenstämmans kompetens till

att omfatta, förutom rent kyrkliga ärenden, fattigvårds-, hälsovårds- och undervisningsärenden

m. m. Verksamheten var emellertid i stort sett oreglerad,

och den första författning som direkt reglerade den kommunala självstyrelsen

var 1817 års förordning angående sockenstämmor och kyrkoråd. Denna

förordning ersattes år 1843 av tre särskilda förordningar om sockenstämmor,

kyrkoråd samt sockennämnder. Till dessa nämnder överfördes

bl. a. de borgerliga angelägenheterna om hälsovård, allmän ordning och

sedlighet.

Tanken att särskilja de borgerliga och de kyrkliga elementen i sockenförvaltningen,

som sålunda redan i begränsad utsträckning kommit till uttryck

i uppdelningen av förvaltningsbestyren på kyrkoråd och sockennämnd år

1843, genomfördes helt i 1862 års tre förordningar om kommunalstyrelse

på landet, om kommunalstyrelse i stad och om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd. Avgränsningen mellan den borgerliga och den kyrkliga kommunen

skedde på så sätt, att från kommunalstämmans behörighet undantogs

angelägenheter, rörande vilka det stadgats att de skulle behandlas på

kyrkostämma.

Efter 1862 års reform tilldrog sig vid flera tillfällen frågor om ändrad

kompetensfördelning mellan den borgerliga och den kyrkliga kommunen

uppmärksamhet. Härvid dominerade frågan huruvida beslutanderätten i

församlings ekonomiska angelägenheter borde överföras till borgerlig kommun.

Denna fråga har ofta återkommit. Sålunda framlades vid 1919 års riksdag

en motion (II: 38), i vilken begärdes att den utredning som samma år

tillsatts för att utreda frågan om inrättande av ett representativt beslutande

system även i den kyrkliga kommunen (kyrkofullmäktigsakkunniga) även

skulle få till uppgift att utreda frågan huruvida inte alla kostnader för kyrkliga

ändamål och för folkskoleväsendet borde beslutas och handhas av den

borgerliga kommunens organ. KU (uti. 17) tillstyrkte att frågan skulle utredas.

Ehuru förslaget föll till följd av skiljaktiga beslut av kamrarna, erhöll

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1963 3

sakkunniga likväl i uppdrag att utreda frågan. De sakkunniga framhöll i

sitt år 1922 avgivna betänkande (SOU 1923: 4), att ett överförande till den

borgerliga kommunen av handläggningen av den kyrkliga församlingens ekonomiska

angelägenheter skulle medföra betydande svårigheter samt historiskt

och principiellt betyda ingenting mindre än en fullständig återgång till

förhållandena inom primärkommunerna före 1862 års reform. De omständigheter

som hade medverkat till att åvägabringa skilsmässan mellan kyrklig

och borgerlig kommun hade, ansåg de sakkunniga, icke i någon mån försvagats

utan fastmer alltmer tillväxt i styrka.

Vid riksdagsbehandlingen av 1930 års proposition angående ny församlingsstyrelselagstiftning

väcktes frågan ånyo genom motion (I: 299) med krav

på att frågan om den borgerliga kommunens övertagande av den kyrkliga

kommunens beslutanderätt i ekonomiska frågor skulle utredas. I motionen

framhölls särskilt olägenheten av att två beskattningsmyndigheter fanns

jämsides med varandra. Konstitutionsutskottet (uti. 31) avstyrkte motionen,

vilken också avslogs av riksdagen.

Frågan har sedermera behandlats vid riksdagarna åren 1943 (motion

11:10), 1949 (11:54) och 1955 (likalydande 1:9 och 11:1). På konstitutionsutskottets

förslag (uti. resp. 1, 15 och 4) har riksdagen vid dessa tre

tillfällen avslagit de i motionerna framförda yrkandena om utredning avfrågan.

Genom proposition 1957: 153 föreläde Kungl. Maj :t riksdagen förslag rörande

bl. a. ny pastoratsindelning i huvudsaklig anslutning till vad pastoratsindelningssakkunniga

i avgivet betänkande (SOU 1953: 11) förordat

och underströk därvid vikten av en anknytning av pastoratsindelningen till

den gällande kommunindelningen. Statsutskottet (uti. 175) tillstyrkte och

riksdagen godkände de i propositionen förordade riktlinjerna för reformen.

I sitt betänkande »Församlingslag» (SOU 1957: 15) uttalade församlingsstyrelsekommittén:

»Gränserna för församlings kommunala kompetens bör

bestämmas med hänsyn till det syfte församlingen har att fullfölja. Detta

syfte är att möjliggöra och främja kyrkans gärning, vilken främst består

i ordets förkunnelse genom predikan och själavård samt i därtill knuten kärleksverksamhet.

— Församlingens kyrkokommunala uppgift är att sörja för

organisatoriska och ekonomiska betingelser för kyrkans gärning.»

I fortsättningen uttalade kommittén, att den ej funnit anledning biträda

den vid några tillfällen motionsvis i riksdagen framförda men avvisade tanken

att till den borgerliga kommunen överföra beslutanderätten i fråga om

församlings ekonomiska angelägenheter.

I motionerna I: 54 och IT: 63 till 1960 års riksdag hemställdes, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning,

huruvida och i vilken omfattning ekonomiska angelägenheter, i vad de avser

kyrkliga ändamål, må kunna handläggas av organ, som äger besluta om den

borgerliga kommunens ekonomiska angelägenheter.

Konstitutionsutskottet, till vilket motionerna hänvisades, uttalade (uti.

25) hl. a. följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr it år 1963

Då spörsmålet senast var föremål för ett riksdagens ställningstagande, år

195o erinrade utskottet om att det - liksom vid tidigare behandling av

ansag att ett beträdande av den föreslagna vägen skulle få till

oljd att den kyrkliga kommunen försvann och gick upp i den borgerliga.

desS över t l?^ !0 at,t de skäl som åberoPats då skolärendena flytta
en

fnrKnt d f. ?f8er lga kominunen ”itc »tan vidare kunde berättiga till

en fortsatt överflyttning av ärenden. — Härefter har en omständighet till
k.

(?.™n}lt’ fom cjnllSt utskottets mening i väsentlig grad torde inverka Då

ställningstagandet till de problem som är förknippade med frågan På förslag

av utskottet hemställde nämligen 1956 års riksdag i skrivelse (nr 381) till

Ivungl. Maj :t om en allsidig och förutsättningslös" utredning av frågan om

den framtida gestaltningen av förhållandet mellan staten och svenska ky "

t n ~ ~ anlednlnS av riksdagens skrivelse har Kungl. Mai -t den

kalk, 9°8 ^:lny1ndlgat chefen för ecklesiastikdepartementet att till
kalla

sakkunniga för att utföra en forsta etapp av den av riksdagen beeärda

u;!fU< ''Uugeu- De sakkunniga, som benämner sig 1958 års utredning kyrka -

ningsarbet? i8vilketnhl ^ att ^ullSöra ett förberedelse- och planlägg1

" ket bL a- ^ sasom konstitutionsutskottet förordat — ingår

engrundlaggande inventering av verkställda undersökningar och eu kartIw?™8

»aV f°rel''ggande problem och reformförslag. Sedan arbetet full■?J°rf.

.s..1 sadan omfattning att det utgör en lämplig grundval för utredningens

UaSraärL,dei,te/:rer'' *j! sakkunnig! Inmäta deHa SäSc

vai etter ärendet torde komma att provas av Kungl. Maj:t för beslut om det

Sa .kådrcdninesarbff1'' ~ Ettcr *""> »rtarÄ om den av rfcd ,ge” be

garda utredningen av frågan kyrka - stat och det såsom eu första étann

dara\ bedrivna arbetet far utskottet återknyta till det föreliggande snörs1

ekonomiska0Trå^mr"tilf^1141 P’ att,.öv"föra församlingens beslutanderätt''i

imntinné. frfaS01'' tlH dea borgeHiga kommunen. Utskottet finner att de

motionerna fiamlagda forslagen bör närmare övervägas. Emellertid lär

dess ViddSfle5d?a - *»>.“"5 “"dgä aU laga w ihéta

aess vidd, da utredningen enligt vad ovan berörts behandlar de kvrkliea

organen ställning. Med hänsyn härtill finner utskottet att även om det

frlln tt? f l m01? utrednin8en torde bli tidsödande — den förevarande

!kiM « n1 ^ rin}b8en bor utbrytas och göras till föremål för utredning i sär
f,

ordning. Utskottet kan därför inte nu tillstyrka det i motionerna fram

*ingÄ I".''-Skr,iV*''.''Maj:t5med hemställan mred
ésiut

u.dc ^” a" rU S, r1 ngarn:.1 for ett överförande av församlingens

neslutanderatt i ekonomiska frågor till den borgerliga kommunen.

I fortsättningen framhöll utskottet bland annat.

enhg/ de^as åsikf:t ån

ÖÄÄiiÄS

skofa f" 61- P1 oposdionen angående ny församlingsstyrelselagstiftning avses

nämndf^bctlrCU arS- nksdaS- 1 församlingsstyrelsekommitténs tidigare

ÄnSÄ^ÄiX ä4ifÄ

lagstiftningen fonné/stmpas för en^samverhan^nmlla^dc skilda^kvTUI^a^Ich

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1963 5

borgerliga organen i ekonomiska frågor. Härvid bör de i motionerna antydda

önskemålen beträffande den kommunala utdebiteringen beaktas.

Motionärerna har vidare särskilt framhållit, att den nuvarande ordningen

tör kyrkofullmäktigvalen inte är tillfredsställande. Utskottet får erinra om

att det år 1955 vid sin behandling av i ämnet väckta motioner uttalade, att

det låga valdeltagandet var ur allmän synpunkt otillfredsställande (uti. 22).

På utskottets förslag hemställde riksdagen i skrivelse (nr 988) till Kungl.

Maj :t, att frågan om lämpligare tidpunkt för valen överlämnades till församlingsstyrelsekommittén

för övervägande. Kommittén har redovisat sitt arbete

i betänkandet »Ändrad tidpunkt för kyrkofullmäktigvalen» t SOU

1^58: Utskottet, som vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning i frågan,

förväntar att det i betänkandet redovisade materialet överarbetas och att

förslag framlägges till ny lagstiftning på området.

Utskottet hemställde därefter, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

skulle som sin mening giva till känna vad utskottet anfört. Detta blev också

riksdagens beslut.

I Kungl. Maj:ts på församlingsstyrelsekommitténs betänkande grundade

proposition 1961: 70 med förslag till lag om församlingsstyrelse in. m. uttalade

departementschefen bl. a., att förslag ett flertal gånger väckts i riksdagen

om att överflytta beslutanderätten i ekonomiska frågor till den borgerliga

kommunen. Departementschefen hänvisade därefter till konstitutionsutskottets

uttalande i frågan år 1960 samt framhöll, att församlingsstvrelsekommittén

utgått från att den principiella ordningen skall bestå, enligt vilken

församlingen och den borgerliga kommunen verkar vid sidan av varandra

för skilda ändamål. Departementschefen uttalade därefter:

Såsom konstitutionsutskottet anfört måste förevarande spörsmål om den

kyrkokommunala ekonomiska förvaltningen bedömas mot bakgrunden av

det för den framtida gestaltningen av kyrkans ställning i samhället viktiga

utredningsarbete, som bedrives av utredningen kyrka — stat. Så länge detta

arbete pågår bör såvitt möjligt inte förändringar av stor principiell betydelse

eller eljest djupt ingripande art äga rum inom den lagstiftning, som

rör kyrkans verksamhet. Reformarbetet på området bör i första hand inriktas

på angelägna, praktiska förbättringar, som inte ändrar grundläggande

principer för områdets nuvarande rättsliga reglering. På nu anförda skäl

kan jag ansluta mig till kommittén i dess uppläggning av lagstiftningsfrågan;

utgångspunkten för reformarbetet bör således vara, att församlingen

är eu fristående, med den borgerliga kommunen sidoordnad kommunal

enhet.

Även om den borgerliga och kyrkliga kommunen sålunda bör verka var

för sig som primärkommunala enheter, finns, såsom riksdagen påpekat vid

behandlingen av den föreliggande frågan, ett behov av samverkan mellan

kommunerna. Jag vill därför förorda, att riksdagens önskemål tillgodoses

och att former skapas för eu sådan samverkan. I likhet med vad som anförts

i den inom ecklesiastikdepartementet upprättade promemorian i ämnet,

finner jag det vara av värde, att angelägenhetsgraden av de båda kommunernas

utgiftsbehov och investeringsverksamhet vägs mot varandra. Båda

bedriver sin verksamhet i huvudsak med stöd av medel, som utdebiterats

från samma skattskyldiga. .lag biträder den i promemorian uttalade uppfattningen,

att samverkan på förevarande område bör ske i form av ett samråd

utan inskränkning i den kommunala självbestämmanderätten. Rätt bedriven

torde enligt min mening en sådan samverkan bli till stor nytta.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1963

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 16/1960) anslöt sig konstitutionsutskottet

till departementschefens mening angående församlingens kompetens

och tillstyrkte även i övrigt i huvudsak det framlagda förslaget till

lag om församlingsstyrelse. Den nya lagen om församlingsstyrelse utfärdades

den 2 juni 1961 (SFS nr 436) och trädde i kraft den 1 januari 1963.

Motionerna

I motionerna anförs i huvudsak, att deltagandet i kyrkofullmäktigvalen

är ringa, vanligen under 20 procent av antalet röstberättigade, att man har

anledning tro att det ringa valdeltagandet är ett uttryck för den uppfattningen

att det inte behövs någon särskild fullmäktigförsamling för behandling

av kyrkliga frågor samt att den nuvarande ordningen medför stora olägenheter

och bl. a. uttaxering av kyrkoskatt för mindre angelägna behov.

Utskottet

Såsom framgått av redogörelsen ovan har riksdagen för endast två år sedan

i samband med behandlingen av propositionen om ny församlingsstyrelselag

haft att taga ställning till frågan om den kyrkokommunala kompetensen.

Den då antagna församlingsstyrelselagen har trätt i kraft för endast ett par

månader sedan. Med hänsyn till det anförda och enär arbetet inom utredningen

kyrka — stat pågår, finner utskottet sig böra avstyrka motionerna.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motioner I: 97 och II: 114 icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 mars 1963

På konstitutionsutskottets vägnar:

TORSTEN ANDERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren*, Damström, Sveningsson, Georg

Pettersson, Olsén, Erik Olsson, Kronstrand och Isacson; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Linköping, von Friesen*,

Adamsson, Larsson i Luttra, Bengtsson i Halmstad, Hammar*, Braconier,

Svenungsson*, fru Thunvall* och herr Zetterberg.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1963. lsaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630354

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.