Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utrikesförvaltningens organisation och personalbehov m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1963-05-17 · 54 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 53 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1963:125, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utrikesförvaltningens organisation och personalbehov m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
1
Nr 125
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utrikesförvaltningens organisation och personalbehov
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(1 :a och 5:e avd.)
l:o) Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. I propositionen
nr 75 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för den 1 mars 1963, föreslagit
riksdagen att
1) godkänna av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll framlagda
förslag om utrikesförvaltningens organisation och personalbehov, avseende
såväl utrikesdepartementet som utrikesrepresentationen,
2) fastställa av departementschefen i statsrådsprotokollet redovisad personalförteckning
för utrikesförvaltningen, att tillämpas tills vidare fr. o. m.
budgetåret 1963/64;
3) bemyndiga Kungl. Maj :t att under av departementschefen i statsrådsprotokollet
angivna förutsättningar utöka antalet i personalförteckningen
upptagna sändebudstjänster i Bo 6;
4) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet redovisade
riktlinjer för nytt lönesystem för tjänstemän inom utrikesrepresentationen
m. fl.;
5) bemyndiga Kungl. Maj :t att inom ramen för å vederbörliga anslag för
budgetåret 1963/64 anvisade medel tillämpa de föreslagna riktlinjerna för
lönesystemet på tjänstemännen inom utrikesrepresentationen samt — i den
utsträckning departementschefen förordat — på specialattachéer m. fl.;
6) bemyndiga Kungl. Maj:t att i fall, som i statsrådsprotokollet angivits,
minska enligt Saar utgående förmåner ävensom bostadskostnadsersättning;
7) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade förslag
om bidrag för resa till Sverige för semester, om anskaffning av tjänstebilar
och statsanställning av viss chaufförspersonal, om reglering av garagekostnader
och om försvarsattachépersonalens ersättning för bilresor med
verkan fr. o. m. den 1 juli 1963;
8) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsåtgärder som fordras
för genomförande av de av departementschefen förordade förslagen.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Kaijser (1:655) och den andra inom andra kammaren av fru Sjövall
(11:809), i vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen
nr 75 måtte beakta vad i motionerna anförts,
1 llihang till riksdagens protokoll 1963 . 6 samt. Nr 125
2
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
dels ock en inom andra kammaren av herr von Friesen väckt motion
(11:801), vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär
skyndsam utredning av förslag till förstärkning av Sveriges representation
i Bukarest och Sofia.
Hemställan i motionerna I: 655 och II: 809 innebär,
att riksdagen måtte uttala att inspektören vid personalvårdsbyrån jämväl
måtte erhålla skyldighet att under sitt arbete beakta de problem experter
anställda vid bilaterala u-hjälpsprojekt i statlig regi kan komma att vilja
hänvisa till honom,
att vid den fortsatta utredningen om utbildningsfrågor för all utrikes personal
även samordningsproblem för experter inom u-hjälpen beaktas,
att utrikesförvaltningens lönenämnd under sitt fortsatta utredningsarbete
även erhåller i uppdrag att utreda lönevillkor, barnbidrag, representationsbidrag
m. m. för experterna inom u-hjälpen, samt
att tjänstepersonal som erhåller statligt resebidrag för att tillträda tjänst
hos utrikestjänsteman jämväl erhåller rätt till resebidrag för semesterresa
till Sverige enligt grunder som gäller för likartad annan personal.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna 11:809 och 11:801.
Inledning
Verksamheten inom utrikesförvaltningen i dess helhet har efter andra
världskrigets slut avsevärt vuxit.
Denna utveckling har gjort en översyn av utrikesförvaltningen och dess
organisation påkallad. För en sådan allmän översyn har även statsutskottet
uttalat sig i sitt utlåtande 1958: 3. I sådant syfte tillsattes 1961 en utredning
med parlamentariskt inslag, UD-utredningen, som i december 1962 avgav
sitt betänkande. Samtidigt avgav utrikesdepartementets administrationsutredning,
som tillsattes 1958, sitt slutbetänkande. De förslag, som nu framlägges
i denna proposition, överensstämmer i allt väsentligt med utredningarnas
förslag och innebär en förstärkning av utrikesförvaltningens organisation
och personalresurser.
Förslag framlägges vidare beträffande principerna för avvägningen av utlandstjänstemännens
löner, syftande till större fasthet i lönesystemet. Förslaget
grundar sig på utredningar som framlagts av utrikesförvaltningens
lönenämnd i enlighet med uppdrag som erhållits av Kungl. Maj:t 1960.
Utrikesförvaltningens uppgifter
Departementschefen har lämnat en redogörelse för UD-utredningens förslag
och remissmyndigheternas yttranden däröver. Härutinnan hänvisas till
s. 7—11 i propositionen.
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
3
För egen del har departementschefen anfört följande.
»Det har länge stått klart, att en allmän översyn av den svenska utrikesförvaltningen
är påkallad. Förändringen och ökningen av arbetsuppgifterna
har efter hand nödvändiggjort talrika beslut i fråga om organisation och
personal på enskilda punkter, men något ställningstagande grundat på en
undersökning av hela problemkomplexet har inte skett på flera årtionden, i
själva verket inte sedan riksdagen 1919 och 1921 fattade beslut efter utredning
av en 1918 tillsatt sakkunnigkommitté. Den ordning som då tillskapades
för utrikesdepartementets organisation och arbetsformer har inte undergått
några väsentliga förändringar bortsett från en rätt betydande utökning
av personalkadern. Den bestående ordningen har befunnits i stort sett ändamålsenlig,
och den har kunnat smidigt anpassas efter nya förhållanden. De
nu företagna utredningarna har inte heller funnit anledning att föreslå någon
genomgripande omorganisation av utrikesdepartementet.
Även vad avser representationen utomlands har förändringar efter hand
vidtagits allt eftersom nya behov anmält sig men utan att någon allmän
översyn kommit till stånd. Utvecklingen har främst karakteriserats av tillkomsten
av ett antal nya beskickningar och, efter andra världskriget, av
ständiga representationer vid vissa internationella organ såsom FN och den
ekonomiska samarbetsorganisationen i Paris.
Även om det varit möjligt att genom partiella reformer sätta utrikesförvaltningen
i stånd att utan påtagliga svårigheter ombesörja sitt arbete under
nya och förändrade förhållanden, har berättigade önskemål framkommit
om en allmän kartläggning av utrikesförvaltningens uppgifter och av
de krav, som den nya tiden ställer i fråga om organisation och personal. Inte
minst har intresset ökat att få till stånd en samlad bedömning och avvägning
av uppgifter och personalbehov mellan utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna.
Vid 1958 års riksdag underströk statsutskottet behovet
av ett fylligt material för bedömningen av anslagsäskanden. Detta uttalande
föranledde den inom utrikesdepartementet 1960—61 företagna översynen,
vilken i sin tur blivit en del av arbetsmaterialet för UD-utredningens
nu framlagda betänkande. Parallellt med denna utredning har administrationsutredningen
prövat utrikesförvaltningens administrativa frågor.
Då jag nu går att framlägga förslag, i det väsentliga grundade på utredningarnas
överväganden och slutsatser, finner jag det naturligt att ange
några allmänna utgångspunkter för bedömningen av organisation och personalbehov.
En modern utrikesförvaltning ställs inför ett otal ärenden av högst växlande
karaktär, vilka endast har det gemensamt, att de på ena eller andra
sättet rör förhållandet till främmande land. Det kan gälla medverkan i en
exportdrive eller anordnandet av en konstutställning, bistånd till nödställd
svensk eller skyddande av svensk patenträttighet, rapportering om konjunkturläge
eller om smittsamma sjukdomar, indrivning av underhållsbidrag
eller utlämning av förbrytare, delgivning av rättshandlingar och upptagande
av sjöförklaring, föredrag eller presskontakter om svenska samhällsförhållanden,
förmedling av journalistbesök i Sverige, författande av inlägg
4 Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
eller resolutionsutkast vid internationella konferenser och många andra
ting.
Hur än arbetet inom utrikesförvaltningen förändrats och utvidgats kvarstår
dock dess centrala uppgift att utgöra instrumentet för svensk utrikespolitik.
Den svenska oavhängiga neutralitetspolitiken syftar till att tillsammans
med försvarspolitiken så långt möjligt skydda Sveriges frihet och
fred. För att den skall fylla en sådan uppgift krävs att den i omvärlden möts
med förståelse och respekt. Utrikesdepartementet och de på instruktion från
departementet verkande representationerna i utlandet har att sprida kunskap
om och söka vinna förståelse för de allmänna riktlinjer för Sveriges politik,
som fastställts av statsmakterna, och de skall i enskilda frågor av politisk
eller handelspolitisk karaktär, där Sverige har anledning att ta ståndpunkt,
förklara de svenska synpunkterna och deltaga i eller leda de förhandlingar,
som kan ifrågakomma. Denna verksamhet tar sig många former — kontakter
i de olika huvudstäderna med regeringsmedlemmar, tjänstemän och
journalister samt med utländska beskickningar i Stockholm, överläggningar
mellan svenska och utländska delegater i internationella organisationer
o. s. v.
De internationella förbindelserna har efter kriget intensifierats på alla
områden. Det ömsesidiga beroendet mellan alla folk har ökat till följd av kommunikationernas,
nyhetsförmedlingens, handelns och krigsteknikens utveckling.
Även de små staterna har blivit medvetna om att de för sin säkerhet
och sin materiella välfärd är direkt beroende av händelser och tendenser i
andra kanske långt avlägsna områden. Det är en väsentlig del av svensk utrikespolitik
att aktivt medverka i de internationella ansträngningarna att
åstadkomma nedrustning och att bygga upp en internationell freds- och
rättsordning, att främja det internationella varuutbytet och att bidraga till
utvecklingsländernas framåtskridande. Sverige har också i stor omfattning
mottagit uppdrag att delta i internationella förhandlingar för dylika ändamål
och att ställa personal till förfogande för internationella övervakningsoch
kontrolluppdrag.
Vidare måste beaktas, att utrikesförvaltningen i ökande omfattning har
anledning att befatta sig med olika frågor sammanhängande med försvarspolitik
och strategi. Utrikesförvaltningen har här betydelsefulla uppgifter
inom ramen av den totala svenska försvarsberedskapen. Skärpta krav ställs
på utrikesförvaltningen att tillhandahålla snabba och tillförlitliga informationer
och bedömningar av betydelse för försvarspolitiken. Slutligen märkes,
att man inom utrikesdepartementet i samband med nedrustningsförhandlingarna
finner det erforderligt att ägna uppmärksamhet åt strategiska, militärtekniska
och -vetenskapliga problemställningar. Med hänsyn till de arbetsuppgifter
som här antytts krävs ett nära, kontinuerligt samråd mellan
utrikesdepartementet samt försvarsdepartementet och de militära myndigheterna.
De här angivna politiska och handelspolitiska förhållandena har ställt
ökade kvantitativa och kvalitativa krav på utrikestjänsten. Samtidigt har
förvaltningen ställts inför vidgade uppgifter när det gäller att främja han
-
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
5
deln och det kulturella utbytet, att lämna i utlandet verksamma svenska företag
eller resande svenskar bistånd i olika former och att deltaga i den allmänna
upplysningsverksamheten. Dessa uppgifter är, såsom UD-utredningen
framhåller, delvis av den natur att det måste bli en avvägning i vad mån
de kan och bör utföras. Det är inte möjligt att objektivt och exakt ange, vilka
uppgifter som bör ges förtursrätt, respektive hur stora personal- och finansiella
resurser som bör avses för visst ändamål. Den genomgång, som
företagits av UD-utredningen, har lett fram till vissa förslag härutinnan, till
vilka jag i huvudsak kan ansluta mig. Med tillfredsställelse noterar jag förslaget
om upprättande av en personalreserv i form av en särskild förhandlingsgrupp.
Tillika med de dispositioner, som utrikesledningen kan anse
lämpligt vidta inom ramen för den totala organisationen, kommer en sådan
grupp att underlätta den smidiga anpassningen av organisation och personal
till de krav på utrikesförvaltningen, som i varje läge bedöms som särskilt
viktiga.
UD-utredningen har behandlat frågan om en möjlig decentralisering av utrikesärendenas
handläggning. Härvidlag är att märka, att de internationella
förbindelsernas breddning och intensifiering under senare tid har lett till
en ökning av kontakterna mellan fackdepartement och experter i olika länder.
Inte minst har detta varit fallet inom den nordiska länderkretsen. Den
praxis som utvecklat sig inom denna krets har funnit sitt uttryck i den
1962 avslutade nordiska samarbetsöverenskommelsen, vilken i sin artikel
38 fastställer, att »myndigheter i de nordiska länderna äga skriftväxla direkt
med varandra i andra ärenden än sådana, som till följd av sin natur eller
av annat skäl böra handläggas genom förmedling av utrikesförvaltningen.
» En motsvarande fastän långt mindre markerad ökning av de direkta
kontakterna mellan fackmyndigheterna har kunnat iakttas inom ramen för
det europeiska ekonomiska samarbetet.
Mot denna utveckling är i och för sig intet att invända. På samma sätt
som fackmyndigheterna för exempelvis post, telegraf och järnvägar traditionellt
samarbetar direkt med sina utländska motsvarigheter och i huvudsak
endast i politiskt eller traktatmässigt ömtåliga frågor samråder med utrikesdepartementet,
kan sakfrågor även av annat slag ofta med fördel diskuteras
direkt mellan fackmyndigheterna. Till vad UD-utredningen här har
att andraga kan jag i det väsentliga ansluta mig. Dock vill jag understryka
vikten av att utrikesdepartementet i ena eller andra formen bibehåller kontakten
med samtliga utrikesärenden av betydelse. Härför talar inte endast
behovet av en utrikespolitiskt betingad samordning. Regeringen måste också
ha tillgång till en enda myndighet, som har överblick över landets samtliga
förbindelser med visst främmande land eller över det allmänna läget i
en viss internationell organisations verksamhet. Även när direkta förbindelser
förekommer utan departementets medverkan är det alltså naturligt att
departementet fortlöpande informeras, på samma sätt som rapporterna om
utrikesförvaltningens egna kontakter med utländska myndigheter kontinuerligt
delges alla de fackmyndigheter, som har intresse därav.
Att departementet bör äga den överblick, varom nu talats, innebär själv
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
fallet inte någon inskränkning i fackmyndigheternas rätt och möjlighet att
allt efter sin behörighet bereda och fatta beslut i ärenden, som normalt förmedlas
över utrikesförvaltningen. I själva verket har antalet ärenden med
utiikes anknytning, vilka i sak beredes inom fackdepartementen, vuxit så
kraftigt, att det befunnits ändamålsenligt att tilldela flera departement
byråchefs- och byrådirektörstjänster för internationella frågor. Förutsättningarna
för bedömningar och åtaganden på det internationella planet är
ofta att söka i den inhemska utvecklingen på motsvarande område. Utrikesförvaltningens
uppgifter är därvid att ställa lämplig förhandlingspersonal
till förfogande och att i erforderlig utsträckning förmedla de internationella
kontakterna samt att bevaka de utrikespolitiska aspekterna av
berörda frågor.
UD-utredningen framhåller, att breddningen av utrikesförvaltningens arbetsområde
medfört åtskilliga svårlösta problem ur organisatorisk synvinkel
men att det är uppenbart, att de nytillkommande arbetsuppgifterna i regel
inte kan avvisas utan måste lösas inom ramen för en organisation, som äger
erforderligt internationellt kontaktnät och tillgång till språkkunnig personal.
Mot bakgrunden av bl. a. nu anförda synpunkter har utredningen kommit
till den uppfattningen, att utrikesförvaltningens arbetsfält även framgent
kommer att växa med den fortskridande aktiviseringen av de internationella
förbindelserna. Utredningens överväganden rörande förvaltningens
organisation och personalbehov har grundats härpå. Jag finner detta vara
en riktig utgångspunkt.
UD-utredningen ägnar med rätta stor uppmärksamhet åt frågor om rekrytering
och utbildning av utrikesförvaltningens personal. Utöver vad som följer
av vad jag nyss anfört om utrikesförvaltningens växande uppgifter vill
jag här framhålla, att utrikestjänsten otvivelaktigt har särdrag, som ställer
delvis andra krav på personalen än verksamhet inom andra statliga förvaltningsgrenar.
Dit hör kravet att vederbörande bör besitta goda kunskaper i
franska och engelska språken. Detta kan, såsom för övrigt LO anfört i sitt
remissvar, innebära risk för att annars lämpade ungdomars inträde i utrikesförvaltningen
försvåras av ekonomiska skäl. Den av utredningen föreslagna
särskilda aspirantutbildningen, vartill jag återkommer i det följande,
är emellertid ägnad att motverka detta förhållande.
Förutom tekniska färdigheter av typen språkkunskaper vid sidan av egenskaper
såsom mognad och gott omdöme bör på utrikestjänstemännen särskilt
ställas kravet på förmåga att i olika länder och kulturmiljöer vinna förtroende.
Det framstår vidare som önskvärt, att utrikestjänstemännen, vilka
genom långvariga utlandsvistelser kan riskera att förlora förstahandskontakten
med svenska politiska, ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden,
bereds tillfälle till studier i sådana ämnen under de tider de tjänstgör i
utrikesdepartementet eller eventuellt hemkallas för just detta ändamål.
Svenska moderna samhällsförhållanden är föremål för intresse både i vissa
högt utvecklade länder och i många u-länder. Det är av stor vikt att alla utnkestj
änstemän är i stånd att lämna upplysningar härom och att förmedla
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963 "
kontakter för dem i utlandet som önskar få tillfälle till mera ingående studier.
Med anledning av vad statskontoret och LO anfört om önskvärdheter
av växeltjänstgöring mellan utrikesförvaltningen och andra förvaltningsgrenar
vill jag framhålla, att möjligheter härtill föreligger redan i dag och
kommer att utnyttjas i den mån så befinnes lämpligt.
I takt med att arbetsuppgifterna allmänt vuxit har också ökade krav ställts
på utrikesdepartementets administrativa organisation. De förslag som härvidlag
lagts fram av administrationsutredningen och som syftar till att skapa
rationellare och bättre arbetsformer för departementets administrativa
apparat biträder jag i allt väsentligt. I synnerhet anser jag att inrättandet
av en reguljär och utvidgad inspektionsverksamhet vid utlandsmyndigheterna
kan bli ett värdefullt instrument för att öka utrikesförvaltningens effektivitet.
»
Utrikesförvaltningens nuvarande organisation m. m.
Innan UD-utredningens och administrationsutredningens överväganden
beträffande utrikesförvaltningens organisation och personalbehov redovisas
har departementschefen lämnat en översikt över gällande organisation. Utskottet
får härutinnan hänvisa till s. 16—19 i propositionen.
Föreslagen organisation av utrikesförvaltningen
Utrikesdepartementet
Departementschefen har lämnat en redogörelse för UD-utredningen och
administrationsutredningens förslag rörande utrikesdepartementets organisation
samt däröver avgivna remissyttranden. Utskottet får härutinnan hänvisa
till s. 19—41 i propositionen. Departementschefen har härefter anfört
följande.
»Såsom jag tidigare anfört erhöll utrikesdepartementet i stort sett sin nuvarande
struktur 1921. En mindre omorganisation företogs 1928. Den indelning
i avdelningar och självständiga byråer, som då tillkom, gäller i huvudsak
alltjämt.
Utrikesdepartementet består av följande enheter: politiska avdelningen,
rättsavdelningen, handelsavdelningen, personalavdelningen, protokollet, pressbyrån
och arkivet. Hösten 1961 tillskapades därjämte en fristående arbetsgrupp
för internationella biståndsfrågor.
UD-utredningen och administrationsutredningen har i enlighet med sina
direktiv företagit en undersökning av departementets organisation och personalbehov,
varvid den förra ägnat sig åt politiska avdelningen, rättsavdelningens
juridiska byrå, handelsavdelningen, protokollet, pressbyrån och ar
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
betsgruppen för internationellt bistånd, medan den senare utredningen befattat
sig med återstående enheter, nämligen personalavdelningen, rättsavdelningens
konsulära byrå och arkivet.
I den följande redovisningen av mina ställningstaganden och förslag kommer
jag att först behandla de enheter, som UD-utredningen undersökt, och
därefter administrationsutredningens förslag. Därvid kommer rättsavdelningens
två byråer att behandlas i skilda sammanhang.
Departementets högsta ledning består av, förutom departementschefen, en
kabinettssekreterare med en biträdande kabinettssekreterare såsom ställföreträdare.
Någon ändring i kabinettssekreterarens funktioner föreslås inte av
UD-utredningen. I syfte att åstadkomma en avlastning av kabinettssekreterarens
arbetsbörda på det administrativa området föreslår administrationsutredningen
därvidlag en förstärkning av departementets resurser. UD-utredningen
ställer sig bakom detta förslag. Jag instämmer i uppfattningen att en
avlastning av kabinettssekreterarens omfattande arbetsbörda bör komma till
stånd och föreslår i det följande en förstärkning av departementets administrativa
organisation. Detta innebär emellertid inte någon begränsning i
kabinettssekreterarens instruktionsenliga skyldighet att utöva allmän tillsyn
över de administrativa funktionerna inom utrikesförvaltningen samt verksamhetens
bedrivande i stort.
Någon grundläggande organisatorisk förändring av politiska avdelningen
föreslås inte av UD-utredningen. Denna förordar dock att de Iuftfartspolitiska
frågorna, vilka f. n. omhänderhas av avdelningen, överföres till handelsavdelningen,
där andra viktiga samfärdselfrågor handlägges. Detta förslag
synes ändamålsenligt. Mot utredningens förslag att de internationella
atomfrågor, som nu handlägges inom handelsavdelningen, överflyttas till
politiska avdelningen, där redan huvuddelen av dessa frågor bearbetas, har
jag ingen erinran. Till frågan om förstärkning av avdelningens personal
återkommer jag längre fram.
I fråga om rättsavdelningens ledning, vilken för närvarande utövas av en
avdelningschef i B 5 och en biträdande avdelningschef i B 4, föreslår
UD-utredningen inte någon förändring, så länge den nuvarande avdelningschefen
kvarstår i sin befattning. För tiden därefter innebär förslaget att de
två högsta befattningarna inom den rättsliga sektorn skall innehas av två
tjänstemän i B 4, av vilka den ena skall vara chef för rättsavdelningen och
den andra expert i internationella rättsfrågor inom den förut nämnda förhandlingsgruppen.
I likhet med UD-utredningen finner jag det ofrånkomligt, att de rättsliga
arbetsuppgifterna inom departementet även för framtiden ledes av två högre
tjänstemän med avdelningschefs eller därmed jämförlig ställning och vill
därför föreslå, att två befattningar i B 4 reserveras för dessa uppgifter på
sätt utredningen iörordat. Den närmare fördelningen av arbetsuppgifterna
mellan de båda befattningshavarna liksom dessas förhållande till rättsavdelningen
synes böra regleras instruktionsvägen i samband med personskifte
på avdelningschefstjänsten.
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
9
UD-utredningen föreslår därjämte, att tjänsten som chef för juridiska byrån
skall indras och ledningen för byrån övertas av biträdande avdelningschefen,
vilken skulle placeras i B 2. Med hänsyn till att två tjänstemän
i B 4 ändock kommer att stå till förfogande för departementets rättsliga
uppgifter har jag funnit mig kunna biträda en dylik åtgärd. Denna omläggning
bör dock, såsom framgår av det föregående, inte genomföras så länge
den nuvarande avdelningschefen kvarstår i sin befattning.
Vad i övrigt gäller rättsavdelningens juridiska byrå är den utvidgning avbyråns
arbetsområde, som UD-utredningen uppmärksammat, föranledd av
ett under senare år starkt intensifierat samarbete bl. a. på den internationella
lagstiftningens område, något som även haft återverkningar på det
inhemska planet. Därtill kommer den stora mängd enskilda rättsärenden
som är en följd av de ökade handelsförbindelserna och resetrafiken mellan
Sverige och utlandet liksom den ökade inflyttningen av utlänningar till
vårt land. UD-utredningen föreslår, att byråns verksamhetsområde blir föremål
för särskilt studium inom departementet, varvid även möjligheterna
att genom ökad delegering uppnå en jämnare fördelning av ansvaret och
arbetsledningen inom byrån bör uppmärksammas. Jag har för avsikt att
föranstalta om en sådan översyn.
Ett för dagen oavvisligt behov-, som även beaktats av UD-utredningen, är
tillkomsten av en särskild befattning för traktatväsendet. Jag ansluter mig
till utredningens förslag att rättsavdelningen tillföres en byrådirektörstjänst,
vars innehavare skall svara för bevakningen av av-delningens traktatfrågor.
Detta skulle innebära en välbehövlig förstärkning av rättsavdelningen inte
endast i fråga om tillsynen av avdelningens egna traktater. En sådan befattningshavare
skall kunna konsulteras även beträffande Sveriges kraftigt
tillväxande traktatbestånd i övrigt, varigenom en enhetlig praxis i fråga
om traktaträtten skulle kunna åstadkommas.
Beträffande handelsavdelningen föreslår utredningen den ändringen i den
nuvarande organisationen att de samfärdselpolitiska ärendena i samband
med luftfartsfrågornas överförande från politiska avdelningen koncentreras
till eu och samma organisationsenhet inom handelsavdelningen, varvid en
byråchefstjänst föreslås inrättad. Jag förordar en dylik koncentration men
är inte beredd föreslå, att en byråchefstjänst inrättas för dessa ärenden.
Till personalbehovet inom avdelningen återkommer jag i det följande.
UD-utredningen har tagit upp frågan om pressbyråns omvandling till avdelning
och erinrar om förslaget från en särskild utredningsman 1939 att
byrån åter skulle bli avdelning i likhet med förhållandet 1909—1919. Även
dåvarande departementschefen anförde i 1939 års statsverksproposition alt
starka skäl talade för en sådan omorganisation men rekommenderade att
denna fråga skulle uppskjutas. Den omfattning som upplysningsverksamheten
utomlands numera tagit är enligt utredningens uppfattning ett skäl föl
att inrätta en press- och informationsavdelning. Med hänvisning till att regeringen
nyligen tillsatt en särskild rådgivare med samordnande uppgifter i
upplysningsfrågor finner utredningen det rimligt att frågan om inrättande av
10
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
en pressavdelning anstår till dess klarhet vunnits om presschefens roll i den
svenska upplysningsverksamheten. Utredningen erinrar dock om att ärendet
när det prövas jämväl bör belysas från synpunkten, att pressbyråchefen även
framgent bör ha en ställning som garanterar att han till fullo utnyttjas som
talesman för departementet.
Flera remissinstanser, däribland upplysningsberedningen, har ansett det
motiverat att en press- och informationsavdelning redan nu tillskapas.
För pressbyrån och dess chef föreligger två huvuduppgifter, vilket också
avspeglas i pressbyråns uppdelning på två sektioner. I fråga om informationsverksamheten
om Sverige, där de svenska utlandsmyndigheterna utgör
organen på fältet, fungerar pressbyrån som basorganisation och vägledare.
Den andra uppgiften är att vara departementets språkrör genom kommunikéer,
uttalanden och direkta kontakter med svensk och utländsk press.
För egen del är jag för dagen inte beredd att förorda inrättande av en sådan
avdelning utan föreslår i likhet med UD-utredningen att frågan härom
får anstå.
I 1962 års statsverksproposition (bil. 5 s. 7) anmäldes, att en särskild arbetsgrupp
för koordinering av handläggningen av de internationella biståndsärendena
inom departementet tillskapats under hösten 1961. Arbetsgruppen
förestås f. n. av ett sändebud i disponibilitet och består därjämte av en byråchef,
tre förste sekreterare och en attaché. Den lyder direkt under kabinettssekreteraren
och arbetar i nära kontakt med bl. a. politiska avdelningen
och handelsavdelningen. I proposition 1962: 100 angående svenskt utvecklingsbistånd
angavs, att anordningen var av provisorisk karaktär i avvaktan
på resultatet av UD-utredningen. Denna finner att anledning saknas att
ändra nuvarande arrangemang med en sektion för internationella biståndsärenden,
vilket synes fungera tillfredsställande. En omprövning av den nu
tillämpade organisationen bör enligt utredningens uppfattning verkställas
om något eller några år. Utredningen föreslår emellertid inrättande av en
fast chefstjänst i B 2.
Ökningen av det svenska utvecklingsbiståndets omfattning har medfört
en påtaglig ansvällning av arbetsuppgifterna inom departementets sektion för
internationella biståndsärenden. Personaluppsättningen inom sektionen har
därför måst ökas inom ramen för de nuvarande personaltillgångarna. I likhet
med utredningen finner jag att en omprövning av den nu tillämpade organisationen
bör verkställas om ytterligare något eller några år. Under tiden
bör inrättas en chefstjänst såsom UD-utredningen föreslagit.
UD-utredningen föreslår att en organisationsenhet upprättas i form av en
särskild utrednings- och förhandlingsgrupp, som skall stå till utrikesministerns
förfogande och ägna sig åt speciella utrednings- och förhandlingsuppgifter.
I gruppen ingående tjänstemän bör även kunna utnyttjas för att temporärt
överbrygga uppkommande vakanser utomlands. Exempel på gruppens
arbetsuppgifter har tidigare angivits. Utredningen betonar, att syftet
med arbetsgruppens inrättande kan tillgodoses endast om tjänstemännen
sätts in på avgränsade arbetsuppgifter och inte utnyttjas som en mer eller
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
11
mindre permanent förstärkning av departementets fasta organisation. Så
gott som samtliga remissinstanser har anslutit sig till förslaget.
Som jag tidigare anfört noterar jag med tillfredsställelse detta förslag.
Dess genomförande anser jag betydelsefullt för utrikesförvaltningens möjligheter
att effektivt disponera sina personalresurser. Såsom framgår av tidigare
referat av utredningen påverkas vissa byråer kännbart av att tjänstemännen
i betydande omfattning tas i anspråk för förhandlingar och andra särskilda
uppdrag. Arbetet vid byråerna skulle löpa mera ostört om en del förhandlingsuppdrag
kunde omhänderhas av en särskild grupp tjänstemän
utanför den ordinarie personaluppsättningen. Detta får givetvis inte innebära
att befattningshavare vid de ordinarie avdelningarna upphör att delta i förhandlingar
och konferenser, när detta med hänsyn till deras löpande arbete
befinnes ändamålsenligt. I den mån vikarie i dylika fall är erforderlig,
kan sådan ställas till förfogande från gruppen. Jag vill även erinra om önskvärdheten
av att disponera över ett antal kvalificerade tjänstemän, som kan
utnyttjas för att temporärt fylla plötsligt uppkommande vakanser utomlands.
Med nuvarande ansträngda personalresurser är det endast undantagsvis
möjligt att fylla dylika vakanser med tjänstemän från departementet.
Medlemmarna i gruppen skall även kunna tas i anspråk för vissa sammanställningar
av material och undersökningar, vilka erfarenhetsmässigt aktualiseras,
ofta i brådskande ordning, inför uttalanden och ställningstaganden i
viktigare internationella frågor, inför kontakter på regeringsplanet med främmande
stater o. s. v. och vilka endast med största svårighet kan inpassas i
den ordinarie arbetsrutinen. Gruppens huvudsakliga arbetsuppgifter bör
emellertid avse förhandlingsuppdrag. Den bör däremot inte syssla med utredningar
i sådana frågor, som naturligt hör hemma i fackdepartementen.
Jag finner det därför riktigare att gruppen benämnes enbart förhandlingsgrupp.
Gruppen bör vara underställd utrikesministern/kabinettssekreteraren.
Utredningen föreslår, att gruppen skall bestå av 10 tjänstemän med följande
lönegradsplacering: två i B 4, två i B 2 och sex i A 23. Enligt min mening
bör gruppen omfatta två sändebuds- eller utrikesrådstjänster i B 4, två
byråchefstjänster i B 2 och två förste sekreterartjänster i A 23. Den ena av
tjänsterna i B 4, vilken är avsedd att besättas med en rättsexpert, bör, såsom
utredningen föreslagit, hållas vakant så länge den nuvarande chefen för
rättsavdelningen innehar sin tjänst.
I likhet med utredningen har nära nog samtliga remissinstanser starkt
understrukit vikten av en systematisering och effektivisering av den samlade
utlandsrapporteringen och därför livligt tillstyrkt utredningens förslag
om inrättande av ett rapportsekretariat i departementet.
Frågan om utlandsmyndigheternas rapportering och om det inkommande
rapportmaterialets nyttiggörande har länge och fortlöpande varit föremål
för uppmärksamhet inom departementet. Enligt nuvarande, sedan lång
tid tillbaka gällande ordning åvilar det vederbörande avdelningar och byråer
att tillse, att rapporteringen får en lämplig inriktning och omfattning
12
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
samt att inkommande rapportmaterial på bästa möjliga sätt tillgodogöres.
Till följd av begränsade personalresurser och stark arbetsbelastning har förutsättningar
emellertid hittills ej förelegat att underkasta det samlade rapportmaterialet
en mera ingående och samordnad bearbetning. Av samma
skäl har direktivgivningen från departementet till utlandsmyndigheterna
om rapporteringen inte kunnat bli så kontinuerlig och systematisk som varit
önskvärt.
En förstärkning av departementets resurser i syfte att möjliggöra en utvidgad
verksamhet i vad gäller uppdragandet av riktlinjer för rapporteringen
och lämplig behandling av rapportmaterialet är enligt min mening
påkallad. I och med att utrymme ges för en bearbetning av materialet skulle
ett bättre nyttiggörande av detta kunna ske. Så skulle bl. a. vinnas att rapporter
av intresse för en bredare krets, vilkas delgivning på grund av insprängda
förtroliga moment hittills måst begränsas, skulle kunna ges en
vidare distribution. Sammanfattande och orienterande översikter skulle
också kunna utarbetas i betydligt större utsträckning än vad som f. n. är
möjligt.
Med förstärkta resurser skulle vidare kontakten med utlandsmyndigheterna
i rapporteringsfrågor kunna intensifieras, vilket, såsom omvittnats av
flertalet sändebud, skulle vara ägnat att underlätta rapportverksamheten
och bidra till att ge denna en mera ändamålsenlig inriktning.
Den av UD-utredningen föreslagna sammansättningen av rapportsekretariatet
finner jag ändamålsenlig. Jag föreslår därför, att en byråchefstjänst i
B 2 och två förste sekreterartjänster i A 23 inrättas för de ifrågavarande
arbetsuppgifterna.
Jag vill emellertid framhålla, att rapportsekretariatets tillkomst givetvis
inte får medföra inskränkningar i det ansvar och de befogenheter som tillkommer
avdelningar och byråer.
Jag övergår nu till att behandla departementets administrativa enheter.
Personalavdelningen, som står under ledning av en avdelningschef i B 4,
arbetar för närvarande med två byråer, personalbyrån och ekonomibyrån,
med en byråchef, respektive ett kansliråd i B 1 i spetsen.
Utgångspunkt för administrationsutredningens förslag är att utrikesdepartementet
inte bara fungerar som en del av Kungl. Maj:ts kansli utan
även utgör ett centralt ämbetsverk med en vittförgrenad lokalförvaltning
ävensom att uppgifterna på ämbetsverksplanet på ett avgörande sätt bör påverka
utformningen av den administrativa organisationen. Utredningen utgår
samtidigt från att beslut som avser verksfunktionerna i mycket vid utsträckning
efter delegeringsbeslut av departementschefen skall kunna fattas
av departementstjänstemän. Mot bakgrund härav föreslår utredningen,
att en tjänst som souschef och administrativ chef i B 5 inrättas i stället
för den nuvarande tjänsten som chef för personalavdelningen i B 4. Personalavdelningens
benämning skulle ändras till administrativa avdelningen.
Genom en omfattande delegering av beslutanderätten skulle souschefen överta
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
13
huvuddelen av departementschefens verksfunktioner. Det understrykes av
utredningen att en sådan organisatorisk lösning inte skulle rubba kabinnettssekreterarens
ställning såsom övervakare av departementsarbetet och rådgivare
till utrikesministern i dennes utövande av det högsta chefskapet. Genom
förslaget skulle emellertid i viss utsträckning kabinettssekreterarens
befattning med administrativa ärenden begränsas. Så gott som samtliga remissinstanser
har tillstyrkt förslaget eller lämnat detsamma utan erinran.
Förslaget att inrätta en tjänst som administrativ chef i B 5 biträder jag.
1 likhet med vad som är fallet i flera större ämbetsverk införes härigenom
en motsvarighet till en överdirektörsbefattning, avsedd att under utrikesministern/kabinettssekreteraren
svara för departementets administrativa ledning,
något som motiveras av den omfattande organisation det här är fråga
om. Det ligger i sakens natur att med hänsyn till tjänstens karaktär särskilda
krav måste ställas på innehavarens administrativa erfarenheter och
kunskaper.
Inspektionsverksamheten inom utrikesförvaltningen bör enligt utredningens
mening få en särskild företrädare inom departementet. En ny tjänst
som inspektör i B 4 föreslås därför inrättad, direkt underställd utrikesministern/kabinettssekreteraren.
Inspektören skall ha rådgivande och kontrollerande
uppgifter med avseende på utlandsmyndigheternas verksamhet
och vara förbindelselänk mellan centraladministrationen och utlandsmyndigheterna.
Han bör enligt utredningen vidare biträda vid avvägningen av
löneförmåner och även utöva en viss personalvårdande funktion. Förslaget
välkomnas av remissinstanserna med några få undantag.
Jag delar utredningens uppfattning att tiden nu är inne att inrätta ett
inspektionsorgan inom den svenska utrikesförvaltningen. Behovet härav
vitsordas för övrigt av UD-utredningen ävensom av lönenämndens utlandslöneöversyn
på sätt senare skall anges. Beträffande syftet med inspektörstjänsten
ansluter jag mig i huvudsak till utredningens förslag. Inspektionsverksamheten
bör bli av väsentligt värde med avseende på den administrativa
avdelningens uppgifter i fråga om utlandsmyndigheternas administration.
Verksamheten bör därför bedrivas i mycket nära samverkan med ledningen
för avdelningen. Jag vill även betona de personalvårdande uppgifter,
som förutses ingå i inspektörens funktioner, något som jämväl personalorganisationerna
lagt vikt vid. Inspektören bör således också stå till förfogande
för råd och vägledning åt de enskilda tjänstemännen utomlands.
Även i fråga om den blivande inspektörens ställning i organisationen är jag
ense med utredningen. I likhet med denna föreslår jag, att en tjänst i B 4 inrättas
för ändamålet.
Vad den under administrationschefen lydande administrativa organisationen
beträffar har utredningen preciserat tre huvudområden — ekonomi
och organisation, egentliga personalärenden samt löner och andra förmåner
— fördelade på var sin byrå: en kanslibyrå, en personalbyrå och en lönebyrå.
Denna byråindelning förefaller rationell med hänsyn både till verksamhetens
totala omfattning och betydelse och till de olika arbetsuppgif
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
ternas särskilda karaktär. Jag kan inte finna att riksrevisionsverkets förslag
att kanslibyrån och lönebyrån borde slås ihop till en byrå är en lycklig lösning.
Liksom utredningen bedömer jag det nödvändigt, att samtliga frågor
inom förmånsområdet samordnas under enhetlig ledning och inrymmes under
en nyinrättad byrå.
Vad gäller fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de olika byråerna
kan jag med vissa jämkningar acceptera utredningens förslag.
Personalbyråns arbetsuppgifter är i utredningens förslag renodlade och
omfattar enbart handläggningen av egentliga personalärenden. En utvidgning
av den nuvarande personalbyråns uppgifter förordas av utredningen:
sakkunskap bör tillföras framför allt inom utbildningsområdet, varjämte en
utbyggd verksamhet för åtgärder i personalvårdande syfte föreslås. Organisatoriskt
delas byråns verksamhet upp på tre sektioner, en med personalplanering
som huvudsaklig uppgift, en för personalens utbildning och en för
löpande personaladministrativa göromål.
Utredningens förslag om förstärkning av personalbyrån finner jag tillfredsställande.
Denna arbetsenhet har alltsedan andra världskriget arbetat
med i stort sett oförändrad personalstyrka och har därför haft stora svårigheter
att bemästra den på grund av utrikestjänstens ansvällning ständigt
ökande arbetsvolymen. ökade personella resurser bör nu ställas till förfogande
dels för de arbetsuppgifter i fråga om rekrytering och utbildning, som
föreslagits av UD-utredningen och som jag finner värda allt beaktande, dels
för en vidgad personalvård. Det torde här erinras om att personalorganisationerna
och flertalet utlandsmyndigheter i sina remissvar givit uttryck åt
sin uppskattning över att utredningen beaktat behovet av särskilda befattningshavare
för personalvårdande uppgifter. Det råder intet tvivel om att
behovet av personalvårdande verksamhet är stort med tanke på utrikesförvaltningens
säregna struktur och arbetsförhållanden.
Administrationsutredningens förslag beträffande kanslibyråns organisation
kan jag i huvudsak tillstyrka, ehuru jag liksom statskontoret finner att
den nuvarande benämningen ekonomibyrå bör bibehållas. Enligt utredningen
skulle byrån vara indelad i tre sektioner, nämligen budget och driftsekonomi,
inklusive rationalisering och intern service, medelsförvaltning med revision
och kostnadskontroll samt författningsexpedition med konseljprotokoll. Det
synes emellertid vara mera ändamålsenligt att frigöra budgetsektionen från
rationaliseringsuppgifterna. Liksom riksrevisionsverket finner jag nämligen,
att budgetsekreterarens befattning med budgetarbetet såväl för utrikesförvaltningen
som för internationella biståndsärenden är av sådan omfattning,
att han rimligen inte kan medhinna att även leda rationaliseringsarbetet, som
avses omfatta verksamheten såväl inom departementet som vid utlandsmyndigheterna.
Vid sidan av budgetsektionen och sektionen för medelsförvaltning
bör sålunda finnas en sektion för rationalisering och intern service.
Med hänsyn till vad nyss anförts om sektionens arbetsuppgifter anser jag,
att denna bör stå under ledning av en byrådirektör och i övrigt omfatta den
personal utredningen föreslagit.
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
15
Enligt för departementet gällande instruktion ankommer utarbetandet av
författningar rörande departementets och därunder lydande myndigheters
verksamhet på rättsavdelningen. Initiativet till och ansvaret för upprättandet
av instruktioner åvilar givetvis vederbörande avdelningar och byråer.
Med hänsyn till behovet av en samlad överblick av instruktionsmaterialet
liksom till dettas övervägande juridiska karaktär bör den formella samordningen
av texterna förläggas till rättsavdelningen även i fråga om instruktioner,
för vilka denna inte har det sakliga ansvaret. Jag föreslår därför, att
den av administrationsutredningen förordade författningsexpeditionen skall
ingå i rättsavdelningen och såsom utredningen föreslagit bestå av en byrådirektör
i A 25 och en amanuens.
Utredningen föreslår, att verksamheten vid departementets materielförråd
avvecklas och att denna i stället överföres till postverkets centralförråd, som
i fortsättningen skulle svara för leveranser av kontorsmateriel till utlandsmyndigheterna.
Generalpoststyrelsen har förklarat sig inte ha någon erinran
mot en dylik överflyttning, vilken dock bör anstå till den 1 juli 1964. Jag
har ingen erinran mot att denna omläggning företages. I avvaktan på att
den kan genomföras torde verksamheten vid departementets materielförråd
fortsätta och nuvarande personal bibehållas vid sina uppgifter.
Omhänderhavandet av utrikesdepartementets konseljprotokoll synes mig
böra anförtros budgetsekreteraren.
Den av administrationsutredningen föreslagna överflyttningen från byggnadsstyrelsen
till departementet av revisionen av utlandsmyndigheternas
medelsredovisningar i fastighetsärenden har avstyrkts av såväl byggnadsstyrelsen
som riksrevisionsverket, vilka båda är av den uppfattningen att
frågan först måste mera i detalj utredas. Jag är inte heller beredd att utan
föregående specialutredning av frågan biträda förslaget.
I fråga om konsulära byråns nuvarande kamerala verksamhet med avseende
på konsulära bidragsmedel föreslår administrationsutredningen, att byråns
kamerala granskningsuppgifter samt krav och efterforskningsarbete
överföres till ekonomibyrån. För att göra övergången så smidig som möjligt
bör enligt utredningen en överflyttning ske successivt. I och för sig vill jag
inte motsätta mig att en dylik överflyttning äger rum försöksvis. Såsom
utredningen föreslår bör denna åtgärd till en början endast omfatta ärenden
angående bistånd till andra svenska medborgare än sjömän. Det bör i
sammanhanget understrykas, att det här rör sig om återkrav av medel som
lämnats svenska medborgare som i utlandet befunnit sig i ekonomiskt
tvångsläge, varför sociala aspekter ofta måste anläggas när det gäller att bevaka
att det lämnade biståndet återbetalas till statskassan. Därest krav inte
leder till resultat, uppkommer frågan huruvida statsverkets fordran skall
indrivas på rättslig väg eller avskrivas. Avgörandet härutinnan träffas f. n.
enligt särskilda därom gällande instruktioner dels av konsulära byråns chef
och dels av utrikesdepartementets understödsnämnd. Det torde få övervägas,
huruvida vissa av dessa funktioner bör överföras till den administrativa avdelningen.
16
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
I samband med behandlingen av ekonomibyråns organisation önskar jag
beröra frågan om handläggningen av utrikesförvaltningens fastighets-, lokaloch
bostadsfrågor. Alltsedan början av 1950-talet omhänderhar byggnadsstyrelsen
förvaltningen av utlandsmyndigheternas fastigheter och lokaler
samt genomförandet av beslutade byggnadsföretag. Sedan den 1 juli 1962
handlägger styrelsen därjämte samtliga frågor om förhyrning av bostäder
åt den utsända personalen. I 1963 års statsverksproposition föreslås (VI ht
s. 220), att även frågor rörande inredning av utrikesförvaltningens lokaler
utomlands överflyttas från departementets ekonomibyrå till byggnadsstyrelsen.
Denna koncentration av departementets ärenden rörande fastigheter,
lokaler, bostäder och inredningar till en och samma fackmyndighet synes mig
vara ändamålsenlig. Det samråd, som erfordras med departementet, främst
personalbyrån, torde kunna ske under samma enkla och smidiga former
som hittills. För ändamålet finns en särskild tjänsteman avdelad inom personalbyrån.
Att överföra denna tjänsteman till ekonomibyrån på sätt utredningen
föreslagit synes dock ej lämpligt, enär den sakkunskap i övrigt som
byggnadsstyrelsen främst vill nå genom samråd är att finna inom personalbyrån.
Såsom byggnadsstyrelsen framhållit i sitt yttrande är nuvarande föreskrifter
för förvaltning av vederbörande fastighetsfond f. n. föremål för
översyn. Liksom administrationsutredningen finner jag det angeläget, att de
nya föreskrifter som skall utarbetas klart kommer att reglera besluts- och
ansvarsformerna mellan departementet och byggnadsstyrelsen, överföringen
av intendentsärendena till byggnadsstyrelsen för med sig att ekonomibyråns
nuvarande intendentsdetalj kan indragas, varvid dock vissa intendentsuppgifter
avseende utrikesministerhotellet samt departementets lokaler i Stockholm
ävensom utrikesförvaltningens bestånd av tjänstebilar alltjämt bör
handläggas inom departementet, närmast av ekonomibyråns rationaliseringsoch
servicesektion.
I likhet med utredningen föreslår jag att samtliga uppgifter inom förmånsområdet
under enhetlig ledning förläggs till en nyinrättad lönebyrå.
Det sålunda tillskapade organet bör indelas i fyra arbetsenheter för ärenden
rörande utlandslöner, hemmalöner och pensioner, resor och flyttningar
samt sjukvård. Jag finner det vara en fördel från synpunkten av en enhetlig
handläggning att även andra förmåner och ersättningar än renodlade löneförmåner
hänföres till denna lönebyrå. Beträffande departementets flyttningsärenden
förordar administrationsutredningen att uppgifterna med infordrande,
prövning och antagande av flyttningsanbud m. m. anförtros
armétygförvaltningen. I avgivet yttrande har nämnda förvaltning förklarat
sig f. n. inte kunna överta berörda uppgifter i den omfattning som utredningen
tänkt sig. Genom att flyttningsärendena sålunda kvarblir hos departementet
erfordras en förstärkning av den personal som av utredningen
förutsatts ingå i rese- och flyttningssektionen.
Beträffande konsulära byrån har utredningen inte föreslagit några andra
organisatoriska ändringar än som följer av att viss del av kravverksamheten
överflyttas till ekonomibyrån. Jag finner ej heller skäl företa någon ändring
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
17
i byråns status. Utredningen har berört frågan om en centralisering av arvsverksamheten
vid konsulaten i Amerikas Förenta Stater. Denna fråga synes
vara otillräckligt utredd och torde böra vidare undersökas.
I departementets nuvarande organisation utgör arkivet en självständig
enhet under utrikesministern/kabinettssekreteraren. I likhet med utredningen
anser jag att någon förändring därvidlag inte bör företas.
Slutligen har administrationsutredningen föreslagit inrättande av en särskild
befattning för handläggning av departementets samtliga säkerhetsfrågor.
Tjänstemannen skulle lyda direkt under utrikesministern/kabinettssekreteraren.
Enligt min uppfattning är det av vikt att en dylik befattning
snarast tillskapas, och jag föreslår därför att en tjänst i B 1 inrättas för
ändamålet.»
Utrikesdepartementets nuvarande och av departementschefen föreslagna
nya organisation framgår av bilaga 3 och bilaga 4 i propositionen.
Utrikesrepresentationen
Departementschefen har lämnat en redogörelse för UD-utredningens förslag
rörande utrikesrepresentationens organisation samt däröver avgivna
remissyttranden. Utskottet får härutinnan hänvisa till s. 51—64 i propositionen.
Departementschefen har härefter anfört följande.
»Såsom jag tidigare anfört har verksamheten inom utrikesförvaltningen i
dess helhet efter andra världskrigets slut vuxit avsevärt. Den politiska och
ekonomiska utvecklingen har ställt ökade krav på utrikestjänsten och dess
befattningshavare. Ett femtiotal nya stater har tillkommit, nya internationella
samarbetsorgan har skapats, det ekonomiska och politiska integrationsarbetet
har fått ökad omfattning och betydelse, hjälp till utvecklingsländerna
lämnas i ökande omfattning, svenskt deltagande i olika FN-aktioner
har blivit betydande och det är i högre grad än tidigare nödvändigt att
aktivt tillvarata svenska intressen och bistå svenska medborgare i utlandet.
Denna utveckling har nödvändiggjort en inte obetydlig utbyggnad under
efterkrigsperioden av den svenska utrikesrepresentationen, vilken i dag omfattar
72 lönade utlandsmyndigheter, vartill bör läggas 23 olönade konsulat,
vid vilka lönad personal är placerad. Såsom UD-utredningen påvisat är vid
ett antal av dessa myndigheter personalbesättningen så begränsad, att vid
sjukdom eller annat förfall för chefen verksamheten eller viktiga delar därav
riskerar att lamslås. Jag ansluter mig till vad utredningen uttalat om nödvändigheten
att i regel mer än en diplomatisk tjänsteman är stationerad vid
varje beskickning, där chefen är ackrediterad även i andra länder.
Sveriges mer än 500 olönade konsulat i utlandet har under senare år kommit
att anförtros alltmera betydelsefulla arbetsuppgifter, i första hand avseende
sjöfarten men även för tillvaratagande av andra svenska intressen. I
många fall utför dessa konsuler, vilka som regel inte erhåller annan ersättning
än som motsvarar deras direkta omkostnader, ett mycket hängivet
arbete för Sverige. UD-utredningen har pekat på möjligheten att i ökad om
2
Bihanq till riksdagens protokoll i963. 6 samt. Nr J25
18
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
fattning engagera olönade konsuler för kommersiella uppgifter liksom för
upplysningsverksamhet. Jag anser dessa överväganden förtjäna uppmärksamhet,
i synnerhet då det gäller möjligheten att mera aktivt utnyttja de
konsuler som är svenskar eller på annat sätt har närmare anknvtning till
Sverige. För att intressera och informera de olönade konsulerna finner jag
den i vissa länder redan tillämpade ordningen med regelbundet återkommande
konsulskonferenser väl lämpad att mera allmänt genomföras.
Till utredningens uttalanden om behovet av nya lönade utlandsmyndigheter
kan jag i allt väsentligt ansluta mig. I Afrika har tillkomsten av ett
stort antal nya nationer redan medfört behov under senare år av vissa nya
myndigheter. Genom beslut av 1961 års riksdag har beskickningar upprättats
i Lagos och Monrovia. Med stöd av det av samma års riksdag lämnade
bemyndigandet har, sedan diplomatiska förbindelser med Kongo-republiken
etablerats under 1962, en självständig beskickning upprättats även i Léopoldville
under ledning av ett beskickningsråd med sändebuds ställning. I
Nairobi har med stöd av bemyndigande av 1962 års riksdag ett lönat generalkonsulat
upprättats under ledning av en konsul med generalkonsuls ställning.
Även utvecklingen i Nordafrika har medfört behov av lönad representation
och innevarande års riksdag har tidigare godkänt förslag om två nya
beskickningar med ämbetsområden omfattande det ena Tunisien och Libyen
och det andra Algeriet. Behovet av ytterligare en beskickning i Västafrika,
som av utredningen föreslås förlagd till Abidjan eller Accra, har
vitsordats av remissorganen, önskvärdheten av en sådan förstärkning anmäldes
redan i statsverkspropositionen till 1961 års riksdag. I valet mellan
de två föreslagna platserna vill jag — med hänsyn bl. a. till att Sverige f. n.
inte har diplomatisk personal stationerad inom någon av de franskspråkiga
republikerna i Västafrika — förorda Abidjan som stationeringsort för den
nya beskickningen. Beskickningens ämbetsområde torde förutom republiken
Elfenbenskusten böra omfatta republikerna Mali, Niger, Togo och övre
Volta, där Sverige f. n. helt saknar representation.
Flera remissorgan har i sina yttranden framhållit, att behov av ytterligare
utbyggnad av representationen i Afrika troligen kan komma att aktualiseras
inom en nära framtid, varvid särskilt anförts Tanganvika, där det med
hänsyn till bl. a. Sveriges deltagande i den nordiska biståndsinsatsen skulle
vara av väsentlig betydelse att ha tillgång till en lönad representation. Det
må härvid påpekas, att Sverige åtagit sig att tills vidare administrera denna
biståndsinsats. Med hänsyn även till de svenska intressena av ekonomisk art,
den omfattande missionsverksamheten och värdet av direkta informationslcontakter
mellan Sverige och Tanganyika föreslår jag, att redan nu beslut
fattas om upprättande av en beskickning i Dar-es-Salaam under ledning även
lönad tjänsteman såsom t.f. chargé d’affaires. Så snart Kenya uppnått
självständighet och Sveriges generalkonsulat i Nairobi kunnat omvandlas
till beskickning bör tjänstemannen i Dar-es-Salaam underställas sändebudet
där. Utredningen har erinrat om att behov av förstärkt representation
kan komma att uppstå även i Rhodesia och Nyasaland. Jag anser mig dock
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
19
f. n. böra begränsa förslagen om upprättande av lönade representationer i
Afrika till vad jag redan anfört.
I Latinamerika har utredningen dels förordat att — i enlighet med översynens
förslag beträffande representationen i Ecuador — en lönad tjänsteman
placeras i Quito såsom t.f. chargé d’affaires, underställd sändebudet
i Bogotå, dels föreslagit att ett lönat konsulat upprättas i Säo Paulo. Chefen
för konsulatet borde, i samband med att beskickningen i Rio de Janeiro
sedermera flyttas till den nya huvudstaden Brasilia, även anmälas som handelsråd
vid beskickningen. Jag ansluter mig till vad utredningen anfört och
föreslår inrättande dels av en fast beskickning i Quito, underställd beskickningen
i Bogotå, dels av en lönad konsulär myndighet i Säo Paulo, som bör
vara generalkonsulat.
I översynen har närmare redovisats olika skäl för upprättande av en beskickning
i Centralamerika, lämpligen förlagd till Guatemala, med verksamhetsområde
omfattande samtliga centralamerikanska republiker med undantag
av Mexico och Panamå. Utredningen har förklarat sig ha funnit
översynens argumentering väl underbyggd och har därför intet att erinra
mot upprättande av en sådan beskickning. Det har dock förefallit utredningen
naturligt, att man innan en ny myndighet upprättas avvaktar närmare
erfarenheter av den i Guatemala placerade handelssekreterarens verksamhet.
Handelssekreteraren har sedermera med ledning av vunna erfarenheter
förklarat det angeläget, att Sverige —- i likhet med flertalet övriga
västeuropeiska länder — snarast upprättar en beskickning i Guatemala, som
i nuvarande ekonomiska läge, kännetecknat av en inom Centralamerika långt
framskriden integration, skall tillvarata de svenska intressena av bl. a.
ekonomisk och kommersiell art. Med hänsyn till föreliggande behov av en
lönad myndighet i Centralamerika anser jag mig nu böra föreslå upprättande
av en självständig beskickning i Guatemala. — I fråga om Sveriges representation
på Cuba, som tillhör beskickningens i Caracas ämbetsområde, har
utredningen inte funnit att de svensk-kubanska förbindelserna f. n. är av
sådan omfattning, att en självständig myndighet i Havana är motiverad.
F. n. tjänstgör en lönad kanslist vid det olönade konsulatet i Havana. I
likhet med utredningen finner jag det inte påkallat att nu föreslå upprättande
av en självständig lönad myndighet på Cuba.
Till vad utredningen anfört rörande behovet av förstärkt representation
i Asien kan jag i allt väsentligt ansluta mig. Någon ny beskickning inom
detta område föreslår jag sålunda inte f. n. En intensifiering av den svenska
exportverksamheten på vissa asiatiska marknader bör dock stödjas genom
förstärkning av den kommersiella representationen.
Jag har inledningsvis omnämnt den under 1962 avslutade nordiska samarbetsöverenskommelsen.
I anslutning härtill vill jag även erinra om det
samråd, som äger rum mellan cheferna för de administrativa avdelningarna
inom de nordiska ländernas utrikesdepartement, i syfte att bl. a. tillvarata
möjligheterna till ett samarbete på regional basis mellan de nordiska ländernas
utlandsmyndigheter.
20
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
Utredningen har framlagt vissa förslag rörande ändrad status för redan
existerande lönade utlandsmyndigheter. Jag delar utredningens uppfattning,
att beskickningen i Bagdad, som f. n. är underställd sändebudet i Teheran,
bör bli självständig. Mot förslaget att Sveriges två delegationer i Geneve,
den ena representerande Sverige vid FN:s Europakontor och den andra
vid EFTA, omedelbart bör sammanslås har ett par remissorgan anfört betänkligheter
med hänsyn till det aktuella läget i den europeiska integrationsfrågan.
Då emellertid även cheferna för de två delegationerna förklarat
sig inte ha någon erinran mot en sammanslagning, under förutsättning
bl. a. att frågan om ytterligare eventuellt erforderlig förstärkning av personaluppsättningen
ägnas fortlöpande uppmärksamhet, ansluter jag mig till
förslaget härom.
I detta sammanhang vill jag anmäla frågan om ändrad status för vissa
konsulat. Det olönade generalkonsulatet i Genua har sedan 1956 letts av
en utsänd tjänsteman i rådsgraden med generalkonsuls ställning. Innehavaren
av denna lönade befattning har under 1962 placerats i Milano, där
det olönade konsulatet i samband därmed förändrades till generalkonsulat,
med uppgift att jämväl vara chef för generalkonsulatet i Genua, där
det omedelbara ansvaret åvilar en lönad förste kanslist såsom vicekonsul.
Ifrågavarande två generalkonsulat torde fr. o. m. nästa budgetår böra
uppföras som lönade myndigheter. I Istanbul finns sedan 1942 ett olönat
generalkonsulat, vilket förestås av en lönad konsul med generalkonsuls
ställning. Vid generalkonsulatet tjänstgör tillika en lönad kanslist med förordnande
som vicekonsul. Även detta generalkonsulat torde från samma
tidpunkt böra uppföras som lönad myndighet. Dessa förändringar är av
formell natur. Slutligen torde det lönade konsulatet i Minneapolis, som förestås
av en lönad konsul med generalkonsuls ställning, samt konsulatet i
Houston, vars chef av utredningen föreslagits erhålla placering i B 1, böra
förändras till lönade generalkonsulat.
Den kommersiella utrikesrepresentationen har av utredningen utförligt
behandlats. Jag ansluter mig till vad utredningen med instämmande av remissorganen
anfört, att den utrikeshandelsfrämjande verksamheten bör ingå
såsom en naturlig del av utlandsmyndigheternas arbete. Även det utpräglat
kommersiella arbetet torde i betydande utsträckning liksom hittills få
utföras av dessa myndigheter. Om möjligheterna att i högre grad än hittills
utnyttja de olönade konsulaten för vissa kommersiella uppgifter har jag tidigare
uttalat mig. Till utredningens uttalanden om lämpligheten att i ökad
omfattning använda lönade kanslister för kommersiella arbetsuppgifter ansluter
jag mig. Hittills vunna erfarenheter visar, att väl kvalificerade kanslister
är fullt kompetenta att på ett tillfredsställande sätt självständigt ansvara
för uppgifter av detta slag. En högre lönegradsplacering för vissa kanslisttjänster
bör kunna införas och vissa av de högre tjänsterna reserveras för
kanslister med kommersiella arbetsuppgifter. Mot utredningens uttalanden
angående arbetsfördelningen mellan handelskanslister och handelssekreterare
bär jag inte någon erinran. I likhet med utredningen anser jag att ett
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963 21
mera omedelbart behov av kommersiell representation föreligger bl. a. i
Bombay, Kuala Lumpur och Manila. Detta behov bör delvis tillgodoses genom
inrättande av nya kanslisttjänster.
Behovet av en förstärkning av den svenska upplysningsverksamheten i
utlandet har jag närmare uttalat mig om i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag. Jag framhöll därvid bl. a. betydelsen både för vårt lands
anseende och dess välstånd av en väl avvägd och effektiv upplysningsverksamhet
i utlandet. Jag erinrade även om att en särskild rådgivare förordnats
att stå till regeringens förfogande i frågor rörande svensk upplysningsverksamhet
i utlandet med uppgift bl. a. att i samråd med upplysningsberedningen
samordna och på längre sikt planlägga denna verksamhet.
Utredningen har uttalat, att upplysningsverksamheten kan väntas komma
att ta en växande del av utrikesförvaltningens resurser i anspråk och
föreslagit, att personal i kanslistkarriären i större utsträckning än vad nu
sker anförtros informationsuppgifter vid utlandsmyndigheterna. Jag finner
det önskvärt, att alla befattningshavare inom utrikesförvaltningen äger
viss förtrogenhet med upplysningsfrågor, vilket bör beaktas vid planläggningen
av den utvidgade utbildningsverksamhet, som jag i likhet med utredningen
anser bör genomföras. Några förslag om nya tjänster för upplysningsverksamheten
vid utlandsmyndigheterna har inte framlagts av utredningen.
Ehuru jag med hänsyn till den tidigare nämnda pågående planläggningen
av denna verksamhet inte f. n. är beredd ta närmare ställning till de
av vissa remissorgan framförda önskemålen om inrättande av ett väsentligt
utökat antal nya press- och kulturattachétjänster, anser jag mig dock redan
nu böra föreslå, att beslut fattas om inrättandet av en tjänst som pressattaché
i New York, vars innehavare i första hand bör få till uppgift att ansvara
för informations- och pressfrågor vid FN-representationen.
Upplysningsarbetets tilltagande omfattning vid beskickningen i Washington,
inte minst inom det kulturella området, har medfört behov av en kvalificerad
tjänsteman för kulturfrågor. Med hänsyn till pågående förberedelser
för den intensifierade upplysningsaktion i Amerikas Förenta Stater,
för vilken anslag beviljats av 1962 ars riksdag, har det bedömts erforderligt
att inom ramen för tillgängliga anslag redan anställa en tjänsteman för
denna uppgift. Jag föreslår, att en ny tjänst som kulturattaché inrättas med
placering i samma lönegrad som för pressattachéer.
I likhet med utredningen anser jag, att behovet av specialattachéer vid utlandsmyndigheterna
får prövas i annat sammanhang.»
22
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
Utrikesförvaltningens personalbehov, lönegrads- och befordringsfrågor
Allmänna synpunkter pa personalbehovet — Särskilda lönegrads frågor
Beträffande allmänna synpunkter på personalbehovet har UD-utredningen
framhållit följande.
En allmän bedömning av utrikesförvaltningens personalbehov ger enligt
UD-utredningen vid handen, att utrikesdepartementet under en följd av år
nödgats arbeta med en i stort sett oförändrad personalstyrka. Sedan 1949
har utrikesrepresentationen tillförts ett tjugotal nya myndigheter, medan
antalet diplomatiska tjänstemän i departementet under samma tid ökat med
endast två. Personalbeståndets eftersläpning inom departementet är så stor,
att man enligt utredningens mening kan ställa frågan om inte denna utveckling
menligt inverkat på departementets effektivitet. I detta sammanhang erinras
om Kungl. Maj :ts befogenhet att inom ramen för gällande organisation
llytta befattningar mellan departementet och utlandsmyndigheterna. Erfarenheten
har enligt utredningen visat, att fördelningen av personalresurserna
tenderat att utfalla till utlandsmyndigheternas förmån.
Utredningen har funnit det angeläget att man vid en fortlöpande bedömning
av utrikesförvaltningens personalbehov uppmärksammar, att en utvidgning
eller förstärkning av utrikesrepresentationen som regel medför en
efter hand alltmera märkbar ökning av arbetsvolymen inom hemmaorganisationen.
Enär denna ökning endast undantagsvis torde vara direkt hänförlig
till någon särskild avdelning inom departementet, bör hela detta spörsmål
enligt utredningen tid efter annan omprövas med hänsyn till departementets
samlade arbetsbelastning.
Enligt utredningens uppfattning är det i hög grad önskvärt, att alla tillfällen
tillvaratas att skapa lämpliga former för tjänsteavlösning på olika
poster. Möjligheterna att sörja för i varje särskilt fall erforderlig parallelltjänstgöring
mellan nytillträdande och avgående befattningshavare bör enligt
utredningen ej få begränsas av personalbrist. Vidare bör personal kunna
disponeras för att undergå utbildning av olika slag. Med utbildning avses då
inte blott kursverksamhet utan även tjänstgöring inom eller utom utrikesförvaltningen
i utbildningssyfte, exempelvis inför placering på en ny post.
Utredningen har räknat med att i genomsnitt ett tiotal karriärtjänstemän och
fem eller sex kanslister samt ett antal aspiranter, som enligt ett i det följande
redovisat förslag förutses kombinera sin utbildning med viss tjänstgöring,
kommer att befinna sig under utbildning. Vid bedömningen av personalbehovet,
särskilt på rekryteringsstadiet, bör hänsyn vidare tas till att en viss avgång
av personal erfarenhetsmässigt sker genom att personer med den typ avutbildning
och praktik, som erbjudes inom utrikestjänsten, tas i anspråk
för tjänstgöring inom internationella organisationer eller uppdrag inom andra
delar av statsförvaltningen respektive övergår till annan verksamhet.
Departementschefen har härefter redogjort för UD-utredningens förslag
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
23
rörande särskilda lönegradsfrågor samt remissmyndigheternas yttranden
rörande såväl dessa lönegradsfrågor som utredningens allmänna synpunkter
på personalbehovet. Härutinnan hänvisas till s. 70—73 i propositionen.
Departementschefen bär för egen del anfört följande.
»Till utredningens, av åtskilliga remissinstanser understrukna allmänna
synpunkter på personalbehovet inom utrikesförvaltningen kan jag i allt väsentligt
ansluta mig.
Utredningens förslag beträffande sändebudens lönegradsplacering innebär
bl. a., att nuvarande praxis bör överges, enligt vilken tjänsteman i rådsgraden
förordnas att såsom chargé d’affaires med sändebuds ställning förestå
självständig beskickning. Jag delar denna uppfattning och föreslår, att sändebudstjänsterna
placeras i lägst B 2. I övrigt bör lönegradsserien omfatta
B 4 och B 6. Nuvarande sändebudstjänster i B 5 bör indras, när innehavare
erhåller tjänst i B 6 eller vakans uppkommer. I avvaktan härpå bör sändebudst
jänsterna i B 5 föras på övergångsstat och motsvarande sändebudstjänster
i lägre lönegrad hållas vakanta.
Generalkonsulstjänsterna är f. n. placerade i B 4. På motsvarande sätt
som nvss anfördes har tjänstemän i B 1 förordnats att med ställning som
generalkonsul tjänstgöra såsom chef för generalkonsulat. Jag förordar i
likhet med utredningen, att även detta provisorium upphör och att tjänst
som generalkonsul placeras i B 4, B 2 eller B 1. Som en följd härav bör
tjänstebenämningen generalkonsul förbehållas tjänsteman i lägst B 1, som
är chef för generalkonsulat. I enlighet med internationell praxis bör tjänstebenämningen
förste vicekonsul (A 23) utgå ur personalförteckningen och
ersättas med konsul.
Vad angår antalet chefstjänster och dessas fördelning på B 6 — 4 — 2
— 1 ansluter jag mig till utredningens förslag.
Utredningens förslag till lönegradsplacering av rådstjänsterna utomlands
— normalt Bl — innebär i förhållande till nuläget ej annan ändring än att
en rådstjänst vid beskickningen i Washington och en vid FN-representationen
i New York placeras i B 2 med hänsyn till bl. a. önskvärdheten av att
kunna besätta dessa båda befattningar med tjänstemän i sändebudsgrad. Jag
anser mig böra godta detta förslag.
Liksom hittills bör tjänsteman i förste sekreterargraden kunna erhålla
ställning såsom råd. Jag delar emellertid utredningens uppfattning att en
sådan anordning ej bör föranleda, att tjänstemannen erhåller andra löneförmåner
än som eljest skulle tillkomma honom.
Enligt bemyndigande av 1952 års riksdag äger Kungl. Maj :t befogenhet att
inom ramen för gällande organisation flytta befattningar inom utrikesförvaltningen
och att bland antalet tillgängliga sändebudsbefattningar i varje
lönegrad bestämma, vilken lönegrad en beskickningschef skall tillhöra. Utredningen
uttalar, att stationschefstjänsternas fördelning på lönegrader i
princip bör baseras på de olika myndigheternas betydelse och det med chefsposten
i varje särskilt fall förenade ansvaret samt att den av utredningen
föreslagna fördelningen av rådstjänsterna på olika utlandsmyndigheter ej
24
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
utan särskild anledning bör frångås. Mot vad utredningen sålunda uttalat
såsom princip finner jag i och för sig ej anledning till erinran. En fullständig
redovisning för stationschefernas fördelning på lönegrader och för dispositionen
av rådstjänsterna bör årligen lämnas till riksdagens vederbörande
utskott.
Såsom framhållits av utredningen och vid remissbehandlingen understrukits
av hl. a. industriförbundet och vissa utlandsmyndigheter visar emellertid
erfarenheten, att det av praktiska och personalpolitiska skäl ej alltid är
möjligt att disponera chefspersonalen enligt nyssnämnda princip. Jag förordar
därför i likhet med utredningen, att bemyndigande utverkas för Kungl.
Maj.t att temporärt utöka antalet tjänster i B 6, därest det i statsnyttans intresse
skulle visa sig nödvändigt att flytta beskickningschef i denna lönegrad
till tjänst i lägre lönegrad — något som endast bör ske i synnerliga undantagsfall
och föregås av gemensam beredning mellan cheferna för utrikes-,
finans- och civildepartementen. Den chefspost i B 6, från vilken förflyttning
sker, bör salunda fa återbesättas i samma lönegrad. Även när innehavare
av chefspost i B 4 i statsnyttans intresse måste tas i anspråk på tjänst
i lägre lönegrad förutsätter jag i likhet med utredningen, att tjänstemannen
får behålla sin lönegradsplacering (B 4). Antalet tjänster i B 4 bör emellertid
härvid ej ökas. Den av riksdagen 1952 medgivna förflyttningsrätten
måste finnas kvar, vilket även utredningen har utgått ifrån.
Vad angår lönegradsplaceringen av högre tjänster i utrikesdepartementet
har jag ej funnit anledning till erinran mot UD-utredningens förslag. Jag
förordar sålunda, att en tjänst såsom biträdande kabinettssekreterare i B 5
iniättas, varvid nuvarande förordnande för en tjänsteman i departementet
att såsom biträdande kabinettssekreterare i B 5 bestrida vissa på kabinettsseki
eteraren ankommande göromål bör upphöra. Cheferna för politiska avdelningen,
rättsavdelningen och handelsavdelningen bör såsom f. n. vara
placerade i B 4, dock att nuvarande chefen för rättsavdelningen skall vara
placerad i B 5. Nuvarande system, enligt vilket biträdande avdelningschef
åtnjuter samma lön som avdelningschef, bör upphöra. Jag föreslår i likhet
med utredningen, att tjänst som biträdande avdelningschef i B 2 inrättas
vid politiska avdelningen, rättsavdelningen och handelsavdelningen. Förordnandena
för nuvarande biträdande avdelningschefer bör dock gälla, så länge
de kvarstår i sina befattningar. Vad gäller rättsavdelningen bör biträdande
avdelningschef äga åtnjuta lön enligt B 4, så länge avdelningens nuvarande
chef innehar sin tjänst. Någon förändring av biträdande avdelningschefs titel
eller ställning i organisationen bör ej ske. Till samma lönegrad (B 2) bör i
enlighet med UD-utredningens förslag hänföras chefen för protokollet, chefen
för pressbyrån och chefen för sektionen för internationella biståndsärenden.
UD-utredningen har föreslagit, att cheferna för ett antal smärre arbetsenheter
med hänsyn till arbetsuppgifternas art samt graden av självständighet
och ansvar placeras i A 27 och att för detta ändamål ett antal byrådirek
-
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 11)63
25
törstjänster i denna lönegrad inrättas i departementet. Tjänsterna har föreslagits
konstruerade såsom tillsvidare-förordnande (lönegradsbeteckning
År) som inte följer tjänstemännen vid utlandsplacering. Jag biträder detta
förslag men vill förorda att tjänsterna uppföres såsom Ao- eller Ar-tjänster.»
Utrikesdepartementets och utrikesreprcsentationens personalbehov
Departementschefen har på s. 76—78 i propositionen redogjort för UDutredningens
och administrationsutredningens förslag under förevarande
avsnitt och därefter anfört följande.
»I det föregående har jag i fråga om vissa av UD-utredningens förslag beträffande
utrikesdepartementet redan angivit mina ställningstaganden och
framlagt förslag om organisatoriska förändringar och om vissa högre tjänster.
Angående övriga av UD-utredningen framlagda förslag om personalförstärkning
m. m. i departementet vill jag anföra följande.
Jag finner det välmotiverat att tillföra politiska avdelningen en ny byrådirektörstjänst
A 27 för sammanställningar av informationsmaterial och
för viktigare redaktionella uppgifter, däribland färdigställande av årsböckerna
för FN:s generalförsamling. Inrättande av en byrådirektörstjänst för
ärenden rörande vetenskaplig och teknisk forskning samt internationella
atomfrågor är jag inte beredd att föreslå.
Med anledning av de självständiga och ansvarsfulla arbetsuppgifter som
åvilar cheferna för konsulära byråns tre sektioner för arvs-, sociala och sjöfartsärenden,
bör tre tjänster som förste sekreterare i A 23 uppflyttas till
byrådirektörstjänster i A 27. Den försöksvisa överflyttningen av viss del av
kravverksamheten i bidragsärenden till ekonomibyrån medför en minskning
med en kanslist samt omflyttning till sistnämnda byrå av fem biträden. Inom
rättsavdelningens juridiska byrå torde en amanuenstjänst höjas till en tjänst
som förste byråsekreterare i A 23.
Vad gäller handelsavdelningen har arbetsuppgifterna ökat i en sådan omfattning
att där erfordras viss förstärkning av kvalificerade tjänstemän. Jag
är emellertid inte beredd att, såsom UD-utredningen föreslagit, förorda inrättande
av två byrådirektörstjänster i A 27 för energi- respektive jordbruksfrågor
utan vill begränsa mig till att föreslå inrättande av två nya förste
sekreterareänster i A 23, vilka emellertid inte bör bindas vid vissa speciella
arbetsområden utan bör kunna disponeras efter vad arbetsläget vid varje
tidpunkt kräver.
Liksom utredningen förordar jag att en befattning som förste sekreterare
i A 23 vid protokollet utbytes mot en byrådirektörst jänst i A 27. Samtidigt
torde en vid protokollet placerad amanuenstjänst böra höjas till en förste
byråsekreterartjänst i A 23.
Vid pressbyrån föreslår jag dels att en tjänst som förste sekreterare i A 23
vid allmänna sektionen uppflyttas till en byrådirektörsbefattning i A 27,
dels att tjänsten som pressombudsman i A 23 placeras i A 27. Av nuva
-
26
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
rande redaktörstjänster torde en i A 21 höjas till A 23 och två i A 15 till
A 17. En ny redaktörstjänst i A 19 torde inrättas.
Den av 1962 års riksdag (III ht s. 7) beviljade extra byråchefstjänsten vid
sektionen för internationella biståndsärenden bör extraordinariesättas.
Jag har ingen erinran mot UD-utredningens förslag att två på departementets
personalförteckning uppförda ordinarietjänster som sekreterare, beskickningssekreterare
eller vicekonsuler i A 19 utbytes mot två tjänster i
reglerad befordringsgång.
Till administrationsutredningens förslag om organisation av den administrativa
verksamheten vid departementet har jag förut tagit ställning. Jag
har sålunda i huvudsak förordat förslagens genomförande såväl i fråga om
den administrativa ledningen som beträffande de administrativa enheternas
ställning och sammansättning. Beträffande den personal som här erfordras
ansluter jag mig nära till utredningens förslag. Av mig förordad personaluppsättning
vid den administrativa avdelningen framgår av följande tablå
(s. 80)1, som upptar samtliga befattningshavare jämte lönegrader.
Tjänsten som chef för administrativa avdelningen föreslår jag placerad i
B 5. Inspektörstjänsten bör sättas i B 4. Båda tjänsterna bör uppföras såsom
Bo- eller Br-tjänster.
Personalbyråns chef bör inneha en tjänst i B 2, enär han bl. a. avses fungera
som ställföreträdare för avdelningschefen. Den av mig förordade personaluppsättningen
för personalbyrån ansluter sig i huvudsak till administrationsutredningens
förslag, dock att den förste sekreterare i A 23, som skall
svara för samrådet med byggnadsstyrelsen, placeras här och inte på ekonomibyrån
såsom administrationsutredningen förordat.
I fråga om ekonomibyrån har följande ändringar företagits i förhållande
till administrationsutredningens förslag. Chefen för byrån placeras i B 1.
Vid nästkommande skifte på denna befattning bör en kanslirådstjänst utbytas
mot en byråchefstjänst. Tjänsterna avsedda för författningsexpeditionen
överflyttas till rättsavdelningen. Rationaliseringsgruppen ingår inte i
budgetsektionen utan bildar inom ekonomibyrån en egen sektion. Denna
bör förestås av en tjänsteman i byrådirektörsgrad. Jag föreslår att härför
inrättas en tjänst i A 25. Handhavandet av departementets materielförråd
avses överflyttas till generalpoststyrelsen först den 1 juli 1964. Under tiden
bör förrådets biträdespersonal kvarbli i departementet och här avsedda
tjänster upptas under rationaliseringsgruppen. En kansliskrivartjänst i
All, som enligt utredningen skulle inrättas för granskning av utlandsmyndigheternas
fastighetsredovisningar, utgår ur organisationsplanen, enär dessa
granskningsuppgifter t. v. skall kvarligga hos byggnadsstyrelsen.
Den av mig föreslagna personaluppsättningen för lönebyrån skiljer sig
från utredningens förslag blott på en punkt, nämligen i fråga om sektionen
lör resor och flyttningar. Eftersom flyttningsverksamheten inte överföres till
annan myndighet och då arbetsuppgifterna tilltagit i omfattning föreslår jag
'' Ej här medtagen.
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
27
att sektionen, utöver vad utredningen förordat, tillföres en amanuenstjänst
och en kontorsskrivartjänst i A 13.
Beträffande arkivet föreslår jag i likhet med administrationsutredningen,
att chefstjänsten höjes från B 1 till B 2 liksom övriga självständiga byråchefstjänster
inom departementet. Jag har ingen invändning mot utredningens
förslag att departementets två översättare, som för närvarande tjänstgör
inom personalavdelningen, överföres till arkivet. Tjänsterna, som är placerade
i A 23, torde höjas till A 25. En ordinarie tjänst som förste byråinspektör
i A 23 bör utbytas mot en ordinarie byrådirektör stjänst i A 25. Nuvarande
tjänst som regeringskurir i A 13 torde höjas till A 19. Vidare föreslår
jag inrättande av en befattning som radiotekniker med arvode motsvarande
lön i A 17 samt av en kansliskrivartjänst i A 11 avsedd för chiffrör.
Slutligen torde en tjänst som byråchef i B 1 för säkerhetsfrågor böra inrättas.
Jag har tidigare anmält behovet av fem nya lönade utlandsmyndigheter,
nämligen två självständiga beskickningar i Abidjan och Guatemala, ett generalkonsulat
i Säo Paulo samt två beskickningar i Dar-es-Salaam och Quito,
underställda andra myndigheter. I fråga om chefstjänster för dessa torde inrättas
dels två sändebudstjänster i B 2, dels en generalkonsulstjänst i B 1,
dels ock två förste sekreterartjänster i A 23. Därjämte bör medel anvisas för
anställande av kanslister samt av utsänd och lokalrekryterad personal för
skriv- och allmänna administrativa göromål, till vilka frågor jag återkommer
i det följande. Tidigare har jag anslutit mig till UD-utredningens förslag om
ändrad status för beskickningen i Bagdad. Denna förändring medför behov
av en sändebudstjänst i B 2 i utbyte mot en förste sekreterartjänst i A 23.
Det av mig ävenledes biträdda förslaget om sammanslagning av de två delegationerna
i Geneve påkallar inrättande av en sändebudstjänst i B 4 i utbyte
mot en av de där f. n. placerade två tjänsterna i B 1.
Utredningen har vad gäller antalet rådstjänster vid utlandsmyndigheterna
föreslagit en ökning från nuvarande åtta till 18. Enligt utredningens uppfattning
skulle rådstjänster kunna vara motiverade även vid beskickningarna
i Bryssel, Haag och Tokio. Jag ansluter mig till sistnämnda uppfattning men
vill dock begränsa mig till att — utöver de av utredningen föreslagna — f. n.
föreslå endast ytterligare en rådstjänst, placerad vid beskickningen i Tokio,
där arbetsuppgifterna till följd av Japans alltmera växande betydelse samt
det livliga varuutbytet och kontakterna på andra områden mellan Sverige
och Japan ställer stora krav på beskickningschefens närmaste man. Det
totala antalet rådstjänster inom utrikesrepresentationen, av vilka såsom tidigare
framhållits två borde placeras i B 2, bör således fastställas till 19. Vid
inrättande av de nya rådstjänsterna torde nio tjänster i A 23 indras.
Såsom tidigare framhållits föreligger behov av ytterligare diplomatisk
personal vid ett antal utlandsmyndigheter. UD-utrcdningen har i sina sammanställningar
över föreslagna personalförändringar vid utlandsmyndighe
-
28
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
terna upptagit tre nya förste sekreterareänster, av vilka två skulle placeras
i Nordamerika och en i Latinamerika. Jag ansluter mig härtill och föreslår
för detta ändamål inrättande av tre nya tjänster i A 23.
Jag har tidigare föreslagit inrättande av dels en ny tjänst som pressattaché
i New York, dels en tjänst som kulturattaché vid beskickningen i
Washington. Vissa remissorgan har framfört önskemål att ett antal pressattachétjänster
placeras i B 1 såsom pressråd. Med hänsyn till pågående
planläggning av upplysningsverksamheten i utlandet är jag inte beredd att
nu taga ställning härtill. Jag vill emellertid föreslå, att press- och kulturattachétjänsterna
placeras i A 25 i stället för nuvarande A 23. Samtidigt
torde tjänsten som biträdande pressattaché i A 19 uppflyttas till A 21.
Antalet tjänster som förste sekreterare, förste beskickningssekreterare och
förste vicekonsuler i utrikesförvaltningen uppgår innevarande budgetår till
89, därav 61 ordinarie, 19 extra ordinarie, två extra och sju dubblerade tjänster.
Framlagda förslag om inrättande av vissa sändebuds-, byråchefs- och byrådirektör
stjänster innebär, att 21 förste sekreterartjänster kan indras.
Å andra sidan framlägges förslag om inrättande av elva förste sekreterartjänster
för handelsavdelningen, förhandlingsgruppen, rapportsekretariatet
samt vissa utlandsmyndigheter.
För nästkommande budgetår bör sålunda antalet förste sekreterartjänster
i A 23 uppgå till sammanlagt (89— 21 + 11) 79. De nämnda dubbleringarna
kan därvid upphöra, extra tjänsterna indras och antalet extra ordinarie förste
sekreterartjänster minskas med en.
UD-utredningen har uttalat, att behovet av förstärkning av den diplomatiska
personalen — utöver de enskilda tjänster utredningen föreslagit -— bör
tillgodoses genom utökning av antalet tjänstemän i reglerad befordringsgång,
som innevarande budgetår uppgår till 61. Ifrågavarande behov har av utredningen
uppskattats till ett tiotal. Antalet bör enligt utredningen under de
närmaste åren ökas i den takt som arbetsvolymen och utbildningsbehovet
kräver. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning på denna punkt och
föreslår att för nästkommande budgetår medel beräknas för anställning
av ytterligare tre tjänstemän i reglerad befordringsgång. Vidare bör, som jag
tidigare anfört, nuvarande två ordinarie tjänster i A 19 indras och antalet
tjänster i reglerad befordringsgång i stället ökas med två. För budgetåret
1963/64 torde sålunda medel beräknas för (61 + 3 + 2) 66 tjänstemän i
reglerad befordringsgång.
I samband med redogörelsen för utrikesförvaltningens nuvarande organisation
har jag lämnat vissa uppgifter rörande antalet kanslister och placeringen
av dessa tjänstemän i olika lönegrader. Jag har tidigare anslutit mig
till utredningens uttalanden om lämpligheten att i ökad omfattning använda
kanslister för kommersiella arbetsuppgifter och förordat en högre lönegradsplacering
för vissa kanslisttjänster, av vilka en del borde reserveras för handelskanslister.
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
29
I proposition 1953: 165 anmälde chefen för civildepartementet en inom utrikesdepartementet
upprättad promemoria den 14 november 1952 med vissa
uppgifter angående bl. a. de på kanslisterna ankommande centrala arbetsuppgifterna.
De senaste årens förändringar av verksamheten inom utrikesförvaltningen
har medfört ökat ansvar även för tjänstemän inom kanslistkarriären.
Såsom tidigare nämnts tjänstgör kanslister numera bl. a. vid ett
20-tal olönade konsulat, där de ofta har att på eget ansvar handlägga alla förekommande
ärenden. Behovet av sådana självständiga kanslistbefattningar
fortsätter att växa. UD-utredningens uttalanden om möjligheten att placera
särskilt erfarna och skickliga kanslister såsom stationschefer, i första
hand vid myndigheter med övervägande sjöfartskonsulära uppgifter, har under
remissbehandlingen vunnit stor anslutning. Jag är i princip positivt inställd
till möjligheten att utnyttja kanslister för dylika uppgifter, i synnerhet
om detta vid en fortsatt utvidgning av utrikesförvaltningens arbetsvolym
skulle kunna medföra minskade anspråk på utökning av antalet diplomatiska
tjänstemän. F. n. är jag emellertid endast beredd föreslå inrättande
av ett antal kanslisttjänster i A 21, som bör användas för dels vissa av de
tidigare nämnda handelskanslisterna, dels kanslister i övrigt med särskilt
kvalificerade och ansvarsfulla arbetsuppgifter. Behovet av tjänster i nämnda
lönegrad, för vilka bör användas tjänstebenämningen vicekonsul, uppgår enligt
verkställd utredning f. n. till 15. Samtidigt bör en ökning ske av antalet
tjänster som förste kanslist i A 19 och kanslist i A 15 från nuvarande 31
till 40, respektive 31 till 35.
Frågan om det vid beaktande av utredningarnas förslag samt av andra orsaker
erforderliga antalet kanslisttjänster har varit föremål för beredning
inom utrikesdepartementet. En omedelbar nettoförstärkning med tio nya
tjänster är påkallad, nämligen från 123 till 133. Antalet tjänstemän inom den
för kanslister gällande reglerade befordringsgången kommer efter övriga
föreslagna förändringar att utgöra 43.
Förslaget avseende kanslisternas lönegradsplacering har varit föremål för
överläggningar med vederbörande personalorganisation, som förklarat sig
inte ha något att erinra emot detsamma.
De arbetsuppgifter som anförtros biträdena inom utrikesförvaltningen
avser för flertalet främst skriv- och arkivgöromål. Biträden i högre lönegrader
(A 11 och A 13) fyller i regel uppgifter av självständig art såsom föreståndare
för expeditioner och sekretariat eller som kassörer, räkenskapsförare
och utredare i arvsärenden. Inom upplysningsarbetet vid utlandsmyndigheterna
göres självständiga insatser av biträden.
Sammanlagt tjänstgör i utrikesförvaltningen 370 biträden med följande
fördelning: 9 kontorsskrivare i A 13, 51 kansliskrivare i A 11, 60 kontorister
i A 9, 142 kanslibiträden i A 7 och 108 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång.
För de föreslagna nya organisationsenheterna m. m. inom departementet
erfordras en tjänst i A 13, en i A 11, fem i A 9 och två i A 7 samt för de nya
30
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
utlandsmyndigheterna fem tjänster i A 9 och två i A 7. Detta gör sammanlagt
16 nya tjänster.
Behovet av biträdestjänster inom utrikesförvaltningen under nästa budgetår
uppgår således till (370 + 16) 386 tjänster. Dessa föreslås fördelade
på lönegrader enligt följande: 25 kontorsskrivare i A 13, 65 kansliskrivare i
A 11, 104 kontorister i A 9, 115 kanslibiträden i A 7 och 77 kontorsbiträden i
reglerad befordringsgång. I nämnda tjänster som kontorsskrivare ingår åtta
tjänster som pressassistenter, av vilka fyra avses tjänstgöra vid beskickningar
med pressattachéer och återstående fyra vid pressbyrån.
Överläggningar har ägt rum med vederbörande personalorganisation angående
respektive tjänsters lönegradsplacering. Mot de här framlagda förslagen
har organisationen förklarat sig inte ha något att erinra.
Beträffande expeditionsvaktstjänsternas lönegradsplacering föreslår jag,
att tre ordinarie tjänster som expeditionsvakt i A 7 uppflyttas till tjänster
som förste expeditionsvakt i A 9. Mot detta förslag har vederbörande personalorganisation
förklarat sig inte ha något att erinra. En utvidgning av departementets
lokaler beräknas komma till stånd inom kort. Med anledning
härav erfordras inrättande av två nya expeditionsvaktstjänster ävensom medel
för anställning av fyra kontorsbud. Slutligen erfordras inrättande av en
bilförartjänst i A 7.
De av mig i det föregående föreslagna personalförändringarna innebär,
att ny personalförteckning för utrikesförvaltningen bör fastställas i enlighet
med vad som framgår av bilaga 5. Vissa utbyten av tjänstebenämningar har
företagits bl. a. för att uppnå överensstämmelse med internationell praxis.
Vidare har för underlättande av personalredovisningen den ändringen gjorts
i förhållande till nuvarande personalförteckning att hittillsvarande fördelning
av tjänsterna på diplomatisk och konsulär personal, administrativ personal
och pressattachéer frångåtts och samtliga tjänster i stället sammanförts till
en förteckning, uppdelad på ordinarie tjänstemän, extra ordinarie tjänstemän
och tjänstemän å övergångsstat.»
Befordringsfrågor
Departementschefen har på s. 85—88 redogjort för UD-utredningens förslag
rörande befordringsfrågor samt remissmyndigheternas däröver avgivna
yttranden. För egen del har departementschefen i ämnet anfört följande.
»Den av utredningen presenterade bilden av befordringsläget inom utrikesförvaltningen
ger anledning för departementets personalledning att med
skärpt uppmärksamhet följa de därmed sammanhängande personalpolitiska
problemen.
Utredningen konstaterar, att den med utrikesförvaltningens expansion följande
förskjutningen av förhållandet mellan antalet chefstjänster och lägre
tjänster inte gör det möjligt att befordra alla tjänstemän till befattningar i
chefsgraderna. Ett betydande antal tjänstemän måste sålunda räkna med att
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
31
finna sin slutpost på rådsplanet eller lägre. Vidare framhåller utredningen,
att det under alla förhållanden torde komma att visa sig omöjligt att i den
med förflyttningsskyldighet förenade utrikestjänsten undantagslöst bibehålla
den diplomatiska personalen till gällande avgångsålder av 65—66 år.
I detta sammanhang har utredningen även framhållit, att den pågående utvidgningen
av utrikesrepresentationen till orter med klimatiskt eller annorledes
pressande tjänstgöringsförhållanden kan skapa särskilda problem, som
påverkar förflyttnings- och befordringsförhållandena.
Utan att framlägga några konkreta förslag har utredningen dryftat förutsättningarna
för att skilja befattningshavare, som ej före viss ålder befordrats
till rådspost eller högre, från den med förflyttningsskyldighet förenade
aktiva utrikestjänsten. Utredningen har därvid pekat på möjligheterna att
införa lägre avgångsålder än den nu gällande eller att tillskapa former för
övergång före avgångsålderns inträde från utlandstjänst till tjänst inom utrikesdepartementet
eller annan förvaltning. I ett särskilt yttrande har ledamoten
Boheman, likaledes utan att framställa något särskilt yrkande, ansett
det vara ingalunda orimligt, att avgångsåldern för sådana tjänstemän,
som ej befordrats till rådstjänst före ingången av 50 år, sättes till denna tidpunkt
och avgångsåldern för tjänsteman i B 1, som ej befordrats till B 2,
till 55 år.
Det är självfallet av stor vikt att befordringsförhållandena inom utrikesförvaltningen
gestaltas på ett sådant sätt, att utrikestjänstens effektivitet och
prestationsförmåga inte negativt påverkas därav. Samtidigt måste största
möjliga hänsyn tas till den enskilde tjänstemannens berättigade intressen.
Det är uppenbarligen för tidigt att i dagens läge ta slutlig ståndpunkt till
frågan hur hithörande problem skall angripas. Jag ansluter mig emellertid
till utredningens uppfattning, att berörda spörsmål bör upptas till
övervägande så snart tillräckliga erfarenheter vunnits av nu föreslagna förändringar
i förvaltningens organisation samt av det tilltänkta rekryteringssystemet.
»
Rekrytering och utbildning inom utrikesförvaltningen
Departementschefen har under förevarande avsnitt redogjort för UD-utredningens
förslag samt remissmyndigheternas yttranden. Härutinnan hänvisas
till s. 89—95 i propositionen. För egen del har departementschefen anfört
följande.
»Utredningen framhåller att utrikesförvaltningen redan i dag tillämpar ett
rekryteringsförfarande, som i fråga om noggrannhet och selektivitet knappast
behöver stå tillbaka för några motsvarande företeelser inom förvaltning
och näringsliv. Det oaktat konstaterar utredningen att de förändringar
i utrikesförvaltningens organisation, som den ansett sig böra förorda, kommer
att nödvändiggöra vissa reformer med avseende på utrikesförvaltningens
rekryterings- och utbildningsförhållanden.
Vad dagens diplomat behöver, säger utredningen, är inte blott vissa for
-
32
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
mella kunskaper, som i allmänhet kan inhämtas genom akademiska studier
av ett eller annat slag, utan även intresse för internationella frågor och en
för yrket väl lämpad läggning. Ett oeftergivligt krav säges även vara, att
vederbörande har aktuella kunskaper om Sverige och det svenska samhället
samt äger förutsättningar för att meddela dessa kunskaper till andra. Jag
ansluter mig till denna bedömning. De som verkar i svensk utrikestjänst
bör, såsom även utvecklats i industriförbundets yttrande, också vara så utvalda
och utbildade att de kan lära känna och förstå och till uppdragsgivarna
i hemlandet meddela sin kännedom om förhållandena i de länder där de
är satta att bevaka och främja Sveriges intressen.
Utrikesförvaltningens expansion i förening med en skärpt konkurrens på
arbetsmarknaden synes enligt utredningen tidvis ha skapat svårigheter, när
det gällt att vidmakthålla en någorlunda jämn tillströmning av kvalificerade
sökande till utrikestjänsten. Utredningen föreslår att rekryteringen av diplomatiska
tjänstemän till utrikesförvaltningen kombineras med utbildning
för annan tjänst med liknande verksamhet genom införande av eu lönad
aspirantutbildning om ca 2 1/2 år med bl. a. tjänstgöring i utrikesdepartementet,
vid utlandsmyndighet och i något fackdepartement. Såväl inom
vissa övriga delar av statsförvaltningen som inom organisations- och företagsvärlden
säges ett behov föreligga av tjänstemän med dels vana vid
internationellt arbete, dels utlandspraktik och språkkunskaper. Det föreslagna
utbildningssystemet medför enligt utredningen den fördelen att statsförvaltningen
liksom näringslivet får en bredare och kvalitativt förbättrad
rekryteringsbas för tjänstemän med internationellt betonade arbetsuppgifter.
Utrikesförvaltningen får vidare möjlighet att överblicka de närmaste
årens rekryteringsunderlag och kan därmed planera intagningen av nya
tjänstemän på längre sikt. Man torde slutligen kunna räkna med att flertalet
nyantagna tjänstemän vid sitt inträde i utrikesförvaltningen äger någon
erfarenhet av verksamheten inom statsförvaltningen i övrigt. På längre sikt
uppnår man även en förbättrad kontakt mellan å ena sidan utrikesförvaltningen
och å den andra övrig statsförvaltning samt näringslivet, dels emedan
erfarenhet av såväl utrikestjänst som övrig förvaltning kommer att återfinnas
hos ett större antal tjänstemän, dels även emedan de personliga kontakter,
som en gemensam utbildning leder till, äger sitt särskilda värde.
Med hänsyn till exempelvis behovet av tingsmeriterade jurister anser utredningen
att det nuvarande antagningsförfarandet bör, i varje fall t. v., tillämpas
parallellt med det nya systemet.
Det föreslagna aspirantsystemet har av flertalet remissorgan hälsats med
tillfredsställelse och förklarats vara ägnat att öka rekryteringsunderlaget till
utrikestjänsten. Jag finner förslaget intressant och värt att prövas. Med
hänsyn till att aspirantsystemet endast skisserats i stora drag och för sin
slutliga utformning uppenbarligen torde förutsätta relativt omfattande undersökningar
och förberedelser är jag inte beredd att nu ta slutlig ställning
till förslaget. Det är emellertid givet att systemets administration kommer
att kräva ökade personella resurser bl. a. vid de utlandsmyndigheter som
skall ha hand om utbildningen av aspiranter.
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
33
Under hänvisning till de synpunkter i frågan som från olika remissorgan
framförts rörande bl. a. aspirantprogrammets uppläggning och tidsschema
vill jag i likhet med utredningen föreslå, att den inom administrativa avdelningens
personalbyrå planerade utbildningssektionen erhåller i uppgift att i
samråd med personalutbildningsberedningen, som i sitt remissyttrande redan
framfört ingående synpunkter på programmet, liksom med andra intresserade
myndigheter närmare utreda frågan om inrättande av ett aspirantsystem
av angivet slag.
Beträffande det nuvarande antagningsförfarandet vill jag ansluta mig till
utredningens förslag att detta även i fortsättningen bör tillämpas parallellt
med det nya systemet, i varje fall tills sådana erfarenheter vunnits att det
blir möjligt att ånyo utforma enhetliga antagningsnormer. Det förefaller mig
naturligt att antagningskommissionens och den föreslagna utbildningsnämndens
sammansättning och verksamhet samordnas. Frågan härom får tas upp
till prövning, sedan beslut fattats om den lämpligaste formen för det nya
aspirantsystemet. I detta sammanhang vill jag erinra om det av LO framförda
önskemålet om representation från folkrörelsesidan vid antagningsförfarandet.
Till utredningens uttalande om behovet av vidareutbildning för mellangradstjänstemännen
och de högre tjänstemännen liksom av ökade utbildningsmöjligheter
för kanslister och biträdespersonal vill jag ansluta mig.
Det råder knappast något tvivel om att arbetet inom utrikesförvaltningen i
kanske högre grad än många andra uppgifter kräver aktuella och levande
samhällskunskaper över ganska vida fält. Utrikesförvaltningens tjänstemän
har inte samma möjligheter som specialisterna att i sitt dagliga arbete i detalj
följa utvecklingen inom den egna branschen eller vetenskapen. Deras arbetsuppgifter
spänner, liksom journalisternas, över alltför många områden;
å ena sidan krävs av dem mera sällan verkligt inträngande i ett specialämne,
å den andra är anspråken på allmän orientering höga. En gång förvärvade
kunskaper måste i likhet med förvärvade kontakter hållas ständigt levande.
Därtill måste nytt vetande inhämtas i takt med den utvidgning av allmänbildningsbegreppet,
som betingas av vetenskapens framsteg och samhällets
utveckling. Viss utbildningsverksamhet har under senare år anordnats
i departementets personalavdelnings regi med anlitande av donationsmedel.
Enstaka tjänstemän har kunnat beredas tillfälle alt övervara kurser
och i utbildningssyfte anordnade kongresser i utlandet. Dessutom har kollektiva
studieresor till svenska industrier anordnats. I likhet med flertalet
remissorgan finner jag det angeläget, att denna vidareutbildning av tjänstemännen
i framtiden sker efter fastare administrativa linjer, och föreslår att
den blivande utbildningssektionen inom den administrativa avdelningen får
till uppgift att utarbeta ett särskilt utbildningsprogram med beaktande av
de i utredningen och av remissorganen redovisade synpunkterna.
Utredningen har jämväl förordat, att möjlighet skapas att vidareutbilda
tjänstemännens hustrur genom viss kursverksamhet om Sverige och svenska
förhållanden samt genom stöd i någon form till språkutbildning. Jag fin
,
‘{ llihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt. Nr 125
34
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
ner även detta uppslag väl motiverat och föreslår, att frågan utredes i samband
med övriga utbildningsfrågor.
Jag förutser, att här avsedd utbildningsverksamhet kan påbörjas redan
under nästa budgetår.»
Avlöningssystemet för tjänstemän inom utrikesrepresentationen m. fl.
Under förevarande avsnitt erinrar departementschefen om att nu rådande
system för regleringen av utlandstjänstemännens löner ansetts otillfredsställande
och att — närmast i anslutning till ett uttalande av riksdagens år
1959 församlade revisorer — åt utrikesförvaltningens lönenämnd uppdragits
att verkställa en översyn av nämnda system. Lönenämnden har i särskilda
promemorior framlagt vissa förslag i ämnet. Beträffande detaljerna
härutinnan far utskottet hänvisa till s. 98—132 i statsrådsprotokollet.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
»Någon verklig omprövning från statsmakternas sida av utlandstjänstemännens
löneförhållanden har ej ägt rum sedan 1939. De av lönenämnden nu företagna
utredningarna finner jag innefatta ett värdefullt klarläggande av de
delvis svårbemästrade problem, som anmäler sig inom detta område. Jag anser
mig även i allt väsentligt böra tillstyrka genomförandet av lönenämndens
förslag, vilka i huvudsak tillstyrkts av remissmyndigheterna, och redovisar
i det följande min ståndpunkt till de olika frågorna.
Jag biträder lönenämndens mening att lönerna för tjänstemännen inom
utrikesrepresentationen måste vara behovsprövade bl. a. med hänsyn till den
kraftiga utgiftsökning för statsverket, som skulle följa, om lönerna fixerades
på en så hög nivå, att tjänstemännens civilstånd, barnantal o. s. v. inte behövde
beaktas. Vid nämnda förutsättning torde — vilket system för avvägningen
av lönerna som än väljes —- skönsmässiga bedömningar i olika hänseenden
ej kunna undvikas. Jag anser emellertid liksom nämnden, att utrymmet
för subjektivt färgade bedömningar vid löneawägningen kan begränsas
genom att vissa element — efter utbrytning ur lönerna — direktregleras
eller beaktas i särskild ordning.
Ett första steg i denna riktning togs genom den av fjolårets riksdag beslutade
direktregleringen av utlandstjänstemännens bostadskostnader. Även
de av Kungl. Maj :t 1962 fastställda riktlinjerna för reglering av tjänstemännens
telefonkostnader tillkom i detta syfte. De nu aktuella förslagen om utbrytning
ur lönerna av medel för representation, om anskaffning av tjänstebilar
och statsanställning av viss chaufförspersonal, om direktreglering av
vissa garagekostnader samt om ökade möjligheter att erhålla bidrag för resa
till Sverige för semester innebär ett fullföljande av denna tankegång. Jag
anser i likhet med nämnden, att det f. n. knappast är möjligt att gå längre
på denna väg. Lönenämnden bör därför nu få koncentrera sig på den återstående
etappen av löneöversynen, nämligen att på grundval av budgetuppgifter
från samtliga utlandstjänstemän närmare utforma systemet och av
-
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
35
väga lönerna samt uppta frågan om den tekniska regleringen till slutlig
prövning.
Lönenämndens principförslag beträffande avvägningen av de sammanlagda
förmånerna vid en befattning utomlands har godtagits av såväl riksrevisionsverket
som — efter överläggningar med företrädare för nämnden
statstjänstemännens huvudorganisationer. Jag förordar, att de av nämnden
föreslagna principerna för förmånsawägningen genomföres. Jag fäster då
bl. a. avseende vid att frågan om inverkan på utlandslönerna av generella
höjningar av löneplanslönerna kunnat bringas till en för statsverket och
personalorganisationerna godtagbar lösning. Den av nämnden förordade »i ullande»
omprövningen av den reala lönenivån på varje stationeringsort utomlands
under medverkan av den i det föregående nämnde inspektören, förslagsvis
i princip en gång vart femte år, bör komma till stånd. Härigenom
bör bl. a. vinnas att tjänstemännens arbete med upprättande av budgeter
kan i huvudsak begränsas till omprövningstillfällena. Samtidigt bör lönenämnden
genom inspektörens medverkan kunna erhålla ett tillförlitligare
underlag än f. n. för sin prövning.
Nämnden har ägnat frågan om utrikestjänstemännens barnkostnader ingående
uppmärksamhet. Jag finner nämndens förslag till uppdelning av nuvarande
bidrag i barnbidrag, utbildningsbidrag och barnresebidrag ändamålsenligt.
Ett genomförande av förslaget kommer att underlätta en tillfredsställande
avvägning av den s. k. nettolönen (lönekärnan) samt sätta
tjänstemännen i tillfälle att utan alltför stora ekonomiska uppoffringar möta
de merkostnader i förevarande hänseende, som är en följd av utlandsstationeringen.
De metoder nämnden förordat för vidmakthållande av de nya
barnbidragens realvärde finner jag mig kunna godta. Jag tillstyrker vidare,
att barnbidragen beräknas efter samma grunder för alla berörda tjänstemän
oavsett lönegrad.
Vad angår tjänstemännens kostnader för barnens utbildning anser jag
bl. a. med beaktande av att kostnaderna ofta är av helt annan storlek för utländsk
änstemännen än för hemmatjänstemännen att nämndens förslag
till ett mera rörligt system än det nuvarande för bidrag till barnens utbildning
förtjänar att genomföras. Även om barnen i första hand bör beredas
svensk fostran, förordar jag sålunda, att utländskänstemännen inom angiven
ram får viss frihet vid val av utbildningsform och efter prövning erhåller
bidrag till godkända utbildningskostnader inom det av nämnden föreslagna
maximibeloppet. Jag tillstyrker även förslaget, att utbildningsbidrag efter
prövning skall kunna utgå till och med utgången av det läsår, varunder
barn uppnår maximiåldern för rätt till barnbidrag, 19 år.
De föreslagna barnresebidragen syftar bl. a. till att bereda föraldrarna
möjlighet att utan alltför stora ekonomiska uppoffringar oavsett stationeringsortens
belägenhet sammanträffa med sina barn i vart fall en gang årligen.
Förslaget innebär all de på tjänstemännen belöpande »karensbeloppen»
om 550—1 000 kr. skall avskaffas. Jag finner mig kunna godta de föreslagna
riktlinjerna för beviljande av barnresebidrag och tillstyrker sålunda
att »karensbeloppen» borttages.
36
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
I fråga om bidrag för hemresa för semester innebär nämndens förslag
bl. a. att ersättning enligt huvudregeln skall kunna utgå vartannat år mot
f. n. vart tredje samt vid stationering i land med särskilt hälsovådligt klimat
årligen mot f. n. vartannat år. Årligt bidrag skall dessutom kunna utgå även
när synnerliga skäl eljest talar därför. I undantagsfall skall resebidrag kunna
beviljas även för en tjänare. Flera vägande skäl får anses tala för att bestämmelserna
om hemresebidrag nu revideras. Härvid träder enligt min mening
statsintresset i förgrunden. Främst med hänsyn härtill finner jag mig
kunna godta förslaget att även tjänstemän och deras familjer med stationering
inom Europa bör kunna erhålla resebidrag. Härigenom underlättas
den för utlandstjänstemännen nödvändiga kontakten med hemlandet. Även
strävandena att förebygga ohälsa bland tjänstemännen och deras familjer
liksom allmänt rekryteringsfrämjande och lönemässiga synpunkter förtjänar
beaktande. Jag förordar, att nämndens förslag i förevarande hänseende
genomföres med verkan fr. o. m. den 1 juli 1963.
Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om utbildningsbidrag samt
att meddela de föreskrifter, som kan finnas påkallade, t. ex. angående barnbidrag
för barn, om vilket tjänsteman ej har vårdnaden, eller om utbildningsbidrag,
då särskilda skäl talar härför. På chefen för utrikesdepartementet
bör ankomma att besluta om barnresebidrag och bidrag för hemresa
för semester.
I fråga om medel för representation, vilka vid nuvarande lönesystem inräknas
direkt i den av tjänstemannen disponerade lönesumman, innebär
lönenämndens förslag, att dylika medel skall utgå i form av särskilda representationsbidrag,
redovisade från ett för ändamålet särskilt anvisat obetecknat
anslag. Riksrevisionsverket har tillstyrkt förslaget samt understrukit
den av nämnden framförda uppfattningen, att medel för utgifter av omkostnadsnatur
inte bör inräknas i utlandstjänstemannens lön samt att denne
bör meddelas inom vilken ekonomisk ram representationen bör utövas.
Jag delar uppfattningen att det nuvarande systemet med i lönen inräknade
representationsmedel inte ger tjänstemannen erforderlig anvisning om
den avsedda omfattningen av den av honom i statens intresse bedrivna representationen.
Även hänsyn till det sammanlagda beloppet av de i utlandstjänstemännens
löner ingående medlen för representation — för budgetåret
1961/62 uppskattat till i runt tal 2,5 milj. kr. — talar enligt nämnden för
att utvecklingen av representationskostnaderna i stort närmare bör kunna
töljas. Jag biträder denna mening.
De av nämnden föreslagna riktlinjerna för regleringen av representationskostnaderna
syftar till att erhålla ett fastare lönesystem än f. n., som dock
medger hänsynstagande till de skiftande förhållandena på de olika stationenngsorterna
utomlands. Jag anser, att riktlinjerna i tillbörlig utsträckning
tillgodoser detta intresse.
För att möjliggöra en bättre överblick av representationskostnadernas
utveckling i stort och ett tillförlitligare underlag än nu för avvägning av
representationsbidragen i de enskilda fallen har lönenämnden föreslagit, att
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
37
utlandstjänstemännen skall vara skyldiga att föra vissa anteckningar om utövad
representation på för ändamålet tillhandahållna formulär. Vad nämnden
sålunda föreslagit har jag redan låtit genomföra. Det bör ankomma på
nämnden att bedöma i vad mån uppgifterna eller sammandrag av dem skall
insändas till nämnden. Liksom i fråga om den egentliga utlandslönen förordar
jag, att representationsbidragen fastställes för längre tid samt att de
blir föremål för »rullande» omprövning under medverkan av inspektör.
Jag tillstyrker sålunda, att nämndens förslag till riktlinjer för reglering
av representationskostnaderna godtas. Jag förutsätter, att genomförandet
skall kunna ske inom i huvudsak nuvarande kostnadsram. Det bör ankomma
på Kungl. Maj :t att fastställa representationsbidragen samt att meddela
de närmare föreskrifter, t. ex. angående avdrag vid frånvaro från stationeringsorten
och särskilda bidrag vid vikariat som stationschef, som må finnas
påkallade.
Lönenämnden förutsätter, att utgående prisutjämningstillägg (motsvarande)
och enligt Saar utgående särskilda förmåner skall anpassas med
hänsyn till de nya representationsbidragen. Nämnden förutskickar vidare,
att lönebehovet vid en viss befattning utomlands — efter direktreglering av
vissa utgifter samt utbrytningen av medel för representation ur lönerna —
undantagsvis kan komma att understiga den med befattningen förenade löneplanslönen.
Därest det i sådant fall vid den slutliga prövningen av de nya
utlandslönerna skulle visa sig, att rätt till både löneplanslön och bostadskostnadsersättning
skulle leda till uppenbar överkompensation, har nämnden
förutsatt att löneplanslönen eller bostadskostnadsersättningen — med
personalorganisationernas godkännande — skall kunna reduceras.
Såvitt gäller prisutjämningstillägg (motsvarande) äger Kungl. Maj :t i
fråga om diplomatisk och konsulär personal samt pressattachéer enligt gällande
föreskrifter meddela beslut om sådan anpassning, som nämnden förordat.
Angivna befogenhet tillkommer, när det gäller administrativ personal,
utrikesdepartementet. Såvitt gäller enligt Saar utgående förmåner ävensom
bostadskostnadsersättning torde det däremot vara erforderligt att inhämta
riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att minska förmånerna i
av nämnden angivna fall.
Lönenämnden har föreslagit, att statsverket skall överta ansvaret för anskaffning,
drift och underhåll av en tjänstebil (representationsbil) till varje
utlandsmyndighet, vars chef enligt nuvarande bestämmelser i Saar äger rätt
till särskilt bidrag för inköp av bil eller där behov av sådan tjänstebil eljest
prövas föreligga. Förslaget har tillstyrkts av riksrevisionsverket och det övervägande
antalet utlandsmyndigheter samt personalorganisationerna.
Med hänsyn till det kraftigt stigande behov av transportmedel, som präglat
utvecklingen under den tid det nuvarande systemet tillämpats, och till
de med detta system förenade olägenheterna och kostnaderna finner jag mig
böra biträda nämndens förslag. Jag tillstyrker sålunda, att det nuvarande
systemet från ingången av nästa budgetår successivt avvecklas under en
fyraårsperiod. Detta innebär att bidrag för inköp av bil inte skall utgå efter
38
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
den 30 juni 1963, ej heller ersättning för transport av bil annat än övergångsvis
enligt de riktlinjer, som nämnden angivit. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att meddela beslut i dylika övergångsfall. Av det sagda
följer att jag inte är beredd att biträda framförda önskemål om en utvidgning
av rätten till ersättning för transport av bil.
Av remissmyndigheterna har sändebudet i Washington ansett, att här
avsedda tjänstebilar i varje fall vid de större beskickningarna bör stå helt
till beskickningschefens och hans hustrus förfogande och sålunda ej, såsoin
lönenämnden förordat, få nyttjas av övrig beskickningspersonal eller av
gästande delegater. På denna punkt vill jag erinra om att nämndens förslag
går ut på att här avsedd tjänstebil företrädesvis skall nyttjas av utlandsmyndighetens
chef samt att denne skall äga bestämma, i vilken utsträckning
bilen får användas även av övriga befattningshavare. Jag finner
nämndens förslag innefatta möjligheter till ett rationellt utnyttjande av bilparken.
Därest det med hänsyn till stationschefens reguljära behov av transportmedel
i något fall inte skulle vara rationellt att tjänstebilen nyttjas även
av andra personer, torde det få ankomma på chefen för utrikesdepartementet
att i administrativ väg meddela erforderliga föreskrifter.
Nämndens förslag innebär, att bilarna skall få begagnas i friare former
än som är vanligt i fråga om tjänstebilar. Stationschefs resor med tjänstebilen
inom och utom stationeringsorten skall sålunda förutsättas vara tjänsteresor,
där resan ej uppenbart är av privat natur. Rätten för hans hustru
att nyttja tjänstebilen begränsas till resor »i tjänsten».
Av remissmyndigheterna har ett antal utlandsmyndigheter förordat en
ännu friare dispositionsrätt än den föreslagna. Jag anser emellertid, att lönenämndens
förslag tillgodoser rimliga anspråk från stationschefens och hans
hustrus sida på tillgång till en med hänsyn till deras ställning lämplig bil,
särskilt som chefstjänstemännens behov av bil för privat bruk beaktats i det
av mig förordade principförslaget till nytt lönesystem.
Nämndens förslag att staten skall avlöna chaufför, som företrädesvis skall
omhänderha tjänstebilar, innebär närmast en teknisk överflyttning av huvudmannaskapet
för sådan tjänare från den enskilde chefstjänstemannen
till staten. Genom statsanställningen säkcrställes i viss mån tillgången till
chaufför under vikariat för stationschef. Förslaget har under remissbehandlingen
ej föranlett någon erinran. Jag tillstyrker, att förslaget genomföres
successivt med början under nästkommande budgetår. I likhet med
lönenämnden förutsätter jag, att omläggningen endast i undantagsfall skall
föranleda nyanställning^gv chaufförspersonal, där det ej är fråga om nyupprättad
myndighet. *
Av i huvudsak teknisk natur är även lönenämndens förslag att i de fall,
då ett bilkostnadselement ingår i utlandslönen, garagekostnad skall prövas
och ersättas i den för tjänstemannens bostadskostnad stadgade ordningen
samt förslaget att ersättning för s. k. åkning i tjänsten inom stationeringsorten
skall »inbakas» i utlandslönerna. Jag tillstyrker, att den föreslagna
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
39
ordningen för regleringen av garagekostnaderna genomföres och ämnar,
därest riksdagen ej har något att erinra häremot, föreslå Ivungl. Maj:t att
reglera den s. k. åkningsersättningen på sätt nämnden förordat.
Jämväl den av lönenämnden föreslagna omläggningen av systemet för reglering
av försvarsattachés kostnader för bilresor inom stationeringsorten är i
huvudsak av teknisk art. Vidare innebär förslaget att biträdande försvarsattaché
i ersättningshänseende skall behandlas efter samma grunder som försvarsattaché
och därmed även i den för diplomatisk personal av mig förordade
ordningen. Ett genomförande av förslaget kräver ändring av 33 § B Saar.
Vad i promemorian om avlöningsystemet föreslås beträffande lönenämndens
ställning, befogenheter och sammansättning påkallar i och för sig inte
något riksdagens beslut. Med hänsyn till det löneprövande organets centrala
roll i lönesystemet anser jag mig emellertid böra anmäla, att jag delar uppfattningen
att nämndens ställning såsom berednings-, utrednings- och remissorgan
i ärenden angående utlandslöneförmåner skall lämnas orubbad.
Jag anser vidare, att nuvarande bemyndiganden vad gäller antalet sakkunniga
(f. n. högst nio, av vilka åtta tillkallats) ger tillräcklig möjlighet att
beakta behovet av lämplig representation i nämnden.
I enlighet med nämndens förslag ämnar jag underställa Kungl. Maj :t
frågan om befogenhet för nämnden att anförtro beredningen av olika frågor
åt av nämnden organiserade arbetsorgan även sedan löneöversynen avslutats.
På beredningsstadiet bör även personalorganisationernas berättigade
intresse att erhålla insyn i löneavvägningsarbetet tillgodoses. Det bör ankomma
på nämnden att närmare överväga formerna härför. Jag ämnar slutligen
utverka Kungl. Maj :ts bemyndigande att ställa erforderlig expertis
till nämndens förfogande.
Lönenämnden har uttalat, att riktlinjerna för systemet för avvägningen
av utlandslönerna — inklusive barnbidrag, utbildningsbidrag och bamresebidrag
— samt för regleringen av representationskostnaderna, garagekostnaderna
och den s. k. åkningsersättningen bör kunna tillämpas även på
vissa specialattachéer m. fl., nämligen försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer,
socialattachéer, lantbruksrepresentanter, statens fiskexportrepresentant,
handelssekreterare, den befattningshavare med handelssekreteraruppgifter,
som är placerad vid generalkonsulatet i Berlin, samt — vad
gäller lönesystemet — på Sveriges representant vid det i anslutning till den
internationella civila luftfartsorganisationen inrättade skandinaviska luftfartssekretariatet
i Montreal. Vad gäller bidrag för hemresa för semester förordar
nämnden, att de föreslagna bestämmelserna skall tillämpas även på
försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer.
Vidare har nämnden ifrågasatt, om ej ärenden angående avlöningsförhållanden
för nyss nämnda, utomlands stationerade specialattachéer m. fl.
borde prövas av nämnden, vars uppgifter f. n. formellt är begränsade till i
huvudsak de lönefrågor avseende tjänstemän vid beskickningar och konsulat,
som utrikesministern hänskjuter till nämnden.
40
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
Vad lönenämnden sålunda föreslagit finner jag från skilda synpunkter
ändamålsenligt. Efter samråd med övriga berörda departementschefer tillstyrker
jag därför, att principerna för lönesystemet m. m. — i den utsträckning
nämnden förordat — tillämpas även på de i det föregående
nämnda specialattachéerna m. fl. samt att den föreslagna ordningen för
regleringen av försvarsattachépersonalens kostnader för bilresor inom stationeringsorten
genomföres. I fråga om bidrag för hemresa för semester
bör de föreslagna bestämmelserna, utöver vad nämnden förordat, tillämpas
även på socialattachéer, Sveriges representant vid skandinaviska luftfartssekretariatet
i Montreal, lantbruksrepresentanter, statens fiskexsportrepresentant,
handelssekreterare och den befattningshavare med handelssekreteraruppgifter,
som är placerad vid generalkonsulatet i Berlin. Vid
bifall till dessa förslag ämnar jag underställa Kungl. Maj :t frågan om en
utvidgning av lönenämndens verksamhetsområde i enlighet med nämndens
förslag.
Vederbörande personalorganisationer, som beretts tillfälle att ta del av
samtliga nu föreliggande förslag, har vid överläggningar förklarat sig biträda
dessa.
De ändringar i Saar m. fl. författningar, vilka påkallas för genomförande
av i det föregående redovisade förslag med verkan från den 1 juli 1963, kommer
att anmälas av chefen för civildepartementet.
Frågan om den tekniska regleringen av lönesystemet kan inte upptagas
till slutlig prövning förrän nästa budgetår. Även den budgettekniska omläggning,
som bl. a. följer av utbrytningen av representationsbidragen, torde
få anstå till ingången av budgetåret 1964/65.
Jag finner det angeläget, att de i det föregående förordade riktlinjerna
lör löneawägningen kan läggas till grund för den genom löneöversynens
försorg nu pågående omprövningen av samtliga utlandslöner. Jag föreslår
därför dels att riksdagens godkännande av de i det föregående redovisade
riktlinjerna för det nya lönesystemet utverkas, dels att Kungl. Maj:t utverkar
riksdagens bemyndigande att inom ramen för å vederbörliga anslag
lör budgetåret 1963/64 anvisade medel tillämpa de föreslagna riktlinjerna
för lönesystemet på tjänstemännen inom utrikesrepresentationen samt —
i den utsträckning jag förordat — på specialattachéer m. fl., dels att Kungl.
Maj :t utverkar riksdagens bemyndigande att i fall, som angivits i det föregående,
minska enligt Saar utgående förmåner ävensom bostadskostnadsersättning,
dels ock att de i det föregående förordade förslagen om bidrag för
resa till Sverige för semester, om anskaffning av tjänstebilar och statsanställning
av viss chaufförspersonal, om reglering av garagekostnader samt
om försvarsattachépersonalens ersättning för bilresor genomföres med verkan
fr. o. m. den 1 juli 1963.»
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
41
Utskottet
Såsom departementschefen erinrat har verksamheten inom utrikesförvaltningen
i dess helhet efter andra världskriget avsevärt vuxit. De politiska
och handelspolitiska förhållandena ha ställt ökade kvantitativa och kvalitativa
krav. Utrikesförvaltningen har samtidigt ställts inför vidgade uppgifter
när det gäller att främja handeln och det kulturella utbytet. Sveriges deltagande
i Förenta Nationerna och dess fackorgan ävensom i andra internationella
organisationer har medfört en betydande ökning av arbetsvolymen
för såväl utrikesrepresentationen som inom utrikesdepartementet. Ett femtiotal
nya självständiga stater ha tillkommit. Det kan vidare erinras om
utökningen av det internationella ekonomiska integrationsarbetet och det
växande biståndet till utvecklingsländerna. Härtill kommer att verksamheten
för att i olika hänseenden tillvarataga svenska medborgares intressen i
utlandet tilltagit bl. a. med den växande turismen. Den alltmer intensifierade
upplysningsverksamheten om Sverige i utlandet har ökat behovet av
aktiva insatser från utrikesförvaltningen.
Med hänsyn till denna utveckling har det framstått som angeläget att en
allmän kartläggning sker av utrikesförvaltningens uppgifter och av de krav,
som de ändrade förhållandena kunna ställa på organisation och personal.
Det må erinras om att statsutskottet tidigare framhållit, hurusom händelseutvecklingen
under och efter andra världskriget nödvändiggjort, att provisoriska
anordningar måst vidtagas för att på ett nöjaktigt sätt kunna tillgodose
personalbehovet inom såväl utrikesdepaidementet som utrikesförvaltningen
i övrigt. Det vore enligt utskottets mening knappast möjligt för
riksdagen att klart överblicka och bedöma behovet av den personal, som på
olika håll inom utrikesförvaltningen kunde befinnas erforderlig. Det syntes
utskottet fördenskull önskvärt, att denna fråga bleve föremål för översyn.
Utskottets uttalanden i detta ämne ha föranlett den allmänna översyn, som
legat till grund för UD-utredningen och administrationsutredningen och
som presenterats i den nu föreliggande propositionen. Departementschefens
förslag däri, som i allt väsentligt överensstämma med utredningarnas förslag,
åsyfta en förstärkning av utrikesförvaltningens organisation och personalresurser
och ge, som utskottet ansett vara angeläget, en överskådlig
bild av personalbehovet på olika områden av denna förvaltning.
Det må vidare erinras om att 1960 års riksdag i överensstämmelse med
statsutskottets utlåtande nr 128 beslöt en översyn av avlöningsförmånerna
för utomlands stationerade diplomatiska och konsulära tjänstemän m. fl. På
grundval av resultatet av denna av utrikesförvaltningens lönenämnd verkställda
översyn har departementschefen i denna proposition redovisat sina
ställningstaganden och förslag.
Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse över att hela detta problemkomplex
blivit föremål för ingående utredningar och att förslag härutinnan nu
förelagts riksdagen.
4 llihang till riksdagens protokoll 1063. 6 samt. Nr 125
42
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
Till de allmänna synpunkter rörande utrikesförvaltningens uppgifter, som
framförts av departementschefen, vill utskottet ansluta sig. Vad härvid särskilt
beträffar frågan om en längre gående decentralisering av utrikesärendenas
handläggning må erinras om att den breddning och intensifiering av
de internationella förbindelserna, som skett under den senare tiden, lett till en
ökning av kontakterna mellan fackdepartement och experter i olika länder.
Även om det är uppenbart att handläggningen av utrikesfrågorna bör ske i
så enkla och smidiga former som möjligt vill utskottet understryka vikten
av att utrikesdepartementet i ena eller andra formen bibehåller kontakten
med samtliga utrikesärenden av betydelse.
Utskottet övergår härefter att behandla frågorna om utrikesdepartementets
organisation och personalbehov.
Såsom i det föregående nämnts har utrikesförvaltningens verksamhet avsevärt
vidgats och fördjupats under de senaste decennierna. Det finnes all
anledning antaga, att denna expansion kommer att fortsätta. Mot bakgrunden
härav synes det utskottet klart bestyrkt, att personalbeståndet i utrikesdepartementet
ej utvecklats i takt med utrikesrepresentationens tillväxt och
verksamhetens allmänna expansion. Särskilt gäller detta utrikesdepartementets
administrativa organisation. De förslag som härvid framlagts syfta
till att skapa rationellare och bättre arbetsformer på detta område än vad
som nu är fallet. Även inom övriga avdelningar föreslås vissa arbetskraftsförstärkningar.
Beträffande den föreslagna organisationen av den politiska avdelningen
och rättsavdelningen har utskottet icke något att erinra. Utskottet finner
motiverat att en befattning för traktatväsendet inrättas. I överensstämmelse
harmed vill utskottet tillstyrka att rättsavdelningen tillföres en byrådirektörstjänst,
vars innehavare skall svara för bevakningen av avdelningens
egna traktatfrågor och därjämte kunna konsulteras beträffande Sveriges
traktatbestånd i övrigt. Härigenom torde en enhetlig praxis i fråga om traktaträtten
kunna åstadkommas.
Vad departementschefen anfört och föreslagit beträffande handelsavdelningen
har icke givit utskottet anledning till erinran. Detsamma aäller
pressbyrån.
Inom utrikesdepartementet tillskapades hösten 1961 en särskild arbetsgrupp
för koordinering av handläggningen av de internationella biståndsarendena.
Med hänsyn till det svenska utvecklingsbiståndets ökade omfattning
och darav följande ansvällning av arbetsuppgifterna anser utskottet i
ikhet med departementschefen, att en omprövning framdeles bör ske av
nuvarande organisation. Utskottet tillstyrker att under tiden en fast chefstjänst
inrättas.
Det har visat sig att under nuvarande förhållanden det löpande arbetet
vid vissa byråer på ett kännbart sätt påverkas av att flera av tjänstemännen
tagas i anspråk för förhandlingar och andra särskilda uppdrag. Bl. a.
med anledning härav föreslås inrättande av dels en särskild grupp tjänsteman,
avsedda att stå till utrikesministerns förfogande för speciella förhand
-
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
43
lingsuppdrag, som kunna komma att aktualiseras på de olika avdelningarna,
dels ett s. k. rapportsekretariat med uppgift att verka för ett effektivt utnyttjande
av utrikesförvaltningens rapportering.
Utskottet finner förslaget om inrättandet av en förhandlingsgrupp värdefullt.
Densamma torde kunna bli en behövlig tillgång för departementet och
verksamt bidraga till en effektivisering av utrikesförvaltningen. Av betydelse
är att tjänstemännen i gruppen även skola kunna utnyttjas för att
temporärt fylla plötsligt uppkommande vakanser utomlands. Härigenom undvikas
eljest ofrånkomliga personalomflyttningar, varigenom förslaget även
torde komma att innebära vissa kostnadsbesparingar. Utskottet tillstyrker
alltså, att eu dylik förhandlingsgrupp, underställd utrikesministern/kabinettssekreteraren
inrättas. Mot den föreslagna sammansättningen av gruppen
har utskottet icke något att erinra.
Då det gäller utlandsmyndigheternas rapportering synes erfarenheten ha
givit vid handen, att begränsade personalresurser och stor arbetsbelastning
icke gjort det möjligt att underkasta det inkommande rapportmaterialet en
mera ingående och samordnad bearbetning. Genom inrättandet av det föreslagna
rapportsekretariatet synes utskottet förutsättningar finnas att åstadkomma
en systematisering och effektivisering av detta omfattande material,
vilket härigenom bättre skulle kunna nyttiggöras för statsmakterna och
näringslivet. Utskottet tillstyrker alltså förslaget i denna del och har icke
något att erinra mot att en byråchefstjänst och två förste sekreterartjänster
inrättas för ändamålet.
Vad härefter beträffar utrikesdepartementets administrativa enheter har
en förstärkning och en vidareutveckling av departementets administrativa
organisation ansetts påkallad. Motiven härför äro dels att det administrativa
arbetet ökat till sin volym som en följd av att utrikesförvaltningens egentliga
arbetsuppgifter vuxit i omfattning, dels att den administrativa verksamheten
i och för sig utvecklats och kommit att sträcka sig över nya områden.
Uppenbart är att den i det föregående redovisade expansionen av utrikesförvaltningens
uppgifter även och framför allt fått återverkningar på
departementets administrativa verksamhetsområde. Utskottet finner därför
en omorganisation och personalförstärkning på detta område påkallad.
Enligt nuvarande organisation är personalavdelningen under ledning av en
avdelningschef i B 4 indelad i två byråer, nämligen personalbyrån och ekonomibyrån,
vardera med en byråchef respektive ett kansliråd i B 1 i spetsen.
Vid departementschefens bedömande av den administrativa organisationen
har utgångspunkten varit att utrikesdepartementet icke endast fungerar
som en del av Kungl. Maj:ts kansli utan även som centralt ämbetsverk.
Uppgifterna på ämbetsverksplanet böra på ett avgörande sätt påverka utformningen
av den administrativa organisationen. Det förutsättes att beslut,
som avse verksfunktionema, i mycket vid utsträckning efter delcgcringsbeslut
av departementschefen skola kunna fattas av departemcntstjänstemän.
Utifrån dessa synpunkter föreslår departementschefen, att den nuva
-
44
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
rande personalavdelningens benämning ändras till administrativa avdelningen
och att tjänsten som personalchef utbytes mot en tjänst som administrativ
chef i B 5. Denne skulle under utrikesministern/kabinettssekreteraren
svara för departementets administrativa ledning. Förslaget härvidlag
innebär en motsvarighet till den vid ett flertal ämbetsverk inrättade överdirektörsbefattningen.
Då jämväl för utrikesdepartementets vidkommande organisationens
omfattning motiverar en dylik ordning vill utskottet tillstyrka
förslaget i denna del.
Administrationsutredningen har föreslagit inrättandet av ett inspektionsorgan,
som bl. a. skulle möjliggöra en kontinuerlig och systematisk genomgång
av utlandsmyndigheternas organisation och verksamhet. Behovet härav
har vitsordats av UD-utredningen och lönenämndens utlandsöversyn
ävensom av ett stort antal remissmyndigheter. Departementschefen, som
framhållit att en dylik inspektionsverksamhet bör bli av väsentligt värde
med avseende å den administrativa avdelningens uppgifter i fråga om utlandsmyndigheternas
administration, har tillstyrkt att en ny tjänst som inspektör
i B 4 inrättas, direkt underställd utrikesministern/kabinettssekreteraren.
Då jämväl enligt utskottets mening behov torde föreligga av en
fortlöpande tillsyn och en mera regelbunden kontakt mellan utlandsmyndigheterna
och departementet anser utskottet sig böra ge sin anslutning till
förslaget i fråga. Utskottet lägger särskild vikt vid att inspektörens funktioner
även skola vara personalvårdande.
I motionerna 1:655 och 11:809 har föreslagits att åt ifrågavarande inspektör
skall uppdragas att jämväl beakta de problem, som experter anställda
vid bilaterala u-lijälpsprojekt i statlig regi kunna komma att vilja
hänvisa till honom. Såsom i motionerna framhållits utgöra dessa experter
en liten grupp jämförd med utrikesdepartementets utlandsstyrka. I syfte att
vinna största möjliga utbyte av det föreslagna inspektionsorganet anser utskottet,
att detta jämväl bör kunna hålla kontakt med samt vid behov även
stödja de experter, som utsänts av nämnden för internationellt bistånd. Utskottet
anser, att riksdagen bör i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet sålunda anfört.
De under administrationschefen hörande administrativa verksamhetsområdena
ha ansetts böra organiseras efter en något annorlunda indelning än
vad fallet är för närvarande. I syfte att sammanföra uppgifter av ensartad
karaktär har byråindelningen föreslagits skola uppdelas på tre huvudområden
— ekonomi och organisation, egentliga personalärenden samt löner och
andra förmåner. Samtliga frågor inom förmånsområdet skola enligt förslaget
samordnas under enhetlig ledning och inrymmas under en nyinrättad
byrå, lönebyrån. Enligt förslaget skulle alltså finnas, förutom nämnda byrå,
en ekonomibyrå och en personalbyrå. Med hänsyn både till verksamhetens totala
omfattning och betydelse och till de olika arbetsuppgifternas särskilda
karaktär anser utskottet den föreslagna byråindelningen rationell, varför densamma
bör godtagas. Beträffande byråernas organisation och arbetsuppgifter
i övrigt kan utskottet ansluta sig till vad departementschefen härutinnan
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
45
anfört och föreslagit. Utskottet har uppmärksammat att inom utrikesdepartementets
nuvarande ekonomibyrå åtgärder under senare år successivt vidtagits
för att åstadkomma en ändamålsenlig arbetsfördelning och rationella
arbetsformer. Av vikt synes vara att den administrative chefen har sådana
kvalifikationer och garanteras en sådan ställning att nu berörda åtgärder
kunna effektivt fullföljas.
Utskottet delar administrationsutredningens uppfattning att för handläggningen
av de administrativa ärendena inom utrikesdepartementets organisation
kräves tillgång i ökad utsträckning till befattningshavare från den
civila förvaltningskarriären. En övergång från den diplomatiska karriären till
den civila förvaltningskarriären bör givetvis även kunna komma i fråga.
Utskottet tillstyrker, att verksamheten vid utrikesdepartementets materielförråd
i sinom tid avvecklas och överföres till postverkets centralförråd,
som i fortsättningen skulle svara för leveranser av kontorsmateriel till utlandsmyndigheterna.
Vad departementschefen anfört rörande den konsulära
byråns nuvarande kamerala verksamhet har icke givit utskottet anledning
till särskilt uttalande.
Utskottet övergår härefter till frågan om utrikesrepresentationen.
Såsom i det föregående erinrats har sedan andra världskrigets slut tillkomsten
av nya stater och utvecklingen av Sveriges förbindelser med länder,
där självständig svensk representation icke tidigare förekommit, medfört
inrättandet av nya utlandsmyndigheter. Samma faktorer motivera enligt
utskottets mening en fortsatt utbyggnad.
UD-utredningen har framhållit att, i vad avser antalet lönade myndigheter,
utrikesrepresentationen för närvarande torde vara väl avvägd i Europa
och Nordamerika.
Vad beträffar Afrika har innevarande års riksdag beslutat inrättandet av
två nya beskickningar med ämbetsområden, omfattande den ena Tunisien
och Libyen samt den andra Algeriet. Utöver under senare år upprättade beskickningar
i Västafrika föreslås nu att vår utrikesrepresentation därstädes
utvidgas med en självständig beskickning i Abidjan, Elfenbenskusten. Ej
minst de kommersiella synpunkterna motivera detta förslag, som alltså tillstyrkes
av utskottet. Vad departementschefen föreslagit beträffande beskickningens
ämbetsområde har icke givit utskottet anledning till erinran.
Flera remissorgan ha i sina yttranden framhållit, att behov av ytterligare
utbyggnad av representationen i Afrika troligen kan komma att aktualiseras
inom en nära framtid, varvid särskilt anförts Tanganyika. Departementschefens
i anslutning härtill framlagda förslag om att beslut redan nu
bör fattas att upprätta en beskickning i Dar-es-Salaam under ledning av en
lönad tjänsteman såsom t. f. chargé d’affaires synes utskottet väl underbyggt.
Utskottet vill därför tillstyrka detta förslag. Med avseende å Latinamerika
har enligt utskottets mening framförts övertygande skäl för inrättandet
dels av en beskickning i Quito, underställd beskickningen i Bogotå,
dels av en lönad konsulär myndighet i Säo Paulo, som bör vara generalkonsulat.
Även till dessa förslag vill utskottet alltså ge sin anslutning. Den verk
-
46
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
ställda översynen har redovisat önskemål om en ny beskickning i Centralamerika,
förslagsvis förlagd till Guatemala. Förslaget baserar sig på behovet
av att på ett mera tillfredsställande sätt än hittills varit möjligt följa
den ekonomiska utvecklingen i Centralamerika, där Sverige sedan länge åtnjuter
stor good-will. Utskottet vill därför tillstyrka departementschefens
förslag om upprättandet av en självständig beskickning i Guatemala.
Under förevarande avsnitt har departementschefen framlagt vissa förslag
rörande ändrad status för redan existerande lönade utlandsmyndigheter
samt för vissa konsulat. Förslaget om att beskickningen i Bagdad, f. n. underställd
sändebudet i Teheran, blir självständig, har icke givit utskottet
anledning till erinran. Enligt vad utskottet emellertid under hand inhämtat
kan utvecklingen eventuellt få till följd, att Sveriges representation i Bagdad
bör vara av konsulär natur. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att
efter närmare prövning besluta, huruvida representationen i Bagdad skall ha
beskicknings eller generalkonsulats status. Ett annat förslag i syfte att rationalisera
utrikesrepresentationen innebär att Sveriges två delegationer i
Geneve, den ena representerande Sverige vid FN:s Europakonlor och den
andra vid EFTA, sammanslås. I likhet med departementschefen anser utskottet
denna sammanslagning böra kunna genomföras dock under förutsättning
bl. a., att frågan om ytterligare erforderlig förstärkning snarast ägnas
fortlöpande uppmärksamhet, eftersom Geneve tenderar att bli ett allt
större centrum för Förenta Nationernas och övriga internationella berörda
organs verksamhet.
Utskottet vill erinra om att vad beträffar Europa UD-utredningen funnit,
att formerna för Sveriges representation i de sydösteuropeiska länderna Bulgarien,
Rumänien och Ungern möjligen förtjänade att i sinom tid omprövas.
Enligt utredningen vore det rimligt antaga, att icke minst de handelspolitiska
förbindelserna med dessa länder inom överskådlig tid kunde aktualisera
behovet av självständiga beskickningar i Budapest och Bukarest.
Enligt vad utskottet under hand från utrikesdepartementet inhämtat har
departementschefen för avsikt att förstärka vår representation i Bukarest.
Då av vad det anförda framgår utskottet har anledning förutsätta, att Kungl.
Maj:t följer utvecklingen på här ifrågavarande område och vidtager de åtgärder,
som utvecklingen kan aktualisera, torde motionen II: 801 icke böra
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Departementschefen har omnämnt den under 1962 avslutade nordiska
samarbetsöverenskommelsen och i anslutning härtill erinrat om det samråd,
som äger rum mellan cheferna för de administrativa avdelningarna
inom de nordiska ländernas utrikesdepartement i syfte bl. a. att tillvarataga
möjligheterna till ett samarbete på regional basis mellan de nordiska ländernas
utlandsmyndigheter. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om
att utskottet år 1961 berörde frågan om en samverkan mellan de nordiska
länderna beträffande utrikestjänstens ordnande i syfte att nå fram till rationaliseringar
och besparingar. Utskottet underströk därvid önskvärdheten
av att de nordiska regeringarna prövade hur och på vilka områden en
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
47
sådan samverkan, konkret kunde utformas. Utskottet anser, att denna fråga,
som torde få ytterligare aktualitet vid den utökade utrikesrepresentation,
som nu föreslås, är värd största uppmärksamhet.
I samband med behandlingen av den kommersiella utrikesrepresentationen
har departementschefen uttalat lämpligheten av att i ökad omfattning
använda kanslister för kommersiella uppgifter och därvid förordat en högre
lönegradsplacering för vissa kanslisttjänster. Då hittills vunna erfarenheter
visat, att väl kvalificerade kanslister äro fullt kompetenta att på ett tillfredsställande
sätt ansvara för uppgifter av detta slag vill utskottet ansluta sig
till departementschefens mening härvidlag.
Utskottet har senast vid årets riksdag understrukit behovet av en förstärkning
av den svenska upplysningsverksamheten i utlandet, som blivit
en central uppgift för utrikesförvaltningen. Utskottet vill därför instämma
i departementschefens uttalande, att alla befattningshavare inom utrikesförvaltningen
böra äga viss förtrogenhet med dylika upplysningsfrågor. Detta
bör beaktas vid planläggningen av den utvidgade utbildningsverksamhet,
vars genomförande utskottet i ett följande avsnitt tillstyrker.
Med hänsyn till vad utskottet ovan anfört beträffande betydelsen av upplysningsverksamheten
utomlands tillstyrker utskottet förslaget om inrättandet
av en pressattachétjänst i New York. Utskottet delar också departementschefens
uppfattning, att med hänsyn till den intensifierade upplysningsaktionen
i Amerikas förenta stater en ny tjänst som kulturattaché i Washington
bör inrättas med av departementschefen angiven lönegradsplacering.
Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit beträffande utrikesförvaltningens
organisation har icke givit utskottet anledning till särskilt
uttalande.
Beträffande utrikesförvaltningens personalbehov samt därmed förenade
lönegrads- och befordringsfrågor får utskottet framhålla följande.
Utskottet kan i likhet med departementschefen ansluta sig till UD-utredningens,
även av åtskilliga remissinstanser anförda allmänna synpunkter på
personalbehovet inom utrikesförvaltningen.
I anslutning härtill framlägges i föreliggande proposition förslag om tillskapande
av en ny lönegradsserie för sändebud omfattande lönegraderna
B 2, B 4 och B 6, varvid B 5 skulle utgå såsom sändebudslönegrad. Vidare
föreslås att nu tillämpad praxis att placera beskickningsråd i sändebuds
ställning överges. Utskottet har icke något att erinra häremot liksom ej heller
mot att tjänst som generalkonsul placeras i lönegraderna B 1, B 2 eller
B 4.
Enligt beslut av 1952 års riksdag äger Kungl. Maj :t befogenhet att flytta
befattningar inom utrikesförvaltningen ävensom att bland antalet tillgängliga
sändebudsbefattningar i varje lönegrad bestämma, vilken lönegrad en
beskickningschef skall tillhöra. Utskottet finner skäl tala för att stationschefernas
fördelning på lönegrader i princip bör baseras på de olika myndigheternas
betydelse och det med chefsposten i varje särskilt fall förenade
ansvaret samt att den föreslagna fördelningen av rådstjänsterna pa olika
utlandsmyndigheter icke utan särskild anledning bör frångås.
48
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
Utskottet finner sig på av departementschefen anförda skäl böra tillstyrka
att 8 sändebudstjänster placeras i B 6, 35 sändebuds- eller generalkonsulstjänster
i B 4 och 24 sådana tjänster i B 2.
Av praktiska och personalpolitiska skäl kan det enligt vad som framhållits
icke alltid vara möjligt att disponera chefspersonalen enligt ovan angiven
fördelning. Departementschefen hänvisar till det undantagsfall, att det
skulle visa sig nödvändigt att förflytta en beskickningschef i B 6 till lägre
klassificerad beskickning. Enligt departementschefens mening bör därvid
tjänsten i B 6 med hänsyn till dessa beskickningars vikt få återbesättas i
samma lönegrad. För tid, varunder förflyttad tjänsteman innehar tjänst i
B 6, skall av honom uppehållen tjänst såsom sändebud i lägre lönegrad hållas
vakant. Detta skulle innebära, att Kungl. Maj :t skulle äga rätt att i undantagsfall
utöka antalet tjänster i B 6. Utskottet förutsätter, att en sådan
utökning blir av mera kortvarig natur. Även när innehavare av chefspost
i B 4 i statsnyttans intresse måste tagas i anspråk för tjänst i lägre lönegrad
förutsättes, att tjänstemannen får behålla sin placering i nämnda lönegrad.
Någon utökning av antalet tjänster i B 4 bör härvid ej ifrågakomma.
På anförda skäl och då det här gäller undantagsfall anser utskottet sig icke
böra framställa nagon erinran mot detta förslag. Utskottet vill i sammanhanget
understryka departementschefens uttalande, att en fullständig redovisning
för stationschefernas fördelning på lönegrader och för dispositionen
av rådstjänsterna årligen bör lämnas till riksdagens vederbörande utskott.
Vad angår lönegradsplaceringen av högre tjänster i utrikesdepartementet
har departementschefens förslag icke givit utskottet anledning till erinran.
Sålunda böra bl. a. nuvarande förordnanden såsom biträdande kabinettssekreterare
och biträdande avdelningschef utbytas mot tjänster i B 5 respektive
B 2. Härvid förutsättes att förordnanden för nuvarande biträdande avdelningschefer
böra gälla, så länge de kvarstå i sina befattningar.
Utskottet, som i det föregående behandlat framlagda förslag om organisatoriska
förändringar och om vissa högre tjänster, har vid sin granskning
av övriga förslag om personalförstärkning m. m. inom utrikesdepartementet
och utrikesrepresentationen icke funnit något vara att erinra. Utskottet
tillstyrker, att ny personalförteckning för utrikesförvaltningen upprättas i
enlighet med departementschefens förslag.
Med hänsyn till vad i propositionen anförts rörande befordringsläget inom
utrikesförvaltningen kan utskottet ansluta sig till uppfattningen, att detta
spörsmål bör upptagas till övervägande så snart tillräckliga erfarenheter
vunnits av nu föreslagna förändringar i förvaltningens organisation samt
det i det följande behandlade tilltänkta rekryteringsförfarandet.
Med avseende å rekrytering och utbildning inom utrikesförvaltningen vill
utskottet framhålla följande.
UD-utredningen har föreslagit införande av ett nytt rekryteringsförfarande
i form av ett aspirantsystem syftande till utbildning av personer, som
avse att söka sig antingen till utrikesförvaltningen eller till andra internationellt
betonade arbetsuppgifter, exempelvis inom övriga delar av statsför
-
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
49
valtningen eller inom organisations- och företagarvärlden. Den föreslagna
aspirantutbildningen, omfattande en tid av 2 1/2 år, skulle inbegripa förutom
viss kursverksamhet även tjänstgöring i utrikesdepartementet, vid en
utlandsmyndighet samt i något av fackdepartementen. Utskottet anser, att
förslaget kan vara värt att prövas. Det synes utskottet därför lämpligt att,
såsom departementschefen föreslagit, frågan om inrättande av ett aspirantsystem
av angivet slag prövas av den inom administrativa avdelningen planerade
utbildningssektionen i samråd med personalutbildningsberedningen.
I motionerna 1: 655 och II: 809 har uttalats att vid den fortsatta utredningen
om utbildningsfrågor för utrikes personal likartade behov inom
nämnden för internationellt bistånd av utbildning av experter inom u-hjälpen
böra beaktas. Utskottet vill i anledning härav erinra om att den föreslagna
aspirantutbildningen icke innebär bundenhet till den diplomatiska
banan. Samtidigt som denna utbildning skall bredda rekryteringsbasen för
utrikesdepartementet är, som av det föregående framgår, dess syfte även
att vara till gagn för andra grenar av samhällsverksamheten. Därest ett aspirantsystem
av angivet slag inrättas torde syftet i motionerna bli tillgodosett.
Utskottet vill i sammanhanget även erinra om att utskottet i sitt utlåtande
nr 3 innevarande år ingående behandlat frågan om utbildning av personal
för tjänst inom u-landsarbetet. Utskottet erinrade därvid bl. a. om
den verksamhet, som inletts vid det nordiska Afrika-institutet i Uppsala. I
utlåtandet omnämndes även att nämnden för internationellt bistånd under
1962 tillsatt en kommitté med uppgift att lägga fram förslag beträffande
olika former av utbildning för fältuppgifter. Denna kommitté — expertutbildningskommittén
— avgav den 20 september 1962 en första rapport med
förslag om allmänna och regionala orienteringskurser. Den 5 februari innevarande
år har kommittén överlämnat slutrapport om språkutbildning och
fackutbildning för biståndsexperter. Kommittén har i densamma allmänt
klargjort de utbildningsvägar, undervisningsmetoder och kursformer, som
skulle vara särskilt värdefulla för blivande biståndsexperter, ävensom utrett
var och hur utbildningsinsatser få den största effekten genom att skapa de
bästa förutsättningarna för rekrytering till arbetet med det tekniska biståndet.
UD-utredningen har framfört synpunkter och rekommendationer i fråga
om riktlinjer för en väsentlig utvidgning av utrikesförvaltningens utbildningsverksamhet
avseende vidareutbildning av mellangradstjänstemän och
chefspersonal samt för ökade utbildningsmöjligheter för kanslister. Även
biträdespersonalens utbildningsfrågor ha uppmärksammats av utredningen.
Utskottet anser, att dessa spörsmål äro värda uppmärksamhet och finner i
likhet med departementschefen angeläget, att denna vidareutbildning av
tjänstemännen framdeles sker efter fasta administrativa linjer. Utskottet
vill därför tillstyrka, alt den blivande utbildningssektionen inom den administrativa
avdelningen får till uppgift att utarbeta ett särskilt utbildningsprogram.
Utskottet har icke något att erinra mot att i samband med övriga utbild
-
50
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
ningsfrågor jämväl utredes frågan om viss vidareutbildning av utrikestjänstemännens
hustrur i syfte att bibringa dem vidgade kunskaper om Sverige
och svenska förhållanden och underlätta av utlandsstationering påkallade
språkstudier.
I förevarande proposition framläggs vidare förslag beträffande principerna
för avvägningen av utlandstjänstemännens löner. Förslaget, som
ansluter sig till en av utrikesförvaltningens lönenämnd verkställd översyn,
syftar till större fasthet i lönesystemet och har sin närmaste upprinnelse
i en framställning från 1960 års riksdag, föranledd av ett uttalande av
riksdagens år 1959 församlade revisorer. De nu ifrågavarande åtgärderna
beträffande utlandstjänstemännens löner avse i stort sett två huvudproblem,
nämligen dels en direktreglering av vissa element genom deras utbrytning
ur lönerna och dels utformningen av det sålunda reviderade lönesystemet
jämte därmed förenade spörsmål.
I ett i statsrådsprotokollet återgivet remissutlåtande har riksrevisionsverket
understrukit, att den ifrågavarande löneöversynen berör personalkategorier
som i flera hänseenden beträffande tjänsteförhållanden inta en
särställning inom statsförvaltningen. Såvitt utskottet kan finna utgör nämnda
förhållande i själva verket en nödvändig utgångspunkt vid en prövning
av den föreliggande lönefrågan, eftersom förslaget i betydande delar
över huvud icke skulle kunna motiveras med hänsynstagande till tjänsteförhållandena
inom statsförvaltningen i allmänhet.
Utskottet har vid sin granskning av det framlagda förslaget funnit detsamma
innefatta en ingående och allsidig prövning av den invecklade frågan
om lönesystem för tjänstemän inom utrikesrepresentationen. Genom
förslaget få de synpunkter som lågo till grund för utskottets uttalande i dess
av riksdagen godkända utlåtande 1960:128, punkt 6, anses i princip beaktade.
Beträffande de olika detaljerna i det nu framlagda förslaget har
utskottet inte funnit anledning framställa någon invändning. Utskottet förutsätter
härvid att frågan om utlandslönerna blir föremål för kontinuerlig
uppmärksamhet såväl från den föreslagne nye inspektören som från utrikesförvaltningens
lönenämnd, vars ställning som berednings-, utredningsoch
remissorgan i ärenden angående utlandslöneförmåner enligt departementschefen
skall lämnas orubbad.
På grund av det anförda tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag att
de i statsrådsprotokollet redovisade riktlinjerna för nytt lönesystem för
tjänstemän inom utrikesrepresentationen m. fl. godkännas och att Kungl.
Maj :t bemyndigas att inom ramen för de för budgetåret 1963/64 anvisade
medlen tillämpa nämnda riktlinjer på i statsrådsprotokollet avsedd personal.
Även övriga i detta sammanhang berörda förslag tillstyrkas av utskottet.
Frågan om erforderliga ändringar i avlöningsförfattningarna behandlas
av utskottet i annat sammanhang.
I motionerna I: 655 och II: 809 hemställes, såvitt nu är i fråga, att utrikesförvaltningens
lönenämnd under sitt fortsatta utredningsarbete även
erhåller i uppdrag att utreda lönevillkor m. m. för experterna inom ut
-
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
51
landshjälpen. Enligt vad utskottet erfarit har åt nämnden för internationellt
bistånd uppdragits att verkställa utredning rörande anställnings- och lönevillkor
för den bilaterala fältpersonalen. Då den i motionerna avsedda frågan
sålunda redan är föremål för övervägande anser utskottet någon åtgärd
i anledning av ifrågavarande motionsyrkande inte f. n. påkallad. Beträffande
ett i motionerna framställt yrkande avseende viss tjänstepersonals
rätt till resebidrag för semesterresa till Sverige anser utskottet tillräckliga
skäl ej föreligga för avvikelse från Kungl. Maj :ts förslag.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
A. att riksdagen må
1) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för den 1 mars 1963 framlagda
förslag om utrikesförvaltningens organisation och personalbehov,
avseende såväl utrikesdepartementet som utrikesrepresentationen;
2)
fastställa av departementschefen i samma statsrådsprotokoll
redovisad personalförteckning för utrikesförvaltningen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64;
3) bemyndiga Kungl. Maj :t att under av departementschefen
i samma statsrådsprotokoll angivna förutsättningar
utöka antalet i personalförteckningen upptagna sändebudstjänster
i Bo 6;
4) godkänna av departementschefen i samma statsrådsprotokoll
redovisade riktlinjer för nytt lönesystem för tjänstemän
inom utrikesrepresentationen m. fl.;
5) bemyndiga Kungl. Maj :t att inom ramen för å vederbörliga
anslag för budgetåret 1963/64 anvisade medel tilllämpa
de föreslagna riktlinjerna för lönesystemet på tjänstemännen
inom utrikesrepresentationen samt — i den utsträckning
departementschefen förordat — på specialattachéer
m. fl.;
6) bemyndiga Kungl. Maj:t att i fall, som i samma statsrådsprotokoll
angivits, minska enligt Saar utgående förmåner
ävensom bostadskostnadsersättning;
7) godkänna av departementschefen i samma statsrådsprotokoll
förordade förslag om bidrag för resa till Sverige för
semester, om anskaffning av tjänstebilar och statsanställning
av viss chaufförspersonal, om reglering av garagekostnader
och om försvarsattachépersonalens ersättning för bilresor
med verkan fr. o. m. den 1 juli 1963;
8) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de övergångsåtgärder
som fordras för genomförande av de av departementschefen
förordade förslagen.
B. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 655 och
II: 809, såvitt de avse omfattningen av inspektörens vid per
-
52
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
sonalvårdsbyrån verksamhetsområde, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet anfört; -
C. att motionerna 1:655 och 11:809, i vad de icke behandlats
under B., icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
D.
att motionen II: 801 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
2:o) Utrikesförvaltningen: Avlöningar. Sedan Kungl. Maj:t i propositionen
nr 1 (bilaga 5, punkt 1) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Utrikesförvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1963/64
beräkna ett förslagsanslag av 37 000 000 kr., har Kungl. Maj :t i förberörda
proposition nr 75 (Avd. IX, punkt 1, s. 139 och 140) föreslagit riksdagen att
dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för utrikesförvaltningen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64, dels ock
till Utrikesförvaltningen: Avlöningar för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag
av 40 960 000 kr.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 33 621 000 kr.
Utskottet. Anslagshöjningen är i huvudsak föranledd av föreslagna nya
tjänster och lönegradsuppflyttningar ävensom av löneklassuppflyttningar
och uppflyttningar i reglerad befordringsgång m. m. Under hänvisning till
vad utskottet anfört under punkten 1 tillstyrker utskottet det äskade anslaget
med den fördelning på anslagsposter, som departementschefen förordat.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för utrikesförvaltningen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:
Avlöningsstat
1. Avlöning till departementschefen, ministern för utrikes ärendena
................................................
2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ........
3. Arvoden bestämda av Kungl. Maj :t ....................
4. Exspektansarvoden bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis ..
5. Avlöningar till icke-ordinarie personal..................
6. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän, förslagsvis ................................
a) Representationsbidrag till ministern för utrikes
ärendena ................................ 30 000
b) Representations- och hyresbidrag till vissa befattningshavare
i utrikesdepartementet...... 77 000
c) Prisutjämningstillägg .................... 6 650 000
d) Särskilda förmåner i övrigt, förslagsvis...... 4 650 000
60 000
10 093 000
20 000
300 000
7 168 000
11 407 000
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963 53
7. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ 7 449 000
3. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis 353 000
9. Av vederbörande utlandsmyndigheter anställd personal .. 4 000 000
10. Ersättningar till expertis och tillfällig arbetskraft, förslagsvis
................................................ 110 000
Summa kr. 40 960 000
b) till Utrikesförvaltningen: Avlöningar för budgetåret
1963/64 å driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 40 960 000 kr.
3:o) Utrikesförvaltningen: Omkostnader. Sedan Kungl. Maj:t i propositionen
nr 1 (bilaga 5, punkt 2) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1963/64
beräkna ett förslagsanslag av 8 500 000 kr., har Kungl. Maj :t i förberörda
proposition nr 75 (Avd. IX, punkt 2, s. 141 och 142) föreslagit riksdagen att
till samma ändamål för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av
9 870 000 kr.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 7 945 000 kr.
Utskottet. Under förevarande anslag har ett belopp av 85 000 kr. beräknats
för påbörjande under nästa budgetår av den utbildningsverksamhet inom utrikesförvaltningen,
som utskottet i det föregående förordat. Mot den verkställda
beräkningen i övrigt av anslaget har utskottet icke något att erinra.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Utrikesförvaltningen: Omkostnader
för budgetåret 1963/64 å driftbudgeten under tredje huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 9 870 000 kr.
4:o) Vissa bostadskostnadsersättningar. Sedan Kungl. Maj:t i propositionen
nr 1 (bilaga 5, punkt 3) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1963/64 beräkna
ett förslagsanslag av 2 500 000 kr., har Kungl. Maj :t i förberörda proposition
nr 75 (Avd. IX, punkt 3, s. 142) föreslagit riksdagen att till samma ändamål
för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 3 100 000 kr.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 2 350 000 kr.
Från detta anslag skall bestridas samtliga kostnader för den utsända personalens
privatanskaffade och av byggnadsstyrelsen godkända bostäder.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må till Vissa bostadskostnadsersättningar
för budgetåret 1963/64 å driftbudgeten under tredje huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 3 100 000 kr.
54
Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963
5 ro) Inventarier för beskickningar, delegationer och konsulat. Sedan Kungl.
Maj :t i propositionen nr 1 (bilaga 5, punkt 4) föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1963/64 beräkna ett reservationsanslag av 1 500 000 kr., har Kungl.
Maj:t i förberörda proposition nr 75 (Avd. IX, punkt 4, s. 142) föreslagit
riksdagen att till samma ändamål för nämnda budgetår anvisa ett reservationsanslag
av 2 000 000 kr.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 1 400 000 kr.
Medlen under detta anslag är avsedda för den fortgående anskaffningen
av dels inventarier för utlandsmyndigheternas kanslier, dels möbler för personalbostäder
åt utrikesförvaltningens utsända personal. Under anslaget inräknas
jämväl medel för underhåll och reparation av det utomlands befintliga
inventariebeståndet.
Utskottet har icke något att erinra mot den verkställda anslagsberäkningen
och hemställer alltså,
att riksdagen må till Inventarier för beskickningar, delegationer
och konsulat för budgetåret 1963/64 å driftbudgeten
under tredje huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
2 000 000 kr.
Stockholm den 17 maj 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. ST AXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, fröken Andersson,
herrar Einar Persson, Birger Andersson, Ivar Johansson, Bergman,
Axel Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson, Rikard Svensson, Bengtson,
Per Jacobsson, Edström och Herbert Larsson; samt
från a n d ra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Ståhl, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors,
Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, herrar Gustafsson i
Skellefteå, Fagerlund, Bohman, Heidenberg och Källstad.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktieb>lag 630629
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:298 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående utrikesförvaltningens organisation och personalbehov to. to. jämte i ämnet väckta mo a1 i texten