Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utrikesförvaltningens organisation och personalbehov m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1963-05-17 · 54 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 53 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1963:125, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utrikesförvaltningens organisation och personalbehov m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

1

Nr 125

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

utrikesförvaltningens organisation och personalbehov

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(1 :a och 5:e avd.)

l:o) Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. I propositionen

nr 75 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för den 1 mars 1963, föreslagit

riksdagen att

1) godkänna av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll framlagda

förslag om utrikesförvaltningens organisation och personalbehov, avseende

såväl utrikesdepartementet som utrikesrepresentationen,

2) fastställa av departementschefen i statsrådsprotokollet redovisad personalförteckning

för utrikesförvaltningen, att tillämpas tills vidare fr. o. m.

budgetåret 1963/64;

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att under av departementschefen i statsrådsprotokollet

angivna förutsättningar utöka antalet i personalförteckningen

upptagna sändebudstjänster i Bo 6;

4) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet redovisade

riktlinjer för nytt lönesystem för tjänstemän inom utrikesrepresentationen

m. fl.;

5) bemyndiga Kungl. Maj :t att inom ramen för å vederbörliga anslag för

budgetåret 1963/64 anvisade medel tillämpa de föreslagna riktlinjerna för

lönesystemet på tjänstemännen inom utrikesrepresentationen samt — i den

utsträckning departementschefen förordat — på specialattachéer m. fl.;

6) bemyndiga Kungl. Maj:t att i fall, som i statsrådsprotokollet angivits,

minska enligt Saar utgående förmåner ävensom bostadskostnadsersättning;

7) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade förslag

om bidrag för resa till Sverige för semester, om anskaffning av tjänstebilar

och statsanställning av viss chaufförspersonal, om reglering av garagekostnader

och om försvarsattachépersonalens ersättning för bilresor med

verkan fr. o. m. den 1 juli 1963;

8) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsåtgärder som fordras

för genomförande av de av departementschefen förordade förslagen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Kaijser (1:655) och den andra inom andra kammaren av fru Sjövall

(11:809), i vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen

nr 75 måtte beakta vad i motionerna anförts,

1 llihang till riksdagens protokoll 1963 . 6 samt. Nr 125

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

dels ock en inom andra kammaren av herr von Friesen väckt motion

(11:801), vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär

skyndsam utredning av förslag till förstärkning av Sveriges representation

i Bukarest och Sofia.

Hemställan i motionerna I: 655 och II: 809 innebär,

att riksdagen måtte uttala att inspektören vid personalvårdsbyrån jämväl

måtte erhålla skyldighet att under sitt arbete beakta de problem experter

anställda vid bilaterala u-hjälpsprojekt i statlig regi kan komma att vilja

hänvisa till honom,

att vid den fortsatta utredningen om utbildningsfrågor för all utrikes personal

även samordningsproblem för experter inom u-hjälpen beaktas,

att utrikesförvaltningens lönenämnd under sitt fortsatta utredningsarbete

även erhåller i uppdrag att utreda lönevillkor, barnbidrag, representationsbidrag

m. m. för experterna inom u-hjälpen, samt

att tjänstepersonal som erhåller statligt resebidrag för att tillträda tjänst

hos utrikestjänsteman jämväl erhåller rätt till resebidrag för semesterresa

till Sverige enligt grunder som gäller för likartad annan personal.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna 11:809 och 11:801.

Inledning

Verksamheten inom utrikesförvaltningen i dess helhet har efter andra

världskrigets slut avsevärt vuxit.

Denna utveckling har gjort en översyn av utrikesförvaltningen och dess

organisation påkallad. För en sådan allmän översyn har även statsutskottet

uttalat sig i sitt utlåtande 1958: 3. I sådant syfte tillsattes 1961 en utredning

med parlamentariskt inslag, UD-utredningen, som i december 1962 avgav

sitt betänkande. Samtidigt avgav utrikesdepartementets administrationsutredning,

som tillsattes 1958, sitt slutbetänkande. De förslag, som nu framlägges

i denna proposition, överensstämmer i allt väsentligt med utredningarnas

förslag och innebär en förstärkning av utrikesförvaltningens organisation

och personalresurser.

Förslag framlägges vidare beträffande principerna för avvägningen av utlandstjänstemännens

löner, syftande till större fasthet i lönesystemet. Förslaget

grundar sig på utredningar som framlagts av utrikesförvaltningens

lönenämnd i enlighet med uppdrag som erhållits av Kungl. Maj:t 1960.

Utrikesförvaltningens uppgifter

Departementschefen har lämnat en redogörelse för UD-utredningens förslag

och remissmyndigheternas yttranden däröver. Härutinnan hänvisas till

s. 7—11 i propositionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

3

För egen del har departementschefen anfört följande.

»Det har länge stått klart, att en allmän översyn av den svenska utrikesförvaltningen

är påkallad. Förändringen och ökningen av arbetsuppgifterna

har efter hand nödvändiggjort talrika beslut i fråga om organisation och

personal på enskilda punkter, men något ställningstagande grundat på en

undersökning av hela problemkomplexet har inte skett på flera årtionden, i

själva verket inte sedan riksdagen 1919 och 1921 fattade beslut efter utredning

av en 1918 tillsatt sakkunnigkommitté. Den ordning som då tillskapades

för utrikesdepartementets organisation och arbetsformer har inte undergått

några väsentliga förändringar bortsett från en rätt betydande utökning

av personalkadern. Den bestående ordningen har befunnits i stort sett ändamålsenlig,

och den har kunnat smidigt anpassas efter nya förhållanden. De

nu företagna utredningarna har inte heller funnit anledning att föreslå någon

genomgripande omorganisation av utrikesdepartementet.

Även vad avser representationen utomlands har förändringar efter hand

vidtagits allt eftersom nya behov anmält sig men utan att någon allmän

översyn kommit till stånd. Utvecklingen har främst karakteriserats av tillkomsten

av ett antal nya beskickningar och, efter andra världskriget, av

ständiga representationer vid vissa internationella organ såsom FN och den

ekonomiska samarbetsorganisationen i Paris.

Även om det varit möjligt att genom partiella reformer sätta utrikesförvaltningen

i stånd att utan påtagliga svårigheter ombesörja sitt arbete under

nya och förändrade förhållanden, har berättigade önskemål framkommit

om en allmän kartläggning av utrikesförvaltningens uppgifter och av

de krav, som den nya tiden ställer i fråga om organisation och personal. Inte

minst har intresset ökat att få till stånd en samlad bedömning och avvägning

av uppgifter och personalbehov mellan utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna.

Vid 1958 års riksdag underströk statsutskottet behovet

av ett fylligt material för bedömningen av anslagsäskanden. Detta uttalande

föranledde den inom utrikesdepartementet 1960—61 företagna översynen,

vilken i sin tur blivit en del av arbetsmaterialet för UD-utredningens

nu framlagda betänkande. Parallellt med denna utredning har administrationsutredningen

prövat utrikesförvaltningens administrativa frågor.

Då jag nu går att framlägga förslag, i det väsentliga grundade på utredningarnas

överväganden och slutsatser, finner jag det naturligt att ange

några allmänna utgångspunkter för bedömningen av organisation och personalbehov.

En modern utrikesförvaltning ställs inför ett otal ärenden av högst växlande

karaktär, vilka endast har det gemensamt, att de på ena eller andra

sättet rör förhållandet till främmande land. Det kan gälla medverkan i en

exportdrive eller anordnandet av en konstutställning, bistånd till nödställd

svensk eller skyddande av svensk patenträttighet, rapportering om konjunkturläge

eller om smittsamma sjukdomar, indrivning av underhållsbidrag

eller utlämning av förbrytare, delgivning av rättshandlingar och upptagande

av sjöförklaring, föredrag eller presskontakter om svenska samhällsförhållanden,

förmedling av journalistbesök i Sverige, författande av inlägg

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

eller resolutionsutkast vid internationella konferenser och många andra

ting.

Hur än arbetet inom utrikesförvaltningen förändrats och utvidgats kvarstår

dock dess centrala uppgift att utgöra instrumentet för svensk utrikespolitik.

Den svenska oavhängiga neutralitetspolitiken syftar till att tillsammans

med försvarspolitiken så långt möjligt skydda Sveriges frihet och

fred. För att den skall fylla en sådan uppgift krävs att den i omvärlden möts

med förståelse och respekt. Utrikesdepartementet och de på instruktion från

departementet verkande representationerna i utlandet har att sprida kunskap

om och söka vinna förståelse för de allmänna riktlinjer för Sveriges politik,

som fastställts av statsmakterna, och de skall i enskilda frågor av politisk

eller handelspolitisk karaktär, där Sverige har anledning att ta ståndpunkt,

förklara de svenska synpunkterna och deltaga i eller leda de förhandlingar,

som kan ifrågakomma. Denna verksamhet tar sig många former — kontakter

i de olika huvudstäderna med regeringsmedlemmar, tjänstemän och

journalister samt med utländska beskickningar i Stockholm, överläggningar

mellan svenska och utländska delegater i internationella organisationer

o. s. v.

De internationella förbindelserna har efter kriget intensifierats på alla

områden. Det ömsesidiga beroendet mellan alla folk har ökat till följd av kommunikationernas,

nyhetsförmedlingens, handelns och krigsteknikens utveckling.

Även de små staterna har blivit medvetna om att de för sin säkerhet

och sin materiella välfärd är direkt beroende av händelser och tendenser i

andra kanske långt avlägsna områden. Det är en väsentlig del av svensk utrikespolitik

att aktivt medverka i de internationella ansträngningarna att

åstadkomma nedrustning och att bygga upp en internationell freds- och

rättsordning, att främja det internationella varuutbytet och att bidraga till

utvecklingsländernas framåtskridande. Sverige har också i stor omfattning

mottagit uppdrag att delta i internationella förhandlingar för dylika ändamål

och att ställa personal till förfogande för internationella övervakningsoch

kontrolluppdrag.

Vidare måste beaktas, att utrikesförvaltningen i ökande omfattning har

anledning att befatta sig med olika frågor sammanhängande med försvarspolitik

och strategi. Utrikesförvaltningen har här betydelsefulla uppgifter

inom ramen av den totala svenska försvarsberedskapen. Skärpta krav ställs

på utrikesförvaltningen att tillhandahålla snabba och tillförlitliga informationer

och bedömningar av betydelse för försvarspolitiken. Slutligen märkes,

att man inom utrikesdepartementet i samband med nedrustningsförhandlingarna

finner det erforderligt att ägna uppmärksamhet åt strategiska, militärtekniska

och -vetenskapliga problemställningar. Med hänsyn till de arbetsuppgifter

som här antytts krävs ett nära, kontinuerligt samråd mellan

utrikesdepartementet samt försvarsdepartementet och de militära myndigheterna.

De här angivna politiska och handelspolitiska förhållandena har ställt

ökade kvantitativa och kvalitativa krav på utrikestjänsten. Samtidigt har

förvaltningen ställts inför vidgade uppgifter när det gäller att främja han
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

5

deln och det kulturella utbytet, att lämna i utlandet verksamma svenska företag

eller resande svenskar bistånd i olika former och att deltaga i den allmänna

upplysningsverksamheten. Dessa uppgifter är, såsom UD-utredningen

framhåller, delvis av den natur att det måste bli en avvägning i vad mån

de kan och bör utföras. Det är inte möjligt att objektivt och exakt ange, vilka

uppgifter som bör ges förtursrätt, respektive hur stora personal- och finansiella

resurser som bör avses för visst ändamål. Den genomgång, som

företagits av UD-utredningen, har lett fram till vissa förslag härutinnan, till

vilka jag i huvudsak kan ansluta mig. Med tillfredsställelse noterar jag förslaget

om upprättande av en personalreserv i form av en särskild förhandlingsgrupp.

Tillika med de dispositioner, som utrikesledningen kan anse

lämpligt vidta inom ramen för den totala organisationen, kommer en sådan

grupp att underlätta den smidiga anpassningen av organisation och personal

till de krav på utrikesförvaltningen, som i varje läge bedöms som särskilt

viktiga.

UD-utredningen har behandlat frågan om en möjlig decentralisering av utrikesärendenas

handläggning. Härvidlag är att märka, att de internationella

förbindelsernas breddning och intensifiering under senare tid har lett till

en ökning av kontakterna mellan fackdepartement och experter i olika länder.

Inte minst har detta varit fallet inom den nordiska länderkretsen. Den

praxis som utvecklat sig inom denna krets har funnit sitt uttryck i den

1962 avslutade nordiska samarbetsöverenskommelsen, vilken i sin artikel

38 fastställer, att »myndigheter i de nordiska länderna äga skriftväxla direkt

med varandra i andra ärenden än sådana, som till följd av sin natur eller

av annat skäl böra handläggas genom förmedling av utrikesförvaltningen.

» En motsvarande fastän långt mindre markerad ökning av de direkta

kontakterna mellan fackmyndigheterna har kunnat iakttas inom ramen för

det europeiska ekonomiska samarbetet.

Mot denna utveckling är i och för sig intet att invända. På samma sätt

som fackmyndigheterna för exempelvis post, telegraf och järnvägar traditionellt

samarbetar direkt med sina utländska motsvarigheter och i huvudsak

endast i politiskt eller traktatmässigt ömtåliga frågor samråder med utrikesdepartementet,

kan sakfrågor även av annat slag ofta med fördel diskuteras

direkt mellan fackmyndigheterna. Till vad UD-utredningen här har

att andraga kan jag i det väsentliga ansluta mig. Dock vill jag understryka

vikten av att utrikesdepartementet i ena eller andra formen bibehåller kontakten

med samtliga utrikesärenden av betydelse. Härför talar inte endast

behovet av en utrikespolitiskt betingad samordning. Regeringen måste också

ha tillgång till en enda myndighet, som har överblick över landets samtliga

förbindelser med visst främmande land eller över det allmänna läget i

en viss internationell organisations verksamhet. Även när direkta förbindelser

förekommer utan departementets medverkan är det alltså naturligt att

departementet fortlöpande informeras, på samma sätt som rapporterna om

utrikesförvaltningens egna kontakter med utländska myndigheter kontinuerligt

delges alla de fackmyndigheter, som har intresse därav.

Att departementet bör äga den överblick, varom nu talats, innebär själv
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

fallet inte någon inskränkning i fackmyndigheternas rätt och möjlighet att

allt efter sin behörighet bereda och fatta beslut i ärenden, som normalt förmedlas

över utrikesförvaltningen. I själva verket har antalet ärenden med

utiikes anknytning, vilka i sak beredes inom fackdepartementen, vuxit så

kraftigt, att det befunnits ändamålsenligt att tilldela flera departement

byråchefs- och byrådirektörstjänster för internationella frågor. Förutsättningarna

för bedömningar och åtaganden på det internationella planet är

ofta att söka i den inhemska utvecklingen på motsvarande område. Utrikesförvaltningens

uppgifter är därvid att ställa lämplig förhandlingspersonal

till förfogande och att i erforderlig utsträckning förmedla de internationella

kontakterna samt att bevaka de utrikespolitiska aspekterna av

berörda frågor.

UD-utredningen framhåller, att breddningen av utrikesförvaltningens arbetsområde

medfört åtskilliga svårlösta problem ur organisatorisk synvinkel

men att det är uppenbart, att de nytillkommande arbetsuppgifterna i regel

inte kan avvisas utan måste lösas inom ramen för en organisation, som äger

erforderligt internationellt kontaktnät och tillgång till språkkunnig personal.

Mot bakgrunden av bl. a. nu anförda synpunkter har utredningen kommit

till den uppfattningen, att utrikesförvaltningens arbetsfält även framgent

kommer att växa med den fortskridande aktiviseringen av de internationella

förbindelserna. Utredningens överväganden rörande förvaltningens

organisation och personalbehov har grundats härpå. Jag finner detta vara

en riktig utgångspunkt.

UD-utredningen ägnar med rätta stor uppmärksamhet åt frågor om rekrytering

och utbildning av utrikesförvaltningens personal. Utöver vad som följer

av vad jag nyss anfört om utrikesförvaltningens växande uppgifter vill

jag här framhålla, att utrikestjänsten otvivelaktigt har särdrag, som ställer

delvis andra krav på personalen än verksamhet inom andra statliga förvaltningsgrenar.

Dit hör kravet att vederbörande bör besitta goda kunskaper i

franska och engelska språken. Detta kan, såsom för övrigt LO anfört i sitt

remissvar, innebära risk för att annars lämpade ungdomars inträde i utrikesförvaltningen

försvåras av ekonomiska skäl. Den av utredningen föreslagna

särskilda aspirantutbildningen, vartill jag återkommer i det följande,

är emellertid ägnad att motverka detta förhållande.

Förutom tekniska färdigheter av typen språkkunskaper vid sidan av egenskaper

såsom mognad och gott omdöme bör på utrikestjänstemännen särskilt

ställas kravet på förmåga att i olika länder och kulturmiljöer vinna förtroende.

Det framstår vidare som önskvärt, att utrikestjänstemännen, vilka

genom långvariga utlandsvistelser kan riskera att förlora förstahandskontakten

med svenska politiska, ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden,

bereds tillfälle till studier i sådana ämnen under de tider de tjänstgör i

utrikesdepartementet eller eventuellt hemkallas för just detta ändamål.

Svenska moderna samhällsförhållanden är föremål för intresse både i vissa

högt utvecklade länder och i många u-länder. Det är av stor vikt att alla utnkestj

änstemän är i stånd att lämna upplysningar härom och att förmedla

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963 "

kontakter för dem i utlandet som önskar få tillfälle till mera ingående studier.

Med anledning av vad statskontoret och LO anfört om önskvärdheter

av växeltjänstgöring mellan utrikesförvaltningen och andra förvaltningsgrenar

vill jag framhålla, att möjligheter härtill föreligger redan i dag och

kommer att utnyttjas i den mån så befinnes lämpligt.

I takt med att arbetsuppgifterna allmänt vuxit har också ökade krav ställts

på utrikesdepartementets administrativa organisation. De förslag som härvidlag

lagts fram av administrationsutredningen och som syftar till att skapa

rationellare och bättre arbetsformer för departementets administrativa

apparat biträder jag i allt väsentligt. I synnerhet anser jag att inrättandet

av en reguljär och utvidgad inspektionsverksamhet vid utlandsmyndigheterna

kan bli ett värdefullt instrument för att öka utrikesförvaltningens effektivitet.

»

Utrikesförvaltningens nuvarande organisation m. m.

Innan UD-utredningens och administrationsutredningens överväganden

beträffande utrikesförvaltningens organisation och personalbehov redovisas

har departementschefen lämnat en översikt över gällande organisation. Utskottet

får härutinnan hänvisa till s. 16—19 i propositionen.

Föreslagen organisation av utrikesförvaltningen

Utrikesdepartementet

Departementschefen har lämnat en redogörelse för UD-utredningen och

administrationsutredningens förslag rörande utrikesdepartementets organisation

samt däröver avgivna remissyttranden. Utskottet får härutinnan hänvisa

till s. 19—41 i propositionen. Departementschefen har härefter anfört

följande.

»Såsom jag tidigare anfört erhöll utrikesdepartementet i stort sett sin nuvarande

struktur 1921. En mindre omorganisation företogs 1928. Den indelning

i avdelningar och självständiga byråer, som då tillkom, gäller i huvudsak

alltjämt.

Utrikesdepartementet består av följande enheter: politiska avdelningen,

rättsavdelningen, handelsavdelningen, personalavdelningen, protokollet, pressbyrån

och arkivet. Hösten 1961 tillskapades därjämte en fristående arbetsgrupp

för internationella biståndsfrågor.

UD-utredningen och administrationsutredningen har i enlighet med sina

direktiv företagit en undersökning av departementets organisation och personalbehov,

varvid den förra ägnat sig åt politiska avdelningen, rättsavdelningens

juridiska byrå, handelsavdelningen, protokollet, pressbyrån och ar
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

betsgruppen för internationellt bistånd, medan den senare utredningen befattat

sig med återstående enheter, nämligen personalavdelningen, rättsavdelningens

konsulära byrå och arkivet.

I den följande redovisningen av mina ställningstaganden och förslag kommer

jag att först behandla de enheter, som UD-utredningen undersökt, och

därefter administrationsutredningens förslag. Därvid kommer rättsavdelningens

två byråer att behandlas i skilda sammanhang.

Departementets högsta ledning består av, förutom departementschefen, en

kabinettssekreterare med en biträdande kabinettssekreterare såsom ställföreträdare.

Någon ändring i kabinettssekreterarens funktioner föreslås inte av

UD-utredningen. I syfte att åstadkomma en avlastning av kabinettssekreterarens

arbetsbörda på det administrativa området föreslår administrationsutredningen

därvidlag en förstärkning av departementets resurser. UD-utredningen

ställer sig bakom detta förslag. Jag instämmer i uppfattningen att en

avlastning av kabinettssekreterarens omfattande arbetsbörda bör komma till

stånd och föreslår i det följande en förstärkning av departementets administrativa

organisation. Detta innebär emellertid inte någon begränsning i

kabinettssekreterarens instruktionsenliga skyldighet att utöva allmän tillsyn

över de administrativa funktionerna inom utrikesförvaltningen samt verksamhetens

bedrivande i stort.

Någon grundläggande organisatorisk förändring av politiska avdelningen

föreslås inte av UD-utredningen. Denna förordar dock att de Iuftfartspolitiska

frågorna, vilka f. n. omhänderhas av avdelningen, överföres till handelsavdelningen,

där andra viktiga samfärdselfrågor handlägges. Detta förslag

synes ändamålsenligt. Mot utredningens förslag att de internationella

atomfrågor, som nu handlägges inom handelsavdelningen, överflyttas till

politiska avdelningen, där redan huvuddelen av dessa frågor bearbetas, har

jag ingen erinran. Till frågan om förstärkning av avdelningens personal

återkommer jag längre fram.

I fråga om rättsavdelningens ledning, vilken för närvarande utövas av en

avdelningschef i B 5 och en biträdande avdelningschef i B 4, föreslår

UD-utredningen inte någon förändring, så länge den nuvarande avdelningschefen

kvarstår i sin befattning. För tiden därefter innebär förslaget att de

två högsta befattningarna inom den rättsliga sektorn skall innehas av två

tjänstemän i B 4, av vilka den ena skall vara chef för rättsavdelningen och

den andra expert i internationella rättsfrågor inom den förut nämnda förhandlingsgruppen.

I likhet med UD-utredningen finner jag det ofrånkomligt, att de rättsliga

arbetsuppgifterna inom departementet även för framtiden ledes av två högre

tjänstemän med avdelningschefs eller därmed jämförlig ställning och vill

därför föreslå, att två befattningar i B 4 reserveras för dessa uppgifter på

sätt utredningen iörordat. Den närmare fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan de båda befattningshavarna liksom dessas förhållande till rättsavdelningen

synes böra regleras instruktionsvägen i samband med personskifte

på avdelningschefstjänsten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

9

UD-utredningen föreslår därjämte, att tjänsten som chef för juridiska byrån

skall indras och ledningen för byrån övertas av biträdande avdelningschefen,

vilken skulle placeras i B 2. Med hänsyn till att två tjänstemän

i B 4 ändock kommer att stå till förfogande för departementets rättsliga

uppgifter har jag funnit mig kunna biträda en dylik åtgärd. Denna omläggning

bör dock, såsom framgår av det föregående, inte genomföras så länge

den nuvarande avdelningschefen kvarstår i sin befattning.

Vad i övrigt gäller rättsavdelningens juridiska byrå är den utvidgning avbyråns

arbetsområde, som UD-utredningen uppmärksammat, föranledd av

ett under senare år starkt intensifierat samarbete bl. a. på den internationella

lagstiftningens område, något som även haft återverkningar på det

inhemska planet. Därtill kommer den stora mängd enskilda rättsärenden

som är en följd av de ökade handelsförbindelserna och resetrafiken mellan

Sverige och utlandet liksom den ökade inflyttningen av utlänningar till

vårt land. UD-utredningen föreslår, att byråns verksamhetsområde blir föremål

för särskilt studium inom departementet, varvid även möjligheterna

att genom ökad delegering uppnå en jämnare fördelning av ansvaret och

arbetsledningen inom byrån bör uppmärksammas. Jag har för avsikt att

föranstalta om en sådan översyn.

Ett för dagen oavvisligt behov-, som även beaktats av UD-utredningen, är

tillkomsten av en särskild befattning för traktatväsendet. Jag ansluter mig

till utredningens förslag att rättsavdelningen tillföres en byrådirektörstjänst,

vars innehavare skall svara för bevakningen av av-delningens traktatfrågor.

Detta skulle innebära en välbehövlig förstärkning av rättsavdelningen inte

endast i fråga om tillsynen av avdelningens egna traktater. En sådan befattningshavare

skall kunna konsulteras även beträffande Sveriges kraftigt

tillväxande traktatbestånd i övrigt, varigenom en enhetlig praxis i fråga

om traktaträtten skulle kunna åstadkommas.

Beträffande handelsavdelningen föreslår utredningen den ändringen i den

nuvarande organisationen att de samfärdselpolitiska ärendena i samband

med luftfartsfrågornas överförande från politiska avdelningen koncentreras

till eu och samma organisationsenhet inom handelsavdelningen, varvid en

byråchefstjänst föreslås inrättad. Jag förordar en dylik koncentration men

är inte beredd föreslå, att en byråchefstjänst inrättas för dessa ärenden.

Till personalbehovet inom avdelningen återkommer jag i det följande.

UD-utredningen har tagit upp frågan om pressbyråns omvandling till avdelning

och erinrar om förslaget från en särskild utredningsman 1939 att

byrån åter skulle bli avdelning i likhet med förhållandet 1909—1919. Även

dåvarande departementschefen anförde i 1939 års statsverksproposition alt

starka skäl talade för en sådan omorganisation men rekommenderade att

denna fråga skulle uppskjutas. Den omfattning som upplysningsverksamheten

utomlands numera tagit är enligt utredningens uppfattning ett skäl föl

att inrätta en press- och informationsavdelning. Med hänvisning till att regeringen

nyligen tillsatt en särskild rådgivare med samordnande uppgifter i

upplysningsfrågor finner utredningen det rimligt att frågan om inrättande av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

en pressavdelning anstår till dess klarhet vunnits om presschefens roll i den

svenska upplysningsverksamheten. Utredningen erinrar dock om att ärendet

när det prövas jämväl bör belysas från synpunkten, att pressbyråchefen även

framgent bör ha en ställning som garanterar att han till fullo utnyttjas som

talesman för departementet.

Flera remissinstanser, däribland upplysningsberedningen, har ansett det

motiverat att en press- och informationsavdelning redan nu tillskapas.

För pressbyrån och dess chef föreligger två huvuduppgifter, vilket också

avspeglas i pressbyråns uppdelning på två sektioner. I fråga om informationsverksamheten

om Sverige, där de svenska utlandsmyndigheterna utgör

organen på fältet, fungerar pressbyrån som basorganisation och vägledare.

Den andra uppgiften är att vara departementets språkrör genom kommunikéer,

uttalanden och direkta kontakter med svensk och utländsk press.

För egen del är jag för dagen inte beredd att förorda inrättande av en sådan

avdelning utan föreslår i likhet med UD-utredningen att frågan härom

får anstå.

I 1962 års statsverksproposition (bil. 5 s. 7) anmäldes, att en särskild arbetsgrupp

för koordinering av handläggningen av de internationella biståndsärendena

inom departementet tillskapats under hösten 1961. Arbetsgruppen

förestås f. n. av ett sändebud i disponibilitet och består därjämte av en byråchef,

tre förste sekreterare och en attaché. Den lyder direkt under kabinettssekreteraren

och arbetar i nära kontakt med bl. a. politiska avdelningen

och handelsavdelningen. I proposition 1962: 100 angående svenskt utvecklingsbistånd

angavs, att anordningen var av provisorisk karaktär i avvaktan

på resultatet av UD-utredningen. Denna finner att anledning saknas att

ändra nuvarande arrangemang med en sektion för internationella biståndsärenden,

vilket synes fungera tillfredsställande. En omprövning av den nu

tillämpade organisationen bör enligt utredningens uppfattning verkställas

om något eller några år. Utredningen föreslår emellertid inrättande av en

fast chefstjänst i B 2.

Ökningen av det svenska utvecklingsbiståndets omfattning har medfört

en påtaglig ansvällning av arbetsuppgifterna inom departementets sektion för

internationella biståndsärenden. Personaluppsättningen inom sektionen har

därför måst ökas inom ramen för de nuvarande personaltillgångarna. I likhet

med utredningen finner jag att en omprövning av den nu tillämpade organisationen

bör verkställas om ytterligare något eller några år. Under tiden

bör inrättas en chefstjänst såsom UD-utredningen föreslagit.

UD-utredningen föreslår att en organisationsenhet upprättas i form av en

särskild utrednings- och förhandlingsgrupp, som skall stå till utrikesministerns

förfogande och ägna sig åt speciella utrednings- och förhandlingsuppgifter.

I gruppen ingående tjänstemän bör även kunna utnyttjas för att temporärt

överbrygga uppkommande vakanser utomlands. Exempel på gruppens

arbetsuppgifter har tidigare angivits. Utredningen betonar, att syftet

med arbetsgruppens inrättande kan tillgodoses endast om tjänstemännen

sätts in på avgränsade arbetsuppgifter och inte utnyttjas som en mer eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

11

mindre permanent förstärkning av departementets fasta organisation. Så

gott som samtliga remissinstanser har anslutit sig till förslaget.

Som jag tidigare anfört noterar jag med tillfredsställelse detta förslag.

Dess genomförande anser jag betydelsefullt för utrikesförvaltningens möjligheter

att effektivt disponera sina personalresurser. Såsom framgår av tidigare

referat av utredningen påverkas vissa byråer kännbart av att tjänstemännen

i betydande omfattning tas i anspråk för förhandlingar och andra särskilda

uppdrag. Arbetet vid byråerna skulle löpa mera ostört om en del förhandlingsuppdrag

kunde omhänderhas av en särskild grupp tjänstemän

utanför den ordinarie personaluppsättningen. Detta får givetvis inte innebära

att befattningshavare vid de ordinarie avdelningarna upphör att delta i förhandlingar

och konferenser, när detta med hänsyn till deras löpande arbete

befinnes ändamålsenligt. I den mån vikarie i dylika fall är erforderlig,

kan sådan ställas till förfogande från gruppen. Jag vill även erinra om önskvärdheten

av att disponera över ett antal kvalificerade tjänstemän, som kan

utnyttjas för att temporärt fylla plötsligt uppkommande vakanser utomlands.

Med nuvarande ansträngda personalresurser är det endast undantagsvis

möjligt att fylla dylika vakanser med tjänstemän från departementet.

Medlemmarna i gruppen skall även kunna tas i anspråk för vissa sammanställningar

av material och undersökningar, vilka erfarenhetsmässigt aktualiseras,

ofta i brådskande ordning, inför uttalanden och ställningstaganden i

viktigare internationella frågor, inför kontakter på regeringsplanet med främmande

stater o. s. v. och vilka endast med största svårighet kan inpassas i

den ordinarie arbetsrutinen. Gruppens huvudsakliga arbetsuppgifter bör

emellertid avse förhandlingsuppdrag. Den bör däremot inte syssla med utredningar

i sådana frågor, som naturligt hör hemma i fackdepartementen.

Jag finner det därför riktigare att gruppen benämnes enbart förhandlingsgrupp.

Gruppen bör vara underställd utrikesministern/kabinettssekreteraren.

Utredningen föreslår, att gruppen skall bestå av 10 tjänstemän med följande

lönegradsplacering: två i B 4, två i B 2 och sex i A 23. Enligt min mening

bör gruppen omfatta två sändebuds- eller utrikesrådstjänster i B 4, två

byråchefstjänster i B 2 och två förste sekreterartjänster i A 23. Den ena av

tjänsterna i B 4, vilken är avsedd att besättas med en rättsexpert, bör, såsom

utredningen föreslagit, hållas vakant så länge den nuvarande chefen för

rättsavdelningen innehar sin tjänst.

I likhet med utredningen har nära nog samtliga remissinstanser starkt

understrukit vikten av en systematisering och effektivisering av den samlade

utlandsrapporteringen och därför livligt tillstyrkt utredningens förslag

om inrättande av ett rapportsekretariat i departementet.

Frågan om utlandsmyndigheternas rapportering och om det inkommande

rapportmaterialets nyttiggörande har länge och fortlöpande varit föremål

för uppmärksamhet inom departementet. Enligt nuvarande, sedan lång

tid tillbaka gällande ordning åvilar det vederbörande avdelningar och byråer

att tillse, att rapporteringen får en lämplig inriktning och omfattning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

samt att inkommande rapportmaterial på bästa möjliga sätt tillgodogöres.

Till följd av begränsade personalresurser och stark arbetsbelastning har förutsättningar

emellertid hittills ej förelegat att underkasta det samlade rapportmaterialet

en mera ingående och samordnad bearbetning. Av samma

skäl har direktivgivningen från departementet till utlandsmyndigheterna

om rapporteringen inte kunnat bli så kontinuerlig och systematisk som varit

önskvärt.

En förstärkning av departementets resurser i syfte att möjliggöra en utvidgad

verksamhet i vad gäller uppdragandet av riktlinjer för rapporteringen

och lämplig behandling av rapportmaterialet är enligt min mening

påkallad. I och med att utrymme ges för en bearbetning av materialet skulle

ett bättre nyttiggörande av detta kunna ske. Så skulle bl. a. vinnas att rapporter

av intresse för en bredare krets, vilkas delgivning på grund av insprängda

förtroliga moment hittills måst begränsas, skulle kunna ges en

vidare distribution. Sammanfattande och orienterande översikter skulle

också kunna utarbetas i betydligt större utsträckning än vad som f. n. är

möjligt.

Med förstärkta resurser skulle vidare kontakten med utlandsmyndigheterna

i rapporteringsfrågor kunna intensifieras, vilket, såsom omvittnats av

flertalet sändebud, skulle vara ägnat att underlätta rapportverksamheten

och bidra till att ge denna en mera ändamålsenlig inriktning.

Den av UD-utredningen föreslagna sammansättningen av rapportsekretariatet

finner jag ändamålsenlig. Jag föreslår därför, att en byråchefstjänst i

B 2 och två förste sekreterartjänster i A 23 inrättas för de ifrågavarande

arbetsuppgifterna.

Jag vill emellertid framhålla, att rapportsekretariatets tillkomst givetvis

inte får medföra inskränkningar i det ansvar och de befogenheter som tillkommer

avdelningar och byråer.

Jag övergår nu till att behandla departementets administrativa enheter.

Personalavdelningen, som står under ledning av en avdelningschef i B 4,

arbetar för närvarande med två byråer, personalbyrån och ekonomibyrån,

med en byråchef, respektive ett kansliråd i B 1 i spetsen.

Utgångspunkt för administrationsutredningens förslag är att utrikesdepartementet

inte bara fungerar som en del av Kungl. Maj:ts kansli utan

även utgör ett centralt ämbetsverk med en vittförgrenad lokalförvaltning

ävensom att uppgifterna på ämbetsverksplanet på ett avgörande sätt bör påverka

utformningen av den administrativa organisationen. Utredningen utgår

samtidigt från att beslut som avser verksfunktionerna i mycket vid utsträckning

efter delegeringsbeslut av departementschefen skall kunna fattas

av departementstjänstemän. Mot bakgrund härav föreslår utredningen,

att en tjänst som souschef och administrativ chef i B 5 inrättas i stället

för den nuvarande tjänsten som chef för personalavdelningen i B 4. Personalavdelningens

benämning skulle ändras till administrativa avdelningen.

Genom en omfattande delegering av beslutanderätten skulle souschefen överta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

13

huvuddelen av departementschefens verksfunktioner. Det understrykes av

utredningen att en sådan organisatorisk lösning inte skulle rubba kabinnettssekreterarens

ställning såsom övervakare av departementsarbetet och rådgivare

till utrikesministern i dennes utövande av det högsta chefskapet. Genom

förslaget skulle emellertid i viss utsträckning kabinettssekreterarens

befattning med administrativa ärenden begränsas. Så gott som samtliga remissinstanser

har tillstyrkt förslaget eller lämnat detsamma utan erinran.

Förslaget att inrätta en tjänst som administrativ chef i B 5 biträder jag.

1 likhet med vad som är fallet i flera större ämbetsverk införes härigenom

en motsvarighet till en överdirektörsbefattning, avsedd att under utrikesministern/kabinettssekreteraren

svara för departementets administrativa ledning,

något som motiveras av den omfattande organisation det här är fråga

om. Det ligger i sakens natur att med hänsyn till tjänstens karaktär särskilda

krav måste ställas på innehavarens administrativa erfarenheter och

kunskaper.

Inspektionsverksamheten inom utrikesförvaltningen bör enligt utredningens

mening få en särskild företrädare inom departementet. En ny tjänst

som inspektör i B 4 föreslås därför inrättad, direkt underställd utrikesministern/kabinettssekreteraren.

Inspektören skall ha rådgivande och kontrollerande

uppgifter med avseende på utlandsmyndigheternas verksamhet

och vara förbindelselänk mellan centraladministrationen och utlandsmyndigheterna.

Han bör enligt utredningen vidare biträda vid avvägningen av

löneförmåner och även utöva en viss personalvårdande funktion. Förslaget

välkomnas av remissinstanserna med några få undantag.

Jag delar utredningens uppfattning att tiden nu är inne att inrätta ett

inspektionsorgan inom den svenska utrikesförvaltningen. Behovet härav

vitsordas för övrigt av UD-utredningen ävensom av lönenämndens utlandslöneöversyn

på sätt senare skall anges. Beträffande syftet med inspektörstjänsten

ansluter jag mig i huvudsak till utredningens förslag. Inspektionsverksamheten

bör bli av väsentligt värde med avseende på den administrativa

avdelningens uppgifter i fråga om utlandsmyndigheternas administration.

Verksamheten bör därför bedrivas i mycket nära samverkan med ledningen

för avdelningen. Jag vill även betona de personalvårdande uppgifter,

som förutses ingå i inspektörens funktioner, något som jämväl personalorganisationerna

lagt vikt vid. Inspektören bör således också stå till förfogande

för råd och vägledning åt de enskilda tjänstemännen utomlands.

Även i fråga om den blivande inspektörens ställning i organisationen är jag

ense med utredningen. I likhet med denna föreslår jag, att en tjänst i B 4 inrättas

för ändamålet.

Vad den under administrationschefen lydande administrativa organisationen

beträffar har utredningen preciserat tre huvudområden — ekonomi

och organisation, egentliga personalärenden samt löner och andra förmåner

— fördelade på var sin byrå: en kanslibyrå, en personalbyrå och en lönebyrå.

Denna byråindelning förefaller rationell med hänsyn både till verksamhetens

totala omfattning och betydelse och till de olika arbetsuppgif
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

ternas särskilda karaktär. Jag kan inte finna att riksrevisionsverkets förslag

att kanslibyrån och lönebyrån borde slås ihop till en byrå är en lycklig lösning.

Liksom utredningen bedömer jag det nödvändigt, att samtliga frågor

inom förmånsområdet samordnas under enhetlig ledning och inrymmes under

en nyinrättad byrå.

Vad gäller fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de olika byråerna

kan jag med vissa jämkningar acceptera utredningens förslag.

Personalbyråns arbetsuppgifter är i utredningens förslag renodlade och

omfattar enbart handläggningen av egentliga personalärenden. En utvidgning

av den nuvarande personalbyråns uppgifter förordas av utredningen:

sakkunskap bör tillföras framför allt inom utbildningsområdet, varjämte en

utbyggd verksamhet för åtgärder i personalvårdande syfte föreslås. Organisatoriskt

delas byråns verksamhet upp på tre sektioner, en med personalplanering

som huvudsaklig uppgift, en för personalens utbildning och en för

löpande personaladministrativa göromål.

Utredningens förslag om förstärkning av personalbyrån finner jag tillfredsställande.

Denna arbetsenhet har alltsedan andra världskriget arbetat

med i stort sett oförändrad personalstyrka och har därför haft stora svårigheter

att bemästra den på grund av utrikestjänstens ansvällning ständigt

ökande arbetsvolymen. ökade personella resurser bör nu ställas till förfogande

dels för de arbetsuppgifter i fråga om rekrytering och utbildning, som

föreslagits av UD-utredningen och som jag finner värda allt beaktande, dels

för en vidgad personalvård. Det torde här erinras om att personalorganisationerna

och flertalet utlandsmyndigheter i sina remissvar givit uttryck åt

sin uppskattning över att utredningen beaktat behovet av särskilda befattningshavare

för personalvårdande uppgifter. Det råder intet tvivel om att

behovet av personalvårdande verksamhet är stort med tanke på utrikesförvaltningens

säregna struktur och arbetsförhållanden.

Administrationsutredningens förslag beträffande kanslibyråns organisation

kan jag i huvudsak tillstyrka, ehuru jag liksom statskontoret finner att

den nuvarande benämningen ekonomibyrå bör bibehållas. Enligt utredningen

skulle byrån vara indelad i tre sektioner, nämligen budget och driftsekonomi,

inklusive rationalisering och intern service, medelsförvaltning med revision

och kostnadskontroll samt författningsexpedition med konseljprotokoll. Det

synes emellertid vara mera ändamålsenligt att frigöra budgetsektionen från

rationaliseringsuppgifterna. Liksom riksrevisionsverket finner jag nämligen,

att budgetsekreterarens befattning med budgetarbetet såväl för utrikesförvaltningen

som för internationella biståndsärenden är av sådan omfattning,

att han rimligen inte kan medhinna att även leda rationaliseringsarbetet, som

avses omfatta verksamheten såväl inom departementet som vid utlandsmyndigheterna.

Vid sidan av budgetsektionen och sektionen för medelsförvaltning

bör sålunda finnas en sektion för rationalisering och intern service.

Med hänsyn till vad nyss anförts om sektionens arbetsuppgifter anser jag,

att denna bör stå under ledning av en byrådirektör och i övrigt omfatta den

personal utredningen föreslagit.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

15

Enligt för departementet gällande instruktion ankommer utarbetandet av

författningar rörande departementets och därunder lydande myndigheters

verksamhet på rättsavdelningen. Initiativet till och ansvaret för upprättandet

av instruktioner åvilar givetvis vederbörande avdelningar och byråer.

Med hänsyn till behovet av en samlad överblick av instruktionsmaterialet

liksom till dettas övervägande juridiska karaktär bör den formella samordningen

av texterna förläggas till rättsavdelningen även i fråga om instruktioner,

för vilka denna inte har det sakliga ansvaret. Jag föreslår därför, att

den av administrationsutredningen förordade författningsexpeditionen skall

ingå i rättsavdelningen och såsom utredningen föreslagit bestå av en byrådirektör

i A 25 och en amanuens.

Utredningen föreslår, att verksamheten vid departementets materielförråd

avvecklas och att denna i stället överföres till postverkets centralförråd, som

i fortsättningen skulle svara för leveranser av kontorsmateriel till utlandsmyndigheterna.

Generalpoststyrelsen har förklarat sig inte ha någon erinran

mot en dylik överflyttning, vilken dock bör anstå till den 1 juli 1964. Jag

har ingen erinran mot att denna omläggning företages. I avvaktan på att

den kan genomföras torde verksamheten vid departementets materielförråd

fortsätta och nuvarande personal bibehållas vid sina uppgifter.

Omhänderhavandet av utrikesdepartementets konseljprotokoll synes mig

böra anförtros budgetsekreteraren.

Den av administrationsutredningen föreslagna överflyttningen från byggnadsstyrelsen

till departementet av revisionen av utlandsmyndigheternas

medelsredovisningar i fastighetsärenden har avstyrkts av såväl byggnadsstyrelsen

som riksrevisionsverket, vilka båda är av den uppfattningen att

frågan först måste mera i detalj utredas. Jag är inte heller beredd att utan

föregående specialutredning av frågan biträda förslaget.

I fråga om konsulära byråns nuvarande kamerala verksamhet med avseende

på konsulära bidragsmedel föreslår administrationsutredningen, att byråns

kamerala granskningsuppgifter samt krav och efterforskningsarbete

överföres till ekonomibyrån. För att göra övergången så smidig som möjligt

bör enligt utredningen en överflyttning ske successivt. I och för sig vill jag

inte motsätta mig att en dylik överflyttning äger rum försöksvis. Såsom

utredningen föreslår bör denna åtgärd till en början endast omfatta ärenden

angående bistånd till andra svenska medborgare än sjömän. Det bör i

sammanhanget understrykas, att det här rör sig om återkrav av medel som

lämnats svenska medborgare som i utlandet befunnit sig i ekonomiskt

tvångsläge, varför sociala aspekter ofta måste anläggas när det gäller att bevaka

att det lämnade biståndet återbetalas till statskassan. Därest krav inte

leder till resultat, uppkommer frågan huruvida statsverkets fordran skall

indrivas på rättslig väg eller avskrivas. Avgörandet härutinnan träffas f. n.

enligt särskilda därom gällande instruktioner dels av konsulära byråns chef

och dels av utrikesdepartementets understödsnämnd. Det torde få övervägas,

huruvida vissa av dessa funktioner bör överföras till den administrativa avdelningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

I samband med behandlingen av ekonomibyråns organisation önskar jag

beröra frågan om handläggningen av utrikesförvaltningens fastighets-, lokaloch

bostadsfrågor. Alltsedan början av 1950-talet omhänderhar byggnadsstyrelsen

förvaltningen av utlandsmyndigheternas fastigheter och lokaler

samt genomförandet av beslutade byggnadsföretag. Sedan den 1 juli 1962

handlägger styrelsen därjämte samtliga frågor om förhyrning av bostäder

åt den utsända personalen. I 1963 års statsverksproposition föreslås (VI ht

s. 220), att även frågor rörande inredning av utrikesförvaltningens lokaler

utomlands överflyttas från departementets ekonomibyrå till byggnadsstyrelsen.

Denna koncentration av departementets ärenden rörande fastigheter,

lokaler, bostäder och inredningar till en och samma fackmyndighet synes mig

vara ändamålsenlig. Det samråd, som erfordras med departementet, främst

personalbyrån, torde kunna ske under samma enkla och smidiga former

som hittills. För ändamålet finns en särskild tjänsteman avdelad inom personalbyrån.

Att överföra denna tjänsteman till ekonomibyrån på sätt utredningen

föreslagit synes dock ej lämpligt, enär den sakkunskap i övrigt som

byggnadsstyrelsen främst vill nå genom samråd är att finna inom personalbyrån.

Såsom byggnadsstyrelsen framhållit i sitt yttrande är nuvarande föreskrifter

för förvaltning av vederbörande fastighetsfond f. n. föremål för

översyn. Liksom administrationsutredningen finner jag det angeläget, att de

nya föreskrifter som skall utarbetas klart kommer att reglera besluts- och

ansvarsformerna mellan departementet och byggnadsstyrelsen, överföringen

av intendentsärendena till byggnadsstyrelsen för med sig att ekonomibyråns

nuvarande intendentsdetalj kan indragas, varvid dock vissa intendentsuppgifter

avseende utrikesministerhotellet samt departementets lokaler i Stockholm

ävensom utrikesförvaltningens bestånd av tjänstebilar alltjämt bör

handläggas inom departementet, närmast av ekonomibyråns rationaliseringsoch

servicesektion.

I likhet med utredningen föreslår jag att samtliga uppgifter inom förmånsområdet

under enhetlig ledning förläggs till en nyinrättad lönebyrå.

Det sålunda tillskapade organet bör indelas i fyra arbetsenheter för ärenden

rörande utlandslöner, hemmalöner och pensioner, resor och flyttningar

samt sjukvård. Jag finner det vara en fördel från synpunkten av en enhetlig

handläggning att även andra förmåner och ersättningar än renodlade löneförmåner

hänföres till denna lönebyrå. Beträffande departementets flyttningsärenden

förordar administrationsutredningen att uppgifterna med infordrande,

prövning och antagande av flyttningsanbud m. m. anförtros

armétygförvaltningen. I avgivet yttrande har nämnda förvaltning förklarat

sig f. n. inte kunna överta berörda uppgifter i den omfattning som utredningen

tänkt sig. Genom att flyttningsärendena sålunda kvarblir hos departementet

erfordras en förstärkning av den personal som av utredningen

förutsatts ingå i rese- och flyttningssektionen.

Beträffande konsulära byrån har utredningen inte föreslagit några andra

organisatoriska ändringar än som följer av att viss del av kravverksamheten

överflyttas till ekonomibyrån. Jag finner ej heller skäl företa någon ändring

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

17

i byråns status. Utredningen har berört frågan om en centralisering av arvsverksamheten

vid konsulaten i Amerikas Förenta Stater. Denna fråga synes

vara otillräckligt utredd och torde böra vidare undersökas.

I departementets nuvarande organisation utgör arkivet en självständig

enhet under utrikesministern/kabinettssekreteraren. I likhet med utredningen

anser jag att någon förändring därvidlag inte bör företas.

Slutligen har administrationsutredningen föreslagit inrättande av en särskild

befattning för handläggning av departementets samtliga säkerhetsfrågor.

Tjänstemannen skulle lyda direkt under utrikesministern/kabinettssekreteraren.

Enligt min uppfattning är det av vikt att en dylik befattning

snarast tillskapas, och jag föreslår därför att en tjänst i B 1 inrättas för

ändamålet.»

Utrikesdepartementets nuvarande och av departementschefen föreslagna

nya organisation framgår av bilaga 3 och bilaga 4 i propositionen.

Utrikesrepresentationen

Departementschefen har lämnat en redogörelse för UD-utredningens förslag

rörande utrikesrepresentationens organisation samt däröver avgivna

remissyttranden. Utskottet får härutinnan hänvisa till s. 51—64 i propositionen.

Departementschefen har härefter anfört följande.

»Såsom jag tidigare anfört har verksamheten inom utrikesförvaltningen i

dess helhet efter andra världskrigets slut vuxit avsevärt. Den politiska och

ekonomiska utvecklingen har ställt ökade krav på utrikestjänsten och dess

befattningshavare. Ett femtiotal nya stater har tillkommit, nya internationella

samarbetsorgan har skapats, det ekonomiska och politiska integrationsarbetet

har fått ökad omfattning och betydelse, hjälp till utvecklingsländerna

lämnas i ökande omfattning, svenskt deltagande i olika FN-aktioner

har blivit betydande och det är i högre grad än tidigare nödvändigt att

aktivt tillvarata svenska intressen och bistå svenska medborgare i utlandet.

Denna utveckling har nödvändiggjort en inte obetydlig utbyggnad under

efterkrigsperioden av den svenska utrikesrepresentationen, vilken i dag omfattar

72 lönade utlandsmyndigheter, vartill bör läggas 23 olönade konsulat,

vid vilka lönad personal är placerad. Såsom UD-utredningen påvisat är vid

ett antal av dessa myndigheter personalbesättningen så begränsad, att vid

sjukdom eller annat förfall för chefen verksamheten eller viktiga delar därav

riskerar att lamslås. Jag ansluter mig till vad utredningen uttalat om nödvändigheten

att i regel mer än en diplomatisk tjänsteman är stationerad vid

varje beskickning, där chefen är ackrediterad även i andra länder.

Sveriges mer än 500 olönade konsulat i utlandet har under senare år kommit

att anförtros alltmera betydelsefulla arbetsuppgifter, i första hand avseende

sjöfarten men även för tillvaratagande av andra svenska intressen. I

många fall utför dessa konsuler, vilka som regel inte erhåller annan ersättning

än som motsvarar deras direkta omkostnader, ett mycket hängivet

arbete för Sverige. UD-utredningen har pekat på möjligheten att i ökad om
2

Bihanq till riksdagens protokoll i963. 6 samt. Nr J25

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

fattning engagera olönade konsuler för kommersiella uppgifter liksom för

upplysningsverksamhet. Jag anser dessa överväganden förtjäna uppmärksamhet,

i synnerhet då det gäller möjligheten att mera aktivt utnyttja de

konsuler som är svenskar eller på annat sätt har närmare anknvtning till

Sverige. För att intressera och informera de olönade konsulerna finner jag

den i vissa länder redan tillämpade ordningen med regelbundet återkommande

konsulskonferenser väl lämpad att mera allmänt genomföras.

Till utredningens uttalanden om behovet av nya lönade utlandsmyndigheter

kan jag i allt väsentligt ansluta mig. I Afrika har tillkomsten av ett

stort antal nya nationer redan medfört behov under senare år av vissa nya

myndigheter. Genom beslut av 1961 års riksdag har beskickningar upprättats

i Lagos och Monrovia. Med stöd av det av samma års riksdag lämnade

bemyndigandet har, sedan diplomatiska förbindelser med Kongo-republiken

etablerats under 1962, en självständig beskickning upprättats även i Léopoldville

under ledning av ett beskickningsråd med sändebuds ställning. I

Nairobi har med stöd av bemyndigande av 1962 års riksdag ett lönat generalkonsulat

upprättats under ledning av en konsul med generalkonsuls ställning.

Även utvecklingen i Nordafrika har medfört behov av lönad representation

och innevarande års riksdag har tidigare godkänt förslag om två nya

beskickningar med ämbetsområden omfattande det ena Tunisien och Libyen

och det andra Algeriet. Behovet av ytterligare en beskickning i Västafrika,

som av utredningen föreslås förlagd till Abidjan eller Accra, har

vitsordats av remissorganen, önskvärdheten av en sådan förstärkning anmäldes

redan i statsverkspropositionen till 1961 års riksdag. I valet mellan

de två föreslagna platserna vill jag — med hänsyn bl. a. till att Sverige f. n.

inte har diplomatisk personal stationerad inom någon av de franskspråkiga

republikerna i Västafrika — förorda Abidjan som stationeringsort för den

nya beskickningen. Beskickningens ämbetsområde torde förutom republiken

Elfenbenskusten böra omfatta republikerna Mali, Niger, Togo och övre

Volta, där Sverige f. n. helt saknar representation.

Flera remissorgan har i sina yttranden framhållit, att behov av ytterligare

utbyggnad av representationen i Afrika troligen kan komma att aktualiseras

inom en nära framtid, varvid särskilt anförts Tanganvika, där det med

hänsyn till bl. a. Sveriges deltagande i den nordiska biståndsinsatsen skulle

vara av väsentlig betydelse att ha tillgång till en lönad representation. Det

må härvid påpekas, att Sverige åtagit sig att tills vidare administrera denna

biståndsinsats. Med hänsyn även till de svenska intressena av ekonomisk art,

den omfattande missionsverksamheten och värdet av direkta informationslcontakter

mellan Sverige och Tanganyika föreslår jag, att redan nu beslut

fattas om upprättande av en beskickning i Dar-es-Salaam under ledning även

lönad tjänsteman såsom t.f. chargé d’affaires. Så snart Kenya uppnått

självständighet och Sveriges generalkonsulat i Nairobi kunnat omvandlas

till beskickning bör tjänstemannen i Dar-es-Salaam underställas sändebudet

där. Utredningen har erinrat om att behov av förstärkt representation

kan komma att uppstå även i Rhodesia och Nyasaland. Jag anser mig dock

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

19

f. n. böra begränsa förslagen om upprättande av lönade representationer i

Afrika till vad jag redan anfört.

I Latinamerika har utredningen dels förordat att — i enlighet med översynens

förslag beträffande representationen i Ecuador — en lönad tjänsteman

placeras i Quito såsom t.f. chargé d’affaires, underställd sändebudet

i Bogotå, dels föreslagit att ett lönat konsulat upprättas i Säo Paulo. Chefen

för konsulatet borde, i samband med att beskickningen i Rio de Janeiro

sedermera flyttas till den nya huvudstaden Brasilia, även anmälas som handelsråd

vid beskickningen. Jag ansluter mig till vad utredningen anfört och

föreslår inrättande dels av en fast beskickning i Quito, underställd beskickningen

i Bogotå, dels av en lönad konsulär myndighet i Säo Paulo, som bör

vara generalkonsulat.

I översynen har närmare redovisats olika skäl för upprättande av en beskickning

i Centralamerika, lämpligen förlagd till Guatemala, med verksamhetsområde

omfattande samtliga centralamerikanska republiker med undantag

av Mexico och Panamå. Utredningen har förklarat sig ha funnit

översynens argumentering väl underbyggd och har därför intet att erinra

mot upprättande av en sådan beskickning. Det har dock förefallit utredningen

naturligt, att man innan en ny myndighet upprättas avvaktar närmare

erfarenheter av den i Guatemala placerade handelssekreterarens verksamhet.

Handelssekreteraren har sedermera med ledning av vunna erfarenheter

förklarat det angeläget, att Sverige —- i likhet med flertalet övriga

västeuropeiska länder — snarast upprättar en beskickning i Guatemala, som

i nuvarande ekonomiska läge, kännetecknat av en inom Centralamerika långt

framskriden integration, skall tillvarata de svenska intressena av bl. a.

ekonomisk och kommersiell art. Med hänsyn till föreliggande behov av en

lönad myndighet i Centralamerika anser jag mig nu böra föreslå upprättande

av en självständig beskickning i Guatemala. — I fråga om Sveriges representation

på Cuba, som tillhör beskickningens i Caracas ämbetsområde, har

utredningen inte funnit att de svensk-kubanska förbindelserna f. n. är av

sådan omfattning, att en självständig myndighet i Havana är motiverad.

F. n. tjänstgör en lönad kanslist vid det olönade konsulatet i Havana. I

likhet med utredningen finner jag det inte påkallat att nu föreslå upprättande

av en självständig lönad myndighet på Cuba.

Till vad utredningen anfört rörande behovet av förstärkt representation

i Asien kan jag i allt väsentligt ansluta mig. Någon ny beskickning inom

detta område föreslår jag sålunda inte f. n. En intensifiering av den svenska

exportverksamheten på vissa asiatiska marknader bör dock stödjas genom

förstärkning av den kommersiella representationen.

Jag har inledningsvis omnämnt den under 1962 avslutade nordiska samarbetsöverenskommelsen.

I anslutning härtill vill jag även erinra om det

samråd, som äger rum mellan cheferna för de administrativa avdelningarna

inom de nordiska ländernas utrikesdepartement, i syfte att bl. a. tillvarata

möjligheterna till ett samarbete på regional basis mellan de nordiska ländernas

utlandsmyndigheter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

Utredningen har framlagt vissa förslag rörande ändrad status för redan

existerande lönade utlandsmyndigheter. Jag delar utredningens uppfattning,

att beskickningen i Bagdad, som f. n. är underställd sändebudet i Teheran,

bör bli självständig. Mot förslaget att Sveriges två delegationer i Geneve,

den ena representerande Sverige vid FN:s Europakontor och den andra

vid EFTA, omedelbart bör sammanslås har ett par remissorgan anfört betänkligheter

med hänsyn till det aktuella läget i den europeiska integrationsfrågan.

Då emellertid även cheferna för de två delegationerna förklarat

sig inte ha någon erinran mot en sammanslagning, under förutsättning

bl. a. att frågan om ytterligare eventuellt erforderlig förstärkning av personaluppsättningen

ägnas fortlöpande uppmärksamhet, ansluter jag mig till

förslaget härom.

I detta sammanhang vill jag anmäla frågan om ändrad status för vissa

konsulat. Det olönade generalkonsulatet i Genua har sedan 1956 letts av

en utsänd tjänsteman i rådsgraden med generalkonsuls ställning. Innehavaren

av denna lönade befattning har under 1962 placerats i Milano, där

det olönade konsulatet i samband därmed förändrades till generalkonsulat,

med uppgift att jämväl vara chef för generalkonsulatet i Genua, där

det omedelbara ansvaret åvilar en lönad förste kanslist såsom vicekonsul.

Ifrågavarande två generalkonsulat torde fr. o. m. nästa budgetår böra

uppföras som lönade myndigheter. I Istanbul finns sedan 1942 ett olönat

generalkonsulat, vilket förestås av en lönad konsul med generalkonsuls

ställning. Vid generalkonsulatet tjänstgör tillika en lönad kanslist med förordnande

som vicekonsul. Även detta generalkonsulat torde från samma

tidpunkt böra uppföras som lönad myndighet. Dessa förändringar är av

formell natur. Slutligen torde det lönade konsulatet i Minneapolis, som förestås

av en lönad konsul med generalkonsuls ställning, samt konsulatet i

Houston, vars chef av utredningen föreslagits erhålla placering i B 1, böra

förändras till lönade generalkonsulat.

Den kommersiella utrikesrepresentationen har av utredningen utförligt

behandlats. Jag ansluter mig till vad utredningen med instämmande av remissorganen

anfört, att den utrikeshandelsfrämjande verksamheten bör ingå

såsom en naturlig del av utlandsmyndigheternas arbete. Även det utpräglat

kommersiella arbetet torde i betydande utsträckning liksom hittills få

utföras av dessa myndigheter. Om möjligheterna att i högre grad än hittills

utnyttja de olönade konsulaten för vissa kommersiella uppgifter har jag tidigare

uttalat mig. Till utredningens uttalanden om lämpligheten att i ökad

omfattning använda lönade kanslister för kommersiella arbetsuppgifter ansluter

jag mig. Hittills vunna erfarenheter visar, att väl kvalificerade kanslister

är fullt kompetenta att på ett tillfredsställande sätt självständigt ansvara

för uppgifter av detta slag. En högre lönegradsplacering för vissa kanslisttjänster

bör kunna införas och vissa av de högre tjänsterna reserveras för

kanslister med kommersiella arbetsuppgifter. Mot utredningens uttalanden

angående arbetsfördelningen mellan handelskanslister och handelssekreterare

bär jag inte någon erinran. I likhet med utredningen anser jag att ett

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963 21

mera omedelbart behov av kommersiell representation föreligger bl. a. i

Bombay, Kuala Lumpur och Manila. Detta behov bör delvis tillgodoses genom

inrättande av nya kanslisttjänster.

Behovet av en förstärkning av den svenska upplysningsverksamheten i

utlandet har jag närmare uttalat mig om i statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag. Jag framhöll därvid bl. a. betydelsen både för vårt lands

anseende och dess välstånd av en väl avvägd och effektiv upplysningsverksamhet

i utlandet. Jag erinrade även om att en särskild rådgivare förordnats

att stå till regeringens förfogande i frågor rörande svensk upplysningsverksamhet

i utlandet med uppgift bl. a. att i samråd med upplysningsberedningen

samordna och på längre sikt planlägga denna verksamhet.

Utredningen har uttalat, att upplysningsverksamheten kan väntas komma

att ta en växande del av utrikesförvaltningens resurser i anspråk och

föreslagit, att personal i kanslistkarriären i större utsträckning än vad nu

sker anförtros informationsuppgifter vid utlandsmyndigheterna. Jag finner

det önskvärt, att alla befattningshavare inom utrikesförvaltningen äger

viss förtrogenhet med upplysningsfrågor, vilket bör beaktas vid planläggningen

av den utvidgade utbildningsverksamhet, som jag i likhet med utredningen

anser bör genomföras. Några förslag om nya tjänster för upplysningsverksamheten

vid utlandsmyndigheterna har inte framlagts av utredningen.

Ehuru jag med hänsyn till den tidigare nämnda pågående planläggningen

av denna verksamhet inte f. n. är beredd ta närmare ställning till de

av vissa remissorgan framförda önskemålen om inrättande av ett väsentligt

utökat antal nya press- och kulturattachétjänster, anser jag mig dock redan

nu böra föreslå, att beslut fattas om inrättandet av en tjänst som pressattaché

i New York, vars innehavare i första hand bör få till uppgift att ansvara

för informations- och pressfrågor vid FN-representationen.

Upplysningsarbetets tilltagande omfattning vid beskickningen i Washington,

inte minst inom det kulturella området, har medfört behov av en kvalificerad

tjänsteman för kulturfrågor. Med hänsyn till pågående förberedelser

för den intensifierade upplysningsaktion i Amerikas Förenta Stater,

för vilken anslag beviljats av 1962 ars riksdag, har det bedömts erforderligt

att inom ramen för tillgängliga anslag redan anställa en tjänsteman för

denna uppgift. Jag föreslår, att en ny tjänst som kulturattaché inrättas med

placering i samma lönegrad som för pressattachéer.

I likhet med utredningen anser jag, att behovet av specialattachéer vid utlandsmyndigheterna

får prövas i annat sammanhang.»

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

Utrikesförvaltningens personalbehov, lönegrads- och befordringsfrågor

Allmänna synpunkter pa personalbehovet — Särskilda lönegrads frågor

Beträffande allmänna synpunkter på personalbehovet har UD-utredningen

framhållit följande.

En allmän bedömning av utrikesförvaltningens personalbehov ger enligt

UD-utredningen vid handen, att utrikesdepartementet under en följd av år

nödgats arbeta med en i stort sett oförändrad personalstyrka. Sedan 1949

har utrikesrepresentationen tillförts ett tjugotal nya myndigheter, medan

antalet diplomatiska tjänstemän i departementet under samma tid ökat med

endast två. Personalbeståndets eftersläpning inom departementet är så stor,

att man enligt utredningens mening kan ställa frågan om inte denna utveckling

menligt inverkat på departementets effektivitet. I detta sammanhang erinras

om Kungl. Maj :ts befogenhet att inom ramen för gällande organisation

llytta befattningar mellan departementet och utlandsmyndigheterna. Erfarenheten

har enligt utredningen visat, att fördelningen av personalresurserna

tenderat att utfalla till utlandsmyndigheternas förmån.

Utredningen har funnit det angeläget att man vid en fortlöpande bedömning

av utrikesförvaltningens personalbehov uppmärksammar, att en utvidgning

eller förstärkning av utrikesrepresentationen som regel medför en

efter hand alltmera märkbar ökning av arbetsvolymen inom hemmaorganisationen.

Enär denna ökning endast undantagsvis torde vara direkt hänförlig

till någon särskild avdelning inom departementet, bör hela detta spörsmål

enligt utredningen tid efter annan omprövas med hänsyn till departementets

samlade arbetsbelastning.

Enligt utredningens uppfattning är det i hög grad önskvärt, att alla tillfällen

tillvaratas att skapa lämpliga former för tjänsteavlösning på olika

poster. Möjligheterna att sörja för i varje särskilt fall erforderlig parallelltjänstgöring

mellan nytillträdande och avgående befattningshavare bör enligt

utredningen ej få begränsas av personalbrist. Vidare bör personal kunna

disponeras för att undergå utbildning av olika slag. Med utbildning avses då

inte blott kursverksamhet utan även tjänstgöring inom eller utom utrikesförvaltningen

i utbildningssyfte, exempelvis inför placering på en ny post.

Utredningen har räknat med att i genomsnitt ett tiotal karriärtjänstemän och

fem eller sex kanslister samt ett antal aspiranter, som enligt ett i det följande

redovisat förslag förutses kombinera sin utbildning med viss tjänstgöring,

kommer att befinna sig under utbildning. Vid bedömningen av personalbehovet,

särskilt på rekryteringsstadiet, bör hänsyn vidare tas till att en viss avgång

av personal erfarenhetsmässigt sker genom att personer med den typ avutbildning

och praktik, som erbjudes inom utrikestjänsten, tas i anspråk

för tjänstgöring inom internationella organisationer eller uppdrag inom andra

delar av statsförvaltningen respektive övergår till annan verksamhet.

Departementschefen har härefter redogjort för UD-utredningens förslag

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

23

rörande särskilda lönegradsfrågor samt remissmyndigheternas yttranden

rörande såväl dessa lönegradsfrågor som utredningens allmänna synpunkter

på personalbehovet. Härutinnan hänvisas till s. 70—73 i propositionen.

Departementschefen bär för egen del anfört följande.

»Till utredningens, av åtskilliga remissinstanser understrukna allmänna

synpunkter på personalbehovet inom utrikesförvaltningen kan jag i allt väsentligt

ansluta mig.

Utredningens förslag beträffande sändebudens lönegradsplacering innebär

bl. a., att nuvarande praxis bör överges, enligt vilken tjänsteman i rådsgraden

förordnas att såsom chargé d’affaires med sändebuds ställning förestå

självständig beskickning. Jag delar denna uppfattning och föreslår, att sändebudstjänsterna

placeras i lägst B 2. I övrigt bör lönegradsserien omfatta

B 4 och B 6. Nuvarande sändebudstjänster i B 5 bör indras, när innehavare

erhåller tjänst i B 6 eller vakans uppkommer. I avvaktan härpå bör sändebudst

jänsterna i B 5 föras på övergångsstat och motsvarande sändebudstjänster

i lägre lönegrad hållas vakanta.

Generalkonsulstjänsterna är f. n. placerade i B 4. På motsvarande sätt

som nvss anfördes har tjänstemän i B 1 förordnats att med ställning som

generalkonsul tjänstgöra såsom chef för generalkonsulat. Jag förordar i

likhet med utredningen, att även detta provisorium upphör och att tjänst

som generalkonsul placeras i B 4, B 2 eller B 1. Som en följd härav bör

tjänstebenämningen generalkonsul förbehållas tjänsteman i lägst B 1, som

är chef för generalkonsulat. I enlighet med internationell praxis bör tjänstebenämningen

förste vicekonsul (A 23) utgå ur personalförteckningen och

ersättas med konsul.

Vad angår antalet chefstjänster och dessas fördelning på B 6 — 4 — 2

— 1 ansluter jag mig till utredningens förslag.

Utredningens förslag till lönegradsplacering av rådstjänsterna utomlands

— normalt Bl — innebär i förhållande till nuläget ej annan ändring än att

en rådstjänst vid beskickningen i Washington och en vid FN-representationen

i New York placeras i B 2 med hänsyn till bl. a. önskvärdheten av att

kunna besätta dessa båda befattningar med tjänstemän i sändebudsgrad. Jag

anser mig böra godta detta förslag.

Liksom hittills bör tjänsteman i förste sekreterargraden kunna erhålla

ställning såsom råd. Jag delar emellertid utredningens uppfattning att en

sådan anordning ej bör föranleda, att tjänstemannen erhåller andra löneförmåner

än som eljest skulle tillkomma honom.

Enligt bemyndigande av 1952 års riksdag äger Kungl. Maj :t befogenhet att

inom ramen för gällande organisation flytta befattningar inom utrikesförvaltningen

och att bland antalet tillgängliga sändebudsbefattningar i varje

lönegrad bestämma, vilken lönegrad en beskickningschef skall tillhöra. Utredningen

uttalar, att stationschefstjänsternas fördelning på lönegrader i

princip bör baseras på de olika myndigheternas betydelse och det med chefsposten

i varje särskilt fall förenade ansvaret samt att den av utredningen

föreslagna fördelningen av rådstjänsterna på olika utlandsmyndigheter ej

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

utan särskild anledning bör frångås. Mot vad utredningen sålunda uttalat

såsom princip finner jag i och för sig ej anledning till erinran. En fullständig

redovisning för stationschefernas fördelning på lönegrader och för dispositionen

av rådstjänsterna bör årligen lämnas till riksdagens vederbörande

utskott.

Såsom framhållits av utredningen och vid remissbehandlingen understrukits

av hl. a. industriförbundet och vissa utlandsmyndigheter visar emellertid

erfarenheten, att det av praktiska och personalpolitiska skäl ej alltid är

möjligt att disponera chefspersonalen enligt nyssnämnda princip. Jag förordar

därför i likhet med utredningen, att bemyndigande utverkas för Kungl.

Maj.t att temporärt utöka antalet tjänster i B 6, därest det i statsnyttans intresse

skulle visa sig nödvändigt att flytta beskickningschef i denna lönegrad

till tjänst i lägre lönegrad — något som endast bör ske i synnerliga undantagsfall

och föregås av gemensam beredning mellan cheferna för utrikes-,

finans- och civildepartementen. Den chefspost i B 6, från vilken förflyttning

sker, bör salunda fa återbesättas i samma lönegrad. Även när innehavare

av chefspost i B 4 i statsnyttans intresse måste tas i anspråk på tjänst

i lägre lönegrad förutsätter jag i likhet med utredningen, att tjänstemannen

får behålla sin lönegradsplacering (B 4). Antalet tjänster i B 4 bör emellertid

härvid ej ökas. Den av riksdagen 1952 medgivna förflyttningsrätten

måste finnas kvar, vilket även utredningen har utgått ifrån.

Vad angår lönegradsplaceringen av högre tjänster i utrikesdepartementet

har jag ej funnit anledning till erinran mot UD-utredningens förslag. Jag

förordar sålunda, att en tjänst såsom biträdande kabinettssekreterare i B 5

iniättas, varvid nuvarande förordnande för en tjänsteman i departementet

att såsom biträdande kabinettssekreterare i B 5 bestrida vissa på kabinettsseki

eteraren ankommande göromål bör upphöra. Cheferna för politiska avdelningen,

rättsavdelningen och handelsavdelningen bör såsom f. n. vara

placerade i B 4, dock att nuvarande chefen för rättsavdelningen skall vara

placerad i B 5. Nuvarande system, enligt vilket biträdande avdelningschef

åtnjuter samma lön som avdelningschef, bör upphöra. Jag föreslår i likhet

med utredningen, att tjänst som biträdande avdelningschef i B 2 inrättas

vid politiska avdelningen, rättsavdelningen och handelsavdelningen. Förordnandena

för nuvarande biträdande avdelningschefer bör dock gälla, så länge

de kvarstår i sina befattningar. Vad gäller rättsavdelningen bör biträdande

avdelningschef äga åtnjuta lön enligt B 4, så länge avdelningens nuvarande

chef innehar sin tjänst. Någon förändring av biträdande avdelningschefs titel

eller ställning i organisationen bör ej ske. Till samma lönegrad (B 2) bör i

enlighet med UD-utredningens förslag hänföras chefen för protokollet, chefen

för pressbyrån och chefen för sektionen för internationella biståndsärenden.

UD-utredningen har föreslagit, att cheferna för ett antal smärre arbetsenheter

med hänsyn till arbetsuppgifternas art samt graden av självständighet

och ansvar placeras i A 27 och att för detta ändamål ett antal byrådirek
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 11)63

25

törstjänster i denna lönegrad inrättas i departementet. Tjänsterna har föreslagits

konstruerade såsom tillsvidare-förordnande (lönegradsbeteckning

År) som inte följer tjänstemännen vid utlandsplacering. Jag biträder detta

förslag men vill förorda att tjänsterna uppföres såsom Ao- eller Ar-tjänster.»

Utrikesdepartementets och utrikesreprcsentationens personalbehov

Departementschefen har på s. 76—78 i propositionen redogjort för UDutredningens

och administrationsutredningens förslag under förevarande

avsnitt och därefter anfört följande.

»I det föregående har jag i fråga om vissa av UD-utredningens förslag beträffande

utrikesdepartementet redan angivit mina ställningstaganden och

framlagt förslag om organisatoriska förändringar och om vissa högre tjänster.

Angående övriga av UD-utredningen framlagda förslag om personalförstärkning

m. m. i departementet vill jag anföra följande.

Jag finner det välmotiverat att tillföra politiska avdelningen en ny byrådirektörstjänst

A 27 för sammanställningar av informationsmaterial och

för viktigare redaktionella uppgifter, däribland färdigställande av årsböckerna

för FN:s generalförsamling. Inrättande av en byrådirektörstjänst för

ärenden rörande vetenskaplig och teknisk forskning samt internationella

atomfrågor är jag inte beredd att föreslå.

Med anledning av de självständiga och ansvarsfulla arbetsuppgifter som

åvilar cheferna för konsulära byråns tre sektioner för arvs-, sociala och sjöfartsärenden,

bör tre tjänster som förste sekreterare i A 23 uppflyttas till

byrådirektörstjänster i A 27. Den försöksvisa överflyttningen av viss del av

kravverksamheten i bidragsärenden till ekonomibyrån medför en minskning

med en kanslist samt omflyttning till sistnämnda byrå av fem biträden. Inom

rättsavdelningens juridiska byrå torde en amanuenstjänst höjas till en tjänst

som förste byråsekreterare i A 23.

Vad gäller handelsavdelningen har arbetsuppgifterna ökat i en sådan omfattning

att där erfordras viss förstärkning av kvalificerade tjänstemän. Jag

är emellertid inte beredd att, såsom UD-utredningen föreslagit, förorda inrättande

av två byrådirektörstjänster i A 27 för energi- respektive jordbruksfrågor

utan vill begränsa mig till att föreslå inrättande av två nya förste

sekreterareänster i A 23, vilka emellertid inte bör bindas vid vissa speciella

arbetsområden utan bör kunna disponeras efter vad arbetsläget vid varje

tidpunkt kräver.

Liksom utredningen förordar jag att en befattning som förste sekreterare

i A 23 vid protokollet utbytes mot en byrådirektörst jänst i A 27. Samtidigt

torde en vid protokollet placerad amanuenstjänst böra höjas till en förste

byråsekreterartjänst i A 23.

Vid pressbyrån föreslår jag dels att en tjänst som förste sekreterare i A 23

vid allmänna sektionen uppflyttas till en byrådirektörsbefattning i A 27,

dels att tjänsten som pressombudsman i A 23 placeras i A 27. Av nuva
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

rande redaktörstjänster torde en i A 21 höjas till A 23 och två i A 15 till

A 17. En ny redaktörstjänst i A 19 torde inrättas.

Den av 1962 års riksdag (III ht s. 7) beviljade extra byråchefstjänsten vid

sektionen för internationella biståndsärenden bör extraordinariesättas.

Jag har ingen erinran mot UD-utredningens förslag att två på departementets

personalförteckning uppförda ordinarietjänster som sekreterare, beskickningssekreterare

eller vicekonsuler i A 19 utbytes mot två tjänster i

reglerad befordringsgång.

Till administrationsutredningens förslag om organisation av den administrativa

verksamheten vid departementet har jag förut tagit ställning. Jag

har sålunda i huvudsak förordat förslagens genomförande såväl i fråga om

den administrativa ledningen som beträffande de administrativa enheternas

ställning och sammansättning. Beträffande den personal som här erfordras

ansluter jag mig nära till utredningens förslag. Av mig förordad personaluppsättning

vid den administrativa avdelningen framgår av följande tablå

(s. 80)1, som upptar samtliga befattningshavare jämte lönegrader.

Tjänsten som chef för administrativa avdelningen föreslår jag placerad i

B 5. Inspektörstjänsten bör sättas i B 4. Båda tjänsterna bör uppföras såsom

Bo- eller Br-tjänster.

Personalbyråns chef bör inneha en tjänst i B 2, enär han bl. a. avses fungera

som ställföreträdare för avdelningschefen. Den av mig förordade personaluppsättningen

för personalbyrån ansluter sig i huvudsak till administrationsutredningens

förslag, dock att den förste sekreterare i A 23, som skall

svara för samrådet med byggnadsstyrelsen, placeras här och inte på ekonomibyrån

såsom administrationsutredningen förordat.

I fråga om ekonomibyrån har följande ändringar företagits i förhållande

till administrationsutredningens förslag. Chefen för byrån placeras i B 1.

Vid nästkommande skifte på denna befattning bör en kanslirådstjänst utbytas

mot en byråchefstjänst. Tjänsterna avsedda för författningsexpeditionen

överflyttas till rättsavdelningen. Rationaliseringsgruppen ingår inte i

budgetsektionen utan bildar inom ekonomibyrån en egen sektion. Denna

bör förestås av en tjänsteman i byrådirektörsgrad. Jag föreslår att härför

inrättas en tjänst i A 25. Handhavandet av departementets materielförråd

avses överflyttas till generalpoststyrelsen först den 1 juli 1964. Under tiden

bör förrådets biträdespersonal kvarbli i departementet och här avsedda

tjänster upptas under rationaliseringsgruppen. En kansliskrivartjänst i

All, som enligt utredningen skulle inrättas för granskning av utlandsmyndigheternas

fastighetsredovisningar, utgår ur organisationsplanen, enär dessa

granskningsuppgifter t. v. skall kvarligga hos byggnadsstyrelsen.

Den av mig föreslagna personaluppsättningen för lönebyrån skiljer sig

från utredningens förslag blott på en punkt, nämligen i fråga om sektionen

lör resor och flyttningar. Eftersom flyttningsverksamheten inte överföres till

annan myndighet och då arbetsuppgifterna tilltagit i omfattning föreslår jag

'' Ej här medtagen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

27

att sektionen, utöver vad utredningen förordat, tillföres en amanuenstjänst

och en kontorsskrivartjänst i A 13.

Beträffande arkivet föreslår jag i likhet med administrationsutredningen,

att chefstjänsten höjes från B 1 till B 2 liksom övriga självständiga byråchefstjänster

inom departementet. Jag har ingen invändning mot utredningens

förslag att departementets två översättare, som för närvarande tjänstgör

inom personalavdelningen, överföres till arkivet. Tjänsterna, som är placerade

i A 23, torde höjas till A 25. En ordinarie tjänst som förste byråinspektör

i A 23 bör utbytas mot en ordinarie byrådirektör stjänst i A 25. Nuvarande

tjänst som regeringskurir i A 13 torde höjas till A 19. Vidare föreslår

jag inrättande av en befattning som radiotekniker med arvode motsvarande

lön i A 17 samt av en kansliskrivartjänst i A 11 avsedd för chiffrör.

Slutligen torde en tjänst som byråchef i B 1 för säkerhetsfrågor böra inrättas.

Jag har tidigare anmält behovet av fem nya lönade utlandsmyndigheter,

nämligen två självständiga beskickningar i Abidjan och Guatemala, ett generalkonsulat

i Säo Paulo samt två beskickningar i Dar-es-Salaam och Quito,

underställda andra myndigheter. I fråga om chefstjänster för dessa torde inrättas

dels två sändebudstjänster i B 2, dels en generalkonsulstjänst i B 1,

dels ock två förste sekreterartjänster i A 23. Därjämte bör medel anvisas för

anställande av kanslister samt av utsänd och lokalrekryterad personal för

skriv- och allmänna administrativa göromål, till vilka frågor jag återkommer

i det följande. Tidigare har jag anslutit mig till UD-utredningens förslag om

ändrad status för beskickningen i Bagdad. Denna förändring medför behov

av en sändebudstjänst i B 2 i utbyte mot en förste sekreterartjänst i A 23.

Det av mig ävenledes biträdda förslaget om sammanslagning av de två delegationerna

i Geneve påkallar inrättande av en sändebudstjänst i B 4 i utbyte

mot en av de där f. n. placerade två tjänsterna i B 1.

Utredningen har vad gäller antalet rådstjänster vid utlandsmyndigheterna

föreslagit en ökning från nuvarande åtta till 18. Enligt utredningens uppfattning

skulle rådstjänster kunna vara motiverade även vid beskickningarna

i Bryssel, Haag och Tokio. Jag ansluter mig till sistnämnda uppfattning men

vill dock begränsa mig till att — utöver de av utredningen föreslagna — f. n.

föreslå endast ytterligare en rådstjänst, placerad vid beskickningen i Tokio,

där arbetsuppgifterna till följd av Japans alltmera växande betydelse samt

det livliga varuutbytet och kontakterna på andra områden mellan Sverige

och Japan ställer stora krav på beskickningschefens närmaste man. Det

totala antalet rådstjänster inom utrikesrepresentationen, av vilka såsom tidigare

framhållits två borde placeras i B 2, bör således fastställas till 19. Vid

inrättande av de nya rådstjänsterna torde nio tjänster i A 23 indras.

Såsom tidigare framhållits föreligger behov av ytterligare diplomatisk

personal vid ett antal utlandsmyndigheter. UD-utrcdningen har i sina sammanställningar

över föreslagna personalförändringar vid utlandsmyndighe
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

terna upptagit tre nya förste sekreterareänster, av vilka två skulle placeras

i Nordamerika och en i Latinamerika. Jag ansluter mig härtill och föreslår

för detta ändamål inrättande av tre nya tjänster i A 23.

Jag har tidigare föreslagit inrättande av dels en ny tjänst som pressattaché

i New York, dels en tjänst som kulturattaché vid beskickningen i

Washington. Vissa remissorgan har framfört önskemål att ett antal pressattachétjänster

placeras i B 1 såsom pressråd. Med hänsyn till pågående

planläggning av upplysningsverksamheten i utlandet är jag inte beredd att

nu taga ställning härtill. Jag vill emellertid föreslå, att press- och kulturattachétjänsterna

placeras i A 25 i stället för nuvarande A 23. Samtidigt

torde tjänsten som biträdande pressattaché i A 19 uppflyttas till A 21.

Antalet tjänster som förste sekreterare, förste beskickningssekreterare och

förste vicekonsuler i utrikesförvaltningen uppgår innevarande budgetår till

89, därav 61 ordinarie, 19 extra ordinarie, två extra och sju dubblerade tjänster.

Framlagda förslag om inrättande av vissa sändebuds-, byråchefs- och byrådirektör

stjänster innebär, att 21 förste sekreterartjänster kan indras.

Å andra sidan framlägges förslag om inrättande av elva förste sekreterartjänster

för handelsavdelningen, förhandlingsgruppen, rapportsekretariatet

samt vissa utlandsmyndigheter.

För nästkommande budgetår bör sålunda antalet förste sekreterartjänster

i A 23 uppgå till sammanlagt (89— 21 + 11) 79. De nämnda dubbleringarna

kan därvid upphöra, extra tjänsterna indras och antalet extra ordinarie förste

sekreterartjänster minskas med en.

UD-utredningen har uttalat, att behovet av förstärkning av den diplomatiska

personalen — utöver de enskilda tjänster utredningen föreslagit -— bör

tillgodoses genom utökning av antalet tjänstemän i reglerad befordringsgång,

som innevarande budgetår uppgår till 61. Ifrågavarande behov har av utredningen

uppskattats till ett tiotal. Antalet bör enligt utredningen under de

närmaste åren ökas i den takt som arbetsvolymen och utbildningsbehovet

kräver. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning på denna punkt och

föreslår att för nästkommande budgetår medel beräknas för anställning

av ytterligare tre tjänstemän i reglerad befordringsgång. Vidare bör, som jag

tidigare anfört, nuvarande två ordinarie tjänster i A 19 indras och antalet

tjänster i reglerad befordringsgång i stället ökas med två. För budgetåret

1963/64 torde sålunda medel beräknas för (61 + 3 + 2) 66 tjänstemän i

reglerad befordringsgång.

I samband med redogörelsen för utrikesförvaltningens nuvarande organisation

har jag lämnat vissa uppgifter rörande antalet kanslister och placeringen

av dessa tjänstemän i olika lönegrader. Jag har tidigare anslutit mig

till utredningens uttalanden om lämpligheten att i ökad omfattning använda

kanslister för kommersiella arbetsuppgifter och förordat en högre lönegradsplacering

för vissa kanslisttjänster, av vilka en del borde reserveras för handelskanslister.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

29

I proposition 1953: 165 anmälde chefen för civildepartementet en inom utrikesdepartementet

upprättad promemoria den 14 november 1952 med vissa

uppgifter angående bl. a. de på kanslisterna ankommande centrala arbetsuppgifterna.

De senaste årens förändringar av verksamheten inom utrikesförvaltningen

har medfört ökat ansvar även för tjänstemän inom kanslistkarriären.

Såsom tidigare nämnts tjänstgör kanslister numera bl. a. vid ett

20-tal olönade konsulat, där de ofta har att på eget ansvar handlägga alla förekommande

ärenden. Behovet av sådana självständiga kanslistbefattningar

fortsätter att växa. UD-utredningens uttalanden om möjligheten att placera

särskilt erfarna och skickliga kanslister såsom stationschefer, i första

hand vid myndigheter med övervägande sjöfartskonsulära uppgifter, har under

remissbehandlingen vunnit stor anslutning. Jag är i princip positivt inställd

till möjligheten att utnyttja kanslister för dylika uppgifter, i synnerhet

om detta vid en fortsatt utvidgning av utrikesförvaltningens arbetsvolym

skulle kunna medföra minskade anspråk på utökning av antalet diplomatiska

tjänstemän. F. n. är jag emellertid endast beredd föreslå inrättande

av ett antal kanslisttjänster i A 21, som bör användas för dels vissa av de

tidigare nämnda handelskanslisterna, dels kanslister i övrigt med särskilt

kvalificerade och ansvarsfulla arbetsuppgifter. Behovet av tjänster i nämnda

lönegrad, för vilka bör användas tjänstebenämningen vicekonsul, uppgår enligt

verkställd utredning f. n. till 15. Samtidigt bör en ökning ske av antalet

tjänster som förste kanslist i A 19 och kanslist i A 15 från nuvarande 31

till 40, respektive 31 till 35.

Frågan om det vid beaktande av utredningarnas förslag samt av andra orsaker

erforderliga antalet kanslisttjänster har varit föremål för beredning

inom utrikesdepartementet. En omedelbar nettoförstärkning med tio nya

tjänster är påkallad, nämligen från 123 till 133. Antalet tjänstemän inom den

för kanslister gällande reglerade befordringsgången kommer efter övriga

föreslagna förändringar att utgöra 43.

Förslaget avseende kanslisternas lönegradsplacering har varit föremål för

överläggningar med vederbörande personalorganisation, som förklarat sig

inte ha något att erinra emot detsamma.

De arbetsuppgifter som anförtros biträdena inom utrikesförvaltningen

avser för flertalet främst skriv- och arkivgöromål. Biträden i högre lönegrader

(A 11 och A 13) fyller i regel uppgifter av självständig art såsom föreståndare

för expeditioner och sekretariat eller som kassörer, räkenskapsförare

och utredare i arvsärenden. Inom upplysningsarbetet vid utlandsmyndigheterna

göres självständiga insatser av biträden.

Sammanlagt tjänstgör i utrikesförvaltningen 370 biträden med följande

fördelning: 9 kontorsskrivare i A 13, 51 kansliskrivare i A 11, 60 kontorister

i A 9, 142 kanslibiträden i A 7 och 108 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång.

För de föreslagna nya organisationsenheterna m. m. inom departementet

erfordras en tjänst i A 13, en i A 11, fem i A 9 och två i A 7 samt för de nya

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

utlandsmyndigheterna fem tjänster i A 9 och två i A 7. Detta gör sammanlagt

16 nya tjänster.

Behovet av biträdestjänster inom utrikesförvaltningen under nästa budgetår

uppgår således till (370 + 16) 386 tjänster. Dessa föreslås fördelade

på lönegrader enligt följande: 25 kontorsskrivare i A 13, 65 kansliskrivare i

A 11, 104 kontorister i A 9, 115 kanslibiträden i A 7 och 77 kontorsbiträden i

reglerad befordringsgång. I nämnda tjänster som kontorsskrivare ingår åtta

tjänster som pressassistenter, av vilka fyra avses tjänstgöra vid beskickningar

med pressattachéer och återstående fyra vid pressbyrån.

Överläggningar har ägt rum med vederbörande personalorganisation angående

respektive tjänsters lönegradsplacering. Mot de här framlagda förslagen

har organisationen förklarat sig inte ha något att erinra.

Beträffande expeditionsvaktstjänsternas lönegradsplacering föreslår jag,

att tre ordinarie tjänster som expeditionsvakt i A 7 uppflyttas till tjänster

som förste expeditionsvakt i A 9. Mot detta förslag har vederbörande personalorganisation

förklarat sig inte ha något att erinra. En utvidgning av departementets

lokaler beräknas komma till stånd inom kort. Med anledning

härav erfordras inrättande av två nya expeditionsvaktstjänster ävensom medel

för anställning av fyra kontorsbud. Slutligen erfordras inrättande av en

bilförartjänst i A 7.

De av mig i det föregående föreslagna personalförändringarna innebär,

att ny personalförteckning för utrikesförvaltningen bör fastställas i enlighet

med vad som framgår av bilaga 5. Vissa utbyten av tjänstebenämningar har

företagits bl. a. för att uppnå överensstämmelse med internationell praxis.

Vidare har för underlättande av personalredovisningen den ändringen gjorts

i förhållande till nuvarande personalförteckning att hittillsvarande fördelning

av tjänsterna på diplomatisk och konsulär personal, administrativ personal

och pressattachéer frångåtts och samtliga tjänster i stället sammanförts till

en förteckning, uppdelad på ordinarie tjänstemän, extra ordinarie tjänstemän

och tjänstemän å övergångsstat.»

Befordringsfrågor

Departementschefen har på s. 85—88 redogjort för UD-utredningens förslag

rörande befordringsfrågor samt remissmyndigheternas däröver avgivna

yttranden. För egen del har departementschefen i ämnet anfört följande.

»Den av utredningen presenterade bilden av befordringsläget inom utrikesförvaltningen

ger anledning för departementets personalledning att med

skärpt uppmärksamhet följa de därmed sammanhängande personalpolitiska

problemen.

Utredningen konstaterar, att den med utrikesförvaltningens expansion följande

förskjutningen av förhållandet mellan antalet chefstjänster och lägre

tjänster inte gör det möjligt att befordra alla tjänstemän till befattningar i

chefsgraderna. Ett betydande antal tjänstemän måste sålunda räkna med att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

31

finna sin slutpost på rådsplanet eller lägre. Vidare framhåller utredningen,

att det under alla förhållanden torde komma att visa sig omöjligt att i den

med förflyttningsskyldighet förenade utrikestjänsten undantagslöst bibehålla

den diplomatiska personalen till gällande avgångsålder av 65—66 år.

I detta sammanhang har utredningen även framhållit, att den pågående utvidgningen

av utrikesrepresentationen till orter med klimatiskt eller annorledes

pressande tjänstgöringsförhållanden kan skapa särskilda problem, som

påverkar förflyttnings- och befordringsförhållandena.

Utan att framlägga några konkreta förslag har utredningen dryftat förutsättningarna

för att skilja befattningshavare, som ej före viss ålder befordrats

till rådspost eller högre, från den med förflyttningsskyldighet förenade

aktiva utrikestjänsten. Utredningen har därvid pekat på möjligheterna att

införa lägre avgångsålder än den nu gällande eller att tillskapa former för

övergång före avgångsålderns inträde från utlandstjänst till tjänst inom utrikesdepartementet

eller annan förvaltning. I ett särskilt yttrande har ledamoten

Boheman, likaledes utan att framställa något särskilt yrkande, ansett

det vara ingalunda orimligt, att avgångsåldern för sådana tjänstemän,

som ej befordrats till rådstjänst före ingången av 50 år, sättes till denna tidpunkt

och avgångsåldern för tjänsteman i B 1, som ej befordrats till B 2,

till 55 år.

Det är självfallet av stor vikt att befordringsförhållandena inom utrikesförvaltningen

gestaltas på ett sådant sätt, att utrikestjänstens effektivitet och

prestationsförmåga inte negativt påverkas därav. Samtidigt måste största

möjliga hänsyn tas till den enskilde tjänstemannens berättigade intressen.

Det är uppenbarligen för tidigt att i dagens läge ta slutlig ståndpunkt till

frågan hur hithörande problem skall angripas. Jag ansluter mig emellertid

till utredningens uppfattning, att berörda spörsmål bör upptas till

övervägande så snart tillräckliga erfarenheter vunnits av nu föreslagna förändringar

i förvaltningens organisation samt av det tilltänkta rekryteringssystemet.

»

Rekrytering och utbildning inom utrikesförvaltningen

Departementschefen har under förevarande avsnitt redogjort för UD-utredningens

förslag samt remissmyndigheternas yttranden. Härutinnan hänvisas

till s. 89—95 i propositionen. För egen del har departementschefen anfört

följande.

»Utredningen framhåller att utrikesförvaltningen redan i dag tillämpar ett

rekryteringsförfarande, som i fråga om noggrannhet och selektivitet knappast

behöver stå tillbaka för några motsvarande företeelser inom förvaltning

och näringsliv. Det oaktat konstaterar utredningen att de förändringar

i utrikesförvaltningens organisation, som den ansett sig böra förorda, kommer

att nödvändiggöra vissa reformer med avseende på utrikesförvaltningens

rekryterings- och utbildningsförhållanden.

Vad dagens diplomat behöver, säger utredningen, är inte blott vissa for
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

mella kunskaper, som i allmänhet kan inhämtas genom akademiska studier

av ett eller annat slag, utan även intresse för internationella frågor och en

för yrket väl lämpad läggning. Ett oeftergivligt krav säges även vara, att

vederbörande har aktuella kunskaper om Sverige och det svenska samhället

samt äger förutsättningar för att meddela dessa kunskaper till andra. Jag

ansluter mig till denna bedömning. De som verkar i svensk utrikestjänst

bör, såsom även utvecklats i industriförbundets yttrande, också vara så utvalda

och utbildade att de kan lära känna och förstå och till uppdragsgivarna

i hemlandet meddela sin kännedom om förhållandena i de länder där de

är satta att bevaka och främja Sveriges intressen.

Utrikesförvaltningens expansion i förening med en skärpt konkurrens på

arbetsmarknaden synes enligt utredningen tidvis ha skapat svårigheter, när

det gällt att vidmakthålla en någorlunda jämn tillströmning av kvalificerade

sökande till utrikestjänsten. Utredningen föreslår att rekryteringen av diplomatiska

tjänstemän till utrikesförvaltningen kombineras med utbildning

för annan tjänst med liknande verksamhet genom införande av eu lönad

aspirantutbildning om ca 2 1/2 år med bl. a. tjänstgöring i utrikesdepartementet,

vid utlandsmyndighet och i något fackdepartement. Såväl inom

vissa övriga delar av statsförvaltningen som inom organisations- och företagsvärlden

säges ett behov föreligga av tjänstemän med dels vana vid

internationellt arbete, dels utlandspraktik och språkkunskaper. Det föreslagna

utbildningssystemet medför enligt utredningen den fördelen att statsförvaltningen

liksom näringslivet får en bredare och kvalitativt förbättrad

rekryteringsbas för tjänstemän med internationellt betonade arbetsuppgifter.

Utrikesförvaltningen får vidare möjlighet att överblicka de närmaste

årens rekryteringsunderlag och kan därmed planera intagningen av nya

tjänstemän på längre sikt. Man torde slutligen kunna räkna med att flertalet

nyantagna tjänstemän vid sitt inträde i utrikesförvaltningen äger någon

erfarenhet av verksamheten inom statsförvaltningen i övrigt. På längre sikt

uppnår man även en förbättrad kontakt mellan å ena sidan utrikesförvaltningen

och å den andra övrig statsförvaltning samt näringslivet, dels emedan

erfarenhet av såväl utrikestjänst som övrig förvaltning kommer att återfinnas

hos ett större antal tjänstemän, dels även emedan de personliga kontakter,

som en gemensam utbildning leder till, äger sitt särskilda värde.

Med hänsyn till exempelvis behovet av tingsmeriterade jurister anser utredningen

att det nuvarande antagningsförfarandet bör, i varje fall t. v., tillämpas

parallellt med det nya systemet.

Det föreslagna aspirantsystemet har av flertalet remissorgan hälsats med

tillfredsställelse och förklarats vara ägnat att öka rekryteringsunderlaget till

utrikestjänsten. Jag finner förslaget intressant och värt att prövas. Med

hänsyn till att aspirantsystemet endast skisserats i stora drag och för sin

slutliga utformning uppenbarligen torde förutsätta relativt omfattande undersökningar

och förberedelser är jag inte beredd att nu ta slutlig ställning

till förslaget. Det är emellertid givet att systemets administration kommer

att kräva ökade personella resurser bl. a. vid de utlandsmyndigheter som

skall ha hand om utbildningen av aspiranter.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

33

Under hänvisning till de synpunkter i frågan som från olika remissorgan

framförts rörande bl. a. aspirantprogrammets uppläggning och tidsschema

vill jag i likhet med utredningen föreslå, att den inom administrativa avdelningens

personalbyrå planerade utbildningssektionen erhåller i uppgift att i

samråd med personalutbildningsberedningen, som i sitt remissyttrande redan

framfört ingående synpunkter på programmet, liksom med andra intresserade

myndigheter närmare utreda frågan om inrättande av ett aspirantsystem

av angivet slag.

Beträffande det nuvarande antagningsförfarandet vill jag ansluta mig till

utredningens förslag att detta även i fortsättningen bör tillämpas parallellt

med det nya systemet, i varje fall tills sådana erfarenheter vunnits att det

blir möjligt att ånyo utforma enhetliga antagningsnormer. Det förefaller mig

naturligt att antagningskommissionens och den föreslagna utbildningsnämndens

sammansättning och verksamhet samordnas. Frågan härom får tas upp

till prövning, sedan beslut fattats om den lämpligaste formen för det nya

aspirantsystemet. I detta sammanhang vill jag erinra om det av LO framförda

önskemålet om representation från folkrörelsesidan vid antagningsförfarandet.

Till utredningens uttalande om behovet av vidareutbildning för mellangradstjänstemännen

och de högre tjänstemännen liksom av ökade utbildningsmöjligheter

för kanslister och biträdespersonal vill jag ansluta mig.

Det råder knappast något tvivel om att arbetet inom utrikesförvaltningen i

kanske högre grad än många andra uppgifter kräver aktuella och levande

samhällskunskaper över ganska vida fält. Utrikesförvaltningens tjänstemän

har inte samma möjligheter som specialisterna att i sitt dagliga arbete i detalj

följa utvecklingen inom den egna branschen eller vetenskapen. Deras arbetsuppgifter

spänner, liksom journalisternas, över alltför många områden;

å ena sidan krävs av dem mera sällan verkligt inträngande i ett specialämne,

å den andra är anspråken på allmän orientering höga. En gång förvärvade

kunskaper måste i likhet med förvärvade kontakter hållas ständigt levande.

Därtill måste nytt vetande inhämtas i takt med den utvidgning av allmänbildningsbegreppet,

som betingas av vetenskapens framsteg och samhällets

utveckling. Viss utbildningsverksamhet har under senare år anordnats

i departementets personalavdelnings regi med anlitande av donationsmedel.

Enstaka tjänstemän har kunnat beredas tillfälle alt övervara kurser

och i utbildningssyfte anordnade kongresser i utlandet. Dessutom har kollektiva

studieresor till svenska industrier anordnats. I likhet med flertalet

remissorgan finner jag det angeläget, att denna vidareutbildning av tjänstemännen

i framtiden sker efter fastare administrativa linjer, och föreslår att

den blivande utbildningssektionen inom den administrativa avdelningen får

till uppgift att utarbeta ett särskilt utbildningsprogram med beaktande av

de i utredningen och av remissorganen redovisade synpunkterna.

Utredningen har jämväl förordat, att möjlighet skapas att vidareutbilda

tjänstemännens hustrur genom viss kursverksamhet om Sverige och svenska

förhållanden samt genom stöd i någon form till språkutbildning. Jag fin
,

‘{ llihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt. Nr 125

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

ner även detta uppslag väl motiverat och föreslår, att frågan utredes i samband

med övriga utbildningsfrågor.

Jag förutser, att här avsedd utbildningsverksamhet kan påbörjas redan

under nästa budgetår.»

Avlöningssystemet för tjänstemän inom utrikesrepresentationen m. fl.

Under förevarande avsnitt erinrar departementschefen om att nu rådande

system för regleringen av utlandstjänstemännens löner ansetts otillfredsställande

och att — närmast i anslutning till ett uttalande av riksdagens år

1959 församlade revisorer — åt utrikesförvaltningens lönenämnd uppdragits

att verkställa en översyn av nämnda system. Lönenämnden har i särskilda

promemorior framlagt vissa förslag i ämnet. Beträffande detaljerna

härutinnan far utskottet hänvisa till s. 98—132 i statsrådsprotokollet.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Någon verklig omprövning från statsmakternas sida av utlandstjänstemännens

löneförhållanden har ej ägt rum sedan 1939. De av lönenämnden nu företagna

utredningarna finner jag innefatta ett värdefullt klarläggande av de

delvis svårbemästrade problem, som anmäler sig inom detta område. Jag anser

mig även i allt väsentligt böra tillstyrka genomförandet av lönenämndens

förslag, vilka i huvudsak tillstyrkts av remissmyndigheterna, och redovisar

i det följande min ståndpunkt till de olika frågorna.

Jag biträder lönenämndens mening att lönerna för tjänstemännen inom

utrikesrepresentationen måste vara behovsprövade bl. a. med hänsyn till den

kraftiga utgiftsökning för statsverket, som skulle följa, om lönerna fixerades

på en så hög nivå, att tjänstemännens civilstånd, barnantal o. s. v. inte behövde

beaktas. Vid nämnda förutsättning torde — vilket system för avvägningen

av lönerna som än väljes —- skönsmässiga bedömningar i olika hänseenden

ej kunna undvikas. Jag anser emellertid liksom nämnden, att utrymmet

för subjektivt färgade bedömningar vid löneawägningen kan begränsas

genom att vissa element — efter utbrytning ur lönerna — direktregleras

eller beaktas i särskild ordning.

Ett första steg i denna riktning togs genom den av fjolårets riksdag beslutade

direktregleringen av utlandstjänstemännens bostadskostnader. Även

de av Kungl. Maj :t 1962 fastställda riktlinjerna för reglering av tjänstemännens

telefonkostnader tillkom i detta syfte. De nu aktuella förslagen om utbrytning

ur lönerna av medel för representation, om anskaffning av tjänstebilar

och statsanställning av viss chaufförspersonal, om direktreglering av

vissa garagekostnader samt om ökade möjligheter att erhålla bidrag för resa

till Sverige för semester innebär ett fullföljande av denna tankegång. Jag

anser i likhet med nämnden, att det f. n. knappast är möjligt att gå längre

på denna väg. Lönenämnden bör därför nu få koncentrera sig på den återstående

etappen av löneöversynen, nämligen att på grundval av budgetuppgifter

från samtliga utlandstjänstemän närmare utforma systemet och av
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

35

väga lönerna samt uppta frågan om den tekniska regleringen till slutlig

prövning.

Lönenämndens principförslag beträffande avvägningen av de sammanlagda

förmånerna vid en befattning utomlands har godtagits av såväl riksrevisionsverket

som — efter överläggningar med företrädare för nämnden

statstjänstemännens huvudorganisationer. Jag förordar, att de av nämnden

föreslagna principerna för förmånsawägningen genomföres. Jag fäster då

bl. a. avseende vid att frågan om inverkan på utlandslönerna av generella

höjningar av löneplanslönerna kunnat bringas till en för statsverket och

personalorganisationerna godtagbar lösning. Den av nämnden förordade »i ullande»

omprövningen av den reala lönenivån på varje stationeringsort utomlands

under medverkan av den i det föregående nämnde inspektören, förslagsvis

i princip en gång vart femte år, bör komma till stånd. Härigenom

bör bl. a. vinnas att tjänstemännens arbete med upprättande av budgeter

kan i huvudsak begränsas till omprövningstillfällena. Samtidigt bör lönenämnden

genom inspektörens medverkan kunna erhålla ett tillförlitligare

underlag än f. n. för sin prövning.

Nämnden har ägnat frågan om utrikestjänstemännens barnkostnader ingående

uppmärksamhet. Jag finner nämndens förslag till uppdelning av nuvarande

bidrag i barnbidrag, utbildningsbidrag och barnresebidrag ändamålsenligt.

Ett genomförande av förslaget kommer att underlätta en tillfredsställande

avvägning av den s. k. nettolönen (lönekärnan) samt sätta

tjänstemännen i tillfälle att utan alltför stora ekonomiska uppoffringar möta

de merkostnader i förevarande hänseende, som är en följd av utlandsstationeringen.

De metoder nämnden förordat för vidmakthållande av de nya

barnbidragens realvärde finner jag mig kunna godta. Jag tillstyrker vidare,

att barnbidragen beräknas efter samma grunder för alla berörda tjänstemän

oavsett lönegrad.

Vad angår tjänstemännens kostnader för barnens utbildning anser jag

bl. a. med beaktande av att kostnaderna ofta är av helt annan storlek för utländsk

änstemännen än för hemmatjänstemännen att nämndens förslag

till ett mera rörligt system än det nuvarande för bidrag till barnens utbildning

förtjänar att genomföras. Även om barnen i första hand bör beredas

svensk fostran, förordar jag sålunda, att utländskänstemännen inom angiven

ram får viss frihet vid val av utbildningsform och efter prövning erhåller

bidrag till godkända utbildningskostnader inom det av nämnden föreslagna

maximibeloppet. Jag tillstyrker även förslaget, att utbildningsbidrag efter

prövning skall kunna utgå till och med utgången av det läsår, varunder

barn uppnår maximiåldern för rätt till barnbidrag, 19 år.

De föreslagna barnresebidragen syftar bl. a. till att bereda föraldrarna

möjlighet att utan alltför stora ekonomiska uppoffringar oavsett stationeringsortens

belägenhet sammanträffa med sina barn i vart fall en gang årligen.

Förslaget innebär all de på tjänstemännen belöpande »karensbeloppen»

om 550—1 000 kr. skall avskaffas. Jag finner mig kunna godta de föreslagna

riktlinjerna för beviljande av barnresebidrag och tillstyrker sålunda

att »karensbeloppen» borttages.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

I fråga om bidrag för hemresa för semester innebär nämndens förslag

bl. a. att ersättning enligt huvudregeln skall kunna utgå vartannat år mot

f. n. vart tredje samt vid stationering i land med särskilt hälsovådligt klimat

årligen mot f. n. vartannat år. Årligt bidrag skall dessutom kunna utgå även

när synnerliga skäl eljest talar därför. I undantagsfall skall resebidrag kunna

beviljas även för en tjänare. Flera vägande skäl får anses tala för att bestämmelserna

om hemresebidrag nu revideras. Härvid träder enligt min mening

statsintresset i förgrunden. Främst med hänsyn härtill finner jag mig

kunna godta förslaget att även tjänstemän och deras familjer med stationering

inom Europa bör kunna erhålla resebidrag. Härigenom underlättas

den för utlandstjänstemännen nödvändiga kontakten med hemlandet. Även

strävandena att förebygga ohälsa bland tjänstemännen och deras familjer

liksom allmänt rekryteringsfrämjande och lönemässiga synpunkter förtjänar

beaktande. Jag förordar, att nämndens förslag i förevarande hänseende

genomföres med verkan fr. o. m. den 1 juli 1963.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om utbildningsbidrag samt

att meddela de föreskrifter, som kan finnas påkallade, t. ex. angående barnbidrag

för barn, om vilket tjänsteman ej har vårdnaden, eller om utbildningsbidrag,

då särskilda skäl talar härför. På chefen för utrikesdepartementet

bör ankomma att besluta om barnresebidrag och bidrag för hemresa

för semester.

I fråga om medel för representation, vilka vid nuvarande lönesystem inräknas

direkt i den av tjänstemannen disponerade lönesumman, innebär

lönenämndens förslag, att dylika medel skall utgå i form av särskilda representationsbidrag,

redovisade från ett för ändamålet särskilt anvisat obetecknat

anslag. Riksrevisionsverket har tillstyrkt förslaget samt understrukit

den av nämnden framförda uppfattningen, att medel för utgifter av omkostnadsnatur

inte bör inräknas i utlandstjänstemannens lön samt att denne

bör meddelas inom vilken ekonomisk ram representationen bör utövas.

Jag delar uppfattningen att det nuvarande systemet med i lönen inräknade

representationsmedel inte ger tjänstemannen erforderlig anvisning om

den avsedda omfattningen av den av honom i statens intresse bedrivna representationen.

Även hänsyn till det sammanlagda beloppet av de i utlandstjänstemännens

löner ingående medlen för representation — för budgetåret

1961/62 uppskattat till i runt tal 2,5 milj. kr. — talar enligt nämnden för

att utvecklingen av representationskostnaderna i stort närmare bör kunna

töljas. Jag biträder denna mening.

De av nämnden föreslagna riktlinjerna för regleringen av representationskostnaderna

syftar till att erhålla ett fastare lönesystem än f. n., som dock

medger hänsynstagande till de skiftande förhållandena på de olika stationenngsorterna

utomlands. Jag anser, att riktlinjerna i tillbörlig utsträckning

tillgodoser detta intresse.

För att möjliggöra en bättre överblick av representationskostnadernas

utveckling i stort och ett tillförlitligare underlag än nu för avvägning av

representationsbidragen i de enskilda fallen har lönenämnden föreslagit, att

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

37

utlandstjänstemännen skall vara skyldiga att föra vissa anteckningar om utövad

representation på för ändamålet tillhandahållna formulär. Vad nämnden

sålunda föreslagit har jag redan låtit genomföra. Det bör ankomma på

nämnden att bedöma i vad mån uppgifterna eller sammandrag av dem skall

insändas till nämnden. Liksom i fråga om den egentliga utlandslönen förordar

jag, att representationsbidragen fastställes för längre tid samt att de

blir föremål för »rullande» omprövning under medverkan av inspektör.

Jag tillstyrker sålunda, att nämndens förslag till riktlinjer för reglering

av representationskostnaderna godtas. Jag förutsätter, att genomförandet

skall kunna ske inom i huvudsak nuvarande kostnadsram. Det bör ankomma

på Kungl. Maj :t att fastställa representationsbidragen samt att meddela

de närmare föreskrifter, t. ex. angående avdrag vid frånvaro från stationeringsorten

och särskilda bidrag vid vikariat som stationschef, som må finnas

påkallade.

Lönenämnden förutsätter, att utgående prisutjämningstillägg (motsvarande)

och enligt Saar utgående särskilda förmåner skall anpassas med

hänsyn till de nya representationsbidragen. Nämnden förutskickar vidare,

att lönebehovet vid en viss befattning utomlands — efter direktreglering av

vissa utgifter samt utbrytningen av medel för representation ur lönerna —

undantagsvis kan komma att understiga den med befattningen förenade löneplanslönen.

Därest det i sådant fall vid den slutliga prövningen av de nya

utlandslönerna skulle visa sig, att rätt till både löneplanslön och bostadskostnadsersättning

skulle leda till uppenbar överkompensation, har nämnden

förutsatt att löneplanslönen eller bostadskostnadsersättningen — med

personalorganisationernas godkännande — skall kunna reduceras.

Såvitt gäller prisutjämningstillägg (motsvarande) äger Kungl. Maj :t i

fråga om diplomatisk och konsulär personal samt pressattachéer enligt gällande

föreskrifter meddela beslut om sådan anpassning, som nämnden förordat.

Angivna befogenhet tillkommer, när det gäller administrativ personal,

utrikesdepartementet. Såvitt gäller enligt Saar utgående förmåner ävensom

bostadskostnadsersättning torde det däremot vara erforderligt att inhämta

riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att minska förmånerna i

av nämnden angivna fall.

Lönenämnden har föreslagit, att statsverket skall överta ansvaret för anskaffning,

drift och underhåll av en tjänstebil (representationsbil) till varje

utlandsmyndighet, vars chef enligt nuvarande bestämmelser i Saar äger rätt

till särskilt bidrag för inköp av bil eller där behov av sådan tjänstebil eljest

prövas föreligga. Förslaget har tillstyrkts av riksrevisionsverket och det övervägande

antalet utlandsmyndigheter samt personalorganisationerna.

Med hänsyn till det kraftigt stigande behov av transportmedel, som präglat

utvecklingen under den tid det nuvarande systemet tillämpats, och till

de med detta system förenade olägenheterna och kostnaderna finner jag mig

böra biträda nämndens förslag. Jag tillstyrker sålunda, att det nuvarande

systemet från ingången av nästa budgetår successivt avvecklas under en

fyraårsperiod. Detta innebär att bidrag för inköp av bil inte skall utgå efter

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

den 30 juni 1963, ej heller ersättning för transport av bil annat än övergångsvis

enligt de riktlinjer, som nämnden angivit. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att meddela beslut i dylika övergångsfall. Av det sagda

följer att jag inte är beredd att biträda framförda önskemål om en utvidgning

av rätten till ersättning för transport av bil.

Av remissmyndigheterna har sändebudet i Washington ansett, att här

avsedda tjänstebilar i varje fall vid de större beskickningarna bör stå helt

till beskickningschefens och hans hustrus förfogande och sålunda ej, såsoin

lönenämnden förordat, få nyttjas av övrig beskickningspersonal eller av

gästande delegater. På denna punkt vill jag erinra om att nämndens förslag

går ut på att här avsedd tjänstebil företrädesvis skall nyttjas av utlandsmyndighetens

chef samt att denne skall äga bestämma, i vilken utsträckning

bilen får användas även av övriga befattningshavare. Jag finner

nämndens förslag innefatta möjligheter till ett rationellt utnyttjande av bilparken.

Därest det med hänsyn till stationschefens reguljära behov av transportmedel

i något fall inte skulle vara rationellt att tjänstebilen nyttjas även

av andra personer, torde det få ankomma på chefen för utrikesdepartementet

att i administrativ väg meddela erforderliga föreskrifter.

Nämndens förslag innebär, att bilarna skall få begagnas i friare former

än som är vanligt i fråga om tjänstebilar. Stationschefs resor med tjänstebilen

inom och utom stationeringsorten skall sålunda förutsättas vara tjänsteresor,

där resan ej uppenbart är av privat natur. Rätten för hans hustru

att nyttja tjänstebilen begränsas till resor »i tjänsten».

Av remissmyndigheterna har ett antal utlandsmyndigheter förordat en

ännu friare dispositionsrätt än den föreslagna. Jag anser emellertid, att lönenämndens

förslag tillgodoser rimliga anspråk från stationschefens och hans

hustrus sida på tillgång till en med hänsyn till deras ställning lämplig bil,

särskilt som chefstjänstemännens behov av bil för privat bruk beaktats i det

av mig förordade principförslaget till nytt lönesystem.

Nämndens förslag att staten skall avlöna chaufför, som företrädesvis skall

omhänderha tjänstebilar, innebär närmast en teknisk överflyttning av huvudmannaskapet

för sådan tjänare från den enskilde chefstjänstemannen

till staten. Genom statsanställningen säkcrställes i viss mån tillgången till

chaufför under vikariat för stationschef. Förslaget har under remissbehandlingen

ej föranlett någon erinran. Jag tillstyrker, att förslaget genomföres

successivt med början under nästkommande budgetår. I likhet med

lönenämnden förutsätter jag, att omläggningen endast i undantagsfall skall

föranleda nyanställning^gv chaufförspersonal, där det ej är fråga om nyupprättad

myndighet. *

Av i huvudsak teknisk natur är även lönenämndens förslag att i de fall,

då ett bilkostnadselement ingår i utlandslönen, garagekostnad skall prövas

och ersättas i den för tjänstemannens bostadskostnad stadgade ordningen

samt förslaget att ersättning för s. k. åkning i tjänsten inom stationeringsorten

skall »inbakas» i utlandslönerna. Jag tillstyrker, att den föreslagna

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

39

ordningen för regleringen av garagekostnaderna genomföres och ämnar,

därest riksdagen ej har något att erinra häremot, föreslå Ivungl. Maj:t att

reglera den s. k. åkningsersättningen på sätt nämnden förordat.

Jämväl den av lönenämnden föreslagna omläggningen av systemet för reglering

av försvarsattachés kostnader för bilresor inom stationeringsorten är i

huvudsak av teknisk art. Vidare innebär förslaget att biträdande försvarsattaché

i ersättningshänseende skall behandlas efter samma grunder som försvarsattaché

och därmed även i den för diplomatisk personal av mig förordade

ordningen. Ett genomförande av förslaget kräver ändring av 33 § B Saar.

Vad i promemorian om avlöningsystemet föreslås beträffande lönenämndens

ställning, befogenheter och sammansättning påkallar i och för sig inte

något riksdagens beslut. Med hänsyn till det löneprövande organets centrala

roll i lönesystemet anser jag mig emellertid böra anmäla, att jag delar uppfattningen

att nämndens ställning såsom berednings-, utrednings- och remissorgan

i ärenden angående utlandslöneförmåner skall lämnas orubbad.

Jag anser vidare, att nuvarande bemyndiganden vad gäller antalet sakkunniga

(f. n. högst nio, av vilka åtta tillkallats) ger tillräcklig möjlighet att

beakta behovet av lämplig representation i nämnden.

I enlighet med nämndens förslag ämnar jag underställa Kungl. Maj :t

frågan om befogenhet för nämnden att anförtro beredningen av olika frågor

åt av nämnden organiserade arbetsorgan även sedan löneöversynen avslutats.

På beredningsstadiet bör även personalorganisationernas berättigade

intresse att erhålla insyn i löneavvägningsarbetet tillgodoses. Det bör ankomma

på nämnden att närmare överväga formerna härför. Jag ämnar slutligen

utverka Kungl. Maj :ts bemyndigande att ställa erforderlig expertis

till nämndens förfogande.

Lönenämnden har uttalat, att riktlinjerna för systemet för avvägningen

av utlandslönerna — inklusive barnbidrag, utbildningsbidrag och bamresebidrag

— samt för regleringen av representationskostnaderna, garagekostnaderna

och den s. k. åkningsersättningen bör kunna tillämpas även på

vissa specialattachéer m. fl., nämligen försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer,

socialattachéer, lantbruksrepresentanter, statens fiskexportrepresentant,

handelssekreterare, den befattningshavare med handelssekreteraruppgifter,

som är placerad vid generalkonsulatet i Berlin, samt — vad

gäller lönesystemet — på Sveriges representant vid det i anslutning till den

internationella civila luftfartsorganisationen inrättade skandinaviska luftfartssekretariatet

i Montreal. Vad gäller bidrag för hemresa för semester förordar

nämnden, att de föreslagna bestämmelserna skall tillämpas även på

försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer.

Vidare har nämnden ifrågasatt, om ej ärenden angående avlöningsförhållanden

för nyss nämnda, utomlands stationerade specialattachéer m. fl.

borde prövas av nämnden, vars uppgifter f. n. formellt är begränsade till i

huvudsak de lönefrågor avseende tjänstemän vid beskickningar och konsulat,

som utrikesministern hänskjuter till nämnden.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

Vad lönenämnden sålunda föreslagit finner jag från skilda synpunkter

ändamålsenligt. Efter samråd med övriga berörda departementschefer tillstyrker

jag därför, att principerna för lönesystemet m. m. — i den utsträckning

nämnden förordat — tillämpas även på de i det föregående

nämnda specialattachéerna m. fl. samt att den föreslagna ordningen för

regleringen av försvarsattachépersonalens kostnader för bilresor inom stationeringsorten

genomföres. I fråga om bidrag för hemresa för semester

bör de föreslagna bestämmelserna, utöver vad nämnden förordat, tillämpas

även på socialattachéer, Sveriges representant vid skandinaviska luftfartssekretariatet

i Montreal, lantbruksrepresentanter, statens fiskexsportrepresentant,

handelssekreterare och den befattningshavare med handelssekreteraruppgifter,

som är placerad vid generalkonsulatet i Berlin. Vid

bifall till dessa förslag ämnar jag underställa Kungl. Maj :t frågan om en

utvidgning av lönenämndens verksamhetsområde i enlighet med nämndens

förslag.

Vederbörande personalorganisationer, som beretts tillfälle att ta del av

samtliga nu föreliggande förslag, har vid överläggningar förklarat sig biträda

dessa.

De ändringar i Saar m. fl. författningar, vilka påkallas för genomförande

av i det föregående redovisade förslag med verkan från den 1 juli 1963, kommer

att anmälas av chefen för civildepartementet.

Frågan om den tekniska regleringen av lönesystemet kan inte upptagas

till slutlig prövning förrän nästa budgetår. Även den budgettekniska omläggning,

som bl. a. följer av utbrytningen av representationsbidragen, torde

få anstå till ingången av budgetåret 1964/65.

Jag finner det angeläget, att de i det föregående förordade riktlinjerna

lör löneawägningen kan läggas till grund för den genom löneöversynens

försorg nu pågående omprövningen av samtliga utlandslöner. Jag föreslår

därför dels att riksdagens godkännande av de i det föregående redovisade

riktlinjerna för det nya lönesystemet utverkas, dels att Kungl. Maj:t utverkar

riksdagens bemyndigande att inom ramen för å vederbörliga anslag

lör budgetåret 1963/64 anvisade medel tillämpa de föreslagna riktlinjerna

för lönesystemet på tjänstemännen inom utrikesrepresentationen samt —

i den utsträckning jag förordat — på specialattachéer m. fl., dels att Kungl.

Maj :t utverkar riksdagens bemyndigande att i fall, som angivits i det föregående,

minska enligt Saar utgående förmåner ävensom bostadskostnadsersättning,

dels ock att de i det föregående förordade förslagen om bidrag för

resa till Sverige för semester, om anskaffning av tjänstebilar och statsanställning

av viss chaufförspersonal, om reglering av garagekostnader samt

om försvarsattachépersonalens ersättning för bilresor genomföres med verkan

fr. o. m. den 1 juli 1963.»

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

41

Utskottet

Såsom departementschefen erinrat har verksamheten inom utrikesförvaltningen

i dess helhet efter andra världskriget avsevärt vuxit. De politiska

och handelspolitiska förhållandena ha ställt ökade kvantitativa och kvalitativa

krav. Utrikesförvaltningen har samtidigt ställts inför vidgade uppgifter

när det gäller att främja handeln och det kulturella utbytet. Sveriges deltagande

i Förenta Nationerna och dess fackorgan ävensom i andra internationella

organisationer har medfört en betydande ökning av arbetsvolymen

för såväl utrikesrepresentationen som inom utrikesdepartementet. Ett femtiotal

nya självständiga stater ha tillkommit. Det kan vidare erinras om

utökningen av det internationella ekonomiska integrationsarbetet och det

växande biståndet till utvecklingsländerna. Härtill kommer att verksamheten

för att i olika hänseenden tillvarataga svenska medborgares intressen i

utlandet tilltagit bl. a. med den växande turismen. Den alltmer intensifierade

upplysningsverksamheten om Sverige i utlandet har ökat behovet av

aktiva insatser från utrikesförvaltningen.

Med hänsyn till denna utveckling har det framstått som angeläget att en

allmän kartläggning sker av utrikesförvaltningens uppgifter och av de krav,

som de ändrade förhållandena kunna ställa på organisation och personal.

Det må erinras om att statsutskottet tidigare framhållit, hurusom händelseutvecklingen

under och efter andra världskriget nödvändiggjort, att provisoriska

anordningar måst vidtagas för att på ett nöjaktigt sätt kunna tillgodose

personalbehovet inom såväl utrikesdepaidementet som utrikesförvaltningen

i övrigt. Det vore enligt utskottets mening knappast möjligt för

riksdagen att klart överblicka och bedöma behovet av den personal, som på

olika håll inom utrikesförvaltningen kunde befinnas erforderlig. Det syntes

utskottet fördenskull önskvärt, att denna fråga bleve föremål för översyn.

Utskottets uttalanden i detta ämne ha föranlett den allmänna översyn, som

legat till grund för UD-utredningen och administrationsutredningen och

som presenterats i den nu föreliggande propositionen. Departementschefens

förslag däri, som i allt väsentligt överensstämma med utredningarnas förslag,

åsyfta en förstärkning av utrikesförvaltningens organisation och personalresurser

och ge, som utskottet ansett vara angeläget, en överskådlig

bild av personalbehovet på olika områden av denna förvaltning.

Det må vidare erinras om att 1960 års riksdag i överensstämmelse med

statsutskottets utlåtande nr 128 beslöt en översyn av avlöningsförmånerna

för utomlands stationerade diplomatiska och konsulära tjänstemän m. fl. På

grundval av resultatet av denna av utrikesförvaltningens lönenämnd verkställda

översyn har departementschefen i denna proposition redovisat sina

ställningstaganden och förslag.

Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse över att hela detta problemkomplex

blivit föremål för ingående utredningar och att förslag härutinnan nu

förelagts riksdagen.

4 llihang till riksdagens protokoll 1063. 6 samt. Nr 125

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

Till de allmänna synpunkter rörande utrikesförvaltningens uppgifter, som

framförts av departementschefen, vill utskottet ansluta sig. Vad härvid särskilt

beträffar frågan om en längre gående decentralisering av utrikesärendenas

handläggning må erinras om att den breddning och intensifiering av

de internationella förbindelserna, som skett under den senare tiden, lett till en

ökning av kontakterna mellan fackdepartement och experter i olika länder.

Även om det är uppenbart att handläggningen av utrikesfrågorna bör ske i

så enkla och smidiga former som möjligt vill utskottet understryka vikten

av att utrikesdepartementet i ena eller andra formen bibehåller kontakten

med samtliga utrikesärenden av betydelse.

Utskottet övergår härefter att behandla frågorna om utrikesdepartementets

organisation och personalbehov.

Såsom i det föregående nämnts har utrikesförvaltningens verksamhet avsevärt

vidgats och fördjupats under de senaste decennierna. Det finnes all

anledning antaga, att denna expansion kommer att fortsätta. Mot bakgrunden

härav synes det utskottet klart bestyrkt, att personalbeståndet i utrikesdepartementet

ej utvecklats i takt med utrikesrepresentationens tillväxt och

verksamhetens allmänna expansion. Särskilt gäller detta utrikesdepartementets

administrativa organisation. De förslag som härvid framlagts syfta

till att skapa rationellare och bättre arbetsformer på detta område än vad

som nu är fallet. Även inom övriga avdelningar föreslås vissa arbetskraftsförstärkningar.

Beträffande den föreslagna organisationen av den politiska avdelningen

och rättsavdelningen har utskottet icke något att erinra. Utskottet finner

motiverat att en befattning för traktatväsendet inrättas. I överensstämmelse

harmed vill utskottet tillstyrka att rättsavdelningen tillföres en byrådirektörstjänst,

vars innehavare skall svara för bevakningen av avdelningens

egna traktatfrågor och därjämte kunna konsulteras beträffande Sveriges

traktatbestånd i övrigt. Härigenom torde en enhetlig praxis i fråga om traktaträtten

kunna åstadkommas.

Vad departementschefen anfört och föreslagit beträffande handelsavdelningen

har icke givit utskottet anledning till erinran. Detsamma aäller

pressbyrån.

Inom utrikesdepartementet tillskapades hösten 1961 en särskild arbetsgrupp

för koordinering av handläggningen av de internationella biståndsarendena.

Med hänsyn till det svenska utvecklingsbiståndets ökade omfattning

och darav följande ansvällning av arbetsuppgifterna anser utskottet i

ikhet med departementschefen, att en omprövning framdeles bör ske av

nuvarande organisation. Utskottet tillstyrker att under tiden en fast chefstjänst

inrättas.

Det har visat sig att under nuvarande förhållanden det löpande arbetet

vid vissa byråer på ett kännbart sätt påverkas av att flera av tjänstemännen

tagas i anspråk för förhandlingar och andra särskilda uppdrag. Bl. a.

med anledning härav föreslås inrättande av dels en särskild grupp tjänsteman,

avsedda att stå till utrikesministerns förfogande för speciella förhand
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

43

lingsuppdrag, som kunna komma att aktualiseras på de olika avdelningarna,

dels ett s. k. rapportsekretariat med uppgift att verka för ett effektivt utnyttjande

av utrikesförvaltningens rapportering.

Utskottet finner förslaget om inrättandet av en förhandlingsgrupp värdefullt.

Densamma torde kunna bli en behövlig tillgång för departementet och

verksamt bidraga till en effektivisering av utrikesförvaltningen. Av betydelse

är att tjänstemännen i gruppen även skola kunna utnyttjas för att

temporärt fylla plötsligt uppkommande vakanser utomlands. Härigenom undvikas

eljest ofrånkomliga personalomflyttningar, varigenom förslaget även

torde komma att innebära vissa kostnadsbesparingar. Utskottet tillstyrker

alltså, att eu dylik förhandlingsgrupp, underställd utrikesministern/kabinettssekreteraren

inrättas. Mot den föreslagna sammansättningen av gruppen

har utskottet icke något att erinra.

Då det gäller utlandsmyndigheternas rapportering synes erfarenheten ha

givit vid handen, att begränsade personalresurser och stor arbetsbelastning

icke gjort det möjligt att underkasta det inkommande rapportmaterialet en

mera ingående och samordnad bearbetning. Genom inrättandet av det föreslagna

rapportsekretariatet synes utskottet förutsättningar finnas att åstadkomma

en systematisering och effektivisering av detta omfattande material,

vilket härigenom bättre skulle kunna nyttiggöras för statsmakterna och

näringslivet. Utskottet tillstyrker alltså förslaget i denna del och har icke

något att erinra mot att en byråchefstjänst och två förste sekreterartjänster

inrättas för ändamålet.

Vad härefter beträffar utrikesdepartementets administrativa enheter har

en förstärkning och en vidareutveckling av departementets administrativa

organisation ansetts påkallad. Motiven härför äro dels att det administrativa

arbetet ökat till sin volym som en följd av att utrikesförvaltningens egentliga

arbetsuppgifter vuxit i omfattning, dels att den administrativa verksamheten

i och för sig utvecklats och kommit att sträcka sig över nya områden.

Uppenbart är att den i det föregående redovisade expansionen av utrikesförvaltningens

uppgifter även och framför allt fått återverkningar på

departementets administrativa verksamhetsområde. Utskottet finner därför

en omorganisation och personalförstärkning på detta område påkallad.

Enligt nuvarande organisation är personalavdelningen under ledning av en

avdelningschef i B 4 indelad i två byråer, nämligen personalbyrån och ekonomibyrån,

vardera med en byråchef respektive ett kansliråd i B 1 i spetsen.

Vid departementschefens bedömande av den administrativa organisationen

har utgångspunkten varit att utrikesdepartementet icke endast fungerar

som en del av Kungl. Maj:ts kansli utan även som centralt ämbetsverk.

Uppgifterna på ämbetsverksplanet böra på ett avgörande sätt påverka utformningen

av den administrativa organisationen. Det förutsättes att beslut,

som avse verksfunktionema, i mycket vid utsträckning efter delcgcringsbeslut

av departementschefen skola kunna fattas av departemcntstjänstemän.

Utifrån dessa synpunkter föreslår departementschefen, att den nuva
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

rande personalavdelningens benämning ändras till administrativa avdelningen

och att tjänsten som personalchef utbytes mot en tjänst som administrativ

chef i B 5. Denne skulle under utrikesministern/kabinettssekreteraren

svara för departementets administrativa ledning. Förslaget härvidlag

innebär en motsvarighet till den vid ett flertal ämbetsverk inrättade överdirektörsbefattningen.

Då jämväl för utrikesdepartementets vidkommande organisationens

omfattning motiverar en dylik ordning vill utskottet tillstyrka

förslaget i denna del.

Administrationsutredningen har föreslagit inrättandet av ett inspektionsorgan,

som bl. a. skulle möjliggöra en kontinuerlig och systematisk genomgång

av utlandsmyndigheternas organisation och verksamhet. Behovet härav

har vitsordats av UD-utredningen och lönenämndens utlandsöversyn

ävensom av ett stort antal remissmyndigheter. Departementschefen, som

framhållit att en dylik inspektionsverksamhet bör bli av väsentligt värde

med avseende å den administrativa avdelningens uppgifter i fråga om utlandsmyndigheternas

administration, har tillstyrkt att en ny tjänst som inspektör

i B 4 inrättas, direkt underställd utrikesministern/kabinettssekreteraren.

Då jämväl enligt utskottets mening behov torde föreligga av en

fortlöpande tillsyn och en mera regelbunden kontakt mellan utlandsmyndigheterna

och departementet anser utskottet sig böra ge sin anslutning till

förslaget i fråga. Utskottet lägger särskild vikt vid att inspektörens funktioner

även skola vara personalvårdande.

I motionerna 1:655 och 11:809 har föreslagits att åt ifrågavarande inspektör

skall uppdragas att jämväl beakta de problem, som experter anställda

vid bilaterala u-lijälpsprojekt i statlig regi kunna komma att vilja

hänvisa till honom. Såsom i motionerna framhållits utgöra dessa experter

en liten grupp jämförd med utrikesdepartementets utlandsstyrka. I syfte att

vinna största möjliga utbyte av det föreslagna inspektionsorganet anser utskottet,

att detta jämväl bör kunna hålla kontakt med samt vid behov även

stödja de experter, som utsänts av nämnden för internationellt bistånd. Utskottet

anser, att riksdagen bör i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna

vad utskottet sålunda anfört.

De under administrationschefen hörande administrativa verksamhetsområdena

ha ansetts böra organiseras efter en något annorlunda indelning än

vad fallet är för närvarande. I syfte att sammanföra uppgifter av ensartad

karaktär har byråindelningen föreslagits skola uppdelas på tre huvudområden

— ekonomi och organisation, egentliga personalärenden samt löner och

andra förmåner. Samtliga frågor inom förmånsområdet skola enligt förslaget

samordnas under enhetlig ledning och inrymmas under en nyinrättad

byrå, lönebyrån. Enligt förslaget skulle alltså finnas, förutom nämnda byrå,

en ekonomibyrå och en personalbyrå. Med hänsyn både till verksamhetens totala

omfattning och betydelse och till de olika arbetsuppgifternas särskilda

karaktär anser utskottet den föreslagna byråindelningen rationell, varför densamma

bör godtagas. Beträffande byråernas organisation och arbetsuppgifter

i övrigt kan utskottet ansluta sig till vad departementschefen härutinnan

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

45

anfört och föreslagit. Utskottet har uppmärksammat att inom utrikesdepartementets

nuvarande ekonomibyrå åtgärder under senare år successivt vidtagits

för att åstadkomma en ändamålsenlig arbetsfördelning och rationella

arbetsformer. Av vikt synes vara att den administrative chefen har sådana

kvalifikationer och garanteras en sådan ställning att nu berörda åtgärder

kunna effektivt fullföljas.

Utskottet delar administrationsutredningens uppfattning att för handläggningen

av de administrativa ärendena inom utrikesdepartementets organisation

kräves tillgång i ökad utsträckning till befattningshavare från den

civila förvaltningskarriären. En övergång från den diplomatiska karriären till

den civila förvaltningskarriären bör givetvis även kunna komma i fråga.

Utskottet tillstyrker, att verksamheten vid utrikesdepartementets materielförråd

i sinom tid avvecklas och överföres till postverkets centralförråd,

som i fortsättningen skulle svara för leveranser av kontorsmateriel till utlandsmyndigheterna.

Vad departementschefen anfört rörande den konsulära

byråns nuvarande kamerala verksamhet har icke givit utskottet anledning

till särskilt uttalande.

Utskottet övergår härefter till frågan om utrikesrepresentationen.

Såsom i det föregående erinrats har sedan andra världskrigets slut tillkomsten

av nya stater och utvecklingen av Sveriges förbindelser med länder,

där självständig svensk representation icke tidigare förekommit, medfört

inrättandet av nya utlandsmyndigheter. Samma faktorer motivera enligt

utskottets mening en fortsatt utbyggnad.

UD-utredningen har framhållit att, i vad avser antalet lönade myndigheter,

utrikesrepresentationen för närvarande torde vara väl avvägd i Europa

och Nordamerika.

Vad beträffar Afrika har innevarande års riksdag beslutat inrättandet av

två nya beskickningar med ämbetsområden, omfattande den ena Tunisien

och Libyen samt den andra Algeriet. Utöver under senare år upprättade beskickningar

i Västafrika föreslås nu att vår utrikesrepresentation därstädes

utvidgas med en självständig beskickning i Abidjan, Elfenbenskusten. Ej

minst de kommersiella synpunkterna motivera detta förslag, som alltså tillstyrkes

av utskottet. Vad departementschefen föreslagit beträffande beskickningens

ämbetsområde har icke givit utskottet anledning till erinran.

Flera remissorgan ha i sina yttranden framhållit, att behov av ytterligare

utbyggnad av representationen i Afrika troligen kan komma att aktualiseras

inom en nära framtid, varvid särskilt anförts Tanganyika. Departementschefens

i anslutning härtill framlagda förslag om att beslut redan nu

bör fattas att upprätta en beskickning i Dar-es-Salaam under ledning av en

lönad tjänsteman såsom t. f. chargé d’affaires synes utskottet väl underbyggt.

Utskottet vill därför tillstyrka detta förslag. Med avseende å Latinamerika

har enligt utskottets mening framförts övertygande skäl för inrättandet

dels av en beskickning i Quito, underställd beskickningen i Bogotå,

dels av en lönad konsulär myndighet i Säo Paulo, som bör vara generalkonsulat.

Även till dessa förslag vill utskottet alltså ge sin anslutning. Den verk
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

ställda översynen har redovisat önskemål om en ny beskickning i Centralamerika,

förslagsvis förlagd till Guatemala. Förslaget baserar sig på behovet

av att på ett mera tillfredsställande sätt än hittills varit möjligt följa

den ekonomiska utvecklingen i Centralamerika, där Sverige sedan länge åtnjuter

stor good-will. Utskottet vill därför tillstyrka departementschefens

förslag om upprättandet av en självständig beskickning i Guatemala.

Under förevarande avsnitt har departementschefen framlagt vissa förslag

rörande ändrad status för redan existerande lönade utlandsmyndigheter

samt för vissa konsulat. Förslaget om att beskickningen i Bagdad, f. n. underställd

sändebudet i Teheran, blir självständig, har icke givit utskottet

anledning till erinran. Enligt vad utskottet emellertid under hand inhämtat

kan utvecklingen eventuellt få till följd, att Sveriges representation i Bagdad

bör vara av konsulär natur. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att

efter närmare prövning besluta, huruvida representationen i Bagdad skall ha

beskicknings eller generalkonsulats status. Ett annat förslag i syfte att rationalisera

utrikesrepresentationen innebär att Sveriges två delegationer i

Geneve, den ena representerande Sverige vid FN:s Europakonlor och den

andra vid EFTA, sammanslås. I likhet med departementschefen anser utskottet

denna sammanslagning böra kunna genomföras dock under förutsättning

bl. a., att frågan om ytterligare erforderlig förstärkning snarast ägnas

fortlöpande uppmärksamhet, eftersom Geneve tenderar att bli ett allt

större centrum för Förenta Nationernas och övriga internationella berörda

organs verksamhet.

Utskottet vill erinra om att vad beträffar Europa UD-utredningen funnit,

att formerna för Sveriges representation i de sydösteuropeiska länderna Bulgarien,

Rumänien och Ungern möjligen förtjänade att i sinom tid omprövas.

Enligt utredningen vore det rimligt antaga, att icke minst de handelspolitiska

förbindelserna med dessa länder inom överskådlig tid kunde aktualisera

behovet av självständiga beskickningar i Budapest och Bukarest.

Enligt vad utskottet under hand från utrikesdepartementet inhämtat har

departementschefen för avsikt att förstärka vår representation i Bukarest.

Då av vad det anförda framgår utskottet har anledning förutsätta, att Kungl.

Maj:t följer utvecklingen på här ifrågavarande område och vidtager de åtgärder,

som utvecklingen kan aktualisera, torde motionen II: 801 icke böra

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Departementschefen har omnämnt den under 1962 avslutade nordiska

samarbetsöverenskommelsen och i anslutning härtill erinrat om det samråd,

som äger rum mellan cheferna för de administrativa avdelningarna

inom de nordiska ländernas utrikesdepartement i syfte bl. a. att tillvarataga

möjligheterna till ett samarbete på regional basis mellan de nordiska ländernas

utlandsmyndigheter. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om

att utskottet år 1961 berörde frågan om en samverkan mellan de nordiska

länderna beträffande utrikestjänstens ordnande i syfte att nå fram till rationaliseringar

och besparingar. Utskottet underströk därvid önskvärdheten

av att de nordiska regeringarna prövade hur och på vilka områden en

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

47

sådan samverkan, konkret kunde utformas. Utskottet anser, att denna fråga,

som torde få ytterligare aktualitet vid den utökade utrikesrepresentation,

som nu föreslås, är värd största uppmärksamhet.

I samband med behandlingen av den kommersiella utrikesrepresentationen

har departementschefen uttalat lämpligheten av att i ökad omfattning

använda kanslister för kommersiella uppgifter och därvid förordat en högre

lönegradsplacering för vissa kanslisttjänster. Då hittills vunna erfarenheter

visat, att väl kvalificerade kanslister äro fullt kompetenta att på ett tillfredsställande

sätt ansvara för uppgifter av detta slag vill utskottet ansluta sig

till departementschefens mening härvidlag.

Utskottet har senast vid årets riksdag understrukit behovet av en förstärkning

av den svenska upplysningsverksamheten i utlandet, som blivit

en central uppgift för utrikesförvaltningen. Utskottet vill därför instämma

i departementschefens uttalande, att alla befattningshavare inom utrikesförvaltningen

böra äga viss förtrogenhet med dylika upplysningsfrågor. Detta

bör beaktas vid planläggningen av den utvidgade utbildningsverksamhet,

vars genomförande utskottet i ett följande avsnitt tillstyrker.

Med hänsyn till vad utskottet ovan anfört beträffande betydelsen av upplysningsverksamheten

utomlands tillstyrker utskottet förslaget om inrättandet

av en pressattachétjänst i New York. Utskottet delar också departementschefens

uppfattning, att med hänsyn till den intensifierade upplysningsaktionen

i Amerikas förenta stater en ny tjänst som kulturattaché i Washington

bör inrättas med av departementschefen angiven lönegradsplacering.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit beträffande utrikesförvaltningens

organisation har icke givit utskottet anledning till särskilt

uttalande.

Beträffande utrikesförvaltningens personalbehov samt därmed förenade

lönegrads- och befordringsfrågor får utskottet framhålla följande.

Utskottet kan i likhet med departementschefen ansluta sig till UD-utredningens,

även av åtskilliga remissinstanser anförda allmänna synpunkter på

personalbehovet inom utrikesförvaltningen.

I anslutning härtill framlägges i föreliggande proposition förslag om tillskapande

av en ny lönegradsserie för sändebud omfattande lönegraderna

B 2, B 4 och B 6, varvid B 5 skulle utgå såsom sändebudslönegrad. Vidare

föreslås att nu tillämpad praxis att placera beskickningsråd i sändebuds

ställning överges. Utskottet har icke något att erinra häremot liksom ej heller

mot att tjänst som generalkonsul placeras i lönegraderna B 1, B 2 eller

B 4.

Enligt beslut av 1952 års riksdag äger Kungl. Maj :t befogenhet att flytta

befattningar inom utrikesförvaltningen ävensom att bland antalet tillgängliga

sändebudsbefattningar i varje lönegrad bestämma, vilken lönegrad en

beskickningschef skall tillhöra. Utskottet finner skäl tala för att stationschefernas

fördelning på lönegrader i princip bör baseras på de olika myndigheternas

betydelse och det med chefsposten i varje särskilt fall förenade

ansvaret samt att den föreslagna fördelningen av rådstjänsterna pa olika

utlandsmyndigheter icke utan särskild anledning bör frångås.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

Utskottet finner sig på av departementschefen anförda skäl böra tillstyrka

att 8 sändebudstjänster placeras i B 6, 35 sändebuds- eller generalkonsulstjänster

i B 4 och 24 sådana tjänster i B 2.

Av praktiska och personalpolitiska skäl kan det enligt vad som framhållits

icke alltid vara möjligt att disponera chefspersonalen enligt ovan angiven

fördelning. Departementschefen hänvisar till det undantagsfall, att det

skulle visa sig nödvändigt att förflytta en beskickningschef i B 6 till lägre

klassificerad beskickning. Enligt departementschefens mening bör därvid

tjänsten i B 6 med hänsyn till dessa beskickningars vikt få återbesättas i

samma lönegrad. För tid, varunder förflyttad tjänsteman innehar tjänst i

B 6, skall av honom uppehållen tjänst såsom sändebud i lägre lönegrad hållas

vakant. Detta skulle innebära, att Kungl. Maj :t skulle äga rätt att i undantagsfall

utöka antalet tjänster i B 6. Utskottet förutsätter, att en sådan

utökning blir av mera kortvarig natur. Även när innehavare av chefspost

i B 4 i statsnyttans intresse måste tagas i anspråk för tjänst i lägre lönegrad

förutsättes, att tjänstemannen får behålla sin placering i nämnda lönegrad.

Någon utökning av antalet tjänster i B 4 bör härvid ej ifrågakomma.

På anförda skäl och då det här gäller undantagsfall anser utskottet sig icke

böra framställa nagon erinran mot detta förslag. Utskottet vill i sammanhanget

understryka departementschefens uttalande, att en fullständig redovisning

för stationschefernas fördelning på lönegrader och för dispositionen

av rådstjänsterna årligen bör lämnas till riksdagens vederbörande utskott.

Vad angår lönegradsplaceringen av högre tjänster i utrikesdepartementet

har departementschefens förslag icke givit utskottet anledning till erinran.

Sålunda böra bl. a. nuvarande förordnanden såsom biträdande kabinettssekreterare

och biträdande avdelningschef utbytas mot tjänster i B 5 respektive

B 2. Härvid förutsättes att förordnanden för nuvarande biträdande avdelningschefer

böra gälla, så länge de kvarstå i sina befattningar.

Utskottet, som i det föregående behandlat framlagda förslag om organisatoriska

förändringar och om vissa högre tjänster, har vid sin granskning

av övriga förslag om personalförstärkning m. m. inom utrikesdepartementet

och utrikesrepresentationen icke funnit något vara att erinra. Utskottet

tillstyrker, att ny personalförteckning för utrikesförvaltningen upprättas i

enlighet med departementschefens förslag.

Med hänsyn till vad i propositionen anförts rörande befordringsläget inom

utrikesförvaltningen kan utskottet ansluta sig till uppfattningen, att detta

spörsmål bör upptagas till övervägande så snart tillräckliga erfarenheter

vunnits av nu föreslagna förändringar i förvaltningens organisation samt

det i det följande behandlade tilltänkta rekryteringsförfarandet.

Med avseende å rekrytering och utbildning inom utrikesförvaltningen vill

utskottet framhålla följande.

UD-utredningen har föreslagit införande av ett nytt rekryteringsförfarande

i form av ett aspirantsystem syftande till utbildning av personer, som

avse att söka sig antingen till utrikesförvaltningen eller till andra internationellt

betonade arbetsuppgifter, exempelvis inom övriga delar av statsför
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

49

valtningen eller inom organisations- och företagarvärlden. Den föreslagna

aspirantutbildningen, omfattande en tid av 2 1/2 år, skulle inbegripa förutom

viss kursverksamhet även tjänstgöring i utrikesdepartementet, vid en

utlandsmyndighet samt i något av fackdepartementen. Utskottet anser, att

förslaget kan vara värt att prövas. Det synes utskottet därför lämpligt att,

såsom departementschefen föreslagit, frågan om inrättande av ett aspirantsystem

av angivet slag prövas av den inom administrativa avdelningen planerade

utbildningssektionen i samråd med personalutbildningsberedningen.

I motionerna 1: 655 och II: 809 har uttalats att vid den fortsatta utredningen

om utbildningsfrågor för utrikes personal likartade behov inom

nämnden för internationellt bistånd av utbildning av experter inom u-hjälpen

böra beaktas. Utskottet vill i anledning härav erinra om att den föreslagna

aspirantutbildningen icke innebär bundenhet till den diplomatiska

banan. Samtidigt som denna utbildning skall bredda rekryteringsbasen för

utrikesdepartementet är, som av det föregående framgår, dess syfte även

att vara till gagn för andra grenar av samhällsverksamheten. Därest ett aspirantsystem

av angivet slag inrättas torde syftet i motionerna bli tillgodosett.

Utskottet vill i sammanhanget även erinra om att utskottet i sitt utlåtande

nr 3 innevarande år ingående behandlat frågan om utbildning av personal

för tjänst inom u-landsarbetet. Utskottet erinrade därvid bl. a. om

den verksamhet, som inletts vid det nordiska Afrika-institutet i Uppsala. I

utlåtandet omnämndes även att nämnden för internationellt bistånd under

1962 tillsatt en kommitté med uppgift att lägga fram förslag beträffande

olika former av utbildning för fältuppgifter. Denna kommitté — expertutbildningskommittén

— avgav den 20 september 1962 en första rapport med

förslag om allmänna och regionala orienteringskurser. Den 5 februari innevarande

år har kommittén överlämnat slutrapport om språkutbildning och

fackutbildning för biståndsexperter. Kommittén har i densamma allmänt

klargjort de utbildningsvägar, undervisningsmetoder och kursformer, som

skulle vara särskilt värdefulla för blivande biståndsexperter, ävensom utrett

var och hur utbildningsinsatser få den största effekten genom att skapa de

bästa förutsättningarna för rekrytering till arbetet med det tekniska biståndet.

UD-utredningen har framfört synpunkter och rekommendationer i fråga

om riktlinjer för en väsentlig utvidgning av utrikesförvaltningens utbildningsverksamhet

avseende vidareutbildning av mellangradstjänstemän och

chefspersonal samt för ökade utbildningsmöjligheter för kanslister. Även

biträdespersonalens utbildningsfrågor ha uppmärksammats av utredningen.

Utskottet anser, att dessa spörsmål äro värda uppmärksamhet och finner i

likhet med departementschefen angeläget, att denna vidareutbildning av

tjänstemännen framdeles sker efter fasta administrativa linjer. Utskottet

vill därför tillstyrka, alt den blivande utbildningssektionen inom den administrativa

avdelningen får till uppgift att utarbeta ett särskilt utbildningsprogram.

Utskottet har icke något att erinra mot att i samband med övriga utbild
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

ningsfrågor jämväl utredes frågan om viss vidareutbildning av utrikestjänstemännens

hustrur i syfte att bibringa dem vidgade kunskaper om Sverige

och svenska förhållanden och underlätta av utlandsstationering påkallade

språkstudier.

I förevarande proposition framläggs vidare förslag beträffande principerna

för avvägningen av utlandstjänstemännens löner. Förslaget, som

ansluter sig till en av utrikesförvaltningens lönenämnd verkställd översyn,

syftar till större fasthet i lönesystemet och har sin närmaste upprinnelse

i en framställning från 1960 års riksdag, föranledd av ett uttalande av

riksdagens år 1959 församlade revisorer. De nu ifrågavarande åtgärderna

beträffande utlandstjänstemännens löner avse i stort sett två huvudproblem,

nämligen dels en direktreglering av vissa element genom deras utbrytning

ur lönerna och dels utformningen av det sålunda reviderade lönesystemet

jämte därmed förenade spörsmål.

I ett i statsrådsprotokollet återgivet remissutlåtande har riksrevisionsverket

understrukit, att den ifrågavarande löneöversynen berör personalkategorier

som i flera hänseenden beträffande tjänsteförhållanden inta en

särställning inom statsförvaltningen. Såvitt utskottet kan finna utgör nämnda

förhållande i själva verket en nödvändig utgångspunkt vid en prövning

av den föreliggande lönefrågan, eftersom förslaget i betydande delar

över huvud icke skulle kunna motiveras med hänsynstagande till tjänsteförhållandena

inom statsförvaltningen i allmänhet.

Utskottet har vid sin granskning av det framlagda förslaget funnit detsamma

innefatta en ingående och allsidig prövning av den invecklade frågan

om lönesystem för tjänstemän inom utrikesrepresentationen. Genom

förslaget få de synpunkter som lågo till grund för utskottets uttalande i dess

av riksdagen godkända utlåtande 1960:128, punkt 6, anses i princip beaktade.

Beträffande de olika detaljerna i det nu framlagda förslaget har

utskottet inte funnit anledning framställa någon invändning. Utskottet förutsätter

härvid att frågan om utlandslönerna blir föremål för kontinuerlig

uppmärksamhet såväl från den föreslagne nye inspektören som från utrikesförvaltningens

lönenämnd, vars ställning som berednings-, utredningsoch

remissorgan i ärenden angående utlandslöneförmåner enligt departementschefen

skall lämnas orubbad.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag att

de i statsrådsprotokollet redovisade riktlinjerna för nytt lönesystem för

tjänstemän inom utrikesrepresentationen m. fl. godkännas och att Kungl.

Maj :t bemyndigas att inom ramen för de för budgetåret 1963/64 anvisade

medlen tillämpa nämnda riktlinjer på i statsrådsprotokollet avsedd personal.

Även övriga i detta sammanhang berörda förslag tillstyrkas av utskottet.

Frågan om erforderliga ändringar i avlöningsförfattningarna behandlas

av utskottet i annat sammanhang.

I motionerna I: 655 och II: 809 hemställes, såvitt nu är i fråga, att utrikesförvaltningens

lönenämnd under sitt fortsatta utredningsarbete även

erhåller i uppdrag att utreda lönevillkor m. m. för experterna inom ut
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

51

landshjälpen. Enligt vad utskottet erfarit har åt nämnden för internationellt

bistånd uppdragits att verkställa utredning rörande anställnings- och lönevillkor

för den bilaterala fältpersonalen. Då den i motionerna avsedda frågan

sålunda redan är föremål för övervägande anser utskottet någon åtgärd

i anledning av ifrågavarande motionsyrkande inte f. n. påkallad. Beträffande

ett i motionerna framställt yrkande avseende viss tjänstepersonals

rätt till resebidrag för semesterresa till Sverige anser utskottet tillräckliga

skäl ej föreligga för avvikelse från Kungl. Maj :ts förslag.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

A. att riksdagen må

1) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för den 1 mars 1963 framlagda

förslag om utrikesförvaltningens organisation och personalbehov,

avseende såväl utrikesdepartementet som utrikesrepresentationen;
2)

fastställa av departementschefen i samma statsrådsprotokoll

redovisad personalförteckning för utrikesförvaltningen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64;

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att under av departementschefen

i samma statsrådsprotokoll angivna förutsättningar

utöka antalet i personalförteckningen upptagna sändebudstjänster

i Bo 6;

4) godkänna av departementschefen i samma statsrådsprotokoll

redovisade riktlinjer för nytt lönesystem för tjänstemän

inom utrikesrepresentationen m. fl.;

5) bemyndiga Kungl. Maj :t att inom ramen för å vederbörliga

anslag för budgetåret 1963/64 anvisade medel tilllämpa

de föreslagna riktlinjerna för lönesystemet på tjänstemännen

inom utrikesrepresentationen samt — i den utsträckning

departementschefen förordat — på specialattachéer

m. fl.;

6) bemyndiga Kungl. Maj:t att i fall, som i samma statsrådsprotokoll

angivits, minska enligt Saar utgående förmåner

ävensom bostadskostnadsersättning;

7) godkänna av departementschefen i samma statsrådsprotokoll

förordade förslag om bidrag för resa till Sverige för

semester, om anskaffning av tjänstebilar och statsanställning

av viss chaufförspersonal, om reglering av garagekostnader

och om försvarsattachépersonalens ersättning för bilresor

med verkan fr. o. m. den 1 juli 1963;

8) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de övergångsåtgärder

som fordras för genomförande av de av departementschefen

förordade förslagen.

B. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 655 och

II: 809, såvitt de avse omfattningen av inspektörens vid per
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

sonalvårdsbyrån verksamhetsområde, i skrivelse till Kungl.

Maj:t giva till känna vad utskottet anfört; -

C. att motionerna 1:655 och 11:809, i vad de icke behandlats

under B., icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
D.

att motionen II: 801 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

2:o) Utrikesförvaltningen: Avlöningar. Sedan Kungl. Maj:t i propositionen

nr 1 (bilaga 5, punkt 1) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, till Utrikesförvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1963/64

beräkna ett förslagsanslag av 37 000 000 kr., har Kungl. Maj :t i förberörda

proposition nr 75 (Avd. IX, punkt 1, s. 139 och 140) föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för utrikesförvaltningen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64, dels ock

till Utrikesförvaltningen: Avlöningar för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag

av 40 960 000 kr.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 33 621 000 kr.

Utskottet. Anslagshöjningen är i huvudsak föranledd av föreslagna nya

tjänster och lönegradsuppflyttningar ävensom av löneklassuppflyttningar

och uppflyttningar i reglerad befordringsgång m. m. Under hänvisning till

vad utskottet anfört under punkten 1 tillstyrker utskottet det äskade anslaget

med den fördelning på anslagsposter, som departementschefen förordat.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) godkänna följande avlöningsstat för utrikesförvaltningen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:

Avlöningsstat

1. Avlöning till departementschefen, ministern för utrikes ärendena

................................................

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ........

3. Arvoden bestämda av Kungl. Maj :t ....................

4. Exspektansarvoden bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis ..

5. Avlöningar till icke-ordinarie personal..................

6. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ................................

a) Representationsbidrag till ministern för utrikes

ärendena ................................ 30 000

b) Representations- och hyresbidrag till vissa befattningshavare

i utrikesdepartementet...... 77 000

c) Prisutjämningstillägg .................... 6 650 000

d) Särskilda förmåner i övrigt, förslagsvis...... 4 650 000

60 000

10 093 000

20 000

300 000

7 168 000

11 407 000

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963 53

7. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ 7 449 000

3. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis 353 000

9. Av vederbörande utlandsmyndigheter anställd personal .. 4 000 000

10. Ersättningar till expertis och tillfällig arbetskraft, förslagsvis

................................................ 110 000

Summa kr. 40 960 000

b) till Utrikesförvaltningen: Avlöningar för budgetåret

1963/64 å driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 40 960 000 kr.

3:o) Utrikesförvaltningen: Omkostnader. Sedan Kungl. Maj:t i propositionen

nr 1 (bilaga 5, punkt 2) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1963/64

beräkna ett förslagsanslag av 8 500 000 kr., har Kungl. Maj :t i förberörda

proposition nr 75 (Avd. IX, punkt 2, s. 141 och 142) föreslagit riksdagen att

till samma ändamål för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av

9 870 000 kr.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 7 945 000 kr.

Utskottet. Under förevarande anslag har ett belopp av 85 000 kr. beräknats

för påbörjande under nästa budgetår av den utbildningsverksamhet inom utrikesförvaltningen,

som utskottet i det föregående förordat. Mot den verkställda

beräkningen i övrigt av anslaget har utskottet icke något att erinra.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Utrikesförvaltningen: Omkostnader

för budgetåret 1963/64 å driftbudgeten under tredje huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 9 870 000 kr.

4:o) Vissa bostadskostnadsersättningar. Sedan Kungl. Maj:t i propositionen

nr 1 (bilaga 5, punkt 3) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1963/64 beräkna

ett förslagsanslag av 2 500 000 kr., har Kungl. Maj :t i förberörda proposition

nr 75 (Avd. IX, punkt 3, s. 142) föreslagit riksdagen att till samma ändamål

för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 3 100 000 kr.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 2 350 000 kr.

Från detta anslag skall bestridas samtliga kostnader för den utsända personalens

privatanskaffade och av byggnadsstyrelsen godkända bostäder.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må till Vissa bostadskostnadsersättningar

för budgetåret 1963/64 å driftbudgeten under tredje huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 3 100 000 kr.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 125 år 1963

5 ro) Inventarier för beskickningar, delegationer och konsulat. Sedan Kungl.

Maj :t i propositionen nr 1 (bilaga 5, punkt 4) föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, till ifrågavarande ändamål för budgetåret

1963/64 beräkna ett reservationsanslag av 1 500 000 kr., har Kungl.

Maj:t i förberörda proposition nr 75 (Avd. IX, punkt 4, s. 142) föreslagit

riksdagen att till samma ändamål för nämnda budgetår anvisa ett reservationsanslag

av 2 000 000 kr.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 1 400 000 kr.

Medlen under detta anslag är avsedda för den fortgående anskaffningen

av dels inventarier för utlandsmyndigheternas kanslier, dels möbler för personalbostäder

åt utrikesförvaltningens utsända personal. Under anslaget inräknas

jämväl medel för underhåll och reparation av det utomlands befintliga

inventariebeståndet.

Utskottet har icke något att erinra mot den verkställda anslagsberäkningen

och hemställer alltså,

att riksdagen må till Inventarier för beskickningar, delegationer

och konsulat för budgetåret 1963/64 å driftbudgeten

under tredje huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

2 000 000 kr.

Stockholm den 17 maj 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. ST AXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, fröken Andersson,

herrar Einar Persson, Birger Andersson, Ivar Johansson, Bergman,

Axel Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson, Rikard Svensson, Bengtson,

Per Jacobsson, Edström och Herbert Larsson; samt

från a n d ra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson

i Stockholm, Ståhl, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors,

Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, herrar Gustafsson i

Skellefteå, Fagerlund, Bohman, Heidenberg och Källstad.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktieb>lag 630629

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:298 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående utrikesförvaltningens organisation och personalbehov to. to. jämte i ämnet väckta mo a1 i texten