Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande anslag för budgetåret 1963/64 till journalistinstituten jämte i ämnet väckt motion.
1963-05-21 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1963:134, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande anslag för budgetåret 1963/64 till journalistinstituten jämte i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 134 år 1963
1
Nr 134
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande anslag för budgetåret
1963/64 till journalistinstituten jämte i ämnet väckt motion.
(2:a avd.)
DRIFTBUDGETEN
Åttonde huvudtiteln
l:o) Journalistinstitutet i Stockholm: Avlöningar. Kungl. Maj:t har i propositionen
nr 1 (bilaga 10, punkt 222, s. 453—464 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1963) föreslagit riksdagen
att dels godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för
journalistinstitutet i Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1963/64, dels ock till Journalistinstitutet i Stockholm: Avlöningar för budgetåret
1963/64 anvisa ett förslagsanslag av 238 000 kr.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första kammaren
av herr Hemelius väckt motion angående viss specialutbildning för
journalister (1:406), i vilken hemställts att riksdagen måtte beakta i motionen
anförda synpunkter.
Beträffande motiveringen för yrkandet torde få hänvisas till motionen.
Av statsrådsprotokollet inhämtas bl. a. följande.
Journalistutbildning i statlig regi har tillkommit genom beslut av 1962 års riksdag
(prop. 1962: 59, Rskr 1962: 227). Riksdagen fattade därvid beslut om att
två statliga journalistinstitut skulle inrättas fr. o. m. budgetåret 1962/63. Det
ena har förlagts till Stockholm, det andra till Göteborg. Utbildningskapaciteten
är nu totalt ca 120 studerande, fördelade på 60 vid vart och ett av instituten.
Av utbildningsplatserna vid varje institut är den ena hälften avsedd för personer
med lägst fyra akademiska betyg (akademikerlinje), den andra hälften för personer
med studentexamen eller motsvarande (studentlinje).
En särskild expertgrupp, benämnd interimsstyrelsen för journalistinstituten,
har genomfört förberedelsearbetena för institutens verksamhet. Styrelsen har
vidare inkommit med förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1963/64 av
-
1 — Biliang till riksdagen protokoll 1963. 6 sand. Nr 13h
2
Statsutskottets utlåtande nr 13^ år 1963
seende båda instituten. Därjämte har styrelsen efter remiss avgivit utlåtande
över vissa synpunkter på högre reklamutbildning, vilka anförts i skrivelser från
dels Svenska försäljnings- och reklamförbundet, dels en av statens konsumentråd
utsedd arbetsgrupp.
Kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna avgav år
1961 ett betänkande med förslag till bl. a. högre reklamutbildning förlagd till
statliga reklaminstitut. Studierna skulle i betydande utsträckning koncentreras
kring företagsekonomiska problem. I samband med remissbehandlingen av förslaget
underströk bl. a. statens konsumentråd och 1955 års universitetsutredning,
att alltför ringa hänsyn tagits till sociologiska och psykologiska aspekter samt
till konsumenternas intressen.
Såväl Svenska försäljnings- och reklamförbundet som den av statens konsumentråd
utsedda arbetsgruppen förutsätter i sina sedermera överlämnade skrivelser,
att det är möjligt att åstadkomma en gemensam utbildning för reklam
och icke-kommersiell informationsverksamhet. Mot denna uppfattning reagerar
interimsstyrelsen i sitt utlåtande över ifrågavarande skrivelser. Enligt styrelsens
mening är det ogörligt att inom en utbildningslinje med snävt begränsad studietid
ge utbildning för så olika typer av verksamhet. Styrelsen finner det däremot
sannolikt, att en utbildning som är inriktad på verksamhet inom endast den ena
av sektorerna efter viss påbyggnad kan vara användbar även inom den andra.
Innan statsmakterna tar ställning till förslaget om en helt statsfinansierad
reklamutbildning är det enligt interimsstyrelsens uppfattning nödvändigt, att
denna fråga prövas från principiella utgångspunkter. I gengäld önskar styrelsen,
att försöksverksamhet med högre utbildning på konsumentupplysningens område
snarast möjligt skall komma till stånd, inte minst med hänsyn till det
växande behov av upplysning som bl. a. den ökande reklamen medför. För att
en försöksverksamhet skall kunna starta med minsta möjliga tidsutdräkt, framlägger
interimsstyrelsen ett förslag i syfte att vid journalistinstituten skapa en
alternativ studiekurs inriktad på konsumentupplysning.
Vid remissbehandlingen av interimsstyrelsens förslag har vissa synpunkter
framkommit även beträffande den principiella frågan, om staten bör ta ansvaret
för utbildningen av reklampersonal. Svenska försäljnings- och reklamförbundet
hävdar sålunda, att reklamens samhällsekonomiska funktionsduglighet bör kunna
förbättras och eventuella skadeverkningar motverkas genom utbildning. Kommittén
för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna erinrar om sitt
tidigare förslag, enligt vilket det borde vara en samhällsuppgift att svara för
utbildning inriktad på en så betydande arbetsmarknad som reklamsektorn utgör.
Dejiartementschefen har i fråga om utbildning av konsumentrådgivare anfört
bl. a. följande.
I likhet med kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna
anser jag, att hittills gjorda behovsundersökningar ger en antydan om att
Statsutskottets utlåtande nr 131+ år 1963
3
inom reklambranschen — med hänsyn till det totala rekryteringsbehovet —
efterfrågan på personer med samhällsvetenskaplig och annan humanistisk utbildning
skulle kunna öka mycket starkt under de närmaste åren. Det är därför
enligt min mening motiverat, att vid universiteten i berörda ämnen skapas alternativa
studiekurser inriktade på yrkesverksamhet inom marknadsföringsområdet,
konsumentupplysning och annan informationsverksamhet.
Behovet av sådana experter inom konsumentupplysning vilkas yrkesverksamhet
i första hand baseras på fackutbildning — främst ingenjörer och ekonomer —
torde i stort sett kunna tillgodoses genom bl. a. universitetens och högskolornas
försorg. Däremot saknas mera grundläggande utbildningsvägar inriktade direkt
på informativ verksamhet inom detta fält.
Enligt den av statens konsumentråd utsedda arbetsgruppen föreligger på förevarande
område behov av utbildning rörande främst »kommunikationens teori,
metodik och teknik». Interimsstyrelsen för journalistinstituten bygger sitt förslag
till utbildning av konsumentrådgivare på denna grund; som huvudmoment
i utbildningen skall enligt styrelsen ingå dels psykologi, pedagogik, sociologi
med socialpsykologi och massmedia, dels miljö- och konsumtionskunskap.
För egen del anser jag, att universiteten bör kunna medverka till att i en
teoretisk grundutbildning åstadkomma studiekurser som är ändamålsenliga även
för dem vilka avser att ägna sig åt verksamhet som konsumentrådgivare. Med
hänsyn till att objektiv konsumentupplysning — bl. a. genom inrättande av
särskilda statliga organ för ändamålet — i vårt land kommit att betraktas som
en samhällsuppgift, finner jag mig emellertid i princip böra tillstyrka, att staten
engagerar sig även för en på sådan upplysning inriktad specialutbildning.
Interimsstyrelsens förslag innebär i korthet, att vid journalistinstituten på
försök anordnas en alternativ studiekurs inriktad på objektiv konsumentupplysning.
För tillträde till denna utbildning skall enligt styrelsen gälla i princip
samma villkor som för antagning till journalistutbildning, dvs. studentexamen
— jämte sex månaders praktik — på studentlinje respektive fyra akademiska
betyg — jämte sex månaders praktik — på akademikerlinje. Institutsutbildningen
avses bli ettårig och omfatta samma antal elevtimmar som journalistutbildningen,
sammanlagt 737 timmar.
Flertalet av remissinstanserna har vid granskningen av detta förslag ställt
sig positiva till en försöksverksamhet av den tänkta typen. Den kritik, som
emellertid samtidigt framförts, har i huvudsak inriktat sig på studietidens längd
— vilken anses vara alltför kort med hänsyn till utbildningens syfte — samt på
den svaghet som ligger däri, att de personer som avses skola genomgå den föreslagna
utbildningen normalt saknar grundläggande utbildning i de olika fack
som verksamhet inom konsumentupplysningen omfattar.
För egen del finner jag det vara av intresse, att en försöksverksamhet på
området kommer till stånd. Det är givetvis angeläget, att den lokalmässiga överkapacitet
som föreligger vid journalistinstituten utnyttjas på ett ändamålsenligt
sätt. Möjligheterna till utbildningsmässig samverkan med journalistutbildningen
finner jag vara av betydande värde. Även från kostnadssynpunkt synes mig
förslaget förmånligt.
Under åberopande av vad jag här anfört, föreslår jag, att sådana anordningar
vidtages, att fr. o. m. höstterminen 1963 vid vart och ett av journalistinstituten
ytterligare 15 utbildningsplatser kan tagas i anspråk. Dessa platser bör utnyttjas
för en försöksverksamhet av i huvudsak den art interimsstyrelsen förordat.
Ifrågavarande utbildning bör läggas upp efter cn alternativ studiekurs och ut
-
1* — Iiihang till riksdagen protokoll 1063. 6 samt. Nr 18/+
4
Statsutskottets utlåtande nr 134 år 1963
göra ett komplement till journalistutbildningen. Till de nu föreslagna utbildningsplatserna
bör kunna antagas även personer utan i stadgan för instituten
föreskriven formell behörighet men med fackutbildning av betydelse för verksamhet
på konsumentupplysningens område, t. ex. institutsingenjörer och hushållslärare.
Därigenom torde kunna vinnas, att såväl pressen som de konsumentupplysande
organen får möjlighet att rekrytera personer som besitter dels fackkunskaper
inom ett visst område, dels allmänna kunskaper om hur massmedia
bör utnyttjas för konsumentupplysning.
Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 70 000 kr. Därvid har
utöver automatiska utgiftsförändringar medel beräknats för en lektorstjänst i
teoretiska ämnen i Ag 25 med samtidig minskning av medelsanvisningen till
timarvoderade lärare för journalistutbildning med 7 500 kr. samt medel beräknats
för dels 158 timmar separat undervisning för alternativkursen, dels 500
assistenttimmar för allmänt institutionsarbete.
Över motionen 1:406 har statsutskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden
från samarbetsnämnden för journalistinstituten, svenska tidningsutgivareföreningen,
svenska journalistförbundet och publicistklubben.
Samarbetsnämnden för journalistinstituten har anfört bl. a. följande.
Samarbetsnämnden håller icke för osannolikt att den av ecklesiastikministern
föreslagna försöksverksamheten med en alternativ studiekurs inriktad på objektiv
konsumentupplysning kan komma att visa, att det krävs åtminstone en
tredje termin för att eleverna skall kunna inhämta det mått av kunskaper som
den nämnda alternativa studiekursen avser att ge.
Samarbetsnämnden har låtit utarbeta ett förslag till en preliminär studieplan
för denna kurs. Av timplanen framgår, att den i statsverkspropositionen
förutsatta utbildningsmässiga samverkan mellan den nuvarande journalistkursen
och den föreslagna alternativa kan ske. Det torde också framgå, att den
alternativa studiegången erbjuder en utbildning som bör ge en kompetens likvärdig
med den som de redan existerande kurserna ger.
Ett ställningstagande till den form av specialiserad journalistutbildning, som
antydes i motionen, synes därför kunna och böra anstå till dess tillräckliga
erfarenheter vunnits genom försöksverksamhet med alternativ studiekurs inriktad
på objektiv konsumentupplysning.
Svenska tidning sutgiv ar eföreningen (TU) har i huvudsak anfört följande.
TU har med tillfredsställelse hälsat tillkomsten av två journalistinstitut. Tillgången
på fullgod redaktionell arbetskraft är för närvarande otillräcklig. Den
förstärkta utbildningskapaciteten har emellertid endast lindrat, ej botat den
brist som rätt. Nyrekryteringsbehovet torde ännu länge komma att överstiga
utexamineringen från journalistinstituten. Mot den bakgrunden är det angeläget
att instituten så effektivt som möjligt fyller sin huvuduppgift. Denna måste
enligt TU:s uppfattning bestå i att erbjuda mångsidig och allmänt orienterad
journalistisk grundutbildning.
Uppgiften är svår. Inom de flesta yrken, manuella lika väl som intellektuella,
är en mångårig utbildning i dag förutsättning för en kvalificerad insats. Vid
journalistinstituten skall eleverna däremot inom en ettårig kursram få en god
Statsutskottets utlåtande nr 13J år 1963
5
grund för en krävande yrkesutövning. Att de samtidigt skulle medhinna en specialutbildning,
förtjänt av namnet, är enligt TU:s mening uteslutet. En »konsumentupplysningslinje»
skulle emellertid ålägga en del av journalisteleverna
just en sådan dubbel uppgift. Ett liknande förslag vore knappast tänkbart inom
något annat utbildningsområde. Projektet visar icke förståelse för de krav journalistiken
ställer på sina utövare. TU ansluter sig därför helt till den kritik som
framförts i motionen. Det är således TU:s åsikt att den elementära journalistutbildningen
inte bör kombineras med specialiserade studier. Särskilt olämpligt
vore den påtänkta sammanblandningen på detta tidiga stadium av journalistinstitutens
verksamhet. Denna måste nödvändigtvis ännu några år förbli trevande.
Att finna fasta former för undervisningen och nå fullgoda resultat kräver arbetsro
och koncentration. En linjeklyvning skulle försvåra en redan svår uppgift.
Den omständigheten att förslaget om en konsumentupplysningslinje framförts
av interimsstvrelsen för journalistinstituten, rubbar inte TU:s bedömning på
denna punkt.
TU vill inte här diskutera frågan, huruvida just konsumentupplysning bör ges
företräde i fråga om statligt stöd framför all annan journalistisk specialisering.
Rent allmänt vill TU emellertid hävda att pressen bäst tillgodoser sitt behov av
specialister genom fortbildning av aktiva journalister som visat intresse och
fallenhet för någon viss gren av yrket.
Fortbildning av journalister sker redan i pressens egen regi. Verksamheten
kommer att fortsätta och intensifieras i mån av resurser. För ändamålet har
pressorganisationerna skapat stiftelsen Pressinstitutet, som redan under sitt
första arbetsår kommer att kunna uppvisa värdefulla resultat.
Under hänvisning till det nu anförda får TU instämma i de i motionen I: 406
framförda synpunkterna på förslaget om viss specialutbildning av journalister.
Svenska journalistförbundet (SJF) har i sitt yttrande anfört bl. a. följande.
SJF finner en utvidgning av utbildningsverksamheten vid journalistinstituten
synnerligen önskvärd och anser det värdefullt att instituten får utökade resurser
för specialutbildning. Den föreslagna utbildningen tar sikte på att ge en sådan
form av utbildning att den ej uteslutande skall vara användbar för rent journalistisk
verksamhet utan även skall vara ämnad för vissa tjänstemannabefattningar
vid myndigheter och organisationer där man har behov av upplysningsverksamhet
i konsumentfrågor.
SJF delar den av motionären framförda uppfattningen att brist uppenbarligen
råder på personer med erfarenhet och utbildning i fråga om objektiv konsumentupplysning.
Förbundet anser även i likhet med motionären att en specialutbildning
däremot ej bör få inkräkta på den grundläggande journalistutbildningen.
Den nuvarande utbildningskapaciteten vid de båda instituten vad gäller antalet
utbildade journalister bör ej utökas innan man har en bättre på prognoser och
erfarenhet grundad kännedom om behovet av journalister.
SJF finner starka skäl som talar för att den påtänkta specialutbildningen för
»objektiva konsumentupplysare» utformas som en påbyggnad till den nu igångsatta
grundläggande journalistutbildningen och får formen av en tredje termin
ovanpå grundutbildningen. Därigenom skulle man bl. a. undvika en icke önskvärd
ökning av antalet elever i de nuvarande klasserna vid journalistinstituten.
Departementschefens förslag innebär nämligen att alternativkursens elever i ett
stort antal ämnen skulle läsa tillsammans med de övriga eleverna vid instituten.
Dessutom skulle den på konsumentupplysning inriktade delen av utbildningen
6
Statsutskottets utlåtande nr 134 år 1963
kunna få större utrymme än enligt föreliggande planer. Förbundet bedömer det
även som önskvärt att andra än nyligen utexaminerade elever från journalistinstituten
ges möjlighet att få denna fortbildning. Förbundet vill även gärna se
en sådan specialutbildning för konsumentupplysare som ett första steg i en påbyggnad
till den nu existerande grundutbildningen. Stort behov föreligger av
fortbildning även på andra områden inom journalistiken.
Under hänvisning till vad ovan anförts får journalistförbundet föreslå att den
nu existerande utbildningen vid journalistinstituten i Stockholm och Göteborg
bibehålies som grund för all journalistutbildning, att den av departementschefen
föreslagna utökningen av anslagen till journalistinstituten i Stockholm och Göteborg
för utbildning av experter för objektiv konsumentupplysning kommer till
stånd, att utbildningen får formen av en påbyggnad till den nu existerande kursen,
förslagsvis omfattande en termin, samt att även nu verksamma journalister,
vilka ej genomgått journalistinstitutet, beredes möjlighet söka inträde till påbyggnadskursen.
Publicistklubben (PK) har anfört bl. a. följande.
Med tillfredsställelse noteras regeringens positiva inställning till vidareutbildning
vid journalistinstituten i Göteborg och Stockholm genom förslaget om en
kurs »inriktad på objektiv konsumentupplysning».
PK delar emellertid motionärens uppfattning att specialutbildning av ifrågavarande
eller annan typ bör ordnas efter ordinarie kurs vid journalistinstitut.
Specialutbildning bör icke inkräkta på grundutbildningen.
Behovet av specialutbildning finns. Svårigheten ligger i att prioritera ett område.
Specialutbildning inriktad på konsumentupplysning ligger emellertid högt
på behovsskalan.
PK vill förorda att en specialkurs ordnas vid journalistinstituten. Dock icke
som alternativkurs utan som specialkurs öppen för journalister vilka slutfört sin
utbildning vid instituten och för andra yrkesverksamma journalister, som önskar
fortbildning på området.
Om försöken utfaller väl är en tänkbar utveckling att en tredje termin vid
instituten skulle utnyttjas för kurser gällande ämnesområden, på vilka specialutbildning
är önskvärd.
Utskottet. Under förevarande punkt har departementschefen bl. a. förordat,
att vid journalistinstituten försöksvis skall anordnas en alternativ, ettårig studiekurs,
inriktad på objektiv konsumentupplysning.
I motionen I: 406 har framhållits, att om behovet av specialutbildning för
blivande journalister skall tillgodoses, det vore mer ändamålsenligt att utbildningen
komme till stånd efter genomgången kurs vid journalistinstitut och därigenom
bleve ett komplement till den avslutade allmänt inriktade grundutbildningen.
Enligt vad utskottet inhämtat är ifrågavarande alternativa studiekurs icke
avsedd som en specialutbildning av journalister utan som en direkt utbildning
för konsumentupplysning. Då journalistinstituten förfogar över lokaler som icke
utnyttjas för journalistutbildningen och då en viss utbildningsmässig samverkan
med journalistutbildningen ansetts kunna komma till stånd, föreslås denna utbildning
förlagd till journalistinstituten. Med hänsyn härtill har utskottet — som
Statsutskottets utlåtande nr 13b dr 1963
7
särskilt vill understryka, att det är fråga om en försöksverksamhet på området
— funnit sig kunna biträda departementschefens ovan omförmälda förslag. Vid
sådant förhållande anser utskottet motionen 1:406 icke böra till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat har icke givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Utskottet, som sålunda tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,
I. att motionen 1:406 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
II. att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för journalistinstitutet i
Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/
64:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 36 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis...................... 7 200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
a) Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis . 123 000
b) Avlöningar till annan icke-ordinarie personal 25 200
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 44 700
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis
..................................... 1700
Summa kr. 238 000
b) till Journalistinstitutet i Stockholm: Avlöningar för budgetåret
1963/64 anvisa ett förslagsanslag av 238 000 kr.
2:o) Journalistinstitutet i Stockholm: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 223, s. 464 och 465), vilket innebär en anslagsminskning
med 7 000 kr., hemställer utskottet,
att riksdagen må till Journalistinstitutet i Stockholm: Omkostnader
för budgetåret 1963/64 anvisa ett förslagsanslag av
57 000 kr.
3:o) Journalistinstitutet i Göteborg: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt
224, s. 465—468) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
angiven avlöningsstat för journalistinstitutet i Göteborg, att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64, dels ock till Journalistinstitutet i Göteborg:
Avlöningar för budgetåret 1963/64 anvisa ett förslagsanslag av 236 000 kr.
8
Statsutskottets utlåtande nr 134 år 1963
Beträffande vad departementschefen förordat rörande en alternativ studiekurs,
inriktad på konsumentupplysning, torde få hänvisas till redogörelsen
under punkten 1 i detta utlåtande.
Kungl. Maj:ts förslag innebär liksom för journalistinstitutet i Stockholm en
anslagshöjning med 70 000 kr., varvid — utöver automatiska utgiftsförändringar
— medel beräknats för en lektorstjänst i teoretiskt ämne i Ag 25 med samtidig
minskning av medelsanvisningen till timarvoderade lärare för journalistutbildning
med 7 500 kr., samt medel beräknats för dels 158 timmar separat undervisning
för alternativkursen, dels 500 assistenttimmar för allmänt institutionsarbete.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 1 anfört rörande
alternativ studiekurs, inriktad på konsumentupplysning, biträder utskottet
Kungl. Maj:ts här förevarande förslag och hemställer,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för journalistinstitutet i
Göteborg, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64):
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 36 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, förslagsvis ...................... 7 200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
a) Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis .. 121 900
b) Avlöningar till annan icke-ordinarie personal .. 24 900
4. Rörligt tillägg, förslagsvis...................... 44 200
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis
...................................... 1600
Summa kr. 236 000
b) till Journalistinstitutet i Göteborg: Avlöningar för budgetåret
1963/64 anvisa ett förslagsanslag av 236 000 kr.
4:o) Journalistinstitutet i Göteborg: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 225, s. 468 och 469), vilket innebär en anslagsminskning
med 5 000 kr., hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande nr 134 år 1963
9
att riksdagen må till Journalistinstitutet i Göteborg: Omkostnader
för budgetåret 1963/64 anvisa ett förslagsanslag av
59 000 kr.
Stockholm den 21 maj 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar Persson,
Birger Andersson, Bergman, Axel Johannes Andersson, Fritz Persson, Rikard
Svensson, fru Wallentheim, herrar Edström, Kaijser, fröken Ljungberg, herrar
Thorsten Larsson och Harald Pettersson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Ståhl,
Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, Nilsson i Göingegården,
Andreasson, fru Lewén-Eliasson, herr Svensson i Ljungskile, fröken Olsson,
herrar Gustafsson i Uddevalla, Gustafsson i Kårby och Källstad.
Reservation
vid punkten 1 (Journalistinstitutet i Stockholm: Avlöningar) av herrar Boman,
Axel Johannes Andersson, Edström, Kaijser, fröken Ljungberg, herrar Thorsten
Larsson, Harald Pettersson, Staxäng, Ståhl, Svensson i Stenkyrka, Nilsson i
Göingegården, Svensson i Ljungskile, Gustafsson i Kårby och Källstad, vilka
ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande, som på s. 6 börjar med »Enligt vad»
och på s. 7 slutar med »åtgärd föranleda», bort ersättas med text av följande
lydelse:
»I likhet med bl. a. tidningsutgivareföreningen anser utskottet, att det är
angeläget att de båda journalistinstituten så effektivt som möjligt fyller sin
huvuduppgift. Redan detta att inom en ettårig kursram ge en god grund för en
krävande yrkesutövning är en svår uppgift, och det vore, såsom svenska journalistförbundet
framhåller, betänkligt att slå in på en linje som innebär, att man
byter ut en del av den nuvarande grundutbildningen mot en specialutbildning
som dessutom skulle ges på ett mycket tidigt stadium av elevernas journalistiska
bana. Verksamheten vid instituten är ny och att redan nu, innan erfarenheter
vunnits, genomföra en linjeklyvning förefaller icke välbetänkt.
10
Statsutskottets utlåtande nr 13Jf år 1963
Specialutbildning, inriktad på konsumentupplysning, är utan tvivel angelägen,
och om denna kan förläggas till journalistinstituten bör enligt utskottets mening
den vägen prövas. Utbildningen bör dock — såsom även publicistklubben understryker
— icke ordnas som alternativkurs utan som specialkurs öppen för journalister,
som genomgått institutens grundutbildning, eller andra yrkesverksamma
journalister, som önskar fortbilda sig på området. Den påtänkta specialutbildningen
bör därför utformas som en påbyggnad till journalistutbildningen
och få formen av en tredje termin ovanpå grundutbildningen.
Utskottet förordar, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna
var utskottet sålunda i anledning av motionen 1:406 anfört.»;
dels ock att utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:
»I. att riksdagen må, i anledning av motionen I: 406, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:318 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag för budgetåret 1963/64 till Nordiska museet m. m. s. 1 i texten