Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för utformningen av skolväsendets centrala ledning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1963-05-24 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1963:146, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för utformningen av skolväsendets centrala ledning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr H6 år 1963

1

Nr 146

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer

för utformningen av skolväsendets centrala ledning

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 144 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 29 mars 1963, föreslagit

riksdagen att godkänna av departementschefen förordade riktlinjer för utformningen

av skolväsendets centrala ledning m. m.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,

nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Widén (1:750) och den andra inom andra kammaren av herr Källstad (II: 907),

i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte ge till känna

att av motionärerna framförda synpunkter rörande ämbetsverkets tillsynsområde

och styrelse måtte beaktas vid den slutliga utformningen av skolväsendets

centrala ledning;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Tage Johansson m.fl. (1:755) och den andra inom andra kammaren av herr

Eskel m.fl. (11:914), i vilka hemställts att jämväl yrkesutbildningen på jordbrukets

och skogsbrukets områden samt sjuksköterskeutbildningen och mentalvårdspersonalutbildningen

skall hänföras till den nya skolöverstyrelsens ämbetsområde;
dels

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Wikner m. fl. (I: 756) och den andra inom andra kammaren av herr Lassinantti

m.fl. (11:915), i vilka hemställts att riksdagen vid behandling av proposition

nr 144 år 1963 måtte besluta, att yrkesutbildningen inom jord- och skogsbruket

på sätt som föreslagits i SOU 1962: 28 samordnas med övrig yrkesutbildning och

således underställes det nya skolämbetsverket;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Nyman och Stefanson (1:766) och den andra inom andra kammaren av

herrar Westherg och Berglund (11:930), i vilka hemställts att riksdagen vid

behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 144 måtte besluta inrätta en särskild

överdirektörstjänst för yrkcsutbildningsväsendet i enlighet med 1955 års sakkunnigas

betänkande angående skolväsendets centrala ledning;

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. G sand. Nr H6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 11+6 år 1963

dels tva likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Harald Pettersson och Thorsten Larsson (1:767) och den andra inom andra

kammaren av herrar Mattsson och Boo (II: 927), i vilka hemställts att riksdagen

vid sin behandling av proposition nr 144 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla att i den styrelse, som i det nya skolämbetsverket skall utöva verksledningen,

må ingå en representant för folkbildningens, ungdomsarbetets och

folkbiblioteksverksamhetens intresseområden;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Per Petersson och Wallmark (1:768) och den andra inom andra kammaren

av herr Nordstrandh och fröken Karlsson (II: 929), i vilka hemställts a) att styrelsen

för det föreslagna skolämbetsverket måtte utökas att omfatta ytterligare

en representant för primärkommunema; b) att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt

den för genomförandet av reformen avseende skolväsendets centrala ledning

särskilt tillsatta organisationskommittén att inrikta sitt arbete mot en långtgående

decentralisering till kommunerna av beslutanderätten inom undervisningsväsendet,

särskilt i skolbyggnadsärenden; samt c) att jämväl arbetsmarknadsstyrelsens

omskolnings- och fortbildningsverksamhet samt övriga av yrkesutbildningssakkunniga

för överflyttning från olika centrala verk förordade utbildningsgrenar

skall inordnas i det nya skolämbetsverket, dock att vad i dylikt

avseende kan komma att föreslås av 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildningen

och organisationskommittén för skolämbetsverket måtte föreläggas

1964 års riksdag för slutligt ställningstagande;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Wallmark och Nyman (I: 769) och den andra inom andra kammaren av

herrar Nordgren och Westberg (11:928), i vilka hemställts att riksdagen vid

behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 144 måtte fastställa, att den nya

skolöverstyrelsens ledning skall utövas av en styrelse bestående av tolv av

Kungl. Maj :t utsedda ledamöter och att två av dessa utses att företräda arbetsgivar-

och avnämarintressena inom industri och hantverk;

dels ock en inom andra kammaren av herr Arvidson (II: 926) väckt motion,

vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte begära, att under det

fortsatta utredningsarbetet möjligheterna att i det nya ämbetsverket endast

inrätta en undervisningsavdelning måtte beaktas.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena får utskottet

hänvisa till motionerna 11:907, 11:914, 11:915, 1:766, 11:927, 11:929, 11:928

och II: 926.

Propositionen grundar sig på förslag, som framlagts av 1955 års sakkunniga

för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning i betänkandet

»Skolväsendets centrala ledning» (SOU 1962: 28).

På grundval av betänkandet jämte avgivna yttranden däröver behandlas i

propositionen

å s. 5—16: utgångspunkterna för utredningsarbetet;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr H6 år 1963

3

å s. 17—32: frågan om koncentration av skolväsendets centrala ledning;

å s. 33—48: verksamhetsområdet beträffande yrkesutbildningen;

å s. 49—73: skolämbetsverkets organisation;

å s. 74—81: kompetensfördelningen mellan centrala, regionala och lokala organ;

samt

å s. 82—83: genomförandet av omorganisationen.

Utskottet tillåter sig hänvisa till de i propositionen lämnade redogörelserna

beträffande förevarande ämnen.

Departementschefen anför följande.

»Kombinationen av den enskildes ökande intresse för utbildning och samhällets

växande behov av väl utbildad arbetskraft har på kort tid blivit en faktor, som

föranlett åtgärder i snabb följd av genomgripande betydelse för svenskt undervisnings-

och utbildningsväsen. De erfarenheter som hittills gjorts av utvecklingen

på utbildningsområdet och de bedömningar av framtiden som kan göras,

understryker angelägenheten av att vi sätter oss i stånd att på bästa möjliga sätt

tillgodose och i tid möta krav från allt fler människor på en allt bättre utbildning.

Det sagda gäller inte någon begränsad sektor utan hela utbildningsområdet

från förskolestadiet och uppåt.

Om vårt skolväsen skall kunna göras så omfattande och differentierat att det

kan bereda en kvalitativt fullgod och rätt avpassad utbildning åt alla, som efterfrågar

sådan, fordras en bättre organisationsapparat än vi för närvarande har.

Det betyder inte — något som åtgärder inom svensk skoladministration redan

visat — att det behöver skapas någon större byråkratisk apparat, utan det bör

främst innebära, att på alla plan mellan samhällsintresserade lekmän och fackmän

åstadkommes en samverkan, som i effektiva organisatoriska former är

inriktad på uppgiften att utveckla undervisning och utbildning i takt med skeendet

i övrigt.

Det mest genomgripande omdaningsarbetet bedrives på den obligatoriska skolans

område. Redan 1951 påbörjades — i anslutning till 1950 års beslut om en

skolreform — arbetet med omstöpningen av den lokala och regionala ledningen

av skolväsendet och strax därefter omorganiserades skolöverstyrelsen för att bli

bättre i stånd att leda utvecklingen efter de nya linjer som dragits upp genom

detta beslut. För det sätt, på vilket vi hittills lyckats fullfölja strävandena mot

en bättre skola, har riksdagsbeslutet 1956 om skolans lokala och regionala ledning

varit av stor betydelse. Riktpunkter för det beslutet var: samordning av

ledningen för olika skolformer, väsentligt ökat ansvar och inflytande för lekmännen,

kvalificerade resurser på fackmannasidan samt decentraliserad beslutanderätt.

Detsamma bör eftersträvas i fråga om skolväsendets centrala ledning, om

vi vill försäkra oss om ett fullgott instrument, då vi nu står inför uppgiften att

vidga omdaningsarbetet till nya fält och samtidigt har att tillvarata våra begränsade

resurser på effektivast möjliga sätt.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 19G3. G samt Nr l!fi

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 1^6 år 1963

Det kan vara skäl att här erinra om att utbildningsväsendets expansion också

lett till en omprövning av formerna för universitets- och högskoleväsendets ledning.

Universitetsutredningens förslag i detta avseende remissbehandlas för närvarande,

och jag förutsätter, att det skall bli möjligt att inom de närmaste åren skapa

en modern och effektiv ledning också för denna sektor av utbildningsväsendet. Om

så blir fallet och om de förslag som jag i det följande framlägger förverkligas,

erhålies inom en förhållandevis kort tidsperiod en reformerad central administration

såväl för hela det allmänna skolväsendet och den helt övervägande delen

av yrkesskolväsendet som för universitets- och högskoleväsendet. Därigenom bör

goda förutsättningar kunna skapas för en samlad överblick av och planering för

hela utbildningsfältet.

Jag har med det sagda velat placera in frågan om skolväsendets centrala ledning

i dess stora sammanhang och därmed också betona, att jag tillmäter planeringssynpunkten

grundläggande betydelse, då det nu föreliggande spörsmålet

skall bedömas. Därmed är också sagt, att jag finner det helt riktigt, att de sakkunniga

tagit steget vidare från en samordning av yrkesskolväsendets ledning

till att föreslå en samordnad ledning för hela skolväsendet. Tyvärr angavs inte

detta mål som riktpunkt för de sakkunniga, när de år 1955 började sitt arbete.

Utredningsarbetet igångsattes mot bakgrunden av den nämnda år beslutade

reformen av yrkesutbiidningsväsendet och den rådande splittringen på flera

departement och ämbetsverk av yrkesutbildningens centrala ledning. Med hänsyn

till det givna utgångsläget har de sakkunniga ägnat en betydande tid åt

uppgiften att analysera frågan om behovet av en enhetlig ledning för yrkesutbildningen

och åt en precisering av vad som borde omfattas av denna ledning.

Först i ett senare skede har utredningen tagit upp frågan om en samordning

med den centrala ledningen för det allmänna skolväsendet. Utredningen har

emellertid vid sina överväganden av denna större samordningsfråga inte närmare

analyserat den centrala skoladministrationens funktioner i vad avser det

allmänna skolväsendet, utan förutsatt i huvudsak oförändrade uppgifter och

organisationsformer för denna del av ledningen.

Från utredningens utgångspunkter har en sådan uppläggning kunnat te sig

naturlig. För egen del vill jag, som jag redan sagt, se det föreliggande spörsmålet

ur ett annat och vidare perspektiv. Detta öppnar sig på ett naturligt sätt, om

man till en början blickar tillbaka på hela skolutvecklingen under de båda senaste

decennierna. En naturlig utgångspunkt för en sådan överblick erbjuder

1943 års beslut om inrättande av en särskild överstyrelse för yrkesskolväsendet.

Dessförinnan ingick den centrala ledningen av den yrkesutbildande undervisningen

i skolöverstyrelsens uppgifter. Av propositionen angående inrättande av

en överstyrelse för yrkesutbildning (1943: 232) framgår, att två olika utredningsförslag

då förelåg till bedömande. Det ena syftade till en förstärkning av skolöverstyrelsens

möjligheter att leda den yrkesutbildande verksamheten. I det

andra förordades en utbrytning av den dåvarande yrkesutbildningsavdelningen

ur överstyrelsen. Av departementschefens uttalanden framgår, att det avgö
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr H6 år 1963

5

rande motivet för genomförande av sistnämnda förslag var behovet av ett nära

samarbete med näringslivet, inom vilket yrkesutbildningen förutsattes i föista

hand komma att äga rum. Departementschefen uttalade, att de av honom utvecklade

allmänna synpunkterna närmast borde leda till att överinseendet över

yrkesutbildningsåtgärderna på näringslivets samtliga eller åtminstone flesta områden

förlädes till den nya överstyrelsen. Av praktiska skäl kunde han emellertid

inte förorda, att annan yrkesutbildning än den som skolöverstyrelsen och kommerskollegium

dittills haft tillsyn över ställdes under ledning av det nya ämbetsverket.

Av uttalandena i övrigt vid detta tillfälle framgår, att åtskillig tvekan förelåg

rörande lämpligheten av att bryta ut yrkesutbildningen ur skolöverstyrelsen.

Departementschefen framhöll bl. a., att olika skolformer borde betraktas som

delar av samma helhet och att det därför skulle komma att föreligga ett stort

behov av ett nära samarbete mellan de båda överstyrelserna.

1943 års beslut byggde på förutsättningar, som visat sig inte helt hålla under

den fortsatta utvecklingen. Det nära samarbete på det centrala planet, vilket

angavs som väsentligt, har inte kommit till stand i all den utsträckning som

varit önskvärd med hänsyn till klart föreliggande behov. Ett successivt inordnande

under överstyrelsens för yrkesutbildning tillsyn av olika delar av yrkesutbildn

ingsfältet har inte heller ägt rum, utan ledningen av yrkesutbildningssektorn

är alltjämt splittrad.

Genom den sammansättning man gav vrkesöverstyrelsens ledning — dess

styrelse_och genom ämbetsverkets arbetsformer i övrigt skapades möjligheter

till god kontakt med näringslivet, vilket varit av stor betydelse för den utveckling

av yrkesutbildningen som ägt rum under perioden efter verkets tillkomst.

Samtidigt maste emellertid konstateras, att ännu en förutsättning för

vrkesöverstyrelsens tillkomst brustit, såtillvida som näringslivet inte kommit

att spela cn så dominerande roll som huvudman i yrkesutbildningssammanhang,

som man föreställde sig i samband med 1943 ars beslut. I ställer har de statliga,

primärkommunala och landstingskommunal huvudmannainsatserna kommit att

dominera. Denna utveckling markerades starkt genom 1955 års beslut angående

utbyggnad av yrkesutbildningen.

Den här antydda utvecklingen har i hög grad skärpt det behov av samverkan

med företrädarna för det allmänna skolväsendet, vilket förutsågs 1943. Åtgärderna

på yrkesutbildningsfältet måste vidtas under ständigt beaktande av behoven

på de andra stora utbildningsområdena, för vilka samhället ansvarar.

Genom de ökande kraven på yrkeskunnande och den växande betydelsen av

teoretiska insikter på många väsentliga yrkesområden har dessutom gränserna

mellan yrkesutbildning och annan utbildning blivit allt svårare att dra och allt

mindre motiverade att upprätthålla.

Den uppfattning, enligt vilken teoretisk och praktisk utbildning bör betraktas

som likvärdiga och organiseras i former, som innebär likställdhet, har i allt

högre grad präglat den utveckling på skolområdet, som påbörjades med 1950 års

reformbeslut och detta synsätt har, förutom i läroplansmässiga och skolorgani
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr H6 år 1963

satoriska åtgärder, också kommit till uttryck i reformer på det administrativa

området. Genom samordningen av skolväsendets ledning på det lokala och regionala

planet har olägenheterna av den kvarstående splittringen i den centrala

ledningen framträtt allt starkare, och det har ofta rests krav på större enhetlighet

även i ledningen på det centrala planet. Dessa krav får en särskild skärpa,

om de ses mot bakgrunden av pågående utredningsarbete och planering för utbildningen

efter grundskolan. För närvarande omfattar detta arbete framför

allt fackskolorna och gymnasiet. Dimensioneringen och utformningen av dessa

skolor hänger emellertid nära samman med planeringen för yrkesskolväsendet.

Sedan beslut om fackskolornas och gymnasiernas utformning fattats blir det en

väsentlig och maktpåliggande uppgift för skolväsendets centrala ledning att förverkliga

statsmakternas intentioner beträffande dessa skolformer under ständigt

uppmärksammande av utbildningsbehovet inom bl. a. det yrkesutbildande området,

där nya utbildningslinjer och utbildningsformer ständigt aktualiseras. Att

i detta läge låta nuvarande förhållanden bestå, med exempelvis de allmänna

gymnasierna under ett ämbetsverk och fackgymnasierna under ett annat och

med de olika typerna av fackskolor fördelade mellan verken, förutom den på

relevanta stadier alltmer oegentliga uppdelningen i yrkesutbildning och icke

\ rkesutbildning, framstar inte som rationellt, d idpunkten är därför enligt min

mening nu inne att vidta en radikal åtgärd och skapa ett nytt skolämbetsverk

med tonvikt pa delvis andra funktioner än de båda nuvarande

verken har. Beslut härom bör fattas i två etapper och i denna omgång gälla i

huvudsak det nya ämbetsverkets verksamhetsområde, principerna för ämbetsverkets

organisation, dess styrelse och uppdelning på avdelningar samt i samband

härmed vissa principer för decentraliserad beslutanderätt. Efter fortsatt

utredningsarbete bör i en andra omgång vid nästa års riksdag fattas definitiva

beslut om ämbetsverkets organisation och en rad därmed sammanhängande frågor

med sikte på att omorganisationen skall träda i kraft under budgetåret

1964/65.

Den gångna utvecklingen och den nuvarande situationen på skolväsendets

område, som jag här uppehållit mig vid, har föranlett både de sakkunniga och

det stora flertalet remissinstanser att förorda, att ledningen av det allmänna och

det yrkesutbildande skolväsendet förlägges till ett för båda områdena gemensamt

ämbetsverk. De fackämbetsverk, som har tillsynen över utbildningen inom

jordbruk, skogsbruk, sjukvård och socialvård, har visserligen en annan mening

vad beträffar yrkesutbildningen inom de egna områdena, men den berör egentligen

inte den principiella frågan om central ledning av skolväsendet. Jag återkommer

till dessa ämbetsverks synpunkter i samband med behandlingen av

frågan om skolämbetsverkets tillsynsområde.

I vissa av de tillstyrkande remissvaren — i synnerhet gäller detta uttalandena

av överstyrelsen för yrkesutbildning och vissa organisationer på näringslivets och

arbetsmarknadens områden — betonas starkt behovet av att ett nytt skoläm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 146 år 1963

7

bets verk organiseras på sådant sätt, att en nära kontakt mellan näringsliv och

yrkesutbildning blir möjlig. Överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen har sålunda gjort sitt tillstyrkande av

förslaget beroende av att intressenterna på arbetsmarknadens och näringslivets

områden får en starkare ställning i ämbetsverkets ledning än vad de sakkunniga

tänkt sig.

Då det här rör sig om en av de mest uppmärksammade principfrågorna vill

jag redan i detta sammanhang uttala, att jag ansluter mig till de synpunkter

som framförts beträffande ett i förhållande till de sakkunnigas förslag starkare

inflytande för företrädare för samhällslivets olika områden i ett nytt skolämbetsverks

styrelse. Jag ämnar i det följande framlägga ett organisationsförslag.

som tillgodoser dessa synpunkter.

Den nyssnämnda gruppen remissinstanser har också uttalat sig för att huvudprincipen

för yrkesöverstyrelsens organisation — fackbyråprincipen — bevaras

inom ett nytt ämbetsverks kansliorganisation för de enheter som skall handlägga

yrkesutbildningsärenden. Eftersom det i denna fråga, som är nära förbunden med

spörsmålet om verksstyrelsen, råder starkt delade meningar, vill jag också på

denna punkt redan här klargöra min inställning.

Ett grundläggande krav på varje förvaltningsorganisation är att den får en

utformning, som från administrativa och ekonomiska synpunkter bedömes vara

rationell, dvs. medger effektiva och ändamålsenliga insatser av just det slag som

fordras av organisationen. Då det som i föreliggande fall är fråga om att samorganisera

två existerande förvaltningsenheter med delvis sammanfallande och

ofta mycket likartade arbetsuppgifter måste uppmärksamheten i första hand

inriktas på att organisationen utformas så, att dubbelarbete och kompetenstvister

inom och mellan arbetsenheterna undvikes. Det kan således inte bli fråga om

att stanna vid att i huvudsak sammanföra två ämbetsverk för närliggande områden

under en chef, utan likartade uppgifter bör, oavsett skolform, koncentreras

till samma arbetsenheter så långt det är praktiskt genomförbart och lämpligt.

Som statskontoret framhållit är det inte möjligt att för ämbetsverk, vars verksamhetsområde

når en viss storlek, tillämpa någon annan organisationsform.

Jag ansluter mig alltså principiellt till den av främst statskontoret och skolöverstyrelsen

hävdade meningen, att en integration av arbetsuppgifterna bör ske vid

organiserandet av ett för hela fältet gemensamt skolämbetsverk. Efter övervägande

av olika organisationsmodeller har jag funnit mig böra förorda det av

statskontoret framlagda, i det föregående utförligt redovisade alternativet, dock

med en av praktiska skäl betingad jämkning. Denna föranledes av de enligt min

mening väl befogade önskemålen från näringslivets sida om goda kontaktmöjligheter

i yrkesutbildningsärenden också med ämbetsverkets kansli. Jag återkommer

senare till detta problem.

Innan jag går in på olika detaljfrågor, vill jag emellertid som ytterligare motivering

för hittills gjorda principiella ställningstaganden understryka vad jag

tidigare betonat, nämligen att det är till planerings- och utvecklingsuppgifterna

1** — Bihang till riksdagens protokoll 19GJ. G samt. År l^G

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 146 år 1963

som tyngdpunkten i ett nyorganiserat skolämbetsverks arbete måste förskjutas.

För att detta skall bli möjligt, utan att verkets storlek sväller ut, måste åtskilliga

av de båda nuvarande verkens uppgifter decentraliseras eller upphöra. Efter

omorganisationen av skolväsendets centrala ledning bör denna således, som jag

tidigare sagt, framstå som ett nytt verk, inte bara i vad avser kretsen av tillsynsuppgifter

utan även i vad avser arbetsuppgifternas centrala innebörd. Enligt

min mening har de sakkunniga inte tillräckligt beaktat detta behov av en

strukturförändring av ledningen för skolväsendet. Den av mig förordade organisationsformen

erbjuder i detta avseende bättre möjligheter än de sakkunnigas

förslag att ge ämbetsverkets arbete en bestämd inriktning på de uppgifter, som

framstår som mest väsentliga.

Innan jag efter dessa mera översiktligt hållna synpunkter går närmare in på

konkreta organisationsspörsmål och övriga frågor, vill jag beröra namnfrågan.

Denna har tillmätts en ganska stor vikt av de sakkunniga, som ansett att

benämningen skolöverstyrelsen ganska väl uppfyller de fordringar, som kan

ställas på ett nytt skolämbetsverks namn, men häremot själva invänt, att det

skulle vara olämpligt att överflytta namnet på ett existerande ämbetsverk till

ett nytt verk. Efter att ha övervägt olika alternativ har de sakkunniga stannat

för att som namn föreslå Kungl. skolverket.

Remissmyndigheterna har, i den mån de yttrat sig i namnfrågan, nästan genomgående

avvisat detta förslag och i stället förordat Kungl. skolöverstyrelsen

som namn på det nya ämbetsverket.

Namnfrågan bör självfallet endast bedömas från praktiska och språkligt-estetiska

utgångspunkter. Att i namnvalet inlägga någon värdering av olika utbildningsområdens

betydelse kan det naturligtvis inte vara fråga om. Från de

nämnda utgångspunkterna finner jag skolöverstyrelsen vara det lämpligaste

namnet. Jag förordar alltså att det nya ämbetsverket benämnes Kungl. skolöverstyrelsen.

Frågan om ämbetsområdet för ett nytt skolämbetsverk har de sakkunniga,

med hänsyn till utgångspunkterna för sitt utredningsarbete, närmare

undersökt endast vad yrkesutbildningen beträffar. Några mera väsentliga ändringar

i fråga om skolämbetsverkets tillsynsuppgifter beträffande det allmänna

skolväsendet förefaller mig inte heller erforderliga. Det framstår för närvarande

som givet, att skolöverstyrelsens hittillsvarande tillsynsområde bör läggas under

det nya ämbetsverket. Som jag tidigare framhållit, bör emellertid den nya överstyrelsens

funktioner inom hela dess verksamhetsområde omprövas. Till denna

fråga återkommer jag i det följande.

Omfattningen av den yrkesutbildning som bör inordnas under den centrala

ledningen har ingående diskuterats av de sakkunniga. De har föreslagit att all

yrkesutbildning skall ledas av det nya ämbetsverket. Från yrkesutbildningsbegreppet

har de sakkunniga därvid avskilt sådan kursverksamhet som har ka
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr llf.6 år 1963

9

raktär av information och rådgivning åt redan verksamma yrkesutövare, intern

verksutbildning, yrkesutbildning, som bedrives utan stöd av det allmänna, utbildningen

vid universitet och högskolor samt yrkesutbildande verksamhet vid

specialskolor.

Att i princip all egentlig yrkesutbildning med de angivna avgränsningarna

skall ställas under samma tillsynsmyndighet, finner jag i huvudsak riktigt. På

grund av bl. a. de bestämda avstyrkanden, som gjorts av vissa fackämbetsverk

och de argument som därvid framförts, anser jag det emellertid nu lämpligast

att förorda en något mindre grad av koncentration av ledningen av yrkesutbildningen

än de sakkunniga föreslagit. Jag skall strax närmare precisera mitt ställningstagande

i detta hänseende. Rent principiellt vill jag emellertid framhålla,

att det på längre sikt bör eftersträvas att i detta hänseende genomföra de sakkunnigas

förslag. Jag förutsätter därför, att frågan om samordning för hela

yrkesutbildningsfältet skall ägnas uppmärksamhet såväl vid det fortsatta förberedelsearbetet

för det nya skolämbetsverket som fortlöpande vid utredningar,

som berör något av yrkesutbildningens delområden.

De sakkunniga har till begreppet yrkesutbildning hänfört också utbildning

för elever på åldersstadier ovanför gymnasiet, vilken kan betecknas som vuxenutbildning.

Häri innefattar de sakkunniga även omskolningskurser för arbetslösa

m. fl. och uttalar, att dessa kurser bör ställas under ledning av det centrala verket

för yrkesutbildning och icke, vare sig centralt, regionalt eller lokalt, ledas av

arbetsmarknadsmyndigheter.

De sakkunnigas uttalande synes innebära, att omskolningsverksamheten i

högre grad än hittills skulle ställas under ledning av skolans myndigheter. Arbetsmarknadsstyrelsens

medverkan skulle därigenom mera bli av rådgivande

natur.

Yrkesöverstyrelsen och vissa andra remissmyndigheter delar de sakkunnigas

uppfattning i detta hänseende, medan arbetsmarknadsstyrelsen med hänsyn till

de sysselsättningspolitiska motiven för omskolningen anser det önskvärt, att

arbetsmarknadsverket övertar denna utbildningsverksamhet i dess helhet.

Den ändring av tillsynen över omskolningsverksamheten, som nu ifrågasättes,

berör problem, vilka från olika synpunkter är av väsentlig betydelse. Jag vill

därför något uppehålla mig vid formerna för och syftet med den utbildning som

här avses.

Yrkesutbildningskurserna för arbetslösa är av tre slag, nämligen nybörjarkurser,

avsedda att ge en grundläggande utbildning för arbetslös ungdom, fortbildningskurser

och omskolningskurser. Syftet med kurserna är dels att vid omställningsprocesser

i näringslivet göra det möjligt att utbilda friställd arbetskraft för

nya uppgifter och därmed förhindra arbetslöshet, dels ock att bereda handikappade

och vissa andra grupper, som har svårigheter att erhålla stadigvarande

sysselsättning, sådan utbildning att deras sysselsättningsproblem lättare kan

lösas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr H6 år 1963

Organiserandet av denna utbildning är i första hand beroende av arbetsmarknadsmyndigheternas

åtgärder. På dessa ankommer att avgöra omfattningen av

denna särskilda utbildningsverksamhet liksom kursernas yrkesinriktning och

geografiska fördelning. I dessa frågor sker överläggningar med ett rådgivande

organ, samarbetsdelegationen för omskolningskurser m. in., som består av representanter

för bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Genomförandet av kurserna ankommer i huvudsak på överstyrelsen, som

för de centrala arbetslöshetskursernas del har en i varje län tillsatt kursstyrelse

till sitt förfogande.

Med hänsyn till det arbetsmarknadspolitiska syftet med denna utbildningsverksamhet

är det väsentligt, att åtgärder snabbt vidtages, då situationen så

påfordrar. Utbildningen måste därför i allmänhet organiseras utan beaktande

av den mera långsiktiga planeringen. Vidare blir uppläggningen av omskolningskurserna

i fråga om såväl innehåll och längd som undervisningsmetoder en annan

än inom den reguljära utbildningsverksamheten. Detta motiveras dels av att

eleverna vid omskolningskurserna ofta har tidigare yrkeserfarenheter dels ock av

att det är särskilt angeläget att deltagarna, vilka ofta är familjeförsörjare, så

snabbt som möjligt kan överföras till förvärvsarbete. Utbildningen måste också

vara upplagd på sådant sätt, att elever kan antas kontinuerligt under hela året

och att avslutningen av utbildningen inte är bunden till vissa tidpunkter. För

att omskolningsvcrksamheten skall kunna utnyttjas effektivt i arbetsmarknadspolitiken

är det nödvändigt att de här refererade synpunkterna blir tillgodosedda.

Detta ställer speciella krav på utbildningsverksamhetens organisation.

Gemensamt för omskolningsverksamheten och för den reguljära yrkesutbildningen

är att båda har till uppgift att tillgodose behovet av arbetskraft med

sådan utbildning, som efterfrågas av näringslivet. Det är angeläget att undvika,

att den av arbetsmarknadsskäl igångsatta särskilda utbildningen på grund av

det förmånligare statliga stödet inverkar störande på strävandena att på en ort

bygga upp en planmässigt utformad reguljär yrkesutbildning. Eftersom den

särskilda utbildningen under senare år kraftigt vuxit i omfattning och enär

strukturomvandlingen inom näringslivet framdeles kan väntas medföra ännu

starkare krav på sådan utbildning, är det angeläget, att en samordning sker av

olika åtgärder för att bereda utbildning och, så långt det är möjligt, även av de

olika utbildningsformerna.

Detta problem bör emellertid inte lösas på så sätt, att hela den av arbetsmarknadsskäl

betingade utbildningen ställes under ledning av skolämbetsverket.

En stor del av denna utbildning är nämligen så nära kombinerad med andra

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, att arbetsmarknadsverket på samma sätt som

nu måste ha möjlighet att ta initiativ till snabbt verkande åtgärder. Detta gäller

närmast den egentliga omskolningsverksamheten, vars syfte är att bereda vuxen

arbetskraft nya försörjningsmöjligheter. Denna verksamhet bör därför enligt min

mening även i fortsättningen planeras och genomföras i samverkan mellan arbetsmarknadsverket

och den centrala skolmyndigheten. Jag vill emellertid be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr HG år 1963

tona att skolmyndigheterna i ökad utsträckning måste få tillfälle att framföra

synpunkter och önskemål redan på planeringsstadiet. I detta syfte bör det samarbete

som för närvarande äger rum inom samarbetsdelegationen för omskolningskurserna

m. m. förstärkas. Det utvidgade samarbetet bör komma till stånd

på verkschefsnivå. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare

bestämmelser i sådant syfte.

De för närvarande bedrivna nybörjarkurserna för arbetslösa är avsedda att

ge grundläggande yrkesutbildning åt arbetslös ungdom, som inte erhållit yrkesutbildning

tidigare. Kurserna är således avsedda för samma ålderskategorier,

som de sakkunniga ansett att reguljär yrkesutbildning i första hand skall anordnas

för. Eftersom jag i princip anser, att all sådan yrkesutbildning skall stå

under ledning av den centrala skolmyndigheten, bör detta gälla även den utbildning

som hittills anordnats i särskild ordning för arbetslös ungdom. Till det

nya skolämbetsverkets uppgifter skall höra att med stöd av lokala och regionala

skolmyndigheter planera yrkesutbildning för all ungdom. Med ungdom avser jag

här personer under 21 år. Befarad eller uppkommen ungdomsarbetslöshet kan

vara uttryck för brister i yrkesutbildningsorganisationen. Vid uppbyggnaden av

det nya skolämbetsverket bör därför beaktas, att myndigheten erhåller tillräckliga

möjligheter att såväl på längre sikt som i mera akuta situationer avpassa

utbildning till föreliggande behov. Arbetsmarknadsmyndigheternas medverkan

bör ske genom att lämna skolledningen på olika nivåer informationer om utvecklingen

på arbetsmarknaden.

Möjligheterna att åstadkomma tillräcklig utbildningskapacitet för ungdomen

beror i hög grad på de kommunala huvudmännens åtgärder. Det föreligger emellertid

i viss utsträckning behov av yrkesskolor med större upptagningsområde

än en kommun eller en landstingskommun. De nuvarande på arbetsmarknadsstyrelsens

initiativ tillkomna s. k. riksyrkesskolorna har till uppgift att komplettera

de kommunala och landstingskommunala yrkesskolorna. Under en övergångstid

bör denna utbildning bedrivas i nuvarande former. Dessa skolors framtida

ställning bör ytterligare övervägas.

Utöver den behandlade utbildningsverksamheten för arbetslösa förekommer

en tredje typ av kurser, s. k. fortbildningskurser, som är avsedda att ge arbetslösa

med viss yrkesutbildning en kompletterande utbildning. I den mån sådana

kurser måste anordnas på grund av en arbetslöshetssituation finnes givetvis

ingen anledning att behandla dessa kurser på annat sätt än de egentliga omskolningskurserna.

De bör således planeras och genomföras på samma sätt som

sistnämnda kurser.

Vad jag nu anfört torde föranleda behov av vissa organisationsförändringar.

De frågor som sammanhänger härmed bör närmare övervägas i samband med

det ytterligare utredningsarbete som blir nödvändigt innan det nya ämbetsverket

kan starta.

I detta sammanhang vill jag också påpeka, att utbildning av hemsamariter,

som nu bedrives i arbetsmarknadsverkets regi, bör inordnas i den i vanlig ord
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 1^6 år 1963

ning statsunderstödda yrkesutbildningen och därmed också ställas under tillsyn

av det nya skolämbetsverket.

Utöver här berörda utbildningsverksamhet sker en av arbetsmarknadsskäl

motiverad, relativt omfattande utbildning hos enskilda huvudmän, varvid arbetsmarknadsstyrelsen

lämnar bidrag till kurskostnaderna och utger utbildningsbidrag

till deltagarna. Någon förändring beträffande ledningen av denna verksamhet

synes, i vad avser utbildning av andra än ungdomar, för närvarande inte

vara påkallad. Detsamma skall gälla den särskilda utbildning, som arbetsmarknadsstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning äger att anordna i sådana

yrken, där det med hänsyn till det aktuella arbetsmarknadsläget eller eljest är

av väsentlig betydelse att vidtaga omedelbara åtgärder för att snabbt öka tillgången

på yrkesutbildad arbetskraft.

En samordning av skolväsendets centrala ledning bör, i vad avser yrkesutbildningsområdet,

i första hand innebära att yrkesöverstyrelsens nuvarande

verksamhetsområde lägges under det nya ämbetsverket. Utöver uppgifter, som

följer av nyss gjorda preciseringar beträffande omskolningsverksamheten, betyder

detta, att yrkesutbildningen för industri, hantverk, handel, kontorsverksamhet,

husligt arbete samt för sjömansyrket och vissa vårdyrken kommer att ingå

i det nya ämbetsverkets tillsynsuppgifter. På samma sätt som nu är fallet bör i

dessa uppgifter även innefattas ansvaret för utbildning av lärare för yrkesutbildning,

inklusive lärare för omskolningsverksamheten.

Viss lärarutbildning, som tillgodoser behovet också för yrkesutbildningen, bl. a.

på det husliga området, liksom yrkesutbildning vid vissa specialskolor m. m.

står för närvarande under överinseende av skolöverstyrelsen. Vid organiserandet

av ett gemensamt ämbetsverk blir det naturligt att samordna tillsynen över

dessa verksamheter och tillsynen över yrkesutbildningen i övrigt, vilket flera

remissmyndigheter ansett önskvärt.

Synpunkter av detta slag är också tillämpliga beträffande yrkesutbildning vid

ungdomsvårdsskolor och ungdomsfängelseanstalter, vilken verksamhet för närvarande

faller under socialstyrelsens respektive fångvårdsstyrelsens ämbetsområde.

Med hänsyn till de speciella problem, främst av organisatorisk art, som

skulle uppkomma vid ett inordnande av denna yrkesutbildning i skolämbetsverkets

tillsynsområde, är jag emellertid inte beredd att förorda, att den nya

centrala skolmyndigheten erhåller mera omfattande befogenheter på detta område

än vad överstyrelsen för yrkesutbildning nu har. Jag vill emellertid betona

värdet av att erfarenheterna inom yrkesutbildningen i allmänhet genom rådgivande

verksamhet från skolämbetsverkets sida kommer även den här avsedda

yrkesutbildningen till del.

Yrkesutbildningen på sjöfartens område ledes för närvarande av överstyrelsen

för yrkesutbildning i vad avser sjömansskolorna och av sjöfartsstyrelsen i vad

avser sjöbefälsutbildningen. Denna splittring har inneburit olägenheter, bl. a.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr l ’fi år 1963

13

från organisatorisk synpunkt. De sakkunnigas förslag att ställa även befälsutbildningen

under tillsyn av den centrala skolmyndigheten har tillstyrkts av

sjöfartsstyrelsen och — under vissa förbehåll beträffande utformningen av den

lokala och centrala ledningen av skolorna — av Sveriges redareförening. De

speciella skäl som anförts för en sådan omläggning med avseende på dels behovet

av samordning med sjömansutbildningen, dels utbildningens likhet med vissa

delar av utbildningen vid tekniska gymnasier, anser jag vara övertygande, och

jag tillstyrker de sakkunnigas förslag på denna punkt.

I enlighet med sin grunduppfattning om behovet av enhetlighet i ledningen

av yrkesutbildningen har de sakkunniga föreslagit, att yrkesutbildningen på

jordbrukets och skogsbrukets områden, som i huvudsak står under tillsyn av

lantbruksstyrelsen respektive skogsstyrelsen, inordnas under den gemensamma

skolledningen. De sakkunniga har dock framhållit, att vissa besvärliga problem

därvid kan uppkomma på grund av utbildningens nära anknytning till andra

samhällsåtgärder för stöd och utveckling åt de näringar det här är fråga om.

Bl. a. pekar de sakkunniga på betydande svårigheter att avgränsa den egentliga

yrkesutbildningen från fortlöpande upplysningsverksamhet och information.

Verksamheten på området är även sammanvävd på så sätt att befattningshavare

vid lantbruksnämnder, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser jämsides

med andra uppgifter även medverkar i yrkesutbildningen.

Detta samband mellan rationaliseringsverksamhet och utbildning har ytterligare

förstärkts genom riksdagsbeslut i anslutning till två propositioner vid

1962 års riksdag (prop. 1962:103; JoU 20; Rskr 307; prop. 1962:115; JoU 16;

Rskr 253).

För egen del vill jag konstatera, att det angivna sambandet vid en omläggning

enligt de sakkunnigas förslag skulle medföra olägenheter. Detta förhållande har

också starkt understrukits av de remissmyndigheter som har direkt anknytning

till de berörda näringarna. Med hänsyn härtill har jag efter ingående överväganden

funnit, att de sakkunnigas förslag beträffande yrkesutbildningen inom jordbruks-

och skogsbruksområdena inte nu bör genomföras.

Alla möjligheter till samverkan mellan de fackämbetsverk, under vilka denna

yrkesutbildning skall lyda, och den centrala skolmyndigheten bör emellertid tillvaratas.

En stor del av de fördelar, som de sakkunniga avsett att vinna med sitt

förslag, synes därigenom kunna uppnås. En sådan samverkan bör kunna bli

långtgående och särskilt innefatta frågor rörande allmänna riktlinjer för utbildningen,

statsbidragsbestämmelser, stadgor, avlöningsbestämmelser, kompetensfordringar

för lärare, lärarnas pedagogiska utbildning och fortbildning samt pedagogiskt

reformarbete.

Även då det gäller den yrkesutbildning för sjukvårdens behov, främst sjuksköterskeutbildningen,

som står under tillsyn av medicinalstyrelsen, skulle en omläggning

enligt de sakkunnigas förslag medföra vissa problem på grund av utbildningens

nära anknytning till olika sjukvårdsanstalter. Härtill kommer emel
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr H6 år 1963

lertid att utbildningen på sjukvårdsområdet för närvarande utredes av 1962 års

utredning angående sjuksköterskeutbildningen. I utredningens uppgifter ingår

bl. a. att undersöka, hur tillsynen över utbildningen skall ordnas. I avvaktan på

resultatet av detta utredningsarbete bör någon omläggning inte för närvarande

ske. Detsamma bör nu gälla utbildningen på mentalsjukvårdens område med

hänsyn till pågående överväganden beträffande huvudmannaskapet för detta

vårdområde.

Ledningen av utbildningen på socialvårdsområdet åligger redan i viss utsträckning

yrkesöverstyrelsen. Enligt de sakkunnigas förslag bör även den utbildning,

som sorterar under socialstyrelsen, överföras till den centrala skolmyndigheten.

Förslaget har mötts av invändningar från socialstyrelsen, som

närmast hänvisat till pågående utredningsarbete som motiv för att beslut inte

nu skulle fattas i dessa frågor. Enligt min uppfattning är emellertid inte de

anförda skälen av den tyngd, att de uppväger behovet av en samordning av den

avsedda utbildningen med sådan yrkesutbildning inom vårdområdet som redan

ledes av den centrala skolmyndigheten. Jag förordar således, att utbildningen av

barnhemsföreståndare, av ålderdomshemsföreståndare och av biträden för ålderdomshem

m. m. ställes under tillsyn av skolämbetsverket.

Statens brandskola, vilken för närvarande ledes av en särskild styrelse, som

sorterar direkt under Kungl. Maj:t, skulle enligt de sakkunnigas förslag inordnas

under den centrala skolmyndigheten. Med hänsyn till vad styrelsen för statens

brandskola i sitt avstyrkande remissvar anfört rörande bl. a. skolans nära anknytning

till brandförsvarets ledning och verksamhet i övrigt, anser jag mig

inte nu böra föreslå någon ändring av skolans ställning i tillsynshänseende.

De förändringar, jag här förordat, torde i vissa fall medföra organisatoriska

problem och aktualisera detaljfrågor om gränsdragningen såväl mellan olika utbildningsområden

som mellan yrkesutbildning i egentlig mening och kursverksamhet

av informativ natur, vilken enligt de sakkunnigas mening inte bör ledas

av den centrala skolmyndigheten. Dessa spörsmål, liksom uppgiften att begränsa

den centrala tillsynsmyndighetens verksamhet till frågor av central betydelse,

bör närmare penetreras under den tid som återstår, innan slutlig ställning skall

tas till skolämbetsverkets personalorganisation m. m.

Jag övergår så till frågan om principerna för organisationen

av ett nytt skolä m bets v er k.

Skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning är för närvarande

organiserade enligt olika principer. Såsom tidigare redovisats betecknas dessa

som avdelningsprincipen respektive fackbyråprincipen. De sakkunniga har vid

sina överväganden funnit, att båda dessa organisationsprinciper bör tillämpas

vid organisationen av det nya skolämbetsverket. Detta skulle enligt de sakkunnigas

mening ske på det sättet att kansliorganisationen delades upp i tre

sektorer, av vilka en skulle organiseras enligt avdelningsprincipen för ärenden

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr HG år 1963

15

rörande det allmänna undervisningsväsendet och en enligt fackbyråprincipen

för ärenden rörande yrkesutbildningsväsendet. Slutligen skulle en för hela skolområdet

gemensam sektor organiseras, närmast för ärenden rörande planering

och administration.

De sakkunnigas organisationsförslag har föranlett starkt delade meningar

bland remissmyndigheterna. En grupp, till vilken statskontoret och skolöverstyrelsen

hör, har avvisat förslaget och förordat en organisation enligt avdelningsprincipen

för hela ämbetsverket. Ärendena bör enligt denna meningsriktning

fördelas mellan avdelningarna efter sin sakliga innebörd och först inom

avdelningarna i viss mån uppdelas efter skolform.

Skolöverstyrelsens förslag innebär i sina huvuddrag, att ärendena på yrkesutbildningsområdet

skulle inordnas i ett ämbetsverk, organiserat på i princip

samma sätt som skolöverstyrelsen nu är uppbyggd. Statskontoret å sin sida har

byggt upp sitt organisationsförslag på ett principiellt resonemang rörande arbetsuppgifternas

centrala innebörd. Enligt ämbetsverkets mening finns det i första

hand anledning att skilja på tre huvudtyper av ärenden, nämligen ärenden rörande

undervisning, planering och administration. Da undervisningsärenden i

nuvarande läge kan bedömas bli av synnerligen stor omfattning, har statskontoret

gjort en uppdelning i ärenden, som avser undervisning av elever, och

ärenden, som avser utbildning av lärare. Med dessa utgångspunkter föreslår

statskontoret, att skolämbetsverket organiseras på fyra avdelningar, och framhåller,

att förslaget syftar till att åstadkomma största möjliga koncentration och

samordning av viktiga beslut.

En annan grupp remissmyndigheter, bland vilka märkes yrkesöverstyrelsen

och flera organisationer inom arbetsmarknad och näringsliv, har ställt sig bakom

de sakkunnigas huvudförslag. Enligt den uppfattning dessa företräder är den

sammanhållning av undervisnings- och organisationsärenden för varje slag av

yrkesutbildningsanstalter, som fackbyråprincipen möjliggör, av väsentlig betydelse

såväl för kontakten med de grenar av näringslivet, som utbildningen skall

betjäna, som för möjligheterna att snabbt tillgodose uppkommande utbildningsbehov.

Enligt min mening företer de sakkunnigas huvudförslag väsentliga brister.

En uppdelning på olika sektorer, inom vilka ärendena fördelas efter skilda principer,

skulle medföra, att åtskilliga av de olägenheter, som är förenade med den

nuvarande uppdelningen på skilda ämbetsverk, skulle kvarsta även efter en

omorganisation. Lösningen av organisationsfrågan bör därför, som jag redan

inledningsvis framhållit, sökas efter linjer, som möjliggör en samordnad handläggning

av likartade ärenden och ett tillgodoseende av kraven på enhetlighet i

verksamheten.

Härtill kommer ytterligare en väsentlig omständighet. Jag har framhållit, att

ämbetsverket i högre grad än vad de sakkunniga tänkt sig bör få uppgifter, som

är av annan karaktär än de båda överstyrelsernas nuvarande. De planerande och

samordnande funktionerna bör få en mer framträdande plats, medan ärenden

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr H6 år 1963

som mera direkt anknyter till den löpande verksamheten inom skolväsendet

bör bli av mindre omfattning. Bl. a. bör ämbetsverket, såsom statskontoret

framhållit, inte onödigtvis belastas med uppgifter av rutinkaraktär eller med

ärenden, beträffande vilkas handläggning fast praxis utvecklats. De skäl, som

kan anföras för att hålla ärenden av olika slag samlade kring en och samma

skoltyp — innebörden av fackbyråprincipen — förlorar därmed väsentligt i

styrka.

Med hänsyn till det anförda anser jag, såsom jag redan i det föregående angivit,

en organisation av det slag, som förordats av statskontoret, vara den mest

ändamålsenliga. I förhållande till skolöverstyrelsens förslag erbjuder den av

statskontoret presenterade lösningen den fördelen, att en ytterligare koncentration

erhålles genom att någon motsvarighet till skolöverstyrelsens nuvarande

organisationsavdelning inte medtages. Ärenden, som i överstyrelsens förslag hänförts

till en organisationsavdelning, har till sin sakliga innebörd bedömts vara

av sådan art, att de utan olägenheter kan fördelas på de övriga avdelningarna

och samordnas med deras uppgifter. Eftersom en viss del av organisationsärendena

inom skolöverstyrelsens nuvarande verksamhetsområde därvid lämpligen

torde kunna sammanföras med undervisningsärendena, bör ett slopande av

den särskilda organisationsavdelningen också medföra en utjämning av skillnaderna

mellan yrkesöverstyrelsens nuvarande fackbyråer och de nuvarande rotlarna

inom skolöverstyrelsens undervisningsavdelning.

Även om jag således anser, att det med hänsyn till kansliorganisationens funktionsduglighet

är nödvändigt att skapa ett i princip integrerat ämbetsverk, finner

jag det samtidigt angeläget, att så långt möjligt beakta synpunkterna från

de remissmyndigheter, som i de sakkunnigas förslag sett en garanti för att yrkesutbildningsintressena

skulle bli tillgodosedda i tillräcklig mån. Deras synpunkter

i organisationsfrågan är att betrakta som ett uttryck för behovet av att

åstadkomma en intim samverkan mellan arbetsmarknad och näringsliv å den ena

sidan och olika skolmyndigheter å den andra. Jag har redan inledningsvis anslutit

mig till uppfattningen att detta är ett vitalt intresse och framhållit, att det

kan tillgodoses på annat sätt än att de sakkunnigas organisationsförslag genomföres.

I första hand bör ett ökat inflytande från intressenter, som står yrkesutbildningen

närmast, åstadkommas genom en annan sammansättning av verksstyrelsen

än vad de sakkunniga tänkt sig. Kansliet bör emellertid också organiseras så,

att kontakter med näringslivet underlättas. Efter närmare överväganden av hur

ett sådant behov skall kunna tillgodoses i en verksorganisation av integrerad typ

har jag funnit, att en lämplig lösning kan nås, om undervisningsärendena fördelas

på två avdelningar, den ena för ärenden avseende huvudsakligen allmän

undervisning och den andra för ärenden rörande yrkesundervisning.

Uppdelningen av ärenden mellan två undervisningsavdelningar bör givetvis

ske så, att handläggningen av närbesläktade ärenden inte splittras mellan avdelningarna.

Således bör alla gymnasiefrågor, även rörande fackgymnasierna, hän
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 1^6 år 1963

17

föras till samma avdelning, nämligen undervisningsavdelningen för allmänna

skolfrågor under vilken också undervisningsfrågor rörande samtliga fackskolor

bör inordnas. Till avdelningen för undervisningsfrågor rörande yrkesutbildningen

bör hänföras undervisningsfrågor angående i första hand utbildning för industri,

hantverk, handel, kontorsverksamhet, husligt arbete och vårdområdena.

Som skäl för upprättande av två undervisningsavdelningar vill jag vidare

framhålla följande. Enligt statskontorets förslag skulle undervisningsavdelningen

indelas i rotlar, mellan vilka ärendena skulle fördelas efter skolform. Endast en

av dessa rotlar skulle enligt statskontorets skiss handlägga undervisningsfrågor

inom yrkesutbildningsområdet. Med hänsyn till den omfattning undervisningsfrågorna

kan väntas få även efter en omorganisation av den centrala skolledningen

är det föga sannolikt, att en omprövning av föreliggande arbetsuppgifter

kan leda till en så stark koncentration av detta slags ärenden att de skulle kunna

handläggas inom en enda rotel för hela yrkesutbildningsområdet. Sannolikt måste

det bli fråga om minst två arbetsenheter. Statskontoret har vidare till planeringsavdelningen

hänfört vissa uppgifter rörande yrkesutbildningen, vilka det

enligt min uppfattning synes mera motiverat att hänföra till undervisningsavdelningen.

Det finns således enligt min uppfattning anledning att räkna med ett

behov av två eller tre rotlar för undervisningsfrågor rörande yrkesutbildningen.

Med hänsyn till den inriktning ämbetsverkets arbete bör ha, torde undervisningsfrågorna

således bli så omfattande, att det blir för betungande för

en avdelningschef att i detta avseende leda verksamheten inom hela utbildningsområdet.

Genom en uppdelning på två avdelningar vinnes flera väsentliga fördelar.

För det första uppnås en ändamålsenligare arbetsorganisation på avdelningschefsplanet

samtidigt som möjligheter skapas att inom en avdelning sammanhålla

de ärenden, för vilkas handläggning man inom ämbetsverket är i särskilt

hög grad beroende av fortlöpande kontakter med näringslivet. Den rådgivning

och den mera omedelbara kontakt med ämbetsverket i övrigt, som företrädarna

för yrkesutbildningen inom skolväsen och näringsliv kan vara i behov av,

torde nämligen till övervägande del föranleda hänvändelse till en undervisningsavdelning

med av mig angivna uppgifter. En sådan avdelning skulle således i

detta hänseende komma att få samma betydelse och fylla samma funktioner som

de särskilda fackbyråerna inom yrkesöverstyrelsen nu har.

Vidare medför en uppdelning att yrkesutbildningen inom det centrala ämbetsverket

får en särskild företrädare på avdelningschefsnivån, ett förhållande som

jag tillmäter ett betydande värde med hänsyn till de avsevärda utvecklingsuppgifter

på yrkesutbildningens område som ännu återstår. Samtidigt vill jag understryka,

att detta självfallet inte får leda till att uppmärksamheten på yrkesutbildningsfrågorna

minskas inom de övriga avdelningarna; det skulle ju för övrigt

strida mot den grundläggande integrationsprincipen.

Slutligen kan förefintligheten av en särskild undervisningsavdelning för

yrkesutbildningen av till cn början måttligt omfång antas väsentligt underlätta

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 146 år 1963

ett framtida inordnande av ytterligare yrkesutbildningsområden under skolämbetsverkets

ledning.

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså, att skoiämbetsverket skall omfatta

följande fem avdelningar, nämligen undervisningsavdelningen för allmänna skolfrågor

(TJA), undervisningsavdelningen för yrke sutbildningsfrågor (UY), avdelningen

för lärarutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete (L), planeringsavdelningen

(P) samt administrativa avdelningen (A).

Dessutom bör som fristående enhet finnas en särskild folkbildningsrotel (F).

Rotlarnas antal och ärendenas fördelning på rotlar är det enligt min mening

inte möjligt att fastställa i detta sammanhang. Dessa spörsmål bör jämsides med

frågorna om decentralisering och personalorganisation ytterligare prövas i det

fortsatta utredningsarbetet från de utgångspunkter jag här angivit. Beträffande

rotlarnas antal vill jag i anslutning till de principiella synpunkter härutinnan,

som statskontoret anfört, framhålla som angeläget, att det inte bör uppgå till

mer än ca tjugo.

Verksledningen bör enligt de sakkunnigas förslag utövas av en styrelse,

bestående av It personer, med en majoritet av lekmän utsedda av Kungl. Maj:t.

Lekmännen skulle enligt förslaget inte representera speciella intressen eller organisationer.

För den direkta kontakten med intressenter utanför ämbetsverket

har de sakkunniga föreslagit en rådgivande nämnd.

Förslaget rörande styrelsens sammansättning har mötts av bestämda invändningar

från flera håll. Yrkesöverstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen och

Landsorganisationen har gjort sitt tillstyrkande av omorganisationsförslaget beroende

av att i styrelsen kommer att ingå representanter för organisationerna

på arbetsmarknadens och näringslivets områden. Även statskontoret företräder

en sådan uppfattning och föreslår, att styrelsen skall bestå av ämbetsverkets generaldirektör,

dennes ställföreträdare samt sex utomstående ledamöter, som bör

representera föräldrarna, arbetsmarknadens parter, kommunerna och den pedagogiska

forskningen.

Som jag förut berört, finner jag det vara av grundläggande betydelse, att skolväsendet

står i nära kontakt med samhällslivet i övrigt. Denna kontakt kan

givetvis organiseras på olika sätt och de sakkunniga har härvidlag tillmätt den

rådgivande nämnden väsentlig betydelse. Som framgår av benämningen skulle

denna emellertid endast ha en rådgivande funktion. En direkt förankring i styrelsen

för viktiga intresseområden innebär enligt min mening en betydligt bättre

garanti för att skoiämbetsverket tillförsäkras stöd från samhällslivets sida. Jag

anser mig därför böra förorda, att ämbetsverkets styrelse till huvudsaklig del

skall bestå av lekmän, som direkt företräder för skolväsendet viktiga samhällsområden.

Beträffande styrelsens uppgifter anser jag i likhet med statskontoret, att styrelsen

bör ha att fatta beslut endast i ärenden, som gäller viktigare framställ
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 146 år 1963

19

ningar eller yttranden till Kungl. Maj:t, i frågor av principiell natur eller eljest

i ärenden av särskild vikt.

Utöver lekmannarepresentantema bör som statskontoret förordat endast verkets

chef och dennes ställföreträdare ingå i styrelsen. Den sakkunskap, som

övriga chefstjänstemän besitter, kan på ett tillfredsställande sätt tillvaratas vid

ärendenas beredning samt vid föredragningar i styrelsen.

Beträffande lekmannarepresentationen har vid remissbehandlingen förslag

framförts om en bred förankring bland olika organisationer och andra samhällsorgan,

vilket enligt vissa förslag skulle leda till att styrelsen bleve en stor församling.

Enligt min bedömning måste emellertid den största hänsyn tas till

styrelsens möjligheter att arbeta effektivt. För egen del har jag funnit, att ledamotsantalet

kan begränsas till det antal, som de sakkunniga föreslagit, dvs. 11

personer. Utöver den självskrivna verksrepresentationen bör således 9 av Kungl.

Maj:t utsedda ledamöter ingå, vilket antal jag bedömer som tillräckligt för att

de viktigaste intresseområdena skall kunna bli företrädda i styrelsen. Jag förordar,

att denna får följande sammansättning, nämligen

generaldirektören, tillika styrelsens ordförande,

generaldirektörens ställföreträdare,

1 ledamot som äger god förtrogenhet med arbetsmarknadsfrågor,

1 företrädare för universitets- och högskoleväsendets avnämarintressen,

1 företrädare för arbetsgivare- och avnämarintressena inom industri och hantverk,

1 företrädare för arbetsgivare- och avnämarintressena inom handel och kontor,

1 företrädare för arbetsgivare- och avnämarintressena inom vårdområdet, dvs.

främst landstingen,

3 företrädare för arbetstagarintressena samt

1 företrädare för primärkommunerna.

Inom denna ram bör samtidigt föräldraintressena kunna komma till uttryck

på ett naturligt sätt.

De av Kungl. Majrt utsedda ledamöterna bör förordnas för en tid av fyra år.

De sakkunnigas förslag om en rådgivande nämnd av stor omfattning far i viss

utsträckning betraktas som en följd av förslaget att någon direkt representation

för myndigheter och organisationer inte skulle finnas i styrelsen. I samma man

som remissmyndigheterna krävt direkt representation i styrelsen har de tillmätt

den rådgivande nämnden begränsat värde.

Med den sammansättning av styrelsen, som jag förordat, finner jag det knappast

motiverat med en rådgivande nämnd. Jag vill i detta sammanhang erinra

om att i enlighet med i propositionen 1962: 54 framlagt förslag (s. 413) en rådgivande

nämnd nyligen tillsatts inom skolöverstyrelsen för utvecklingsarbete och

försöksverksamhet m. m. Inom ett gemensamt skolämbetsverk bör en dylik

nämnd också behandla frågor, som har anknytning till yrkesutbildningsområdet.

Huruvida härutöver behov kan komma att föreligga av att i institutionaliserade

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 146 år 1963

former knyta rådgivande organ till ämbetsverket, bör enligt min mening göras

beroende av de erfarenheter som vinnes, sedan det nya ämbetsverket trätt i

funktion, och i första hand prövas av verkets styrelse.

I fråga om skolämbetsverkets chefsorganisation följer av vad jag föreslagit

rörande verksorganisationen, att motiv ej föreligger för två överdirektörstjänster.

Statskontoret har ansett att det kan ifrågasättas, om det inom skolämbetsverket

kommer att finnas behov av någon överdirektör över huvud taget. För min del

anser jag en sådan tjänst nödvändig med hänsyn till arten och omfattningen

av det nya verkets betydelsefulla arbetsuppgifter.

Mitt förslag rörande verksorganisationen innebär, att behov föreligger av fem

avdelningschefstjänster. Avdelningscheferna bör i första hand ägna sig åt sammanhållande

och nydanande verksamhet inom hela området för respektive avdelning.

Tjänsterna bör därför som regel inte vara förenade med rotelchefstjänst.

Generaldirektörstjänsten bör placeras i lönegrad Bp 7. Beträffande överdirektörstjänsten

föreslår jag placering i Bp 5. För avdelningschefstjänsterna bör, på

sätt gäller för avdelningschefstjänst i skolöverstyrelsen, anställningsformen vara

förordnande tills vidare. Jag föreslår att avdelningschefstjänsterna placeras i

lönegrad Br 4. Vidare förordar jag att rotelchefstjänstema placeras i B 3. Till

frågan om anställningsform för sistnämnda tjänster torde jag få återkomma i

annat sammanhang.

Personalorganisationen i övrigt och därmed sammanhängande frågor bör, som

jag redan framhållit, ytterligare prövas i det fortsatta utredningsarbetet, innan

slutlig ställning kan tas. Med hänsyn till de av mig i det föregående angivna

utgångspunkterna för omorganisationen, vilka innebär en koncentration av verksamheten

till i huvudsak planerande och samordnande funktioner, bedömer jag

det som möjligt att i icke obetydlig mån nedbringa personalbehovet i förhållande

till de båda överstyrelsernas nuvarande sammanlagda personalorganisation.

Som jag redan i olika sammanhang berört, måste i samband med en omorganisation

av den centrala skolledningen en avsevärd del av nuvarande uppgifter

decentraliseras till regionala och lokala organ. De sakkunniga

har också ägnat denna fråga betydande uppmärksamhet och redovisat

en omfattande förteckning över ärenden, som skulle kunna decentraliseras. Remissmyndighetema

har genomgående hälsat de sakkunnigas förslag i dessa hänseenden

med tillfredsställelse och i många fall uttalat sig för längre gående åtgärder.

I något remissvar uttalas dock tveksamhet på denna punkt, bl. a. under

erinran om att man vid övervägande av decentraliseringsspörsmål även bör

beakta, att det samlade arbetskraftsbehovet kan vara mindre vid en centraliserad

handläggning än vid en decentraliserad. Den sistnämnda synpunkten får

naturligtvis inte förbises. Den har betydelse särskilt vid ifrågasatt decentralisering

av ärenden, som kräver starkt specialiserad fackkunskap för sin handläggning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 146 år 1963

21

Utöver vad jag redan anfört vill jag för egen del här framhålla ytterligare ett

väsentligt skäl för förläggning av beslutanderätten så långt ned i instansordningen

som möjligt. I samband med skolstyrelsereformen 1956 betonades starkt

betydelsen av att genom allt större lokalt och regionalt ansvar fastare förankra

skolväsendet hos dem som på fältet bär upp det. Genom den nämnda reformen

skapades också goda förutsättningar för beslutanderätt i de instanser, där den

bästa kännedomen finns om förhållanden som inverkar på och beröres av besluten.

Enligt min mening har de sakkunniga genom sina principiella synpunkter och

framlagda förslag klart ådagalagt, att betydande möjligheter föreligger att fortsätta

ännu ett stycke på den inslagna vägen mot ökat lokalt och regionalt

inflytande på skolväsendet.

Sedan de sakkunnigas förslag uppgjordes, har äldre författningar i betydande

utsträckning ersatts med den nya skollagen och skolstadgan. En förnyad detaljerad

genomgång av decentraliseringsfrågorna fordras därför. Detta är även påkallat

av att jag i likhet med flera remissmyndigheter anser, att decentralisering

kan ske i betydligt större utsträckning än de sakkunniga förutsatt. Vid den

fortsatta organisationsutredningen bör även mycket långtgående uppslag prövas

och decentralisering, av skäl som jag nyss angav, kunna ifrågakomma, även om

det kan göras gällande att en central handläggning i och för sig skulle kunna

innebära en viss arbetsbesparing.

Vid undersökningarna i decentraliseringsfrågorna bör som en riktpunkt för

ai-betet gälla, att en förläggning av beslutanderätten till det lokala planet skall

eftersträvas. Dock bör framhållas, att med decentralisering här menas en överflyttning

av beslutanderätten i en fråga från högre till lägre instans. Åtgärder

av servicekaraktär, som innebär rationaliseringar och förenklingar utan att beröra

beslutsfattandet och som lämpligen kan vidtas centralt eller regionalt, bör

givetvis inte hindras eller motverkas av åtgärder i decentraliseringssyfte. Tvärtom

bör det åligga den centrala skolmyndigheten att beakta och verka för rationaliseringsåtgärder,

som är ägnade att underlätta och främja skolverksamheten

som helhet.

De anförda synpunkterna har giltighet även för den centralupphandling av

undervisningsmateriel in. m. som nu handhas av yrkesöverstyrelsen. Centrala åtgärder

för att tillgodose skolornas behov av materiel är otvivelaktigt av stort

värde. Jag anser det emellertid tveksamt, om verksamheten skall åvila den

centrala skolmyndigheten. Möjligheterna att finna andra former för denna

verksamhet, eventuellt i kommunförbundens regi, bör därför undersökas.

Som ett led i decentraliseringssträvandena bör, såsom de sakkunniga gjort,

även beaktas möjligheterna att i ökad utsträckning flytta beslutanderätten från

Kungl. Maj:t till lägre instanser.

Enligt mitt förslag skall skolverksamheten inom fackämbetsverkens tillsynsområden

nu endast i begränsad utsträckning inordnas under skolämbetsverket.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 11+6 år 1963

Något behov av att utvidga länsskolnämndernas verksamhet till de utbildningsområden

som tills vidare skall ligga kvar under fackämbetsverken uppkommer

inte i detta sammanhang. Jag är emellertid ense med de sakkunniga om att området

för länsskolnämndernas verksamhet i vad avser yrkesutbildningen i princip

bör sammanfalla med den centrala myndighetens. I förevarande sammanhang

innebär detta i huvudsak endast en utvidgning i vad avser sjöbefälsutbildningen

och utbildningen inom vissa vårdområden. Härtill kommer emellertid att

omorganisationen, förutom genom decentraliseringsåtgärder, medför ökade arbetsuppgifter

för länsskolnämnderna, främst genom ökade tillsynsuppgifter

beträffande yrkesutbildningen. Därav följer, att behovet av personalförstärkningar

vid länsskolnämnderna kan behöva övervägas. I första hand kan det bli

behövligt att till nämnderna knyta ytterligare pedagogiskt utbildad personal för

yrkesutbildningen. Dessa liksom övriga frågor rörande länsskolnämndernas organisation

och frågan om länsskolnämnd för Stockholms stad bör prövas i det

fortsatta utredningsarbetet.

Av skäl som jag tidigare redovisat föreligger behov att snarast möjligt genomföra

den omorganisation jag här förordat. De sakkunniga har föreslagit,

att det nya skolämbetsverket skall börja sin verksamhet den 1 juli 1964. Av

praktiska skäl bör enligt min mening tidpunkten för det nya ämbetsverkets

start framskjutas något och nu beräknas ske den 1 oktober 1964.

I olika hänseenden, som jag i det föregående berört, måste ett fortsatt utredningsarbete

ske med inriktning på att slutliga förslag beträffande omorganisationen

av skolväsendets centrala ledning och därmed sammanhängande spörsmål

skall föreläggas 1964 års riksdag. Beträffande formerna för detta utredningsarbete

ansluter jag mig i huvudsak till vad statskontoret förordat. Jag kommer

således senare denna dag att anhålla om Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla

en särskild organisationskommitté med uppgift att — under förutsättning

av riksdagens bifall till vad jag här förordat — utföra det erforderliga utredningsarbetet.

Vidare bör beslutas om provisoriskt upprättande av den organisationssektion,

som kan förutsättas komma att ingå i det nya ämbetsverket. Kostnaderna

härför under nästa budgetår liksom för möjligen erforderlig förstärkning

av länsskolnämndernas personal på grund av en under nästa budgetår successivt

genomförd decentralisering torde få bestridas genom anslagsöverskridanden.»

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr H6 år 1963

23

Utskottet

Den pågående utvecklingen på det allmänna skolväsendets område karaktäriseras

av en strävan att organisera utbildningen på sådant sätt att teoretiska och

praktiska utbildningsvägar framstår som likvärdiga. Genom att elever och målsmän

möts av ett enhetligt uppbyggt skolväsende förbättras möjligheterna att

välja utbildningsvägar som bäst passar den enskildes önskemål och förutsättningar.

Samtidigt får det allmänna större möjligheter att anpassa skolorganisationen

efter föreliggande behov och i god tid beakta förändringar som erfordras

i utbildningsorganisationens omfattning och inriktning.

Genom fjolårets reform på det obligatoriska skolväsendets område har slutlig

ställning tagits till skolans utformning under de första nio skolåren. Oavsett val

av studieväg under dessa skolår kommer skolgången efter genomförd reform att

för hela landets ungdom ske inom samma skola, grundskolan.

Den år 1956 beslutade reformen av skolväsendets lokala och regionala ledning

kan ses som en förberedelseåtgärd för grundskolans genomförande. Den karaktäriserades

av en strävan att inom gemensamma organ för varje kommun och

varje län samla inte bara ledningen av det obligatoriska skolväsendet utan även

de ledande funktionerna beträffande huvuddelen av övriga skolformer, främst

gymnasiet och yrkesskolan.

Efter dessa reformer och inför en förestående omdaning på ytterligare områden

av skolväsendet har behovet av en enhetlig central ledning framträtt med allt

större skärpa. Utskottet finner det därför nu vara en lämpligt vald tidpunkt för

ett ställningstagande i denna fråga och finner med tillfredsställelse, att departementschefen

framlagt ett förslag som väl ansluter sig till huvudlinjerna i det

tidigare reformarbetet på skolområdet.

Förslaget innebär, att den nuvarande splittringen på i första hand två centrala

myndigheter, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, bringas

att upphöra genom organiserandet av ett gemensamt ämbetsverk. Såsom departementschefen

framhållit framstår behovet härav särskilt starkt mot bakgrunden

av pågående utredningsarbete och planering för utbildningen efter grundskolan.

Utan en samordning av de båda verkens ämbetsområden skulle ett alltmer otillfredsställande

läge uppkomma genom att två betydande skolformer, gymnasiet

och fackskolan, var för sig skulle komma att stå under ledning av två olika

myndigheter. Härtill kommer att samordningen mellan yrkesskolan och övriga

skolformer icke skulle kunna ske på ett tillfredsställande sätt.

De framlagda förslagen rörande skolväsendets centrala ledning syftar emellertid

inte enbart till ett sammanförande av de båda centralmyndigheterna på skolväsendets

område. De sakkunniga rörande skolväsendets centrala ledning har i

detta hänseende föreslagit att i princip all egentlig yrkesutbildning skulle ställas

under ledning av det nya ämbetsverket. Den yrkesutbildning, som nu ledes av

en rad fackämbetsverk, nämligen medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,

socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och sjöfartsstyrelscn, skulle

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr H6 år 1963

enligt förslaget ställas under skolämbetsverkets ledning. Departementschefen har

för sin del icke funnit det möjligt att nu framlägga förslag om att till det nya

ämbetsverket överföra jämväl de frågor som berör utbildningen på jordbrukets

och skogsbrukets områden med hänsyn till att en omläggning i enlighet med

vad de sakkunniga förordat för närvarande skulle medföra vissa av remissmyndigheterna

angivna olägenheter. Beträffande utbildningen på sjukvårdens områden

har departementschefen funnit att ställning till ovannämnda sakkunnigförslag

inte nu bör tagas på grund av pågående utredning rörande sjuksköterskeutbildningen

och överväganden i fråga om huvudmannaskapet för mentalsjukvården.

Departementschefen har emellertid i princip anslutit sig till uppfattningen,

att de sakkunnigas förslag på längre sikt bör genomföras och att frågan

bör ägnas uppmärksamhet vid fortsatt utredningsarbete i olika sammanhang.

Frågan om ämbetsverkets tillsynsområde har behandlats i flera motioner. I motionerna

I: 750 och II: 907 samt 1:756 och II: 915 har föreslagits, att åtgärder vidtages

för att yrkesutbildningen på jordbrukets och skogsbrukets områden inordnas

under det nya gemensamma ämbetsverket. Liknande förslag framföres vidare

i motionerna I: 755 och II: 914, i vilka även yrkas att sjuksköterskeutbildningen

och mentalsjukvårdspersonalutbildningen skall hänföras till den nya överstyrelsens

ämbetsområde. Slutligen har i motionerna I: 768 och II: 929 yrkats att de

sakkunnigas förslag rörande ämbetsområdet genomföres i sin helhet.

Utskottet, som delar de sakkunnigas och departementschefens principiella uppfattning,

att all egentlig yrkesutbildning bör ledas av det gemensamma skolämbetsverket,

vill i anslutning till angivna motionsyrkanden framhålla angelägenheten

av att åtgärder snarast möjligt vidtages för att förverkliga en sådan samordning.

Med hänsyn till de problem som av departementschefen angivits sammanhänga

med en omläggning av tillsynen av yrkesutbildningen på jordbrukets,

skogsbrukets och sjukvårdens områden, finner inte heller utskottet det möjligt,

att en omorganisation omedelbart genomföres. Behovet av enhetlig central ledning

för hela yrkesskolväsendet är emellertid enligt utskottets uppfattning mycket

påtaglig. Ett inordnande av de angivna tillsynsområdena bör enligt utskottets

bedömande kunna ske fr. o. m. den 1 juli 1966.

Beträffande omskolningsverksamheten för arbetslösa finner utskottet den av

departementschefen gjorda avvägningen mellan skolämbetsverkets och arbetsmarknadsstyrelsens

verksamhetsområden utgöra en lämplig grund för den fortsatta

utvecklingen. Utskottet anser sig således ej böra tillstyrka det i motionerna

I: 768 och II: 929 gjorda yrkandet att arbetsmarknadsstyrelsens omskolningsoch

fortbildningsverksamhet skulle i sin helhet inordnas under det nya skolämbetsverket.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang understryka betydelsen

av ett nära samarbete mellan skolans myndigheter och arbetsmarknadsverket.

Det bör vidare eftersträvas att genom utbyggnad av yrkesutbildningsväsendet

begränsa behovet av omskolningsverksamheten.

En nära kontakt med arbetsmarknad och näringsliv är såsom departements
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 146 år 1963

25

chefen betonat av väsentlig betydelse för yrkesutbildningen. Genom den av

departementschefen föreslagna utformningen av ämbetsverkets styrelse med

direkta företrädare för olika sidor av samhällslivet liksom genom den föreslagna

kansliorganisationen har en grund skapats för att olika samhällsintressen skall

bli i tillräcklig mån beaktade. Detta inflytande från samhällslivets sida finner

utskottet inte blott vara nödvändigt för yrkesutbildningens del utan det framstår

även som betydelsefullt för hela skolväsendet.

I fråga om ämbetsverkets styrelse har departementschefen förordat att densamma

skall bestå av It ledamöter, nämligen generaldirektören och dennes ställföreträdare

samt 9 ledamöter som skall utses av Kungl. Maj:t och företräda

olika sidor av samhällslivet. I motionerna 1:767 och 11:927, 1:769 och 11:928

samt 1:768 och 11:929 har föreslagits att styrelsen skulle utökas för att ytterligare

vissa intresseområden skulle bli företrädda. Utskottet vill med anledning

av dessa yrkanden framhålla, att önskemålen om ett allsidigt inflytande från

samhällslivets sida i styrelsen måste vägas mot behovet av att så långt som

möjligt begränsa antalet ledamöter i densamma. Med hänsyn till det stora antalet

organisationer för vilka utvecklingen på skolans område är av väsentligt

intresse skulle i och för sig en större krets av lekmannarepresentanter kunna

behöva ingå i styrelsen, men mera allsidigt tillgodoseende av olika önskemål i

detta hänseende skulle å andra sidan leda till att styrelsen bleve orimligt stor och

därmed ett föga effektivt arbetsorgan. Såväl de sakkunniga som departementschefen

har funnit ett ledamotsantal av It tillräckligt, och utskottet ansluter sig

till denna uppfattning.

Departementschefens förslag innebär, att några suppleanter inte skall utses i

styrelsen. I motionerna I: 750 och II: 907 har föreslagits, att personliga suppleanter

skulle utses för ledamöterna. Suppleanterna förutsättes därvid bli utsedda

på sådant sätt att en breddning av representationen skall kunna ske inom de

intresseområden som enligt departementschefens förslag skall bli företrädda. Utskottet

finner detta uppslag värdefullt och vill för egen de! förorda att suppleanter

på angivet sätt förordnas för de ledamöter, som skall utses av Kungl.

Maj:t. För att arbetsformerna i minsta möjliga utsträckning skall tyngas av att

suppleanter blir utsedda, bör dessa närvara vid styrelsesammanträden endast vid

förfall för ordinarie ledamot.

Genom att styrelsen kommer att innefatta representanter med direkt anknytning

till olika intressegrupper inom samhället och således inte, såsom de sakkunniga

föreslagit, utgöras av ledamöter utan sådan anknytning, har departementschefen,

bl. a. med hänsyn till uttalanden från remisshåll, inte framlagt

förslag om särskild rådgivande nämnd. Inte heller utskottet anser en sådan

nämnd erforderlig med de av departementschefen förordade riktlinjerna för ämbetsverkets

organisation. Utskottet vill emellertid framhålla angelägenheten av

att inom ämbetsverkets rotlar och avdelningar upparbetas former för fortlöpande,

informella kontakter med näringslivet. Att så sker torde ligga helt i linje

med den inriktning det nya ämbetsverkets arbete avses att få.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 14-6 år 1963

Då det gäller kansliorganisationen finner utskottet, att den av departementschefen

valda lösningen med uppdelning av undervisningsärendena på två avdelningar,

varav en avseende allmänna skolfrågor och en yrkesutbildningsfrågor, på

ett utmärkt sätt möjliggör att yrkesutbildningens speciella behov kan tillgodoses

inom ramen för en integrerad organisation. I anslutning till detta förslag har i

motionerna I: 766 och II: 930 uttalats, att undervisningsavdelningen för yrkesutbildningsfrågor

skulle väsentligt förstärkas och att yrkesutbildningen inom

ämbetsverket borde företrädas av en överdirektör. Utskottet är icke berett att

tillstyrka att en särskild överdirektörstjänst skulle inrättas för yrkesutbildningsärendena,

då en dylik organisation av ämbetsverket skulle kunna bli ägnad att

splittra enhetligheten inom verket. Frågan om antalet rotlar inom avdelningen

för yrkesutbildningsfrågor torde komma att närmare prövas av den särskilda

organisationskommittén för närmare utformning av det nya ämbetsverkets uppgifter

och uppbyggnad. Vid sådant förhållande anser utskottet något uttalande

i ämnet från riksdagens sida icke nu påkallat. Utskottet avstyrker alltså bifall

till motionerna I: 766 och II: 930.

I motionen II: 926 har förordats att en uppdelning på två undervisningsavdelningar

ej bör ske. Med hänsyn till det värde utskottet, i synnerhet i nuvarande

utvecklingsskede för yrkesutbildningen, tillmäter departementschefens

förslag kan utskottet inte tillstyrka den av motionären förordade ändringen. De

framtida erfarenheterna av ämbetsverkets verksamhet liksom skolväsendets fortsatta

utveckling får utvisa, huruvida i detta eller andra avseenden ändringar i

verksorganisationen blir nödvändiga.

I fråga om den allmänna inriktningen av ämbetsverkets arbete liksom i den

därmed sammanhängande decentraliseringsfrågan vill utskottet understryka

departementschefens synpunkter, innebärande bl. a. att beslutanderätten i olika

ärenden så långt som detta är praktiskt lämpligt överflyttas till lokala och regionala

myndigheter, varigenom den centrala myndigheten kommer att i första

hand få ägna sig åt uppgifter av utvecklingsbefrämjande och samordnande natur.

Med hänsyn till vad departementschefen förordat i berörda hänseende finner utskottet

vad i motionerna I: 768 och II: 929 yrkats rörande decentraliseringsfrågan

ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att motionerna I: 767 och II: 927 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

II. att motionerna I: 769 och II: 928 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

III. att motionerna I: 768 och II: 929, i vad de avser ämbetsverkets

styrelse och decentraliseringsfrågan, icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

IV. att motionerna I: 766 och II: 930 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr Vid år 1963 27

V. att motionen II: 926 icke må till någon riksdagen åtgärd

föranleda;

VI. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

godkänna av departementschefen förordade riktlinjer för utformningen

av skolväsendets centrala ledning m. m.;

VII. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 750 och

II: 907, I: 768 och II: 929, I: 755 och II: 914 samt I: 756 och

II: 915, förstnämnda fyra motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört beträffande

skolämbetsverkets tillsynsområde;

VIII. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 750 och

11:907, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva

till känna vad utskottet anfört beträffande utseende av suppleanter

för ledamöterna i ämbetsverkets styrelse.

Stockholm den 24 maj 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson, Ivar

Johansson, Axel Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson, Rikard Svensson,

fru Wallentheim, herrar Mårtensson, Bertil Petersson, Källqvist, fröken Ljungberg,

herrar Thorsten Larsson och Eric Gustaf Peterson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Ståhl,

Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fru LewénEliasson,

herrar Svensson i Ljungskile, Arvidson, Lassinantti, Johansson i Norrköping,

Kellgren, Gustafsson i Kårby, Berg och Källstad.

Reservationer

1) av herrar Ivar Johansson, Virgin, fröken Ljungberg, herrar Thorsten Larsson,

Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården,

Johansson i Norrköping, Kellgren och Gustafsson i Kårby, vilka med

anledning av utskottets yttrande på s. 24 ansett att utskottet icke bort uttala

att skolämbetsverkets tillsynsområde fr. o. m. den 1 juli 1966 bör kunna avse

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr H6 år 1963

yrkesutbildningen på jordbrukets, skogsbrukets och sjukvårdens områden och

att därför utskottets hemställan under VII. bort ha följande lydelse:

»VII. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 750

och 11:907, 1:768 och 11:929, 1:755 och 11:914 samt 1:756

och II: 915, förstnämnda fyra motioner såvitt nu är i fråga, i

skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört

beträffande skolämbetsverkets tillsynsområde, dock utan att

uttala sig om tidpunkten för överförande till skolämbetsverkets

tillsynsområde av yrkesutbildningen på jordbrukets, skogsbrukets

och sjukvårdens områden;»

2) av herrar GiUström, Fritz Persson, Rikard Svensson, fru WaUentheim,

herrar Bertil Petersson, Gustafsson i Stockholm, Johansson i Norrköping och

Kellgren, vilka ansett att sista meningen bort utgå i det stycke i utskottets

yttrande på s. 24, som börjar med »Beträffande omskolningsverksamheten» och

slutar med »av omskolningsverksamheten».

3) av fru Lewén-Eliasson;

4) av hen- Svensson i Ljungskile;

5) av herr Arvidson.

Ivar Hseggströms Tryckeri AB • Stockholm 19C3

631085

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:334 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris framställningar rörande gymnasier m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten