Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ersättningen till växelstationsföreståndare som entledigats till följd av växelstations automatisering.

1963-11-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1963:156, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ersättningen till växelstationsföreståndare som entledigats till följd av växelstations automatisering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 156—158 Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1963

1

Nr 156

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ersättningen

till växelstationsföreståndare som entledigats till följd

av växelstations automatisering.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

fröken Nordström m. fl. (I: 86) och den andra inom andra kammaren av

fru Boman m. fl. (II: 99), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte göra framställning om att de av Kungl. Maj :t den 13 juli 1961

utfärdade »Bestämmelser rörande ersättning till växelstationsföreståndare,

som entledigats till följd av växelstations automatisering m. m.» ändras så,

att rätt till årlig ersättning kommer att föreligga för växelstationsföreståndare,

som avgått efter den 1 juli 1959 och som vid avgången uppnått en levnadsålder

av 45 men ej 50 år, under den förutsättningen att underskjutande

levnadsår under 50 kompenseras av överskjutande anställningsår över 15

enligt den beräkningsgrunden, att ett anställningsår är lika med ett levnadsår.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den

mån redogörelse ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen II: 99.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av telestyrelsen och statens pensionsanstalt.

Telestyrelsen har anfört i huvudsak följande.

De av Kungl. Maj :t den 13 juli 1961 utfärdade bestämmelserna om ersättning

till växelstationsföreståndare, som entledigats till följd av växelstations

automatisering, har tillkommit som resultat av förhandlingar mellan civildepartementet

och växelstationsföreståndarnas riksförbund.

Förutsättningarna för att tillerkänna växelstationsföreståndare, vilken

entledigats till följd av stationens automatisering, årlig ersättning äro icke

desamma, som föreligga i de fall då de av motionärerna åberopade bestämmelserna

om särskilda förmåner för viss övertalig personal vid försvaret varit

tillämpliga. Det har vid tillämpningen av sistberörda bestämmelser varit

fråga om anställningshavare i statens tjänst, beträffande vilka man haft

fullt klara uppgifter rörande bl. a. vederbörandes anställningstid och arbetstid.

Sådana uppgifter stå icke alltid till buds, när det gäller växelstationspersonal,

och en något större återhållsamhet, när det gäller att bestämma

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 saml. Nr IS6—ISS

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1963

omfattningen av bestämmelsernas tillämpningsområde, kan därför i och för

sig vara påkallad för växelstationsföreståndare än ifråga om åsyftad personal

hos försvaret.

De nuvarande bestämmelserna om årlig ersättning åt växelstationsföreståndare

vid avgång i samband med automatisering äro förvisso mycket förmånliga

för vederbörande och enligt styrelsens mening klart fördelaktigare

än de för övertalig personal vid försvaret fastställda. Visserligen har anställningshavare

vid försvaret under vissa omständigheter kunnat komma i åtnjutande

av dylik förmån redan från 45 års levnadsålder, medan växelstationsföreståndare,

som ej uppnått 49 års ålder, icke kunnat ifrågakomma

till motsvarande förmån, men i andra avseenden ställa bestämmelserna för

växelstationsföreståndare dessa i ett avgjort gynnsammare läge än det försvarets

personal intagit. Sålunda ha sådana anställningshavare hos försvaret,

vilkas anställning varit att betrakta såsom bisyssla, varit undantagna

från årlig ersättning — växelstationsföreståndare däremot erhåller regelmässigt

sådan ersättning oavsett i vilken omfattning föreståndaren tjänstgjort

vid stationen och för övrigt även oavsett om föreståndaren endast eu

mycket kort tid innehaft föreståndarsyssla (i detta senare fall har dock förutsättningen

för årlig förmån varit att vederbörande tidigare varit anställd

exempelvis såsom biträde på växelstation i sådan utsträckning att tiden för

sådan anställning tillsammans med växelstationsföreståndartiden uppgått

till den fastställda minimitiden av 15 — eller åtminstone 14 — år). Årlig

förmån har icke heller kunnat ifrågakomma för sådan anställningshavare

hos försvaret, vilken utan att förebringa godtagbara skäl vägrat att antaga

honom erbjuden annan anställning i statens tjänst eller vilken icke iakttagit

vad som skäligen bort ankomma på honom för att erhålla anställning

inom eller utanför det statliga området — någon spärregel av detta, eller

liknande slag, finnes icke för växelstationsföreståndarna. Sist och icke

minst intaga emellertid dessa senare anställningshavare, växelstationsföreståndarna,

en särdeles förmånlig ställning därigenom att den årliga ersättning,

som tilldelas dem, utgår villkorslöst för den återstående livstiden —

för anställningshavare vid försvaret, som tillerkänts årlig ersättning, gäller

däremot att rätten till denna ersättning upphör vid tidpunkt infallande tre

år efter avgången ur tjänst, bl. a. därest anställningshavaren då innehar en

med hänsyn till anställningshavarens utbildning och tidigare arbetsuppgifter

lämplig icke-statlig'' anställning, som är förenad med en arbetstid av normal

omfattning och som uppenbarligen icke är av tillfällig natur, eller ock

erbjudits dylik anställning men vägrat att antaga erbjudandet.

Det är sålunda avsevärda skiljaktigheter mellan å ena sidan den form,

som lösningen av frågan om årlig ersättning erhållit för viss övertalig personal

hos försvaret, och sättet att reglera denna fråga för växelstationspersonalen.

En värderande jämförelse mellan de båda systemen bör icke rimligen

begränsas till att avse en enda komposant i vartdera systemet (frågan

om från vilken levnadsålder årlig förmån eventuellt kan komma ifråga)

utan måste avse de båda systemen i deras helhet (och sålunda även innetatta

frågan om möjligheterna att — i fall då levnadsåldern icke lägger

hinder i vägen — överhuvudtaget erhålla årlig förmån och få behålla den).

Det resultat, som man kommer till vid en sådan jämförelse, kan enligt telestyrelsens

uppfattning icke tagas till intäkt för en ändring — i den riktning,

som motionärerna åsyfta — av de för växelstationsföreståndarna gällande

bestämmelserna på förevarande område.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1963

3

I betraktande av vad ovan anförts anser telestyrelsen anledning icke föreligga

att beträffande de nu gällande bestämmelserna angående årlig ersättning

åt växelstationsföreståndare, som entledigats till följd av stationens

automatisering, vidtaga en sådan ändring, att även de föreståndare, vilka vid

avgången uppnått en levnadsålder av 45 men icke 50 (49) år, skulle erhålla

årlig ersättning.

En dylik sänkning av åldersgränsen skulle för övrigt ingalunda eliminera

den i motionerna påtalade stora skillnaden mellan å ena sidan värdet av

årlig ersättning, som tillerkännes anställningshavare i nätt och jämnt den

åldern att dylik förmån kan utgå, och å andra sidan engångsersättning

(»avskedsersättning»), som tilldelas en endast något litet yngre befattningshavare,

vilken av åldersskäl icke kan ifrågakomma för årlig förmån. Gränsfallen

skulle endast flyttas och uppkomma i åldersskiktet 44—45 år i stället

för såsom nu vid 48—49 år.

Styrelsen vill slutligen understryka, att de bestämmelser, det här är fråga

om, såsom ovan nämnts fastställts av Kungl. Maj :t så sent som för mindre

än två år sedan (den 13 juli 1961) och därvid framgått såsom resultatet

av förhandlingar mellan civildepartementet och vederbörande personalorganisation.

Det kan då, enligt styrelsens mening, icke vara lämpligt att nu företaga

en så vittgående förändring i bestämmelserna, som den motionerna åsyfta.

Telestyrelsen får sålunda för sin del avstyrka bifall till de båda ifrågavarande

motionerna.

Statens pensionsanstalt har anfört följande.

Pensionsanstalten har den 10 januari 1963 avgivit utlåtande i ett med det

förevarande likartat ärende rörande pensionsförmåner för f. d. växelstationsföreståndaren

E. Margit E. Johanson. Innehållet i den i föreliggande

motioner framförda hemställan överensstämmer i sak med pensionsanstaltens

därvid framlagda synpunkter, varvid ämbetsverket dock ansett, att

jämkningen av grunderna för tilldelandet av årlig ersättning icke borde få

retroaktiv verkan. Den i motionerna väckta frågan torde alltså vara under

prövning hos Kungl. Maj :t. Motionerna synes fördenskull icke böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Det nyssnämnda, i pensionsanstaltens utlåtande åberopade yttrandet av

den 10 januari 1963 hade följande innebörd.

Pensionsanstalten vill fästa uppmärksamheten vid att bestämmelser av

likartat slag angående årlig ersättning, t. ex. kungl. brev avseende viss övertalig

personal vid försvaret, ge möjlighet för anställningshavare, som uppnått

45—50 levnadsår, att kompensera underskott i levnadsåren med överskott

i fråga om anställningsåren eller — med ytterligare villkor — omvänt.

I jämförelse med dessa bestämmelser synes nyssnämnda tillämpning

vid televerket kunna betecknas som väl restriktiv, även om den väl ansluter

sig till det erhållna bemyndigandet. Statens pensionsanstalt vill ifrågasätta,

om det icke borde tagas i övervägande att för televerket jämka grunderna

för tilldelandet av årlig ersättning så, att den nuvarande regeln för underskottsfall

utbyttes mot att brist i det ena villkoret kan kompenseras av överskott

i det andra. En sådan jämkning torde emellertid icke böra få retroaktiv

verkan.

1 j- Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt. Nr 156—-158

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1963

Genom beslut den 25 oktober 1963 har Kungl. Maj. t funnit den av statens

pensionsanstalt berörda framställningen i fråga om f. växelstationsföreståndaren

Margit Johansons pensionsförmåner ej föranleda någon Kungl.

Maj :ts åtgärd.

Utskottet. Såvitt utskottet kan finna föreligger inte tillräckliga skäl för

uppmjukning av gällande bestämmelser på förevarande område på sätt i

motionerna påyrkats. Härutinnan vill utskottet särskilt hänvisa till innehållet

i telestyrelsens utlåtande över motionerna, varav bl. a. framgår att

bestämmelserna i fråga, vilka utfärdats så nyligen som i juli 1961, tillkommit

som resultat av förhandlingar mellan civildepartementet och vederbörande

personalorganisation.

På grund av det anförda och under erinran om Kungl. Maj :ts i det föregående

omnämnda beslut den 25 oktober 1963 får utskottet avstyrka bifall

till motionsyrkandet.

Utskottet hemställer,

att motionerna I: 86 och II: 99 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 november 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 158.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.