Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ersättning till förre gruvarbetaren O. A. Wiitavaara.

1963-11-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1963:158, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ersättning till förre gruvarbetaren O. A. Wiitavaara.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1963

Nr 158

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ersättning till

förre gruvarbetaren O. A. Wiitavaara.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Holmberg väckt motion (II: 402) har

hemställts, att riksdagen måtte besluta att till gruvarbetaren O. A. Wiitavaara

i Kiruna skall utbetalas den ersättning som läkarintyget från dr

Wildt berättigar honom till antingen från riksförsäkringsanstalten eller

från anslaget till diverse pensioner och understöd.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen.

Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtande avgivits av riksförsäkringsverket, som överlämnat

yttrande från Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallörsäkringsbolag, varest

Wiitavaara försäkrats.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkring sbolag har anfört följande.

Den 10 maj 1937 mottog vårt bolag från Luossavaara-Kiirunavaara AB

anmälan jämte läkarintyg, enligt vilka handlingar hos bolaget anställde

borraren Oskar Arvid Johansson Wiitavaara ådragit sig yrkessjukdomen

stendammlunga. Wiitavaara var på grund av lungbesvär sjukskriven under

tiden 26 februari 1937—14 mars 1938 och uppbar för denna tid ersättning

från vårt bolag jämlikt lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

I december 1939 var Wiitavaara intagen på Serafimerlasarettet i Stockholm

för undersökning och bedömning av frågan, i vad mån yrkessjukdomen

medförde nedsättning av hans arbetsförmåga. Över undersökningen

avgav docenten Torsten Bruce utlåtande den 22 december 1939. Genom beslut

den 2 januari 1940 meddelade vårt bolag, att yrkessjukdomen icke

kunde anses medföra nedsättning av arbetsförmågan med minst 10 procent.

Livränta enligt nämnda lag kunde därför icke tillerkännas honom.

Över beslutet anfördes besvär hos Försäkringsrådet, som sedermera i utslag

den 31 maj 1940 förklarade sig ej finna skäl göra ändring i överklagade

beslutet.

Den 10 november 1945 inkom nytt läkarintyg jämte hemställan om förnyad

prövning av ärendet. Genom beslut den 28 mars 1946 förklarade vi

sedermera, att, då väsentlig förändring icke inträtt i de förhållanden, som

voro avgörande för beslutet den 2 januari 1940, livränta enligt lagen om

försäkring för vissa yrkessjukdomar alltjämt icke kunde tillerkännas Wiitavaara.

över detta beslut anfördes ej besvär.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 158 år W63

9

Den 9 oktober 1958 erhöll vi från Walléns Advokatbyrå, Kiruna, såsom

ombud för Wiitavaara, bl. a. förfrågan, huruvida ersättning då kunde tillerkännas

honom. Sedan Wiitavaara blivit läkarundersökt på Sandträsks

sanatorium, mottog vi ett den 10 april 1959 utfärdat läkarintyg angående

denna undersökning. Handlingarna i ärendet jämte införskaffade röntgenfotografier

översändes därefter ånyo till docenten Torsten Bruce för utlåtande,

vilket avgavs den 14 juni i959. Med stöd av bl. a. detta utlåtande

förklarade vi genom beslut den 17 juni 1959, att vi funnit yrkessjukdomen

icke medföra nedsättning av Wiitavaaras arbetsförmåga med minst en tiondel,

varför livränta alltjämt icke kunde tillerkännas honom. Detta beslut

överklagades hos Försäkringsrådet. Med besvärsskrivelsen till Försäkringsrådet

bifogades ett av doktor Karl Wildt, Sandträsks sanatorium, den 21

juli 1959 avgivet utlåtande. Vårt bolag överlämnade samtliga handlingar

och röntgenfotografier av Wiitavaaras lungor till Försäkringsrådet. Försäkringsrådet

förklarade i utslag den 2 november 1959, att Rådet ej funne

skäl göra ändring i överklagade beslutet.

Den 27 september 1962 mottog vi en skrivelse från Luossavaara-Kiirunavaara

AB, vari meddelades, att Wiitavaara hänvänt sig till detta bolag med

hemställan, att frågan om ersättning i anledning av yrkessjukdomen ånyo

måtte upptagas till prövning. Till stöd för sin hemställan åberopade Wiitavaara

det nyssnämnda utlåtande, som doktor Karl Wildt utfärdat den 21

juli 1959 och som tidigare ingivits till Försäkringsrådet. Med anledning av

skrivelsens innehåll meddelade vi Luossavaara-Kiirunavaara AB bl. a., att,

om ärendet skulle upptagas till förnyad prövning, ny läkarundersökning av

Wiitavaara, omfattande jämväl röntgenundersökning, borde företagas. Något

utlåtande över företagen undersökning har dock ännu icke inkommit

till vårt bolag.

Med anledning av innehållet i de handlingar vi nu mottagit från Riksförsäkringsverket

kommer AÖO att ombesörja förnyad läkarundersökning av

Wiitavaara. Sedan resultatet av denna undersökning föreligger, skall AÖO

pröva frågan, huruvida yrkessjukdomen numera kan anses medföra sådan

nedsättning av arbetsförmågan, att livränta skall utgå.

Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag har numera ånyo

prövat frågan om ersättning åt Wiitavaara men genom beslut den 8 maj

1963 funnit ersättning enligt lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar

inte kunna utgå, enär bolaget funnit yrkessjukdomen stendammlunga

icke medföra nedsättning av Wiitavaaras arbetsförmåga med minst en

tiondel.

Över bolagets beslut har Wiitavaara anfört besvär hos Försäkringsrådet.

Ärendet är ännu icke avgjort hos rådet.

Riksförsäkringsverket har anfört, att enär Wiitavaara inte är försäkrad

hos verket, så ankommer det inte på verket i dess egenskap av försäkringsinrättning

all pröva den i motionen avsedda ersättningsfrågan. Vad angår

spörsmålet om ersättning av statsmedel till Wiitavaara har verket som sin

mening uttalat att vad i ärendet förekommit inte synts utgöra skäl för utgivande

av sådan ersättning till Wiitavaara, vilken är över 80 år gammal

och åtnjuter folkpension med 4 085 kr. om året.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1963

Enligt uppgift från LKAB åtnjuter Wiitavaara, som är änkling, pension

från bolaget med 1 000 kr. om året. Därtill kommer, såsom nämnts, folkpensionen

å 4 085 kr. årligen.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har frågan om

ersättning till Wiitavaara på grund av silikossjukdom tidigare vid upprepade

tillfällen varit föremål för prövning av vederbörande försäkringsinrättning

och av försäkringsrådet. Därvid har livränta enligt lagen om

försäkring för vissa yrkessjukdomar befunnits icke kunna tillerkännas

Wiitavaara, enär sjukdomen ansetts icke medföra nedsättning av hans

arbetsförmåga med minst en tiondel. En av Wiitavaara gjord förnyad framställning

om ersättning har den 8 maj 1963 avslagits av försäkringsinrättningen.

Ersättningsfrågan är f. n., på grund av anförda besvär, beroende

på prövning av försäkringsrådet. Mot försäkringsrådets beslut kan i förekommande

fall talan föras hos försäkringsdomstolen.

Med hänsyn till ovan angivna förhållanden anser sig utskottet icke böra

till prövning uppta frågan om ersättning till Wiitavaara i enlighet med det

föreliggande motionsyrkandet. Utskottet hemställer därför,

att motionen II: 402 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 november 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, fröken

Andersson, herrar Einar Persson, Birger Andersson, Ivar Johansson, Axel

Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson, Rikard Svensson, Per Jacobsson,

Bertil Petersson, Hjorth och Eric Carlsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Karlsson

i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, fröken Elmén,

herrar Nilsson i Göingegården, Andreasson, Mellqvist, Lassinantti, Blomkvist,

Antonsson, Nelander och Källstad.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631247

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.