Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om överförande av viss järnvägsmark till lantbruksnämndernas markreserver.

1963-11-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1963:162, Utlåtande i anledning av väckt motion om överförande av viss järnvägsmark till lantbruksnämndernas markreserver.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 162—163

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1963

1

Nr 162

Utlåtande i anledning av väckt motion om överförande av viss

järnvägsmark till lantbruksnämndernas markreserver.

(4:e avd.)

I en inom andra kammaren av herrar Hansson i önnarp och Gustavsson

i Alvesta väckt motion (II: 513) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhåller att vissa i motionen berörda järnvägsområden på

lämpligt sätt måtte överföras till vederbörande lantbruksnämnd.

Till stöd för sitt yrkande har motionärerna anfört följande.

Under senare år har ett flertal järnvägar lagts ner, och utvecklingen

pekar på ytterligare nedlägganden. I samband härmed uppstår frågan

vilket förfarande som bör komma till stånd för att det av SJ utnyttjade

och ägda området på ett smidigt sätt kan återföras till de fastigheter varifrån

det avskiljs, eller till annan närbelägen och lämplig fastighet.

Det måste anses angeläget att en sammanläggning kommer till stånd

utan onödigt dröjsmål efter järnvägsdriftens upphörande. Så är emellertid

nu icke alls fallet. Det finns platser, där järnvägsdriften upphörde för

åtskilliga år sedan, men något påtagligt resultat har ej framkommit för

att överföra järnvägsområdet till närliggande fastighet.

Då denna fråga redan är av stor omfattning anser vi det vara nödvändigt

att få fram ett enkelt förfarande. Detta skulle sannolikt kunna åstadkommas,

om SJ överlät dessa markområden till lantbruksnämnderna,

som sedan hade att genomföra en lämplig sammanföring med närbelägna

fastigheter. Ett dylikt förfarande skulle sannolikt både ur SJ:s och ur nationalekonomisk

synpunkt bli det bästa, och därtill skulle man uppnå enkelhet

i handläggningen.

Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen och lantbruksstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört följande.

Sedan beslut om nedläggande av järnväg föreligger och trafiken upphört

vidtages från styrelsens sida så snart ske kan åtgärder för försäljning

av de i järnvägen ingående fastigheterna. Härvid kontaktas numera vederbörande

lantbruksnämnd för eventuell försäljning till denna av sådan

mark, som kan erfordras för de intressen lantbruksnämnden har att bevaka.

Härmed avses vanligtvis obebyggd egendom som ej omfattas av

byggnadslagens bestämmelser. Kommer försäljningen till stånd underlättar

detta förfarande enligt styrelsens mening handläggningen av ifrågavarande

försäljningsärenden för statens järnvägar och torde även vara

1 Bihang till riksdagens protokoll 1063. 6 samt. Nr 162—163

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1963

ägnat att på bästa sätt tillgodose olika önskemål om järnvägsmarkens fördelning

och användningssätt.

Någon skyldighet för lantbruksnämnd att övertaga sådan egendom

varom här är fråga föreligger dock ej, varför ett överförande icke generellt

torde gå att genomföra för närvarande. Ifrågavarande motion synes

gå ut på att sådan skyldighet skulle åläggas lantbruksnämnd. Järnvägsstyrelsen

har ingen annan erinran häremot än att eventuella regler om ett

överflyttningsförfarande jämväl innehåller bestämmelser om den ersättning,

som skall erläggas för den sålunda överflyttade egendomen. Endast

under sådana förhållanden torde en avsevärd förenkling i handläggningen

av dessa försäljningsärenden kunna uppnås. Denna ersättning bör därvid

bestämmas att utgå med det belopp vartill marken är upptagen i statens

järnvägars bokföring vid överföringstillfället.

Styrelsen tillstyrker slutligen motionen med de angivna förbehållen

angående ersättningsfrågan.

Lantbruks styr elsen har erinrat om att den mark, varom fråga är, i allt

väsentligt utgöres av järnvägsbankar med diken och skyddsområden. Dessa

markremsor torde väl som regel sakna värde som produktiv mark.

Emellertid kan de i många jordbruks- och skogsområden ligga hindrande

i vägen för tillskapande av större sammanhängande brukningsfigurer. I

skogsmarken kan de utgöra besvärande hinder för drivningar och transporter

ävensom för skogsvårdande åtgärder.

Styrelsen har vidare i frågan anfört följande.

Det kan nämnas att lantbruksnämnden i Gotlands län förvärvat praktiskt

taget all järnvägsmark på landsbygden därstädes i syfte att ombesörja

lämpliga överlåtelser av sådan mark och att liknande åtgärder förestår

även på Öland. Ävenså torde dessa frågor komma att i hög grad

aktualiseras exempelvis i Skane, där en betydande del av järnvägsnätet

torde avses att nedläggas.

Det synes lämpligt att efter nedläggningen av driften i vass handel avveckla

statens järnvägars innehav av berörda järnvägsmark, och det synes

också önskvärt att, såsom motionärerna synes ha avsett, använda ett" enkelt

och mera summariskt förfarande härför.

Ehuru dessa järnvägsområden icke är av något förstahandsintresse ur

jordbrukarrationaliseringssynpunkt, synes det ligga nära till hands att

lantbruksnämnderna medverkar till att genomföra den ändrade dispositionen

av den ifrågavarande järnvägsmark, som genomlöper jordbruksoch

skogsbruksområden. Härvid bör sålunda givetvis undantagas järnvägsmark

inom områden planlagda för tätorter eller avsedda för bebyggelse,

industriella anläggningar eller i övrigt annan användning än för jord- och

skogsbruk. Likaså bör undantagas järnvägarnas egna bebyggelseområden.

Lantbruksstyrelsen har intet att erinra mot att järnvägsmark inom

jord- och skogsbruksområden överföres till jordfonden. För att icke Iantbruksorganisationens

faktiska resurser skola minskas bör den principen

tillämpas att jordfonden uppskrivs med det belopp, som järnvägsstyrelsen

skall uppbära vid överlåtelsen. De närmare formerna och villkoren

för sådan överföring synes böra föreslås av järnvägsstyrelsen och lantbruksstyrelsen

gemensamt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1963

3

Utskottet. Vad i förevarande motion anförts synes utskottet beaktansvärt.

I justitiedepartementet har emellertid redan, enligt vad utskottet erfarit,

till behandling upptagits frågan om ändringar i lagstiftningen om

fastighetsbildning —- i syfte att på enkelt sätt överföra mark från nedlagd

järnväg till angränsande fastighet utan att anlita nu erforderligt, mera omständligt

och kostsamt förfaringssätt. Detta lagstiftningsspörsmål torde äga

nära samband med den i motionen väckta frågan om förenklingar av tillvägagångssättet

för avyttringen av mark från nedlagd järnväg genom denna

marks överföring till lantbruksnämnderna. Utskottet förutsätter också

för sin del att denna fråga kommer att uppmärksammas i samband med

lagstiftningsärendets handläggning. Vid sådant förhållande synes någon

hänvändelse till Kungl. Maj :t från riksdagens sida för närvarande icke påkallad.

Utskottet hemställer,

att motionen 11:513 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 12 november 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 163.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.