Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande centralhamnar på norrlandskusten.

1963-11-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1963:163, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande centralhamnar på norrlandskusten.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 163 år 1963

Nr 163

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande

centralhamnar på norrlandskusten.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Hilding (1:241) och den andra inom andra kammaren av herrar

Larsson i Umeå och Anderson i Sundsvall (11:289), har hemställts, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att frågan om centralhamnar

på norrlandskusten i syfte att förbilliga vintertransporterna måtte

upptagas till utredning.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde

få hänvisas till motionen II: 289.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden avgivits av sjöfartsstyrelsen och kommerskollegium.

Sjöfartsstyrelsen erinrar om att, genom att huvuddelen av den norrländska

industrien förlagts till kustbandet, företagen givits möjlighet till

direkta sjötransporter med utnyttjande av egna hamnanläggningar. Detta

gäller både den skogsförädlande industrien och företag inom andra industrisektorer.

För skogsindustrins del har hamnanordningarna de senaste

åren genomgått en stark modernisering. Den kostbara, arbetskrävande

pråmhanteringen har nu på de flesta ställen ersatts med lastning över kaj.

Stora investeringar har gjorts i olika hamnanläggningar. Endast en mindre

del av de norrländska exportskeppningarna går över de allmänna hamnarna.

Ett undantag för det vanliga mönstret med industriägda kajer erbjuder

dock Umeå. De två inom hamnområdet belägna massaindustrierna

har vid slopandet av pråmutlastningen i stället för att bygga ut egna

hamnanläggningar övergått till att föra godset över stadens starkt utbyggda

kajer i Holmsund.

Vid rådande transportmönster är det, framhåller styrelsen vidare, för

industrien förbundet med avsevärda merkostnader att icke få skeppa

godset över de egna anläggningarna. Dirigering till annan hamnplats innebär

förutom anslutningstransporter av växlande längd ytterligare hanteringsmoment.

Härtill kommer bland annat hamnavgift för varan och i

vissa fall kostnad för lagring av godset. Samtliga industrier har icke heller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 163 år 1663

5

direkt anslutning till järnvägsnätet utan är hänvisade till lastbilstransporter

antingen för hela transportsträckan eller för befordran till järnvägsstation

med ytterligare omlastningar som följd.

Styrelsen har vid sina överväganden i frågan om effektivisering av isbrytartjänsten

också varit inne på centralhamnstanken och har diskuterat

densamma med företrädare för industrien och rederinäringen. Spörsmålet

om viss koncentration av utskeppningarna från Norrland har även, sägei

styrelsen, aspekter utöver enbart vintersjötarten; icke minst är det aktuellt

för de i transocean fart insatta linjefartygen. För dessa medför nuvarande

transportuppläggning med ett stort antal hamnanlöp per resa ett dåligt

utnyttjande av den dyrbara fartygsmaterielen och innebär en konkurrensmässig

belastning i förhållande till de på de stora kontinenthamnarna baserade

linjerederierna. Vissa undersökningar i denna fråga sker för närvarande

inom sjöfartsstyrelsen, som fortsättningsvis anför följande.

Redan nu kan sägas att ett system med centralhamnar, inriktat på vintertrafiken,

möter starka betänkligheter. Det skulle som framgått av det

föregående medföra mycket omfattande landtransporter. De allmänna

hamnar, som i första hand kan ges ifrågavarande funktion, svarar som

ovan framhållits normalt för en förhållandevis liten del av de samlade

helårsskeppningarna. För pappersmassa, papper och board ligger stadshamnarnas

andel kring 15—20 procent av en totalkvantitet om nära 3

milj. ton. Kostnaderna för de tillkommande transporterna får vägas mot

den besparing och effektivisering i övrigt, som kan ske inom isbrytartjänsten.

Enligt styrelsens mening måste strävan vara att — bortsett från

exceptionellt stränga vintrar — hålla hela kuststräckan upp till Umeå

öppen för sjöfarten. De stora skeppningskvantiteterna från umeå- och örnsköldsviksdistrikten

motiverar en dylik målsättning. Utsträckningen av

isbrytarnas totala operationsområde kan därför inte inskränkas. Detta innebär,

att assistansen av fartyg för statsisbrytarnas del endast i begränsad

utsträckning påverkas av till vilken hamnplats vid bottenhavskusten fartygen

är destinerade. Härtill kommer att vissa hamnplatser från isbrjtarsynpunkt

kan ses som delar av samma hamnområde. Detta gäller i första

hand sundsvallsdistriktet, vilket betjänas av en enda led från havet.

Stängning av lastageplatser och överföring av godset till exempelvis Sundsvalls

hamn påverkar icke belastningen för de i havsisbrytning insatta enheterna.

Lokalisbrytningen inom området, som ombesörjes av hamnägarna

själva, är därtill föga komplicerad.

Eu koncentration av skeppningarna är enligt styrelsen onekligen i vissa

lägen önskvärd. Stundom är issituationen sådan, alt eu isbrytare endast

kan betjäna ett eller ett par enheter i taget, och en anhopning av fartyg innebär

därvid tidsförluster jämte ökade risker för handelstonnaget. Icke

minst det förhållandet, att fartyg rör sig från eu plats till en annan längs

kusten för avhämtning av relativt små kvantiteter, fördyrar isbrytningen

genom splittringen av tillgängliga resurser. Ett system med lasta centralhamnar

skulle emellertid ge eu förhållandevis dyrbar lösning. Den önskade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 163 år 1963

koncentrationen synes i första hand böra nås med mindre långtgående

åtgärder. Vad som närmare bör eftersträvas är en ordning, inriktad på att

småpartierna i ökad utsträckning sammanföres till den eller de hamnplatser,

där tartyget under förevarande resa hämtar relativt stora godskvantiteter.

En lastageplats kan lika väl som en allmän hamn erbjuda den kaj,

dit utlastningen bör koncentreras. Önskemålet skulle, såsom styrelsen ser

det, vara att komma fram till ett rörligt system, varvid hänsyn givetvis får

tagas till aktuella och befarade issvårigheter. Härigenom begränsas starkt

erforderliga anslutningstransporter liksom belastningen på hamnsystemet

i dess helhet. I vissa i all kan irågan gälla förlängda transporter av gods,

som redan lastats på järnväg. Av väsentlig betydelse för det praktiska genomförandet

av systemet är den differentiering, som sker av sjöfrakterna

efter skeppningspartiernas storlek.

Inom styrelsen har påbörjats undersökningar för att klarlägga förutsättningarna

för och vinsterna av det skisserade systemet. Förutom viss materialinsamling

krävs fortsatta överläggningar med olika intressenter, industrier,

redare och landtransportföretag. Frågan om en ökad sammantöring

av exportgodset får ses i sitt sammanhang med övriga åtgärder för

effektivisering av den norrländska vinter sjöfarten framhåller styrelsen och

anför vidare härom följande.

Under alla förhållanden får stadshamnarna längs bottenhavskusten tillkommande

uppgifter under vintersäsongen vid neddragning av större godspartier

från industrierna i Bottenviken, sedan hamnarna där stängts för

sjöfarten. Redan denna uppgift ställer krav på en icke obetydlig reservkapacitet.

Det har synts styrelsen angeläget, att för ernående härav vissa

hamnar bygger ut sina anläggningar. Då utbyggnaderna svårligen kan göras

företagsekonomiskt räntabla har statsbidrag utgått. Beroende på bland

annat islägets växlingar har det ansetts mindre lämpligt att koncentrera

utbyggnaderna till en hamn. Strävan är att ha tillgång till ett antal erforderligt

utbyggda vinterhamnar för i första hand bottenviksindustrien på

sträckan Umeå—Sundsvall med möjlighet att utan stockningär möta

extrabelastningar. På så sätt erhålles också en viss elasticitet i hamnsystemet

i dess helhet liksom möjlighet att rationellt utnyttja stuveriarbetarna.

Styrelsen förklarar sig slutligen anse att behovet av ytterligare utredning

i centralhamnsfragan bör prövas först sedan resultatet av styrelsens undersökningar

och överläggningar med berörda parter framlagts.

Kommerskollegium, som i ärendet inväntat yttranden från handelskamrarna

i Stockholm, Gävle, Sundsvall och Luleå ävensom från Sveriges

industriförbund, Sveriges allmänna exportförening och Svenska hamnförbundet

anför följande.

_ Det är vanskligt att söka bedöma riktigheten av motionärernas uppfattning

att en koncentration av vintersjöfarten till ett fåtal centralhamnar

skulle minska transportkostnaderna för industrien. För en sådan bedöm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 163 år 1963

7

ning krävs en ingående kännedom om en mängd olika kostnadsfaktorer,

varvid bland annat kostnaderna för isbrytning och investeringar i centralhamnarna

måste vägas mot kostnaderna för landtransporter, vilka torde

komma att öka för många industrier som ligger utanför centralhamnarnas

uppland. Kollegium har för sin del icke någon bestämd uppfattning om

hur en sådan kostnadsjämförelse skulle utfalla. De uppgifter motionärerna

lämnat om ett industriföretags extrakostnader för sina vintertransporter

vintern 1955/56 jämförda med de totala drift- och underhållskostnaderna

för samtliga statsisbrytare i landet under samma vintersäsong ge

för övrigt intryck av att isbrytningskostnaderna spela en jämförelsevis

underordnad roll i de totala transportkostnaderna. Det är därför icke uteslutet

att en förstärkning av isbrytarverksamheten innebär den med hänsyn

till de totala kostnaderna fördelaktigaste lösningen av det föreliggande

problemet.

En omständighet som måste särskilt beaktas vid en kostnadsjämförelse

är att centralhamnarnas kapacitet skulle få utbyggas för en kort högsäsong

och att de kostnader, som fartygs- och varutrafiken skulle få bära

vid anlitande av dessa anläggningar, därför skulle bli jämförelsevis höga

om inte dessa anläggningar utnyttjas hela året. Det finns också en viss

risk för att en överkapacitet i centralhamnarna leder till en snedvridning

av konkurrensen mellan de olika hamnarna. Genom att utse vissa hamnar

till centralhamnar för vinter sjöfarten skulle staten komma att påverka

trafikstrukturen i sin helhet och därigenom påtaga sig ett visst ansvar för

hamnarnas ekonomi. Det finns även skäl att halla i minnet att de hamnpolitiska

frågorna i stor utsträckning även rymmer lokaliseringspolitiska

synpunkter av stor betydelse för hamnkommunerna.

Frågan om centralhamnar för vintersjöfarten är, framhåller kollegiet

slutligen, ett komplicerat spörsmål som icke låter sig bedömas utan ingående

undersökningar berörande icke endast hamnpolitiken i dess helhet

utan även andra därmed sammanhängande problem. Innan en sådan omfattande

utredning igångsättes, bör behovet därav ha klart påvisats och i

varje fall bör övervägas om icke en rationalisering av vintersjöf arten

skulle kunna uppnås genom mindre omfattande åtgärder. Enligt vad

kollegiet inhämtat har sjöfartsstyrelsen påbörjat undersökningar för att

klarlägga förutsättningarna för en viss mera begränsad samordning av

vintertransporterna till norrlandshamnarna. Det synes kollegiet önskvärt

att resultatet av dessa undersökningar avvaktas innan frågan om en mera

omfattande utredning tages under övervägande.

Industriförbundet och Exportföreningen samt de i ärendet hörda handelskamrarna

har givit uttryck åt i stort sett samma uppfattning som

kollegiet och har således samtliga avstyrkt den av motionärerna begärda

särskilda utredningen. Hamnförbundet slutligen förklarar sig icke vilja

motsätta sig en sådan utredning.

Utskottet. I sitt yttrande över förevarande motioner har sjöfartsstyrelsen

uttalat att ett system med centralhamnar, inriktat på vintertrafiken, möter

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 163 år 1963

starka betänkligheter, bl. a. med hänseende till de mycket omfattande landtransporter

detta i vissa fall skulle medföra. Den önskade koncentrationen

syntes därför i första hand böra nås med mindre långtgående åtgärder,

inom styrelsen har vidare påbörjats undersökningar för att klarlägga förutsättningarna

för och vinsterna av ett av styrelsen skisserat system syftande

till en rationalisering av vinter sjöfar ten i högre grad än hittills av

vintertransporterna samt effektivisering och samordning av hamn- och isbrytarverksamheten.

Förutom viss materialinsamling kräves därför fortsatta

överläggningar med olika intressenter, industrier, redare och landtransportföretag.

Styrelsen anser med hänsyn härtill behovet av ytterligare

utredning i centralhamnsfrågan böra prövas först sedan resultatet av styrelsens

undersökningar och överläggningar med berörda parter framlagts.

Även övriga remissinstanser har genomgående ställt sig avvisande gentemot

motionärernas utredningskrav — av i stort sett samma skäl som sjöfartsstyrelsen

och under hänvisning framför allt till styrelsens undersökningar

och verksamhet i övrigt på området.

Med beaktande av anförda omständigheter och i avvaktan på resultatet

av förenämnda undersökningar kan icke heller utskottet finna det motiverat

att från riksdagens sida nu begära ytterligare en särskild utredning

i ämnet. Utskottet hemställer därför,

att motionerna I: 241 och II: 289 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 november 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herr Näsström, fröken Andersson, herrar

Einar Persson, Ivar Johansson, Bergman, Axel Johannes Andersson, Virgin,

Fritz Persson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Edström,

Bertil Petersson, Per-Olof Hanson och Eric Carlsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson

i Stockholm, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors,

Almgren, fröken Elmén, herrar Andreasson, Mellqvist, Svensson i Ljungskile,

fröken Olsson, herrar Cassel, Gustafsson i Kårby och Löfroth.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631183

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.