Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av en professur eller laboratur i oligofrenologi.
1963-11-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1963:170, Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av en professur eller laboratur i oligofrenologi.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1963
5
Nr 170
Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av en
professur eller laboratur i oligofrenologi.
(2:a avd.)
Utskottet har till behandling förehaft två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr Edström (I: 107) och den andra
inom andra kammaren av herr von Friesen (11:125), i vilka hemställts
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och
förslag i frågan om inrättande av eu lärostol i oligofrenologi (professur
eller laboratur) vid något av universiteten eller karolinska institutet, i
första förslagsrummet vid Lunds universitet.
Beträffande motiveringen för det motionsvis framställda yrkandet får utskottet
hänvisa till motionen I: 107.
Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande
av kanslern för rikets universitet efter hörande av vederbörande universitetsmyndigheter.
Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala har anfört huvudsakligen
följande.
Fakulteten delar motionärernas uppfattning, att forskningen rörande
de med oligofreni förknippade sjukdomstillstånden numera erbjuder så
omfattande och så viktiga problem, både vetenskapligt och samhälleligt,
att det framstår som synnerligen angeläget att en professur inrättas vilken
lämpligen bör benämnas professur i oligofrenitorskning. Sverige erbjuder
ovanligt goda möjligheter för viktiga uppgifter inom detta forskningsområde
på grund av dels vår goda registrering av de psykiskt efterblivna
i centralstyrelsens register och dels vår nära nog unika folkbokföring.
Forskning rörande efterblivenhet kan — det har ofta visat sig
sprida ljus över problem, vars lösning kommer hela den medicinska vetenskapen
till godo, så t. ex. vid utforskandet av metaboliska rubbningar,
men även beträffande sociala, pedagogiska och flera typer av frågeställningar.
Det är därför fakultetens uppfattning att en professur av den i
motionen föreslagna typen skulle kunna vara av värde för svensk medicinsk
forskning även i vidare mening.
Fakulteten får sålunda tillstyrka, att eu professur i oligofreniforskning
inrättas någonstädes i landet. Beträffande lokalisationen av professuren
önskar fakulteten på nuvarande ståndpunkt icke taga ställning, då flera
lämpliga alternativ kunna diskuteras.
6 Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1963
Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund har anfört följande.
Fakulteten ansluter sig livligt till motionens syfte att stimulera forsk.
ningen inom det vida fält som oligofrenierna utgör. Icke minst de senaste
åren har medfört intressanta rön och uppslag angående ämnesomsättningsanomalier
och kromosomala rubbningar såsom orsak till bestämda tvper
av sinnesslöhet. Även om dessa fynd hittills berör endast en mindre'' del
a\ fallen, innebär de ur vetenskaplig synpunkt ett betydande framsteg och
ger anvisning om att intensifierad forskning på detta fält i en framtid
kan komma att ge större utdelning än man hittills varit benägen att tro,
detta även i fråga om förebyggande åtgärder.
Därtill kommer att ifrågavarande resultat har principiell betydelse långt
utö\er oligofreniforskningen vilket ytterligare understryker behovet av
ett modernt vetenskapligt studium av välavgränsade typer av oligofreni.
En professur samt en forskningsinstitution skulle utan tvivel vara ägnad
att befordra motionens syfte.
Fakulteten har tidigare vid flera tillfällen uttalat sig för en anknytning
av Vipeholms sjukhus i Lund till härvarande universitet. Sjukhusets klientel
är rikt och mångskiftande och väl lämpat för ifrågavarande forskning,
varför professuren enligt fakultetens mening bör knytas till Lunds universitet.
Det kan dessutom tilläggas att även Möllevångshemmets klientel
av bildbara sinnesslöa samt klientelet på Vårdanstalten i Lund för blinda
med komplicerat lyte (riksanstalt) säkerligen kan utnyttjas för ifrågavarande
forskning.
Fakulteten föreslår att principbeslut om en sådan professur nu fattas
varigenom speciminering kommer i gång och kompetenta sökande sannolikt
rätt snart kommer att kunna påräknas.
Medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg har anfört bl. a. följande.
Fakulteten delar helt motionärernas uppfattning att det otvivelaktigt
föreligger ett flertal mycket betydelsefulla oligofreniproblem, som väntar
pa sm vetenskapliga bearbetning, och att dessa uppgifter främst tillkommer
den psykiatriska forskningen, men också har anknytning till andra
forskningsområden, framför allt genetiken.
Fakulteten ställer sig i princip positiv till förslaget. Fakulteten måste
dock framhålla, att tillkomsten av en professur i detta specialämne ej
kan anses vara av sådan angelägenhetsgrad, att projektet bör ges företräde
före den välbehövliga upprustningen och utbyggnaden av den allmänpsykiatriska
undervisningen och forskningen. Fakulteten har upprepade
gånger påpekat den stora vikten av att Göteborgs universitet med det snaraste,
i enlighet med riksdagens principbeslut, måtte erhålla ytterligare
en professur i ämnet psykiatri närmast för den delen av psykiatrisk forskning
och undervisning, som skulle bedrivas vid mentalsjukhus. Endast
med stora svårigheter kan fakulteten nu upprätthålla den obligatoriska
psykiatriska undervisningen på mentalsjukhus, och alltjämt saknas lokaler
och personella resurser för forskning avseende mentalsjukhusklientel. Därtill
kommer att i samband med det ökade studentintaget inom kort ytterligare
en tredje professur i det stora ämnet psykiatri blir erforderlig i
Göteborg. Inom närmaste åren måste också inrättas en professur i barnpsykiatri
vid Göteborgs universitet.
Föi st sedan allmänpsykiatriens forsknings- och undervisningsbehov bli
-
Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1963 7
vit någorlunda tillgodosedda i hela landet och även barnpsykiatrien hunnit
få en fastare vetenskaplig representation, föreligger praktiska förutsättningar
för inrättande av lärostolar inom nya grenar av psykiatrien och angränsande
specialområden. Ett bättre tillgodoseende av de allmänpsykiatriska
forskningsresurserna, inklusive utökning av torskartjänster inom
allmänpsykiatrien, kommer säkerligen att medföra en ökad vetenskaplig
aktivitet också på oligofreniernas område. Redan nu har betydelsefulla
rön gjorts på detta arbetsfält av svenska allmänpsykiatriska forskare.
Sammanfattningsvis finner fakulteten på ovan anförda skäl ej anledning
tillstyrka att särskild akademisk forskarebefattning inom oligofremläran
nu inrättas.
Lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet har anfört
huvudsakligen följande.
Lärarkollegiet vill starkt understryka såväl behovet av den forskning
som åsyftas som betydelsen av undervisning rörande alla de faktorer som
sammanhänga med oligofreniproblemet.
Det betonas i motionerna, att forskningen i oligofrenologi är synnerligen
mångfasetterad och berör ett stort antal medicinska discipliner. Som
exempel nämnes utöver psykiatri, genetik, obstetik, pediatrik, invärtes
medicin, endokrinologi, neurologi, neurokirurgi, oftalmiatrik, ortopedi.
Det torde under dessa förhållanden vara svårt att finna en enskild forskare
som tillfredsställande skulle kunna omfatta och behärska hela området
eller ens leda utvecklingen inom detsamma.
Lärarkollegiet finner att oligofreniforskningen bättre skulle tillgodoses,
om inom ämnet kända och på olika områden väl kvalificerade forskare
kunde erbjudas personliga laboraturer (eller eventuellt professurer) garna
i kombination med läkartjänster vid för forskningen i fråga lämpliga institutioner
och kliniker. ......
Med hänsyn till vad sålunda anförts, kan lärarkollegiet ej för narvarande
tillstyrka inrättande av lärostol i oligofrenologi utan vill i stället
förorda tillkomsten av personliga laboraturer eller professurer åt välkvahficerade
forskare inom ämnet.
Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Lmeå har anfört bl. a. följande.
Lärarkollegiet vill erinra om att betydande insatser inom oligofreniforskningen
gjorts av svenska psykiatriska och hemangenetiska forskare.
Det är dock ingen tvekan om att det är väl motiverat att förstärka forskningen
inom området genom inrättandet av en särskild lärostol. Den bilvande
innehavaren skulle därvid ha fördelen att ha en vetenskaplig tradition
inom området och kunna utnyttja tidigare erfarenhet i landet rörande
den vetenskapliga metodiken. Lärarkollegiet vill således tillstyrka att
en lärostol i oligofreniforskning inrättas. ....
Kollegiet finner det vidare väl motiverat att den första lärostolen inrättas
vid Lunds universitet och förenas med chefsläkarbefattning för
Vipeholms sjukhus. Klientelet på detta sjukhus erbjuder lika forskningsmöjligheter,
som tidigare endast utnyttjats i ringa omfattning.
Det synes kollegiet uppenbart att innehavaren av lärostolen vid sidan
av forskningen har som väsentlig uppgift att specialistutbilda de läkare
8 Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1963
som avser att arbeta inom oligofrenivården. Givetvis bör den blivande innehavaren
även deltaga i läkarutbildningen. Den angelägna förstärkningen
av undervisningen i psykiatri tillgodoses enligt lärarkollegiets uppfattning
dock bäst genom inrättande av professurer vid mentalsjukhus. Kollegiet
vill därför framhäva att inrättandet av en lärostol i oligofreniforsknmg
ej bör fördröja inrättandet av professurer i s. k. tung psykiatri vid
de universitetsorter, Stockholm, Göteborg och Umeå, där så ännu ej skett.
Universitetskanslersämbetet har anfört följande.
Såsom från kanslersämbetets sida framhållits i yttrande den 21 april
1958 ang. två vid 1958 års riksdag väckta motioner (I: 36 och II: 39) om
im ättande av en lärostol i oligofreni vid något av rikets universitet eller
karolinska institutet föreligger utan tvivel ett flertal mycket betydelsefulla
oligolreniproblem, som väntar på sin lösning inom psykiatrien^ det medicinska
ämnesområdet där oligofrenierna torde ha sin egentliga hemvist.
Alltjämt måste emellertid, såsom betonats av bland andra medicinska
fakulteten i Göteborg, upprustningen och utbyggnaden av den allmänpsykiatriska
forskningen vara en mer trängande uppgift än inrättande av
en professur eller laboratur i oligofrenologi.
Den 4 oktober 1957 har 1955 ars läkarutbildningsutredning avgivit betänkande
med förslag rörande professurer i psykiatri vid vissa sinnessjukhus.
De av utredningen framlagda förslagen har hittills endast förverkligats
i Uppsala och Lund. I fråga om barnpsykiatrien, det område som
torde ha den starkaste anknytningen till oligofreniforskningen, saknas särskilda
lärostolar vid flera lärosäten.
Först sedan allmänpsykiatriens forsknings- och undervisningsbehov bli\it
någorlunda tillgodosedda i hela landet och även barnpsykiatrien hunnit
få en fastare vetenskaplig representation vid rikets universitet torde,
såsom medicinska fakulteten i Göteborg framhållit, det vara lämpligt att
upptaga frågan om inrättande av lärostolar inom nya grenar av psykiatrien
och angränsande specialområden. Ett bättre tillgodoseende av de allmänpsykiatriska
forskningsresurserna torde, såsom fakulteten vidare framhållit,
komma att medföra en ökad forskning även på oligofreniernas
område, där betydelsefulla rön redan nu gjorts av svenska allmänpsykiatriska
forskare.
Sammanfattningsvis innebär ämbetets ståndpunkt, att åtgärder för närvarande
icke bör vidtagas i syfte att genomföra motionärernas förslag.
I och för sig synes Vipeholms sjukhus för närvarande erbjuda de bästa
förutsättningarna för en till medicinskt lärosäte knuten oligofreniforskning.
L tskottet. I likhet med de i ärendet hörda universitetsmyndigheterna
vill utskottet framhålla, att det otvivelaktigt föreligger ett flertal mvcket
betydelsefulla oligofreniproblem, som väntar på sin lösning. Dessa uppgiftei
tillkommer såsom i remissvaren betonats — främst den psykiatriska
forskningen, men har också anknytning till andra forskningsområden.
Kanslersämbetet har erinrat om att professurer i psykiatri närmast
lör den delen av psykiatrisk forskning och undervisning, som skulle be
-
Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1963
9
drivas vid mentalsjukhus, tillkommit allenast i Uppsala och Lund. Akademiska
ämnesföreträdare för denna del av psykiatrien (den s. k. tunga
psykiatrien) finnes alltjämt icke i Stockholm, Göteborg och Umeå. I fråga
om barnpsykiatrien, det område som torde ha den starkaste anknytningen
till oligofreniforskningen, saknas — såsom kanslersämbetet påpekat —
särskilda lärostolar vid flera lärosäten.
Enligt kanslersämbetets uppfattning föreligger, först sedan allmänpsykiatriens
forsknings- och undervisningsbehov blivit någorlunda tillgodosedda
i hela landet och även barnpsykiatrien hunnit få en fastare
vetenskaplig representation, praktiska förutsättningar för inrättandet av
lärostolar inom nya grenar av psykiatrien och angränsande specialområden.
Utskottet delar den uppfattning, varåt kanslersämbetet givit uttryck,
och finner sig därför icke berett att tillstyrka bifall till de föreliggande
motionerna I: 107 och II: 125. Utskottet får liksom kanslersämbetet understryka
att ett bättre tillgodoseende av de allmänna forskningsresurserna,
inklusive utökning av forskartjänster inom allmänpsykiatrien, säkerligen
torde komma att medföra en ökad vetenskaplig aktivitet också på oligofreniernas
område.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att motionerna I: 107 och II: 125 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 november 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Närvarande: se under utlåtandet nr 169.
Reservation
av herr Edström.
!■)• Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt. Nr 169—178
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.