Utlåtande i anledning av väckta motioner om utnyttjande av militära m. fl. verkstäder för civil yrkesskolutbildning.
1963-11-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1963:174, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utnyttjande av militära m. fl. verkstäder för civil yrkesskolutbildning.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1963
19
Nr 174
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utnyttjande av militära
m. fl. verkstäder för civil yrkesskolutbildning.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Ebbe Ohlsson (I: 3) och den andra inom andra kammaren av herr Nordgren
m. fl. (II: 4), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa om utfärdande av sådana instruktioner till vederbörande
myndigheter att förutsättningar skapas för ett utnyttjande i största möjliga
utsträckning av militära verkstäder och andra verkstäder inom den offentliga
sektorn för civil yrkesskolutbildning.
Beträffande motiveringen för yrkandet torde få hänvisas till motionen I: 3.
Över motionerna har i vederbörlig ordning yttranden inhämtats från överstyrelsen
för yrkesutbildning och fångvårdsstyrelsen.
Överstyrelsen för yrkesutbildning har i sitt yttrande anfört bl. a. följande.
Frågan om utnyttjande av försvarets verkstäder för civil yrkesutbildning
är icke ny. Denna tanke behandlades i § 7 av den av riksdagens revisorer
år 1961 avgivna berättelsen. Revisorerna erinrade här att börja med om det
samarbete, som alltsedan år 1952 bedrivits mellan marinförvaltningen och
Stockholms läns landsting. I fortsättningen tog revisorerna upp frågan om
en eventuell utvidgning av detta samarbete i syfte att bättre än för närvarande
tillgodose behovet av yrkesutbildning. Av revisorernas berättelse framgår
emellertid att ett vidgat samarbete icke utan vidare kan komma till
stånd. De avslutar sålunda sin framställning i denna paragraf med hemställan,
att en undersökning snarast verkställes i syfte att klarlägga, om förutsättningar
finnes för att i ökad utsträckning upplåta militära verkstäder för
civil yrkesskoleutbildning.
Ovan nämnda paragraf av riksdagsrevisorernas berättelse remitterades av
Kungl. Maj :t till överstyrelsen för utlåtande, överstyrelsen delade helt revisorernas
uppfattning i denna fråga. I utlåtandet erinrade överstyrelsen om,
att vid intagningarna hösten 1961 till de centrala verkstadsskolorna inemot
50 % av de sökande måst avvisas av den anledningen, att de icke kunnat
beredas plats. Överstyrelsen kan nämna att proportionen avvisade hösten
1962 var praktiskt taget densamma som det föregående året. Behovet att öka
antalet platser vid yrkesskolorna är sålunda i dag lika angeläget som vid
den tid då revisorerna avgav här berörda berättelse.
Överstyrelsen ansluter sig till motionärernas uttalande om vikten av att
vidga yrkesutbildningen och av ett ökat samarbete i detta syfte mellan civila
och militära myndigheter. Det syfte motionärerna vill uppnå synes emellertid
förutsätta en särskild utredning på sätt riksdagens revisorer år 1961 föreslog.
överstyrelsen vill sålunda erinra om att behov av ett dylikt samarbete
20
Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1963
endast föreligger på orter, där ungdomens behov av yrkesutbildning icke
kan bli tillgodosett inom det ordinarie yrkesskolväsendets ram. För det fall
fråga uppkommer att sända ungdomar till annan ort än den där de bor,
uppkommer frågan om deras inkvartering. Verkstäderna torde vidare ofta
vara belägna inom militärt område. Härvid måste givetvis i varje enskilt fall
undersökas, om trots detta möjligheter föreligger att låta elever, lärare och
annan för undervisningen nödvändig personal fritt uppehålla sig inom den
del av det i övrigt avspärrade område, där verkstaden är belägen, överstyrelsen
har här endast pekat på ett par problem, som det framlagda förslaget
ger upphov till. Säkerligen blir de väsentligt flera, då man närmare tränger
in i förslagets innebörd.
Tanken att hänvisa yrkesskolelever till verkstäder vid fångvårdsanstalter
vill överstyrelsen bestämt avvisa. En dylik ordning skulle enbart skada yrkesundervisningen
för att icke tala om de risker, som ungdomar skulle bli
utsatta för. Annorlunda ställer sig naturligen förslaget, om fråga endast är
att taga i anspråk verkstäder, vilka fångvårdsmyndigheterna icke längre har
behov av och vilka är så belägna, att kontakt mellan internerna å anstalterna
och yrkesskoleeleverna icke behöver uppkomma. Även detta problem kräver
emellertid uppenbarligen en utredning, vilket jämväl är fallet med frågan,
huruvida andra verkstäder inom den offentliga sektorn skulle kunna tjäna
det ändamål varom här är fråga.
Under hänvisning till det anförda och till utlåtandet den 28 december 1961
över riksdagsrevisorernas förslag i här berört hänseende får överstyrelsen
tillstyrka, att en utredning kommer till stånd för att tillgodose det syfte,
som behandlas i de remitterade motionerna. Därest en dylik utredning kommer
till stånd, förutsätter överstyrelsen att den hlir representerad i denna.
Fångvårdsstyrelsen har i sitt yttrande anfört följande.
Fångvårdens verkstadsdrift omfattar f. n. totalt ca 3 200 platser. Av
dessa används ca 2 000 vid ett 80-tal olika verkstäder för egentlig industriproduktion
samt ungefär 300 platser för yrkesutbildning vid anstalterna
inom ungdomsgruppen. De återstående platserna disponeras för arbetsterapi
och mer eller mindre diversebetonad småindustri.
Arbetet intar en central plats i behandlingen av de intagna. När det gäller
det vuxna klientelet läggs tonvikten på arbetsträning i syfte att bl. a. vänja
de intagna vid en hög arbetstakt och lära dem uthållighet i arbetet. Det är
därför viktigt, att alla, som inte på grund av fysiska eller psykiska defekter
är arbetsoförmögna, får tillfälle att arbeta effektivt och att arbetet bedrivs
under förhållanden, som i möjligaste mån ansluter sig till dem som råder
inom det fria näringslivet. Inom fångvården tillämpas sålunda 45 timmars
arbetsvecka med 9 timmar dagligen måndag—fredag.
Även om yrkesutbildningen sätts i främsta rummet för dem som intagits
vid ungdomsgruppens anstalter, är också här viktigt att arbetsträningen inte
försummas. Samma krav på arbetstakt, uthållighet och förmåga att iakttaga
arbetstider gäller i lika hög grad för det yngre klientelet som för de vuxna.
Av vad ovan sagts och med hänsyn till den besvärande överbeläggning,
som råder vid fångvårdsanstalterna — en väsentlig ändring häruti är knappast
att motse under överskådlig framtid — torde det vara praktiskt ogenomförbart
att under vanlig arbetstid ställa verkstäderna till förfogande för
civilt bruk.
Vad beträffar möjligheterna att utnyttja fångvårdens verkstäder för af
-
Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1963
21
tonkurser, vill styrelsen först framhålla att ett sådant samarbete med den
civila yrkesundervisningen redan nu förekommer i begränsad omfattning,
varvid undervisningen sker under ledning och tillsyn av fångvårdens arbetsledare.
En mera omfattande utvidgning härav torde dock vara förknippad
med väsentliga olägenheter. Flertalet av de verkstäder, som kan ifragakomma,
finns nämligen vid slutna anstalter, där säkerhetskraven gör sig gällande
i särskilt hög grad. Risken för smuggling av varor och föremål, som är
begärliga för de intagna, är stor och obehöriga kontakter mellan intagna och
utomstående måste undvikas. De öppna anstalterna å andra sidan är huvudsakligen
förlagda på ett alltför långt avstånd till tätorter för att kunna bli
aktuella för det ändamål motionerna avser. Dessutom måste beaktas, att det
övervägande flertalet av anstaltsverkstäderna är — som framgår av vad inledningsvis
sagts — inrättade för en specialiserad och högt uppdriven produktion
och därför mindre lämpade för undervisningsändamål.
Med hänvisning till vad nu sagts får styrelsen framhålla, att möjligheter
att tillgodose de önskemål, som framförts i motionerna, f. n. inte föreligger
vid fångvårdens verkstäder. Om väsentligt ändrade förhållanden i sinom tid
skulle medföra att vissa verkstäder kan friställas, är styrelsen, som i princip
är positivt inställd till förslaget, självfallet beredd att ompröva sitt ställningstagande.
Utskottet. Frågan om utnyttjande av militära verkstäder för civil yrkesskolutbildning
har tidigare behandlats av riksdagen. I utlåtande över riksdagens
revisorers berättelse år 1961 uttalade statsutskottet (SU 1962: 114,
p. 7), att utskottet rent principiellt fann det ändamålsenligt, att man i ett
läge med outnyttjad kapacitet hos de militära verkstäderna genom lämpliga
hyresarrangemang i viss utsträckning uppläte dessa för civil yrkesskolutbildning.
Därmed skulle förutsättningar skapas för en mera ekonomisk drift
av verkstäderna samtidigt som lättnad bereddes de civila yrkesskolorna med
deras i många fall otillräckliga resurser i fråga om lokaler och maskinell
utrustning. Det antydda samarbetet mellan marinförvaltningen och Stockholms
läns landsting visade de fördelar, som härvidlag kunde uppnås. De
yttranden, som avgivits av andra militära förvaltningar än marinförvaltningen
tydde dock icke på att det i dagens läge förelåge den överskottskapacitet
hos försvarets verkstäder, som varit utgångspunkten för revisorernas
uttalande. Utskottet förutsatte emellertid, att kapacitetsutnyttjandet kunde
växla under olika tider, och räknade med att vederbörande militära myndigheter
hade sin uppmärksamhet riktad på de möjligheter till samverkan med
huvudmännen för den civila yrkesskolverksamheten, som i ett ändrat läge
kunde erbjuda sig.
Föreliggande motioner avser icke blott militära verkstäder utan även andra
verkstäder inom den offentliga sektorn, t. ex. fångvårdsanstalternas verkstäder.
Beträffande de sistnämnda har såväl överstyrelsen för yrkesutbildning
som fångvårdsstyrelsen ställt sig avvisande. Utskottet finner också
övervägande skäl tala emot ett utnyttjande av dessa verkstäder för civil yrkesskolutbildning.
Icke heller anser sig utskottet kunna tillstyrka att såsom
22
Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1963
i motionerna föreslagits hemställan göres om utfärdande av instruktioner
till vederbörande myndigheter i ärendet. Liksom överstyrelsen för yrkesutbildning
finner utskottet det emellertid önskvärt, att en utredning kommer
till stånd för att tillgodose syftet med motionerna I: 3 och II: 4. Utskottet
avstyrker sålunda bifall till förevarande motioner och förordar att
utskottet i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet anfört
rörande utredning i av utskottet angivna avseenden.
Utskottet hemställer,
I. att motionerna I: 3 och II: 4 icke må av riksdagen bifallas;
II.
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört rörande utredning av möjligheterna
att utnyttja militära verkstäder m. fl. för civil yrkesskolutbildning.
Stockholm den 19 november 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Närvarande: se under utlåtandet nr 169.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:370 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrade övergångsbestämmelser för mariningenjörsJcCLClfGtt 07* a1 i texten