Utlåtande i anledning av väckta motioner om främjande av den psykosomatiska medicinska verksamheten.
1963-11-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1963:178, Utlåtande i anledning av väckta motioner om främjande av den psykosomatiska medicinska verksamheten.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1963
27
Nr 178
Utlåtande i anledning av väckta motioner om främjande av den
psykosomatiska medicinska verksamheten.
(2:a avd.)
Utskottet har till behandling förehaft två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr Torsten Andersson (I: 489) och den
andra inom andra kammaren av herr Wahlund in. fl. (II: 607), i vilka ■—
såvitt nu är i fråga — hemställts, att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj :t
måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag rörande den psykosomatiska
medicinens utveckling och främjande, varvid bör beaktas vad
i motionerna anförts, särskilt vad gäller dels inrättande av statsstipendier
för yngre läkare för studier vid utländska psykosomatiska centra, dels ock
ökat utrymme för de psykosomatiska och psykoterapeutiska aspekterna i
utbildningen och efterutbildningen av läkare.
Beträffande motiveringen för motionsyrkandena får utskottet hänvisa till
motionen II: 607.
Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande
av kanslern för rikets universitet efter hörande av vederbörande universitetsmyndigheter.
Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala har anfört bl. a. följande.
Det är uppenbarligen angeläget, att den medicinsk-psykiatriska undervisningen
ägnar stor uppmärksamhet åt de psykosomatiska och somatopsykiska
sambanden. Enligt fakultetens mening är detta emellertid av sådan
vikt, att synpunkterna städse böra vara aktuella inom all klinisk undervisning.
Avskiljandet av psykosomatiken som en speciell disciplin kan
befaras motverka eu dylik önskvärd utveckling. Det måste även beaktas att
den förändring av den medicinska utbildningen som den nedpressade studietiden
vid nuvarande studieordning och undervisningsklinikernas belastning
med större antal studenter, varigenom de studerandes kontakt med
sjuka individer och deras praktiska, icke minst psykosomatiska problem,
minskats, avsevärt försvårat utbildningen i här berörda avseende.
Fakulteten finner det angeläget, att undervisningen organiseras på ett
sådant sätt, att psykosomatiska och somatopsykiska problemställningar redan
från propedeutkursens början kunna belysas i samundervisningens form
och vill understryka behovet av ökade lärarkrafter för detta ändamål. På
grund av bristen på tid ocli arbetskraft sker samarbetet mellan psykiatrien
och de övriga medicinska disciplinerna nu på ett icke tillfredsställande sätt,
28
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1963
i det att den konsultativa verksamheten försiggår huvudsakligast pappersvägen
i stället för genom personliga överläggningar i form av gästronder
etc.
Motionärernas uppfattning, att läget i Sverige beträffande förståelsen för
psykosomatiska samband skulle vara särskilt ogynnsamt i jämförelse med
förhållandena i vissa andra länder, torde vara löst grundad. I själva verket
torde Sverige med sina över hela landet utspridda psykiatriska lasarettsavdelningar
i detta avseende hålla en bättre position genomsnittligen än t. ex.
Förenta Staterna.
Fakulteten vitsordar behovet av lärarkrafter för ändamålet vid de redan
befintliga undervisningscentra. Fakulteten vill slutligen tillstyrka, att resestipendier
ställas till förfogande även för sådana unga psvkiatriker, som
önska vidga sina kunskaper på detta område.
Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund har anfört bl. a. följande.
Fakulteten kan icke finna påkallade några separata äskanden i fråga om
psykosomatisk utbildning och forskning vid sidan av vad som kan gälla utvecklandet
av sjukvård och forskning inom psykiatrin och övriga i detta
sammanhang aktuella somatiska specialiteter.
Vad beträffar frågan om statsstipendier vill fakulteten framhålla att det
länge varit ett önskemål att de psykiatriska utbildningscentra får förfoga
över medel för bekostnad av resor i utbildnings- och kontaktsyfte såväl inom
som utom landet. Sådana bör lämpligen icke begränsas att gälla enbart
specialändamålet psykosomatiska studier.
Vad slutligen angår kravet på ett ökat utrymme för psykosomatiska och
psykoterapeutiska aspekter i läkarutbildningen står detta i samband med
psykiatriutbildningen på olika nivåer och frågan har behandlats och bör
behandlas i sammanhang med de utredningar och förslag som gäller ämnet
psykiatri i läkarutbildningen och skolningen av blivande forskare och
specialister inom ämnet.
Medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg liar anfört huvudsakligen
följande.
Att varje sjukdom har en psykologisk sida betyder emellertid ej, att den
alltid har en psykologisk orsak. Man måste iaktta största försiktighet här,
cj minst när det gäller den mycket svårbedömda frågan om orsakssammanhangen.
Det gäller kanske ej främst vad som är kroppsligt eller psykologiskt
betingat i en viss sjukdomsbild, utan hur stor andel somatiska och
psykologiska faktorer har i det enskilda fallet. Följaktligen bör psykosomatikens
problem belysas genom förutsättningslös forskning och fakulteten
finner det värdefullt, att i den integrerade sjukdomsanalysen de soinatopsykiska
och psykosomatiska aspekterna till fullo beaktas.
Inom alla medicinens områden kan man anlägga psykosomatiska aspekter.
Emellertid blir det här främst fråga om tre specialiteter, nämligen
psykiatri (resp. barnpsykiatri), medicin (resp. pediatrik) och socialmedicin.
Vid de kliniska konferenserna i dessa ämnen har ofta psykosomatiska problem
behandlats, såväl i forskningens som undervisningens intresse. Fakulteten
finner det riktigt, att man genom samarbete mellan dessa tre
nämnda discipliner, men också andra både kliniska och teoretiska ämnen,
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1963
29
utökar vår möjlighet att få eu allsidig helhetssyn på den sjuka människan
individuellt och socialt, genom fördjupad utforskning av psykosomatiska
och till synes psykosomatiska sammanhang.
Inom de tre ämnesgrupper, som främst berörs av dessa problem, intar
psykiatrin eu nyckelställning, både i fråga om psykosomatisk forskning
och undervisning. Ämnet psykiatri vid Göteborgs universitet belastas alltjämt
med eu betydande eftersläpning beträffande personella och lokala
resurser. Utbyggnaden av en väldimensionerad allmänpsykiatrisk forskaroch
lärarstab är ett grundvillkor, innan en mer omfattande samundervisning
och gemensamhetsforskning i psykosomatiska och somatopsykiska
frågor kan äga rum. För att gynna detta samarbete krävs också ökad upprustning
av medicinska och socialmedicinska institutioner.
Fakulteten vill erinra om att tyngdpunkten i vår nuvarande obligatoriska
psykiatriundervisning är förlagd till de psykiatriska universitetsklinikerna,
där klientelet i stor utsträckning företer sådana symptom som både
diagnostiskt och terapeutiskt kräver hänsynstagande till psykosomatiska/somatopsykiska
frågeställningar. Redan nu intar Sverige en ledande
ställning i fråga om till lasarett anknutna psykiatriska kliniker. Otvivelaktigt
kommer mentalsjukvårdens aktivitet än ytterligare att inriktas på tidigare
fall och förebyggande verksamhet, vilket medför ökade möjligheter
till på psykobiologiska människostudier grundad psykoterapi.
Vid den allmänna läkarutbildningen liksom vid efterutbildningen (specialistutbildningen)
är det önskvärt, att psykosomatiska problem belyses av
företrädare för de tre ovan nämnda ämnesgrupperna.
Alla läkare har behov av förståelse för sjukdomarnas psykologiska aspekter,
främst gäller detta, utom allmänläkaren, de psykiatriska och internmedicinska
ämnesgrupperna. Detta har redan beaktats i specialistfordringarna
för dessa kategorier: invärtesläkaren måste ha viss psykiatriutbildning
och psykiatern viss intern medicinsk utbildning, för allmänläkaren anses
viss utbildning i både medicin och psykiatri vara önskvärd.
Sammanfattningsvis får fakulteten framhålla att den nu liksom tidigare
beaktar problemets betydelse, men finner att detta bäst kan tillgodoses inom
ramen av nu förefintliga institutioner och ämnesområden. Fakulteten
anser ej någon särskild psykosomatisk institution vara påkallad, men finner
det synnerligen angeläget, att de för psykosomatisk forskning och undervisning
redan existerande nödvändiga institutionerna understödjas. Motionerna
aktualiserar betydelsen av en omedelbar upprustning av dessa.
Framför allt gäller detta den kliniska undervisningen och forskningen inom
psykiatrin, som med det snaraste måste tillförsäkras åtminstone de
resurser om vilka riksdagen redan fattat principbeslut. En sådan upprustning
kommer automatiskt att tillgodose motionärernas förslag om »ökat
utrymme för de psykosomatiska och psykoterapeutiska aspekterna i utbildningen
och efterutbildningen av läkare». Beträffande förslaget om statsstipendier
delar fakulteten uppfattningen om önskvärdheten av dylika, men
vill starkt framhålla att dessa ej endast bör förbehållas »yngre läkare». Till
verklig nytta blir sådana statsunderstödda resor, om stipendiaterna redan
förvärvat en grundlig psykiatrisk skolning på vetenskapligt arbetande kliniker,
så att de har den i detta sammanhang ytterst nödvändiga förmågan
att kritiskt och självständigt sovra intrycken och att kunna göra åtskillnad
mellan teorier och fakta.
30
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1963
Lärarkollegiet vid karolinska institutet har anfört bl. a. följande.
Lärarkollegiet delar motionärernas åsikter såtillvida, att en bättre förståelse
av de mekanismer, varigenom yttre inflytande genom det centrala
nervsystemets försorg framkalla sjukliga rubbningar i olika organfunktioner,
tvivelsutan utgöra ett centralt och viktigt medicinskt intresseområde.
Behovet av bättre insikter härvidlag är stort, och om bristerna på effektiv
läkarhjälp understundom kunna kännas svåra, sammanhänger detta säkerligen
i hög grad med otillräckliga forskningsinsatser på området. Särskilt
angelägen är på detta område en integration mellan teoretisk vetenskap
och praktiskt-kliniska studier. Förutsättningen för utvecklingen av
sådan forskning är säkerligen lämpligt ekonomiskt stöd åt enskilda forskare
eller forskargrupper vid sådana kliniker i landet, där intresse för hithörande
uppgifter finnes. Eftersom behovet av en helhetssyn på den sjuka
människan, som motionärerna riktigt framhålla, är stort och förefinnes
inom alla slag av kliniker, synes det riktigast att genom det medicinska
forskningsrådet söka på bred front effektivt stödja pågående forskningsarbete
och stimulera nytt sådant.
Till vad motionärerna anfört om statsstipendier vill lärarkollegiet för
sin del framhålla, att vistelser i studiesyfte vid utländska kliniker och
institutioner, där forskning av betydelse för den psykosomatiska medicinen
bedrives, naturligtvis kunna vara betydelsefulla som stimulans för svenska
forskare, som äro verksamma inom detta fält. Även härvidlag synes det
rimligt att åt det medicinska forskningsrådet anförtro fördelningen av
stipendier, därest riksdagen skulle önska anslå särskilda medel i detta
syfte.
Vad slutligen anförts om ökat utrymme åt psykosomatiska och psykoterapeutiska
synpunkter i utbildningen och efterutbildningen av läkare håller
lärarkollegiet före, att motionärerna troligen underskattat den undervisning
av detta slag som meddelas de blivande läkarna, i varje fall vid karolinska
institutet och till detta i undervisningshänseende anslutna kliniker. Sådana
synpunkter inarbetas tvärtom regelbundet i den ordinarie undervisningen,
både av lärarna i de särskilda ämnena och i många fall även genom gemensamma
konferenser med psykiater och psykologer. Inom exempelvis ämnet
obstetrik och gynekologi finnes till och med särskilda tjänster med vilkas
arbetsuppgifter följer beaktandet av de psykosomatiska aspekterna. Önskvärt
vore, att just för lärarpersonalen i de särskilda kliniska ämnena lämpliga
efterutbildningskurser eller seminarier anordnades för att ytterligare
förse denna viktiga lärarkategori med bättre förutsättningar att i sin undervisning
tillvarataga de psykosomatiska synpunkterna. Därest erforderliga
medel ställas till förfogande, är lärarkollegiet för sin del villigt att
igångsätta dylik vidareutbildningsverksamhet vad angår karolinska institutets
verksamhetsområde.
Lurarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå har anfört huvudsakligen
följande.
Lärarkollegiet delar helt motionärernas åsikt, att den psykosomatiska
medicinen ej är någon ny specialitet utan det teoretiska och praktiska
uttrycket för en helhetssyn på människan, som är tillämplig inom medicinens
olika specialiteter. Det torde råda enighet om att läkaren i sitt praktiska
handlande har större möjlighet att ge sina patienter en framgångsrik
behandling, om han uppmärksammar psykiska faktorer lika väl som
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1963 31
somatiska. Ett sådant sätt att närma sig den sjuka människan har kännetecknat
god läkarverksamhet i alla tider. Kontroversiella åsikter föreligger
däremot i frågan om man generellt kan hävda att psykiska faktorer
äro av väsentlig betydelse för uppkomsten och utvecklingen av de speciella
somatiska sjukdomar, som brukar betecknas psykosomatiska (t. ex.
ulcus och ulcerös colit). Man rör sig här med komplicerade skeenden, som
endast en intensifierad forskning i någon mån kan belysa.
För att man även här i landet skall kunna bidraga till ökad kunskap
rörande psykosomatiska problem, vill lärarkollegiet bl. a. tillstyrka att stipendier
inrättas för att läkare skall kunna inhämta erfarenheter från utländska
psykosomatiska centra. Vad gäller ett önskat ökat utrymme för
psykosomatiska och psykoterapeutiska aspekter i utbildningen av läkare
vill kollegiet påpeka att sådana aspekter numera, sedan psykiatriundervisningen
i 1958 års studieplan fått ett ökat omfång, kan tillgodoses bättre
än tidigare. Psykosomatiska aspekter behandlas dessutom på ett osökt sätt
och med fördel i anslutning till undervisningen i de flesta andra kliniska
discipliner. För den intresserade kliniske läraren finns, inom ramen för
gällande studieplan, möjlighet att belysa psykosomatiska aspekter, eventuellt
genom samundervisning. Rörande efterutbildningen av läkare vill kollegiet
slutligen understryka önskvärdheten av att psykosomatiska problemställningar
här tas upp till behandling.
Kanslersämbetet för rikets universitet har anfört huvudsakligen följande.
Den psykosomatiska medicinen är som motionärerna uttalat och vilket
understrykes i de till kanslersämbetet inkomna yttrandena ej någon ny
specialitet utan det teoretiska och praktiska uttrycket för en helhetssyn
på människan, som är tillämplig inom medicinens olika specialiteter. Det
torde, såsom lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå anför, råda
enighet om att läkaren i sitt praktiska handlande har större möjlighet att
ge sina patienter en framgångsrik behandling, om han uppmärksammar
psykiska faktorer likaväl som somatiska. Ett sådant sätt att närma sig den
sjuka människan har kännetecknat god läkarverksamhet i alla tider. Kontroversiella
åsikter föreligger däremot, såsom nyssnämnda lärarkollegium
vidare uttalar, beträffande frågan om man generellt kan hävda att psykiska
faktorer är av väsentlig betydelse för uppkomsten och utvecklingen
av de speciella somatiska sjukdomar, som brukar betecknas psykosomatiska
(t. ex. ulcus och ulcerös colit). Man rör sig här med komplicerade
skeenden, som endast en intensifierad forskning i någon mån kan belysa.
Motionärernas uppfattning, att läget i Sverige beträffande förståelsen för
psykosomatiska samband skulle vara särskilt ogynnsamt i jämförelse med
förhållandena i vissa andra länder, torde, anför medicinska fakulteten i
Uppsala, vara löst grundad. I själva verket torde Sverige med sina över
hela landet utspridda psykiatriska kliniker i detta avseende hålla eu bättre
position genomsnittligen än l. ex. Förenta Staterna.
Motionerna har möjligen underskattat det utrymme, som redan nu ges
åt psykosomatiska och psykoterapeutiska synpunkter i utbildningen av blivande
läkare. Dylika synpunkter ges regelbundet i den ordinarie undervisningen,
både av lärarna i de särskilda läroämnena och i samundervisningens
form. Önskvärt synes emellertid vara att dessa synpunkter ytterligare
belyses genom samundervisning. Detta förutsätter emellertid, att särskilt
lärarkrafterna på det psykiatriska området förstärkes.
32
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1963
Vistelse i studiesyfte vid utländska kliniker och institutioner, där forskning
av betydelse för den psykosomatiska medicinen bedrives, kan givetvis
vara betydelsefull. Det är därför önskvärt, att dylika studier underlättas
genom statsstipendier. Dylika stipendier bör dock inte förbehållas »yngre
läkare». Till verklig nytta torde nämligen, såsom medicinska fakulteten i
Göteborg framhåller, dylika studieresor endast bli, om stipendiaterna redan
förvärvat en grundlig psykiatrisk skolning på vetenskapligt arbetande
kliniker, så att de har den i detta sammanhang ytterst nödvändiga förmågan
att kritiskt och självständigt sovra intrycken och att göra åtskillnad
mellan teorier och fakta.
Utskottet. Universitetskanslersämbetet bar framhållit, att motionärerna
möjligen underskattat det utrymme, som redan nu ges åt psykosomatiska
och psykoterapeutiska synpunkter i utbildningen av blivande läkare, och
påpekat, att dylika synpunkter regelbundet kommer till uttryck i den ordinarie
undervisningen både av lärarna i de särskilda läroämnena och i
samundervisningens form. Utskottet vill för sin del understryka vikten av
att vid samundervisningen de psykosomatiska och psykoterapeutiska faktorerna
i största möjliga utsträckning beaktas. Dessa och därmed sammanhängande
problem torde också såsom av remissvaren framgår vara aktuella
för målsmännen för den medicinska undervisningen.
Inrättandet av statsstipendier för vistelse vid utländska kliniker och
institutioner, där kvalificerad forskning inom den psykosomatiska medicinen
bedrives, synes enligt utskottets mening kunna vara av särskilt värde.
Dylika stipendier synes dock på i flera av remissvaren anförd motivering
enligt utskottets mening icke lämpligen böra förbehållas »yngre läkare».
Frågan om inrättandet av stipendier i angivet syfte torde emellertid
på förslag av vederbörande myndigheter böra bli föremål för prövning
i ett vidare sammanhang.
Under åberopande av vad sålunda anförts och med hänvisning till vad
de hörda universitetsmyndigheterna i detta ärende framhållit har utskottet
icke funnit sig böra biträda de ovan angivna, i motionerna I: 489 och
II: 607 gjorda yrkandena.
Utskottet hemställer förty,
att motionerna 1:489 och 11:007, såvitt nu är i fråga,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 november 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Närvarande: se under utlåtandet nr 169.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631296
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.