Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om främjande av den psykosomatiska medicinska verksamheten.

1963-11-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1963:178, Utlåtande i anledning av väckta motioner om främjande av den psykosomatiska medicinska verksamheten.

Dokumentets text

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1963

27

Nr 178

Utlåtande i anledning av väckta motioner om främjande av den

psykosomatiska medicinska verksamheten.

(2:a avd.)

Utskottet har till behandling förehaft två likalydande motioner, väckta

den ena inom första kammaren av herr Torsten Andersson (I: 489) och den

andra inom andra kammaren av herr Wahlund in. fl. (II: 607), i vilka ■—

såvitt nu är i fråga — hemställts, att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj :t

måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag rörande den psykosomatiska

medicinens utveckling och främjande, varvid bör beaktas vad

i motionerna anförts, särskilt vad gäller dels inrättande av statsstipendier

för yngre läkare för studier vid utländska psykosomatiska centra, dels ock

ökat utrymme för de psykosomatiska och psykoterapeutiska aspekterna i

utbildningen och efterutbildningen av läkare.

Beträffande motiveringen för motionsyrkandena får utskottet hänvisa till

motionen II: 607.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande

av kanslern för rikets universitet efter hörande av vederbörande universitetsmyndigheter.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala har anfört bl. a. följande.

Det är uppenbarligen angeläget, att den medicinsk-psykiatriska undervisningen

ägnar stor uppmärksamhet åt de psykosomatiska och somatopsykiska

sambanden. Enligt fakultetens mening är detta emellertid av sådan

vikt, att synpunkterna städse böra vara aktuella inom all klinisk undervisning.

Avskiljandet av psykosomatiken som en speciell disciplin kan

befaras motverka eu dylik önskvärd utveckling. Det måste även beaktas att

den förändring av den medicinska utbildningen som den nedpressade studietiden

vid nuvarande studieordning och undervisningsklinikernas belastning

med större antal studenter, varigenom de studerandes kontakt med

sjuka individer och deras praktiska, icke minst psykosomatiska problem,

minskats, avsevärt försvårat utbildningen i här berörda avseende.

Fakulteten finner det angeläget, att undervisningen organiseras på ett

sådant sätt, att psykosomatiska och somatopsykiska problemställningar redan

från propedeutkursens början kunna belysas i samundervisningens form

och vill understryka behovet av ökade lärarkrafter för detta ändamål. På

grund av bristen på tid ocli arbetskraft sker samarbetet mellan psykiatrien

och de övriga medicinska disciplinerna nu på ett icke tillfredsställande sätt,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1963

i det att den konsultativa verksamheten försiggår huvudsakligast pappersvägen

i stället för genom personliga överläggningar i form av gästronder

etc.

Motionärernas uppfattning, att läget i Sverige beträffande förståelsen för

psykosomatiska samband skulle vara särskilt ogynnsamt i jämförelse med

förhållandena i vissa andra länder, torde vara löst grundad. I själva verket

torde Sverige med sina över hela landet utspridda psykiatriska lasarettsavdelningar

i detta avseende hålla en bättre position genomsnittligen än t. ex.

Förenta Staterna.

Fakulteten vitsordar behovet av lärarkrafter för ändamålet vid de redan

befintliga undervisningscentra. Fakulteten vill slutligen tillstyrka, att resestipendier

ställas till förfogande även för sådana unga psvkiatriker, som

önska vidga sina kunskaper på detta område.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund har anfört bl. a. följande.

Fakulteten kan icke finna påkallade några separata äskanden i fråga om

psykosomatisk utbildning och forskning vid sidan av vad som kan gälla utvecklandet

av sjukvård och forskning inom psykiatrin och övriga i detta

sammanhang aktuella somatiska specialiteter.

Vad beträffar frågan om statsstipendier vill fakulteten framhålla att det

länge varit ett önskemål att de psykiatriska utbildningscentra får förfoga

över medel för bekostnad av resor i utbildnings- och kontaktsyfte såväl inom

som utom landet. Sådana bör lämpligen icke begränsas att gälla enbart

specialändamålet psykosomatiska studier.

Vad slutligen angår kravet på ett ökat utrymme för psykosomatiska och

psykoterapeutiska aspekter i läkarutbildningen står detta i samband med

psykiatriutbildningen på olika nivåer och frågan har behandlats och bör

behandlas i sammanhang med de utredningar och förslag som gäller ämnet

psykiatri i läkarutbildningen och skolningen av blivande forskare och

specialister inom ämnet.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg liar anfört huvudsakligen

följande.

Att varje sjukdom har en psykologisk sida betyder emellertid ej, att den

alltid har en psykologisk orsak. Man måste iaktta största försiktighet här,

cj minst när det gäller den mycket svårbedömda frågan om orsakssammanhangen.

Det gäller kanske ej främst vad som är kroppsligt eller psykologiskt

betingat i en viss sjukdomsbild, utan hur stor andel somatiska och

psykologiska faktorer har i det enskilda fallet. Följaktligen bör psykosomatikens

problem belysas genom förutsättningslös forskning och fakulteten

finner det värdefullt, att i den integrerade sjukdomsanalysen de soinatopsykiska

och psykosomatiska aspekterna till fullo beaktas.

Inom alla medicinens områden kan man anlägga psykosomatiska aspekter.

Emellertid blir det här främst fråga om tre specialiteter, nämligen

psykiatri (resp. barnpsykiatri), medicin (resp. pediatrik) och socialmedicin.

Vid de kliniska konferenserna i dessa ämnen har ofta psykosomatiska problem

behandlats, såväl i forskningens som undervisningens intresse. Fakulteten

finner det riktigt, att man genom samarbete mellan dessa tre

nämnda discipliner, men också andra både kliniska och teoretiska ämnen,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1963

29

utökar vår möjlighet att få eu allsidig helhetssyn på den sjuka människan

individuellt och socialt, genom fördjupad utforskning av psykosomatiska

och till synes psykosomatiska sammanhang.

Inom de tre ämnesgrupper, som främst berörs av dessa problem, intar

psykiatrin eu nyckelställning, både i fråga om psykosomatisk forskning

och undervisning. Ämnet psykiatri vid Göteborgs universitet belastas alltjämt

med eu betydande eftersläpning beträffande personella och lokala

resurser. Utbyggnaden av en väldimensionerad allmänpsykiatrisk forskaroch

lärarstab är ett grundvillkor, innan en mer omfattande samundervisning

och gemensamhetsforskning i psykosomatiska och somatopsykiska

frågor kan äga rum. För att gynna detta samarbete krävs också ökad upprustning

av medicinska och socialmedicinska institutioner.

Fakulteten vill erinra om att tyngdpunkten i vår nuvarande obligatoriska

psykiatriundervisning är förlagd till de psykiatriska universitetsklinikerna,

där klientelet i stor utsträckning företer sådana symptom som både

diagnostiskt och terapeutiskt kräver hänsynstagande till psykosomatiska/somatopsykiska

frågeställningar. Redan nu intar Sverige en ledande

ställning i fråga om till lasarett anknutna psykiatriska kliniker. Otvivelaktigt

kommer mentalsjukvårdens aktivitet än ytterligare att inriktas på tidigare

fall och förebyggande verksamhet, vilket medför ökade möjligheter

till på psykobiologiska människostudier grundad psykoterapi.

Vid den allmänna läkarutbildningen liksom vid efterutbildningen (specialistutbildningen)

är det önskvärt, att psykosomatiska problem belyses av

företrädare för de tre ovan nämnda ämnesgrupperna.

Alla läkare har behov av förståelse för sjukdomarnas psykologiska aspekter,

främst gäller detta, utom allmänläkaren, de psykiatriska och internmedicinska

ämnesgrupperna. Detta har redan beaktats i specialistfordringarna

för dessa kategorier: invärtesläkaren måste ha viss psykiatriutbildning

och psykiatern viss intern medicinsk utbildning, för allmänläkaren anses

viss utbildning i både medicin och psykiatri vara önskvärd.

Sammanfattningsvis får fakulteten framhålla att den nu liksom tidigare

beaktar problemets betydelse, men finner att detta bäst kan tillgodoses inom

ramen av nu förefintliga institutioner och ämnesområden. Fakulteten

anser ej någon särskild psykosomatisk institution vara påkallad, men finner

det synnerligen angeläget, att de för psykosomatisk forskning och undervisning

redan existerande nödvändiga institutionerna understödjas. Motionerna

aktualiserar betydelsen av en omedelbar upprustning av dessa.

Framför allt gäller detta den kliniska undervisningen och forskningen inom

psykiatrin, som med det snaraste måste tillförsäkras åtminstone de

resurser om vilka riksdagen redan fattat principbeslut. En sådan upprustning

kommer automatiskt att tillgodose motionärernas förslag om »ökat

utrymme för de psykosomatiska och psykoterapeutiska aspekterna i utbildningen

och efterutbildningen av läkare». Beträffande förslaget om statsstipendier

delar fakulteten uppfattningen om önskvärdheten av dylika, men

vill starkt framhålla att dessa ej endast bör förbehållas »yngre läkare». Till

verklig nytta blir sådana statsunderstödda resor, om stipendiaterna redan

förvärvat en grundlig psykiatrisk skolning på vetenskapligt arbetande kliniker,

så att de har den i detta sammanhang ytterst nödvändiga förmågan

att kritiskt och självständigt sovra intrycken och att kunna göra åtskillnad

mellan teorier och fakta.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1963

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har anfört bl. a. följande.

Lärarkollegiet delar motionärernas åsikter såtillvida, att en bättre förståelse

av de mekanismer, varigenom yttre inflytande genom det centrala

nervsystemets försorg framkalla sjukliga rubbningar i olika organfunktioner,

tvivelsutan utgöra ett centralt och viktigt medicinskt intresseområde.

Behovet av bättre insikter härvidlag är stort, och om bristerna på effektiv

läkarhjälp understundom kunna kännas svåra, sammanhänger detta säkerligen

i hög grad med otillräckliga forskningsinsatser på området. Särskilt

angelägen är på detta område en integration mellan teoretisk vetenskap

och praktiskt-kliniska studier. Förutsättningen för utvecklingen av

sådan forskning är säkerligen lämpligt ekonomiskt stöd åt enskilda forskare

eller forskargrupper vid sådana kliniker i landet, där intresse för hithörande

uppgifter finnes. Eftersom behovet av en helhetssyn på den sjuka

människan, som motionärerna riktigt framhålla, är stort och förefinnes

inom alla slag av kliniker, synes det riktigast att genom det medicinska

forskningsrådet söka på bred front effektivt stödja pågående forskningsarbete

och stimulera nytt sådant.

Till vad motionärerna anfört om statsstipendier vill lärarkollegiet för

sin del framhålla, att vistelser i studiesyfte vid utländska kliniker och

institutioner, där forskning av betydelse för den psykosomatiska medicinen

bedrives, naturligtvis kunna vara betydelsefulla som stimulans för svenska

forskare, som äro verksamma inom detta fält. Även härvidlag synes det

rimligt att åt det medicinska forskningsrådet anförtro fördelningen av

stipendier, därest riksdagen skulle önska anslå särskilda medel i detta

syfte.

Vad slutligen anförts om ökat utrymme åt psykosomatiska och psykoterapeutiska

synpunkter i utbildningen och efterutbildningen av läkare håller

lärarkollegiet före, att motionärerna troligen underskattat den undervisning

av detta slag som meddelas de blivande läkarna, i varje fall vid karolinska

institutet och till detta i undervisningshänseende anslutna kliniker. Sådana

synpunkter inarbetas tvärtom regelbundet i den ordinarie undervisningen,

både av lärarna i de särskilda ämnena och i många fall även genom gemensamma

konferenser med psykiater och psykologer. Inom exempelvis ämnet

obstetrik och gynekologi finnes till och med särskilda tjänster med vilkas

arbetsuppgifter följer beaktandet av de psykosomatiska aspekterna. Önskvärt

vore, att just för lärarpersonalen i de särskilda kliniska ämnena lämpliga

efterutbildningskurser eller seminarier anordnades för att ytterligare

förse denna viktiga lärarkategori med bättre förutsättningar att i sin undervisning

tillvarataga de psykosomatiska synpunkterna. Därest erforderliga

medel ställas till förfogande, är lärarkollegiet för sin del villigt att

igångsätta dylik vidareutbildningsverksamhet vad angår karolinska institutets

verksamhetsområde.

Lurarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå har anfört huvudsakligen

följande.

Lärarkollegiet delar helt motionärernas åsikt, att den psykosomatiska

medicinen ej är någon ny specialitet utan det teoretiska och praktiska

uttrycket för en helhetssyn på människan, som är tillämplig inom medicinens

olika specialiteter. Det torde råda enighet om att läkaren i sitt praktiska

handlande har större möjlighet att ge sina patienter en framgångsrik

behandling, om han uppmärksammar psykiska faktorer lika väl som

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1963 31

somatiska. Ett sådant sätt att närma sig den sjuka människan har kännetecknat

god läkarverksamhet i alla tider. Kontroversiella åsikter föreligger

däremot i frågan om man generellt kan hävda att psykiska faktorer

äro av väsentlig betydelse för uppkomsten och utvecklingen av de speciella

somatiska sjukdomar, som brukar betecknas psykosomatiska (t. ex.

ulcus och ulcerös colit). Man rör sig här med komplicerade skeenden, som

endast en intensifierad forskning i någon mån kan belysa.

För att man även här i landet skall kunna bidraga till ökad kunskap

rörande psykosomatiska problem, vill lärarkollegiet bl. a. tillstyrka att stipendier

inrättas för att läkare skall kunna inhämta erfarenheter från utländska

psykosomatiska centra. Vad gäller ett önskat ökat utrymme för

psykosomatiska och psykoterapeutiska aspekter i utbildningen av läkare

vill kollegiet påpeka att sådana aspekter numera, sedan psykiatriundervisningen

i 1958 års studieplan fått ett ökat omfång, kan tillgodoses bättre

än tidigare. Psykosomatiska aspekter behandlas dessutom på ett osökt sätt

och med fördel i anslutning till undervisningen i de flesta andra kliniska

discipliner. För den intresserade kliniske läraren finns, inom ramen för

gällande studieplan, möjlighet att belysa psykosomatiska aspekter, eventuellt

genom samundervisning. Rörande efterutbildningen av läkare vill kollegiet

slutligen understryka önskvärdheten av att psykosomatiska problemställningar

här tas upp till behandling.

Kanslersämbetet för rikets universitet har anfört huvudsakligen följande.

Den psykosomatiska medicinen är som motionärerna uttalat och vilket

understrykes i de till kanslersämbetet inkomna yttrandena ej någon ny

specialitet utan det teoretiska och praktiska uttrycket för en helhetssyn

på människan, som är tillämplig inom medicinens olika specialiteter. Det

torde, såsom lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå anför, råda

enighet om att läkaren i sitt praktiska handlande har större möjlighet att

ge sina patienter en framgångsrik behandling, om han uppmärksammar

psykiska faktorer likaväl som somatiska. Ett sådant sätt att närma sig den

sjuka människan har kännetecknat god läkarverksamhet i alla tider. Kontroversiella

åsikter föreligger däremot, såsom nyssnämnda lärarkollegium

vidare uttalar, beträffande frågan om man generellt kan hävda att psykiska

faktorer är av väsentlig betydelse för uppkomsten och utvecklingen

av de speciella somatiska sjukdomar, som brukar betecknas psykosomatiska

(t. ex. ulcus och ulcerös colit). Man rör sig här med komplicerade

skeenden, som endast en intensifierad forskning i någon mån kan belysa.

Motionärernas uppfattning, att läget i Sverige beträffande förståelsen för

psykosomatiska samband skulle vara särskilt ogynnsamt i jämförelse med

förhållandena i vissa andra länder, torde, anför medicinska fakulteten i

Uppsala, vara löst grundad. I själva verket torde Sverige med sina över

hela landet utspridda psykiatriska kliniker i detta avseende hålla eu bättre

position genomsnittligen än l. ex. Förenta Staterna.

Motionerna har möjligen underskattat det utrymme, som redan nu ges

åt psykosomatiska och psykoterapeutiska synpunkter i utbildningen av blivande

läkare. Dylika synpunkter ges regelbundet i den ordinarie undervisningen,

både av lärarna i de särskilda läroämnena och i samundervisningens

form. Önskvärt synes emellertid vara att dessa synpunkter ytterligare

belyses genom samundervisning. Detta förutsätter emellertid, att särskilt

lärarkrafterna på det psykiatriska området förstärkes.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1963

Vistelse i studiesyfte vid utländska kliniker och institutioner, där forskning

av betydelse för den psykosomatiska medicinen bedrives, kan givetvis

vara betydelsefull. Det är därför önskvärt, att dylika studier underlättas

genom statsstipendier. Dylika stipendier bör dock inte förbehållas »yngre

läkare». Till verklig nytta torde nämligen, såsom medicinska fakulteten i

Göteborg framhåller, dylika studieresor endast bli, om stipendiaterna redan

förvärvat en grundlig psykiatrisk skolning på vetenskapligt arbetande

kliniker, så att de har den i detta sammanhang ytterst nödvändiga förmågan

att kritiskt och självständigt sovra intrycken och att göra åtskillnad

mellan teorier och fakta.

Utskottet. Universitetskanslersämbetet bar framhållit, att motionärerna

möjligen underskattat det utrymme, som redan nu ges åt psykosomatiska

och psykoterapeutiska synpunkter i utbildningen av blivande läkare, och

påpekat, att dylika synpunkter regelbundet kommer till uttryck i den ordinarie

undervisningen både av lärarna i de särskilda läroämnena och i

samundervisningens form. Utskottet vill för sin del understryka vikten av

att vid samundervisningen de psykosomatiska och psykoterapeutiska faktorerna

i största möjliga utsträckning beaktas. Dessa och därmed sammanhängande

problem torde också såsom av remissvaren framgår vara aktuella

för målsmännen för den medicinska undervisningen.

Inrättandet av statsstipendier för vistelse vid utländska kliniker och

institutioner, där kvalificerad forskning inom den psykosomatiska medicinen

bedrives, synes enligt utskottets mening kunna vara av särskilt värde.

Dylika stipendier synes dock på i flera av remissvaren anförd motivering

enligt utskottets mening icke lämpligen böra förbehållas »yngre läkare».

Frågan om inrättandet av stipendier i angivet syfte torde emellertid

på förslag av vederbörande myndigheter böra bli föremål för prövning

i ett vidare sammanhang.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med hänvisning till vad

de hörda universitetsmyndigheterna i detta ärende framhållit har utskottet

icke funnit sig böra biträda de ovan angivna, i motionerna I: 489 och

II: 607 gjorda yrkandena.

Utskottet hemställer förty,

att motionerna 1:489 och 11:007, såvitt nu är i fråga,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 november 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 169.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631296

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.