Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av bestämmelserna om pensionsålder för statlig befattningshavare.

1963-11-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1963:182, Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av bestämmelserna om pensionsålder för statlig befattningshavare.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1963

7

Nr 182

. i

Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av bestämmelserna

om pensionsålder för statlig befattningshavare.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Ståhl väckt motion (II: 296) har yrkats,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en allsidig

översyn, modernisering och normalisering av gällande pensionsåldrar

för befattningshavare inom den statliga verksamhetens olika grenar.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkande får utskottet hänvisa

till motionen.

Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av statens pensionsanstalt, försvarets civilförvaltning

och järnvägsstyrelsen, varjämte Statstjänstemännens riksförbund,

Tjänstemännens centralorganisations statst jänstemannasektion,

Sveriges akademikers centralorganisation och Statstjänarkartellen begagnat

sig av erhållet tillfälle att yttra sig över motionen.

Statens pensionsanstalt anför i huvudsak följande.

Den väckta frågan utgör ett betydelsefullt och omfattande problem. Även

om tillgång och efterfrågan på arbetskraft från tid till annan varierar inom

olika yrken och verksamhetsgrenar, ökar vikten av att nå fram till en ur

skilda synpunkter lämplig lösning av pensionsåldersfrågan efter hand som

förskjutningen i befolkningens åldersfördelning mot högre åldrar blir allt

mera kännbar. Vad beträffar avgångsåldrarna inom den statliga sektorn torde

kunna konstateras, att dessa i många fall är lägre — i vissa fall avsevärt

lägre — än för anställningar inom icke-statlig verksamhet utan att detta

genomgående kan anses vara betingat av olikheter i de krav, som ställes på

anställningshavarna.

Vid bedömandet av frågan om den lämpligaste vägen att anpassa pensionsåldern

efter de ändrade förhållandena bör emellertid beaktas, att det

efter hand som frågor rörande anställningsförmånerna för de statsanställda

kommit att lösas förhandlingsmässigt framstår som naturligt, att spörsmålet

om avgångsåldern sammankopplas med statens och personalorganisationernas

löne- och pensionsförhandlingar. Enligt pensionsanstaltens mening

bör pensionsåldersfrågorna givas ett ökat utrymme vid dessa förhandlingar.

Ämbetsverket håller för troligt, alt motionens syfte på angivet sätt efter

hand skulle komma att tillgodoses och finner sig med denna utgångspunkt

icke böra förorda, att den i motionen åsyftade utredningen nu igångsättes.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1963

Försvarets civilförvaltning anför i huvudsak följande.

Enligt gällande bestämmelser rörande pensioneringstidpunkt för militär

och civilmilitär personal på aktiv stat är denna tidpunkt fixerad till visst

levnadsår och icke — som beträffande den civila personalen — till viss period.

Frågan om ändrade bestämmelser rörande avgångsålder för militär

och civilmilitär personal har vid flera tillfällen varit föremål för prövning.

Sålunda föreslog 1944 års militära pensionsutredning ett system med pensioneringsperioder

för dessa personalkategorier, därvid för beställningshavare

på vilka ställas de största kraven i avseende på fysisk spänst och rörlighet

föreslogs en avgångsperiod omfattande levnadsåldern 50—55 år (kompaniofficer

och underofficer i flygtjänst 45—50 år).

1948 års pensionsålderskommitté framlade 26 januari 1952 ett betänkande

med utredning och förslag rörande avgångsåldern för militära och civilmilitära

beställningshavare. I betänkandet förordade även kommittén att

system med pensioneringsperioder skulle tillämpas på beställningshavare

vid försvaret. Även pensionsålderskommittén föreslog en avgångsperiod omfattande

levnadsåldern 50—55 år för beställningshavare på vilka ställas de

största kraven på fysisk spänst och rörlighet, dock att beträffande kompaniofficer

och underofficer i flygtjänst föreslogs en avgångsperiod omfattande

levnadsåldern 45—50 år.

f utlåtande 10 juni 1952 över betänkandet anförde civilförvaltningen bl. a.

att de skäl som legat till grund för införandet av rörliga pensionsåldrar för

civila befattningshavare talade för att motsvarande system tillämpades även

för militär och civilmilitär personal, icke minst i betraktande av de låga

pensionsåldrar, varom här i regel vore fråga. Civilförvaltningen framhöll

även att den militära och civilmilitära personalen i icke ringa utsträckning

var sysselsatt med rent administrativa arbetsuppgifter i nära anslutning till

sådana som fullgjordes av civil personal. Spörsmålet om pensioneringsperiodernas

utformning och de särskilda beställningarnas inplacering i dessa vore

en avvägningsfråga, avhängig av skilda faktorer, vilka civilförvaltningen

icke ansåge sig kunna bedöma.

Kommittéförslaget har icke föranlett någon Kungl. Maj :ts proposition till

riksdagen.

Vad gäller bedömningen av de faktorer som påverka frågan om lämpligaste

pensioneringsålder för militär och civilmilitär personal anser sig civilförvaltningen

på samma skäl som ovan anförts beträffande motsvarande

fråga rörande placering i pensioneringsperiod sakna förutsättningar för ett

ståndpunktstagande.

Civilförvaltningen vidhåller sin i tidigare sammanhang framförda principiella

uppfattning, att skäl alltjämt tala för att rörliga pensionsåldrar införas

även beträffande militär och civilmilitär personal. En dylik omläggning

av systemet från pensionsålder till pensioneringsperiod och därmed följande

höjning av gällande pensioneringsåldrar — som synes vara såväl en organisatorisk

fråga som en förhandlingsfråga — torde dock böra föregås av

noggranna detalj överväganden. Vid den bedömning av frågor rörande inplacering

i pensioneringsperiod, som därvid erfordras, synes bl. a. böra noga

beaktas rådande möjligheter till omplacering vid viss levnadsålder av personal

från i fysiskt hänseende mera krävande tjänstgöring till i dylikt avseende

mindre ansträngande arbetsuppgifter (till exempel från trupptjänstgöring

till tjänstgöring vid stab).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1963 9

Järnvägsstyrelsen anför i huvudsak följande.

Vid statens järnvägar är de olika tjänsterna inplacerade i tre pensioneringsperioder

omfattande följande gränser enligt SPR:

Pensioneringsperiod I 60—63 år

» '' II 63—65 »

» III 65—66 »

Tjänsterna har hänförts till resp. pensioneringsperioder med hänsyn taxen

till de tidsrymder i fråga om levnadsålder, inom vilka arbetsförmågan

allmänt sett kan antagas ha nedgått på elt för den aktuella tjänstgöringen

menligt sätt. Vid statens järnvägar måste kravet på fullgod arbetsförmåga

speciellt beaktas med hänsyn till det ansvar för trafiksäkerheten, som åvilar

befattningshavarna i allmänhet. Vid inplaceringen av tjänster i lägre pensionsperioder

än i III:e har följande faktorer varit normgivande för berörda

tjänster:

arbetets art

arbetsplatsens beskaffenhet och

tjänstgöringstidens förläggning.

Flertalet anställda vid statens järnvägar har sådan tjänst, som direkt berör

trafiksäkerheten. Dessa tjänstehavare har i regel skiftarbete eller oregelbunden

arbetstid, får arbeta utomhus under svåra väderleksförhållanden,

måste vara uppmärksamma, då arbetet innebär riskmoment för dem själva,

deras arbetskamrater, passagerare och gods samt har ett arbete, som är förenat

med mycket gående och stående. De har därför inplacerats i pensioneringsperiod

I (60—63 år). Dit hör också vissa andra tjänster med skiftarbete

och fysiskt påfrestande arbete, godsmagasins-, stall- eller underhållstjänst

(på fordon, bana etc).

Den övriga personalen, som huvudsakligen har arbetsledning och/eller

inomhusarbete samt i allmänhet icke skiftarbete och ej heller sådan tjänst,

som direkt berör trafiksäkerheten, är inplacerad i pensioneringsperioderna

II (63—65 år) och III (65—66 år). Inom period II finns bl. a. förmans- och

mästartjänster samt kontorspersonal. Till pensioneringsperiod III hör bl. a.

befäls- och ingenjörskarriärerna.

Införande av pensioneringsperioder i stället för tidigare fixa pensionsåldrar

har medfört att tjänstehavarna i viss man kunnat anpassa sin pensionsavgång

efter individuella förutsättningar. Enär den nedre pensionsgränsen

sammanfaller med tidigare gällande fix pensionsålder föreligger genomsnittligt

sett även en höjning av pensionsåldern. Möjligheterna »att gå

över» har hittills dock begagnats i mindre utsträckning. I förhållande till antalet

tjänster inom de olika perioderna utnyttjas de mest av personal hänförd

till period III.

De för statens järnvägar gällande pensioneringsperioderna och den tastställda

inplaceringen av tjänsterna i dessa anses vara väl avvägda och anpassade

med hänsyn till det ansvarsfulla arbete, som utföres. Bestämmelserna

är relativt nyligen översedda. En sådan allsidig översyn, som föreslås

i motionen, kan därför inte biträdas av järnvägsstyrelsen.

De hörda tjänstemannaorganisationerna avstyrker motionen under hänvisning

till att de väckta frågorna tillhör dem, om vilka förhandlingar förs

mellan civildepartementet och statstjänstemännens huvudorganisationer.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1963

Statstjänstemännens riksförbund uttalar i sammanhanget, att starka skäl

talar-för att därtill villiga statliga pensionärer bereds större möjligheter än

f. n. till fortsatt anställning hos staten och att bättre anställningsvillkor erbjuds

dem; detta gäller speciellt i fråga om statsanställda med låga pensionsåldrar.

Utskottet. Den av motionären behandlade frågan om avvägningen av pensionsåldrarna

för statens anställda är ur såväl statens som den enskildes

synpunkt av betydande räckvidd. I jämförelse med de avgångsåldrar som

tillämpas inom icke-statliga verksamhetsområden framstår pensionsåldrarna

för de statliga befattningshavarna i vissa fall som låga. Detta förhållande

liksom även den successiva förskjutningen i riktning mot allt högre

levnadsåldrar utgör faktorer som inverkar på frågan om åstadkommande

av en ur olika synpunkter lämplig avvägning av pensionsåldrarna. Den

väckta frågan är därför i och för sig värd beaktande. När det gäller att avväga

pensionsåldrarna måste emellertid ihågkommas, att spörsmålet om

avgångsåldern utgör ett led i bestämmandet av de samlade förmånerna.

Sasom såväl statens pensionsanstalt som de hörda personalorganisationerna

anfört är den väckta frågan närmast en förhandlingsfråga. Utskottet

som inte finner tillräckliga skäl tillstyrka att den i motionen åsyftade

utredningen igångsätts — vill för egen del under hänvisning till det förut

anförda uttala, att det framstår som naturligt att pensionsåldersfrågorna

ges ett ökat utrymme vid kommande förhandlingar. Utskottet föreslår att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet sålunda

anfört.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionen II: 296, i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 19 november 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 183.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:371 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om översyn av bestämmelserna om pensionsålder för statlig befattningshavare. a1 i texten