Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en höjning av pensionsåldern för fast anställd, aktiv militärpersonal, m. m.

1963-11-19 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1963:183, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en höjning av pensionsåldern för fast anställd, aktiv militärpersonal, m. m.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1963

11

Nr 183

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en höjning av

pensionsåldern för fast anställd, aktiv militärpersonal,

m. m.

(5:e avd.)

1 två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Torsten Andersson (I: 85) och den andra inom andra kammaren av

herr Börjesson i Falköping m. fl. (II: : 100), har hemställts, att riksdagen

måtte hemställa hos Kungl. Maj:t om snar omprövning av pensioneringsbestämmelserna

för fast anställd, aktiv militärpersonal samt om övervägande

av möjligheterna att inom den militära stabs- och förvaltningsorganisationen

ersätta civila tjänstemän med yrkesutbildad militärpersonal, som

ej vunnit högre befordran, ev. efter viss omskolning av militärper sonalen.

i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag tår utskottet hänvisa

till motionen II: 100.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av statens pensionsanstalt, försvarets

civilförvaltning och överbefälhavaren, varjämte Statstjänstemännens riksförbund

och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion

begagnat sig av erhållet tillfälle att yttra sig över motionerna.

Statens pensionsanstalt har anfört följande.

Den av motionärerna önskade höjningen av pensionsåldern för fast anställd,

aktiv militär personal synes främst syfta till en minskning av de

personella försvarskostnaderna genom en omflyttning av aktivpersonalen

vid viss ålder från truppförbandsfunktioner till civila tjänster inom försvaret.

Statens pensionsanstalt vill understryka vikten av att man vid de fortsatta

omdaningarna inom försvaret skänker all möjlig uppmärksamhet åt

pensionsåldersfrågorna. Huruvida eu omdisponering av i motionerna antytt

slag är möjlig och lämplig att genomföra, undandrager sig pensionsanstaltens

bedömande. Ämbetsverket föreställer sig emellertid, att det ur

försvarssynpunkt måste vara angeläget att inom aktivstaten utbildad personal

icke i för stor utsträckning bindes av arbetsuppgifter av sådan art,

att de bör fullgöras av samma personal även under mobilisering eller eljest

skärpta förhållanden. I nuvarande läge, sedan beslut nyligen fattats om

vår försvarsorganisations storlek och utformning, torde, såvitt pensions
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1963

anstalten kan tinna, närmast inställa sig frågan om det skulle vara möjligt

att i fredstid inom andra områden av statsförvaltningen än försvaret

tillgodogöra sig den militärpersonals arbetskapacitet, som "ansetts böra tillföras

mobiliseringsreserven. Detta torde redan för närvarande ske i icke

obetydlig utsträckning, därvid övergången till civil statsanställning bygger

på frivillighet. En dylik övergång torde kunna väntas ske i ökad utsträckning,

om den underlättades genom speciella därför lämpade åtgärder av

olika slag. Vad motionärerna synas avse är emellertid en mera organiserad

överföring från trupptjänst till annan statlig tjänstgöring. Huruvida

lör utsättningar föreligger för en dylik anordning måste anses vara tveksamt.

Pensionsanstalten får erinra om att förslag i sådan riktning framställts

av 1948 års pensionsålderskommitté i dess år 1952 avlämnade betänkande

men vid remissbehandlingen mött gensagor av olika slag och ej

ansetts böra föranleda någon åtgärd.

I övrigt får ämbetsverket hänvisa till sitt utlåtande till statsutskottet

denna dag över motionen 11:296 till årets riksdag angående översyn av

bestämmelserna om pensionsålder för statlig befattningshavare. De synpunkter

ämbetsverket därvid anfört äga i allt väsentligt giltighet även å de

pensionsfrågor, som omhandlas i de föreliggande motionerna.

Med hänsyn till det anförda och då anledning finnes förutsätta, att Kungl.

Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på de i motionerna berörda frågorna,

får pensionsanstalten som sin mening uttala, att förevarande motioner icke

bär föranleda någon riksdagens åtgärd.

Försvarets civilförvaltning har anfört i huvudsak följande.

Enligt gällande bestämmelser rörande pensioneringstidpunkt för militär

och civilmilitär personal, är denna tidpunkt vad gäller personal på aktiv

stat tixerad till visst levnadsår och icke — som beträffande den civila personalen

— till viss period. Frågan om ändrade bestämmelser rörande avgångsålder

för militär och civilmilitär personal har vid flera tillfällen varit

töremål för prövning. Sålunda föreslog 1944 års militära pensionsutredning

ett system med pensioneringsperioder för dessa personalkategorier, därvid

tör beställningshavare på vilka ställas de största kraven i avseende på fysisk

spänst och rörlighet föreslogs en avgångsperiod omfattande levnadsåldern

50—55 år (kompaniofficer och underofficer i flygtjänst 45— 50 år).

1948 års pensionsålderskommitté framlade 26 januari 1952 ett betänkande

med utredning och förslag rörande avgångsåldern för militära och civilmilitära

beställningshavare. I betänkandet förordade även kommittén att system

med pensioneringsperioder skulle tillämpas på beställningshavare vid

försvaret. Även pensionsålderskommittén föreslog en avgångsperiod omfattande

levnadsåldern 50—55 år för beställningshavare på vilka ställas de

största kraven på fysisk spänst och rörlighet, dock att beträffande kompaniofficer

och underofficer i flygtjänst föreslogs en avgångsperiod omfattande

levnadsåldern 45—50 år.

I utlåtande 10 juni 1952 över betänkandet anförde civilförvaltningen bl. a.

att de skäl som legat till grund för införandet av rörliga pensionsåldrar för

civila befattningshavare talade för att motsvarande system tillämpades även

tör militär och civilmilitär personal, icke minst i betraktande av de låga

pensionsåldrar, varom här i regel vore fråga. Civilförvaltningen framhöll

även alt den militära och civilmilitära personalen i icke ringa utsträckning

var sysselsatt med rent administrativa arbetsuppgifter i nära anslutning

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1963

13

till sädana som fullgjordes av civil personal. Spörsmålet om pensioneringsperiodernas

utformning och de särskilda beställningarnas inplacering i dessa

vore en avvägningsfråga, avhängig av skilda faktorer, vilka civilförvaltningen

icke ansåge sig kunna bedöma.

Kommittéförslaget har icke föranlett någon Kungl. Maj:ts proposition

till riksdagen.

Riksdagens revisorer ha under § 34 i sin 15 december 1954 dagtecknade

berättelse jiehandlat tillämpningen av gällande pensionsålderssystem och

därvid (s. 297 f) framhållit de låga pensionsåldrarna för militär och civilmilitär

personal. Enligt revisorerna vore det av både demografiska och statsfinansiella

skäl önskvärt att ökade förutsättningar skapades för utnyttjande

i statstjänst av den arbetskraft, som representerades av från aktiv

stat avgående militära beställningshavare. Revisorerna uttalade, att de funno

det i hög grad motiverat, att den militära personalens pensionsåldersfråga

snarast prövades. Till övervägande borde även upptagas sådana organisatoriska

och författningsmässiga åtgärder, som kunde göra det möjligt

att i statstjänst, intill den ålder som eljest utgjorde den normala pensionsåldern,

tillvarataga den arbetskraft, som utgjordes av från aktiv stat

avgående personal.

Enligt civilförvaltningens uppfattning påverka skilda faktorer bedömningen

av frågan om lämpligaste pensioneringsålder för militär och civilmilitär

personal. För att kunna åstadkomma en riktig bedömning i nämnda hänseenden

erfordras ingående kännedom om de olika förhallanden som härvidlag

äro av betydelse. Då civilförvaltningen icke anser sig besitta erforderliga insikter

i detalj beträffande nämnda faktorer — till exempel beträffande de

med varje befattning förenade arbetsuppgifterna i såväl freds- som krigsorganisationen

— undandrager sig förevarande fråga ämbetsverkets bedömning.

Civilförvaltningen vidhåller sin i tidigare sammanhang framförda principiella

uppfattning, att skäl alltjämt tala för att rörliga pensionsåldrar införas

även beträffande militär och civilmilitär personal. Den personal, som

genom en dylik åtgärd kan bibehållas i tjänstgöring ytterligare ett antal

ar, skulle kunna utnyttjas antingen i sin innehavande beställning eller i beställning,

som inrättats i utbyte mot viss för pensionerad personal avsedd

arvodesbefattning, eller i beställning, som ersätter för civil personal avsedd

befattning. En dylik omläggning av systemet från pensionsålder till pensioueringsperiod

och därmed följande höjning av gällande pensioneringsaldi ai

som synes vara såväl en organisatorisk fråga som en förhandlingsfråga

torde böra föregås av noggranna detaljöverväganden. \ id den bedömning a\

frågor rörande inplacering i pensioneringsperiod, som därvid erfordras, synes

1)1. a. beträffande personal, som avses skola utnyttjas för arbetsuppgiften, \ilka

nu ankomma på beställningshavare på aktiv stat, höra beaktas möjligheterna

till omplacering vid viss levnadsålder från i tysiskt hänseende mera

krävande tjänstgöring till i dylikt avseende mindre ansträngande arbetsuppgifter

(till exempel från trupptjänstgöring till tjänstgöring vid stab). 1

vilken omfattning sådana möjligheter föreligga torde närmast vara eu militär

bedömningsfråga.

En höjning av pensionsåldern för kapten skulle innebära, att ett ytterligare

antal befattningar, som avsetts för pensionsavgångna kaptener men

som f. n. bestridas av annan personal, skulle kunna besättas med 50 år gamla

kaptener, under förutsättning atl hela antalet friställda arvodesbefattningar

ulbytcs mot motsvarande antal beställningar lör personal på aktiv stal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I t Statsutskottets utlåtande nr 183 är 1963

På samma sätt som beträffande pensionsavgångna officerare utnyttjas

enligt gällande organisation pensionsavgångna underofficerare i för pensionerad

personal avsedda arvodesbefattningar.

Huruvida eller i vilken omfattning i motionen avsedd p*ersonal kan placeras

i civila befattningar inom krigsmakten, torde huvudsakligen bero pa

de kompetenskrav, som måste uppfyllas. Även om några krav på formell

kompetens icke finnas uppställda beträffande huvuddelen av de befattningar

som f. n. äro avsedda för civil personal, torde i vart faJl vissa befattningar

kräva särskild, kvalificerad utbildning, till exempel civilingenjörs-

eller juristutbildning, som normalt icke innehas av militär personal.

I andra fall åter torde militär personal kunna sättas i stället för civil personal.

Särskilt torde detta gälla underofficerare samt civilmilitär personal

med motsvarande tjänsteklass.

Som ovan ant örts förutsätter en höjning av pensioneringsåldern för här

avsedd personal noggranna överväganden och bedömningar. Innan så skett,

saknas underlag för en beräkning av storleken av de besparingar för statsverket,

som en dylik höjning av pensioneringsåldern skulle kunna medföra.

Det må i detta sammanhang erinras, att en översyn av personalbehovet

inom krigsmaktens stabs- och förvaltningsorganisation med inriktning bl. a.

på fördelningen på militär, civilmilitär och civil personal sker genom försorg

av statskontoret och förvaltningssakkunniga. Det synes civilförvaltningen

likväl icke uteslutet, att en särskild undersökning härutinnan

med utgångspunkt i frågeställningen om höjd pensioneringsålder skulle

kunna medföra vissa ytterligare omfördelningar. Att märka är därvid, atl

kostnaderna för pensioner till ifrågavarande personal bestridas från anslag

under tolfte huvudtiteln och att eventuellt inbesparade kostnader för pensioner

därför icke skulle innebära någon besparing under fjärde huvudtiteln.

I motionerna anges, att besparingarna för statsverket skulle kunna ap

proximativt beräknas till 50—100 miljoner kr. på längre sikt. Vid dessa

beräkningar synes man bl. a. ha utgått från det antagandet att cirka 300

kaptener årligen skulle avgå med pension vid fyllda 50 år. Enligt civilförvaltningens

beräkningar torde det angivna antalet vara alltför högt. Snarare

synes antalet pensionsavgångna kaptener — med hänsyn till rådande

åldersfördelning inom berörda personalkategori — uppgå till 80_90. År

1962 torde sammanlagt cirka 80 kaptener på aktiv stat ha avgått med pension

vid 50 års ålder.

Överbefälhavaren har anfört i huvudsak följande.

Statsmakternas principbeslut rörande arméns befälssystem måste anses

innefatta den av motionärerna förordade översynen av pensionsåldern för

befälet. En översyn av befälssystemet inom övriga försvarsgrenar avses enligt

departementschefens uttalande i 1963 års statsverksproposition påbörjas

under 1963. Härvid måste också pensioneringsreglerna bedömas.

De civila befattningarna inom försvarets organisation kan hänföras till

vitt skilda kompetensområden. De befälskategorier motionärerna åsyftar,

har vid pensioneringen uppnått lönegrader, vilkas civila motsvarighet inom

staber och förvaltningar i övervägande antalet fall förutsätter akademisk

examen, teknisk, merkantil eller annan civil specialutbildning på gymnasieeller

högre nivå. De befälskategorier, som pensioneras vid 50 års ålder har

som regel erhållit annan typ av specialutbildning än de civila befattningshavarna

deras kunskapsinriktning skiljer sig därför från berörda civila

kategorier. Om antalet civila tjänstemän skall kunna reduceras i den omfattning

motionärerna antagit, måste följaktligen ifrågavarande militära ka
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 ar 11)63

15

tegorier i 50-årsålderu omskolas mot annan kompetensinriktning. Nyttjandetiden

efter omskolningen blir kort. Omskolningskostnaderna kommer därför

att ta i anspråk en oskäligt stor andel av de totala kostnaderna för personalen.

Från statsnyttans synpunkt är detta icke fördelaktigt. Vidare bör

beaktas att rekryteringsunderlaget bland yrkesbefäl i 50-årsåldern genom

tidigare urvalsbefordran har reducerats med den från allmän kvalitetssynpunkt

bästa andelen. Av anförda skäl kan den av motionärerna skisserade

generella formen att rekrytera civila tjänster inom staber och förvaltningar

icke anses lämplig. Nuvarande system där den enskilde måste styrka sin

kompetens för viss civil befattning, oberoende av om denna kompetens tidigare

förvärvats i militär eller civil tjänst, tillgodoser bättre både organisationens

krav och den enskildes rätt att själv välja anställning. Från såväl

statsnyttans som från personalens synpunkt är det angeläget att den enskilde

bereds nöjaktiga möjligheter till vidareutbildning för att höja sin kompetens.

Detta förhållande, som är tilläinpbart på alla personalkategorier och

åldersgrupper inom försvaret, faller emellertid vid sidan om de problemställningar

motionärerna skisserat.

Under den gångna 10-årsperioden har organisationen omprövats vid praktiskt

taget samtliga centrala och regionala stabs- och förvaltningsorgan. Organisationen

har kontinuerligt översetts av särskilt tillkallad civil expertis

t. ex. förvaltningssakkunniga, personalkårutredningen, försvarsledningsutredningen

m. fl. Vid övriga stabs- och förvaltningsorgan bedrivs motsvarande

översyn i statskontorets regi. Vid den ständigt pågående revideringen av

försvarets stabs- och förvaltningsorganisation granskas varje enskild befattning,

fixeras kompetenskraven och bedöms pensioneringsåldern. Med ledning

av granskningen klassas olika befattningar som militära, civilmilitära

eller civila. De befattningar, som lämpar sig företrädesvis för pensionsavgången

militär personal, hänföres regelmässigt till gruppen arvodesbefattningar.

Den kontinuerliga översynen av försvarets stabs- och förvaltningsorgan

har bl. a. medfört, att statsmakterna i praktiken kan anses förfoga över

erforderligt underlag för bedömning av möjligheterna att ersätta civil personal

med sådan pensionsavgången militär personal, som motionärerna åsyftar.

Ytterligare utredningsarbete utöver det inom stabs- och förvaltningsorganisationen

ständigt pågående, bör därför icke initieras.

Frågan om den militära personalens pensionsålder kan icke behandlas separat

utan måste sammankopplas med en översyn av befälssystemet i dess

helhet. För arméns del slutfördes översynen 1960 efter ca 12 års utredningsarbete.

Arméns befälsordning, som fastställdes i princip av 1960 års riksdag,

är f. n. under genomförande. Översynen av befälsordningen vid övriga försvarsgrenar

avses påbörjas under 1963. Granskning av pensioneringsreglerna

blir ett led i detta arbete.

Genom den kontinuerligt bedrivna revideringen av försvarets stabs- och

förvaltningsorgan beaktas möjligheterna att utnyttja pensionsavgången militär

personal i administrativa befattningar. Ytterligare utredningsarbete bör

icke initieras.

De genom motionerna nr 1: 85 och II: 100 väckta förslagen synes med anledning

av det anförda icke böra föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens

sida.

Statstjunstemunnens riksförbund har anfört följande.

SR biträder motionärernas uppfattning att en mångårig militär yrkesverksamhet

måste vara eu mycket starkt vägande merit då det gäller alt tillträ
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1963

da ledande civila befattningar inom de militära staberna och förvaltningarna.

Detta har, enligt vad som är SR bekant, av Svenska Officersförbnndet

framförts till försvarsdepartementet i flera aktuella tjänstetillsättningsfall

under de senaste åren. Försvarsdepartementet har emellertid efter allt att

döma en annan inställning till denna fråga. SR förutsätter att, om t. ex. kaptener

vid 50 års ålder skulle kunna överföras till civila befattningar vid militära

staber och förvaltningar, detta icke skall ske tvångsvis. En sådan lösning

skulle innebära att många mot sin vilja vid 50 års ålder tvingas flytta

till annan ort, med alla bekymmer av olika slag som detta kan komma att

medföra. Många skulle också tvingas in på verksamhetsområden som inte

passar dem och där de absolut inte trivs. För övrigt torde inte antalet kvalificerade

civila befattningar inom försvaret räcka till för de pensionerade

kaptener, som på sikt måste »tas om hand» i civila befattningar inom försvaret.

Vissa sakuppgifter i motionerna är inte helt korrekta. Det uppges bl. a.

att ca 300 kaptener per år för närvarande avgår med pension. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens

utredning »Rekryteringen till officerskarriärerna under

1960-talet» (Arbetsmarknadsinformation. Serie S nr 8/1959. Lan II A) är

totala antalet pensionsavgångar av officerare på aktiv stat (s. 7, tabell 2 i

1963 — 93 st., 1964— 111 st., 1965 — 137 st., 1966 — 143 st., 1967 — 170 st.,

1968 — 203 st., 1969 — 174 st., 1970 — 200 st. I dessa siffror ingår även

kaptener med 55 års pensionsålder samt högre officerare. Motionernas siffra

300 pensionerade 50-årskaptener är sålunda överdriven. Det riktiga värdet

torde ligga något över 100 per år i medeltal fram till 1970. Med" anledning

härav är också den teoretiska besparing, som motionärerna räknat

fram starkt överdriven. Möjligheterna till besparing torde i praktiken bli

ännu mindre eftersom, som ovan nämnts, den militära organisationen

inte har möjlighet att ta hand om alla pensionsavgångna kaptener i tillräckligt

kvalificerade befattningar (antalet lämpliga befattningar räcker

inte till).

Med anledning av det ovan anförda föreslår SR, att i motionerna föreslagen

omprövning av pensionsåldrarna för fast anställd, aktiv militärpersonal

inte kommer till stånd, att däremot pensionsavgången aktiv militär personal

ges ökade chanser att efter ansökan erhålla ledigblivna civila befattningar

vid militära staber och förvaltningar — varigenom motionernas syfte torde

kunna i viss utsträckning ernås samt att i delta sammanhang aktuella civila

befattningar ges en sådan löneställning, alt de locka pensionsavgångna officerare

som sökande.

Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion erinrar

om de organisationsundersökningar, som skett under senare år i fråga om

flertalet av de centrala ämbetsverken inom försvaret, varvid en avvägning i

förekommande fall skett mellan olika personalkategorier vid resp. verk. Under

åberopande härav och av att rörande pensionsålder för olika tjänstemän

numera förs förhandlingar mellan civildepartementet och personalorganisationerna

avstyrks motionerna.

Utskottet. I de föreliggande motionerna framkastas tanken på att bereda

de officerare och underofficerare, som nu pensioneras vid 50 års ålder,

möjlighet att, eventuellt efter viss omskolning, omplaceras från funktio
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1963

17

ner vid truppförbanden till civila tjänster vid staber och förvaltningar

inom försvaret och att kvarstå i sådana tjänster intill en levnadsålder motsvarande

den för civila tjänstemän gällande avgångsåldern. Behovet av

civil personal vid försvaret skulle enligt motionärerna därigenom minska

och avsevärda besparingar vinnas.

I vad mån utrymme finns för ett dylikt tillvaratagande av den arbetskraft

som representeras av den från aktiv tjänst avgångna militära personalen

synes utskottet ovisst; härutinnan må hänvisas till innehållet i myndigheternas

yttranden över motionerna. Av yttrandena kan vidare utläsas,

att ett ställningstagande till frågan om en höjning av pensionsåldrarna för

den militära personal som här avses förutsätter ingående överväganden och

bedömanden. Innan så skett, saknas hållpunkter för en beräkning av storleken

av de besparingar den åsyftade omläggningen skulle kunna medföra.

I vart fall torde de besparingsmöjligheter som anges i motionerna vara

betydligt överdrivna.

I sammanhanget må vidare erinras om överbefälhavarens i remissyttrandet

gjorda uttalande, enligt vilket statsmakternas principbeslut rörande

arméns befälssystem måste anses innefatta den av motionärerna förordade

översynen av pensionsåldern för befälet. Vid översyn av befälssystemet

inom övriga försvarsgrenar måste enligt överbefälhavaren även pensioneringsreglerna

bedömas.

Med hänsyn till de senaste årens undersökningar rörande personalbehovet

inom krigsmaktens stabs- och förvaltningsorganisation vill det synas

som om de i motionerna väckta frågorna redan i viss mån uppmärksammats.

Måhända kan dock en speciell undersökning med utgångspunkt i

frågeställningen om höjd pensioneringsålder skänka ytterligare belysning

åt frågan. Det förtjänar i detta sammanhang omnämnas, att försvarets

civilförvaltning för sin del uttalat sig för införandet av rörliga pensionsåldrar

även för militär och civilmilitär personal.

Utskottet vill erinra om att frågan om utredning rörande pensionsåldrarna

för militär och civilmilitär personal var föremål för uttalande av utskottet

i dess utlåtande 1961: 126 i anledning av då väckta motioner i ämnet.

Utskottet framhöll härvid, att det väckta problemet var av tämligen

invecklad beskaffenhet och delvis erbjöd aspekter av organisatorisk natur,

bl. a. sammanhängande med det mest ändamålsenliga utnyttjandet av äldre

personal, som ansågs inte längre böra tas i anspråk för truppljänst. I

sistnämnda hänseende pekade utskottet på eventuella möjligheter att överföra

personal även till andra områden av statsförvaltningen än försvaret.

Vad utskottet hittills anfört har närmast avseende å de väckta frågornas

organisatoriska sida. Sett som en renodlad pensionsfråga innefattar problemet

i sista hand ett förhandlingsämne, som kan tas upp i samband med

överläggningar rörande statstjänstemännens löne- och pensionsvillkor. Att

därvid pensionsåldersfrågorna borde få ökat utrymme har utskottet fram
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1963

hållit i sitt denna dag avgivna utlåtande i anledning av motionen II: 296

om översyn av bestämmelserna om pensionsålder för statliga befattningshavare.

Under hänvisning till vad utskottet anfört i sitt sistberörda utlåtande

hemställer utskottet,

att motionerna I: 85 och II: 100 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 november 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, fröken Andersson,

herrar Einar Persson, Birger Andersson, Ivar Johansson, Bergman,

Axel Johannes Andersson, Fritz Persson, Rikard Svensson, fru Wallentheim,

herrar Per Jacobsson, Edström, Åkerlund och Nils-Eric Gustafsson;

samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson

i Stockholm, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors,

Almgren, fröken Elmén, herrar Andreasson, Mellqvist, fru LewénEliasson,

herrar Svensson i Ljungskile, Gustafsson i Kårby, Nelander och

Palm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.