Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om en av integrationen i Europa betingad översyn av juristutbildningen.

1963-11-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1963:186, Utlåtande i anledning av väckt motion om en av integrationen i Europa betingad översyn av juristutbildningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 186—mi

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1963

1

Nr 186

Utlåtande i anledning av väckt motion om en av integrationen

i Europa betingad översyn av juristutbildningen.

(2:a avd.)

Utskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren av herr

Antonsson m. fl. väckt motion (11:77), i vilken hemställts att riksdagen

mätte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en av integrationen i Europa

betingad skyndsam utredning med översyn av stadgarna tör juristutbildningen

samt om vidtagande av de åtgärder som översynen kan föranleda.

Beträffande motiveringen för det framställda yrkandet torde tå hänvisas

till motionen.

Över motionen har statsutskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande

från kanslern för rikets universitet efter hörande av vederbörande universitetsmyndigheter.

Juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala har anfört bland annat

följande.

Vid fakulteten ha vissa åtgärder vidtagits för att möta de av motionärerna

berörda behoven. Inom ämnet tillämpade studier meddelas numera i

Uppsala viss obligatorisk undervisning om utländsk rätt, de i detta ämne

förekommande uppsatserna få ofta viss komparativ inriktning, och för tentamen

i ämnet kräves studium av något utländskt arbete. Dessutom anordnas

numera varje läsår en mera omfattande frivillig kurs (ca 25 timmar)

i jämförande rättsvetenskap.

Det är emellertid enligt fakultetens mening nödvändigt att lorstarka lärarorganisationen

för att behovet av ökad forskning och undervisning rörande

internationell och främmande rätt m. in. skall kunna tillgodoses på

ett tillfredsställande sätt. Först och främst måste snarast den professur i

internationell rätt uppföras på stat, vilken i princip beslöts redan 1938 och

vilken under en lång följd av år stått främst bland fakultetens nksdagspetita.

Fakulteten vill understryka den utomordentliga vikten av att denna

professur kommer till stånd. Därutöver fordras emellertid åtgäider för att

möjliggöra kontinuerlig forskning i och undervisning om främmande nationell

rätt. Fakulteten har redan före den aktuella remissen beslutit att i

sina petita till nästkommande års riksdag upptaga ett yrkande om principbeslut

rörande inrättande av en professur i jämförande rättsvetenskap

fr. o. m. den 1 juli 1965 och har i sin petitaskrivelse utförligt motiverat

behovet av denna lärostol. ..

I vilken utsträckning en ökad utbildning i internationell och tramniande

rätt kan göras obligatorisk för juris kandidatexamen är en fråga, som

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963.6 samt. Nr 186 lss

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1963

kräver särskilda överväganden. Man får enligt fakultetens mening icke

släppa ur sikte, att en god jurist måste ha en grundlig skolning i en bestämd

rättsordning. De juris studerandes utbildning i svensk gällande rätt kan

därför icke i någon nämnvärd mån minskas på grund av önskemålet om

ökad internationell orientering, och en radikal omstöpning av den nuvarande

juristutbildningen är sålunda icke tillrådlig. Något ökat utrymme

kan dock måhända beredas de båda internationellrättsliga ämnena folkrätt

och internationell privaträtt i juris kandidatexamen, utan att ramen för

den nuvarande utbildingsgången rubbas. För det komparativa studiets del

synes lösningen närmast böra sökas i den riktningen, att inom de särskilda

positivrättsliga ämnena den svenska rättens regler något mera än nu belysas

genom att jämföras med utländska rättsregler, att komparativa problem

regelmässigt beaktas i ämnet tillämpade studier och att i övrigt goda möjligheter

ordnas för de studerande att bedriva frivilliga tilläggsstudier i utländsk

rätt och i främmande språk, varvid de böra ha tillgång till regelbundet

anordnad undervisning. För att de studerande skola stimuleras att

deltaga i dylika frivilliga studier böra dessa få karaktären av officiellt erkända

tillvalsämnen eller tillvalskurser. Man skulle t. ex. kunna göra jämförande

rättsvetenskap till ett särskilt tillvalsämne i examen, och även den

som endast bevistade exempelvis en särskilt anordnad kurs i franska eller

engelska med genomgång av juridisk terminologi på dessa språk borde få

officiellt bevis härom och få på något sätt inräkna kursen i sina examensprestationer.

En annan väg, som diskuterats inom fakulteten, vore att utöver juris

kandidatexamen införa en något högre examen, juris magisterexamen, som

vore vetenskapligt mindre krävande än licentiatexamen och i vilken den

studerande bl. a. kunde specialisera sig på internationell och utländsk rätt.

Inom kanslersämbetet torde inom en nära framtid igångsättas en utredning

beträffande vissa frågor rörande den juridiska undervisningen och forskningen.

Det synes lämpligt att denna utredning behandlar även de spörsmål,

som beröras i den remitterade motionen.

Fakulteten vill sålunda med anledning av remissen dels understryka betydelsen

av att fakultetens önskemål i första hand om en professur i internationell

rätt och i andra hand om en professur i jämförande rättsvetenskap

förverkligas, dels tillstyrka en utredning genom kanslersämbetets försorg

av de genom motionen aktualiserade spörsmålen.

Juridiska fakulteten vid universitetet i Lund har i huvudsak anfört följande.

För närvarande intager den internationella privaträtten och folkrätten

en tämligen blygsam ställning inom den juridiska utbildningen, låt vara

att motionärernas uppgifter om normalstudietidens korthet åtminstone beträffande

folkrätten synes något överdrivna. Då de båda ämnena i Lund och

Uppsala ha karaktären av biämnen till professurer, vilkas innehavare ha

att svara för undervisning och examination i stora och viktiga huvudämnen

(civilrätt III och offentlig rätt), äro möjligheterna till en effektivisering

av utbildning och forskning i dessa ämnen för närvarande mycket begränsade.

Någon undervisning i främmande rätt eller i jämförande rättsvetenskap

meddelas knappast alls vid de juridiska fakulteterna.

Vid den av motionärerna påyrkade översynen av examensstadgan torde

i första hand böra undersökas, huruvida det är möjligt att ge samtliga juris

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1963 3

studerande en ökad internationell orientering. Detta skulle kunna ske dels

“enom att ämnena internationell privaträtt och folkrätt tå ett något större

utrymme (varvid folkrätten eventuellt borde göras till särskilt examensämne),

dels genom att vissa utblickar över främmande rätt ges inom de olika

huvudämnena i övrigt. Det bör dock framhållas, att detta kommer att

medföra vissa ganska svåra awägningsproblem. Vid den år 1958 genomförda

examensreformen utgick man från att normalstudietiden för juns

kandidatexamen ej borde få överstiga nio terminer, en målsättning som

framtvingade en kvantitativ begränsning av kursfordringarna i flera viktiga

ämnen. Man kommer sålunda att ställas inför valet mellan en förlängning

av studietiden och en ytterligare nedskärning av kunskapskraven beträffande

inhemsk rätt. . . , , ,. „ , ,,

Oavsett om det internationella inslaget i de juridiska studierna pa detta

sätt ökas eller ej, erbjuder den nya studieordningen möjligheter för dem

som så önska att skaffa sig fördjupade kunskaper i internationell rätt.

Den sista studieterminen kan sålunda ägnas åt tillämpade studier i internationell

privaträtt eller folkrätt. Det torde även finnas möjlighet att ge de

tillämpade studierna i övriga juridiska ämnen en komparativ inriktning;

ett ökat utnyttjande av denna möjlighet torde förtjäna att övervagas.

En särskild fråga är, om komparativ rätt bör införas som ett särskilt

juridiskt examensämne. Fakulteten är ej beredd att redan nu taga ställning

till denna fråga eller till ämnets obligatoriska eller frivilliga karaktar. Fragan

synes emellertid böra tagas under övervägande vid den föreslagna ut
rC

Underull a förhållanden är det oundgängligen nödvändigt, att särskilda

professurer i internationell rätt inrättas vid de juridiska fakulteterna i

Lund och Uppsala, vilka ännu sakna dylika professurer. Endast härigenom

blir det möjligt att åstadkomma en effektiv utbildning ej endast pa

det elementära stadiet utan även vid de tillämpade studierna i internationell

privaträtt och folkrätt.

Om komparativ rätt införes som ett särskilt examensamne, maste särskilda

professurer inrättas även i detta ämne. Det förtjänar understrykas

att ämnena internationell rätt och komparativ rätt vart för sig aro sa vittomfattande,

att det ej är möjligt att inrätta gemensamma professurer for

dessa båda ämnen. , . , , „

Fakulteten önskar i detta sammanhang framhalla den stora betydelse,

som inrättandet av nva professurer i internationell ratt och eventuel t aven

i komparativ rätt skulle få för forskningen, vilken ju utgor grundvalen tor

all akademisk utbildning. Med hansyn till den allt storre omfattning som

på internationella konventioner grundad lagstiftning kan vantas erhalla,

är detta eu ytterst betydelsefull fråga.

Under åberopande av vad nu anförts får fakulteten tillstyrka, att den av

motionärerna föreslagna utredningen kommer till stånd.

Juridiska fakulteten nid Stockholms universitet har i sitt yttrande antort

bland annat följande.

Juridiska fakulteten i Stockholm finner att de skäl för en översyn som

anförs i motionen är mycket tungt vägande. Det må ävenledes framkallas,

att behovet av eu förstärkning av lärarkrafterna inom områden med anknvtning

till internationella förhållanden länge vård påtagligt och inte enbart

föranletts av de anpassningsproblem, vartill den fortskridande inte
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1963

grationen i Europa kan ge anledning. Fakulteten har för sin del sökt beakta

dessa synpunkter bl. a. genom att på olika sätt främja studiet av internationell

rätt och komparativ rätt. I sina petita för senare år har fakulteten

framfört förslag om inrättande av en professur i komparativ rätt, med hänvisning

främst till behovet av utbildning av jurister för verksamhet med

internationell anknytning. Fakulteten har även sökt stärka studenternas

intresse för främmande språk och understödja studier däri.

Fakulteten vill därför tillstyrka att den av motionärerna begärda skyndsamma

utredningen kommer till stånd.

Det kan ifrågasättas om icke en viss valfrihet borde införas inom de

juridiska studierna, med möjlighet för vissa studerande att lägga större

vikt vid ämnen med internationell anknytning, främst internationell privaträtt,

folkrätt och komparativ rätt, samt alt studera något främmande språk.

Undervisningen i ämnena folkrätt och internationell privaträtt skulle måhända

kunna förbättras även för dem som bedriver studier enligt nu tilllämpad

studieplan, om ämnena sammansloges till ett ämne, »internationell

rätt». Detta förutsätter givetvis att lärarbefattningar i internationell rätt

finns inrättade vid samtliga fakulteter.

Kanslern för rikets universitet har anfört hland annat följande.

Jag instämmer i motionärernas uttalande att i framtiden nya och stora

krav kommer att ställas på juristerna i form av ökad kännedom om främmande

länders nationella rätt, insikter i den internationella rättens komplicerade

regelsystem, förtrogenhet med de allt flera internationella organisationernas

konstitutionella och administrativa uppbyggnad, inblick i ämnen

såsom traktatteknik och konferensteknik samt inte minst i fråga om språkkunskaper.

Även om de ökade kraven i dessa hänseenden ej i samma grad

kommer att beröra alla kategorier jurister, anser jag det påkallat att undersöka

möjligheterna att förbättra juristernas utbildning i dessa hänseenden.

Vad först beträffar folkrätten och den internationella privaträtten kan ju

dessa ämnen i förstone synas inta en tämligen undanskymd ställning i de

juridiska studierna. Det bör emellertid framhållas att enligt gällande stadga

för juridiska och samhällsvetenskapliga examina (SFS 1958: 435) juris kandidatexamen

även omfattar s. k. »tillämpade studier», varigenom möjlighet

finnes för den som så önskar att skaffa sig grundligare insikter i t. ex. folkrätt

eller internationell privaträtt. För att denna möjlighet skall kunna utnyttjas

till fullo, är det emellertid nödvändigt att lärarkrafterna i dessa ämnen

förstärkes, bl. a. genom inrättande av professurer i internationell rätt

(liksom vid Stockholms universitet omfattande både folkrätt och internationell

privaträtt) även vid universiteten i Uppsala och Lund. I mina anslagsäskanden

för budgetåret 1963/64 hade jag också föreslagit inrättande av eu

dylik professur vid Uppsala universitet från och med nämnda budgetår samt

uttalat att jag hade för avsikt att därefter föreslå inrättande av en motsvarande

professur vid Lunds universitet. Kungl. Maj:t har dock icke avgivit

någon proposition i frågan.

Utöver förbättring av möjligheterna att hedriva tillämpade studier i internationell

rätt är ytterligare åtgärder för förbättrad utbildning i ämnet tänkbara.

I detta hänseende liksom i frågan om det lämpliga inslaget av främmande

rätt och komparativ rätt i juristutbildningen har intressanta synpunkter

anförts i remissyttrandena av de juridiska fakulteterna. Något ställningstagande

torde emellertid icke vara möjligt utan närmare utredning.

Bl. a. kommer ju härvid frågan om studietidens längd i blickpunkten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1963

5

Inom kanslersämbetet förberedes en sakkunnigutredning beträffande vissa

frågor rörande den juridiska undervisningen och forskningen. Det synes

mig lämpligt att denna utredning behandlar även de spörsmål, som beröres

i den remitterade motionen. Med hänsyn härtill torde motionen icke behöva

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet. Med anledning av den föreliggande motionen får utskottet

framhålla att frågan om inrättande av professurer i internationell rätt vid

universiteten i Uppsala och Lund under de senare åren varit föremål för utskottets

prövning genom i ärendet väckta motionsyrkanden. Senast uttalade

sig utskottet i ämnet i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1963: 61 (s. 9

o. 10 samt 16).

Vidkommande frågan om en professur i internationell rätt vid Uppsala

universitet framhöll utskottet att starka skäl anförts för en förstärkning av

ämnesrepresentationen på berörda område, varjämte utskottet underströk

värdet av att vårt land finge större resurser beträffande forskning och undervisning

i internationell rätt. Utskottet förutsatte att Kungl. Maj :t upptoge

denna fråga till förnyat allvarligt övervägande. Utskottet framhöll vidare,

att den ytterligare professur i internationell rätt som enligt utskottets

mening snarast borde komma till stånd, borde knytas till Uppsala uni\ersitet.

Beträffande inrättandet av en professur i internationell rätt vid Lunds

universitet hänvisade utskottet i sitt ovannämnda utlåtande till vad utskottet

anfört i fråga om tillkomsten av motsvarande professur i Uppsala. Härutöver

tilläde utskottet, att utskottet ansåge att frågan om inrättande av en

professur i internationell rätt jämväl vid Lunds universitet syntes vara ett

spörsmål, som finge bedömas på längre sikt och sedan erfarenhet vunnits

av den förstärkning för ämnet, som uppsalaprofessurens tillkomst skulle

innebära.

I nu förevarande sammanhang anser utskottet sig böra understryka vad

utskottet sålunda tidigare innevarande år uttalat med anledning av motionsyrkanden

i ämnet.

Universitetskanslern har framhållit, att utöver förbättring av möjligheterna

att bedriva tillämpade studier i internationell rätt vore ytterligare åtgärder

för förbättrad utbildning i ämnet tänkbara. Något ställningstagande

till de synpunkter, som i remissyttrandena från de juridiska fakulteterna anförts

rörande det lämpliga inslaget av främmande rätt och komparativ rätt

i juristutbildningen vore emellertid enligt kanslern icke möjligt utan närmare

utredning. Bland annat kommer frågan om studietidens längd härvid

i blickpunkten.

Kanslern har i detta sammanhang meddelat, att en sakkunnigutredning

förbereddes inom kanslersämbetet beträffande vissa frågor rörande den juridiska

undervisningen och forskningen. Kanslern har för sin del funnit det

lämpligt att denna utredning behandlade även de spörsmål, som berördes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1963

i den föreliggande motionen II: 77. Med hänsyn härtill har kanslern funnit

att motionen icke behövde till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet vill för sin del understryka betydelsen av att såväl de i motionen

II: 77 avhandlade frågorna som övriga aktuella spörsmål rörande juristutbildningen

blir föremål för närmare prövning. Utskottet förutsätter, att den

av kanslern förebådade utredningen snarast kommer till stånd. Vid sådant

förhållande saknas enligt utskottets mening anledning för riksdagen att i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i av motionärerna angivna

avseenden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionen II: 77 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 26 november 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. ST AXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, fröken Andersson,

herrar Einar Persson, Axel Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson,

Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Thorsten

Larsson, Widén, Per-Olof Hanson och Nils-Eric Gustafsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors,

Gustafsson i Stockholm, Ståhl, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka,

Blidfors, Almgren, fröken Elmén, herrar Nilsson i Göingegården, Mellqvist,

fru Lewén-Eliasson, herr Svensson i Ljungskile, fröken Olsson och

herr Larsson i Hedenäset.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.