Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ungdomsinstruktörer i kommunerna.

1963-11-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1963:188, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ungdomsinstruktörer i kommunerna.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1963

9

Nr 188

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ungdomsinstruktörer

i kommunerna.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom törsta kammaren av

herrar Sundin och Jonasson (I: 487) och den andra inom andra kammaren

av herrar Gustavsson i Alvesta och Fälldin (II: 579), har hemställts, att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att en utredning

verkställes rörande möjligheterna att skapa en landsomfattande

organisation av idrottsinstruktörer i kommunerna i anknytning till grundskolan

samt om lämpliga former för utbildning av sådana instruktörer i

enlighet med motionernas syfte.

Beträffande motiveringen för yrkandet i motionerna torde få hänvisas

till motionen II: 579.

Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över motionerna

från skolöverstyrelsen, svenska landskommunernas förbund, svenska

stadsförbundet samt Sveriges riksidrottsförbund.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande anfört bland annat följande.

Gymnastik är ett obligatoriskt ämne där elever med skiftande kroppskonstitutionella

förutsättningar deltager. Det är av största vikt att övningarna

anpassas så att alla aktivt kan deltaga. Det är särskilt betydelsefullt

att på olika sätt stimulera och uppmuntra de kroppsligt svaga. På

högstadiet måste läraren ta speciell hänsyn till att eleverna på grund av

den omställning, som sker under puberteten, förefaller mista något av det

spontana rörelseinitiativet.

Enligt gällande författning skall undervisningen i ämnet gymnastik, vari

även ingår lek och idrott, på högstadiet handhas av facklärare, dvs. från

G. C. I., J. E. Arvidssons gymnastikinstitut och Sydsvenska gymnastikinstitutet

examinerade gymnastiklärare. Utbildningen är tvåårig, och inträdesfordringarna

är realexamen med viss komplettering.

Den grund, toppidroltsmannen ur teknisk synpunkt erfarenhetsmässigt

förvärvat för att kunna undervisa andra i sin specialgren, är tillrättalagd

framförallt för tävling. Utbildningen för en kommande instruktionsuppgift,

som omnämnes i motionerna och som skulle ges toppidrottsmännen under

och efter deras aktiva tävlingstid, torde emellertid endast röra sig om kortare

kurser och då för deltagare med skiftande underbyggnad.

Skolan har i första hand en fostrande uppgift och därför bör lärare med

sådan psykologisk och pedagogisk kunskap, som meddelas vid lärarutbildningsanstalterna,

handha undervisningen.

överstyrelsen finner det således angeläget att den obligatoriska gyni
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1963

nastik- och idrottsundervisningen i skolan sker under ledning av lärare

med föreskriven utbildning avpassad till de många olika grenar, som ämnet

gymnastik inrymmer.

För ungdomens fritidsverksamhet inom idrotten synes det emellertid

vara av stor betydelse att den tillföres utbildade ledare, till vilka, som motionärerna

antyder, dagens ungdomar ser upp till såsom föredömen. Med

den ökade fritid, som är att förutse även för skolungdomen genom införande

av femdagarsvecka, följer sannolikt större behov av ungdomsledare.

Med ovan anförda reservation vad den obligatoriska gymnastik- och

idrottsundervisningen i skolan beträffar vill överstyrelsen tillstyrka motionärernas

hemställan om en utredning om lämpliga former för utbildning

av idrottsinstruktörer samt möjligheterna att inom kommunerna skapa

befattningar för sådana.

Sveriges riksidrottsförbund bar i sitl yttrande anfört bland annat följande.

Motionärernas uppfattning om idrottsrörelsens insatser på det förebyggande

och uppfostrande området är helt i överensstämmelse med de

tankar, som legat till grund för Riksidrottsförbundets arbete för ökad ungdomsidrott,

ett arbete som bl. a. inneburit en omfattande medlemsökning i

idrottsföreningarna, en ständigt ökande fritidsgruppsverksamhet samt en

intensifierad ungdomsledarutbildning.

Riksidrottsförbundet anser liksom motionärerna att det ur samhällets

synpunkt vore värdefullt, om idrottsstjärnornas odiskutabelt stora kunskaper

i resp. specialgrenar kunde tas till vara på lämpligt sätt. Idrottsföreningarna

och övriga organ inom idrottsrörelsen saknar i dagens läge ekonomiska

resurser att skapa anställningar för idrottsinstruktörer av det

slag som motionärerna föreslagit, varför den enda möjliga vägen är kommunalt

engagemang i någon form.

I detta sammanhang kan nämnas, att Riksidrottsförbundet sedan ett

antal år tillbaka hjälpt många kommuner i landet med förmedling av s. k.

kommuninstruktörer. Kommuninstruktörerna har sommartid under sex—

åtta veckor tjänstgjort som simlärare på dagarna samt som idrottsinstruktörer

i kommunernas idrottsföreningar på kvällarna, dvs. i princip efter

samma linjer som de i motionen skisserade. Ersättningen till dessa instruktörer

har utgått helt av kommunala medel. Bland de som tjänstgjort som

kommuninstruktörer genom åren finner man också aktiva eller f. d. idrottsstjärnor.

Frågan om instruktörernas anknytning till grundskolan hänger intimt

samman med vilken form av utbildning elitidrottsmännen kan tänkas få.

Riksidrottsförbundet hyser den uppfattningen, att undervisningen i skolan

skall skötas av lärarutbildad personal oavsett ämne. En gymnastiklärare

måste ha eu mångsidig idrottslig utbildning för att kunna tillgodose skolans

krav. En förutsättning för kommunala idrottsinstruktörers tjänstgöring

i grundskolan är alltså en tillräcklig pedagogisk skolning, som

dessutom omfattar kunskaper i flera olika idrotter. Kännedom om flera

olika idrottsgrenar är även en förutsättning för att instruktörerna skall

kunna vara till nytta i idrottsföreningarnas ungdomsarbete. Den idrottsliga

verksamheten i eu kommun omfattar ju alltid mer än en idrottsgren.

Riksidrottsförbundet tillstyrker, att en utredning rörande möjligheterna

att skapa en landsomfattande organisation av idrottsinstruktörer i kommunerna

kommer till stånd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1963

11

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund har anfört följande.

Såväl i socialvårds- som skollagstiftningen förutsättes insatser från

kommunernas sida för att förbättra barns och ungdoms fritidsförhållanden.

Under flera år har man också i kommunerna alltmer sett det som

en kommunal angelägenhet att vidtaga åtgärder i detta syfte. Insatserna

har hittills framförallt inriktats på att stödja idrottsföreningarnas verksamhet.

Sålunda beviljas numera betydande anslag till bl. a. byggande och

underhåll av idrottsplatser av olika slag. Ett annat exempel på kommunalt

stöd är att gymnastiklokaler i nya skolhus ofta dimensioneras med hänsyn

till att de också skall kunna utnyttjas av idrottsföreningarna. Vidare kan

nämnas att ett mindre antal kommuner — huvudsakligen sådana som kan

hänföras till »större» kommuner — redan har inrättat heltidstjänster,

vilkas innehavare har till uppgift att leda och organisera idrotts- och annan

fritidsverksamhet. I större utsträckning förekommer att kommuner

under sommarmånaderna engagerar lämpliga personer för i första hand

idrottsinstruktion.

Redan hittillsvarande utveckling talar för att kommunernas efterfrågan

på ledarkrafter av detta slag kommer att öka. Därtill bör beaktas att genom

kommande kommunsammanslagningar alltflera kommuner får tillräckligt

underlag för att anställa dylika instruktörer. Det synes därför vara realistiskt

räkna med att efterfrågan på utbildade s. k. idrotts- och fritidskonsulenter

tämligen snart kan bli större än tillgången. Med hänsyn härtill ställer

sig styrelsen positiv till att en utredning kommer till stånd i syfte att

finna lämpliga former för utbildning av vad styrelsen närmast vill benämna

idrotts- och fritidskonsulenter.

Föreliggande motion har även det syftet att toppidrottsmän, som så

önskar, efter sin aktiva tid skall komma i åtnjutande av statligt ekonomiskt

stöd för att kunna genomgå för ifrågavarande tjänster erforderlig

utbildning. Styrelsen, som förutsätter att om så skulle bli fallet endast för

uppgiften lämpliga idrottsmän skall komma ifråga, bär inte något att invända

mot att även detta spörsmål ägnas uppmärksamhet.

I yttrande från styrelsen för Svenska stadsförbundet har i huvudsak

framhållits följande.

Idrottsrörelsens fostrande och förebyggande betydelse är av utomordentligt

värde. För samhället som helhet måste idrottsrörelsen, som ju till stor

del bärs upp av tävlingsidrotten, av flera skäl betraktas som en positiv

faktor. Dess insatser i skilda hänseenden måste anses betydande. Häri delar

alltså styrelsen motionärernas uppfattning. Styrelsen finner det likaledes

värdefullt om man kan på olika sätt till skolor och till ungdomsverksamhet

över huvud knyta från idrottsrörelsen hämtade instruktörer med

egen idrottserfarenhet och med speciell skicklighet inom olika idrottsgrenar.

Så till vida instämmer styrelsen i motionärernas allmänna syfte.

Däremot finner styrelsen iiite tillräckliga skäl föreligga för att man, på

det sätt motionärerna tänkt sig, nu skulle syfta till att bygga upp eu särskild

instruktör sutbildning för dagens idrottsmän för att dessa skulle kunna

bli morgondagens idrottsinstruktörer och därigenom efter avslutat aktivt

idrottande få sin praktiska yrkesverksamhet förlagd till idrottens

domäner. Styrelsen vill erinra om all det redan nu förekommer eu instruktörsutbildning

av relativt betydande omfattning, anordnad av skilda idro

t Isorganisationer och finansierad med ekonomiskt stöd från det all
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1963

männa. På det lokala planet har i åtskilliga städer ett samarbete etablerats

mellan de kommunala idrottsstyrelserna och idrottsrörelsen, varigenom instruktörer

utbildade vid den av idrottsförbunden anordnade kursverksamheten

kunnat engageras i en kommunalt bedriven aktivitet på den fysiska

fostrans område. Enligt styrelsens uppfattning bör de frågor motionärerna

aktualiserat lämpligen kunna lösas genom ett fortsatt och utbyggt dylikt

samarbete. De av motionärerna skisserade åtgärderna synes kunna leda

både till en rätt vidlyftig organisation och till svåröverskådliga yrkes- och

arbetsmarknadsmässiga konsekvenser för berörda instruktörer. Styrelsen

finner därför för närvarande icke skäl att tillstyrka den utredning motionärerna

föreslagit.

Utskottet. I likhet med skolöverstyrelsen och Sveriges riksidrottsförbund

finner utskottet det angeläget, att undervisningen i skolan såväl i gymnastik

och idrott som i andra ämnen sker under ledning av för undervisningen

utbildade lärare. För fritidsverksamheten inom idrottsföreningar och andra

ungdomsorganisationer torde behov föreligga av sådana idrottsinstruktörer,

som avses i motionerna 1:487 och 11:579. Viss instruktörsutbildning

förekommer vid av idrottsförbunden anordnad kursverksamhet, och det

finnes redan en landsomfattande organisation, riksidrottsförbundet, som

sedan ett antal år tillbaka hjälpt kommunerna med förmedling av simoch

idrottsinstruktörer. Utskottet anser sig därför sakna anledning tillstyrka

att en utredning rörande tillskapandet av en ny organisation för idrottsinstruktörer

kommer till stånd. I stället vill utskottet uttrycka förhoppningen,

att det påbörjade samarbetet mellan de kommunala idrottsstyrelserna

och riksidrottsförbundet skall kunna fortsättas och utbyggas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionerna 1:487 och 11:579 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 november 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 186.

Reservation

av herrar Thorsten Larsson, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka

och Larsson i Hedenäset, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka

bifall till motionerna I: 487 och II: 579 och att utskottets yttrande och hemställan

därför bort ha följande lydelse:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 11)63

13

»I likhet med skolöverstyrelsen, riksidrottsförbundet och landskommunernas

förbund anser utskottet att det för fritidsverksamheten inom idrottsföreningar

och andra ungdomsorganisationer torde föreligga behov

av sådana idrottsinstruktörer, som avses i motionerna I: 487 och II: 579.

Detta behov kommer sannolikt att växa till följd av ökad fritid m. in.

Skolöverstyrelsen har i detta hänseende erinrat om att införande av femdagarsvecka

för skolungdomen kommer att medföra ett större behov av

ungdomsledare.

Motionärerna har i motiveringen för sin hemställan bl. a. anfört att de

aktiva utövarna inom tävlingsidrotten ofta utgör föredömen eller idoler

för dagens ungdom och att de därför borde vara särskilt lämpade att

handha uppgifter som innefattar ungdomsledarskap. Utskottet vill med

instämmande häri framhålla angelägenheten av att ungdomsproblemen

motverkas genom förebyggande åtgärder. Likaså vill utskottet framhålla

att den brist på fysisk motion och aktivitet, som numera synes prägla betydande

delar av även de yngre folkgrupperna, är oroande ur folkhälsosynpunkt.

Även från andra synpunkter får det anses angeläget att ungdomens

idrottsutövning främjas.

Den instruktörs- och ledarorganisation, som motionärerna tänkt sig,

skulle i huvudsak byggas upp kommunvis och ges anknytning till skolväsendet

och i betydande utsträckning rekryteras med aktiva och f. d.

aktiva idrottsutövare. Utskottet vill understryka att ordinarie gymnastikundervisning

in. m. bör åvila befattningshavare inom skolan så långt det

är möjligt. För den verksamhet som nu är i fråga synes emellertid en viss

anknytning till skolväsendet ändamålsenlig. Dels bör vid skolorna befintliga

lokaler och anläggningar kunna utnyttjas, dels kommer en allt

större del av de berörda ungdomsgrupperna att bedriva studier till förhållandevis

hög ålder. Sistnämnda omständighet bör kunna ge instruktörerna

och ledarna goda möjligheter att få kontakt med ungdomen, därest

en anknytning till skolan sker. Härigenom skulle även deras väsentliga

uppgift att stå främst idrotts- och jämförliga sammanslutningar till tjänst

underlättas. Då motionerna därjämte fått ett välvilligt mottagande hos

flertalet hörda remissinstanser och uttryckligen tillstyrkts av skolöverstyrelsen

och riksidrottsförbundet, finner utskottet sig böra tillstyrka det

framställda yrkandet om utredning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:487 och

11:579, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

av möjligheterna att skapa en organisation av idrottsinstruktörer

i kommunerna samt av de lämpliga formerna

för utbildning av sådana instruktörer.»

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631341

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.