Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder till främjande av trafiksäkerheten, i vad motionerna avser utredning av frågan om ett samordnat organ för trafiksäkerhetsuppgifter m. m. samt en fastare organisation av statens trafiksäkerhetsråd.
1963-11-26 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1963:198, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder till främjande av trafiksäkerheten, i vad motionerna avser utredning av frågan om ett samordnat organ för trafiksäkerhetsuppgifter m. m. samt en fastare organisation av statens trafiksäkerhetsråd.
Dokumentets text
Nr 198—200 Statsutskottets utlåtande nr 198 år 1963
1
Nr 198
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder
till främjande av trafiksäkerheten, i vad motionerna
avser utredning av frågan om ett samordnat organ
för trafiksäkerhetsuppgifter m. m. samt en fastare
organisation av statens trafiksäkerhetsråd.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Sveningsson och Ringaby (I: 501) och den andra inom andra
kammaren av herr Bohman m. fl. (II: 592) har, såvitt nu är i fråga, hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla dels om
utredning av frågan om ett samordnande organ för de uppgifter som
direkt sammanhänger med själva trafiken och trafiksäkerheten, dels att
möjligheterna att ge statens trafiksäkerhetsråd en fastare organisation upptages
till prövning.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden
torde få hänvisas till motionen II: 592.
över motionerna har yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statskontoret, statens trafiksäkerhetsråd, nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande och Svenska vägföreningen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller att även om styrelsen i
princip delar motionärernas åsikt rörande nödvändigheten av största möjliga
samordning av de verksamheter, som på olika håll bedrives i trafiksäkerhetsfrämjande
syfte, har styrelsen likväl den uppfattningen att en
åtgärd, som syftar till att bryta ut berörda verksamheter från deras nuvarande
miljöer och att koncentrera dem till ett nyinrättat centralt organ
i verkligheten inte obetingat skulle vara ägnat att effektivisera deras arbete.
I all synnerhet gäller detta styrelsens huvuduppgift, väghållningen.
Det behöver knappast framhållas, säger styrelsen, att trafiksäkerheten är
en av de tyngst vägande faktorerna såväl vid planering och byggande av
nya vägar som vid underhåll av det befintliga vägnätet. Styrelsen anser
det otänkbart att verket skulle kunna driva sin verksamhet på ett godtagbart
sätt om den del av arbetet för större trafiksäkerhet som har samband
med väghållningen skulle anförtros åt organ vid sidan av verket.
Styrelsen anför vidare följande.
1 llihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt. Nr 198—200
2
Statsutskottets utlåtande nr 198 år 1963
Inom styrelsen sker en viss central uppföljning av trafikolycksstatistiken.
För denna uppföljning är en intim kontakt med såväl centrala som
lokala vägplanerings-, vägbyggnads- och vägunderhållsorgan oundgängligen
nödvändig. Denna kontakt finnes och kan smidigt utnyttjas i och med
att verksamheten ingår i vägmyndighetens normala arbetsområde. Likaså
befrämjar nuvarande organisation, genom den intima kontakt som sedan
gammalt existerar mellan vägmyndighetens lokala organisationer å
ena sidan och statspolisen och den lokala polisen å den andra, jämväl ett
stimulerande samarbete med polisens trafikövervakande organ.
Utöver väg- och vattenbyggnadsstyrelsens viktiga centrala arbetsuppgift
att på grundval av ett studium av vägfaktorns roll som olycksalstrare
sträva efter att förbättra vägens trafiksäkerhetsstandard, innebär trafiksäkerhetsarbetet
att en mängd åtgärder vidtages med anledning av akuta
eller andra förhållanden, som påtalats eller inrapporterats från vägförvaltningarna,
statspolisen eller andra organisationer, verksamma på fältet.
Många dylika frågor kräver skyndsam behandling, samtidigt som en praktiskt-ekonomisk
bedömning måste göras, vilken förutsätter intim kontakt
med olika organ inom vägmyndighetens centrala och lokala organisation.
Behovet av dessa kontakter ävensom behovet av en organisation,
som snabbt kan införskaffa kompletterande uppgifter och verkställa eventuella
beslut om åtgärder, talar mycket starkt för att trafiksäkerhetsverksamheten
i vad avser vägen och dess utformning bör ligga inom vägmyndighetens
organisation.
Vad återigen beträffar den vetenskapliga forskningen rörande trafiksäkerhetens
problem, bör den enligt styrelsens åsikt, liksom för närvarande
är fallet, vara organisatoriskt fristående från vägmyndigheten för
att mera ostört kunna bedriva sin verksamhet. En intim kontakt med
vägmyndigheterna måste dock upprätthållas, så att forskningsresultaten
snabbt och på bästa sätt kan tillgodogöras. Sådan kontakt existerar och
har i hög grad utnyttjats.
I fråga om rådgivning till kommunerna i trafikplanerings- och trafikledningsproblem
kan sägas, att denna verksamhet bör ligga på samma
organisation, som handhar dessa frågor inom verkets eget arbetsområde.
Vad beträffar motionärernas förslag rörande statens bilinspektion, körlcortsprövningen,
tillsynen över bilskolorna samt utbildnings- och undervisningsfrågorna
framhåller styrelsen, att dessa frågor för närvarande är
föremål för behandling inom den av Kungl. Maj :t den 15 augusti 1962
tillsatta utredningen av förarutbildningen och därmed sammanhängande
spörsmål. Frågan om kontroll av fordonsparken har vidare behandlats av
1960 års utredning angående kontrollbesiktning av bilar m. m. i dess betänkande
»Säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar» (SOU
1962: 29), som avgavs i juni 1962, samt i Kungl. Maj :ts proposition nr 91
till 1963 års riksdag angående säkerhetsinspektion av fordon m. m.
Vad slutligen beträffar motionärernas förslag rörande statens trafiksäkerhetsråds
organisation vill styrelsen ej motsätta sig att den av motionärerna
föreslagna prövningen kommer till stånd.
Eftersom däremot övriga behandlade frågor rörande ett samordnat organ
för de uppgifter som direkt sammanhänger med själva trafiken och
3
Statsutskottets utlåtande nr 198 år 1963
trafiksäkerheten antingen är föremål för pågående utredning eller ock
nyligen har behandlats, anser styrelsen det för närvarande ej motiverat
med ytterligare utredning av dessa frågor.
Statskontoret erinrar om att i december 1957 ett antal sakkunniga tillkallades
med uppgift att utreda trafiksäkerhetsarbetets inriktning och arbetsformer
m. m. Enligt direktiven för de sakkunniga, som antog benämningen
organisationskommittén för trafiksäkerhet 1958, hade behov visat
sig föreligga av ett organ, som kunde ta initiativ till, utreda och föra fram
förslag till lämpliga åtgärder. En tänkbar lösning angavs vara att låta
rådets kansli uppgå i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens föreslagna nya
trafikbyrå och att rådet organiserades som ett rådgivande organ åt styrelsen
i dess trafiksäkerhetsarbete.
Kommittén uttalade i sitt betänkande (augusti 1958), att samarbetet
mellan rådet och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen dittills varit mindre
tillfredsställande. En annan brist var, att forskningens resultat ej utnyttjades
till fullo. Kommitténs förslag anmäldes i 1959 års statsverksproposition
(VI ht s. 77 f) och i anledning därav erhöll rådet fr. o. m.
1/7 1959 en ändrad organisation. Rådet och dess kansli erhöll en fristående
ställning i förhållande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Att
nämnda myndighet skulle vara centralorgan för trafiksäkerhetsforskningen
hade kommittén således avstyrkt. Vidare utökades antalet ledamöter
från 10 till 15 och tillfördes rådet ett särskilt arbetsutskott.
Statskontoret anför vidare bl. a. följande.
Statskontoret kan i allt väsentligt instämma i motionärernas uttalanden
rörande behovet av effektivare insatser på trafiksäkerhetens område.
Det föreligger således starka skäl att i detta syfte söka åstadkomma en
bättre samordning av trafiksäkerhetsarbetet. Härför talar — förutom den
växande trafikvolymen — även högertrafikreformen, vars genomförande
kommer att ställa stora krav på förebyggande åtgärder mot trafikolyckor.
Vad organisationsfrågan beträffar vill statskontoret erinra om det uppdrag,
som ankommer på bilförarutredningen. I direktiven för denna uttalas
bl. a. att den nuvarande uppdelningen av frågor rörande körskolorna
på länsstyrelserna, statens bilinspektion samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i dess egenskap av chefsmyndighet för bilinspektionen icke
synes vara helt tillfredsställande ur organisations- och effektivitetssynpunkt.
Utredningen har i denna del att undersöka och överväga, vilka konkreta
fördelar som kan vinnas, därest de uppgifter som nu åvilar statens
bilinspektion respektive statens biltrafiknämnd sammanföres till en självständig
myndighet. Ifrågavarande organ skulle få karaktären av en speciell
trafikmyndighet, inom vilken eu stor fond av erfarenhet och sakkunskap
på trafikens område skulle bli samlad.
Den av motionärerna föreslagna organisationsutredningen har, anför
statskontoret, vissa beröringspunkter med bilförarutredningens motsvarande
uppdrag. Praktiska skäl talar också för att de båda utredningarna
4
Statsutskottets utlåtande nr 198 år 1963
utföres i ett sammanhang. Vid ett bifall till motionerna bör därför bilförarutredningens
uppdrag lämpligen genom tilläggsdirektiv utvidgas att jämväl
avse frågan om organisationen av övervakningsmyndigheterna på vägtrafikens
område. Även trafiksäkerhetsrådets ställning bör därvid prövas.
Statskontoret framhåller vidare att trafiksäkerhetsrådet vid upprepade
tillfällen i sina anslagsäskanden under senare år framför önskemål om
en betydande personell upprustning. Med utgångspunkt härifrån hemställer
motionärerna, att man utan att avvakta den föreslagna utredningen
skall pröva möjligheterna att ge rådet en fastare organisation. Vid remissbehandlingen
av rådets senaste petita erinrade statskontoret emellertid
om att rådets nuvarande organisation grundar sig på beslut, som statsmakterna
efter särskild utredning fattat så sent som vid 1959 års riksdag.
Statskontoret har icke funnit anledning frångå denna sin uppfattning.
Statens trafiksäkerhetsråd erinrar om tillkomsten av 1945 års trafiksäkerhetskommitté
samt innebörden av dess förslag. Genom nu förevarande
motioner har trafiksäkerhetskommitténs synpunkter rörande ett särskilt
trafiksäkerhetsorgan ånyo aktualiserats. Enligt trafiksäkerhetsrådets
mening förtjäna synpunkterna alltjämt uppmärksamhet, icke minst
i dagens trafiksituation med ständigt växande trafikproblem och ökade
krav på effektiva åtgärder för att höja trafiksäkerheten och minska antalet
trafikolyckor.
Då emellertid åt den nyligen tillsatta bilförarutredningen uppdragits
att närmare utreda frågan om inrättande av en särskild trafikmyndighet
och det kan antagas, att utredningen därvid kommer att behandla såväl
en sådan myndighets organisation och verksamhetsområde som dess förhållande
till andra myndigheter med uppgifter inom trafiksäkerhetsrådet,
anser trafiksäkerhetsrådet att resultatet av denna utredning bör avvaktas.
Rådet avstyrker därför bifall till motionerna i denna del.
Rådet anför vidare bl. a. följande.
Trafiksäkerhetsrådets forskningsverksamhet bedrives dels vid de vetenskapliga
institutionerna, dels av enskilda forskare men också av en särskild
arbetsgrupp i rådets egen regi.
För forskningsverksamheten har rådet icke några fasta tjänster. Samtliga
forskare och erforderligt biträde till dem avlönas av medel från rådets
forskninganslag. Det säger sig självt, att det icke i längden är
möjligt att behålla de olika befattningshavarna för tjänstgöring åt rådet,
då de icke kunna erbjudas säkrare anställningsförhållanden. Det
framstår därför som synnerligen angeläget, att rådet beredes möjlighet
att knyta för trafiksäkerhetsforskningen betydelsefulla befattningshavare
fastare till sig.
Nu anförda omständigheter talar för att rådet bör givas den fastare
organisation, som följer med den personalförstärkning, rådet begärt i
petitan för budgetåret 1963/64. Därest trafiksäkerhetsrådets anslagsäskande
bifölles skulle även väl kvalificerade befattningshavare i övrigt
Statsutskottets utlåtande nr 198 år 1963 5
kunna anställas; exempelvis en teknisk-vetenskaplig sekreterare för nödvändig
kontakt mellan rådet samt institutioner och enskilda forskare och
som dessutom kunde sörja för att rådet erhöll förslag om nya forskningsuppgifter
och om lämpliga forskare för dessa uppgifters genomförande.
Med stöd av vad här framhållits anser trafiksäkerhetsrådet, att dess
anslagsäskande bör bifallas. Om så skedde, skulle rådet få möjlighet att
genomföra den organisation, som maste betraktas som en förutsättning
för att rådet på ett tillfredsställande sätt skall kunna bedriva sin verksamhet.
Rådet vill därför tillstyrka motionärernas hemställan, att frågan
om en fastare organisation för trafiksäkerhetsrådet snarast möjligt upptages
till prövning.
Svenska vägföreningen understryker att trafiksäkerhetsarbetet i alla
dess olika faser, innefattande forskning, utbildning, körkortsprövning
in. in., har så stor betydelse med hänsyn till trafikolyckornas humanitära
och ekonomiska sida, att olika uppslag för en bättre samordning och en
ökad effektivitet allvarligt bör övervägas.
Den av motionärerna äskade utredningen om ett samordnande organ
för de uppgifter som direkt sammanhänger med själva trafiken och trafiksäkerheten
kommer i huvudsak att genomföras av bilförarutredningen,
även om motionärerna tänkt sig en något större centralisering av hithörande
frågors behandling. Vägföreningen anser det vara angeläget att
frågekomplexet blir tillräckligt allsidigt behandlat, men tager ej ställning
till i vad mån detta skall ske genom ett utvidgat uppdrag för bilförarutredningen
eller på annat sätt.
Beträffande trafiksäkerhetsrådets organisation framhåller föreningen
att med rådande arbetsförhållanden rådet icke gärna kan påräkna att till
sig få knutet tillräckligt kvalificerade krafter. Den personalomsättning
rådet haft ger belägg för att en mera långsiktig lösning måste åstadkommas
för att rådet skall kunna arbeta effektivt. Olika lösningar kan emellertid
diskuteras, och jämsides med ett förstärkt kansli måste övervägas
möjligheterna att i högre grad utlägga forskningsuppgifter på olika institutioner
samt vid dessa etablera en forskarstab som kan beredas tillfredsställande
förmåner för att mera kontinuerligt ägna sig åt säkerhetsforskningen.
Samtidigt måste uppmärksammas frågor om ytterligare utvidgat
lagarbete, utexperimenterande av och tillgång till undersökningsapparatur
m. in. Det är nödvändigt att dessa frågor löses, och en översyn
av trafiksäkerhetsrådets organisation, med särskild hänsyn till personalbehov
och forskningens långsiktiga inriktning, hör därför enligt föreningens
uppfattning komma till stånd snarast möjligt.
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande framhåller att oaktat
i vårt land antalet i trafikolyckor dödade personer årligen uppgår till
ca 1 ()()() och antalet skadade till ca 20 000 intar vi i jämförelse med andra
länder en gynnsam plats när det gäller säkerheten i trafiken. Men det
lf llihang till riksdagens protokoll 6 samt. Nr 198—200
6
Statsutskottets utlåtande nr 198 år 1963
krävs kraftigt ökade ansträngningar för att vi skall kunna skapa förutsättningar
för en säkrare trafik. Idag uppgår vår bilpark till ca 1,5 miljoner
bilar men redan 1975 beräknas vi ha 2,55 miljoner bilar. På alla
områden behövs därför insatser för skapandet av säkrare trafik och frågan
om ett samordnat organ, ett nytt centralt verk, för med trafik och
trafiksäkerhet sammanhängande frågor, som enligt motionärerna skulle
möjliggöra ett mer effektivt och planmässigt trafiksäkerhelsarbete, torde
därför nu vara aktuell.
Efter en erinran om innehållet i direktiven för bilförarutredningen framhåller
föreningen att den finner motionärernas hemställan om utredning
av frågan om ett samordnat organ för de uppgifter som direkt sammanhänger
med själva trafiken och trafiksäkerheten, så nära sammanfalla med
för bilförarutredningen utfärdade direktiv, att den bör kunna överlämnas
till densamma.
Beträffande motionärernas hemställan om prövning av möjligheterna
att ge statens trafiksäkerhetsråd en fastare organisation genom av rådet
i petita för budgetåret 1963/64 bl. a. äskat anslag för vissa nya tjänster
framhåller föreningen som sin uppfattning att rådet som centralorgan
för svensk trafiksäkerhetsforskning är av stor betydelse för ökad trafiksäkerhet
i vårt land. Genom sin verksamhet bidrager rådet också till
ökad trafiksäkerhet i andra länder. Enligt föreningens mening är behovet
av en fastare organisation för statens trafiksäkerhetsråd väl motiverat.
Föreningen tillstyrker därför motionärernas hemställan om att möjligheterna
att ge statens trafiksäkerhetsråd en fastare organisation upptages
till prövning.
Utskottet finner det i likhet med motionärerna vara av största vikt att
frågan rörande trafiksäkerhetsarbetet och dess organisation får en tillfredsställande
lösning. I anslutning härtill må erinras om att åt den s. k.
bilförarutredningen uppdragits att utreda vissa härmed sammanhängande
frågor. Enligt direktiven för utredningen bör den sålunda även undersöka
och överväga vilka konkreta fördelar som kan vinnas, därest de uppgifter
som nu åvilar statens bilinspektion respektive statens biltrafiknämnd
sammanföres till en självständig myndighet. Ifrågavarande organ skulle få
karaktären av en speciell trafikmyndighet, inom vilken en stor fond av
erfarenhet och sakkunskap på trafikens område skulle bli samlad.
Statskontoret har framhållit att den förenämnda utredningens uppdrag
lämpligen synes kunna utvidgas till att omfatta jämväl det av motionärerna
aktualiserade spörsmålet om organisationen av övervakningsmyndigheterna
på vägtrafikens område.
Utskottet får i detta sammanhang erinra om att chefen för kommunikationsdepartementet
i den till årets riksdag avlämnade propositionen nr 191
angående riktlinjer för den statliga trafikpolitiken m. m. har anmält att
Statsutskottets utlåtande nr 198 år 1963 7
han avser att inhämta Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillsätta en utredning
i särskild ordning om transportforskningens organisation. Avsikten
är att denna utredning skall bedriva sitt arbete i nära samråd med forskningsberedningen.
Vidare anför departementschefen att förslag torde böra
framläggas i nästa års statsverksproposition om en förstärkning av kommunikationsdepartementets
planeringskapacitet för att möjliggöra en mer
aktiv verksamhet med avseende på bland annat en rationell uppläggning
av trafiken, bästa möjliga trafikservice och en intensifierad verksamhet
inom en rad andra i propositionen angivna avsnitt på trafikens område.
Utskottet förutsätter, att både frågan om ett samordnat organ för de uppgifter
som sammanhänger med själva trafiken och trafiksäkerheten och
frågan om trafiksäkerhetsrådets ställning och organisation i ovan avsedda
sammanhang eller, därest Kungl. Maj :t så finner lämpligt, i annan ordning
kommer att bli föremål för sådana undersökningar och överväganden,
som förordats i förevarande motioner.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 501 och
11:592, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 26 november 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Närvarande: se under utlåtandet nr 200.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:379 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder till främjande av trafiksäkerheten, i vad motionerna avser utredning av frågan om ett s a1 i texten