Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utvecklingen av järnvägstrafiken inom stockholmsområdet.

1963-11-26 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1963:200, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utvecklingen av järnvägstrafiken inom stockholmsområdet.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963

Nr 200

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utvecklingen

av järnvägstrafiken inom stockholmsområdet.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Palm och Erik Jansson (I: 504) och den andra inom andra kammaren

av fru Lewén-Eliasson m. fl. (II: 613), har hemställts att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna att skyndsamma åtgärder måtte

vidtagas för en vidareutveckling av trafiken på statens järnvägar inom

stockholmsområdet.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde

få hänvisas till motionen II: 613.

Över motionerna har yttranden inhämtats från järnvägsstyrelsen och

länsstyrelsen i Stockholms län samt Stockholms förorters samarb et snämnd,

vilka yttranden i avskrift (bilagorna A—C) fogats till detta utlåtande.

Utskottet. I anledning av vad i förevarande motioner anförts vill utskottet

erinra om att i den nyligen framlagda propositionen nr 191 angående

riktlinjer för den statliga trafikpolitiken m. m. även frågan rörande stockholmsområdets

kollektiva närtrafik upptagits. Departementschefen framhåller

sålunda (s. 116) att en samordning av planering och utbyggnad av

den kollektiva trafikapparaten inom området från samhälleliga synpunkter

framstår som i hög grad angelägen. Ett initiativ från statens sida anses

med hänsyn härtill vara motiverat för att söka närma de olika intressenternas

ståndpunkter till varandra och därmed underlätta en lämplig lösning

av problemkomplexet. För frågans lösning anses en särskild förhandlingsman

eller förhandlings- och utredningsman böra utses. Uppgiften

anges därvid vara att genom förhandlingar mellan berörda intressenter

söka sammanjämka dessas ståndpunkter samt utarbeta förslag till

gemensamma lösningar av den kollektiva närtrafikens problem i området.

Målet för arbetet anges vidare vara att mot bakgrund av bl. a. regionplanen

uppnå en lösning som innebär en fullgod trafikservice inom området

till lägsta samhällsekonomiska kostnad. Ett definitivt ställningstagande

till formerna för förhandlingsarbetet anses dock böra ske först

efter närmare samråd med berörda intressenter. Departementschefen för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963

15

klarar sig slutligen avse att inom den närmaste tiden taga upp överläggningar

härom med vederbörande myndigheter, kommuner och trafikföretag

m. fl.

Även utskottet finner det angeläget att berörda frågor snarast bringas

till en tillfredsställande lösning. Med hänsyn till vad i förenämnda proposition

anförts synes emellertid någon särskild framställning i ämnet

från riksdagens sida f. n. icke erforderlig. Utskottet hemställer därför,

att motionerna I: 504 och II: 613 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 november 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, fröken Andersson,

herrar Einar Persson, Axel Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson,

Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Bertil Petersson, Widén,

Hjorth, Per-Olof Hanson, Eric Carlsson och Nils-Eric Gustafsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson

i Stockholm, Ståhl, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka,

Blidfors, Almgren, Andreasson, Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fru LewénEliasson,

herrar Svensson i Ljungskile, Cassel och Löfroth.

Reservation

av fru Lewén-Eliasson.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963

Bilaga A

Kungl. järnvägsstyrelsen

Riksdagens statsutskott

Kungl. Maj :t har den 6 mars 1963 anbefallt järnvägsstyrelsen att till

riksdagens statsutskott avgiva yttrande över motionerna I: 504 och II r

613 (likalydande) angående utvecklingen av järnvägstrafiken inom stockholmsområdet.

Till fullgörande härav får styrelsen anföra följande.

Järnvägsstyrelsens synpunkter på frågan om hur förlusterna på statens

järnvägars närtrafik kring de stora städerna skall kunna elimineras har

senast redovisats i petitaskrivelsen av den 30 augusti 1962 för budgetåret

1963/64 (s. 7, även refererad i statsverkspropositionen 1963, bil. 8, s. 356)

och i skrivelsen av den 10 november 1962 med begärd redogörelse för de

åtgärder styrelsen planerar i kostnadsbesparande och intäktsökande syfte.

Styrelsen har i petitaskrivelsen bl. a. framhållit, att den ej bedömer det

möjligt att genom tekniska och organisatoriska rationaliseringar och

taxeåtgärder i annat än mycket begränsad omfattning kunna minska underskotten

på närtrafiken kring de större städerna. För en genomgripande

ekonomisk sanering av denna verksamhetsgren står endast två vägar till

buds. Den ena är att statens järnvägar, i den mån det anses vara samhällsekonomiskt

rationellt att statens järnvägar i fortsättningen i viss omfattning

och med viss standard ombesörjer närtrafik, erhåller ersättning

av allmänna medel för de härigenom uppkommande förlusterna. Den andra

möjligheten innebär, att statens järnvägar väsentligt skär ned och i

vissa fall helt lägger ned närtrafiken, vars uppehållande numera får anses

ha blivit en angelägenhet i första hand för det allmänna och främst

de berörda kommunerna. Med hänsyn till att frågan om hur förlusterna

på förortstrafiken skall elimineras ännu icke har lösts, har styrelsen tills

vidare infört investeringsstopp för förortstrafiken, innebärande bl. a. att

medel ej begärts för anskaffning av rullande materiel för Stockholms förortstrafik.

I petitaskrivelsen meddelade styrelsen till sist sin avsikt att före

innevarande budgetårs slut informera kommunerna inom närtrafikområdena,

i första hand stockholmsområdet, om de ekonomiska villkor som

statens järnvägar måste uppställa för att i fortsättningen kunna ombesörja

förortstrafiken.

Motionärerna anför att »det så småningom åstadkommits en samordnad

planering av bebyggelsen och trafikförsörjningen inom stockholmsområdet

.............. Bebyggelsen är nu i full gång enligt denna, och

ett fullföljande av trafikplanerna är nödvändigt. Statens järnvägar har

därvid ett ansvar, som företaget inte kan underlåta att fullfölja. Att i det

läget belägga området med investeringsstopp kan ........ inte vara för
svarligt.

»

Sedan frågan om statens järnvägars ekonomiska målsättning senast

prövats av statsmakterna år 1958 har dessa vid upprepade tillfällen betonat

angelägenheten av att statsbaneföretaget uppnår ekonomisk balans.

I den första propositionen om driftbidrag till statens järnvägar (prop.

77/58) framhölls, att företagets målsättning icke kunnat uppfyllas under

de då närmast föregående åren. Möjligheterna härför vid oförändrad om
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963

17

fattning av bannätet bedömdes icke heller särskilt stora under de närmast

kommande åren. Omfattande rationaliseringsåtgärder ansågs därför nödvändiga.

Dessa »borde bedrivas med kraft och omfatta alla delar av rörelsen.

Det vikande trafikunderlaget kunde därvid befinnas nödvändiggöra

omläggning av och inskränkningar i tågförbindelser, indragning av

stationer samt nedläggning helt eller delvis av trafiksvaga bandelar».

I 1962 års statsverksproposition underströks, att det var utomordentligt

angeläget att styrelsen på allt sätt sökte nedbringa underskottet. Vidare

framhöll föredragande departementschefen i kompletteringspropositionen

härtill, prop. 150/62, att den förutsedda utvecklingen av statens

järnvägars ekonomi skulle göra det nödvändigt att vidtaga ytterligare åtgärder

för att åstadkomma en bättre balans i företagets ekonomi.

I anslutning till detta uttalande erhöll styrelsen genom ämbetsskrivelse

den 12 oktober 1962 även uppdrag att inkomma med en särskild plan för

åtgärder i kostnadsbesparande och intäktsökande syfte.

Vidare har statens järnvägars överrevisorer vid upprepade tillfällen

framhållit nödvändigheten av att arbetet med att nedbringa driftunderskotten

bedrives energiskt och målmedvetet. Överrevisorerna har också

påpekat att detta icke endast är en företagsekonomisk angelägenhet, utan

att det från nationalekonomisk synpunkt är angeläget att statens järnvägar

sättes i stånd att på mest rationella sätt utföra det transportarbete,

som bäst och billigast kan ombesörjas med järnväg.

Skall den fastställda ekonomiska målsättningen kunna uppnås, är det

i nuvarande läge nödvändigt att den olönsamma verksamhet, som statens

järnvägar utför, nedlägges i de fall det ej är möjligt att på annat sätt

eliminera de därmed sammanhängande förlusterna för statens järnvägar.

Det nu införda investeringsstoppet gäller till dess att för statens järnvägar

tillfredsställande överenskommelser kunnat träffas med kommunerna

och avser i princip alla för förortstrafiken behövliga investeringar. Hit

hör även frågor om försvarsarbeten, särskilt inom Stockholms stad, för

att hålla möjligheten öppen att utföra ytterligare spårbyggnader till lägre

kostnader än om sådana försvarsarbeten inte vidtagits. Vissa sådana försvarsarbeten

har hittills bekostats av statens järnvägar. I den mån staden

och förortskommunerna önskar säkerställa möjligheterna att framdeles

få förortstrafik ombesörjd på statens järnvägar i större omfattning än

som motsvarar en utfyllnadstrafik till en successivt utökad fjärrtrafik

måste man inte endast garantera denna förortstrafiks lönsamhet för

statens järnvägar utan också hålla möjligheterna öppna alt öka kapaciteten

på banan för förortstrafiken genom ytterligare spår.

Frågan om tillgodoseendet av tätorternas närtrafikbehov har enligt

styrelsens uppfattning numera kommit därhän alt den bör betraktas som

en angelägenhet för i första hand de berörda kommunerna. Det är i enlighet

med denna uppfattning styrelsen avser att söka träffa överenskommelser

med ifrågavarande kommuner rörande den framtida förortstrafiken

i statens järnvägars regi. Innan några överenskommelser träffats, är det

då naturligt att styrelsen icke är beredd att göra sådana investeringar,

vilkas lönsamhet är beroende av de avsedda överenskommelserna.

Alldeles oavsett styrelsens ställningstagande till statens järnvägars

engagemang i förortstrafiken torde det icke heller vara möjligt att genomföra

de åtgärder, som motionärerna tänker sig skulle kunna vidtagas,

om deras förslag till hävande av investeringsstoppet bifölls. Styrelsens

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963

äskanden om anslag till investeringar underkastas en mycket sträng ekonomisk

prövning såväl inom statens järnvägar som vid beredningen av

statsverkspropositionen. I nuvarande läge, då förortstrafiken är klart olönsam

och berörda parter icke enats om någon plan för dess ekonomiska

sanering, torde det knappast vara möjligt att motivera framställningar om

anslag till investeringar i förortstrafiken.

Motionärerna menar att man vid bestämningen av statens järnvägars

underskott i förortstrafiken bör beakta den samlade SJ-trafiken inom

Stockholms förortsområde — alltså även statens järnvägars busstrafik.

Styrelsen kan i anledning härav upplysa om att de inom statens järnvägar

pågående utredningarna om de tekniska och ekonomiska förutsättningarna

för en rationaliserad närtrafik omfattar olika alternativ för trafikens

fördelning mellan järnvägs- och busstrafik. Styrelsen vill emellertid

i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att det icke är säkert att

den trafikfördelning mellan förortståg och vägbussar, som minimerar

statens järnvägars underskott i förortstrafiken och därmed dess anspråk

på ersättning för underskottstäckning, också behöver vara den lämpligaste

lösningen för de berörda kommunerna.

Även om styrelsen såsom vid tidigare tillfällen framhållits inte tror,

att det är möjligt eller lämpligt att helt eller till väsentlig del täcka

förortstrafikens underskott genom taxehöjningar, kan dock givetvis taxehöjningar

lämna ett bidrag till täckning av underskottet. Ett övervägande

av denna fråga torde lämpligen ankomma på de berörda kommunerna i

samband med deras bedömning av frågan om bidrag till kostnaderna för

närtrafiken.

När motionärerna anför, att man beträffande kommunernas åtaganden

bör pröva en »aktiv insats i fråga om lokala anordningar vid stationer

och hållplatser genom att direkt inordna dessa i sin planering och exploatering»

kan det enligt styrelsens mening utgöra ett bidrag till ersättningsfrågans

lösning och i fråga om denna del av ersättningen också ange

en fördelningsprincip kommunerna emellan. Från statens järnvägars synpunkt

är emellertid ersättning av kostnaderna för förortstrafikprestationen

det primära, sättet härför av underordnad betydelse.

Styrelsen önskar ytterligare framhålla, att de problem, som måste lösas

i fråga om förortstrafiken i stockholmsområdet, för närvarande behandlas

på flera håll. Bl. a. undersöks möjligheterna att samordna trafikering

och taxor för den i kommunal och enskild regi bedrivna förortstrafiken

och för statens järnvägars närtrafik i stockholmsområdet. Förutsättningarna

för olika organisationsformer för denna samordning undersöks

också. Utredningarna av dessa samordningsproblem bedrivs huvudsakligen

inom vissa interkommunalt tillsatta organ.

Sålunda har Stor-Stockholms planeringsnämnd tillsatt en särskild trafikberedning,

som skall ansvara för erforderlig detalj utredning om den

interkommunala persontrafiken i stockholmsområdet samt presentera utredningsresultaten

som diskussionsmaterial inför planeringsnämnden. I

riktlinjerna för expertberedningens arbete sägs, att den fortgående folkökningen

i Stor-Stockholm kräver en omfattande utbyggnad och samordning

av den kollektiva närtrafiken. I första hand skall behovet av terminalanläggningar

för förortstrafiken överses i syfte att åstadkomma god

kontakt med tunnelbanornas och innerstadens trafiknät i övrigt. I expertberedningen

ingår representanter för Stockholms stad, Stockholms för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963

19

orters samarbetsnämnd, statens järnvägar, Stockholms spårvägar och de

privata förortstrafikföretagen.

Vidare har Stockholms förorters samarbetsnämnd förra året uppdragit

åt en expert att göra en översyn och aktualisera det av Stor-Stockholms

trafikutredning avgivna betänkandet om den kollektiva förortstrafiken i

stockholmsområdet.

Förutom dessa mera allmänt syftande utredningar undersöks också

vissa delproblem inom olika berörda trafikföretag, främst Stockholms

spårvägar och såsom här inledningsvis berörts statens järnvägar. Inom

Stockholms stad arbetar en taxekommitté med översyn av hela taxesystemet

för att ernå enhetligare taxe- och övergångsbestämmelser i pendeltrafiken

mellan Stor-Stockholms inner- och ytterområden. Styrelsen antar,

att det skulle kunna vara möjligt att samordna arbetet inom denna taxekommitté

och inom den av motionärerna föreslagna taxeutredningen, vilken

skulle jämföra taxesättningen inom stockholmsområdet de olika trafikföretagen

emellan. För sin del har styrelsen intet att erinra mot att en

sådan utredning kommer till stånd, förutsatt att den ej fördröjer lösningen

av frågan om ersättning för statens järnvägars prestationer i förortstrafiken.

Styrelsen är beredd att genom statens järnvägars representanter

i den av Stor-Stockholms planeringsnämnd tillsatta trafikberedningen

föreslå att den av motionärerna föreslagna taxeutredningen göres

inom denna grupp.

Förortstrafiken inom stockholmsområdet behandlas sålunda inom flera

utredningar. Med hänsyn till utredningarnas komplicerade natur torde det

icke vara möjligt att ytterligare forcera utredningsarbetet. De inom statens

järnvägar pågående utredningarna, som skulle ligga till grund för

informationen till kommunerna om de ekonomiska villkor statens järnvägar

måste ställa för att få kostnadstäckning för sina prestationer i den

kollektiva närtrafiken, är ännu icke färdiga men beräknas vara avslutade

före innevarande budgetårs utgång.

Styrelsen kan slutligen nämna, att skulle en samordning av trafiken

inom stockholmsområdet komma till stånd i form av någon slags kommunal

gemenskap, som får befogenhet att fastställa taxor samt svara för

medel till investeringar och underskottstäckning samt fördela dem till i

trafiken engagerade företag, har statens järnvägar i princip inte något att

erinra mot att på beställning av denna gemenskap utföra prestationer i

förortstrafik mot för denna speciella taxor och särskild ersättning.

Med anledning av att motionärerna sammanfattningsvis föreslagit riksdagen

att hos Ivungl. Maj :t hemställa om skyndsamma åtgärder för vidareutveckling

av trafiken på statens järnvägar inom stockholmsområdet får

styrelsen med åberopande av vad ovan anförts, särskilt i fråga om det nuvarande

utrednings- och förhandlingsläget, såsom sin mening anföra, att

åtminstone för närvarande några initiativ från statsmakternas sida icke

är påkallade.

Vid avgörandet av detta ärende har närvarit järnvägsstyrelsen in pleno,

nämligen undertecknad Upmark, ordförande, samt ledamöterna Andersson,

Lindskog, Mossherg, Odhner och Turesson.

Dessutom har närvarit ekonomidirektören Sjöberg (föredragande), och

direktören Högberg. Stockholm den 22 april 1963.

Kungi. Järnvägsstyrelsen

ERIK UPMARK

Arne Sjöberg

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963

Bilaga B

Länsstyrelsen i Stockholms län

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 24 april 1963 har Kungl. Maj :t anmodat länsstyrelsen

att till utskottet avgiva yttrande över de vid innevarande års riksdag

väckta, likalydande motionerna I: 504 och II: 613 angående utvecklingen

av järnvägstrafiken inom stockholmsområdet.

Med anledning därav får länsstyrelsen anföra följande.

Stor-Stockholmsområdets utvecklingshistoria visar att kommunikationsnätet,

framför allt järnvägarna, varit den stomme kring vilken samhällsbildningarna

vuxit upp. Detta faktum återspeglar sig också i den av

Kungl. Maj :t fastställda regionplanen för stockholmstrakten, även om

självfallet numera även den landsvägsburna busstrafiken alltmer kommit

in i bilden.

Under lång tid har frågan om kollektivtrafikens ordnande inom StorStockholmsområdet

varit föremål för utredningar och överväganden.

Länsstyrelsen har för sin del kommit till den uppfattningen att kollektivtrafiken

inom området knappast kan lösas utan tillskapande av ett

enhetligt trafiksystem, måhända ett enhetligt trafikföretag. Självfallet bör

de kommunala trafikföretagen och befintliga enskilda trafikföretag ingå

i ett sådant system eller företag men enligt länsstyrelsens mening kan ej

heller SJ med sina järnvägs- och busslinjer inom området undandraga

sig sin andel av ansvaret för kollektivtrafikens fortsatta bestånd.

Länsstyrelsen kan icke finna det riktigt att — medan Stor-Stockholmsområdet

sjuder av en alldeles enorm utveckling med ständig befolkningsökning

— SJ praktiserar ett investeringsstopp för sina trafiklinjer inom

området. Tvärtom synas åtgärder påkallade för trafikens vidareutveckling

med motorvagnståg, pendeltrafik, etc. Länsstyrelsen finner det vidare föga

tillfredsställande att SJ ännu ej tagit definitiv ställning till den framtida

utformningen av förortstrafiken i den nordöstra sektorn av Stor-Stockholm

och än mindre påbörjat några investeringar inom detta område.

Länsstyrelsen delar alltså motionärernas uppfattning att åtgärder bör

vidtagas för vidareutveckling av trafiken på statens järnvägar inom

stockholmsområdet. Länsstyrelsen anser dessutom, att en offentlig utredning

genom Kungl. Maj :ts försorg i syfte att skyndsamt få ett grepp

om hela kollektivtrafikproblemet i Stor-Stockholm är befogad. Stockholm

å landskansliet den 10 maj 1963.

ERIK WESTERLIND

Gösta Falk

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963

21

Bilaga C

Stockholms förorters samarbetsnämnd

Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 5 mars 1963 har Stockholms förorters samarbetsnämnd

beretts tillfälle avgiva utlåtande över likalydande motionerna I: 504

och 11:613 angående utvecklingen av järnvägstrafiken inom stockholmsområdet.

Med anledning härav får samarbetsnämnden anföra följande.

År 1950 uppgick folkmängden inom Stockholms förortskommuner till

243 758 personer. Under perioden 1950—1960 ökade antalet bosatta med

98 274 och vid årsskiftet 1962/63 uppgick folkmängden inom området till

387 897 invånare. De två senaste åren har folkmängden ökat med drygt

20 000 varje år. Enligt beräkningar kommer folkmängden att öka i ungefär

samma omfattning under hela 1960-talet och vid 1970 års ingång torde

över 500 000 personer vara bosatta inom förortskommunerna.

Under första hälften av 1950-talet uppgick bostadsproduktionen till

ungefär 3 000 lägenheter per år. Fr. o. m. år 1956 har produktionen successivt

ökat och år 1960 påbörjades drygt 9 000 lägenheter; alltså en ökning

med 200 procent. För femårsperioden 1961—1965 är målsättningen

ett produktionsresultat av 55 000 lägenheter eller i genomsnitt 11 000 lägenheter

per år. Bostadsproduktionen inom Stockholms förortskommuner under

den senare hälften av 1960-talet torde komma att vara av minst samma

omfattning, som under perioden 1961—65.

Under den senaste femårsperioden har de kommunala investeringarna i

skolor, sjukvård, vatten- och avloppsanläggningar etc. ökat från c:a 100

milj. kronor till 300 milj. kronor årligen. Tillsammans med bostadsbyggandet

uppgår de kommunala investeringarna i byggnader och anläggningar

inom förortsområdet till i runt tal 1 miljard kronor årligen. Denna investeringsvolym

torde komma att vara av samma storleksordning under hela

1960-talet.

Utbyggnaden av Stockholms förortskommuner sker efter de riktlinjer,

som angivits i den av Ivungl. Maj :t år 1960 fastställda regionplanen för

stockholmstrakten. Enligt denna plan är bebyggelseområdena inom förortskommunerna

koncentrerade omkring järnvägslinjerna till Stockholm.

Planen förutsätter också att stommen i kommunikationsnätet kommer att

utgöras av de kollektiva trafikmedlen och att det är angeläget, att dessa

göras fullt acceptabla såsom alternativ till bilen.

De i motionerna angivna järnvägarnas trafikunderlag inom berörda förortskommuner

år 1961 samt dels i regionplanen redovisade och dels av

SJ (år 1960) gjorda beräkningar beträffande trafikunderlagen åren 1970

och 1990 framgår av nedanstående sammanställning.

Influensoinråde

1961

Regionalplanen

SJ

1970

1990

1970

1990

IJppsalabanan........

40 000

50 000

108 000

55 000

100 000

Västeråsbanan........

23 000

34 000

56 000

41 000

63 000

Nynäsbanan..........

14 000

24 000

46 000

17 000

31 000

Södertäljcbanan ......

38 000

52 000

69 000

49 000

93 000

S:a

115 000

160 000

279 000

102 000

287 000

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963

Enligt beräkningar kommer sålunda trafikunderlaget att öka med ungefär

40 % under perioden 1961—1970. Det måste med hänsyn härtill framstå

såsom anmärkningsvärt, att ett investeringsstopp beträffande den kollektiva

trafiken har vidtagits, samtidigt som omfattande investeringar avseende

samhällsbyggandets alla andra områden pågår inom de berörda

kommunerna.

Tillsammans med Stockholms stad utgör förortskommunerna en gemensam

arbetsmarknad med ett utpräglat resbehov. Sålunda kan anföras,

att år 1950 var 47 % av den förvärvsarbetande befolkningen inom förortskommunerna

sysselsatta inom annan kommun än hemortskommunen.

År 1960 var relationstalet 60 %. Samma år hade ungefär 7 % av den

inom Stockholm bosatta förvärvsarbetande befolkningen sin arbetsplats

belägen inom förortskommunerna, vilket nästan innebär en fördubbling

sedan år 1950. Ett framträdande drag i den näringsgeografiska strukturutvecklingen

under senare år har även varit att antalet arbetsplatser inom

Stockholms centrala delar ökat och att den förvärvsarbetande befolkningens

bosättning i mycket stor utsträckning skett inom förortskommunerna,

vilket ytterligare har accentuerat resbehovet.

Vid bedömning av resbehovet måste bilismens utveckling och dess relation

till den spårbundna trafiken tillmätas stor betydelse. Dessa frågor har

också ingående diskuterats vid all trafik- och bebyggelseplanering inom

stor-stockholmsområdet. Härvid har såsom riktpunkt för planeringen angivits

25 % bilresor och 75 % resor med kollektiva transportmedel under

högtrafik samt 50 % respektive 50 % för hela dygnet. Därest ett större

procenttal bilresor företages kommer samhällsplaneringen att ställas inför

mycket svårbemästrade tekniska och ekonomiska problem. Detta har också

klart framgått av den icke tillfredsställande bebyggelse- och trafikutvecklingen

inom de amerikanska tätorterna, där den kollektiva trafiken

pressats tillbaka till förmån för bilismen. Samhällsplaneringen måste syfta

till att bevara balansen mellan bilismen och den kollektiva trafiken. En av

förutsättningarna för att uppnå en så funktionsduglig bebyggelseutveckling

som möjligt är att den kollektiva trafiken har sådan konkurrenskraft,

att icke balansen mellan de olika trafikmedlen allvarligt rubbas. En försämrad

standard av SJ:s trafik inom stor-stockholmsområdet innebär påtagliga

risker för att denna balans förskjutes och därigenom snedvrider

samhällsbyggandet.

I motionerna efterlyses en ekonomisk »helhetsbedömning av den samlade

SJ-trafiken inom Stockholms förortskommuner». Samarbetsnämnden

skulle önska att denna bedömning fick en vidgad omfattning. Det kan

sålunda bl. a. icke anses principiellt uteslutet, att statsbidrag av bilskattemedel

torde kunna tas i anspråk för den kollektiva närtrafiken. 1953 års

trafikutredning har också behandlat denna fråga och ävenså Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samt Byggnadsstyrelsen. Ur samhällsekonomisk

synpunkt kan det ifrågasättas, huruvida icke investeringar i spårbunden

trafik i vissa fall kan vara lika motiverade som anläggningar för väg- och

gatutrafik. Det kan i detta sammanhang erinras om, att enbart utbyggnaderna

av infartslederna till Stockholm kostar drygt 500 milj. kronor. 1 den

ekonomiska bedömningen av SJ-trafiken inom förortskommunerna bör

även beaktas, att statsmakterna genom beslut av 1958 års riksdag i princip

godtagit driftbidrag såsom »kompensationsform för de underskott statens

järnvägar förorsakas genom de företagsekonomiskt icke motiverade,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963

23

förlustbringande trafikeringsförpliktelser som åligger statsbaneföretaget». I

1958 års statsverksproposition (bil. 8) framhöll departementschefen bl. a.,

att genom denna kompensation skulle förutsättningar »skapas för en friare

konkurrens mellan de olika transportmedlen, varigenom så billiga kommunikationer

som möjligt skulle tillhandahållas allmänheten». Det kan

ifrågasättas, huruvida ej riksdagens principbeslut år 1958 bör kunna åberopas

för hävande av investeringsstoppet för förortstrafiken, då detsamma

närmast synes vara motiverat av att de normalspåriga huvudlinjerna är

förlustbringande. I detta sammanhang torde det också finnas skäl erinra

om, att den genom Kungl. Maj :ts beslut den 26 maj 1961 fastställda investeringsramen

för budgetåret 1961/62 icke helt utnyttjats på grund av att

vissa arbeten icke kunnat påbörjas eller drivas i planerad omfattning. Samarbetsnämnden

kan givetvis icke bedöma värdet av de olika investeringarna,

men det kan icke förnekas att anledning finns att ifrågasätta motiven

för ett investeringsstopp inom landets mest expansiva område.

Beträffande det i motionerna framförda förslaget, att man bör pröva

frågan om inte kommunerna kan göra en aktiv insats avseende »lokala

anordningar vid stationer och hållplatser genom att direkt inordna dessa

i sin planering och exploatering» har samarbetsnämnden intet att erinra

och är samarbetsnämnden för sin del beredd medverka till att dylika förhandlingar

upptages.

Under hänvisning till ovan anförda ansluter sig Stockholms förorters

samarbetsnämnd till de i motionerna 1:504 och 11:613 framförda synpunkterna

och tillstyrkes motionärernas hemställan, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t ger till känna att skyndsamma åtgärder måtte

vidtagas för en vidareutveckling av trafiken på statens järnvägar inom

stockholmsområdet. Solna den 9 april 1963.

Stockholms förorters samarbetsnämnd

NILS ELIASSON

Anders Lind

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631184

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.