Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utvecklingen av järnvägstrafiken inom stockholmsområdet.
1963-11-26 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1963:200, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utvecklingen av järnvägstrafiken inom stockholmsområdet.
Dokumentets text
14
Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963
Nr 200
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utvecklingen
av järnvägstrafiken inom stockholmsområdet.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Palm och Erik Jansson (I: 504) och den andra inom andra kammaren
av fru Lewén-Eliasson m. fl. (II: 613), har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna att skyndsamma åtgärder måtte
vidtagas för en vidareutveckling av trafiken på statens järnvägar inom
stockholmsområdet.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde
få hänvisas till motionen II: 613.
Över motionerna har yttranden inhämtats från järnvägsstyrelsen och
länsstyrelsen i Stockholms län samt Stockholms förorters samarb et snämnd,
vilka yttranden i avskrift (bilagorna A—C) fogats till detta utlåtande.
Utskottet. I anledning av vad i förevarande motioner anförts vill utskottet
erinra om att i den nyligen framlagda propositionen nr 191 angående
riktlinjer för den statliga trafikpolitiken m. m. även frågan rörande stockholmsområdets
kollektiva närtrafik upptagits. Departementschefen framhåller
sålunda (s. 116) att en samordning av planering och utbyggnad av
den kollektiva trafikapparaten inom området från samhälleliga synpunkter
framstår som i hög grad angelägen. Ett initiativ från statens sida anses
med hänsyn härtill vara motiverat för att söka närma de olika intressenternas
ståndpunkter till varandra och därmed underlätta en lämplig lösning
av problemkomplexet. För frågans lösning anses en särskild förhandlingsman
eller förhandlings- och utredningsman böra utses. Uppgiften
anges därvid vara att genom förhandlingar mellan berörda intressenter
söka sammanjämka dessas ståndpunkter samt utarbeta förslag till
gemensamma lösningar av den kollektiva närtrafikens problem i området.
Målet för arbetet anges vidare vara att mot bakgrund av bl. a. regionplanen
uppnå en lösning som innebär en fullgod trafikservice inom området
till lägsta samhällsekonomiska kostnad. Ett definitivt ställningstagande
till formerna för förhandlingsarbetet anses dock böra ske först
efter närmare samråd med berörda intressenter. Departementschefen för
-
Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963
15
klarar sig slutligen avse att inom den närmaste tiden taga upp överläggningar
härom med vederbörande myndigheter, kommuner och trafikföretag
m. fl.
Även utskottet finner det angeläget att berörda frågor snarast bringas
till en tillfredsställande lösning. Med hänsyn till vad i förenämnda proposition
anförts synes emellertid någon särskild framställning i ämnet
från riksdagens sida f. n. icke erforderlig. Utskottet hemställer därför,
att motionerna I: 504 och II: 613 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 november 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, fröken Andersson,
herrar Einar Persson, Axel Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson,
Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Bertil Petersson, Widén,
Hjorth, Per-Olof Hanson, Eric Carlsson och Nils-Eric Gustafsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Ståhl, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka,
Blidfors, Almgren, Andreasson, Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fru LewénEliasson,
herrar Svensson i Ljungskile, Cassel och Löfroth.
Reservation
av fru Lewén-Eliasson.
16
Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963
Bilaga A
Kungl. järnvägsstyrelsen
Riksdagens statsutskott
Kungl. Maj :t har den 6 mars 1963 anbefallt järnvägsstyrelsen att till
riksdagens statsutskott avgiva yttrande över motionerna I: 504 och II r
613 (likalydande) angående utvecklingen av järnvägstrafiken inom stockholmsområdet.
Till fullgörande härav får styrelsen anföra följande.
Järnvägsstyrelsens synpunkter på frågan om hur förlusterna på statens
järnvägars närtrafik kring de stora städerna skall kunna elimineras har
senast redovisats i petitaskrivelsen av den 30 augusti 1962 för budgetåret
1963/64 (s. 7, även refererad i statsverkspropositionen 1963, bil. 8, s. 356)
och i skrivelsen av den 10 november 1962 med begärd redogörelse för de
åtgärder styrelsen planerar i kostnadsbesparande och intäktsökande syfte.
Styrelsen har i petitaskrivelsen bl. a. framhållit, att den ej bedömer det
möjligt att genom tekniska och organisatoriska rationaliseringar och
taxeåtgärder i annat än mycket begränsad omfattning kunna minska underskotten
på närtrafiken kring de större städerna. För en genomgripande
ekonomisk sanering av denna verksamhetsgren står endast två vägar till
buds. Den ena är att statens järnvägar, i den mån det anses vara samhällsekonomiskt
rationellt att statens järnvägar i fortsättningen i viss omfattning
och med viss standard ombesörjer närtrafik, erhåller ersättning
av allmänna medel för de härigenom uppkommande förlusterna. Den andra
möjligheten innebär, att statens järnvägar väsentligt skär ned och i
vissa fall helt lägger ned närtrafiken, vars uppehållande numera får anses
ha blivit en angelägenhet i första hand för det allmänna och främst
de berörda kommunerna. Med hänsyn till att frågan om hur förlusterna
på förortstrafiken skall elimineras ännu icke har lösts, har styrelsen tills
vidare infört investeringsstopp för förortstrafiken, innebärande bl. a. att
medel ej begärts för anskaffning av rullande materiel för Stockholms förortstrafik.
I petitaskrivelsen meddelade styrelsen till sist sin avsikt att före
innevarande budgetårs slut informera kommunerna inom närtrafikområdena,
i första hand stockholmsområdet, om de ekonomiska villkor som
statens järnvägar måste uppställa för att i fortsättningen kunna ombesörja
förortstrafiken.
Motionärerna anför att »det så småningom åstadkommits en samordnad
planering av bebyggelsen och trafikförsörjningen inom stockholmsområdet
.............. Bebyggelsen är nu i full gång enligt denna, och
ett fullföljande av trafikplanerna är nödvändigt. Statens järnvägar har
därvid ett ansvar, som företaget inte kan underlåta att fullfölja. Att i det
läget belägga området med investeringsstopp kan ........ inte vara för
svarligt.
»
Sedan frågan om statens järnvägars ekonomiska målsättning senast
prövats av statsmakterna år 1958 har dessa vid upprepade tillfällen betonat
angelägenheten av att statsbaneföretaget uppnår ekonomisk balans.
I den första propositionen om driftbidrag till statens järnvägar (prop.
77/58) framhölls, att företagets målsättning icke kunnat uppfyllas under
de då närmast föregående åren. Möjligheterna härför vid oförändrad om
-
Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963
17
fattning av bannätet bedömdes icke heller särskilt stora under de närmast
kommande åren. Omfattande rationaliseringsåtgärder ansågs därför nödvändiga.
Dessa »borde bedrivas med kraft och omfatta alla delar av rörelsen.
Det vikande trafikunderlaget kunde därvid befinnas nödvändiggöra
omläggning av och inskränkningar i tågförbindelser, indragning av
stationer samt nedläggning helt eller delvis av trafiksvaga bandelar».
I 1962 års statsverksproposition underströks, att det var utomordentligt
angeläget att styrelsen på allt sätt sökte nedbringa underskottet. Vidare
framhöll föredragande departementschefen i kompletteringspropositionen
härtill, prop. 150/62, att den förutsedda utvecklingen av statens
järnvägars ekonomi skulle göra det nödvändigt att vidtaga ytterligare åtgärder
för att åstadkomma en bättre balans i företagets ekonomi.
I anslutning till detta uttalande erhöll styrelsen genom ämbetsskrivelse
den 12 oktober 1962 även uppdrag att inkomma med en särskild plan för
åtgärder i kostnadsbesparande och intäktsökande syfte.
Vidare har statens järnvägars överrevisorer vid upprepade tillfällen
framhållit nödvändigheten av att arbetet med att nedbringa driftunderskotten
bedrives energiskt och målmedvetet. Överrevisorerna har också
påpekat att detta icke endast är en företagsekonomisk angelägenhet, utan
att det från nationalekonomisk synpunkt är angeläget att statens järnvägar
sättes i stånd att på mest rationella sätt utföra det transportarbete,
som bäst och billigast kan ombesörjas med järnväg.
Skall den fastställda ekonomiska målsättningen kunna uppnås, är det
i nuvarande läge nödvändigt att den olönsamma verksamhet, som statens
järnvägar utför, nedlägges i de fall det ej är möjligt att på annat sätt
eliminera de därmed sammanhängande förlusterna för statens järnvägar.
Det nu införda investeringsstoppet gäller till dess att för statens järnvägar
tillfredsställande överenskommelser kunnat träffas med kommunerna
och avser i princip alla för förortstrafiken behövliga investeringar. Hit
hör även frågor om försvarsarbeten, särskilt inom Stockholms stad, för
att hålla möjligheten öppen att utföra ytterligare spårbyggnader till lägre
kostnader än om sådana försvarsarbeten inte vidtagits. Vissa sådana försvarsarbeten
har hittills bekostats av statens järnvägar. I den mån staden
och förortskommunerna önskar säkerställa möjligheterna att framdeles
få förortstrafik ombesörjd på statens järnvägar i större omfattning än
som motsvarar en utfyllnadstrafik till en successivt utökad fjärrtrafik
måste man inte endast garantera denna förortstrafiks lönsamhet för
statens järnvägar utan också hålla möjligheterna öppna alt öka kapaciteten
på banan för förortstrafiken genom ytterligare spår.
Frågan om tillgodoseendet av tätorternas närtrafikbehov har enligt
styrelsens uppfattning numera kommit därhän alt den bör betraktas som
en angelägenhet för i första hand de berörda kommunerna. Det är i enlighet
med denna uppfattning styrelsen avser att söka träffa överenskommelser
med ifrågavarande kommuner rörande den framtida förortstrafiken
i statens järnvägars regi. Innan några överenskommelser träffats, är det
då naturligt att styrelsen icke är beredd att göra sådana investeringar,
vilkas lönsamhet är beroende av de avsedda överenskommelserna.
Alldeles oavsett styrelsens ställningstagande till statens järnvägars
engagemang i förortstrafiken torde det icke heller vara möjligt att genomföra
de åtgärder, som motionärerna tänker sig skulle kunna vidtagas,
om deras förslag till hävande av investeringsstoppet bifölls. Styrelsens
18
Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963
äskanden om anslag till investeringar underkastas en mycket sträng ekonomisk
prövning såväl inom statens järnvägar som vid beredningen av
statsverkspropositionen. I nuvarande läge, då förortstrafiken är klart olönsam
och berörda parter icke enats om någon plan för dess ekonomiska
sanering, torde det knappast vara möjligt att motivera framställningar om
anslag till investeringar i förortstrafiken.
Motionärerna menar att man vid bestämningen av statens järnvägars
underskott i förortstrafiken bör beakta den samlade SJ-trafiken inom
Stockholms förortsområde — alltså även statens järnvägars busstrafik.
Styrelsen kan i anledning härav upplysa om att de inom statens järnvägar
pågående utredningarna om de tekniska och ekonomiska förutsättningarna
för en rationaliserad närtrafik omfattar olika alternativ för trafikens
fördelning mellan järnvägs- och busstrafik. Styrelsen vill emellertid
i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att det icke är säkert att
den trafikfördelning mellan förortståg och vägbussar, som minimerar
statens järnvägars underskott i förortstrafiken och därmed dess anspråk
på ersättning för underskottstäckning, också behöver vara den lämpligaste
lösningen för de berörda kommunerna.
Även om styrelsen såsom vid tidigare tillfällen framhållits inte tror,
att det är möjligt eller lämpligt att helt eller till väsentlig del täcka
förortstrafikens underskott genom taxehöjningar, kan dock givetvis taxehöjningar
lämna ett bidrag till täckning av underskottet. Ett övervägande
av denna fråga torde lämpligen ankomma på de berörda kommunerna i
samband med deras bedömning av frågan om bidrag till kostnaderna för
närtrafiken.
När motionärerna anför, att man beträffande kommunernas åtaganden
bör pröva en »aktiv insats i fråga om lokala anordningar vid stationer
och hållplatser genom att direkt inordna dessa i sin planering och exploatering»
kan det enligt styrelsens mening utgöra ett bidrag till ersättningsfrågans
lösning och i fråga om denna del av ersättningen också ange
en fördelningsprincip kommunerna emellan. Från statens järnvägars synpunkt
är emellertid ersättning av kostnaderna för förortstrafikprestationen
det primära, sättet härför av underordnad betydelse.
Styrelsen önskar ytterligare framhålla, att de problem, som måste lösas
i fråga om förortstrafiken i stockholmsområdet, för närvarande behandlas
på flera håll. Bl. a. undersöks möjligheterna att samordna trafikering
och taxor för den i kommunal och enskild regi bedrivna förortstrafiken
och för statens järnvägars närtrafik i stockholmsområdet. Förutsättningarna
för olika organisationsformer för denna samordning undersöks
också. Utredningarna av dessa samordningsproblem bedrivs huvudsakligen
inom vissa interkommunalt tillsatta organ.
Sålunda har Stor-Stockholms planeringsnämnd tillsatt en särskild trafikberedning,
som skall ansvara för erforderlig detalj utredning om den
interkommunala persontrafiken i stockholmsområdet samt presentera utredningsresultaten
som diskussionsmaterial inför planeringsnämnden. I
riktlinjerna för expertberedningens arbete sägs, att den fortgående folkökningen
i Stor-Stockholm kräver en omfattande utbyggnad och samordning
av den kollektiva närtrafiken. I första hand skall behovet av terminalanläggningar
för förortstrafiken överses i syfte att åstadkomma god
kontakt med tunnelbanornas och innerstadens trafiknät i övrigt. I expertberedningen
ingår representanter för Stockholms stad, Stockholms för
-
Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963
19
orters samarbetsnämnd, statens järnvägar, Stockholms spårvägar och de
privata förortstrafikföretagen.
Vidare har Stockholms förorters samarbetsnämnd förra året uppdragit
åt en expert att göra en översyn och aktualisera det av Stor-Stockholms
trafikutredning avgivna betänkandet om den kollektiva förortstrafiken i
stockholmsområdet.
Förutom dessa mera allmänt syftande utredningar undersöks också
vissa delproblem inom olika berörda trafikföretag, främst Stockholms
spårvägar och såsom här inledningsvis berörts statens järnvägar. Inom
Stockholms stad arbetar en taxekommitté med översyn av hela taxesystemet
för att ernå enhetligare taxe- och övergångsbestämmelser i pendeltrafiken
mellan Stor-Stockholms inner- och ytterområden. Styrelsen antar,
att det skulle kunna vara möjligt att samordna arbetet inom denna taxekommitté
och inom den av motionärerna föreslagna taxeutredningen, vilken
skulle jämföra taxesättningen inom stockholmsområdet de olika trafikföretagen
emellan. För sin del har styrelsen intet att erinra mot att en
sådan utredning kommer till stånd, förutsatt att den ej fördröjer lösningen
av frågan om ersättning för statens järnvägars prestationer i förortstrafiken.
Styrelsen är beredd att genom statens järnvägars representanter
i den av Stor-Stockholms planeringsnämnd tillsatta trafikberedningen
föreslå att den av motionärerna föreslagna taxeutredningen göres
inom denna grupp.
Förortstrafiken inom stockholmsområdet behandlas sålunda inom flera
utredningar. Med hänsyn till utredningarnas komplicerade natur torde det
icke vara möjligt att ytterligare forcera utredningsarbetet. De inom statens
järnvägar pågående utredningarna, som skulle ligga till grund för
informationen till kommunerna om de ekonomiska villkor statens järnvägar
måste ställa för att få kostnadstäckning för sina prestationer i den
kollektiva närtrafiken, är ännu icke färdiga men beräknas vara avslutade
före innevarande budgetårs utgång.
Styrelsen kan slutligen nämna, att skulle en samordning av trafiken
inom stockholmsområdet komma till stånd i form av någon slags kommunal
gemenskap, som får befogenhet att fastställa taxor samt svara för
medel till investeringar och underskottstäckning samt fördela dem till i
trafiken engagerade företag, har statens järnvägar i princip inte något att
erinra mot att på beställning av denna gemenskap utföra prestationer i
förortstrafik mot för denna speciella taxor och särskild ersättning.
Med anledning av att motionärerna sammanfattningsvis föreslagit riksdagen
att hos Ivungl. Maj :t hemställa om skyndsamma åtgärder för vidareutveckling
av trafiken på statens järnvägar inom stockholmsområdet får
styrelsen med åberopande av vad ovan anförts, särskilt i fråga om det nuvarande
utrednings- och förhandlingsläget, såsom sin mening anföra, att
åtminstone för närvarande några initiativ från statsmakternas sida icke
är påkallade.
Vid avgörandet av detta ärende har närvarit järnvägsstyrelsen in pleno,
nämligen undertecknad Upmark, ordförande, samt ledamöterna Andersson,
Lindskog, Mossherg, Odhner och Turesson.
Dessutom har närvarit ekonomidirektören Sjöberg (föredragande), och
direktören Högberg. Stockholm den 22 april 1963.
Kungi. Järnvägsstyrelsen
ERIK UPMARK
Arne Sjöberg
20
Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963
Bilaga B
Länsstyrelsen i Stockholms län
Till riksdagens statsutskott
Genom remiss den 24 april 1963 har Kungl. Maj :t anmodat länsstyrelsen
att till utskottet avgiva yttrande över de vid innevarande års riksdag
väckta, likalydande motionerna I: 504 och II: 613 angående utvecklingen
av järnvägstrafiken inom stockholmsområdet.
Med anledning därav får länsstyrelsen anföra följande.
Stor-Stockholmsområdets utvecklingshistoria visar att kommunikationsnätet,
framför allt järnvägarna, varit den stomme kring vilken samhällsbildningarna
vuxit upp. Detta faktum återspeglar sig också i den av
Kungl. Maj :t fastställda regionplanen för stockholmstrakten, även om
självfallet numera även den landsvägsburna busstrafiken alltmer kommit
in i bilden.
Under lång tid har frågan om kollektivtrafikens ordnande inom StorStockholmsområdet
varit föremål för utredningar och överväganden.
Länsstyrelsen har för sin del kommit till den uppfattningen att kollektivtrafiken
inom området knappast kan lösas utan tillskapande av ett
enhetligt trafiksystem, måhända ett enhetligt trafikföretag. Självfallet bör
de kommunala trafikföretagen och befintliga enskilda trafikföretag ingå
i ett sådant system eller företag men enligt länsstyrelsens mening kan ej
heller SJ med sina järnvägs- och busslinjer inom området undandraga
sig sin andel av ansvaret för kollektivtrafikens fortsatta bestånd.
Länsstyrelsen kan icke finna det riktigt att — medan Stor-Stockholmsområdet
sjuder av en alldeles enorm utveckling med ständig befolkningsökning
— SJ praktiserar ett investeringsstopp för sina trafiklinjer inom
området. Tvärtom synas åtgärder påkallade för trafikens vidareutveckling
med motorvagnståg, pendeltrafik, etc. Länsstyrelsen finner det vidare föga
tillfredsställande att SJ ännu ej tagit definitiv ställning till den framtida
utformningen av förortstrafiken i den nordöstra sektorn av Stor-Stockholm
och än mindre påbörjat några investeringar inom detta område.
Länsstyrelsen delar alltså motionärernas uppfattning att åtgärder bör
vidtagas för vidareutveckling av trafiken på statens järnvägar inom
stockholmsområdet. Länsstyrelsen anser dessutom, att en offentlig utredning
genom Kungl. Maj :ts försorg i syfte att skyndsamt få ett grepp
om hela kollektivtrafikproblemet i Stor-Stockholm är befogad. Stockholm
å landskansliet den 10 maj 1963.
ERIK WESTERLIND
Gösta Falk
Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963
21
Bilaga C
Stockholms förorters samarbetsnämnd
Riksdagens statsutskott
Genom remiss den 5 mars 1963 har Stockholms förorters samarbetsnämnd
beretts tillfälle avgiva utlåtande över likalydande motionerna I: 504
och 11:613 angående utvecklingen av järnvägstrafiken inom stockholmsområdet.
Med anledning härav får samarbetsnämnden anföra följande.
År 1950 uppgick folkmängden inom Stockholms förortskommuner till
243 758 personer. Under perioden 1950—1960 ökade antalet bosatta med
98 274 och vid årsskiftet 1962/63 uppgick folkmängden inom området till
387 897 invånare. De två senaste åren har folkmängden ökat med drygt
20 000 varje år. Enligt beräkningar kommer folkmängden att öka i ungefär
samma omfattning under hela 1960-talet och vid 1970 års ingång torde
över 500 000 personer vara bosatta inom förortskommunerna.
Under första hälften av 1950-talet uppgick bostadsproduktionen till
ungefär 3 000 lägenheter per år. Fr. o. m. år 1956 har produktionen successivt
ökat och år 1960 påbörjades drygt 9 000 lägenheter; alltså en ökning
med 200 procent. För femårsperioden 1961—1965 är målsättningen
ett produktionsresultat av 55 000 lägenheter eller i genomsnitt 11 000 lägenheter
per år. Bostadsproduktionen inom Stockholms förortskommuner under
den senare hälften av 1960-talet torde komma att vara av minst samma
omfattning, som under perioden 1961—65.
Under den senaste femårsperioden har de kommunala investeringarna i
skolor, sjukvård, vatten- och avloppsanläggningar etc. ökat från c:a 100
milj. kronor till 300 milj. kronor årligen. Tillsammans med bostadsbyggandet
uppgår de kommunala investeringarna i byggnader och anläggningar
inom förortsområdet till i runt tal 1 miljard kronor årligen. Denna investeringsvolym
torde komma att vara av samma storleksordning under hela
1960-talet.
Utbyggnaden av Stockholms förortskommuner sker efter de riktlinjer,
som angivits i den av Ivungl. Maj :t år 1960 fastställda regionplanen för
stockholmstrakten. Enligt denna plan är bebyggelseområdena inom förortskommunerna
koncentrerade omkring järnvägslinjerna till Stockholm.
Planen förutsätter också att stommen i kommunikationsnätet kommer att
utgöras av de kollektiva trafikmedlen och att det är angeläget, att dessa
göras fullt acceptabla såsom alternativ till bilen.
De i motionerna angivna järnvägarnas trafikunderlag inom berörda förortskommuner
år 1961 samt dels i regionplanen redovisade och dels av
SJ (år 1960) gjorda beräkningar beträffande trafikunderlagen åren 1970
och 1990 framgår av nedanstående sammanställning.
Influensoinråde
1961
Regionalplanen
SJ
1970
1990
1970
1990
IJppsalabanan........
40 000
50 000
108 000
55 000
100 000
Västeråsbanan........
23 000
34 000
56 000
41 000
63 000
Nynäsbanan..........
14 000
24 000
46 000
17 000
31 000
Södertäljcbanan ......
38 000
52 000
69 000
49 000
93 000
S:a
115 000
160 000
279 000
102 000
287 000
22
Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963
Enligt beräkningar kommer sålunda trafikunderlaget att öka med ungefär
40 % under perioden 1961—1970. Det måste med hänsyn härtill framstå
såsom anmärkningsvärt, att ett investeringsstopp beträffande den kollektiva
trafiken har vidtagits, samtidigt som omfattande investeringar avseende
samhällsbyggandets alla andra områden pågår inom de berörda
kommunerna.
Tillsammans med Stockholms stad utgör förortskommunerna en gemensam
arbetsmarknad med ett utpräglat resbehov. Sålunda kan anföras,
att år 1950 var 47 % av den förvärvsarbetande befolkningen inom förortskommunerna
sysselsatta inom annan kommun än hemortskommunen.
År 1960 var relationstalet 60 %. Samma år hade ungefär 7 % av den
inom Stockholm bosatta förvärvsarbetande befolkningen sin arbetsplats
belägen inom förortskommunerna, vilket nästan innebär en fördubbling
sedan år 1950. Ett framträdande drag i den näringsgeografiska strukturutvecklingen
under senare år har även varit att antalet arbetsplatser inom
Stockholms centrala delar ökat och att den förvärvsarbetande befolkningens
bosättning i mycket stor utsträckning skett inom förortskommunerna,
vilket ytterligare har accentuerat resbehovet.
Vid bedömning av resbehovet måste bilismens utveckling och dess relation
till den spårbundna trafiken tillmätas stor betydelse. Dessa frågor har
också ingående diskuterats vid all trafik- och bebyggelseplanering inom
stor-stockholmsområdet. Härvid har såsom riktpunkt för planeringen angivits
25 % bilresor och 75 % resor med kollektiva transportmedel under
högtrafik samt 50 % respektive 50 % för hela dygnet. Därest ett större
procenttal bilresor företages kommer samhällsplaneringen att ställas inför
mycket svårbemästrade tekniska och ekonomiska problem. Detta har också
klart framgått av den icke tillfredsställande bebyggelse- och trafikutvecklingen
inom de amerikanska tätorterna, där den kollektiva trafiken
pressats tillbaka till förmån för bilismen. Samhällsplaneringen måste syfta
till att bevara balansen mellan bilismen och den kollektiva trafiken. En av
förutsättningarna för att uppnå en så funktionsduglig bebyggelseutveckling
som möjligt är att den kollektiva trafiken har sådan konkurrenskraft,
att icke balansen mellan de olika trafikmedlen allvarligt rubbas. En försämrad
standard av SJ:s trafik inom stor-stockholmsområdet innebär påtagliga
risker för att denna balans förskjutes och därigenom snedvrider
samhällsbyggandet.
I motionerna efterlyses en ekonomisk »helhetsbedömning av den samlade
SJ-trafiken inom Stockholms förortskommuner». Samarbetsnämnden
skulle önska att denna bedömning fick en vidgad omfattning. Det kan
sålunda bl. a. icke anses principiellt uteslutet, att statsbidrag av bilskattemedel
torde kunna tas i anspråk för den kollektiva närtrafiken. 1953 års
trafikutredning har också behandlat denna fråga och ävenså Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt Byggnadsstyrelsen. Ur samhällsekonomisk
synpunkt kan det ifrågasättas, huruvida icke investeringar i spårbunden
trafik i vissa fall kan vara lika motiverade som anläggningar för väg- och
gatutrafik. Det kan i detta sammanhang erinras om, att enbart utbyggnaderna
av infartslederna till Stockholm kostar drygt 500 milj. kronor. 1 den
ekonomiska bedömningen av SJ-trafiken inom förortskommunerna bör
även beaktas, att statsmakterna genom beslut av 1958 års riksdag i princip
godtagit driftbidrag såsom »kompensationsform för de underskott statens
järnvägar förorsakas genom de företagsekonomiskt icke motiverade,
Statsutskottets utlåtande nr 200 år 1963
23
förlustbringande trafikeringsförpliktelser som åligger statsbaneföretaget». I
1958 års statsverksproposition (bil. 8) framhöll departementschefen bl. a.,
att genom denna kompensation skulle förutsättningar »skapas för en friare
konkurrens mellan de olika transportmedlen, varigenom så billiga kommunikationer
som möjligt skulle tillhandahållas allmänheten». Det kan
ifrågasättas, huruvida ej riksdagens principbeslut år 1958 bör kunna åberopas
för hävande av investeringsstoppet för förortstrafiken, då detsamma
närmast synes vara motiverat av att de normalspåriga huvudlinjerna är
förlustbringande. I detta sammanhang torde det också finnas skäl erinra
om, att den genom Kungl. Maj :ts beslut den 26 maj 1961 fastställda investeringsramen
för budgetåret 1961/62 icke helt utnyttjats på grund av att
vissa arbeten icke kunnat påbörjas eller drivas i planerad omfattning. Samarbetsnämnden
kan givetvis icke bedöma värdet av de olika investeringarna,
men det kan icke förnekas att anledning finns att ifrågasätta motiven
för ett investeringsstopp inom landets mest expansiva område.
Beträffande det i motionerna framförda förslaget, att man bör pröva
frågan om inte kommunerna kan göra en aktiv insats avseende »lokala
anordningar vid stationer och hållplatser genom att direkt inordna dessa
i sin planering och exploatering» har samarbetsnämnden intet att erinra
och är samarbetsnämnden för sin del beredd medverka till att dylika förhandlingar
upptages.
Under hänvisning till ovan anförda ansluter sig Stockholms förorters
samarbetsnämnd till de i motionerna 1:504 och 11:613 framförda synpunkterna
och tillstyrkes motionärernas hemställan, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t ger till känna att skyndsamma åtgärder måtte
vidtagas för en vidareutveckling av trafiken på statens järnvägar inom
stockholmsområdet. Solna den 9 april 1963.
Stockholms förorters samarbetsnämnd
NILS ELIASSON
Anders Lind
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631184
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.