Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utvidgad statlig kreditstödsverksamhet in. m.

1963-12-03 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1963:204, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utvidgad statlig kreditstödsverksamhet in. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

NY 20b—205 Statsutskottets utlåtande nr 20b år 1963

1

Nr 204

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utvidgad statlig

kreditstödsverksamhet in. m.

(1 :a avd.)

Utskottet har till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Ebbe Ohlsson (I: 4) och den andra inom andra kammaren av herrar

Nordgren och Darlin (II: 3), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta

att

dels med giltighet fr. o. m. den 1 juli 1963 utvidga möjligheterna för erhållande

av statlig kreditgaranti till nyetablering av mindre företag inom

alla branscher efter de riktlinjer som angives i motionerna samt att ändra

garantilånebestämmelserna i enlighet härmed,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att upp till ett maximalt belopp om 60 miljoner

kronor avgöra garantiramens storlek under budgetåret 1963/64,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Bengtson m. fl. (I: 308) och den andra inom andra kammaren av herr

Hedlund m. fl. (II: 366), i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning av frågan att genom

bättre kreditmöjligheter befrämja den enskilda handelns utveckling och rationaliseringssträvanden,

varvid i motionerna anförda riktlinjer rörande lån

genom företagarföreningarna, statlig kreditgaranti och lån från ATP-fonderna

särskilt bör beaktas,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Bengtson m. fl. (I: 309) och den andra inom andra kammaren av herr

Hedlund m. fl. (11:365), i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning i syfte att skapa bättre

kreditmöjligheter och kapitalförsörjning för de enskilda företagen inom

lastbiltrafikbranschen, varvid lån genom företagarföreningarna ur hantverks-

och industrilånefonden eller med statlig kreditgaranti särskilt bör

prövas i enlighet med vad i motionerna anförts,

dels ock en inom andra kammaren av herr Carlsson i Stockholm väckt

motion (II: 569), vari hemställts

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa, att den nyligen tillsatta

utredningen om företagarföreningarnas verksamhet erhåller i uppdrag att

jämväl utreda

1 Bihang till riksdagens protokoll 19611. 0 samt. Nr 204—-205

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 204 år 1963

dels möjligheterna för företag inom handels-, service- och distributionsverksamhet

att likaledes erhålla långfristiga krediter genom företagarföreningarna,

dels att föreskrifterna om säkerheterna avseende lån från företagarföreningarna

omprövas för att i större utsträckning än hittills möjliggöra förtroendekrediter,

samt att riksdagen vidare måtte besluta att med giltighet från den 1 juli

1963 utvidga möjligheterna för erhållande av statlig kreditgivning till nyetablering

av mindre företag inom alla branscher.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas

till motionerna II: 3, II: 366, II: 365 och II: 569.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning.

yttranden avgivits av statskontoret, kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen,

riksbanksfullmäktige, riksgäldsfullmäktige, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Företagareföreningarnas förbund, Svenska

bankföreningen och Sveriges köpmannaförbund (Bilaga A—S). Över motionerna

I: 309 och II: 365 har yttrande även avgivits av Svenska lasttrafikbilägareförbundet

(Bilaga T).

Utskottet. Samtliga motioner avse förbättrade kreditförhållanden för

mindre och medelstora företag och utvidgning av deras möjligheter till att

omfatta nya områden. Förslag till nyupptagande av kreditstödsverksamhet

framföres sålunda i motionerna 1:309 och 11:365 beträffande lastbiltrafikbranschen,

i motionerna I: 308 och II: 366 beträffande detaljhandeln,

i motionen II: 569 beträffande såväl handeln som annan distributions- och

serviceverksamhet samt i motionerna 1:4 och 11:3 beträffande nyetablering

av mindre företag inom alla branscher. Flertalet motioner syfta till

en skyndsam utredning av dessa frågor, medan övriga avse omedelbara

åtgärder för ökat stöd åt nyetableringar. Bakgrunden till motionsyrkandena

är framför allt de problem beträffande kapitalförsörjningen, som uppkomma

för enskilda företagare utan tillräckliga egna kapitalresurser och

med begränsade möjligheter att ställa bankmässiga säkerheter för erforderliga

krediter. Enligt flertalet motioner skulle dessa frågor kunna lösas

inom ramen för företagareföreningarnas kreditförmedlande verksamhet.

Utskottet vill erinra om att de mindre företagens kapitalförsörjningsproblem

ha varit föremål för särskild uppmärksamhet från statsmakternas

sida under de senaste åren. I samband därmed har påvisats hurusom dessa

mindre företag ha en betydande andel icke endast i företagsbeståndet

utan även i den totala omsättningen och antalet sysselsatta. Det torde vara

att förvänta, att dessa företagsformer fortsättningsvis komma att utgöra

en viktig del av näringslivet. Deras betydelse för produktionslivet i dess

helhet framgår även därav, att de omvittnats utgöra en betydelsefull källa

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204 år 1963

3

till förnyelse för den större industrien. Uppenbart är att hantverk och småindustri

äro av betydelse även för alt åstadkomma en ur allmänna och konjunkturmässiga

synpunkter önskvärd lokalisering respektive differentiering

av näringslivet inom områden, där stora företag saknas eller där företagsamheten

har en ensidig sammansättning.

Mot bakgrunden härav har det framstått som angeläget, att gynnsamma

förutsättningar skapas och vidmakthållas för denna mindre företagsamhet.

Utskottet vill erinra om att den statliga stödverksamheten för hantverk

och småindustri var av 1960 års riksdag föremål för ingående överväganden.

Därvid uppdrogos riktlinjer för verksamheten och angåvos dess syften

och omfattning. Vid riksdagsbehandlingen beaktades särskilt gränsdragningen

mellan stödberättigade näringsgrenar och andra samt underströks

att stödet i regel förutsatte, att det skulle vara påkallat ur sysselsättningsoch

lokaliseringssynpunkter. Stödverksamheten skulle utgöra ett komplement

till den verksamhet, som bedrevs av de vanliga kreditinstituten. Statligt

stöd borde alltså i princip utgå endast, då lån icke stode att erhålla

från dessa. Med hänsyn till den sålunda beträffande kreditstödet gjorda

avvägningen lämnade riksdagen utan bifall ett då motionsvis påyrkat stöd

åt detaljhandeln.

Såsom i det föregående redan framhållits syfta de föreliggande motionerna

till en utvidgning av det statliga stödet till företag, som icke eller

endast delvis omfattas av gällande regler för nämnda stöd. Utskottet har

med hänsyn till vad som inledningsvis anförts förståelse för tanken att

nya möjligheter övervägas i syfte att underlätta kapitalförsörjningen för

småföretagarna men ifrågasätter dock, om den lämpliga tidpunkten nu är

inne att ompröva gällande regler. Utskottet vill nämligen erinra om att

flera utredningar för närvarande äro sysselsatta på hithörande område.

Sålunda må framhållas följande.

Vad först beträffar frågan om kreditsäkerheten torde denna i hög grad

sammanhänga med förlagsinteckningsinstitutets nuvarande utformning.

Utskottet vill erinra om att, enligt vad utskottet inhämtat, 1959 års förlagsinteckningskommitté

kommer att framlägga förslag om utbyggnad av

förlagsinteckningsinstitutet, innebärande ökade möjligheter för näringsidkare

att genom utnyttjande av inventarier och lager såsom säkerheter anskaffa

lån hos affärsbanker m. fl. Härigenom öppnas möjligheter för i motionerna

berörda branscher att i vidgad utsträckning få sitt kreditbehov tillgodosett

hos de ordinarie kreditinstituten.

Det statliga stödet åt olika former av näringslivet förutsätter i regel, att

det är påkallat ur sysselsättnings- och lokaliseringssynpunkter. Utskottet

vill härvid erinra om alt kommittén för näringslivets lokalisering i sitt

nyligen framlagda betänkande framfört synpunkter, som äro av betydelse

icke minst för bedömningen av den krcditstödsvcrksamhet, som nu bedri
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 20b år 1963

ves av företagareföreningarna och särskilt tar sikte på sysselsättnings- och

lokaliseringsfrågor.

Ytterligare må erinras om den förra året tillsatta utredningen angående

företagareföreningarnas organisation och verksamhet. Denna utredning kan

väntas komma att lämna material för belysning av bl. a. de rent organisatoriska

förutsättningarna för en utvidgning av de insatser, som för närvarande

göras av nämnda föreningar. Det kan, såsom riksgäldsfullmäktige

framhållit, härvid erinras om att i den mån tyngdpunkten i föreningarnas

verksamhet förskjutes från konsultationsservice i tekniska, kommersiella

och finansiella frågor till direkt kreditgivningsverksamhet aktualiseras

en rad frågor av praktisk och principiell karaktär, som nämnda utredning

har att behandla.

Det är möjligt, att småföretagens finansieringsproblem som en följd av

dessa utredningar kunna komma att lösas på andra vägar än de i motionerna

föreslagna. Utskottet finner det därför naturligt, att ett ställningstagande

till frågan om en översyn av det nuvarande statliga kreditsystemet

samt till de spörsmål, som i övrigt upptagits till behandling i motionerna,

bör anstå till dess statsmakterna kunnat överblicka de förslag, som framlagts

eller komma att framläggas av de förenämnda utredningarna.

Det må i sammanhanget erinras om att i den långivning, som har avseende

på de mindre och medelstora företagen, har staten även medverkat

genom hl. a. AB Industrikredit, som under en lång följd av år verkat för

kreditgivning på detta område. En omorganisation av detta bolag genomfördes

efter beslut av 1960 års riksdag, varigenom bolagets kreditmöjligheter

väsentligt vidgades. Vidare har i syfte att förbättra de institutionella

betingelserna för de mindre och medelstora företagens upplåning, i första

hand i vad avser långfristiga krediter, genom beslut av 1962 års riksdag

inrättats ett särskilt institut, AB Företagskredit, för sådan långivning. Det

finns enligt utskottets mening anledning inhämta erfarenhet rörande den

förbättring av de mindre företagens kreditförsörjning, som avsågs med

ifrågavarande beslut.

Med hänsyn till det anförda är utskottet icke berett att nu föreslå utredning

i enlighet med yrkandena i motionerna I: 308 och II: 366, I: 309 och

11:365 samt 11:569, sistnämnda motion i vad den avser möjligheterna för

handels-, service- och distributionsföretag att erhålla lån likartade dem,

som hantverk och småindustri för närvarande ha via företagareföreningarna.

Vad sistnämnda motion i övrigt beträffar vill utskottet framhålla, att

möjligheter till förtroendekrediter redan nu föreligga i vidaste bemärkelse,

därest förutsättningarna för erhållande av lån eljest äro uppfyllda. Motionen

i denna del avstyrkes alltså. Likaledes avstyrkas av ovan anförda

skäl samma motion samt motionerna I: 4 och II: 3 i vad de avse omedelbart

beslut att utvidga möjligheterna för erhållande av statlig kreditgivning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20b år 1963

5

till nyetablering av mindre företag inom alla branscher.

Vad beträffar det i motionerna I: 4 och II: 3 gjorda yrkandet om en till

60 milj. kr. utvidgad garantiram anser utskottet i likhet med kommerskollegium,

som i sina anslagsäskanden för budgetåret 1964/65 föreslagit att

ramen höjes från 45 till 55 milj. kr., att prövningen av denna fråga bör

anstå till den sedvanliga budgetbehandlingen under våren 1964.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

a) att motionerna 1:308 och 11:366, 1:309 och 11:365

samt II: 569, sistnämnda motion i vad den avser utredning

om utökade kreditmöjligheter, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

b) att motionerna 1:4 och 11:3 samt 11:569, i vad de

avse omedelbart beslut att utvidga nuvarande möjligheter

för erhållande av statlig kreditgivning, icke må av riksdagen

bifallas;

c) att motionerna I: 4 och II: 3, i vad de avse ramen för

statlig kreditgaranti, icke må av riksdagen bifallas;

d) att motionen 11:569, i vad den avser utredning rörande

förtroendekrediter, icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 3 december 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 205; dock att herr Eliasson i Sundhorn

deltagit i stället för herr Antonsson.

Reservation

av herrar Ivar Johansson, Per Jacobsson, Widén, Per-Olof Hanson, Åkerlund,

Per Petersson, Sundin, Staxäng, fröken Elmén, herrar Eliasson i Sundborn,

Andersson i Knäred, Nelander, Källstad och Turesson, vilka ansett att

dels den del av utskottets yttrande, som på s. 3 börjar med »Såsom i» och

på s. 4 slutar med »via företagareföreningarna», bort ersättas med text av

följande lydelse:

»Såsom av flertalet remissyttranden framgår föreligger brist på riskvilligt

kapital, vilket särskilt gör sig gällande hos vissa mindre och medelstora

företag, där nyföretagsamhet ställer sig särskilt kostsam. Denna brist

accentueras av den strukturomvandling, som småföretagen, ej minst han
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 20i år 1963

deln, för närvarande genomgår. Vidare kan det inom åtskilliga företag,

särskilt inom handeln och andra servicebetonade näringar, vara förenat

med svårigheter att erhålla långfristiga krediter, vilket torde sammanhänga

med att dessa företag ofta icke kunna erbjuda bankmässiga säkerheter.

Dessa förhållanden utgöra uppenbarligen hinder för nyetableringar

och effektivitetssträvanden inom olika branscher. Möjligt är också att

det nuvarande kreditstödet icke helt motsvarar behovet och den aktuella

utvecklingen.

Utskottet har förståelse för tanken att nya möjligheter övervägas i syfte

att underlätta kapitalförsörjningen för småföretagarna såväl vid nyetableringar

som eljest.

Utskottet vill erinra om att 1961 års riksdag förutsatte, att Kungl. Maj :t

beaktade det behov, som kunde föreligga att tid efter annan ompröva de

av 1960 års riksdag beslutade riktlinjerna för den statliga garanti- och lånegivningen

ur synpunkten att ge det samlade lånestödet en ändamålsenlig

inriktning. Den strukturomvandling, som vårt näringsliv, särskilt handeln,

genomgår kan måhända motivera, att en sådan omprövning nu bör

ske. Det kan ifrågasättas, om i dagens samhälle någon angelägenhetsgradering

av olika näringsgrenar inom småföretagsamheten kan vara påkallad

och om icke den nuvarande näringsgrensavgränsningen av företagareföreningarnas

verksamhet med hänsyn till nu utgående krediter och kreditgarantier

bör omprövas.

Av remissyttrandena framgår att oklarhet råder beträffande de förhållanden,

som ligga till grund för motionsyrkandena. Detta gäller bl. a. de

närmare förutsättningarna för ett utökat statligt stöd samt kreditsituationen

inom de i motionerna angivna branscherna. Den pågående strukturrationaliseringen

inom detaljhandeln och dennas nuvarande och väntade

återverkningar är givetvis av intresse härvidlag. Enligt utskottets mening

böra dessa liksom övriga i motionerna påtalade förhållanden, som ha betydelse

i sammanhanget, klarläggas. Utan en analys av olika samverkande

faktorer på området torde det icke vara möjligt att bedöma, huruvida och

i så fall i vilken omfattning statligt kreditstöd åt i motionerna angivna olika

slags branscher kan befinnas påkallat ur såväl samhällets som den enskildes

synpunkter ävensom lämpligaste sättet att administrera ett sådant

stöd.

Utskottet vill erinra om att 1959 års förlagsinteckningskommitté för närvarande

behandlar frågan om möjlighet för handelsföretag att belåna sitt

handelslager mot förlagsinteckning. En sådan kreditmöjlighet skulle givetvis

vara av betydelse bl. a. vid nyetablering inom detaljhandeln. Vidare

kunna de förslag som innevarande höst framlagts av kommittén för näringslivets

lokalisering bli av betydelse bl. a. vid bedömningen av den kreditstödsverksamhet,

som nu bedrives av företagareföreningarna och särskilt

tager sikte på sysselsättnings- och lokaliseringsfrågor. Det må emellertid

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 201 år 1963

konstateras, att de i det föregående antydda problem, som enligt utskottets

mening i första hand böra lösas, spänna över vidare områden än dem,

som innefattas av dessa båda kommittéers utredningsuppdrag.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de frågekomplex, som den

av utskottet föreslagna utredningen komme att beröra, anser utskottet skäl

föreligga att den pågående utredningen rörande företagareföreningarnas

organisation och verksamhet genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att utreda

även dessa problem. Utredningens sammansättning bör till följd härav

kompletteras.

Av det anförda följer att utskottet beaktat behovet av en utredning av

de önskemål, som framförts i motionerna I: 4 och II: 3, I: 308 och II: 366

samt I: 309 och II: 365 ävensom motionen II: 569, sistnämnda motion i vad

den avser möjligheterna för distributionstöretag att erhålla lån likartade

dem, som hantverk och småindustri för närvarande ha via företagareföreningarna.

»

dels ock utskottets hemställan under a) bort ha följande lydelse:

»a) att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:308

och II: 366, I: 309 och II: 365 samt II: 569, sistnämnda motion

i vad den avser utredning om utökade kreditmöjligheter,

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhalla att åt utredningen

angående företagareföreningarnas organisation och verksamhet

genom tilläggsdirektiv uppdrages att i enlighet med

vad utskottet anfört utreda frågan om rådande förhållanden

rörande de mindre och medelstora företagens kapitalförsörjningsproblem

m. m.;»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 20i år 1963

Bilaga A

Statskontoret

Riksdagens statsutskott

Remiss 5.6.1963 ang. motioner (I: 4 och 11: 3) om ökad statlig kreditgaranti

till nyetablering av mindre företag m. m.

1 anledning av förevarande remiss, vari motionsvägen hemställts om förbättrade

möjligheter i rubricerat avseende samt fastställande av en maximal

garantigivning om 60 miljoner kronor, får statskontoret anföra följande.

Till utgångspunkt för sin hemställan har motionärerna tagit det förslag

till utvidgning av den statliga stödverksamheten via företagareföreningarna

till att omfatta även nyetablering av turisthotell, som departementschefen

framlagt i 1963 års statsverksproposition (s. 38). Motionärerna har framhållit,

att den effekt, som förväntas av ett sådant stöd — goda sysselsättningsmöjligheter

och betydelsefulla inkomsttillskott — inte begränsat sig

enbart till turistnäringen. Med åberopande härav och vissa allmänna synpunkter

om den långsiktiga ekonomiska politiken och reglerna för krav på

kreditsäkerhet har motionärerna funnit motiverat med en utvidgning av garantigivningen

även till annan företagsamhet än som nu gäller, t. ex. på

distributionsområdet.

Vid ställningstagandet till det förslag till utvidgad garantigivning, som

motionärei na åberopat, har departementschefen varit tveksam men icke velat

motsätta sig, att garantilån i begränsad omfattning skulle kunna komma

i råga. Härvid har departementschefen särskilt understrukit sysselsättningsaspekten

(jfr SU 10 s. 16). Det väsentliga syftet med utvidgningen synes sålunda

vara att skapa ett alternativ till andra arbetsmarknadsreglerande åtgärder,

vilket undantagsvis bör stå till förfogande.

I och för sig skulle måhända berörda skäl kunna motivera särskilt stöd

aven ifråga om annan företagsverksamhet. Erinras må emellertid, att då frågan

om riktlinjerna för stödverksamheten uppdrogs vid 1960 års riksdag, i

anledning av då väckt motion (II: 233), framhölls (SU 10 s. 52) att, såvitt

gällde industriell verksamhet, en betydande handlingsfrihet lämnats låneorganen

i deras tillämpning av kreditstödet. Vad anginge jordbrukets binäringar

hade en viss flexibilitet möjliggjorts i verksamheten. Endast i ett avseende

ställde sig riksdagen helt avvisande. Oavsett angelägenheten i kreditbehoven

fann riksdagen nämligen principiella och sakliga skäl tala för den

i propositionen gjorda avgränsningen betr. kommersiell verksamhet. Med

hansyn härtill lämnades motionerna I: 298 och II: 376 om kreditstöd åt detaljhandeln

utan bifall.

Då nu av motionärerna föreslås en allmän utvidgning av det genom företagareföreningarna

lämnade kreditstödet, synes även böra beaktas de synpunkter,

som anföres av företagskreditutredningen (SOU 1961: 64) på denna

fråga. Utredningen framhöll, att förutsättningen för en mera väsentligt

utvidgad utlånings- eller garantiverksamhet bör vara, att föreningarna med

eget kapital engageras i ett visst risktagande. I överensstämmelse med vad

utredningen anfört, synes det statskontoret lämpligt, att det närmare undersökes,

vilka utvecklingsmöjligheter som här kan erbjuda sig, innan man

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20i år 1963 9

ytterligare utvidgar de nuvarande formerna för kreditstöd genom företagareföreningarna.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit torde det motionsvis framförda

yrkandet icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit överdirektör Tammelin,

byråchef Kull, föredragande, samt direktör Ivarsson. Stockholm den 19

september 1963.

IVAR LÖFQVIST

Börje Kull

Bilaga B

Statskontoret

Riksdagens statsutskott

Remiss 5.6.1963 ang. motioner (I: 308 och 11: 366) om främjande av den

enskilda handelns utveckling och rationaliseringssträvanden

1 anledning av förevarande remiss, vari motionsvägen anhållits om skyndsam

utredning av frågan om bättre kreditmöjligheter för rubricerade ändamål,

får statskontoret anföra följande.

Av motionerna framgår, att för långivning och garantier för affärsbankslån

på den enskilda handelns område särskilda kreditaktiebolag skapats.

Dessa institut har handelns riksbranschorganisationer som bas och huvudparten

av detaljhandelns kreditbehov tillgodoses f. n. av leverantörföretag,

främst partihandeln. Berörda förhållande har icke ansetts tilltalande

för vare sig detaljhandelns utövare eller konsumenterna. En annan nackdel

har varit brist på kapital.

För att lösa detaljhandelns kreditproblem har motionärerna ansett böra

övervägas lån genom företagareföreningarna, statlig kreditgaranti av i princip

samma konstruktion som på andra områden inom näringslivet och lån

frän ATP-fonderna. Härom borde utredning verkställas av pågående utredning

rörande företagareföreningarnas verksamhet eller av en särskild utredning.

Statskontoret vill till en början erinra, att den statliga stödverksamheten

via företagareföreningarna såväl i fråga om direktlån som kreditgarantier

enligt uttryckliga bestämmelser skall utgöra ett komplement till den

verksamhet, som bedrives av de vanliga kreditinstituten. Enligt 5 § kungörelsen

om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri (SFS

372/1960) må sådant stöd endast om synnerliga skäl föreligger beviljas,

därest sökanden kan erbjuda sådan säkerhet, att lån bör kunna utlämnas

av enskild kreditinrättning enligt vedertagna bankmässiga grunder. Då på

detaljhandelns område särskilda kreditinstitut finnes, torde principiella

förutsättningar saknas för en generell stödverksamhet via företagareföreningarna.

Del må också uppmärksammas, att 1960 års riksdag i fråga om

kommersiell verksamhet funnit principiella och sakliga skäl tala för den i

propositionen om kreditstödet gjorda avgränsningen och med hänsyn härtill

lämnat utan bifall motionsvis påyrkat stöd åt detaljhandeln.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 20i år 1963

Det må emellertid i detta sammanhang också erinras om den förbättring

av de mindre företagens kreditförsörjning som uppnåddes genom tillkomsten

av AB Företagskredit enligt riksdagens beslut 1962. Detta institut skall

tillgodose även handelns behov av långfristiga krediter och betydelsen härav

underströks av ett flertal remissinstanser. Ytterligare en åtgärd som synes

kunna bli av värde för handelns kreditförsörjning är föremål för utredning

inom 1959 års förlagsinteckningskommitté, nämligen frågan om införande

av möjlighet för handelsföretag att belåna sitt handelslager mot

förlagsinteckning. En sådan kreditmöjlighet skulle givetvis vara av stor

betydelse bl. a. vid nyetablering inom detaljhandeln.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, synes motiven för att nu igångsätta

en utredning om kreditmöjligheterna för den enskilda handeln icke särskilt

vägande. Det bör uppmärksammas, att en statlig kreditgarantigivning självfallet

icke ökar det för upplåning i marknaden disponibla totala kapitalbeloppet.

De nackdelar, som må vara förenade med partihandelns engagemang

för kreditgivningen till detaljhandeln, torde få förutsättas kunna

tillrättaläggas utan insatser från statsmakternas sida. Den av motionärerna

nämnda möjligheten till lån ur ATP-fonderna torde kunna undersökas av

de berörda kreditinstituten själva utan utredning härom genom statsmakternas

försorg. Erinras må, att placeringen av fondernas tillgångar sker

enligt bestämda, av statsmakterna uppdragna riktlinjer. Skulle, vilket f. n.

torde vara fallet, förutsättningar för långivning till i motionerna nämnda

kreditinstitut icke föreligga, torde i första hand instituten själva böra överväga

och genomföra de ändringar, som må vara erforderliga. Då det här

närmast synes vara fråga om kortfristig upplåning, torde, vilket också motionärerna

förutsatt, strävandena böra inriktas på att skapa förutsättningar

för återlån.

Med det anförda får statskontoret uttala, att ämbetsverket icke kan biträda

motionärernas hemställan.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit överdirektören Tammelin,

byråchef Kull, föredragande, samt direktör Ivarsson. Stockholm den

19 september 1963.

IVAR LÖFQVIST

Börje Kull

Bilaga C

Statskontoret

Riksdagens statsutskott

Remiss 5.6. 1963 ang. motioner (I: 309 och II: 365) rörande kapitalförsörjningen

för företag inom lastbiltrafikbranschen

I anledning av förevarande remiss, vari motionsvägen anhållits om skyndsam

utredning i syfte att skapa bättre kreditmöjligheter och kapitalförsörjning

för de enskilda företagen inom lastbiltrafikbranschen, får statskontoret

anföra följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20i år 1963

11

Av motionerna lramgår väsentligen, att lastbilföretagen — ca 13 000,

varav omkring 0 000 med endast en lastbil — i allmänhet icke är kapitalstarka.

Det sammanlagda årliga kapitalbehovet, vilket angivits utgöra ca

200 miljoner kronor, täckes vanligen genom växelkrediter med ca 10 procent

ränta. Det måste således enligt motionärerna anses vara ett allmänt

intresse, att företagen beredes bättre kapital- och kreditmöjligheter, och

från principiell utgångspunkt funnes ingen anledning göra åtskillnad på

lastbilbranschens företag och företag som nu har rätt till statligt kreditstöd

via företagareföreningarna.

Den statliga stödverksamhet för hantverk och småindustri, som motionärerna

åsyftar, var relativt nyligen föremål för ingående överväganden

(SOU 1959: 7; statsverksprop. 1960 s. 122 ff; SU 10/1960 s. 38 ff). Därvid

uppdrogs riktlinjerna för verksamheten och angavs dess syfte och omfattning.

Vid riksdagsbehandlingen beaktades särskilt gränsdragningen mellan

stödberättigade näringsgrenar och andra samt underströks, att stödverksamheten

skulle utgöra ett komplement till den verksamhet, som bedrives

av de vanliga kreditinstituten. Statligt kreditstöd borde alltså i princip

utgå endast, då lån icke stode att erhålla från dessa.

Vad i motionerna anförts ger enligt statskontorets mening icke belägg

för en utvidgning av det statliga kreditstödet via företagareföreningarna

till lastbiltrafikföretagen. Ämbetsverket kan således icke dela motionärernas

uppfattning, att det från principiell utgångspunkt icke skulle finnas

anledning göra åtskillnad mellan sagda företag och de nu stödberättigade

(jfr SU nr 10 s. 41 och 52). Av motionerna framgår icke heller, att möjligheter

till kapitalanskaffning skulle saknas eller att bristande kreditvärdighet

skulle föreligga. Enligt vad statskontoret under hand erfarit, har

också för kapitalförsörjningen inom branschen av lasttrafikbilägareförbundet

bildats ett särskilt bolag för finansieringsverksamhet. Härigenom har

räntekostnaderna kunnat något nedbringas. Emellertid anföres i motionen,

att dessa rörelser trots detta har ett sämre utgångsläge än andra i konkurrensen

på transportområdet. Därest anledningen härtill skulle vara att de

med kreditgivningen till lastbilsbranschen förenade riskerna är så stora att

kapitalkostnaderna blir orimligt höga vill statskontoret icke motsätta sig

att en utredning av dessa frågor kommer till stånd. Utredningen synes

dock i så fall böra begränsas till enbart frågan om att skapa bättre kreditmöjligheter

och kapitalförsörjning för en lastbiltrafikbransch av nuvarande

typ. Även de orsakssamband som kan ligga bakom de uppgivna höga

kapitalkostnaderna torde böra utredas, om statsmakterna skall kunna vidtaga

rationella åtgärder för att främja en lämplig utveckling på längre sikt

på transportområdet.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit överdirektör Tammelin,

byråchef Kull, föredragande, samt direktör Ivarsson. Stockholm den 19 september

1963.

IVAR LÖFQVIST

Börje Kull

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 20A år 1963

Bilaga D

Statskontoret

Riksdagens statsutskott

Remiss 5.6.1963 ang. motion (11: 569) om förbättring av de medelstora och

mindre företagens kreditmöjligheter

I anledning av förevarande remiss, vari motionsvägen anhållits om utredning

i rubricerade hänseende, får statskontoret anföra följande.

Motionen innefattar hemställan, att riksdagen måtte dels anhålla hos

Kungl. Maj:t om uppdrag för den nyligen tillsatta utredningen om företagareföreningarnas

verksamhet att utreda möjligheterna till långfristiga krediter

genom föreningarna för företag inom handels-, service- och distributionsverksamhet

ävensom att ompröva föreskrifterna om säkerhet för lån, dels

ock besluta om kreditgivning till nyetablering av mindre företag inom alla

branscher.

Av de tre spörsmål, som berörs i motionärens hemställan, har det första

och det sista upptagits jämväl i motionerna I: 308 och II: 366 resp. I: 4 och

II: 3, över vilka motioner statskontoret på grund av remiss avgivit särskilda

utlåtanden denna dag. Betr. dessa frågor får statskontoret således hänvisa

till vad ämbetsverket anfört i sagda utlåtanden (R 65 och R 64).

Vad härefter angår ifrågasatt omprövning av föreskrifterna om säkerheterna

för lån från företagareföreningarna i syfte att i större utsträckning än

hittills möjliggöra förtroendekrediter, må erinras, att den, som erhåller kreditstöd

enligt 4 § kungörelsen om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk

och småindustri (SFS 372/1960) skall ställa den säkerhet, som med hänsyn

till hans behov av rimlig rörelsefrihet samt till omständigheterna i övrigt

kan påfordras.

Av det betänkande (SOU 1959: 7), som låg till grund för 1960 års riksdagsbeslut

i ämnet, framgår, att långivning borde kunna ske utan att alltför

stor vikt tillmättes kraven på säkerhet och möjlighet borde finnas att

helt uppge kraven. Vidare framhölls bl. a. följande (s. 85). »I de fall kreditstödet

grundas på den personliga kreditvärdigheten hos lånesökanden böra

icke endast sådana faktorer som dennes personliga skötsamhet, yrkesskicklighet

och egenskaper som företagsledare beaktas utan även andra omständigheter

sådana som hans ålder och därmed sammanhängande betingelser

för rörelsens framtida fortbestånd uppmärksammas. Några bestämda regler

böra dock icke fastställas härvidlag. Rent allmänt bör emellertid gälla, att

därest godtagbara säkerheter icke kunna ställas, sökandens personliga kvalifikationer

och förutsättningarna för rörelsens bestånd böra tillmätas större

betydelse än beskaffenheten av de säkerheter som kunna erbjudas».

Det anförda synes ge vid handen, att förutsättningar redan nu torde finnas

för s. k. förtroendekrediter i all den utsträckning, som företagareföreningarna

kan finna rimliga. Några formella hinder härför föreligger f. n.

icke och någon jämkning av bestämmelserna för att tillgodose det av motionären

angivna syftet torde icke vara påkallad. Nämnas må i detta sammanhang,

att frågan om säkerhet för lån torde komma att aktualiseras inom den

av motionären nämnda utredningen av den anledningen att utredningen har

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20å år 1963

13

att överväga »i vad mån det är möjligt och lämpligt att införa en ordning

innebärande att föreningarna i sin långivning står viss egen risk». Statskontoret

förutsätter, att därvid även belyses företagareföreningarnas hittillsvarande

kostnader för denna långivning utan säkerhet och förlustriskerna vid

en utvidgning därav. Måhända kunde det också vara av intresse, därest åtgärder

skulle vidtagas för att stimulera till lämnande av s. k. förtroendekrediter

i ökad omfattning, att inhämta erfarenheterna från andra håll där sådan

långivning förekommer, t. ex. från lantbruksnämndernas verksamhetsområde

och från affärs- och sparbankernas motsvarande personkreditgivning.

Med det anförda får statskontoret uttala, att ämbetsverket icke finuer motionen

böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit överdirektör Tammelin,

byråchef Kull, föredragande, samt direktör Ivarsson. Stockholm den 19

september 1963.

IVAR LÖFQVIST

Bör je Kull

Bilaga E

Kommerskollegium

Till riksdagens statsutskott

Angående motionerna I: 4 och II: 3 om ökad statlig kreditgaranti till nyetablering

av mindre företag

Genom remiss den 5 juni 1963 har Kungl. Maj :t anbefallt kommerskollegium

att till utskottet avgiva utlåtande över likalydande motionerna 1: 4 och

II: 3 om utvidgande av möjligheterna att erhålla statlig kreditgaranti till nyetablering

av mindre företag inom alla branscher samt angående utökning

av den nuvarande garantiramen.

Med anledning härav har kollegium berett rikets handelskamrar och företagareföreningar

tillfälle att yttra sig i ärendet.

Överlämnande inkomna yttranden får kollegium för egen del anföra följande.

Till en början må framhållas att de regler, som gälla i samband med beviljande

av lånegaranti till sådana näringsgrenar, som avses i 1 § 1960 års

kungörelse om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri,

icke hindra att stöd lämnas även till nyetablering av företag inom berörda

näringsgrenar, därest förutsättningarna härför eljest äro uppfyllda. I sammanhanget

bör också nämnas att under årens lopp dylikt stöd lämnats i åtskilliga

fall. Det var sålunda icke någon principiell nyhet, när statsmakterna

ifråga om turisthotcllnäringen medgåvo att från och med den 1 juli 1963

garantigivningen skulle få utvidgas att avse nyetablering av turisthotell och

sålunda icke blott upprustning av befintliga hotell. Beslutet innebar sålun
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 20''t år 1963

da, att denna näring i detta hänseende blev jämställd med de i 1960 års kungörelse

omnämnda näringsgrenarna.

Enligt motionärernas mening bör garantigivningen vid nyetablering utvidgas

att omfatta all företagsamhet, varvid de särskilt omnämna företagsamheten

på distributionsområdet. Kollegium kan icke dela denna uppfattning.

Enligt kollegii mening bör nämligen som en allmän riktpunkt för förhållandet

mellan näringslivet och staten gälla, att staten icke skall ingripa reglerande

eller stödjande med mindre särskilda samhälleliga skäl tala härför.

De överväganden, som föranlett staten att i olika former lämna kreditstöd

åt en del näringsgrenar, synas ligga i linje härmed. Det bör uppmärksammas

att stödet huvudsakligen är inriktat på produktionen och att det tillkommit

väsentligen för att underlätta för de mindre företagarna att anskaffa

för verksamhetens rationella bedrivande erforderligt kapital i de fall, då

möjlighet att erhålla lån från enskild kreditinrättning icke står till buds.

Vidare må betonas, att stödet vanligen förutsätter att det skall vara påkallat

från sysselsättnings- och lokaliseringssynpunkter, d. v. s. gagna också

ett allmänt intresse.

Mot bakgrunden av det anförda har kollegium i utlåtanden denna dag

över motionerna I: 308 och II: 366 samt I: 309 och II: 365 som sin mening

framhållit att för närvarande anledning saknas utvidga det nuvarande statliga

kreditstödet till att avse detalj distributionen samt laslbilstrafikbranschen.

Enligt kollegii åsikt har i förevarande motioner I: 4 och II: 3 icke förebringats

något skäl, som skulle kunna föranleda till ett annat bedömande

vare sig det gäller dessa båda eller övriga näringsgrenar, som i dag ej kunna

erhålla statligt kreditstöd. Vidare anser kollegium att frågan om ett utvidgat

kreditstöd lämpligen bör prövas i anslutning till behandlingen av det

betänkande, som framlagts av kommittén för näringslivets lokalisering. Kollegium

kan sålunda icke biträda motionärernas hemställan om en omedelbar

utvidgning av det statliga kreditstödet till att i samband med nyetablering

omfatta alla näringsgrenar.

Vad slutligen angår yrkandet om en till 60 milj. kronor utvidgad garantiram

får kollegium omtala, att kollegium i sina anslagsäskanden för budgetåret

1964/65 föreslagit Kungl. Maj:t att ramen måtte höjas från 45 till 55

milj. kronor. Enligt kollegii åsikt bör prövningen av denna fråga anstå till

den sedvanliga budgetbehandlingen under våren 1964.

I handläggningen av detta ärende ha — förutom kommerserådet Lindstedt

och byrådirektören Löfberg, föredragande — t. f. kommerserådet

Agartz och byrådirektören Waclienfeldt deltagit.

Föredraganden har närmare utvecklat sina synpunkter i bifogade promemoria1.

Stockholm den 7 oktober 1963.

ANDERS LINDSTEDT

Karl Axel Löfberg

R. Widström

Ej här medtagen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20b år 1963

15

Bilaga F

Kommerskollegium

Till riksdagens statsutskott

Angående motioner 1:308 och 11: 366 om främjande av den enskilda handelns

utveckling och rationaliseringssträvanden

Genom remiss den 5 juni 1963 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium

att till utskottet avgiva utlåtande över motionerna I: 308 och II: 366

om främjande av den enskilda handelns utveckling och rationaliseringssträvanden.

Kollegium har inhämtat yttranden i ärendet från samtliga handelskamrar

i riket. Överlämnande dessa yttranden får kollegium anföra följande.

Som en allmän riktpunkt för förhållandet mellan näringslivet och staten

bör enligt kollegii mening gälla, att näringslivet skall vara obundet och

kunna anpassa sig efter de fria krafternas spel, samt att staten icke skall

ingripa reglerande eller stödjande med mindre särskilda samhälleliga skäl

tala härför.

De överväganden som föranlett staten att i olika former lämna kreditstöd

åt en del näringsgrenar synas ligga i linje med vad nyss anförts. Till

eu början bör uppmärksammas att stödet huvudsakligen är inriktat på produktionen

och att det tillkommit väsentligen för att underlätta för de

mindre företagarna att anskaffa för verksamhetens rationella bedrivande

erforderligt kapital i de fall då möjlighet att erhålla lån från enskild kreditinrättning

icke står till buds. Vidare må betonas att stödet vanligen förutsätter

att det skall vara påkallat från sysselsättnings- och lokaliseringssynpunkter,

dvs. gagna också ett allmänt intresse.

När det gäller den av motionärerna avsedda näringsgrenen — detalj distributionen

— äro förhållandena enligt kollegii åsikt annorlunda. Sålunda ligger

det i sakens natur att sysselsättnings- eller lokaliseringssynpunkter ej

kunna anföras som skäl för ett statligt kreditstöd åt denna näringsgren.

Kollegium kan ej heller finna, att det av annan grund i dag skulle vara ett

allmänt intresse att öppna möjligheter för ett sådant stöd. Inom detaljhandeln

pågår för närvarande en utveckling, som karaktäriseras av nya företagsformer,

koncentration av butiksbeståndet och över huvud en betydande

strukturrationalisering. Utvecklingen styres av en hård konkurrens mellan

skilda slag av företag^och distributionsformer, något som otvivelaktigt gynnat

konsumenterna framförallt genom att priserna pressats och ett modernare

butiksbestånd framtvingats. Det bör då betonas att de betydande investeringar,

som under senare år gjorts inom detaljhandeln, kunnat ske

oaktat möjlighet till statligt kreditstöd i stort sett saknats. Utvecklingen

ger ej vid handen, att den rådande situationen ifråga om finansieringen av

detaljhandeln skulle vara från allmän synpunkt otillfredsställande. Kollegium

kan ej finna belägg för att en önskvärd effektivitetsökning inom detaljhandeln

skulle förhindrats eller försenats av dylik anledning. Väl kan

det vara riktigt att mindre detaljister ha svårt att hävda sig gentemot de

stora mångfilialföretagen, men konkurrensen mellan dessa är uppenbarli
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 204 år 1963

gen tillräckligt hård för att en ur samhällets synvinkel ändamålsenlig utveckling

ändock befrämjas. Enligt kollegii mening kan tvärtom befaras att

en statlig stödverksamhet i nuvarande läge skulle vara ägnad att bevara

ineffektiva företagstyper och sålunda att påverka eller fördröja en naturlig

utveckling på detta område.

En annan sak är emellertid att det självfallet kan vara ett påtagligt allmänt

intresse att, om kreditförhållandena inom en bransch äro otillfredsställande,

statsmakterna böra underlätta möjligheterna till en sanering.

Motionärerna ha omtalat, att huvudparten av detaljhandelns kreditbehov

för närvarande tillgodoses av partihandelsföretagen, varvid de förklarat att

en sådan kreditgivning medförde risker för att detaljhandeln komme i ett

beroendeförhållande till partihandeln som ej vore önskvärt. Utan att närmare

ingå på denna svårbedömda fråga vill kollegium understryka motionärernas

påpekande om att partihandelns låneverksamhet torde ha sin

huvudsakliga grund i det förhållandet att detaljhandeln har svårt att erbjuda

banker och andra enskilda kreditinstitut säkerheter som kunna godtagas

av dem. Detta sammanhänger främst med förlagsinteckningsinstitutets

nuvarande utformning. Såsom motionärerna framhållit är detta institut

föremål för närmare utredning av förlagsinteckningskommittén och det

finns all anledning förutsätta, att kommittén kommer att framlägga ett

förslag som innebär ökade möjligheter för detaljhandeln att genom utnyttjande

av inventarier och lager såsom säkerheter anskaffa lån hos affärsbanker

m. fl. Enligt kollegii mening bör i vart fall kommitténs förslag avvaktas,

innan särskilda åtgärder vidtagas från statens sida i syfte att förbättra

detaljhandelns kreditmöjligheter.

Sammanfattningsvis får kollegium som sin mening framhålla, att det

enligt kollegii åsikt för närvarande ej föreligga tillräckligt starka skäl att

föranstalta om den av motionärerna begärda utredningen. Stockholm den

7 oktober 1963.

ANDERS LINDSTEDT

G. von Wachenfeldt

Laila Larson

Bilaga G

Kommerskollegium

Stockholm den 7 oktober 1963.

Till riksdagens statsutskott

Angående motioner 1:309 och 11:365 angående kapitalförsörjningen inom

lastbiltrafikbranschen

Genom remiss den 5 juni 1963 har Ivungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium

att till Eder avgiva utlåtande över motionerna I: 309 och II: 365 angående

kapitalförsörjningen inom lastbiltrafikbranschen.

Kollegium har inhämtat yttranden i ärendet från samtliga handelskam
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20''i är 1963

17

rar i riket, från Motorbranschens riksförbund ävensom från företagareföreningarna.

Överlämnande dessa yttranden får kollegium anföra följande.

Kollegium har i särskild skrivelse denna dag utlåtit sig beträffande motionerna

I: 308 och IT: 366 om främjande av den enskilda handelns utveckling

och rationaliseringssträvanden. Kollegium har därvid framhållit nedan

angivna principiella synpunkter beträffande det statliga kreditstödet, vilka

äga giltighet även i detta ärende.

" Som eii allmän riktpunkt för förhållandet mellan staten och näringslivet

bör, framhålles i nämnda utlåtande, gälla att näringslivet skall vara obundet

och kunna anpassas efter de fria krafternas spel samt att staten icke

skall ingripa reglerande eller stödjande med mindre särskilda samhälleliga

skäl tala härför. De överväganden som föranlett staten att i olika former

lämna kreditstöd åt en del näringsgrenar synes ligga i linje med vad nyss

anförts. Till eu början bör uppmärksammas att stöd huvudsakligen är inriktat

på produktionen och att det tillkommit väsentligen för att underlätta

för de mindre företagarna att anskaffa för verksamhetens rationella

bedrivande erforderligt kapital i de fall då möjlighet att erhålla lån från

enskild kreditinrättning icke står till buds. Vidare må betonas att stödet

vanligen förutsätter att det skall vara påkallat från sysselsättnings- och lokaliseringssynpunkter,

dvs. också gagna ett allmänt intresse.

Enligt kollegii mening bör även i fortsättningen riktlinjen vara att ett

statligt kreditstöd skall lämnas endast under förutsättning att det finnes

vara ett påtagligt samhälleligt intresse att stödja en viss näringsgren. Kollegium

kan icke dela den uppfattning, som framföres i vissa av yttrandena,

nämligen att en utvidgning av det statliga kreditstödet bör ske ur rättvisesynpunkt

i syfte att göra olika näringsgrenar i lika mån delaktiga av det

statliga kredilstödet.

Transportväsendet utgör ett led i produktionsapparaten och i den mån

det av lokaliseringspolitiska skäl är önskvärt att få industri förlagd till viss

plats kan det också vara ett allmänt intresse att tillse att tillfredsställande

transportmöjligheter stå till buds. Ur denna synpunkt kan det alltså te sig

godtagbart att även lastbiltrafikbranschen kommer i åtnjutande av det statliga

kreditstöd som står industrien till buds.

Även om sålunda en dylik utvidgning av det statliga kreditstödet kan

godtagas ur principiella synpunkter, måste dock det avgörande härvidlag

vara huruvida ett statligt stöd på detta område är erforderligt för att transportförsörjningen

skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt. Motionärerna

ha icke gjort gällande att transportförsörjningen skulle vara bristfällig

och icke heller i de inkomna yttrandena framkommer något som tyder

på att förhållandena inom detta område skulle vara otillfredsställande.

Kollegium har ej den uppfattningen att det i dag skulle erfordras ett

statligt stöd för att främja eu bättre transportförsörjning på biltrafikområdet.

Ått förhållandena på detta område för närvarande te sig tillfredsställande

kan emellertid i viss mån sammanhänga med den statliga regleringen

på biltrafikområdet. Om denna bortfaller, kan det måhända bli svårare att

tillgodose transportbehoven inom vissa områden och det är möjligt att

frågan om ett statligt stöd då kommer i ett annat läge. För närvarande saknar

emellertid staten enligt kollegii mening anledning att stödja denna näringsgren.

På grund av det anförda anser kollegium att tillräckliga skäl ej föreligga

atl nu utreda frågan om eu utvidgning av det statliga kreditstödet att omfatta

även lastbiltrafikbranschen.

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt. Nr 204- -205

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 20å år 1963

Vid handläggningen av detta ärende har — förutom kommerserådet Lindstedt

och byrådirektören von Wachenfeldt, föredragande — kommerserådet

Agartz deltagit. Stockholm den 7 oktober 1963.

ANDERS LINDSTEDT

G. v. Wachenfeldt Laiia Larson

Bilaga H

Kommerskollegium

Till riksdagens statsutskott

Angående motionen 11: 569 om förbättring av de medelstora och mindre företagens

kreditmöjligheter

Genom remiss den 5 juni 1963 har Kungl. Maj :t anbefallt kommerskollegium

att till utskottet avgiva utlåtande över motionen II: 569 om förbättring

av de medelstora och mindre företagens kreditmöjligheter.

Med anledning härav har kollegium berett rikets handelskammare och företagareföreningar

tillfälle inkomma med yttranden i ärendet.

Överlämnande inkomna yttranden1 får kollegium för egen del anföra följande.

I utlåtande denna dag över likalydande motionerna I: 4 och II: 3, I: 308

och II: 366 samt I: 309 och II: 365 har kollegium som sin mening framhållit

att, för närvarande, anledning saknas att utvidga det statliga kreditstödet

till att avse detaljdistributionen samt lastbilstrafikbranschen ävensom nyetablering

av mindre företag över huvud taget.

Vad angår den i motionen upptagna frågan om ändrade föreskrifter rörande

säkerheter för lån från företagareföreningarna i syfte att i större utsträckning

än hittills möjliggöra förtroendekrediter, får kollegium framhålla

att nuvarande bestämmelser, därest förutsättningarna för erhållande avlån

i övrigt äro uppfyllda, möjliggöra förtroendekrediter i vidaste bemärkelse.

Frågan om en förbättring av de medelstora och mindre företagens kreditmöjligheter

anser kollegium lämpligen böra prövas i anslutningen till behandlingen

av det betänkande, som framlagts av kommittén för näringslivets

lokalisering.

Kollegium kan sålunda icke biträda motionärens hemställan om omedelbart

beslut, att åt utredningen om företagareföreningarnas verksamhet överlämna

uppdraget att jämväl utreda i motionen behandlade spörsmål.

^ I handläggningen av detta ärende har — förutom kommerserådet Lindstedt

och byrådirektör Löfberg, föredragande — deltagit t. f. kommerserådet

Agartz.

Föredraganden har närmare utvecklat sina synpunkter i bifogade promemoria2.

Stockholm den 7 oktober 1963.

ANDERS LINDSTEDT

Karl Axel Löfberg Johan Åström

1 Ej här medtagna.

1 Ej här medtagen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20b år 1963

19

Bilaga I

Arbetsmarknadsstyrelsen

Till riksdagens statsutskott

Utlåtande över motionerna 1: 4 och II: 3, I: 308 och II: 366, I: 309 och II:

365 samt II: 569

Genom remisser den 5 juni 1963 har arbetsmarknadsstyrelsen anbefallts

avgiva utlåtande över motionerna I: 4 och II: 3 om statlig kreditgaranti till

nyetablering av mindre företag, I: 308 och II: 366 om främjande av den enskilda

handelns utveckling och rationaliseringssträvanden, I: 309 och II: 365

angående kapitalförsörjningen för företag inom lastbiltrafikbranschen samt

II: 569 om förbättring av de medelstora och mindre företagens kreditmöjligheter.

I anledning därav får styrelsen anföra följande.

I motionerna hemställes om utvidgade möjligheter för erhållande av statlig

kreditgaranti och lån genom företagareföreningarna eller utredningar

därom. Utvidgningen avser att statligt kreditstöd skall kunna utgå bl. a. till

handeln och lastbiltrafikbranschen.

Det är i huvudsak två skäl som utgör motiver för det statliga kreditstödet

till hantverk, industri- och turistnäringen. Det ena är att allmänt stödja dessa

näringar och det andra att tillgodose lokaliserings- och sysselsättningspolitiska

intressen. Någon klar skiljelinje mellan de båda skälen föreligger

dock inte. Det förstnämnda synes i lika hög grad gälla för småföretagen

inom t. ex. handel och distribution som småföretagen inom industrin. Det

lokaliserings- och sysselsättningspolitiska skälet kan däremot knappast åberopas

i samma grad i fråga om sekundärnäringarna som ifråga om de primära

näringarna. Lokaliseringen och utbyggnaden av t. ex. handeln är nämligen

främst betingad av utvecklingen inom de primära näringarna. Från

lokaliseringspolitisk synpunkt är det dock av betydelse att de sekundära näringarna

utvecklas i förhållande till det befolkningsunderlag som de primära

näringarna ger upphov till.

Som framhålles i motion I: 308 och II: 366 är ett av hindren, när det gäller

t. ex. detaljhandels kreditförsörjning, svårigheterna att erbjuda fullgoda

bankmässiga säkerheter. En bättre lösning i detta avseende kan måhända

komma fram genom utredningar av 1959 års förlagsinteckningskommitté,

som nu arbetar med spörsmålet om inventarieinteckning, förlagsinteckning

etc. Styrelsen vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att vid

kreditprövningen särskild hänsyn tages till företagarnas duglighet och omdöme

samt till den verksamhet som skall bedrivas.

De i motionerna berörda problemen torde också komma att beröras av

den nyligen tillsatta utredningen med uppgift att granska företagareföreningarnas

organisation med särskilt beaktande av föreningarnas arbetsuppgifter

när det gäller utlåningsverksamhet. I fråga om den lokaliserings- och

sysselsättningspolitiska aspekten på frågan torde denna komma all aktualiseras

i samband med behandlingen av kommitténs för näringslivets lokalisering

i höst utkommande betänkande.

Styrelsen har inte ansett sig kunna taga ställning till huruvida särskilda

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 204 år 1963

åtgärder erfordras för att underlätta kreditförsörjningen för i motionerna

berörda branscher. Hithörande spörsmål synes väsentligen få bedömas från

andra synpunkter än dem styrelsen har att företräda. Styrelsen får därför

här endast allmänt framhålla betydelsen av en väl fungerande kreditmarknad

jämväl från arbetsmarknads- och lokaliseringssynpunkter.

I den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknad

Olsson, generaldirektör och chef, ledamöterna Adamsson, Jönsson, Gunnar

Larsson, Almquist och Karlson samt ersättarna Olofgörs och Nilsson. Därjämte

har närvarit överingenjören Lidgren, byråcheferna Skogh, Rooth,

Neymark, Wennerberg, Erici samt byrådirektören Myhrman. Ärendet har

föredragits av byrådirektören Buregren. Stockholm den 20 september 1963.

Arbetsmarknadsstyrelsen

BERTIL OLSSON

Torsten Buregren

Bilaga J

Fullmäktige i riksbanken

Till riksdagens statsutskott

I skrivelser den 28 maj 1963 har statsutskottet anhållit, att fullmäktige i

riksbanken ville till utskottet inkomma med yttrande över sju inom riksdagen

väckta motioner, nämligen

I: 4 och II: 3, likalydande, om ökad statlig kreditgaranti till nyetablering

av mindre företag,

I: 308 och II: 366, likalydande, om befrämjande av den enskilda handelns

utveckling och rationaliseringssträvanden,

1: 309 och 11:365, likalydande, angående kapitalförsörjningen för företag

inom lastbiltrafikbranschen, samt

II: 569 om förbättring av de medelstora och mindre företagens kreditmöjligheter.

Med anledning härav vill fullmäktige, som funnit det lämpligt att i ett

sammanhang yttra sig över nyssnämnda sju motioner, anföra följande.

Samtliga motioner avser kreditförsörjningen till den mindre näringsverksamheten.

De frågor, som berörs gäller dels svårigheter för företag utanför

området hantverk och småindustri, dels de allmänna problemen om de

mindre företagens försörjning med riskvilligt respektive långfristigt kapital.

Fullmäktige vill inledningsvis peka på de möjligheter, som står till buds

för de medelstora och mindre företagens finansiering. De institut, som kan

ge lån till sådana företag omfattar, om man bortser från för jordbruket avsedda

kreditinstitutioner, främst affärsbanker, sparbanker, AB Industrikredit

och AB Företagskredit, företagarföreningar samt vissa detaljhandelns

lånebeviljande och garantigivande finansieringsinstitut. Bankerna och de

båda kreditaktiebolagen är oförhindrade att bevilja lån till varje område a\

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20b år 1063

21

näringslivet. Det kan observeras, att i banklagen återfinnes bestämmelser,

som bryter de allmänna principerna för bankernas utlåning i avsikt att göra

det möjligt att bevilja småföretagare dels lån utan säkerhet dels på längre

tid bundna låri. Det statliga kreditstöd som bedrives genom eller i samarbete

med företagarföreningarna är begränsat till hantverk och småindustri.

Fullmäktige anser det angeläget att kreditgivande institutioner icke onödigtvis

begränsas i sin handlingsfrihet av regler rörande ändamål och karaktären

av låntagarnas verksamhet. Från denna allmänna utgångspunkt

har fullmäktige icke något att erinra mot att näringsgrensavgränsningen

för företagarföreningarnas verksamhet prövas. En sådan prövning bör kunna

ske inom den nu arbetande utredningen angående dessa föreningars organisation

och verksamhet.

Det torde vara ofrånkomligt, att en lånesökande företagare bör kunna

uppvisa en egen kapitalinsats, som utgör en rimlig andel av rörelsens totala

kapitalbehov. I vissa fall kan det dock vara försvarligt att bevilja kredit för

genomförandet av ett lovande projekt, trots att lånesökanden endast kan bidraga

med en obetydlig kapitalinsats. Det statliga kreditstödet via företagarföreningarna

har bl. a. som syfte att möjliggöra insatser av sistnämnda slag,

men det är uppenbart att kreditstödet icke kan bli någon allmän lösning på

frågan om de mindre företagens försörjning med företagarkapital.

Allmän enighet torde däremot råda om att söka eliminera eller minska de

institutionella hindren för det långfristiga kapitalets kanalisering till den

mindre näringsverksamheten. Företag, som är för små för att själva emittera

långfristiga lån på obligationsmarknaden, bör således ha möjlighet att

via mellanhänder utnyttja marknadens resurser. Här kan pekas på de ovannämnda

kreditaktiebolagen, AB Industrikredit och AB Företagskredit, som

befinner sig i snabb utveckling. Företagarföreningarna kan i viss utsträckning

komplettera dessa genom att bidraga till att tillgodose de minsta företagens

långfristiga kapitalbehov. Allmänna pensionsfondens bidrag kan, i

enlighet med vad som ovan sagts, ges genom utlåning, direkt eller genom

köp av obligationer, till kreditaktiebolagen.

Det finns skäl att varna mot alltför höga förväntningar beträffande möjligheterna

att tillföra mindre företag riskvilligt, formellt långfristigt lånekapital.

Det bör emellertid hållas i minnet, att det föreligger en betydelsefull

skillnad mellan formellt långfristiga lån å ena sidan och reellt långfristig

kreditgivning å den andra. En ej obetydlig del av affärsbankernas, sparbankernas

samt jordbrukskassornas formellt kortfristiga utlåning är sålunda

reellt medel- och långfristig. Det ligger enligt fullmäktiges mening i sakens

natur att en bunden långfristig kredit på förtroendebasis, d. v. s. utan

tillräckliga formella säkerheter, i allmänhet ej kan beviljas. Kreditinstitutens

sätt att lösa detta problem har därför blivit att periodiskt ompröva sitt

engagemang, och kredittagaren torde, förutsatt att resulatet av hans rörelse

är tillfredsställande, kunna räkna med att krediten förlängs. Vid kreditprövningen

torde kreditinstituten överhuvudtaget taga hänsyn till företagarens

personliga kvalifikationer och ej endast till de formella säkerheter, som kan

erbjudas.

Beträffande de i motionerna framförda yrkandena har fullmäktige sålunda

icke något att erinra mot alt det prövas, huruvida den gällande näringsgrensavgränsningen

av företagarföreningarnas verksamhet bör modifieras.

Några bärande skäl alt införa principiellt nya former för utlåning från allmänna

pensionsfonden föreligger däremot icke enligt fullmäktiges mening.

Fondens bidrag till de mindre företagens finansiering synes bäst ske genom

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 204 år 1963

en fortsatt utveckling av de för dessa företag avsedda kreditaktiebolagens

verksamhet över ett så vitt område av näringslivet som möjligt. Stockholm

den 3 oktober 1963.

Å Fullmäktiges vägnar:

PER EDVIN SKÖLD

Karin Winberg

Utdrag av protokoll

hos fullmäktige i riksbanken

den 3 oktober 1963.

Närvarande: Ordföranden herr Sköld

vice » » Persson

» Kollberg

» Ahlkvist

» Torsten Bengtson

» Sundén

» Vilhelmsson

§ 2.

Genom skrivelser den 28 maj 1963 hade statsutskottet anhållit att fullmäktige

ville till utskottet inkomma med yttrande över sju inom riksdagen

väckta motioner, nämligen

I. 4 och II: 3, likalydande, om ökad statlig kreditgaranti till nyetablering

av mindre företag,

I: 308 och II: 366, likalydande, om befrämjande av den enskilda handelns

utveckling och rationaliseringssträvanden,

I: 309 och II: 365, likalydande, angående kapitalförsörjningen för företag

inom lastbiltrafikbranschen samt

II: 569 om förbättring av de medelstora och mindre företagens kreditmöjligheter.

Före dagens sammanträde hade fullmäktiges ledamöter erhållit del av motionerna

jämte ett av direktionen tillstyrkt förslag till yttrande i ärendet.

Efter diskussion beslöto fullmäktige avgiva yttrande i överensstämmelse

med det utsända förslaget.

Yttrandets lydelse framgår av registraturet.

Herr Kollberg, som reserverade sig mot fullmäktiges uttalande, att några

bärande skäl att införa principiellt nya former för utlåning från allmänna

pensionsfonden icke skulle föreligga, ansåg att även nya former för utlåningen

från allmänna pensionsfonden borde utredas.

Ur protokollet:

Karin Winberg

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204 år 1963

23

Bilaga K

Fullmäktige i riksgäldskontoret

Till riksdagens statsutskott

Ang. motioner om ökad statlig kreditgaranti till nyetablering av mindre

företag, in. m.

1 fyra särskilda skrivelser den 28 sistlidna maj har statsutskottet hemställt

om riksgäldsfullmäktiges yttrande över ett antal i riksdagen väckta

motioner angående dels ökad statlig kreditgaranti till nyetablering av mindre

företag, dels kapitalförsörjningen för företag inom lastbilstrafikbranschen,

dels befrämjande av den enskilda handelns utveckling och rationaliseringssträvanden,

dels ock förbättring av de medelstora och mindre företagens

kreditmöjligheter.

Med anledning härav får fullmäktige i ärendet anföra följande.

Gemensamt för samtliga motioner är en önskan om förbättrade kreditmöjligheter

för s. k. småföretagare — inom hantverk, handel och industri

m. fl. näringsgrenar. Bakgrunden till motionsyrkandena, vilka i huvudsak

syftar till en skyndsam utredning av hithörande spörsmål men delvis också

avser omedelbara åtgärder för ökat statligt stöd åt nyetableringar, är synbarligen

de problem "i fråga om kapitalförsörjningen, som ofta måste uppstå

för enskilda företagare utan tillräckliga egna kapitalresurser och med

begränsade möjligheter att ställa bankmässiga säkerheter för de erforderliga

krediterna. Flertalet motioner synes åsyfta en lösning av dessa problem

inom ramen för företagareföreningarnas kreditförmedlande verksamhet,

medan motioner som avser främjande av den enskilda handelns utveckling

har en vidare syftning.

För egen del vill fullmäktige gärna vitsorda betydelsen av de problem

som berörs i motionerna. Fullmäktige finner det också förståeligt, om man

under intryck av olika svårigheter vill söka nya vägar lör att underlätta

kapitalförsörjningen för ifrågavarande kategorier av företagare, såväl vid

nyetableringar som eljest. Å andra sidan är det uppenbart, att sådana krav

som avser en mer allmän utvidgning av det statliga kreditstödet på förevarande

område kan föranleda invändningar av olika slag. Bl. a. bör man

i detta sammanhang icke bortse från att den pågående strukturrationaliseringen

inom näringslivet nödvändigt måste för den enskilde medföra

risker för störningar av skilda slag utan att detta i och lör sig behöver

påkalla något samhällsingripande. Det kan sålunda enligt fullmäktiges mening

i regel icke vara motiverat att lämna stöd åt en verksamhet, som på

kortare eller längre sikt bedöms oförenlig med en ekonomisk utveckling,

som i stort måste accepteras. Fullmäktige anser heller icke att man i första

hand bör lita till en utbyggnad av det statliga stödsystemet på förevarande

område, vilket vore att ge åtgärderna en för snäv inriktning. Om man i stället

söker lösningar av hithörande problemkomplex efter mer differentierade

linjer, kommer bl. a. gällande normer för affärsbankernas och andra kreditinstituts

utlåningsverksamhet i blickpunkten; även spörsmål av exempelvis

lokaliserings- och sysselsättningspolitisk karaktär berörs nära av de

i motionerna aktualiserade frågorna.

Med det anförda har fullmäktige velat antyda, alt hithörande kapitalför
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets utlåtande nr 20b år 1963

sörjningsproblem enligt fullmäktiges uppfattning har en betydande räckvidd

och rymmer mänga aspekter, som kan vara värda en närmare analys.

Huruvida tidpunkten nu är inne för en genomgripande utredning av dessa

frågor, ev. från nya utgångspunkter, finner fullmäktige dock tveksamt,

b ullmaktige vill härvid erinra om de förslag, som helt nyligen framförts av

lokaliseringsutredningen och som har en nära anknytning till de i motionerna

berörda spörsmålen, samt om det hela kreditmarknaden berörande

utredningsarbete som f. n. bedrives av den s. k. kreditinstitutsulredningen.

Vad beträttar den i motionerna åberopade nyligen tillsatta utredningen

rörande företagareföreningarnas verksamhet, synes denna enligt sina

direktiv knappast ha att uppta de spörsmål av delvis ganska vittsyftande

natur, som berörs i motionerna. Utredningen kan däremot väntas komma

att lamna material för belysning av bl. a. de rent organisatoriska förutsättningarna

för en utvidgning av de insatser, som för närvarande göres av

namnda föreningar. Det kan härvid erinras om att i den mån tyngdpunkten

i föreningarnas verksamhet förskjutes från konsultationsservice i tekniska

kommersiella och finansiella frågor till direkt kreditgivningsverksamhet

aktualiseras en rad frågor av praktisk och principiell karaktär, som nämnda

utredning har att behandla. Det synes fullmäktige lämpligt, att resultatet

av bl. a. denna utrednings arbete avvaktas, innan ställning tages till de i

motionerna upptagna spörsmålen.

b ullmäktige anser sålunda, att de i ämnet väckta motionerna icke bör

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Protokollsutdrag i ärendet bifogas. Stockholm den 3 oktober 1963.

På fullmäktiges vägnar:

GÖSTA RENLUND

Torsten Bjerlöw

Utdrag av protokoll

vid fullmäktiges i riksgäldskontoret sammankomst

den 3 oktober 1963.

„ Närvarande. Ordföranden herr Renlund, herrar Svensson, Andersson,

bredriksson, Birke och Eliasson samt riksgäldsdirektören och dennes ersättare.

§ 6.

Företogs till behandling vid sammankomsten den 13 juni 1963 under § 6

i protokollet bordlagda remisser från riksdagens statsutskott angående ett

antal i riksdagen väckta motioner om dels ökad statlig kreditgaranti till

nyetablering av mindre företag, dels kapitalförsörjningen för företag inom

lastbilstrafikbranschen, dels befrämjande av den enskilda handelns utveckling

och rationaliseringssträvanden, dels ock förbättring av de medelstora

och mindre företagens kreditmöjligheter.

Efter överläggning beslöt fullmäktige i ärendet avgiva nu justerat Yttrande

enligt registraturet. " J

Mot beslutet reserverade sig herrar Svensson och Eliasson, vilka ansett

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20b år 1963 25

att fullmäktige bort förorda en omedelbar utredning av de i motionerna

berörda spörsmålen.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

Enligt protokollet:

Arne Andrén

Bilaga L

Sveriges hantverks- och industriorganisation

Till riksdagens statsutskott

Genom remisser den 28 maj 1963 har Sveriges hantverks- och industriorganisation

beretts tillfälle avge yttrande över följande i riksdagen väckta

motioner:

1: 4 och II: 3, likalydande, om ökad statlig kreditgaranti till nyetablering

av mindre företag,

11:569 om förbättring av de medelstora och mindre företagens kreditmöjligheter,

1:308 och 11:366, likalydande, om främjande av den enskilda handelns

utveckling och rationaliseringssträvanden,

1:309 och 11:365, likalydande, angående kapitalförsörjningen för företag

inom lastbiltrafikbranschen samt

1: 313 och 11:362, likalydande, om underlättande av mindre och medelstora

företags avsättning på den internationella marknaden.

De fyra första av ovan angivna motioner syftar till en utvidgning av statliga

kreditåtgärder. 1 motion 1:4 (11:3) förordas en utvidgning av möjligheterna

för erhållande av statlig kreditgaranti för nyetablering av mindre

företag inom alla branscher, ändrade garantilånebestämmelser och vidgad

garantiram under budgetåret 1963/64. I motion II: 569 hemställes, att

utredningen om företagareföreningarnas verksamhet skall omfatta möjligheterna

till långfristiga krediter även till företag inom handels-, serviceoch

distributionsverksamhet, att föreskrifterna om säkerhet avseende lån

från företagareföreningarna omprövas för att i större utsträckning möjliggöra

förtroendekrediter samt att möjligheterna vidgas för erhållande av

statlig kredit till nyetablering av mindre företag inom alla branscher. I

motion 1:308 (11:366) anhålles om skyndsam utredning om bättre kreditmöjligheter

för utveckling och rationalisering inom enskild handel, varvid

alternativa möjligheter till lån genom företagareföreningarna, genom

statliga kreditgarantier samt lån från ATP-fonderna särskilt bör beaktas,

i motion 1:309 (11:365) hemställes om skyndsam utredning betr. bättre

kreditmöjligheter m. m. för företag inom lastbiltrafikbranschen, varvid

län genom företagareföreningarna eller med statlig kreditgaranti särskilt

bör prövas.

Vad beträffar den första av dessa motioner vill vi understryka vad där

framhålls om ökande svårigheter att mobilisera riskvilligt kapital i nyfö
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 204 år 1963

retagande. Inom många branscher måsle numera nystartade företag redan

frän starten ha jämfört med tidigare större ekonomiska och tekniska resurser

etc., beroende på kapitalkrävande teknisk utrustning samt behov

av relativt sett större rörelsekapital än tidigare. En primär fråga i detta

sammanhang är ökade möjligheter till självfinansiering. Detta i sin tur

sammanhänger med utformningen av gällande skatteregler. Om en normal

nyföretagsamhet även i fortsättningen skall äga rum, erfordras en

sådan utformning av skattelagstiftningen att detta syfte tillgodoses. Det är

att förvänta, att pågående utredning av företagsbeskattningen uppmärksammar

dessa förhållanden. Vad beträffar motionärernas huvudyrkande om

utvidgande av gällande statliga kreditgarantier till nyetablering av företag

inom olika branscher, ett krav som även förekommer i andra motioner, må

framhållas följande.

Vid beviljande av statliga kreditgarantier till hantverk och industri tillmäts

enligt nuvarande praxis som regel lokaliseringspolitiska synpunkter

en ej obetydlig roll. Garantigivningen avser att stärka försörjningsunderlaget

i områden där ökade sysselsättningsmöjligheter bedöms som angelägna.

Det gäller härvid sålunda etablering av företag, som regel av industriell

karaktär, som för sin distribution och verksamhet icke är beroende av den

direkta lokala marknaden. Ett utvidgande av gällande bestämmelser att

omfatta exempelvis detaljhandel synes komma att medföra svårigheter vid

bedömningen, därest lokaliseringspolitiska syften fortfarande skall tillgodoses.

Företag inom detaljhandeln är beroende av befintlig lokal marknad

och dess köpkraft. I området verksamma detaljaffärer konkurrerar om

denna, varför extra stöd till viss eller vissa affärer kan innebära svårigheter

för övriga. Det kan i och för sig synas rimligt, att någon gränsdragning

mellan olika näringsgrenar icke görs i fråga om statligt kreditstöd,

men vi har velat erinra om de svårigheter som vid en utvidgning av verksamheten

uppstår och vilka bör uppmärksammas innan närmare åtgärder

vidtas. Vi finner det därför motiverat med en närmare prövning av denna

fråga.

1 motion 11: 569 erinras om bildandet av AB Företagskredit. Motionären

anser icke att tillkomsten av detta företag kan medföra någon slutlig lösning

av handelsföretagens finansieringsproblem, bl. a. med hänsyn till institutionens

krav på säkerhet för utlämnade lån. Det torde enligt vår mening

ännu vara för tidigt att fälla några säkra omdömen i denna riktning,

då AB Företagskredits verksamhet först helt nyligen kommit i gång. Vi

vill också erinra om att 1959 års förlagsinteckningskommitté inom kort

beräknas ha avslutat sitt arbete och att kommittén torde komma att föreslå

väsentligt vidgade möjligheter för utnyttjande av förlagsinteckningsinstitutet,

icke minst vad gäller företag inom handel och distribution. Detta

bör innebära ökade möjligheter för företag inom handeln till lån från AB

Företagskredit.

Motionären finner det vidare angeläget att utreda möjligheterna för distributionsföretag

att erhålla lånemöjligheter likartade dem som hantverk

och småindustri för närvarande har via företagareföreningarna och att säkerhetsföreskrifterna

för dessas utlåning omprövas. Vi finner det lämpligt

att utredningen ges möjlighet att bedöma även dessa frågor men vill beträffande

säkerhetsföreskrifterna framhålla, att föreningarna redan för närvarande

bedriver långivning som till betydande del har karaktär av förtroendekrediter.

Beträffande motionens hemställan om att redan från och med inneva
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20\ år 1963

27

rande år vidga möjligheterna för erhållande av statliga lån till nyetablering

av mindre företag inom alla branscher vill vi hänvisa till vårt uttalande

ovan beträffande motion 1:4. Beträffande företagareföreningarnas långivning

i detta sammanhang bör beaktas dels vad vi ovan anfört om motion

1: 4, dels att företagareföreningarnas expertis för närvarande är specialiserad

på producerande förelag och att en utvidgning av deras verksamhetsområde

till andra branscher bör föregås av en noggrann prövning av därmed

förenade problem.

Beträffande motion 1:308 (11:366) gäller i tillämpliga delar vad ovan

anförts. I den strukturomvandling, som svensk handel för närvarande befinner

sig, råder ingen tvekan om att vissa företag har betydande kreditbehov.

Till en del beror dessa svårigheter enligt vår mening på den ojämnhet

och ryckighet, som under senare år präglat riksbankens politik och dess

direktiv till affärsbankerna, vilket försvårat företagens behov av långfristig

planering inom såväl industri, hantverk som handel. Vad gäller motionärernas

uttalande om att nuvarande kreditmöjligheter är otillräckliga, må

dock erinras om att affärsbankskrediterna till detaljhandeln under femårsperioden

1958—63 enligt tillgängliga uppgifter ökat med ej mindre än 50 %

och att krediterna till andra servicenäringar under samma tid ökat med

ca 90 %.

Motionärerna ifrågasätter som en alternativ lösning av detaljhandelns

kreditproblem en kreditgivning till denna från landets företagareföreningar.

Vi delar emellertid den tveksamhet som motionärerna själva hyser beträffande

detta alternativ och hänvisar till vad ovan sagts om likartade

förslag i andra motioner. Vad gäller alternativet att inrätta statliga garantilån

för nyetablering och förvärv av detaljhandelsföretag, ställer sig organisationen

av skäl som ovan angetts tveksam, närmast beroende på den principiella

skillnaden mellan producent- och distributionsföretag vid bedömning

av frågor av detta slag. Förslaget innebär att den direkta låneverksamheten

och kreditprövningen härvidlag skulle åvila handelns egna kreditinstitut.

Enligt vad vi erfarit är emellertid resurserna vid dessa institut

för närvarande ej helt utnyttjade, varför visst kreditutrymme torde föreligga

för ytterligare långivning. En prövning av problem och möjligheter

i detta sammanhang kan vara motiverad. Vi vill emellertid redan nu it rågasätta

lämpligheten av statliga lån för f ö r v ä r v av företag, vilket föreslås

i motionen. Lån för sådana ändamål har hittills oss veterligt icke förekommit

vare sig inom företagareföreningarnas långivning eller i fråga om hittillsvarande

statliga kreditgarantigivning.

Som ett tredje alternativ nämner motionärerna möjligheten att enskild

detaljhandel erhåller medel ur ATP-fonderna, varvid dylika medel skulle

kunna ställas till handelns egna kreditinstituts förfogande. Vår organisation

finner det angeläget, att ATP-fondernas resurser i största möjliga omfattning

får utnyttjas för utbyggnad och modernisering av företag inom

näringslivet och tillstyrker förslaget i denna punkt. Det bör observeras, att

AB Industrikredit f. n. i betydande omfattning finansierar sin utlåning genom

lån från Allmänna pensionsfonden samt att såväl AB Industrikredit

som AB Företagskredit kan utlämna lån till näringsföretag oberoende av

bransch. Därest denna långivning kan kompletteras och förstärkas genom

motsvarande åtgärder hos andra kreditinstitut, finner vi det värdefullt.

Samtidigt bör understrykas, att möjligheter av samma slag bör stå till förfogande

för affärsbankerna samt att systemet med återlån från Allmänna

pensionsfonden enligt vår mening hör utvidgas bl. a. genom införande av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 20b år 1963

rätt till s. k. ackumulerad återlåning, d. v. s. att flera års avgifter hopsamlas

till återlån på större belopp än som nu är möjligt.

Vad beträffar motion I: 309 (II: 365) har vi ingen närmare erfarenhet av

kreditsituationen för den i motionen berörda lastbiltrafikbranschen. Vi

finner emellertid lämpligt, att denna fråga i likhet med vissa ovan berörda

problemställningar blir föremål för prövning.

Vad slutligen beträffar motion 1:313 (11:362) vill vi ifrågasätta, huruvida

motionären är närmare förtrogen med verksamheten vid befintliga rådgivnings-

och serviceinstitutioner för den mindre företagsamheten i exportfrågor.

Sedan 1949 arbetar inom ramen för Sveriges allmänna exportförening

en särskild byrå, Småindustriens exportbyrå, under ledning av Småindustriens

exportråd. Såväl Sveriges allmänna exportförening som Småindustriens

exportbyrå nedlägger ett betydelsefullt arbete på främjande av

export från den mindre industrin. För exportbyråns del har alltsedan starten

rått ett nära samarbete med företagareföreningarna, och den specialisering

som härigenom kommit till stånd har gett goda resultat. Vi finner

det angeläget, att denna exportfrämjande verksamhet vid befintliga institutioner

intensifieras och alt i samband härmed stödet till Småindustriens

exportbyrå successivt förstärks. En sådan utveckling ter sig enligt vår mening

mest effektiv och rationell för att tillgodose företagens behov av kvalificerad

rådgivning i exportfrågor.

Sveriges hantverks- och industriorganisation hemställer, att ovan framförda

synpunkter beaktas vid ärendets fortsatta behandling. Stockholm den

7 oktober 1963.

Sveriges hantverks- och industriorganisation

HANS GRUNDSTRÖM

Bilaga M

Företagareföreningarnas förbund

Riksdagens statsutskott

Riksdagens statsutskott har genom skrivelse den 28 maj 1963 hemställt,

att Företagareföreningarnas Förbund ville avgiva utlåtande över likalydande

motionerna 1: 4 och II: 3 om ökad statlig kreditgaranti till nyetablering

av mindre företag.

Med anledning härav får Företagareföreningarnas Förbund anföra följande:
Förbundet

delar motionärernas uppfattning, att en allt större brist på

riskvilligt kapital gör sig gällande; i varje fall har detta kunnat konstateras

inom den sektor av näringslivet till vilken företagareföreningarnas verksamhet

har anknytning. Bland de faktorer, som härvid är av betydelse, vill

förbundet särskilt nämna det ökade behovet av kapital för anskaffning av

anläggningstillgångar, de genom den allmänna tilläggspensionens införande

försämrade möjligheterna till självfinansiering samt kreditrestriktionernas

kännbara följder för de mindre företagen.

För att genom nyföretagande och expansion främja produktionshöjning

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20b år 1963

29

och utveckling mot stigande välstånd föreslår motionärerna, att möjligheterna

att erhålla statlig kreditgaranti utvidgas till i princip allt nyföretagande

med giltighet från den 1 juli 1963.

Motionärernas åsikt om behov av insatser från det allmännas sida för

stödjande av nyetablering av företag inom hela näringslivsområdet delas

av förbundet så till vida, att det kan tänkas vara regionalt motiverat med

statligt kreditstöd åt nyföretagande inom ett flertal branscher, som nu icke

kan komma i åtnjutande av dylikt stöd. Syftet skulle då vara, att motverka

de menliga konsekvenser för samhället, som stagnation eller tillbakagång

av näringslivet innebär.

Även om företagareföreningarna i sin hittills bedrivna verksamhet erhållit

erfarenhet från endast en begränsad del av landets näringsliv, finner

förbundet det dock knappast realistiskt, att en utvidgning av det statliga

kreditstödet skulle kunna ske, utan en noggrann utredning och prövning

av de närmare förutsättningarna för ett utökat dylikt kreditstöd.

Även frågan om hur ett eventuellt utökat statligt kreditstöd skulle administreras,

synes böra särskilt utredas. Enligt förbundets uppfattning torde

det ej vara möjligt för företagareföreningarna, att med nuvarande personalresurser

kunna på ett tillfredsställande sätt lösa uppgiften som lokalorgan

vid en så väsentlig utvidgning av den statliga kreditgarantigivningen,

som motionärerna syfta till.

Motionärerna har även berört kraven på kreditsäkerhet och härvid bl. a.

framhållit, att dessa sannolikt måste omprövas inom en snar framtid, då

det torde bli både nödvändigt och i längden ekonomiskt riktigare, att kapitalet

satsas mera med hänsyn till företagarens duglighet och omdöme än

med hänsyn till de realsäkerheter, som kan erbjudas. Enligt förbundets

uppfattning medgiver redan de nuvarande bestämmelserna angående säkerheter

vid statlig kreditgaranti möjlighet till förtroendekrediter av det

slag som motionärerna åsyftar.

Med hänvisning till vad som ovan anförts finner förbundet sig icke kunna

tillstyrka motionärernas förslag, som det nu föreligger, men vill tillstyrka

en utredning av de förhållanden, som beröras i motionerna.

Förbundet finner denna utredning böra samordnas med pågående utredning

angående förlagsinteckningsinstitutet, då ändrade rättsregler rörande

förlagsinteckningsbar egendom m. m. kan öppna möjligheter för berörda

branscher, att i vidgad utsträckning få sitt kreditbehov tillgodosett hos de

ordinarie kreditinstituten. Linköping den 27 september 1963.

Företagareföreningarnas förbund

PER ECKERBERG

Karl-Inan Ulvenäs

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 204 år 1963

Bilaga N

Företagareföreningarnas förbund

Riksdagens statsutskott

Riksdagens statsutskott har genom skrivelse den 28 maj 1963 hemställt,

att Företagareföreningarnas Förbund ville avgiva utlåtande över likalydande

motionerna I: 308 och II: 366 om främjande av den enskilda handelns

utveckling och rationalisering.

Med anledning härav får Företagareföreningarnas Förbund anföra följande:
I

motionen framhålles inledningsvis, att utbyggnaden och upprustningen

av detaljhandelns butiksbestånd för varje år som går blir alltmera kostnadskrävande.

Genom befolkningsomflyttningen från landsbygden till tätorterna

måste i de senare uppföras stora kostnadskrävande butiker, medan äldre

och mindre butiker på andra håll läggas ned. Motionärerna berör också de

ständigt ökade standardkrav som i olika hänseenden måste ställas på de

nya butiksenheterna och vilka nödvändiggör ombyggnad av butikerna med

relativt täta intervaller och det konstateras, att berörda förhållanden ställer

ökade krav på detaljhandelns ekonomiska resurser.

Kapitalbehovet för enskilda detaljhandelsföretag får — i den mån det ej

täckes av egna tillgångar — i största utsträckning lånas upp i form av kortfristiga

lån och krediter. Lån i affärsbanker mot borgen eller annan säkerhet

uppges vara en relativt vanlig metod.

I motionen redogöres vidare för den finansiering, som förekommer genom

lån eller garantiförbindelser genom av de enskilda köpmännen inrättade

instituten, vilka står i beroendeställning till leverantörsföretagen, främst

partihandeln, inom resp. branscher. Huvudparten av detaljhandelns kreditbehov

tillgodoses enligt motionärerna av dessa leverantörsföretag.

Det främsta skälet till att affärsbankernas kreditgivning direkt till detaljhandeln

är av så begränsad omfattning, är svårigheterna för detaljhandeln

att kunna erbjuda fullgoda bankmässiga säkerheter, vilket sammanhänger

med att detaljhandelns tillgångar endast i mycket ringa utsträckning

kan belånas.

Även återlånerätten från ATP-fonderna liksom det av staten och affärsbankerna

gemensamt bildade AB Företagskredit är för detaljhandeln endast

av mycket begränsat värde.

Motionärerna konstaterar, att den rådande situationen ifråga om finansieringen

av detaljhandeln i många avseenden är otillfredsställande och innebär,

att en önskvärd effektivitetsökning inom detaljhandeln hindras eller

försenas. Den kan vidare enligt motionärernas uppfattning innebära, att

den för hela samhället värdefulla konkurrensen mellan enskilda detaljister

och stora mångfilialföretag av skilda slag begränsas, vilket även på sikt

skulle medföra risk för minskad effektivitet inom handeln. En ytterligare

konsekvens av den rådande bristen på kapital inom detaljhandeln uppges

vara, att duktiga och för yrket välutbildade personer ofta tvingas avstå från

att etablera sig som egna företagare, vilket anses vara en föga önskvärd utveckling.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204 år 1963

31

Att kreditgivningen till detaljhandeln i alltför stor utsträckning sker via

partihandeln anses inte heller tilltalande för vare sig detaljhandelns utövare

eller konsumenterna med hänsyn till risken att detaljhandeln kommer i ett

beroendeförhållande till partihandeln, som inte är önskvärt.

Eftersom handelns egna resurser i nuvarande expansionsskede inte räcker

till för att täcka detaljhandelns kreditbehov och andra kreditmöjligheter

finnes i endast otillräcklig omfattning, syns det motionärerna nödvändigt att

nya lösningar av problemet åstadkommes och i motionen skisseras tre olika

alternativ.

Det första av dessa innebär en utökning av företagareföreningarnas resurser,

så att dessa kunde svara för kreditgivningen även till detaljhandeln.

Denna lösning anser motionärerna lämplig endast under förutsättning, att

kreditgivningen till detaljhandeln kan bedömas med noggrant beaktande av

de olika branschernas speciella behov. Utan att vilja taga slutlig ställning till

frågan finner förbundet företagareföreningarna organisatoriskt vara lämpade

att medverka vid den kreditgivning, som kan visa sig erforderlig. Företagareföreningarna

måste dock, därest uppgifter i sammanhanget uppdragas

åt dem, erhålla resurser för möjliggörande av en insats.

Fn annan lösning, som anses tänkbar, är att för nyetableringar och förvärv

av detaljhandelsföretag inrätta statliga garantilån av i princip samma

konstruktion, som redan finns inrättade på andra områden av näringslivet,

varvid handelns egna kreditinstitut skulle kunna svara för den direkta låneverksamheten

och kreditprövningen. Härvid skulle ett visst solidariskt åtagande

från låntagarnas sida kunna tänkas för att bära eventuella förluster.

Den tredje möjlighet som skisseras innebär att medel ur ATP-fonderna

ställas till förfogande, t. ex. genom någon form av kollektivt återlån. Detta

skulle för detaljhandeln kunna ske genom alt lånemedel ställes till de ovannämnda

egna kreditinstitutens förfogande, eventuellt genom ett särskilt

centralt institut med huvudsaklig uppgift att fördela medlen på de olika

instituten.

Motionen utmynnar i en hemställan att de berörda spörsmålen göras till

föremål för en skyndsam utredning antingen genom den tillsatta utredningen

rörande företagareföreningarnas verksamhet eller genom tillsättande av

eu särskild utredning.

Förbundet finner det sannolikt, att bristen på kapital och svårigheten att

kunna erbjuda fullgoda säkerheter för lån utgör ett visst hinder för nyetableringar

och effektivitetssträvandena inom detaljhandeln.

Om dessa och övriga av motionärerna påtalade förhållanden inom detaljhandeln

är av sådan betydelse, att de medför risk för att konsumentintressena

äventyras, exempelvis genom bristande service eller otillfredsställande

konkurrensförhållanden, låter sig enligt förbundets uppfattning icke bedömas

med mindre än all en omfattande kartläggning sker av samtliga sådana

förhållanden inom respektive branscher, som är av betydelse i sammanhanget.

Den pågående strukturrationaliseringen inom detaljhandeln

och dennas nuvarande och väntade återverkningar är härvid av speciellt intresse.

Först på grundval av det material, som framkommer vid eu dylik undersökning,

torde det vara möjligt att bilda sig en uppfattning huruvida och

i så fall i vilken omfattning statligt kreditstöd åt detaljhandeln är motiverat

ur det allmännas synpunkt och på vilket sätt ett eventuellt dylikt stöd lämpligen

skulle administreras.

Förbundet vill även framhålla, all kreditstöd av den art, som föreslagits

i motionen och de av motionärerna framlagda motiven härför, enligt förbun
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 20b år 1963

dets mening på väsentliga punkter avviker från det som företagareföreningarna

nu ha att administrera. De sociala — sysselsättnings- och lokäliseringspolitiska

— motiven och syftena, vilka nu utgöra basen för kreditstöd i form

av industrigaranti- och hantverkslån, föreligga sålunda icke eller få en sekundär

betydelse. Med hänsyn härtill finner förbundet andra rättsregler

nödvändiga för i motionen ifrågasatt kreditstöd.

Förbundet vill tillstyrka en utredning, men föreslår att denna, om den

kommer till stånd, får den inriktning som ovan skisserats. Med hänsyn till

arten och omfattningen av de frågekomplex, som en sådan undersökning

komme att beröra, finner förbundet skäl föreligga, att en särskild utredning

tillsättes.

Förbundet finner denna utredning böra samordnas med pågående utredning

angående förlagsinteckningsinstitutet, då ändrade rättsregler rörande

förlagsinteckningsbar egendom m. m. kan öppna möjligheter för detaljhandeln

att i vidgad utsträckning få sitt kreditbehov tillgodosett hos de ordinarie

kreditinstituten. Linköping den 27 september 1963.

Företagareföreningarnas förbund

PER ECKERBERG

Karl-lvan Ulvenäs

Bilaga O

Företagareföreningarnas förbund

Riksdagens statsutskott

Riksdagens statsutskott har genom skrivelse den 28 maj 1963 hemställt,

att Företagareföreningarnas Förbund ville avgiva utlåtande över likalydande

motionerna 1:309 och II: 365 angående kapitalförsörjningen för företag

inom lastbilstrafikbranschen.

Motionärerna framhåller den betydelsefulla roll för ett rationellt näringsliv,

som spelas av även icke varuproducerande företag och åsyftar i detta

sammanhang främst företagen inom lastbilstrafikbranschen.

I motionen beröres de kreditmöjligheter vid anskaffning av lastbilar, som

f. n. föreligger. Härav framgår bl. a. att priset för lastbilar varierar mellan

50 000 kronor och 120 000 kronor, beroende på storlek och utrustning, samt

att amorteringstiden vanligen är högst tre år. Växelkrediter är den vanligaste

kreditformen och enligt en inom motorbranschen verkställd utredning tilllämpas

en ränta av 10 %.

Villkoren betecknas av motionärerna såsom oförmånliga för lastbilstrafikföretagen

och anses medföra ett sämre utgångsläge såväl jämfört med andra

företag på transportområdet som gentemot sådana företag, som kan ha behov

av deras tjänster. Det föreligger nämligen ett konkurrensförhållande

även gentemot de sistnämnda, eftersom dessa måste väga alternativen anlitande

av transportföretag eller transport i egen regi mot varandra.

I motionen framhålles, att det måste anses vara ett allmänt intresse, att

företagen inom lastbilstrafikbranschen beredes bättre kapital- och kreditmöjligheter

och att den lösning, som därvid närmast står till buds, torde

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20''i år 1963

33

vara statligt kreditstöd genom lån respektive garanti genom företagareföreningarna.

Motionen utmynnar i en hemställan, att frågan skyndsamt utredes, törslagsvis

av den tidigare tillsatta utredningen rörande företagareföreningarnas

verksamhet in. in.

Företagareföreningarnas förbund finner i likhet med motionärerna, att

någon principiell skillnad mellan å ena sidan varuproducerande företag och

å andra sidan företag, som utför sådana tjänster som transporter åt varuproducerande

företag, knappast kan anses föreligga, då det gäller motivet

för visst statligt kreditstöd.

En annan faktor, som bör uppmärksammas i detta sammanhang, är enligt

förbundets uppfattning de omfattande järnvägsnedläggelserna, som under

senare år ägt rum i landet. Dessa ha nämligen medfört att lastbilstransporterna

fått en alltmera ökad betydelse för varudistributionen och speciellt

påtagligt är detta förhållande för orter och områden med ett underutvecklat

näringsliv av vilka många drabbats särskilt hårt av järnvägsnedläggelserna.

Det synes angeläget, att vad man bl. a. genom statligt kreditstöd lyckats

åstadkomma ifråga om industrilokalisering och utveckling av redan verksamma

företag i kommunikationsmässigt mindre välbelägna områden, följes

upp med åtgärder, som syftar till att underlätta och förbilliga avsättningen

för i sådana områden belägna företag. Transportfrågorna och transportkostnaderna

är härvid en faktor av så stor betydelse, att det även ur denna

synpunkt är motiverat, att de förhållanden, under vilka lastbilstrafikbranschen

arbetar, ägnas uppmärksamhet från det allmännas sida.

Förbundet vill dock framhålla, att då det gäller ett eventuellt kreditstöd

åt lastbilstrafikbranschen, det sysselsättningspolitiska motivet icke synes

vara lika framträdande och de lokaliseringspolitiska skälen icke så direkt

påvisbara som vid det kreditstöd företagareföreningarna nu ha att administrera.

Den sålunda föreliggande skillnaden ifråga om social angelägenhetsgrad

kan enligt förbundets mening måhända motivera ett övervägande av

andra rättsregler för i motionen föreslaget kreditstöd.

Då det gäller administreringen av ett eventuellt statligt kredilstöd till den

berörda branschen har motionärerna ansett, att denna bör ske genom företagareföreningarna

i form av lån och statlig kreditgaranti.

Förbundet vill för sin del tillstyrka motionärernas förslag att utredning

av frågan om kapitalförsörjningen inom lastbilstrafikbranschen hänskjutes

till den tillsatta utredningen angående företagareföreningarnas verksamhet,

vilken jämväl förutsättes ägna uppmärksamhet åt behovet av den personalförstärkning

hos föreningarna, som skulle bli nödvändig vid en sådan utökning

av företagareföreningarnas arbetsuppgifter, som ett genomförande av

motionärernas förslag skulle innebära.

Förbundet finner denna utredning böra samordnas med pågående utredning

angående förlagsinteckningsinstitutet, då ändrade rättsregler rörande

förlagsinteckningsbar egendom in. in. kan öppna möjligheter för lastbilsbranschcn,

att i vidgad utsträckning få sitt kreditbehov tillgodosett hos de

ordinarie kreditinstituten. Linköping den 27 september 1963.

Företagareföreningarnas förbund

PER ECKERBERG

Karl-Inan Ulvenås

3 Ilihantj till riksdagens protokoll 11)63. 6 samt. Nr 204—20S

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 20''r år 1963

Bilaga P

Företagareföreningarnas förbund

Riksdagens statsutskott

Riksdagens statsutskott har genom skrivelse den 28 maj 1963 hemställt,

att Företagareföreningarnas Förbund ville avgiva utlåtande över motion

nr II: 569 om förbättring av de medelstora och mindre företagens kreditmöjligheter.

Med anledning härav får Företagareföreningarnas Förbund anföra följande:
Motionären

framhåller, att det för närvarande icke föreligger någon slutlig

lösning av framförallt handelsföretagens finansieringsproblem och att

en utvidgning av den statliga garantigivningen torde kunna medges, såväl

när det gäller hantverk och småindustri som inom handels- och transportföretag

eller annan företagsamhet, som betjänar allmänhetens efterfrågan

av varor och service på den allmänna marknaden. Enligt motionärens

uppfattning är nuvarande kreditmöjligheter för angivna företag icke

tillfyllest för att täcka behovet av ökat kapital i samband med den pågående

kraftiga rationaliseringstakten.

Förbundet delar motionärens uppfattning såtillvida, att det sannolikt

kan vara regionalt motiverat med statligt kreditstöd åt företag inom

branscher, som nu icke kan komma i åtnjutande av dylikt stöd och då i

syfte att motverka stagnation av näringslivet med menliga konsekvenser

för samhället. Som exempel kan nämnas lastbilstrafikföretagen och förbundet

vill härvid hänvisa till sitt särskilda utlåtande med anledning av

likalydande motionerna 1:309 och 11:365 angående kapitalförsörjningen

för företag inom nämnda bransch.

Då det gäller statligt kreditstöd till handelsföretag inom branscher, som

f. n. genomgår en utpräglad strukturrationalisering, finge man enligt förbundets

uppfattning räkna med betydande svårigheter att bedöma konsekvenserna

av dylikt stöd. Risker torde sålunda föreligga, att ett omfattande

kreditstöd till mindre företag inom dessa branscher i många fall

skulle komma att motverka en önskvärd strukturrationalisering och förbundet

anser det mot denna bakgrund angeläget, att de samhälleliga motiv

för ett kreditstöd, som ovan berörts, får avgörande betydelse, därest

företag inom dylika branscher skall inlemmas i det statliga kreditstödet.

Motionären framhåller också angelägenheten av att de mindre företagen

i större utsträckning skulle kunna erhålla lån i form av förtroendekrediter.

De statliga lån och lånegarantier, som f. n. utgår till industri och

hantverk genom företagareföreningarna, får enligt förbundets uppfattning

i stor utsträckning betraktas som förtroendekrediter. Varje sådan

kredit föregås nämligen av en noggrann prövning av den enskilda låntagarens

förutsättningar att rätt utnyttja de lånemedel, som ställas till förfogande.

En ökning av förtroendekrediterna utöver vad som nu förekommer skulle

innebära ett ökat risktagande och detta synes motiverat endast i undantagsfall

t. ex. vid nyetablering av producerande företag, som baserar

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20b år 1963

35

sin verksamhet på nya eller väsentligt förbättrade produkter eller där det

befinns önskvärt med ett större hänsynstagande till den lokaliseringspolitiska

effekten. En sådan utökning av förtroendekrediterna måste då

samtidigt få som konsekvens att erforderliga medel kan disponeras för

att kompensera troliga ökade förluster i samband med långivningen

respektive kreditgarantierna.

Förbundet vill även framhålla, att kreditstöd av den art, som föreslagits

i motionen och de av motionärerna framlagda motiven härför, enligt

förbundets mening på väsentliga punkter avviker från det som företagareföreningarna

nu ha att administrera. De sociala — sysselsättnings- och

lokaliseringspolitiska — motiven och syftena, vilka nu utgöra basen för

kreditstöd i form av industrigaranti- och hantverkslån, föreligga sålunda

icke eller få en sekundär betydelse. Med hänsyn härtill finner förbundet

andra rättsregler nödvändiga för i motionen ifrågasatt kreditstöd.

Motionären hemställer att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte uppdraga

åt den tillsatta utredningen om företagareföreningarnas verksamhet, att

jämväl utreda möjligheterna för företag inom handels-, service- och distributionsverksamhet

att erhålla långfristiga krediter genom företagareföreningarna.

Förbundet vill för sin del icke avstyrka den nämnda utvidgningen av

utredningens uppdrag, men förutsätter, att därest densamma skulle utlösa

åtgärder i den av motionärerna föreslagna riktningen, uppmärksamhet

ägnas jämväl åt behovet av den personalförstärkning hos föreningarna,

som skulle bli nödvändig vid en sådan väsentlig utökning av föreningarnas

arbetsuppgifter, som ett genomförande av motionärens förslag skulle

innebära.

Förbundet finner vidare utredningen böra samordnas med pågående

utredning angående förlagsinteckningsinstitutet, då ändrade rättsregler

rörande förlagsinteckningsbar egendom m. m. kan öppna möjligheter för

berörda branscher att i vidgad utsträckning få sitt kreditbehov tillgodosett

hos de ordinarie kreditinstituten. Linköping den 27 september 1963.

Företagareföreningarnas förbund

PER ECKERBERG

Karl-lvan Ulvenäs

Bilaga Q

Svenska bankföreningen

Till riksdagens statsutskott

Genom remisser den 28 maj 1963 har Utskottet berett Svenska Bankföreningen

tillfälle att yttra sig över följande vid årets riksdag väckta motioner,

nämligen

1:4 och 11:3, likalydande, om ökad statlig kreditgaranti till nyetablering

av mindre företag;

1:308 och 11:366, likalydande, om främjande av den enskilda handelns

utveckling och rationaliseringssträvanden;

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 204 år 1963

11:569 om förbättring av de medelstora och mindre företagens kreditmöjligheter;

samt

1:309 och 11:365, likalydande, angående kapitalförsörjningen för företag

inom lastbiltrafikbranschen.

Med anledning härav får bankföreningen anföra följande.

Samtliga de remitterade motionerna siktar till, att den statliga kreditstödsverksamheten

skall utvidgas till nya områden. Förslag till nvupptagande

av sådan stödverksamhet framföres sålunda i motionerna I: 309 och

11:365 beträffande lastbiltrafikbranschen, i motionerna 1:308 och 11:

366 beträffande detaljhandeln, i motionen 11:569 beträffande såväl handel

som annan distributions- och serviceverksamhet samt i motionerna

1: 4 och II: 3 beträffande nyetablering av mindre företag inom alla slags

branscher.

Bankföreningen vill till en början framhålla, att starka principiella skäl

talar för att den statliga kreditverksamheten bör hållas inom jämförelsevis

snäva gränser. Statligt kreditstöd bör ifrågakomma endast under förutsättning

att ändamålets betydelse från allmänt samhällelig synpunkt

verkligen gör sådant stöd motiverat. Eljest kan resultatet lätt "bli, att den

ekonomiska utvecklingen snedvrides och framstegstakten minskas genom

att marknadskrafterna sättes ur spel.

Vidare är det angeläget att statens kreditstöd begränsas till fall då vanliga

lånevägar icke står till buds. Det statliga kreditsystemet bör icke få

utvecklas till en med den reguljära kreditmarknaden konkurrerande apparat.

Motionerna har alla till syfte att slå vakt om de mindre och medelstora

företagen. Även bankföreningen är övertygad, att dessa företag har och

fortfarande kommer att få en viktig mission att fylla. Ej minst när fråga

är om varudistribution och service måste man emellertid ha ögonen öppna

för faran, att alltför liberala stödåtgärder kan motverka eller åtminstone

fördröja en sund och eftersträvansvärd strukturrationalisering.

Vad härefter beträffar frågan, i vad mån nuvarande finansieringsmöjligheter

kan anses otillräckliga när det gäller företagsamhet av det slag

som beröres i motionerna, lär det icke med fog kunna göras gällande att

några väsentliga brister skulle föreligga såvitt angår försörjningen med

sadana mera kortfristiga krediter som det är affärsbankernas huvuduppgift

att lämna. Av kreditanalyser som bankföreningen låtit verkställa

framgår, att under perioden från början av maj 1958 till motsvarande tidpunkt

år 1963 det totala beloppet av utestående affärsbankskrediter till

detaljhandeln stigit från 607 mkr. till 903 mkr., d. v. s. med i genomsnitt

drygt 59 mkr. om året. För krediter till andra servicenäringar redovisas

under samma tid en ökning från 220 till 418 mkr., motsvarande i genomsnitt

ca 40 mkr. om året.

Vad som anföres i de motioner, där det över huvud förekommer någon

mera konkret diskussion av det aktuella kreditförsörjningsläget, ger också

vid handen att svårigheter anses föreligga huvudsakligen när det gäller

anskaffning av långfristig kredit. Bankföreningen skall gärna medge

att mindre företag inom handels- och servicenäringarna torde vara sämre

ställda i det avseendet än t. ex. de stora industriföretagen. Ej minst på

senare tid har dock åtskilligt gjorts för att underlätta särskilt detaljhandelns

förseende med långfristigt lånekapital och därigenom minska

dess behov av direkta leverantörskrediter. Ett exempel härpå är uppbyg
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20i år 1963

37

gandet genom köpmannasammanslutningar av garantiinstitut av den typ

som omförmäles i motionerna I: 308 och II: 366. Vidare har, såsom också

omnämnes i samma båda motioner, staten och affärsbankerna gemensamt

bildat AB Företagskredit, vilket skall ägna sig åt sekundärlånegivning

bl. a. till handelsföretag. Motionärerna förklarar sig starkt betvivla att AB

Företagskredit kan komma att spela någon större roll för detaljhandelns

finansiering. Enligt bankföreningens mening är det emellertid ännu för

tidigt att ge sig in på en bedömning i det avseendet.

I några av motionerna anföres att handelsföretagens kreditanskaffning

möter svårighet främst därför att deras möjligheter att ställa säkerhet är

starkt begränsade. Enligt vad bankföreningen erfarit torde man emellertid

kunna hoppas på en tämligen snar förbättring på den punkten. Det

finns nämligen anledning förmoda, att förslag inom kort kommer att

framläggas om en utbyggnad av förlagsinteckningsinstitutet så att detta

blir tillämpligt även inom handelssektorn. Därutöver må framhållas att

affärsbankerna vid sin kreditprövning visst icke fäster avseende enbart vid

säkerheten. Vid kreditgivning till näringsidkare lägges tvärtom den avgörande

vikten vid sökandens personliga förutsättningar att sköta sin rörelse

och vid utsikterna i övrigt för att företaget skall kunna bestå i konkurrensen.

Om förhållandena i dessa avseenden bedömes vara tillfredsställande,

händer det ofta att banken kan åtnöjas med en säkerhet som i själva verket

är mer eller mindre formell.

Mot bakgrunden av det sålunda anförda torde det få anses obestridligt

att redan den reguljära kreditmarknaden erbjuder goda möjligheter till

upptagande av kredit även för mindre och medelstora företag inom handeln

och därmed jämförliga branscher.

Att sådana företag likväl ej sällan har känning av vissa finansieringsbesvärligheter

torde främst ha sin förklaring däri, att de har svårt att

bygga upp ett tillräckligt egetkapital. Detta är utan tvivel ett allvarligt

problem, men det kan icke lösas genom statligt kreditstöd utan endast

genom andra åtgärder, bland vilka en sänkning av skattetrycket framstår

som den viktigaste.

Som ett motiv för särskilda kreditstödsarrangemang till förmån för företagare

i lastbiltrafikbranschen anföres i motionerna 1:309 och 11:365,

att dessa företagare för närvarande i stor utsträckning är hänvisade till

växelkrediter som drar höga räntor. Enligt bankföreningens mening skulle

det emellertid vara högst betänkligt, om statligt kreditstöd skulle tillhandahållas

enbart i syfte afl upplåning skall kunna ske till lägre ränta än

krediten eljest skulle ha betingat. Såsom inledningsvis framhållits bör det

vara eu ledande princip för all statlig kreditstödsverksamhet, att sådant

stöd skall lämnas endast om vanliga lånevägar över huvud icke står till

buds.

I de övriga motionerna framhålles såsom önskvärt att vid kreditgivning

till näringsidkare huvudvikten lägges vid företagarens personliga duglighet

och omdöme. Bankföreningen kan i och för sig instämma häri, och

affärsbankerna handlar som förut nämnts redan efter denna princip.

Däremot är bankföreningen tveksam huruvida — såsom vissa av motionärerna

i sammanhanget förordar — företagarföreningarna bör få större

befogenhet än nu att bevilja rena förtroendekrediter. Företagarföreningarnas

låneverksamhel är redan för närvarande förknippad med icke alldeles

obetydliga förlustrisker. I 1960 års företagskreditutrednings betänkan
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 20''r år 1963

de »Långfristiga krediter till mindre företag» redovisas sålunda förlustsiffror

som totalt uppgår till 2,6 procent av sammanlagda beloppet av beviljade

lån och som för utlåningen under en viss tvåårsperiod motsvarar

4,1 procent av denna utlåning. Detta kan knappast betecknas som bagateller,

särskilt icke om man beaktar att vi under de senare årtiondena icke

haft någon egentlig lågkonjunktur.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts nödgas bankföreningen

avstyrka de remitterade motionerna såvitt dessa syftar till en utvidgning

av företagarföreningarnas lånerörelse eller av den statliga kreditgarantiverksamheten.

I motionerna I: 308 och II: 366 hemställes dessutom om utredning rörande

möjligheterna att i större utsträckning utnyttja Allmänna Pensionsfondens

medel för krediter till detaljhandeln. Mot en sådan utredning har

bankföreningen ingenting att erinra. En tänkbar utväg kunde måhända

vara att utsträcka den tid, varunder erlagda pensionsavgifter får användas

som grundval för återlån. Därigenom skulle vinnas att flera års avgifter

kunde »ackumuleras» och att det följaktligen bleve möjligt att erhålla

återlån på större belopp än nu. Stockholm den 18 september 1963.

För Svenska Bankföreningen

Dess styrelse:

MARCWALLENBERG JR

Sven Strömberg

Bilaga R

Sveriges köpmannaförbund

Till riksdagens statsutskott

Sedan Sveriges Köpmannaförbund beretts tillfälle att yttra sig över i riksdagen

väckta motioner, som bl. a. berör detaljhandelns finansieringsproblem,

nämligen:

motion i Andra kammaren nr 3 (Första kammaren nr 4) om ökad statlig

kreditgaranti till nyetablering av mindre företag;

motion i Andra kammaren nr 366 (Första kammaren nr 308) om främjande

av den enskilda handelns utveckling och rationaliseringssträvanden

samt

motion i Andra kammaren nr 569 om förbättring av de medelstora och

mindre företagens kreditmöjligheter,

får vi anföra följande:

Den i motion nr 366 lämnade beskrivningen av den enskilda handelns utveckling,

rationaliseringssträvanden och finansieringsproblem ger en — enligt

vår mening — i stort sett riktig bild av den aktuella situationen. I anslutning

till de uppgifter, som lämnas om de för enskild detaljhandel särskilt

uppbyggda finansieringsinstituten av typen AB Handelskredit, vill vi

därutöver nämna, att för några år sedan träffades en ramöverenskommelse

mellan Svenska Bankföreningen och vårt förbund, vilken överenskommelse

innehåller riktlinjer för finansieringsinstitut, som organiserats så, att dessa

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20t år 1963

39

institut efter prövning från fall till fall ställer borgen för åt enskilda köpmän

inom respektive bransch direkt av bank beviljade lån.

Det förtjänar understrykas, att den kreditgivning till detaljhandeln, som

sker via partihandeln, ofta medför ett beroendeförhållande till denna, som

inte är önskvärt ur den enskilde köpmannens synpunkt. Detta beroendeförhållande

går i vissa fall vida utöver det beroende, i vilket en låntagare står

till en långivare, eftersom långivaren i förstnämnda fall är leverantör av

varor och kan frestas att utnyttja sin ställning som långivare vid försäljningen

av dessa varor. Särskilt betänkligt blir detta i förhållande till le\erantörsföretag,

hos vilka köpmännen själva saknar ekonomiskt inflytande.

Vad som sägs i motion nr 569 om saneringen av våra innerstadskärnor

och det i samband härmed aktualiserade behovet av ökade kapitalresurser

för att mindre och medelstora företag skall kunna inträda i dessa, för tjänar

också att understrykas. Genom den av vårt förbund upprättade stadsplanebyrån

och de planeringskommittéer, som numera finns inom våra distriktsorganisationer,

deltar enskild detaljhandel aktivt i planeringen av strukturutvecklingen

ifråga om detaljhandeln. Genom särskilda organ bevakas också

den enskilda detaljhandelns möjligheter att erhålla utrymme i dessa

stadskärnor liksom f. ö. inom de nya bostadsområdena. Därvid har emellertid

ofta visat sig, att det är svårt att fullfölja dessa åtgärder, just på grund

av svårigheterna att mobilisera det kapital, som erfordras. Särskilt blii detta

fallet, när det sker en allmän åtstramning på kreditmarknaden, vilken åtstramning

ofta drabbar just den enskilda, självägande detaljhandeln.

I samtliga tre motioner beröres säkerhetsfrågorna. Därvid betonas dels

svårigheterna för företag inom detaljhandeln att ställa till förfogande sedvanliga

bankmässiga säkerheter, dels ock behovet av riskvilligt kapital just

för en sådan näringsgren som detaljhandeln. Vi vill understryka riktigheten

av dessa synpunkter. Omfattningen av fasta, belaningsbara anläggningar

inom detaljhandeln är på grund av denna näringsgrens beskaffenhet mer

begränsad än vad fallet är för produktionsföretag detta äi en av orsakerna

till att detaljhandelsföretag inte i någon större utsträckning kunnat utnyttja

exempelvis AB Företagskredit. Men samtidigt är i den dynamiska utveckling,

som f. n. sker inom detaljhandeln, behovet av riskvilligt och risktagande

kapital betydande.

När det gäller att lösa de problem, vilkas bakgrund här endast i korthet

skisserats, må först betonas, att såväl den hårda konkurrensen inom detaljhandeln

som nuvarande beskattningsregler gör det mycket svårt för detaljhandeln

att uppnå rimlig självfinansiering. Vid nyetablering av företag men

även vid utbyggnad av framgångsrika bestående företag gör sig dessa svårigheter

i hög grad gällande. Det stöd, som lämnas av leverantörer inom

olika branscher, är därför i och för sig värdefullt men medför — som ovan

sagts___ofta eu bundenhet, som blir större än vid anlitandet av fristående

låneinstitut, som inte samtidigt har ett försäljningsintresse av varor.

Tillgänglig statistik över bankernas utlåning visar, att utlåningen till detaljhandeln

ökat. Det är dock svårt att utan ytterligare specificering bedöma

utlåningens fördelning på olika branscher och företagsformer. Det må

med tillfredsställelse konstateras, att särskilt under de senaste åren bankerna

i allt högre grad uppmärksammat och intagit en positiv inställning till

detaljhandelns finansieringsproblem. Ett uttryck för bankernas positiva inställning

är deras samarbete med de ovan omnämnda finansierings- och

borgensinstituten. Det finns anledning att räkna med, att denna bankernas

positiva inställning skall bli bestående.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 201 år 1963

Vi fäster särskilt avseende vid önskvärdheten av att utvidga den verksamhet,

som bedrives av de till detaljhandeln knutna finansieringsinstituten,

vilka upprättats i samarbete med leverantörerna inom respektive

bransch och bankerna. Ytterligare åtgärder för en lösning av detaljhandelns

finansieringsproblem bör — enligt vår mening — taga sikte på att understödja

denna utveckling.

Av största betydelse är också säkerhetsfrågorna. I samband härmed vill

vi fästa uppmärksamheten på den utredning, som f. n. pågår inom förlagsinteckningskommittén

och som vi hoppas skall framkomma med förslag,

vilka gör det möjligt för detaljhandelsföretagen att i väsentligt större utsträckning,

än vad som hittills kunnat ske, utnyttja förlagsinteckningsinstitutet.

Men säkerhetsfrågorna sammanhänger inte endast med detaljhandelns

möjligheter att ställa säkerheter utan även med bankernas möjligheter att

efter en friare bedömning, än vad som nu är möjligt, taga hänsyn till de

rent personliga faktorer, som spelar så stor roll inom detaljhandelsföretagen

och som helt naturligt är av väsentlig betydelse för ett företags konkurrensoch

utvecklingskraft och därmed också för dess kreditvärde. Vi anser, att

denna sida av finansieringsproblemen förtjänar särskild uppmärksamhet.

Vad därefter beträffar de konkreta förslag, som framförts i de tre motionerna,

vill vi först beröra förslaget, att möjligheterna för erhållande av statlig

kreditgaranti skulle utvidgas till att avse nyetablering av mindre företag

inom alla branscher. Det synes oss svårt att utan föregående utredning taga

ställning till detta förslag. Fråga är exempelvis, var gränsen skall dragas

mellan mindre företag, som skulle vara berättigade till kreditgaranti, och

övriga större företag. Vidare kan ifrågasättas, om kreditgaranti av detta

slag uteslutande skall avse nyetablering och inte även utbyggnad av redan

bestående företag. Det förefaller oss därför mindre tillrådligt att utan vidare

tillstyrka omedelbara åtgärder i den föreslagna riktningen.

Vad beträffar frågan om att utvidga företagareföreningarnas verksamhet

till att avse långfristig kreditgivning till detaljhandel och annan serviceverksamhet,

synes det finnas fullgod anledning att utreda lämpligheten därav.

Det är klart, att en utvidgning av denna verksamhet skulle förutsätta

viss utbyggnad av organisationen för densamma.

Likaledes kan frågan om lån från ATP-f onder na böra beaktas, även om

vi har klart för oss, att säkerhetsfrågorna i detta sammanhang blir särskilt

komplicerade.

Under alla omständigheter synes det problemkomplex, som behandlas i de

tre motionerna, vara av den betydelsen, att det förtjänar att utredas. Därvid

kan naturligen ifrågasättas, att den nyligen tillsatta utredningen om företagareföreningsverksamheten

skulle få göra denna utredning, "i så fall borde

detaljhandeln uppenbarligen beredas direkt representation i företagarföreningsutredningen.

Då emellertid den nya utredningen skulle få ett väsentligt

större arbetsområde och dessutom få taga ställning till frågor av

delvis annat slag, torde det vara mest lämpligt, att den nya utredningen anförtros

en särskild kommitté med allsidig representation för berörda näringsgrenar.

Stockholm den 7 oktober 1963.

Sveriges köpmannaförbund

K. E. GILLBERG

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 20å år 1963

41

Bilaga S

Sveriges köpmannaförbund

Till riksdagens statsutskott

Sveriges Köpmannaförbund har beretts tillfälle att yttra sig över i riksdagen

väckta motioner 1:309 och 11:365 angående kapitalförsörjningen

inom lastbilstrafikbranschen.

Förbundet har i skrivelse av den 7 oktober 1963 yttrat sig över motionerna

I: 4, I: 308, II: 3, II: 366 och II: 569 och vill i tillämpliga delar hänvisa till de

i denna skrivelse angivna principiella synpunkterna avseende ett statligt

kreditstöd.

Riktlinjen för att ett statligt kreditstöd skall lämnas synes böra vara att

det föreligger ett samhälleligt intresse att stödja en viss näringsgren. Transportväsendet

utgör onekligen ett led i produktionsapparaten och det kan därför

förefinnas ett samhälleligt intresse att tillse att tillfredsställande transportmöjligheter

står till buds. Lastbilstrafikbranschen bör alltså ur samhällssynpunkt

kunna påräkna samma möjligheter till statligt kreditstöd,

som för närvarande lämnas främst produktionen för att underlätta för de

mindre företagarna att anskaffa för verksamhetens rationella bedrivande

erforderligt kapital, i de fall då möjlighet att erhålla lån från enskild kreditinrättning

icke står till buds.

Under sådana förhållanden synes det problemkomplex som behandlats i

de två motionerna vara av den betydelsen att de förtjänar att utredas. Beträffande

de principiella synpunkterna på utredningsarbetets bedrivande

hänvisas till vår skrivelse av den 7 oktober 1963. Stockholm den 15 oktober

1963.

Sveriges köpmannaförbund

TORD BROT7EUS

Bilaga T

Svenska lasttrafikbilägareförbundet

Till riksdagens statsutskott

Betr. motionerna I: 309 och II: 365 ang. kapitalförsörjningen för företag

inom lastbiltrafikbranschen

Sedan Svenska Lasttrafikbilägareförbundet beretts tillfälle avgiva utlåtande

över rubricerade motioner får förbundet anföra följande.

Förbundet kan vitsorda de i motionerna redovisade uppgifterna beträffande

struktur- och kapitalfrågorna inom åkerinäringen. Åkeriernas kapitalanskaffningsproblem

har under senare år accentuerats, vilket medfört att förbundet

och dess dotterföretag, Sveriges Äkeriägares Inköps- och Förvalt
4

Ililiang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt. Nr 204—200

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Statsutskottets utlåtande nr 20i år 1963

ningsaktiebolag (SÅIFA), funnit sig böra vidtaga åtgärder i syfte att söka

ernå förutsättningar för något gynnsammare kreditvillkor för branschen.

Sålunda har för något år sedan inom vår organisation igångsatts ett frivilligt

aktiesparande, genom vilket SÅIFA :s aktiekapital successivt kommer

att öka parallellt varmed bolaget genom avtal med bank erhållit s. k. lombarderingskredit

för finansiering av förbundsmedlemmarnas fordonsinköp.

Genom dessa åtgärder kan emellertid endast en ringa del av åkeriernas kapitalproblem

lösas och därutöver är detta frivilliga aktiesparande en åtgärd

på relativt lång sikt. Härtill kommer att branschens kreditbehov successivt

ökar, bland annat då genom de stigande kraven på maskinell utrustning

inom transportverksamheten, vilket medför ytterligare investeringar för åkerierna.

Enligt motionerna bereddes genom riksdagsbeslut år 1960 anläggningsbranschen

vissa kapital- och kreditmöjligheter. Förbundet håller före att

lastbilstrafiken utgör en integrerande och mycket betydande del i anläggmngsverksamheten,

varför det synes rimligt att åkeribranschen bereds samma

möjligheter i kapital- och kreditsammanhang, som de sålunda år 1960

för anläggningsbranschen medgivna.

Under åberopande av det anförda får förbundet tillstyrka att den i motionerna

föreslagna utredningen tillsättes. Samtidigt får förbundet förklara

sig berett att, därest så befinnes lämpligt, biträda vid utredningen ifråga.

Stockholm den 30 september 1963.

Svenska lasttrafikbilägareförbundet

ARNE THORELL

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.