Utlåtande i anledning av väckta motioner om underlättande av mindre och medelstora företags avsättning på den internationella marknaden.
1963-12-03 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1963:205, Utlåtande i anledning av väckta motioner om underlättande av mindre och medelstora företags avsättning på den internationella marknaden.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1963
43
Nr 205
Utlåtande i anledning av väckta motioner om underlättande av
mindre och medelstora företags avsättning på den
internationella marknaden.
(l:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Mattsson (I: 313) och den andra inom andra kammaren av herr
Antonsson (11:362), har hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla att utredningen angående företagareföreningarnas
organisation och verksamhet genom tilläggsdirektiv måtte få uppdrag att
utreda jämväl frågan om underlättande av de mindre och medelstora företagens
avsättning på den internationella marknaden, särskilt den västeuropeiska.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen I: 313.
Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden avgivits av kommerskollegium, Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges hantverks- och industriorganisation samt Svensk
industriförening (Bilaga A—D).
Utskottet. Den pågående utvecklingen mot marknadsintegration och fri
handel samt den hårdnande internationella konkurrensen över huvud taget
ställer allt större krav på en förstärkt kommersiell aktivitet i form av effektivare
marknadsbearbetning och mera långsiktigt planerade försäljningsansträngningar.
Uppenbarligen kommer detta att medföra problem
och svårigheter för småföretagen, då det gäller dessa företags möjligheter
till försäljning utanför landets gränser.
Utskottet har i sitt denna dag avgivna utlåtande i anledning av väckta
motioner om utvidgad statlig kreditstödsverksamhet m. m. understrukit
de mindre och medelstora företagens betydelse för vårt näringsliv. Det
må erinras om alt staten i olika former lämnat stöd åt en del näringsgrenar,
särskilt då det gäller anskaffning av för verksamhetens rationella bedrivande
behövligt kapital. Även för underlättande av dessa småföretags
möjligheter till avsättning på den internationella marknaden har staten
44 Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1963
genom skilda åtgärder aktivt medverkat. Sålunda må erinras om den verksamhet,
som utövas av de svenska handelskamrarna i utlandet, vilkas uppgift
bl. a. är att öppna nya handelsförbindelser. Vidare må erinras om de
insatser, som fortlöpande göras för att manifestera de svenska exportintressena
genom mäss- och utställningsframträdanden samt marknadsundersökningar
i främmande länder. Härtill kommer den officiella utlandsrepresentationen
samt i en del utomeuropeiska länder verksamma handelssekreterare.
Särskilt må framhållas den verksamhet, som inom Exportföreningens
ram bedrives av Småindustriens exportbyrå, som har till uppgift
att verka för främjande av hantverkets och småindustriens export.
En central uppgift för byrån är nämligen att förmedla kontakter mellan
svenska tillverkare å ena sidan och exporterande handelsfirmor å den
andra.
I motionerna nämnes även det ökade samarbete mellan småföretagen
som åstadkommits genom bildandet av branschorganisationer. Såsom
Svensk industriförening framhållit ha sedan ett par år tillbaka försäljningsfrågorna
ägnats särskild uppmärksamhet. Föreningen har sålunda
tagit initiativ till gruppsamverkan i försälj ningshänseende, och för ändamålet
har tillskapats ett antal aktiebolag, där de mindre industriidkarna ingå
som aktieägare och vilka bolag ha till uppgift att såväl inom som utom
landet försälja specialprodukter som framställas av aktieägarna.
Riktlinjerna i stort rörande formerna för och omfattningen av de åtgärder,
som från statens och näringslivets sida böra vidtagas för att stimulera
en aktiv bearbetning av utlandsmarknaderna, ha utformats främst på
grundval av det material, som de tidigare verksamma exportstöds-, utställnings-
och USA-beredningarna framlagt. För att ytterligare klarlägga
vissa i sammanhanget betydelsefulla frågor har år 1962 tillkallats en utredning,
Upplysningsberedningen, med uppdrag att samordna planering
och utförande av sådan svensk upplysningsverksamhet i utlandet, som
helt eller delvis bekostas av statsmedel eller för vilken statliga eller statsunderstödda
organ och institutioner tagas i anspråk. Vidare har samma
år förordnats en sakkunnig för att närmare utreda frågorna rörande formerna
för och omfattningen av statens stöd till de svenska handelskamrarna
utomlands. Den sakkunnige har i dagarna framlagt ett delbetänkande
i ämnet.
Ett flertal olika institutioner och organ äro alltså, såsom av det anförda
framgår, inriktade på utrikeshandelsfrämjande åtgärder. Den verksamhet,
som dessa bedriva, synes väl ägnad att främja ej minst de mindre och
medelstora företagens export. Det kan ifrågasättas, om väsentligt förbättrade
förutsättningar för ökade exportinsatser skulle vinnas genom inrättandet
av nya organisationer. Därest en ytterligare utbyggnad av det statliga
stödet skulle befinnas påkallad, bör, såsom i remissyttrandena framhållits,
detta snarare ske genom förstärkning av nuvarande exportstöd
-
Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1963
45
jande verksamheter. Det är enligt utskottets mening att förvänta, att nu
existerande organisationer noga följa utvecklingen pa den intei nationella
marknaden samt att de, i den mån utvecklingen mot ett intensivare handelsutbyte
fortskrider, också komma att göra ytterligare insatser till gagn
för svenskt näringsliv. Utskottet kan därför icke finna lämpligt att för
ändamålet ytterligare utöka företagareföreningarnas redan nu betungande
arbetsuppgifter. Även om man härvid bortser från svårigheterna att tillföra
dessa föreningar personal med exportteknisk erfarenhet och grundliga
språkkunskaper torde, såsom Sveriges allmänna exportförening framhållit,
det icke vara möjligt för dylika regionalt arbetande funktionärer att
skaffa sig den överblick av problem och möjligheter på världens olika exportmarknader,
som kan åstadkommas hos en centralt arbetande organisation.
Att såsom motionärerna föreslår den förra året tillsatta utredningen
angående företagareföreningarnas organisation och verksamhet skulle
utreda dessa frågor kan utskottet icke tillstyrka även av det skälet, att här
aktuella problem ligga helt vid sidan av utredningsuppdraget.
Av det anförda framgår att utskottet avstyrker motionerna.
Utskottet hemställer,
att motionerna I: 313 och II: 362 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 december 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. ST AXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Einar Persson, Birger Andersson,
Ivar Johansson, Bergman, Fritz Persson, fru Wallentheim, herrar
Per Jacobsson, Söderberg, Bertil Petersson, Widén, Per-Olof Hanson, Åkerlund,
Per Petersson och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Karlsson
i Olofström, Blidfors, Almgren, fröken Elmcn, herrar Andreasson,
Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, herrar Gustafsson i Uddevalla, Andersson i
Knäred, Antonsson, Nelander, Källstad och Turesson.
Reservation
av herrar Ivar Johansson, Per Jacobsson, Widén, Per-Olof Hanson, Åkerlund,
Per Petersson, Sundin, Staxäng, fröken Elmén, herrar Andersson i
Knäred, Antonsson, Nelander, Källstad och Turesson, vilka ansett att utskottet
bort tillstyrka motionerna 1:313 och 11:362 och alt därför
46
Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1963
dels den del av utskottets yttrande, som på s. 44 börjar med »Ett flertal»
och på s. 45 slutar med »avstyrker motionerna», bort ha följande
lydelse:
»Av det anförda framgår att ett flertal olika institutioner äro inriktade
på utrikeshandelsfrämjande åtgärder. Även företagareföreningarna äro i
hög grad berörda av de problem, som sammanhänga med en alltmer integrerad
internationell marknad, bl. a. i rådgivningsverksamheten, genom sin
handläggning av ärenden rörande statlig kreditgaranti, som kan utgå även
till försäljningsorganisationer. Det bör emellertid observeras, att den enligt
utskottets mening viktiga frågan om de mindre och medelstora företagens
ställning och möjligheter beträffande den internationella handelsutvecklingen
icke berörts i direktiven till utredningen angående företagareföreningarnas
organisation och verksamhet utöver vad som kan anses
angå företagareföreningarnas rådgivande verksamhet och konsultationsservice.
Utskottet anser naturligt, att detta frågekomplex, som utgör
en betydelsefull del av samhällets särskilda förpliktelser i fråga om näringslivets
internationella möjligheter, närmare prövas av nämnda utredning.
Självfallet avser utskottet icke härigenom att företagareföreningarna
utöver sina nuvarande arbetsuppgifter skola vara organ även för de mindre
och medelstora företagens exportförsäljning. Sålunda böra, såsom Sveriges
allmänna exportförening framhållit, föreningarnas insatser begränsas
till att allmänt stimulera medlemmarnas intresse för export samt hänvisa
intresserade företag till att taga direkt kontakt med de centrala exportfrämjande
organen. Utredningsarbetet bör givetvis bedrivas i samråd
med de organ och organisationer, som äro verksamma på detta område.
Utskottet föreslår därför, att, i enlighet med yrkandet i motionerna, förenämnda
utredning genom tilläggsdirektiv får i uppdrag att jämväl utreda
frågan om underlättande av de mindre och medelstora företagens avsättning
på den internationella marknaden, särskilt den västeuropeiska.»
dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:313 och
11:362, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att åt utredningen
angående företagareföreningarnas organisation och
verksamhet genom tilläggsdirektiv uppdrages att utreda
jämväl frågan om underlättande av de mindre och medelstora
företagens avsättning på den internationella marknaden,
särskilt den västeuropeiska.»
Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1963
47
Bilaga A
Kommerskollegium
Till riksdagens statsutskott
Genom remiss den 5 juni 1963 har Kungl. Maj :t anbefallt kommerskollegium
att till Eder avgiva utlåtande över två inom riksdagen väckta
likalydande motioner, I: 313 och II: 362, om underlättande av mindre och
medelstora företags avsättning på den internationella marknaden.
Kollegium har hos handelskamrarna och företagareföreningarna i riket
hemställt att de måtte yttra sig över motionerna.
Överlämnande inkomna yttranden får kollegium anföra följande.1
Enighet torde råda därom att de mindre och medelstora företagen ha
väsentlig betydelse för vårt lands ekonomiska liv och produktion samt att
det är av vikt att dessa företags möjligheter att hävda sig såväl på hemmamarknaden
som i utlandet befrämjas. Ingen lärer bestrida att svårigheter
av skilda slag uppstå särskilt för de företag som önska avsätta sina
varor på den internationella marknaden och att det från allmän synpunkt
är angeläget att söka undanröja dessa svårigheter. Det är därför naturligt
att statsmakterna härvidlag lämna näringslivet sitt stöd. Så har också
skett på skilda sätt. Sålunda får kollegium erinra om att de svenska handelskamrarna
i utlandet, av vilka åtskilliga äro förlagda till västeuropeiska
städer, årligen erhålla ej obetydliga statsbidrag för sin verksamhet, vari
ingår bl. a. att bistå svenska företag som sträva efter att öppna handelsförbindelser
med landet i fråga. Vidare lämnar staten i ej ringa utsträckning
bidrag till kommersiella mässor och utställningar i utlandet samt till
marknadsundersökningar i främmande länder. Icke heller bör förglömmas
den insats till det svenska näringslivets fromma som göres genom den
officiella utlandsrepresentationen samt av de handelssekreterare som äro
stationerade i en del utomeuropeiska länder. Det värdefullaste organet i
förevarande hänseende synes emellertid småindustriens exportbyrå vara.
Enligt kollegii mening är byrån, vars verksamhet helt bekostas av staten,
väl ägnad att tillgodose de krav som från de mindre och medelstora företagens
sida rimligen böra kunna ställas när det gäller bistånd vid försäljning
av deras produkter utanför landets gränser. Kollegium får dock betona,
att frågan i vilken omfattning byrån kan fullfölja sina uppgifter är
avhängig de resurser som stå till dess förfogande. I sammanhanget bör då
nämnas att kollegium i anslagsäskandena för budgetåret 1964/65 förordat,
att det till byrån utgående statsanslaget skall höjas för att byrån skall
kunna öka sin verksamhet.
Såsom motionärerna omnämnt bör vidare den insats som vissa branschorganisationer
göra på ifrågavarande område beaktas. Enligt vad kollegium
erfarit är sålunda Svensk industriförening — en sammanslutning av småindustriidkare
— verksam när det gäller att biträda medlemmarna vid försäljning
på utlandet. Också företagareföreningarna torde i viss utsträckning
vara småföretagarna behjälpliga i detta hänseende och samarbetet
mellan föreningarna och exportbyrån i dessa frågor är gott.
På grund av det anförda finner kollegium, att de möjligheter som redan
nu föreligga för de mindre och medelstora företagen att erhålla sakkun
1
Ej bär medtagna.
48
Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1963
nigt biträde vid utlandsförsälj fångar och därmed sammanhängande problem,
äro tillräckliga och att sålunda den av motionärerna begärda utredningen
ej är erforderlig. Skulle ytterligare insatser från det allmännas
sida anses önskvärda, bör detta tillgodoses i första hand genom en förstärkning
av exportbyråns resurser.
För fullständighetens skull vill kollegium slutligen understryka vikten av
att åtgärder som vidtagas i syfte att bistå företagen vid försäljning på utlandsmarknaden
böra samordnas på det centrala" planet; en uppdelning av
verksamheten på flera lokala organ är enligt kollegii mening icke tillrådlig,
eftersom kostnadskrävande dubbelarbete samt splittring då lätt uppstår.
I handläggningen av detta ärende ha — förutom kommerserådet Lindstedt
och byrådirektören Asplund, föredragande — kommerserådet von
Oelreich, t. f. kommerserådet Agarts och byrådirektören von Wachenfeldt
deltagit. Stockholm den 1 oktober 1963.
ANDERS LINDSTEDT
Torgny Asplund
Christer Bergman
Bilaga B
Sveriges allmänna exportförening
Till riksdagens statsutskott
Statsutskottet har med skrivelse den 28 maj 1963 berett Sveriges allmänna
exportförening tillfälle yttra sig över två inom Riksdagen väckta
likalydande motioner, I: 313 och II: 362, med förslag till åtgärder i syfte att
underlätta de mindre och medelstora företagens avsättning på den internationella
marknaden. Motionärerna föreslår, att Riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att utredningen angående företagarföreningarnas
organisation och verksamhet genom tilläggsdirektiv måtte få uppdrag
att utreda jämväl frågan om underlättande av de mindre och medelstora
företagens avsättning på den internationella marknaden, särskilt
den västeuropeiska. Exportföreningen får i anledning härav anföra följande.
Den tendens till förskjutning av den svenska exportens tyngpunkt till
högre manufakturerade varor, som varit tydlig under hela efterkrigstiden,
och de större möjligheter för en differentierad svensk export, som en
höjd standard i utlandet skapar, synes utgöra ett gynnsamt underlag för
en ökad avsättning på den internationella marknaden för den mindre och
medelstora svenska industrins vidkommande. Samtidigt ställer övergången
från bilateralism till multilateralism, tillkomsten av EEC och
EFTA och över huvud taget den ökade internationella konkurrensen, präglad
av en köparnas marknad, allt större krav på en förstärkt kommersiell
aktivitet i form av effektivare marknadsbearbetning och mer långsiktigt
planerade försälj ningsansträngningar. Huvudansvaret när det gäller att
bemästra denna situation måste givetvis åvila näringslivet självt. Det är
emellertid naturligt, att de enskilda företagens bemödanden härvidlag får
åtnjuta det allmännas stöd. Såsom framhållits i direktiven för den 1959_
61 inom Handelsdepartementet arbetande s. k. Exportstödsberedningen är
det därvid »angeläget, att det stöd som från statens sida kan erbjudas,
utformas på ett sådant sätt, att det kommer de livskraftiga enskilda ansträngningarna
till största möjliga nytta».
Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1963
49
Motionärernas förslag bör bedömas mot bakgrunden av den verksamhet
som redan bedrives och de åtgärder som redan vidtagits till underlättande
av den mindre och medelstora industrins export. Exportföreningens egen
aktivitet har i ökad utsträckning kommit att innefatta information och
vägledning till sådana företag, som icke tidigare bedrivit export, och därvid
har naturligt nog just den mindre och medelstora industrin kommit i förgrunden.
Särskilt må erinras om den verksamhet, som inom föreningens
ram bedrives av Småindustrins exportbyrå. Exportbyrån ävensom Småindustrins
exportråd, under vars ledning byrån arbetar, tillskapades år
1949 och har till uppgift att verka för främjande av hantverkets och småindustrins
export. Enligt vad handelsministern anförde i statsverkspropositionen
för budgetåret 1949/50 skall exportbyrån lösa sin exportfrämjande
uppgift genom att »skaffa in utredning om lämpliga exportartiklar och
marknader för dessa». En central uppgift för byrån har blivit att förmedla
kontakter mellan svenska tillverkare å ena sidan och exporterande handelsfirmor
å den andra. Härjämte anlitas den i stor utsträckning även av
sådana mindre industriföretag, som önskar exportera sina produkter i
egen regi. Sedan en del år tillbaka arbetar byrån också, i nära samarbete
med Exportföreningens Utställnings AB, med framträdanden på mässor
och utställningar i utlandet, varvid man särskilt inriktat sig på branschmässor.
Småindustrins exportbyrå står som nämnts under ledning av Småindustrins
exportråd. Rådets 15 ledamöter utses av Ivungl. Maj :t och representerar
såväl den mindre och medelstora industrin som staten och
Exportföreningen. Kostnaderna för byråns och rådets verksamhet bestrides
av tionde huvudtitelns reservationsanslag till »Åtgärder för främjande
av varuutbytet med främmande länder». För budgetåret 1963/64 uppgick
anslaget till 166 000 kr. Exportföreningen å sin sida bidrager ekonomiskt
till verksamheten genom att kostnadsfritt upplåta lokaler för byrån samt
tillhandagå denna med service. I sistnämnda hänseende må särskilt understrykas
värdet av att byrån har tillgång till de erfarenheter och det omfattande
informationsmaterial, som finns samlat framför allt inom föreningens
olika länderbyråer samt tull- och skeppningsbyrå.
Vid en utbyggnad av det statliga stödet för de mindre och medelstora
företagens exportverksamhet synes det föreningen vara av vikt, att man i
första hand begagnar sig av institutioner och organ, som redan är inriktade
på exportfrämjande uppgifter. Samma tankegång kommer till uttryck i direktiven
till den av handelsministern den 23 november 1962 tillsatta utredningen
angående företagarföreningarnas organisation och verksamhet,
där det bl. a. heter, att »det bör vara en strävan att förenkla och effektivisera
föreningarnas verksamhet genom lämplig samverkan med andra
institutioner och sammanslutningar». Detta syfte skulle uppenbarligen icke
nås, om man läte utbygga var och en av landets 25 företagarföreningar till
att omfatta även personal med exportteknisk erfarenhet och grundliga
språkkunskaper. EU sådant arrangemang skulle för övrigt spränga den
tänkbara kostnadsramen, vartill komme svårigheterna att rekrytera ett
tillräckligt antal personer med önskvärda kvalifikationer. Men även om
dessa svårigheter kunde övervinnas, skulle det icke vara möjligt lör dylika
regionalt arbetande funktionärer att skaffa sig den överblick av problem
och möjligheter på världens olika exportmarknader, som kan åstadkommas
hos en centralt arbetande organisation. Exportföreningen 1 inner
därför, att företagarföreningarnas insatser på exportområdet bör begrän
-
50
Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1963
sas till att allmänt stimulera medlemmarnas intresse för export samt
hänvisa intresserade företag till att taga direkt kontakt med de centrala
exportfrämjande organen. Småindustrins exportbyrå kommer i fortsättningen
liksom hittills att hålla fortlöpande kontakt med de olika företagarföreningarna.
Därvid gives informationer om den service, som lämnas
av byrån och av Exportföreningen, samt utväxlas synpunkter på den
mindre företagsamhetens exportmöjligheter. Vidare avlägges gemensamma
personliga besök hos ett stort antal mindre och medelstora företag.
Motionärerna nämner även möjligheten att främja de mindre och medelstora
företagens export genom bildandet av gemensamma försäljningsorganisationer.
En samverkan på försäljningssidan kan säkerligen också i
vissa fall vara en god lösning. Man måste emellertid ha klart för sig, att
erfarenheten utvisar, att ett dylikt samgående i många fall icke givit så
goda resultat, som man hoppats på, särskilt när samarbetet sträckt sig så
långt som till gemensam försäljning. Uppenbart är, att mycket höga krav
ställes dels på samarbetsförmåga och lojalitet mellan de i gruppen ingående
företagen, dels på kapacitet samt fasthet i förening med smidighet hos
den person, som leder arbetet. Ett gott exempel på en lyckad samverkan
inom en exportbransch utgör den sedan år 1929 verksamma Svenska glasexportföreningen,
som representerar drygt ett trettiotal glasbruk och vars
kontor är inrymt i Exportföreningens lokaler. På den direkta försäljningssidan
inskränker sig emellertid denna förenings verksamhet till förmedling
av exportaffärer. — När det gäller samverkan på försäljningssidan är
för övrigt att märka, att en dylik kan etableras även mellan stora och små
företag; det blir då ej längre fråga om ett specifikt småföretagsproblem
utan om ett led i de svenska exportansträngningarna över huvud.
Frågan om samverkan på exportsidan har också behandlats av den tidigare
citerade Exportstödsberedningen, i vars rapport det bl. a. heter:
»När det gäller utformningen av bidragen (d. v. s. statsbidrag till marknadsbearbetning)
synes det ändamålsenligt, att staten genom sitt stöd söker
främja både marknadsbearbetningen som sådan och en samordning i
Sverige av de deltagande företagens exportansträngningar . . . Som förutsättning
för statsbidragets beviljande skulle alltså gälia, att en bransch
eller en grupp av företag tar initiativ till samverkan vid export till en eller
flera utländska marknader . . . Marknadsundersökningen bör såvitt möjligt
genomföras i nära samverkan med den kommersiella utlandsrepresentationen,
främst de svenska handelskamrarna i utlandet. Liksom hittills
måste krävas, att resultatet av marknadsundersökningen göres tillgängligt
för branschen i dess helhet.»
Såsom torde framgå av det ovanstående är Exportföreningen av den uppfattningen,
att det allmännas insatser på det av motionerna berörda området
ej bör begränsas till mer eller mindre godtyckligt avgränsade regionala
eller storleksmässiga grupper av företag utan bör ske i så generell
och flexibel form som möjligt. Den kommersiella utlandsrepresentationen
har redan nämnts och särskilt de svenska handelskamrarna i främmande
länder. Ytterligare må anföras svenska informationskontor vid mässor
och utställningar i utlandet, vidare större samlade Sverige-manifestationer
utomlands, upprättande av särskilda Sverige-hus i viktiga utländska centra
ävensom den statliga exportkreditförsäkringsverksamheten. Alla dessa
olika former av aktivitet synes väl ägnade att "främja ej minst de mindre
och medelstora företagens export.
Sammanfattningsvis vill Exportföreningen, som delar motionärernas
Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1963
51
uppfattning, att de mindre och medelstora företagens avsättning på den
internationella marknaden bör underlättas, sålunda förorda
att det allmännas insatser härvidlag koncentreras på ökat stöd till sådana
generella exportfrämjande åtgärder, vilka är till särskild nytta för
de ifrågavarande företagskategorierna, däribland även olika former och
grader av samverkan vid marknadsbearbetning;
samt att företagarföreningarna även i fortsättningen medverkar genom
att -—- på grundval av de kontakter och informationer som enligt vad ovan
sagts står dem till buds — allmänt stimulera sina medlemmars intresse
för export samt hänvisa intresserade företag till att taga direkt kontakt
med de centrala exportfrämjande organen. Stockholm den 1 oktober 1963.
Sveriges allmänna exportförening
JONAS NORDENSON
P. Zcthelius
Bilaga C
Sveriges hantverks- och industriorganisation
Till riksdagens statsutskott
Genom remisser den 28 maj 1963 har Sveriges hantverks- och industriorganisation
beretts tillfälle avge yttrande över följande i riksdagen
väckta motioner:
I: 313 och II: 362, likalydande, om underlättande av mindre och medelstora
företags avsättning på den internationella marknaden.
Vad slutligen beträffar motion I: 313 (II: 362) vill vi ifrågasätta, huruvida
motionären är närmare förtrogen med verksamheten vid befintliga
rådgivnings- och serviceinstitutioner för den mindre företagsamheten i
exportfrågor. Sedan 1949 arbetar inom ramen för Sveriges allmänna exportförening
en särskild byrå, Småindustriens exportbyrå, under ledning
av Småindustriens exportråd. Såväl Sveriges allmänna exportförening som
Småindustriens exportbyrå nedlägger ett betydelsefullt arbete på främjande
av export från den mindre industrin. För exportbyråns del har alltsedan
starten rått ett nära samarbete med företagareföreningarna, och den specialisering
som härigenom kommit till stånd har gett goda resultat. Vi finner
det angeläget, att denna exportfrämjande verksamhet vid befintliga
institutioner intensifieras och att i samband härmed stödet till Småindustriens
exportbyrå successivt förstärks. En sådan utveckling ter sig
enligt vår mening mest effektiv och rationell för att tillgodose företagens
behov av kvalificerad rådgivning i exportfrågor.
Sveriges hantverks- och industriorganisation hemställer, att ovan framförda
synpunkter beaktas vid ärendets fortsatta behandling. Stockholm
den 7 oktober 1963.
Sveriges hantverks- och industriorganisation
HANS GRUNDSTRÖM
52
Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1963
Bilaga D
Svensk industriförening
Till riksdagens statsutskott
Genom remiss den 28 maj 1963 har Svensk Industriförening beretts tillfälle
att avgiva utlåtande över motionerna I: 313 och II: 362 om underlättande
av mindre och medelstora företags avsättning på den internationella
marknaden. Med anledning härav får föreningen anföra följande.
Föreningen vill understryka de synpunkter, som i motionerna givits på
de mindre och medelstora företagens stora betydelse för vårt lands ekonomiska
liv och produktion. Dessa företag har en utomordentlig livskraft
och torde icke vara dömda till undergång, därför att större och större enheter
inom industri och handel uppstår, eller därför att vårt land kommit
att ingå i en stormarknad, som måhända i framtiden kan utvidgas än
ytterligare. Tvärtom torde de mindre företagen komma att väl hävda sin
ställning på den större marknaden både som underleverantörer till större
företag, och som tillverkare av egna produkter av hög kvalitet och originalitet.
Det är emellertid såsom framhålles i motionen uppenbart, att framtiden
med den hårdnande konkurrensen kommer att bereda de mindre företagen
stora bekymmer och svårigheter. Icke minst gäller detta ifråga om marknadsföringen
av de mindre företagens produkter, då dessa företag i allmänhet
icke har tillgång till en rationell och effektiv försäljningsorganisation.
Denna svaghet har emellertid redan uppmärksammats av de mindre
företagen själva, och beträffande den mindre industrin, som ju är organiserad
i Svensk Industriförening, har sedan ett par år tillbaka försäljningsfrågorna
ägnats särskild uppmärksamhet. Föreningen har sålunda tagit
initiativ till gruppsamverkan i försäljningshänseende, och för ändamålet
har tillskapats ett antal aktiebolag, där de mindre industriidkarna ingår
som aktieägare, och vilka aktiebolag har till uppgift att såväl inom som
utom landet försälja specialprodukter som framställes av aktieägarna.
Målsättningen är härvidlag att få till stånd så långa serier som möjligt vid
produktionen samt att erbjuda ett högkvalitativt sortiment sammansatt av
en eller möjligen ett par artiklar från varje företag, som deltar i försäljningssamverkan
ifråga. Det är utomordentligt viktigt för uppnående av ett
gott samarbete mellan de olika företagen, att sortimentet icke sammanställes
så, att flera företag ingår med samma artiklar, i vilket fall inbördes
motsättningar kan uppstå.
Som ovan framhållits hårdnar konkurrensen, och stora ansträngningar
måste göras, för att tillfredsställande resultat skall kunna uppnås. Uppbyggandet
av här nämnd försälj ningssamverkan mellan mindre industrier,
vilken föreningen funnit lämpligast böra ske i försälj ningsaktiebolagsform,
kostar emellertid mycket pengar. Enligt föreningens mening bör statsmakterna
göra så stora insatser som möjligt, för att dylika försäljningsaktiebolag,
genom vilka ett antal grupper mindre industrier samverkar, så rationellt
och billigt som möjligt skall kunna marknadsföra sina varor. Här
nämnda insatser bör främst göras på kreditgivningens område, genom att
lämpliga krediter ställes till förfogande på så goda villkor som möjligt. I
motionen påpekas att år 1960 företogs ändring rörande villkoren för utlämnande
av statliga kreditgarantilån till hantverk och småindustri. Genom
ändringen kan dylika lån utgå även till försäljningsorganisationer.
Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1963
53
Vid bedömningen av låneansökningar av förevarande slag spelar företagarföreningarna
uppenbarligen en viktig roll. Föreningen är emellertid tveksam
om det lämpliga i att ytterligare utöka företagarföreningarnas redan
nu betungande arbetsuppgifter och sålunda till dem överlämna så omfattande
och specialbetonat arbete som »en kontinuerlig bevakning av
marknaden och dess förändringar, allmänna reklam- eller good will-insatser,
direkt kontaktskapande verksamhet, särskilda försäljnings- och
reklamkampanjer, lösning av vissa distributions- och förmedlingsproblem».
Enligt föreningens mening bör och kan dylika uppgifter lösas av de mindre
företagen själva och deras organisationer, därest kreditfrågorna får en
tillfredsställande lösning. Föreningen anser också, att en kraftig upprustning
av småindustrins exportbyrå skulle vara av utomordentlig betydelse
som ett stöd åt de mindre företagarnas ansträngningar att på ett
effektivt sätt marknadsföra sina varor utanför landets gränser. Såvitt föreningen
förstår, kommer den utredning, som skall behandla företagarföreningarnas
organisation och verksamhet, icke att undgå att i varje fall
snudda vid de problem, som sammanhänger med de mindre företagens
marknadsföring av sina produkter. På grund härav och vad tidigare anförts
är det enligt föreningens mening onödigt att utredningen angående företagarföreningarnas
organisation och verksamhet erhåller några tilläggsdirektiv
av den art, som föreslås i ifrågavarande motioner. Stockholm
den 30 september 1963.
Svensk industriförening
BENGT SJÖNELL
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631197
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.