Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för fortsatt utbyggnad av universitetsoch högskoleväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1963-12-06 · 58 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 57 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1963:212, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för fortsatt utbyggnad av universitetsoch högskoleväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

1

Nr 212

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer

för fortsatt utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 172 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 11 oktober 1963,

föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade riktlinjer

för fortsatt utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet m. m. fram

till omkring år 1970, dels ock godkänna av departementschefen förordade

riktlinjer för statligt stöd m. m. till studentkårlokaler.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Torsten Andersson och Thorsten Larsson (I: 321) och den andra inom andra

kammaren av herrar Eliasson i Sundborn och Larsson i Hedenäset (II: 378), i

vilka hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att

frågan om den akademiska undervisningens lämpliga lokalisering snarast utredes,

att därvid frågan om en snabbare utbyggnad av universitetet i Umeå, upprättandet

av ett sjätte universitet i Mellansverige och inrättandet av ännu en

teknisk högskola särskilt uppmärksammas, samt att förslag i ärendet snarast

förelägges riksdagen;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Lundström m. fl. (I: 330) och den andra inom andra kammaren av herr Ohlin

m. fl. (11:388), i vilka hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte

1. fatta principbeslut om en ny medicinsk högskola för i första hand klinisk

undervisning och forskning med förläggning förslagsvis i Linköping—Norrköping

eller Örebro samt om omedelbar planläggning av ytterligare en

sådan högskola och uppdraga åt Kungl. Maj:t att igångsätta och snarast

möjligt slutföra förhandlingar med vederbörande sjukvårdshuvudmän: 2. i skrivelse

till Kungl. Maj:t understryka nödvändigheten av att förberedelsearbetet

för den tidigare beslutade tandläkarhögskolan i Göteborg påskyndas så att förslag

i ärendet kan föreläggas innevarande års höstriksdag; 3. i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla att ny prognos beträffande behovet av tandläkare upprättas

i anslutning till pågående utredning om allmän tandvårdsförsäkring; samt

4. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att frågan om inrättande av en professur

i geriatrik måtte upptagas till utredning;

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt Nr 212

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Hilding och Nyman (I: 481) och den andra inom andra kammaren av herrar

Helén och Enskog (II: 580), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta att

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att regeringen efter övervägande av

bl. a. de synpunkter som framförts i motionerna upptager direkta förhandlingar

med näringslivet i syfte att öka tillgången på arbetskraft med högre teknisk

och ekonomisk utbildning;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Torsten Andersson och Harald Pettersson (I: 555) och den andra inom andra

kammaren av herr Börjesson i Falköping m.fl. (11:677), såvitt nu är i fråga,

i vilka hemställts, att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla om åtgärder

för skyndsam ökning av utbildningskapaciteten vid avdelningen för lantmäteri

vid tekniska högskolan i Stockholm;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Torsten Andersson och Thorsten Larsson (1:796) och den andra inom andra

kammaren av herr Eliasson i Sundborn m.fl. (11:962), i vilka hemställts att

riksdagen vid sin behandling av proposition nr 172 i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla a) att direktiven till 1963 års universitets- och högskolekommitté

måtte kompletteras så att kommittén har att beakta även utvecklingen efter

1970-talets början och alla faktorer i övrigt som påverkar bedömningen av de

akademiska lärosätenas lokalisering m. m., b) att arbetet inom 1963 års universitets-

och högskolekommitté såvitt gäller den medicinska utbildningen måtte

gälla flera alternativ i fråga om utbildningskapacitetens omfattning, varav det

lägsta alternativet må svara mot P-gruppens beräkningar, c) att P-gruppens

förslag att bostadsstyrelsen i samråd med byggnadsstyrelsen och vederbörande

bostadsbyggnadsorgan skall utarbeta långsiktsplan för studentbostadsproduktionen

måtte genomföras snarast möjligt;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Edström m. fl. (I: 797) och den andra inom andra kammaren av herrar Källstad

och Tobé (II: 964), i vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl.

Maj.ts proposition nr 172 måtte besluta om sådant statligt stöd till studentkårs1

okal er att staten, där sa prövas lämpligt vid kommande utbyggnad av universitetsväsendet,

även helt svarar för inrättande och drift av uppehållslokaler för

läroanstaltens anställda och elever enligt de riktlinjer som i motionerna anförts;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Hilding m. fl. (I: 798) och den andra inom andra kammaren av herr Tobé m. fl.

(II: 968), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta att lokaler avsedda för

gymnastik och idrott må jämställas med övriga lokalkategorier vid beräknande

av låneunderlaget för studentkårslokaler;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fröken

Ljungberg och herr Kaijser (I: 799) och den andra inom andra kammaren

av herr Nordstrandh m.fl. (11:966), i vilka hemställts att riksdagen måtte

A. besluta, 1) att Göteborgs universitet och/eller Umeå universitet skall utbyg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

3

gas med juridisk fakultet, 2) att beträffande de teologiska fakulteterna skall

införas ett system motsvarande de filosofiska fakulteternas automatik beträffande

tilldelning av lärarkrafter, 3) att teologiska översiktskurser skall anordnas

inom de filosofiska fakulteterna i Göteborg och Umeå, 4) att den planerade

tandläkarutbildningen i Göteborg skall dimensioneras så att odontologisk forskning

möjliggöres; B. uttala, 1) att yrkesvägledningens resurser bör kraftigt utbyggas

genom ökad yrkesvalslärarutbildning, 2) att prognosverksamheten snarast

bör förstärkas och läggas till grund för den fortsatta utbyggnaden av universitets-

och högskoleorganisationen, 3) att de fria fakulteternas behov av såväl

lokal- som personalmässiga undervisningsresurser bör tillgodoses, 4) att utbildningskapaciteten

beträffande förskollärare bör ökas, 5) att det nordiska samarbetet

och samordningen beträffande högre undervisning och forskning bör utbyggas

och intensifieras; samt C. i övrigt godkänna de riktlinjer för fortsatt

utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet, vilka förordats i motionerna;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Lundström m. jl. (I: 800) och den andra inom andra kammaren av herr Ohlin

m. fl. (II: 967), i vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl.

Maj :ts proposition nr 172 måtte 1. i skrivelse till Kungl. Maj:t begära a) att

frågan om ett särskilt föredragande statsråd för vetenskaplig forskning, högre

undervisning och övriga kulturfrågor upptages till behandling i samband med

pågående översyn av departementsindelningen, b) förslag till 1964 års vårriksdag

om fastställande av tidpunkt och plats för ett sjätte universitet, c) förslag

till 1964 års vårriksdag om konkret utformning av ny tandläkarhögskola i Göteborg;

samt 2. uttala att den aktuella målsättningen för kommande statliga anslag

till vetenskaplig forskning — exklusive atom- och försvarsforskning — bör

vara en fördubbling under närmaste femårsperiod av statens bidrag för detta

ändamål;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Åkesson och Hilding (I: 801) och den andra inom andra kammaren av herr

Hamrin i Kalmar m. fl. (11:963), i vilka hemställts att riksdagen vid sin behandling

av Kungl. Maj:ts proposition nr 172 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

begära förslag till 1964 års vårriksdag om en betydande intagningsökning vid

avdelningen för lantmäteri inom tekniska högskolan i Stockholm fr. o. m. höstterminen

1964;

dels ock en inom andra kammaren av herr Källstad m. fl. väckt motion

(11:965), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Majts

proposition nr 172 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam

utredning och förslag, syftande till en förstärkning av de teologiska fakulteternas

utbildningsresurser jämsides med en upprustning av den religionsvetenskapliga

undervisningen och forskningen.

Beträffande motiveringen för de motionsvis framställda yrkandena får utskottet

hänvisa till motionerna 1:321, 11:388, 11:580, 11:677, 1:796, 1:797, 11:968,

11: 966, II: 967, II: 963 och II: 965.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

Över motionerna 1:555 och II: 677, i vad de avser tekniska högskolan i Stockholm,

har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande från överstyrelsen

för de tekniska högskolorna.

Den förevarande propositionen nr 172 innehåller huvudsakligen följande.

Ungdomens efterfrågan på högre utbildning liksom det ökande behovet av välutbildad

arbetskraft gör det angeläget med en fortsatt och omfattande utbyggnad

av det högre utbildningsväsendet. Allmän enighet råder om, att högre utbildning

är en lönsam investering för både individ och samhälle.

De i propositionen förordade allmänna riktlinjerna för en utbyggnad av det

högre utbildningsväsendet ansluter sig i huvudsak till de av 1960 års riksdag

anbefallda principerna för utbyggnaden fram till 1965. Såväl universitet och högskolor

som annan postgymnasial utbildning måste ges vidgad utbildningskapacitet

under återstoden av 1960-talet.

Prognosverksamheten måste med hänsyn till utbildningssektorns behov av allt

fler och bättre framtidsbedömningar ges ökade resurser. Till 1964 års riksdag

torde konkreta förslag komma att framläggas för att möjliggöra detta. Även

yrkesvägledningsverksamheten måste förstärkas.

För universitetens och högskolornas del förordas i anslutning till de allmänna

riktlinjerna bl. a. följande.

Den fortsatta planläggningen av utbildningskapaciteten vid de tekniska högskolorna

bör inriktas på att under 1960-talet nå en total intagningskapacitet av

i runt tal 2 900 nybörjarplatser per år mot för närvarande omkring 1 600.

Utbildningsplaneringen för de medicinska fakulteternas del bör under återstoden

av 1960-talet inriktas på en utbyggnad till en total intagningskapacitet

av drygt 900 nybörjarplatser per år mot för närvarande närmare 600.

Utbyggnaden av ekonomutbildningen bör inriktas på en total intagningskapacitet

av 1 100 nybörjarplatser per år före utgången av 1960-talet mot för närvarande

675 platser.

Vid lantbruks- och veterinärhö g skolorna bör en ökning av intagningen kunna

ske under andra hälften av 1960-talet.

En betydande ökning av utoildningskapaciteten i centrala spärrade ämnen vid

de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna förordas, nämligen i fysik och

kemi från 720 till 1 300 nybörjarplatser per år på tvåbetygsnivå, i botanik från

285 till 600 och i zoologi från 255 till 600 nybörjarplatser per år.

Som en allmän riktpunkt för de fria fakulteternas expansion förordas följande

antal studerande i början av 1970-talet, nämligen 1 500 vid teologisk fakultet,

6 000 vid juridisk fakultet, 22 500 vid humanistisk fakultet och 20 700 vid matematisk-naturvetenskaplig

fakultet.

För universitets- och högskoleväsendet i dess helhet anges som en allmän riktpunkt

i planeringsarbetet att antalet studerande i början av 1970-talet kommer

att uppgå till drygt 80 000. En sådan utökning av antalet studerande aktualiserar

frågan om en utbyggnad av de nuvarande fem universitets- och högskoleorterna

är tillräcklig eller om ytterligare något universitets- och högskolecentrum måste

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

5

etableras under innevarande årtionde. Innan ytterligare utredningar gjorts rörande

skilda utbyggnadsalternativ kan ställning dock ej tagas i denna fråga.

Detta blir möjligt först sedan den nyligen tillsatta 1963 års universitets- och högskolekommitté

avslutat sitt arbete.

Den pågående och planerade utbyggnaden av universitet och högskolor medför

även att studentkårlokaler, d. v. s. bespisningslokaler, avsedda även för den

anställda personalen vid ifrågavarande läroanstalter, samlingslokaler, klubblokaler,

lokaler för studentfacklig verksamhet, studentsociala utrymmen och motionslokaler

kan behöva byggas ut. I propositionen förordas att bespisningslokaler

inrättas helt genom statens försorg. Beträffande övriga studentkårlokaler

föreslås, att lån skall kunna utgå till studentkåren (motsvarande) med högst

50 procent av kostnaderna. Viss del av sådant lån — motsvarande högst 40 procent

av kostnaderna — skall vara ränte- och amorteringsfri och kunna avskrivas.

Statens nämnd för samlingslokaler avses skola bereda låneärendena innan Kungl.

Maj:t fattar beslut.

I den mån närmare redogörelse i det följande icke lämnas för innehållet i

propositionen får utskottet hänvisa till densamma.

INLEDNING

Som ett led i sitt arbete avgav 1955 års universitetsutredning den 22 december

1959 sitt sjätte betänkande, benämnt Universitet och högskolor i 1960-talets

samhälle. Riktlinjer och förslag till utbyggnad (SOU 1959: 45). På grundval av

detta betänkande framlades i propositionen 1960:119 förslag till riktlinjer för

utbyggande av det högre utbildningsväsendet m. m. under 1960-talet. 1960 års

riksdag godkände dessa riktlinjer (SäU 1, Rskr 327). Därefter har vid 1961,

1962 och 1963 års riksdagar beslut fattats i en rad konkreta frågor rörande utbyggnaden

av universitet och högskolor.

Mot bakgrunden av utvecklingen inom berörda områden sedan förutnämnda

riktlinjer antogs har inom ecklesiastikdepartementets prognos- och planeringsgrupp

— i fortsättningen benämnd P-gruppen — utarbetats förslag till

reviderat utbyggnadsprogram för universitet och högskolor m. m. Sålunda har

gruppen redovisat dels vissa statistiska sammanställningar rörande tendenserna

på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet (SOU 1962: 55),

dels en promemoria rörande det högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad

(december 1962).

Med skrivelse den 24 april 1962 har en på kommunalt initiativ bildad kommitté

för undersökning av förutsättningarna för högskolemässig utbildning inom

Östergötlands län överlämnat betänkande angående industrihögskola i Östergötland.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

En arbetsgrupp inom ecklesiastikdepartementet har med skrivelse den 25

januari 1963 överlämnat promemoria angående statligt stöd till studentkårlokaler.

I de statistiska sammanställningarna rörande tendenserna på akademikernas

arbetsmarknad har på basis av tillgängligt material gjorts en reviderad helhetsbild

av läget och utvecklingstendenserna fram till mitten av 1970-talet. Dessa

statistiska sammanställningar ligger till grund för promemorian rörande det

högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad.

I förevarande promemoria redovisas ett alternativ beträffande planering för

fortsatt utbyggnad av det högre utbildningsväsendet utöver 1960 års program.

Detta alternativ baseras i allt väsentligt på samma värderingar som låg till

grund för nämnda program.

I betänkandet angående industrihögskola i Östergötland föreslås, att en fyraårig

teknisk-ekonomisk utbildning på högskolenivå förlägges till LinköpingNorrköpingregionen.

I promemorian angående statligt stöd till studentkårlokaler förordas, att

staten bör lämna lån — som till viss del kan avskrivas — till uppförande av

lokaler för de studerandes organisationer vid universitet och högskolor.

DET HÖGRE UTBILDNINGSVÄSENDETS

FORTSATTA UTBYGGNAD

I propositionen nr 172 har lämnats ett utförligt referat av det utredningsmaterial

och de förslag som framlagts av P-gruppen inom ecklesiastikdepartementet

rörande riktlinjer för det högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad

under senare hälften av 1960-talet samt remissorganens omfattande synpunkter

på detta material.

Utskottet får i förevarande avseenden hänvisa till vad i propositionen innefattas

under rubriken Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad

fram till mitten av 1970-talet (s. 8—41).

Under rubriken Den fortsatta utbyggnaden av fakulteter

och högskolor m. m. har inledningsvis anförts följande (s. 41

—42).

Antalet studentexamina ökar starkt år från år. Under åren 1951—55 avlades

drygt 33 000 studentexamina, varav ca 26 000 från allmänna gymnasier. Motsvarande

siffror för åren 1956—60 var totalt ca 49 000, varav drygt 39 000 vid

allmänna gymnasier. Med ledning av uppgifter om antalet elever i gymnasierna

och om examinationsfrekvenser m. m. har beräknats att med stor sannolikhet

totalantalet studentexamina åren 1961—65 kommer att bli ca 90 000, varav

drygt 72 000 vid allmänna gymnasier. Vilken utvecklingen blir efter år 1965

är för närvarande vanskligt att förutse. Vi vet, att totalantalet ungdomar i de

typiska gymnasieåldrarna blir mindre under andra än under första hälften av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

7

1960-talet. Vi förutsätter vidare, att fackskolor kommer att finnas vid sidan av

gymnasierna under denna period. Man har likväl att med säkerhet räkna med

en fortsatt ökning av gymnasiernas kapacitet. Totalantalet studentexamina åren

1966—70 har uppskattats till 120 000 ä 125 000, varav kanske 85 000 ä 90 000

vid allmänna gymnasier.

Rekryteringsunderlaget för universitet och högskolor kommer till följd av

den väntade ökningen i studentexaminationen att växa i mycket snabb takt

under 1960-talet. Samtidigt kan konstateras, att intresset för fortsatta universitets-

och högskolestudier bland de nyexaminerade studenterna fortsätter att

växa. Detta framgår klart av den till denna PM fogade statistiska sammanställningen

Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970- talet (SOU 1962: 55). I det följande benämnes denna sammanställning »statistikbilagan».

Man har därför anledning räkna med att tillströmningen till universitet och

högskolor kan komma att öka i en sådan omfattning att nu gällande förutsättningar

om studentantalets storlek för planeringsarbetet med utbyggnaden av

universitet och högskolor (i generalplaner, programkommittéer m. m.) behöver

omprövas.

Ett ytterligare skäl för en dylik omprövning är de nya bedömningar av behovet

i framtiden av skilda slag av kvalificerad arbetskraft som gjorts under

senare år. Av statistikbilagan framgår t. ex., att senast gjorda bedömning av

behovet i framtiden av civilingenjörer påkallar en översyn av nu gällande utbildningsplaner.

Nu gällande ''program för utbyggnad av det högre utbildningsväsendet innebär

följande.

1960 års riksdag godkände de av chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen

1960:119 förordade riktlinjerna för utbyggande av universitet och

högskolor m. m. under 1960-talet. Dessa riktlinjer kan sammanfattas i följande

huvudpunkter:

1. universitet och högskolor byggs under första hälften av 1960-talet ut i betydande

omfattning, särskilt inom de sektorer som har begränsad intagning;

2. de statliga insatserna på de postgymnasiala fackutbildningslinjernas område

ökas kraftigt under 1960-talet;

3. den fortlöpande utbildnings- och yrkesprognostiska utredningsverksamheten

förstärkes;

4. yrkesvägledningen i gymnasierna intensifieras;

5. det studiesociala stödet utformas med inriktning på likartade utgångspunkter

för samtliga studerande vid skilda utbildningslinjer efter gymnasiestadiet.

Som underlag för dessa riktlinjer låg ett av 1955 års universitetsutredning

sammanställt statistiskt material jämte ett av utredningen framlagt handlingsprogram,

redovisat i betänkandet Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle

(SOU 1959:45).

1961 och 1962 års riksdagar har fattat en rad beslut på basis av flertalet

punkter i programmet. De beslut, som gällt punkt 1, har i vissa avseenden inneburit,

att ramen för programmet utvidgats.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

Som underlag för generalplanering och konkret byggnadsplanering har hittills

legat det av universitetsutredningen rekommenderade totalantalet närvarande

studerande år 1970 på skilda studieorter inom olika fakulteter. Enligt utredningen

borde totalantalet studerande på de skilda orterna vara ca

Uppsala Lund/Malmö Göteborg Stockholm Umeå Summa

11 200 11800 11 800 18 000 600 53 400

Sedermera har Kungl. Maj:t med anledning av en framställning från Frescatikommittén

programkommitté för Stockholms universitets anläggningar inom

Frescatiområdet — beslutat, att det fortsatta programarbetet för Stockholms

universitets del skall utgå från ett antal i undervisningen deltagande studerande

år 1970 av 15 000. Omräknas denna siffra till närvaroantal enligt den officiella

statistikens definitioner erhalles siffran ca 18 000. Enligt universitetsutredningens

rekommendationer borde antalet närvarande vid Stockholms universitet vara

ca 10 000 år 1970. Vidare kan nämnas, att byggnadsstyrelsen framlagt en utbyggnadsplan

av generalplanekaraktär för ett universitet i Umeå, vari räknats

med ett totalt framtida studerandeantal av ca 2 100 (exklusive medicinare och

odontologer i kliniska ämnen).

Som framgår av statistikbilagan har tillströmningen av studerande till universitet

och högskolor under senare år ökat i en sådan takt att det finns välgrundad

anledning räkna med att det totala antalet studerande vid universitet

och högskolor år 1970 kommer att bli väsentligt mycket högre än universitetsutredningen

ansåg rekommendabelt. Förblir intresset för akademiska studier

lika högt under återstoden av 1960-talet, som det visat sig vara de senaste åren,

kan. vid nuvarande expansionstakt för gymnasierna och oförändrade studietidsförhållanden

vid universitet och högskolor totalantalet universitets- och högskolestuderande

år 1970 uppskattas till storleksordningen 85 000—90 000.

I fråga om förverkligandet av övriga punkter i 1960 års principprogram må

erinras om att inom arbetsmarknadsstyrelsen inrättats dels en prognosdelegation,

dels ett prognosinstitut med i stort sett den personalstyrka som enligt

universitetsutredningen skulle bli erforderlig för arbetet med behovsprognoser.

Vidare kan nämnas, att inom statistiska centralbyrån inrättats en byrå för

undervisningsstatistik. Yrkesvägledningsverksamheten inom arbetsmarknadsstyrelsen

har erhållit förbättrade resurser. Det studiesociala stödets utformning

är föremål för utredning inom två parallellt arbetande kommittéer. Vad slutligen

utbyggnaden av de s. k. postgymnasiala fackutbildningslinjerna beträffar så

framgår av statistikbilagan, att fram till år 1960 en viss ökning av antalet utbildningsplatser

ägt rum, att studenternas andel av samtliga platser vid utbildningslinjer

som ej enbart rekryterats med studenter ökat, om än svagt, samt att

betydande behov synes föreligga av fortsatt utbyggnad av dessa utbildningsområden.

Under rubriken Några allmänna synpunkter rörande fortsatt utbyggnad har

i propositionen återgivits P-gruppens promemoria i denna del. För innehållet i

berörda avsnitt torde fa hänvisas till s. 45—50 i propositionen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

9

Mot bakgrunden av de allmänna synpunkterna har i P-gruppens promemoria

redovisats en katalog över tänkbara åtgärder i syfte att vidareutveckla arbetet

för en balanserad expansion utöver nu gällande program av all postgymnasial

utbildning.

De åtgärder som här upptages redovisas i tre grupper:

I. Kapacitetsökning inom den akademiska

sektorns bristområden

II) att i behövlig omfattning utvidga kapaciteten vid nuvarande lärosäten

samt upprätta ett antal universitetsfilialer för 1- och 2-betygsundervisning i

bristämnena;

I 2) att skapa ett sjätte universitet, typ Örköping, med huvudinriktning på

medicin, teknik, naturvetenskap, ekonomi- och samhällsvetenskap;

I 3) att med spridning på flera orter skapa en eller två nya medicinska utbildningsenheter

(fakultet etc.), en eller två nya tekniska enheter, minst en ny

enhet för ekonomisk utbildning samt en eller två nya naturvetenskapliga enheter;
I

4) att kraftigt utvidga den s. k. decentraliserade akademiska utbildningen

på 1- och 2-betygsnivån;

I 5) att införa »tvåskifts-» eller treterminsutbildning så långt ske kan i syfte

att ytterligare öka utnyttjandet av befintliga lokaler;

(11—5 kan kombineras.)

I 6) att med ytterligare statlig hjälp främja produktion och användning av

hjälpmedel samt annan rationalisering i den akademiska undervisningen i syfte

att bl. a. minska det relativa behovet av lärare och lokaler;

I 7) att genom ändring av kursplanerna närma naturvetarna till teknikerna

och att på samma sätt öka samhällsvetarnas möjligheter att täcka ekonombristen

— att »teknifiera» naturvetarna och att »ekonomifiera» samhällsvetarna

i syfte att nå bättre överensstämmelse mellan behov och tillgång;

I 8) att fullfölja och utveckla planerna på en blandad utbildning, exempelvis

medicinsk-farmaceutisk, medicinsk-naturvetenskaplig och ekonomisk-teknisk

utbildning.

II. Kanalisering av de studerande till lämpliga

akademiska områden

III) att genom intensifierad och förbättrad studierådgivning vid universitet

och högskolor leda de redan inskrivna till bristområdena;

II 2) att genom intensifierad och förbättrad yrkesvägledning i gymnasierna

stimulera dem, som söker sig till de fria fakulteterna, att studera bristämnena;

II 3) att ytterligare minska den akademiska meritkompletteringen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

III. Utbyggnad av annan p o s t g y m n a s i a 1 utbildning

III 1) att genom mer energisk yrkesvägledning i gymnasierna främja tillströmningen

till andra utbildningssektorer än den akademiska;

III 2) att kontinuerligt undersöka abiturientårgångamas sysselsättningsval,

bl. a. med hänsyn till vilka auktoriteter som påverkar valet (lärare, rektorer,

föräldrar etc.), och regelbundet uppfölja undersökningarna;

III 3) att skapa fler praktikplatser åt gymnasister och studenter;

III 4) att pa annat sätt underlätta för de studerande att redan under gymnasietiden

förbereda sig för yrkeslivet, exempelvis genom att bevilja dispens från

viss del av undervisningen för yrkesförberedande kurser i maskinskrivning, stenografi

o. d.;

III 5) att utvidga och kvalitativt förbättra den icke-akademiska postgymnasiala

utbildningen inom den statliga sektorn;

III 6) att på lämpligt sätt stödja den icke-statliga utbildningen på postgymnasial

nivå;

III 7) att låta det studiesociala stödet avse jämväl en sålunda förbättrad ickestatlig

utbildning;

III 8) att uppföra eller understödja byggandet av studerandebostäder också

utanför den nuvarande universitets- och högskolesektorn.

För att ge vissa konkreta hållpunkter för den vidare diskussionen om utformningen

av ett handlingsprogram har det befunnits lämpligt att ecklesiastikdepartementets

P-grupp nu redovisar ett alternativ beträffande planering för fortsatt

utbyggnad utöver nu gällande program (s. 53—59 i prop.). Detta alternativ

baseras i allt väsentligt på samma värderingar som låg till grund för 1960

års program. Därvid redovisas till en början den utvidgning som på basis av

nu gällande förhållanden och planer anses av P-gruppen vara möjlig att genomföra

utan några mer omfattande nybyggnadsåtgärder.

Pa basis av detta alternativ, universitetsutredningens beräkningar av fördelningen

av totalantalet studenter på orter och senare fattade beslut i

hithörande frågor samt efter överväganden av det statistiska material som

redovisas i statistikbilagan har följande sammanställningar över det totala

studerandeantalet (enligt den officiella statistikens definitioner) på skilda utbildningslinjer

och på olika orter sammanställts. Siffrorna anger det önskvärda

antalet studenter i början av 1970-talet. Därvid redovisas först totalantalet studerande

inom skilda utbildningslinjer. Därefter redovisas studerandeantalet för

de nu befintliga orterna, om hela den i det föregående diskuterade ökningen av

utbildningen vid de spärrade linjerna skulle fördelas på dessa orter. Därvid

antages bl. a., att den senast diskuterade ökningen om 950 nybörjarplatser för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963 11

Totalantalet studerande i början av 1970-talet

Fakultet/högskola

Antal när- varande stud.

1 500

6 000

Ilum. fak.............................

22 500

Mat.-nat. fak..........................

20 700

Aled fak .........................

8 200

Teltn. högsk...........................

15 300

Tandl.-högsk...........................

2 200

Handelshögsk..........................

4 400

Övr. högsk............................

1800

Totalt

82 600

Därav studerande vid fria fak...........

50 700

Därav studerande vid spärrade utb.-linjer

31 900

Totalantalet studerande ''på befintliga orter enligt två alternativ.

Fakultet/högskola

Uppsala

Lund/Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Teol. fak............

750

750

—

—

—

Jur. fak.............

2 000

2 000

—

2 000

—

Hum. fak...........

5 600

3 600

4100

8 100

1 100

(5 500)

(3 500)

(4 000)

(8 000)

(1 000)

Mat.-nat. fak........

5 200

5 200

4100

5 100

1100

(5 000)

(5 000)

(4 000)

(5 000)

(1 000)

Med. fak............

1 225

1925

1 725

2 625

700

(1 000)

(1 700)

(1 500)

(2 400)

—

Tekn. högsk.........

—

4 333

5 133

5 833

—

—

(3 200)

(4 000)

(4 700)

—

Tandl.-högsk.........

—

600

600

700

300

Handelshögsk........

—

1366

1 366

1 666

—

—

(1 100)

(1 100)

(1 400)

—

Övr. högsk..........

1 150

—

—

650

—

Totalt

15 925

19 774

17 024

26 674

3 200

(15 400)

(17 850)

(15 200)

(24 850)

(3 000)

delas lika på nu befintliga orter. Som ett alternativ, angivet inom parentes, anges

storleken av studerandeantalet, om ingen del av den senast diskuterade ökningen

av de spärrade utbildningslinjerna förlägges till befintliga orter.

Det bör observeras, att här räknats med att de studenter som i fortsättningen

kan komma att få utbildning vid decentraliserade kurser registreras på universitetsorterna.

Om denna kursverksamhet får en större omfattning, påverkas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

därigenom den konkreta utformningen av byggnadsplaneringen på universitetsorterna.

Vidare bör observeras, att man i anslutning till räkneexemplet i statistikbilagan

räknar med att tillströmningen till de humanistiska fakulteterna kommer

att minska under andra hälften av 1960-talet. Detta kan i första hand åstadkommas

genom åtgärder på det icke-akademiska postgymnasiala området. Endast

om kraftfulla insatser för höjande av detta områdes konkurrenskraft snabbt

kan åstadkommas, är det möjligt att hålla nere det totala studerandeantalet vid

de humanistiska fakulteterna.

Eftersom man ej reglerar tillträdet till samtliga fakulteter, blir det nödvändigt

att med hjälp av olika slags åtgärder verka för att studenternas fördelning

på orter kommer att bli den som här angivits och vilken bör vara vägledande vid

generalplanering och konkret byggnadsplanering. En åtgärd av stor betydelse

därvidlag är en med universitetsplaneringen i möjligaste mån synkroniserad planering

av studentbostadsproduktionen. Det synes böra ankomma på bostadsstyrelsen

att i samråd med byggnadsstyrelsen och respektive bostadsbyggnadsorgan

utarbeta en långsiktig plan för denna bostadsproduktion.

Övriga åtgärder, som fordras för en fortsatt balanserad expansion av det högre

utbildningsväsendet och vilka berörts i det föregående, är av sådan karaktär att

de ej behöver närmare preciseras av P-gruppen. Det torde i första hand ankomma

på berörda myndigheter och organisationer att ta upp dessa åtgärder till

övervägande.

Slutligen lämnas (s. 61—67) redogörelse för ett förslag om industrihögskola

i Östergötland, som utarbetats av högskolekommittén i Östergötland, till vilken

redogörelse torde få hänvisas.

De statistiska sammanställningarna och P-gruppens promemoria har varit

föremål för en mycket omfattande remissbehandling. En utförlig sammanställning

av yttrandena ges på s. 68—226 av propositionen. Av denna framgår

bl. a. följande.

Det stora flertalet myndigheter och organisationer konstaterar i sina yttranden

nödvändigheten av en fortsatt utbyggnad av det högre utbildningsväsendet.

Den betydande osäkerhet som särskilt vidlåder bedömningarna av det framtida

behovet av akademiskt utbildad arbetskraft framhålles emellertid. Man understryker

betydelsen av en intensifierad prognosverksamhet samtidigt som man

finner en fortsatt utbyggnad önskvärd.

Endast några myndigheter och organisationer har i sina remissyttranden närmare

behandlat P-gruppens beräkningar rörande tillströmningen till fakulteter

och högskolor. Flertalet har i stort sett accepterat ifrågavarande beräkningar.

Ett flertal myndigheter och organisationer har framfört synpunkter på behovet

av skilda akademikerkategorier. Endast ett mindre antal har mer ingående

behandlat problematiken kring prognosmetodik och prognosarbete.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

13

Av de remissinstanser som berört P-gruppens åtgärdsinventering förordar

några att samtliga förslag snarast genomföres.

I detta sammanhang redovisas remissinstansernas synpunkter på ett effektivare

utnyttjande av tillgängliga resurser, decentraliserad utbildning på ettoch

tvåbetygsnivå, korrespondensundervisning, studentbostadsproblemet, yrkesvägledning

och studierådgivning samt meritkomplettering.

Flertalet remissinstanser delar P-gruppens uppfattning om nödvändigheten

av en betydande ökning av de spärrade utbildningslinjernas kapacitet. Somliga

remissinstanser vill gå längre än P-gruppen i denna utbyggnad medan ett mindre

antal uttrycker tveksamhet på vissa punkter.

Det av P-gruppen framförda utbyggnadsalternativet beträffande de nuvarande

medicinska fakulteterna (motsvarande), nämligen en ökning i Stockholm

med 100 nybörjarplatser och i Uppsala—Umeå med sammanlagt 40 platser tillstyrkes

i princip av flertalet remissinstanser, som närmare berört frågan. Tanken

på en ytterligare utbyggnad med 100 nybörjarplatser vid befintliga fakulteter

(motsvarande) eller på ny ort accepteras av ett flertal remissinstanser. Viss

tveksamhet uttryckes emellertid beträffande en dylik utbyggnad med hänsyn

till det mer långsiktiga behovet av läkare och förnyade behovsprognoser efterlyses

av ett antal remissinstanser.

Flertalet remissinstanser finner en ökning av tandläkarutbildningen utöver

nu gällande utbyggnadsprogram mindre självklar än utbyggnaden av vissa

andra spärrade utbildningslinjer.

Ett flertal remissinstanser framhåller vikten av, att en utbyggnad av ekonomutbildningen

snabbt kommer till stånd. Några remissinstanser förordar en kraftigare

utbyggnad än den P-gruppen föreslagit.

Remissinstanserna har i princip ej haft något att erinra mot P-gruppens förslag

om en 25-procentig ökning av intagningskapaciteten vid jordbrukets högskolor.

Det övervägande antalet remissinstanser avvisar liksom P-gruppen tanken på

att spärra tillträdet till de fria fakulteterna.

Genomgående betonas i remissvaren, särskilt av universitetsmyndigheterna,

att en förutsättning för att spärrar vid de fria fakulteterna skall kunna undvikas

är tillräckliga lärar- och lokalresurser.

P-gruppens förslag till utbyggnad av den matcmatisk-naturvetenskapliga utbildningskapaciteten

behandlas positivt i remissyttrandena. Liksom i fråga om

utbyggnaden av den humanistiska utbildningen förutsättes dock att erforderliga

personella och materiella resurser ställs till förfogande.

Övervägande antalet remissinstanser, som berör den juridiska utbildningen,

anser, att eu ny juridisk fakultet bör inrättas.

P-gruppens beräkningar rörande behovet av utbildningsplatser godtas i stort

sett av remissinstanserna. Att verkliga kraftåtgärder måste vidtagas är man

ense om.

En kraftig ökning av platsantalet för medicinare, teknologer, naturvetare, eko
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

nomer och samhällsvetare förordas av nästan samtliga remissinstanser. Några

myndigheter vill också öka intaget av humanister, jurister och teologer. Meningarna

går något isär beträffande lokaliseringen. En del remissinstanser förordar

inrättande av ett sjätte universitet, andra ser hellre att de nuvarande universiteten

inklusive Umeå först utbygges.

Det helt övervägande antalet remissinstanser understryker vikten av att

främja tillströmningen till annan postgymnasial utbildning än den som lämnas

vid universitet och högskolor. Samtidigt framhålles i några yttranden faran för

att ungdomar utan studentexamen utestänges från utbildningslinjer, för vilka icke

formellt men reellt kommer att krävas dylik examen för tillträde på grund av

en ökande tillströmning av studenter. Detta skulle i sin tur kunna påverka tillströmningen

till gymnasierna. Några remissinstanser anser det vidare önskvärt,

att gränserna mellan universitets- och högskoleutbildningen samt annan postgymnasial

utbildning överbryggas.

Departementschefen har anfört följande.

För varje år som går framstår en snabb vidareutveckling av det högre utbildningsväsendet

som en för samhället allt viktigare angelägenhet. Denna sektors

alltmer strategiska betydelse för samhällsekonomien, socialpolitiken, kulturlivet

och vår civila och militära försvarskraft, kort sagt för alla sidor av ett modernt

välfärdssamhälle, blir alltmer uppenbar. Det är mot den bakgrunden glädjande

att kunna konstatera att, som framgår av den föregående redovisningen, det

råder en allmän enighet om huvudlinjerna för den vidare utbyggnaden av det

högre utbildningsväsendet.

När 1960 års riksdag fastställde riktlinjerna för den nu gällande utbyggnadsplanen

för det högre utbildningsväsendets expansion var man visserligen i allt

väsentligt enig om de principer som skulle vara vägledande för arbetet. Men det

fanns, särskilt inom universitets- och högskoleväsendet självt, en ganska markerad

osäkerhet inför den expansion som då förordades, vilken var betydligt blygsammare

till sin omfattning än den som nu är aktuell.

Det skall erinras om att 1960 års utbyggnadsplan för perioden 1960—65

byggde på den förutsättningen att universitet och högskolor omkring år 1970

skulle ge utbildning åt ca 55 000 studerande. Det framfördes i debatterna den

gången starka och i och för sig förståeliga argument för en mindre kvantitativ

expansion av universiteten och högskolorna än vad 1960 års principförslag förutsatte.

Det nu föreliggande principförslaget till fortsatt utbyggnad av universitet

och högskolor under senare hälften av 1960-talet innebär att studerandeantalet

skall bli över 80 000 omkring år 1970 i stället för 55 000 som tidigare

förutsatts. Vidare förutsätts att huvudlinjerna i 1960 års program i allt väsentligt

skall följas även under återstoden av årtiondet, innebärande en fortsatt

stark satsning på de experimentellt inriktade studiebanorna med deras förhållandevis

mycket lokal-, materiel- och personalkrävande organisation. Trots den

föreslagna högst väsentliga utökningen av det högre utbildningsväsendet under

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

15

ett fåtal år har den tidigare tveksamheten så gott som helt försvunnit bland

berörda myndigheter och organisationer. I yttrandena från flera remissinstanser

kan i stället konstateras en önskan om en än kraftigare utbyggnad än den som

skisserats i P-gruppens utredningar och förslag. Från universitets- och högskolemyndigheternas

sida föreligger denna gång ingen tveksamhet inför den stora

utbildningsuppgift som nu skisserats.

Samtidigt kan konstateras att allmän enighet råder om att nu största möjliga

ansträngningar bör göras i syfte att skapa med universitets- och högskolestudier

konkurrenskraftiga utbildningsalternativ. Man är allmänt enig om att det ur

många synpunkter är mindre önskvärt att det stora flertalet nyexaminerade

studenter i dag anser sig ha en universitets- och högskoleutbildning som enda

tänkbara utbildningsalternativ.

De opinionsmässiga förutsättningarna för en fortsatt stark utökning av det

högre utbildningsväsendet är därför nu mer entydiga och positiva än blott för

några år sedan. Jag tolkar detta som ett klart erkännande av riktigheten och

rimligheten i den hittills förda politiken i fråga om det högre utbildningsväsendets

utbyggnad. Numera föreligger uppenbart en över partier och intressegrupper

höjd enighet om att särskilt stora samhälleliga resurser under kommande år

måste satsas på en expansion av det högre utbildningsväsendet och att därvid

hittills tillämpade riktlinjer skall fullföljas och vidareutvecklas. Den nu manifesterade

opinionsmässiga enigheten kan sägas ge uttryck åt en bestämd och

fast förankrad uppfattning att högre utbildning är en lönsam investering för

individen och samhället.

Ett förverkligande av de förordade riktlinjerna kommer att inom den aktuella

samhällssektorn kräva betydande insatser av i och för sig knappa realekonomiska

tillgångar. Självfallet måste det praktiska genomförandet av ett handlingsprogram

av den art som här föreligger bli föremål för samma prövningar och avvägningar

som annan offentlig verksamhet med anspråk på de gemensamma

samhälleliga resurserna. En fortsatt önskad utbyggnad kan givetvis endast ske i

den takt som de realekonomiska och statsfinansiella tillgångarna medger.

Efter att sålunda ha konstaterat att stor enighet råder om huvudlinjerna i de

nu framlagda förslagen till fortsatt expansion av det högre utbildningsväsendet

övergår jag till att ta ställning till de skilda synpunkter och förslag, som framförts

i P-gruppens promemoria och däröver avgivna yttranden.

Den på lång sikt kanske viktigaste åtgärden i syfte att åstadkomma en med

hänsyn till hela samhällsutvecklingen välbalanserad expansion av det högre utbildningsväsendet

är att söka få till stånd en väl avvägd utbildningsorganisation

ovanpå grundskolan. Härmed avser jag såväl teoretisk utbildning på gymnasial

nivå i fackskola och gymnasium som praktisk yrkesutbildning direkt efter grundskolan

eller som en påbyggnad till den gymnasiala nivån. Planeringen av det

högre utbildningsväsendet måste integreras med planeringen av sistnämnda utbildningsorganisation.

Så har också under senare år skett i det att hela utbildningsorganisationen

efter grundskolan varit föremål och är föremål för ett djup
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

gående reformarbete. Fackskoleutredningen och 1960 års gymnasieutredning har

nyligen avgivit sina huvudbetänkanden och nu tillsättes en utredning rörande

den framtida yrkesutbildningen. Jag avser inte att i detta sammanhang närmare

gå in på ifrågavarande reformarbete utan vill här blott anföra följande.

Gymnasiets utveckling under efterkrigsperioden har — såsom vi numera bedömer

behoven — kännetecknats av en alltför stark ökning av det allmänna

gymnasiet och en för svag ökning av de yrkesinriktade tekniska och merkantila

gymnasierna. Sedan flera år tillbaka pågår en medvetet styrd utveckling mot

en bättre balans mellan dessa huvudgrupper av gymnasieutbildning. Samtidigt

sker inom det allmänbildande gymnasiet en klar förskjutning mot de grenar och

linjer, inom vilka matematisk-naturvetenskapligt och samhällsvetenskapligt inriktad

utbildning har en förhållandevis stark ställning på schemat. I gymnasieutredningens

betänkande rörande gymnasiets framtida struktur, »Ett nytt gymnasium»

(SOU 1963:42), har på ett synnerligen markant sätt den nu pågående

omstruktureringen av gymnasiet fullföljts och utvecklats. Det får emellertid i

förevarande sammanhang beaktas, att fram till omkring år 1970 den nuvarande

gymnasiestrukturen under alla förhållanden kommer att svara för den helt

övervägande delen av produktionen av nya studenter.

Den nyorientering av den studie sociala politiken som nu arbetar sig fram är vid

sidan av gymnasiepolitiken den kanske viktigaste aktiviteten för att på lång sikt

åstadkomma en balanserad utveckling av utbildningssektorn ovanför grundskolenivån.

Av det nyligen framlagda förslaget rörande studiefinansieringen på gymnasienivå

samt av de riktlinjer som år 1960 angavs för arbetet inom den studiesociala

utredningen framgår, att det studiesociala stödet efter grundskolans avslutande

måste göras så enhetligt och likformigt som möjligt för studerande i

samma studieålder, oavsett vilken typ av utbildningslinje det är fråga om. Den

nuvarande utformningen av det studiesociala stödet premierar utan tvekan på

ett alltför påtagligt sätt de studerande vid de mest teoretiskt inriktade studiebanorna,

i synnerhet universitets- och högskoleungdomen. En reformering av

det studiesociala stödet i den antydda riktningen kommer uppenbarligen att

underlätta den »avlänkningspolitik» som jag finner vara synnerligen önskvärd i

syfte att åstadkomma en balanserad expansion av universitet och högskolor.

Den postgymnasiala icke-akademiska fackutbildningen synes mer än tidigare

böra bli föremål för intresse från statsmakternas sida, då den torde komma att

få en ökande betydelse som fortbildningsorganisation för yrkesskolornas, fackskolornas

och gymnasiets elever. I samma utsträckning som behovet av arbetskraft

med akademisk utbildning väntas öka i framtiden synes också behovet av

utbildade på mellannivå öka. En utbyggnad av den postgymnasiala icke-akademiska

fackutbildningsorganisationen synes därför vara väl motiverad. Om nämnda

utbyggnad ej kommer till stånd, ökar risken, att den akademiskt utbildade

arbetskraften måste tas i anspråk för uppgifter som den kanske är antingen

inkompetent eller för kvalificerad för att handha.

Med rätta har åtskilliga remissinstanser understrukit att en sådan i och för

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

sig önskvärd avlänkning av studenter från universitet och högskolor till andra

utbildningsvägar icke får leda till att ungdom, som kommer från fackskolor och

yrkesskolor därigenom berövas möjligheter till vidareutbildning. Målet måste

givetvis vara att göra den icke-akademiska högre utbildningen tillgänglig och

attraktiv för ungdom med skiftande grundläggande utbildning, icke att förbehålla

någon grupp tillträde till skilda icke-akademiska utbildningsvägar.

I enlighet med P-gruppens förslag synes en samordningsgrupp mellan statliga

och andra intressenter böra bildas för utökning av den icke-akademiska postgymnasiala

utbildningens kapacitet samt översyn av dess kvalitet. Jag torde i

annat sammanhang få återkomma med förslag härutinnan.

En förbättring av ''prognosverksamheten samt den statistik varpa denna verksamhet

baseras, bl. a. utbildningsstatistiken, är som framgår av såväl P-gruppens

utredningar och förslag som ett flertal remissyttranden nödvändig. Sedan

1960 har prognosarbetet beträffande arbetskraft med längre utbildning bedrivits

i första hand inom arbetsmarknadsstyrelsen. Verksamheten har en särskild

ledning, prognosdelegationen, sammansatt av representanter för närmast berörda

departement, centrala ämbetsverk samt arbetsmarknadens och studenternas organisationer.

De metodiska svårigheterna är utomordentligt stora i detta arbete

och den samhällsvetenskapliga forskningen inom berörda områden är ännu alltför

litet utvecklad. Detta i förening med svårigheter att rekrytera kvalificerad

personal och mycket stora krav på nya och reviderade prognoser har gjort, att

ställda anspråk ej kunnat uppfyllas i tillräcklig utsträckning. Med hänsyn till

utbildningssektorns omfattande behov av fler och förbättrade prognoser måste

verksamheten ges förbättrade resurser. Därjämte synes vissa organisatoriska förändringar

böra övervägas med hänsyn till gjorda erfarenheter och de senaste

årens utveckling av den samhälleliga planeringens organisation. Till 1964- års

riksdag torde konkreta förslag komma att framläggas för att möjliggöra en förbättrad

prognosverksamhet.

Yrkesvägledningen, som har att utnyttja bl. a. prognosverksamhetens resultat,

är av stor betydelse då det gäller att till den växande utbildningssektorn förmedla

information rörande förhållanden och framtidsutsikter för skilda studieoch

yrkesbanor. Denna verksamhet har förstärkts under senare år. Medan antalet

tjänster år 1961 var 66 är nu yrkesvägledarna ca 140 till antalet. Man bör

dock överväga ytterligare någon förstärkning av denna verksamhet.

Vad beträffar studiestatistiken pågår inom statistiska centralbyrån en betydelsefull

utveckling av metoder och materialbearbetning. En stor del av arbetet

avses bli överfört till automatisk databehandling, varigenom större möjligheter

skapas att tillgodose de växande anspråken på snabb och uttömmande statistisk

information om förändringarna i utbildningssektorn. En viktig fråga, som sedan

1958 bearbetats inom universitetskanslersämbctet men som ännu ej är slutgiltigt

löst, gäller närvarouppgifter och studiestatistik i enskilda ämnen vid de

filosofiska fakulteterna. Denna fråga är sammankopplad med spörsmålet om ett

mer tillförlitligt registreringsförfarande av studerandeantalet vid dessa fakulte
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 sand. Nr 212

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

ter. Efter förslag av universitetskanslersämbetet beslöt Kungi. Maj:t i juni innevarande

år att registrering skall ske från och med läsåret 1963/64 av samtliga

studerande inom filosofisk fakultet samt att studietidsstatistik skall upprättas

och närvaroredovisning ske för varje ämne inom de filosofiska fakulteterna.

Samtidigt ålades kanslersämbetet att före utgången av januari 1964 framlägga

förslag om hur begreppet »aktiv studerande» skall bestämmas. På ett helt annat

sätt än hittills bör det efter en slutlig lösning av denna fråga bli möjligt att

analysera och bedöma förändringar och utvecklingstendenser i fråga om studieinriktning,

studieresultat m. m. inom de filosofiska fakulteterna. Detta kommer

i sin tur i hög grad att underlätta arbetet med prognoser av skilda slag för hela

universitets- och högskoleområdet.

I detta sammanhang torde jag få beröra en fråga som behandlats i några

remissyttranden, nämligen frågan om den s. k. automatiken vid de filosofiska

fakulteterna. Jag vill påpeka att vissa åtgärder redan i år vidtagits i syfte att

underlätta för de lokala myndigheterna att i god tid före läsårets början anställa

assistenter och amanuenser. Det bör vidare understrykas att automatikens tilllämpning

är i hög grad beroende av ett effektivt arbetande registreringssystem.

Jag vill vidare erinra om att jag i årets statsverksproposition (bilaga 10, s. 326)

förutskickade, att en översyn av automatiken kan vara påkallad sedan ett registreringssystem

genomförts.

Frågan om s. k. inträdesspärrar vid de filosofiska fakulteterna har utförligt

berörts i P-gruppens promemoria och i åtskilliga remissyttranden. För egen del

kan jag i allt väsentligt instämma i de synpunkter som P-gruppen anfört i denna

fråga men vill här dessutom göra följande uttalande.

Jag finner det av principiella skäl ej vara rimligt att genom införande av inträdesspärrar

vid de nu fria fakulteterna söka åstadkomma den balanserade expansion

av universitets- och högskoleväsendet som alla önskar. Såsom jag tidigare

vid skilda tillfällen uttalat finns det visserligen skäl till viss oro inför det under

det närmaste decenniet starkt ökande antalet personer med humanistisk utbildning.

Svårigheter av omställningskaraktär kan komma att uppstå på akademikernas

arbetsmarknad. Emellertid finner jag tanken att genom införande av

ytterligare spärrar förhindra studieintresserade ungdomar att vidareutbilda sig

på denna nivå vara så stridande mot den allmänna strävan till ökad valfrihet

för den enskilde i välfärdssamhället, att andra vägar bör väljas för att åstadkomma

den balans inom utbildningssystemet som vi med hänsyn till arbetsmarknadens

behov alltjämt måste sträva efter på alla nivåer.

Som P-gruppen framhållit skulle spärrfrågan komma i ett annat läge, om

genom spärrar för de fria fakulteterna resurser skulle kunna friställas för en

ökning av de nu spärrade linjernas kapacitet. I likhet med P-gruppen finner jag

den möjligheten för närvarande utesluten. Inom överskådlig framtid torde realekonomiska

förutsättningar — särskilt i fråga om kvalificerad personal — saknas

för en så stark ökning av kapaciteten vid de spärrade utbildningslinjerna,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

att valfrihetsargumentet mot spärrar vid de fria fakulteterna skulle bortfalla

eller väsentligt försvagas.

Ett antal remissinstanser, vilka avvisat spärr som ett alternativ, har framhållit

nödvändigheten av att i stället andra åtgärder vidtages för att de

humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna icke skall bli

alltför ohanterliga. Det förordas bl. a., att man inom ramen för fria fakulteter

skall åstadkomma en mer styrd utveckling av tillströmningen till skilda ämneskombinationer.

Dessa synpunkter är enligt min mening viktiga att beakta. De

har för övrigt ett mycket nära samband med bl. a. den fråga, som 1960 års lärarutbildningssakkunniga

för närvarande utreder, nämligen den framtida utformningen

av lärarutbildningen för grundskolans högstadium och för gymnasierna.

Jag vill här blott allmänt uttala som min mening, att det synes angeläget att

olika former av en mer reglerad studieordning mellan skilda ämnen successivt

införes inom de fria fakulteterna. Jag vill i sammanhanget erinra om att fr. o. m.

innevarande läsår viss försöksverksamhet inletts för att vid universitetens filosofiska

fakulteter genomföra eu på läraryrket direkt inriktad yrkesutbildning i

de för skolväsendet mest besvärande bristämnena inom det naturvetenskapliga

området.

P-gruppen har förordat, att åtgärder vidtages för att minska den s. k. meritkompletteringen

vid de filosofiska fakulteterna. Med hänsyn till den starka tillströmningen

till dessa fakulteter synes enligt min mening starka skäl tala för

att den belastning på utbildningsorganisationen, som meritkompletteringen utgör,

i möjligaste mån undanröjes. Spörsmålet bör bli föremål för närmare överväganden.

Liksom vid behandlingen av 1960 års program finner jag det fortfarande vara

viktigare att — i stället för att spärra fler linjer — omstrukturera gymnasieorganisationen,

bygga ut och förbättra prognosverksamheten och yrkesvägledningen,

skapa med universitets- och högskoleutbildningen konkurrenskraftig

annan yrkesutbildning dit även studenter söker sig, att kraftigt bygga ut de

redan spärrade linjerna vid universiteten och högskolorna samt att reformera

det studiesociala stödet i riktning mot förenhetligande på samma åldersnivåer.

Vad så beträffar universitetens och högskolornas utbyggande under senare

hälften av 1960-talet vill jag inledningsvis redovisa några erfarenheter från den

nu pågående utbyggnaden som grundar sig på det principprogram för perioden

1900—1965 som fastställts av riksdagen på basis av dels propositionen 1960: 119

angående riktlinjer för utbyggande av universitet och högskolor m. m., dels

propositioner avgivna vid 1961, 1962 och 1963 ars riksdagar.

Den utbyggnad av de spärrade utbildningslinjerna som ingår i planerna realiseras

för närvarande i allt väsentligt i enlighet med givna riktlinjer. En obetydlig

eftersläpning föreligger i intagningsökningen för de tekniska högskolorna till följd

av svårigheterna att i tid iordningställa erforderliga lokaler. I fråga om intagningen

vid de medicinska fakulteterna har å andra sidan en viss ökning utöver planens.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

siffror kunnat genomföras. Men avvikelserna från planen är i stort sett utan betydelse.

För de fria fakulteternas del har målet att dämpa takten i tillströmningen till

de humanistiska fakulteterna ej kunnat uppfyllas. Väsentligt fler nybörjare har

inregistrerats vid dessa fakulteter än som i planen räknats med såsom önskvärt ur

arbetsmarknadssynpunkt. Visserligen måste en allmän reservation göras med hänsyn

till den otillfredsställande statistiken över tillströmningen till de fria fakulteterna

och dennas fördelning på skilda ämnen och ämnesgrupper. Det är ännu ej

möjligt att med ledning av den officiella statistiken avgöra hur många av de studerande

vid dessa fakulteter och främst då vid de filosofiska fakulteterna som är att

betrakta sasom aktivt studerande i skilda ämnen och hur många som registrerats

såsom närvarande vid en viss tidpunkt men som ej i egentlig mening bedriver

studier. Som tidigare nämnts har den tekniska frågan om en tillfredsställande

registrering ännu ej lösts. Men kvar står det oomtvistliga faktum att den ram, som

år 1960 ansågs vara lämplig för de filosofiska fakulteternas del, ej torde komma

att vara tillräcklig vid utgången av den nu pågående utbyggnadsperioden. Av

de principförslag i övrigt som ingår i 1960 års program för universitetens och

högskolornas del skall här blott erinras om att den differentiering av utbildningen

vid de filosofiska fakulteterna som förutsattes komma till stånd i viss

omfattning genomförts men att ytterligare åtgärder i den riktningen är erforderliga.

Den personella utbyggnaden av universitet och högskolor som en följd av

ökningen i antalet studerande och i forskningsverksamheten sker i snabb takt.

Vissa planer för högre tjänster har fastställts av riksdagen 1961, 1962 och 1963

för hela eller delar av de medicinska, odontologiska, tekniska och merkantila

utbildningsområdena samt för skogshögskolan och lantbrukshögskolan. För de

filosofiska fakulteternas del regleras medelstilldelningen avseende lektorer, assistenter

och timarvoderad undervisning helt i takt med studerandeantalets förändringar

genom den s. k. automatiken. För de juridiska fakulteterna har tilllämpats

ett system med särskilda anslagsmedel som Kungl. Maj:t fördelat för

täckande av marginella behov av undervisning.

Den lokalmässiga utbyggnaden av universitet och högskolor till följd av ökningen

i personal och studerande sker av naturliga skäl i en takt som till en

början ej är lika snabb som ökningen i personal- och studerandeantalen. Byggnadsstyrelsen

har bedrivit utredningar av generalplanekaraktär för alla större utbildningsenheter

och har hittills framlagt utbyggnadsplaner i stort för Umeå, Uppsala

och Frescatiområdet i Stockholm. Arbete pågår med motsvarande utredningar

för Lunds universitet. Tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté

har framlagt motsvarande material för ifrågavarande läroanstalt. För den

nya tekniska högskolan i Lund har en utbyggnadsplan framlagts, som nu följes

vid uppbyggnaden av högskolan. För Chalmers tekniska högskola samt för den

dåvarande filosofiska fakulteten i Göteborg förelåg motsvarande utredningar vid

fastställandet av 1960 års program. Det konkreta programarbetet för skilda universitets-

och högskoleorganisationer handhas av ett 10-tal programkommittéer,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

21

med representanter för närmast berörda departement, byggnadsstyrelsen och vederbörande

lärosäten medan projekteringsarbetet och byggnadsverksamheten i enlighet

med beslut vid 1962 års riksdag i anledning av propositionen 1962: 98 leds

av byggnadsstyrelsen. Som ett uttryck för omfattningen av den hittills bedrivna

verksamheten i syfte att bygga ut universitet och högskolor kan nämnas att

enligt underhand lämnade uppgifter från de berörda kommittéerna, byggnadsstyrelsen

m. fl. sedan år 1960 ca 90 000 m2 nettogolvyta färdigställts eller är

under byggande, samt att ca 225 000 m2 nettogolvyta nu projekteras eller är

föremål för långt framskridet programarbete inom vederbörande programkommittéer.

Som ett ytterligare tecken på omfattningen av pågående planeringsarbete

kan nämnas att budgetåret 1960/61 Kungl. Maj:t från anslaget Vissa projekteringskostnader

under fonden för förlag till statsverket beviljade 3,2 miljoner kr. för

projektering av universitets- och högskoleinstitutioner. Motsvarande siffra för

budgetåret 1961/62 var 6,5 miljoner kr. och för 1962/63 6,9 miljoner kr.

Vad sedan beträffar det utbyggnadsalternativ för universitetens och högskolornas

del som framlagts av P-gruppen i dess promemoria kan jag i likhet med

praktiskt taget samtliga remissorgan tillstyrka huvuddragen i utbyggnadsplanen

för senare hälften av 1960-talet. Jag finner det sålunda vara fullt klarlagt att

den utbyggnad av utbildningskapaciteten vid universitet och högskolor som nu

pågår skall fullföljas med kraft under återstoden av 1960-talet. Det innebär att

betydande ansträngningar även fortsättningsvis måste göras för att särskilt

starkt utbygga utbildningskapaciteten vid tekniska högskolor, medicinska och

matematisk-naturvetenskapliga fakulteter samt inom de företags- och samhällsvetenskapliga

sektorerna.

Antalet nybörjarplatser vid de tekniska högskolorna enligt nu gällande planer

är följande.

Nybörjarplatser

KTH

CT1I

LTII

Summa

Nuläget (1963/64) ..................

756

620

180

1 556

1960 års program ...................

771

650

490

1 911

Tidpunkt för fullt genomförande av

programmet ......................

. . 65/66

65/66

66/67

P-gruppen har förordat att den totala intagningskapaciteten under återstoden

av 1960-talet ökas med ytterligare 965 nybörjarplatser. Flertalet remissinstanser

finner en dylik ökning rimlig. I vissa yttranden framförs skäl för en än kraftigare

ökning. För egen del anser jag det ur arbetsmarknadssynpunkt och ur allmän

samhällsekonomisk synpunkt vara både önskvärt och möjligt med en ökning av

nybörjarantalet av åtminstone den storleksordning som P-gruppen föreslagit. Jag

förordar därför, att den fortsatta planläggningen av utbildningskapaciteten vid

tekniska högskolor inriktas på att under 1960-talet nå upp till en total utbildningskapacitet

på i runt tal 2 900 nybörjarplatser.

Fördelningen av den fortsatta intagningsökningen på avdelningar är utomor
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

dentligt svårbestämbar. De ingående utredningar som företogs i hithörande

spörsmål i slutet av 1950-talet gav ingen klar vägledning. Inte heller senare

gjorda utredningar ger någon tydlig anvisning. En i stort sett proportionell ökning

av intagningen vid de större avdelningarna samt ytterligare speciella överväganden

för de mindre avdelningarna torde vara den bästa handlingslinje, som

nu kan ges för det fortsatta planläggningsarbetet. Det bör i sammanhanget påpekas

att en del av den nämnda utbildningskapaciteten vid de tekniska högskolorna

förutsättes komma att utnyttjas för speciell utbildning av lärare i vissa

matematisk-naturvetenskapliga och tekniska ämnen på gymnasienivå. Till frågan

om intagningsökningens fördelning på orter återkommer jag i det följande.

De medicinska fakulteternas intagningskapacitet enligt nu gällande planer är

följande.

Nybörjarplatser

Upps.

L-d/M-ö

Gbg

Sthlm

Umeå

Totalt

Nuläget (1963/64).....

90

120

168

208

—

586

Beslutad intagning ....

90

190

168

208

62

718

Tidpunkt för full utbyggnad

av nu beslutad intagning 65/66 65/66

P-gruppen har förordat en ökning av antalet nybörjarplatser till 918, dvs.

med ytterligare 200 utöver nu gällande planer. Det bör påpekas, att genom

beslut vid 1963 års riksdag om en provisorisk ökning av nybörjarantalet i Stockholm

om 40 platser den ursprungliga planen för pågående femårsperiod kommer

att överskridas. I remissbehandlingen har bl. a. medicinalstyrelsen och berörda

personalorganisationer framfört tveksamhet inför en så stark ytterligare ökning

av läkarutbildningen som förordats av P-gruppen utan att dessförinnan en nj

läkarprognos framlagts.

Det är visserligen sant, som understrukits i berörda yttranden, att vid en

utbyggnad av intagningskapaciteten till drygt 900 totalantalet läkare i ett s. k.

fortvarighetstillstånd blir betydande jämfört med antalet läkare i dag. Men det

är ett naturligt antagande att om ett par decennier levnadsstandarden och därmed

kraven på bl. a. hälsovård och hygien stigit högst avsevärt. Detta antagande

inbegriper också sannolikheten av en arbetstidsförkortning även för läkare.

Vidare bör bl. a. beaktas att svenska insatser i utvecklingsländerna i en hittills

ej känd omfattning på hälsovårdens område då torde ha skett. Mot denna bakgrund

och med hänsyn till intresset bland ungdomen för medicinsk utbildning

finner jag det för egen del vara både önskvärt och möjligt att nu utan ytterligare

prognosutredningar inrikta utbildningsplaneringen för de medicinska fakulteternas

del under återstoden av innevarande decennium på en total intagningskapacitet

av drygt 900 platser. Frågan om fördelningen av dessa på orter behandlas

i det följande.

Vid handelshögskolorna (motsvarande) har den i 1960 års program angivna

ökningen av kapaciteten redan genomförts. Handelshögskolorna i Stockholm

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

23

och Göteborg samt ekonomiska fakulteten i Lund nådde redan föregående läsår

en gemensam intagningskapacitet av 675 platser. P-gruppen föreslår en ökning

till 1 100 nybörjarplatser före utgången av 1960-talet. Inga väsentliga erinringar

har riktats häremot i remissbehandlingen. För egen del förordar jag att åtgärder

vidtas i syfte att uppnå en dylik utbildningskapacitet så snart som möjligt.

Tandläkarutbildningen skall enligt nu gällande planer ökas genom anordnande

av sådan utbildning även i Göteborg. Inom ecklesiastikdepartementet har

nyligen en särskild utredning avslutats, vilken innehåller detaljerade planer

rörande uppbyggnaden av den nya utbildningsenheten. Förhandlingar med Göteborgs

stad kommer dessutom att föras om frågor som berör den nya utbildningen.

I syfte att avhjälpa den brist på tandläkare som råder inom landet har

bl. a. vidtagits åtgärder för att bereda svenska studenter utbildning utomlands.

Sålunda studerar ett icke ringa antal elever vid tyska tandläkarhögskolor efter

ett uttagningsförfarande av de svenska utbildningsmyndigheterna. Därjämte

torde ett antal svenskar utan medverkan av svenska utbildningsmyndigheter

studera vid utländska tandläkarhögskolor.

I P-gruppens promemoria förordas en ökning av utbildningskapaciteten med

90 platser utöver de 100 platser som avses tillkomma i Göteborg. I remissbehandlingen

har betydande invändningar gjorts mot den föreslagna ytterligare intagningsökningen

och dess fördelning på högskolor. Med hänsyn till bl. a. önskvärdheten

av fortsatt utbyggnad av folktandvården och upprustning av den s. k.

anstaltsvården synes mig P-gruppens behovsbedömning realistisk. Ännu råder

dock ovisshet om vilken omfattning utbildningen av svenska studenter utomlands

kan komma att få. Man bör enligt min uppfattning inte nu fixera någon

plan för utvecklingen på detta utbildningsområde inom landet, innan utbildningen

i Göteborg är klar för start. Det bör om något år vara lättare att ta

ställning till frågan om tandläkarutbildningens fortsatta utbyggnad. Det kan vid

denna senare tidpunkt bli anledning att till allvarligt övervägande ta upp det

förslag, som i remissbehandlingen framförts, att i samband med iordningställande

av nya lokaler för tandläkarhögskolan i Stockholm tillfälligt öka intagningskapaciteten

där i högst betydande omfattning.

För jarmaceutiska institutets del är jag inte beredd att nu framlägga någon

plan, eftersom en särskild utredning för närvarande bearbetar problemet och

snart väntas framlägga sina förslag.

För de under jordbruksdepartementet hörande högskolorna vill jag efter samråd

med chefen för jordbruksdepartementet framföra följande.

Vid lantbrukshögskolan utökas för närvarande intagningen från 60 till 75

studerande per år. Därutöver synes det vara befogat att räkna med en viss

ytterligare ökning under andra hälften av 1960-talet. Efterfrågan på agronomer

beräknas öka främst till följd av den ökade statliga rationaliseringsinsatsen i

jordbruket. Vidare synes agronomutbildningen kunna ökas utöver vad som

motiveras av den traditionellt agronomiska arbetsmarknaden.

Även vid veterinärhögskolan synes det vara befogat att räkna med en viss

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

ökning av intagningen under andra hälften av 1960-talet. Veterinärer torde, som

veterinärhögskoleutredningen anfört i sitt yttrande, i ökad utsträckning kunna

tas i anspråk för livsmedelskontroll, radiobiologisk verksamhet m. m.

I fråga om en ökning av den framtida intagningen vid skogshögskolan torde

det vara mer vanskligt att nu uttala sig. Bättre överblick över arbetsmarknaden

för jägmästare torde emellertid kunna erhållas sedan vissa pågående undersökningar

rörande skogsbrukets förhållanden slutförts.

För de fria fakulteternas del är det av naturliga skäl ej möjligt att i en plan

av föreliggande art ange riktpunkter av samma slag som angivits i det föregående

för de spärrade utbildningslinjerna. Inom de matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna är emellertid tillträdet till studier för lägre betyg i praktiken

begränsat i vissa centrala ämnen. Liksom i 1960 års program är det därför av

värde för det praktiska planeringsarbetet att ange riktpunkter för en fortsatt

utbyggnad av dessa ämnens kapacitet för 2-betygsutbildningen.

P-gruppen förordar för senare hälften av 1960-talet en utökning utöver 1960

års program av utbildningskapaciteten på 2-betygsnivån i fysik respektive kemi

från 720 till 1 300, i botanik från 285 till 600 och i zoologi från 255 till 600. Några

invändningar mot dessa förslag har ej framförts vid remissbehandlingen. En

dylik betydande ökning av dessa centrala ämnens utbildningskapacitet är också

enligt min mening fullt motiverad och jag förordar därför att utbyggandet av de

matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna tar sikte på en ökning av den

angivna storleksordningen.

Beträffande de synpunkter och rekommendationer av kvalitativ art för de

fria fakulteternas del, som framförts i P-gruppens promemoria och i remissbehandlingen

av densamma, vill jag här blott understryka önskvärdheten av fortsatt

stark utbyggnad av de samhällsvetenskapliga ämnesområdena med en smidig

anpassning av studieplaner till förskjutningar inom arbetsmarknaden. En

motsvarande maximal anpassning av studie- och utbildningsplanerna i ämnen

inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna synes också av behovet

påkallad. Den akuta lärarbristen inom skolväsendet kräver på kort sikt en klar

inriktning av studie- och utbildningsplaner på utbildningen till lärare. På längre

sikt tyder tecken i de dock mycket osäkra prognoserna på att en förhållandevis

starkare inriktning av lärostoffet mot teknisk tillämpning bör komma till stånd.

Ur planeringssynpunkt är det värdefullt att förutom siffror över intagningskapaciteten

jämväl totalantalet studerande för skilda fakulteter och högskolor

fastställes.

För spärrade utbildningslinjer har i det föregående förordats samma intagningsökning

som P-gruppen föreslagit, varav följer att för berörda fakulteter

och högskolor det totalantal studerande som P-gruppen räknat med bör användas

i planeringsarbetet. Enda undantag är tandläkarutbildningen, för vilken

dock tills vidare P-gruppens beräkningar torde kunna tjäna som allmän riktpunkt

för det fortsatta planeringsarbetet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

25

För de fria fakulteterna, för vilka — bortsett från några experimentella ämnen

— någon riktpunkt för intagningsökning ej kan uppställas, blir totalantalet

studerande enda dimensioneringsgrund. De rekommendationer, som P-gruppen

framlagt för de fria fakulteternas del i fråga om det totala antalet studerande i

början av 1970-talet, har i ett antal remissyttranden ansetts vara alltför försiktiga.

Ökningen i studentexaminationen anses ha underskattats. Fn dylik

underskattning har även redan kunnat konstateras, som framgår av statistiska

centralbyråns remissyttrande. Vidare anses i ett antal yttranden de erfarenheter

som hittills vunnits av utvecklingen under nu pågående planperiod visa, att den

avlänkning P-gruppen räknat med ej kommer att kunna genomföras. Därav

skulle — vid ett accepterande av P-gruppens rekommendation rörande totalökning

av platsantalet vid de spärrade utbildningslinjerna — följa att totalantalet

studerande vid de fria fakulteterna skulle bli större än som förordats av

P-gruppen. För egen del är jag väl medveten om den försiktighet som kännetecknar

P-gruppens rekommendationer rörande storleken av de fria fakulteterna

i början av 1970-talet, trots de absolut sett höga tal som densamma räknar med.

Å andra sidan finner jag det vara synnerligen angeläget att de åtgärder, som

jag i det föregående förordat i syfte att åstadkomma en balanserad expansion i

tillströmningen till de fria fakulteterna, genomföres med stor energi. Även om

P-gruppen underskattat rekryteringsunderlagets tillväxt under återstoden av

årtiondet, anser jag det av nu angivna skäl vara rimligt att tills vidare för det

praktiska planeringsarbetet uppställa som riktpunkt det studerandeantal i början

av 1970-talet för de fria fakulteterna som förordats av P-gruppen.

Sammanfattningsvis innebär det nu sagda att berörda planerande organ bör

ta följande uppgifter om antalet studerande — i den officiella statistikens mening

— för skilda fakulteter och högskolor i början av 1970-talet som riktpunkt

för sitt fortsatta arbete.

Teol. fak............

....... 1500

Tekn. högsk......

.......... 15 300

Jur. fak.............

....... 6 000

Hand.-högsk.....

.......... 4 400

Hum. fak...........

....... 22 500

Tandl.-högsk.....

.......... 2 200

Mat.-nät. fak........

....... 20 700

Övr. högsk.......

........... 1800

Med. fak............

....... 8 200

Totalt 82 600

Fördelningen av antalet studerande få orter tilldrar sig naturligt nog stort

intresse. Universitetsutredningen och sedermera statsmakterna räknade med att

expansionen under 1960-talet skulle äga rum vid de bestående lärosätena.

Dock var det antal studerande som man den gången räknade med betydligt

lägre än det antal som nu är aktuellt. Universitetsutredningen räknade

— med de tendenser som man 1959 ansåg sig böra utgå ifrån — med att omkring

1970 antalet studerande vid samtliga universitet och högskolor icke skulle

nämnvärt överstiga 53 000. I P-gruppens beräkningar är motsvarande siffra, nu

satt till 1970-talets första hälft, höjd till ca 80 000 studerande. Bakom beslutet i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

1960 års program att koncentrera utbyggandet till de bestående lärosätena låg

bl. a. den uppfattningen att det ur såväl utbildningens som forskningens synpunkt

var önskvärt och lämpligt att icke splittra resurserna på fler lärosäten

än de bestående. Med de nya siffror som nu presenterats finns det anledning att

fråga sig om icke förutsättningarna för expansionen blivit så starkt förändrade

att man måste på allvar räkna med att de bestående lärosätena icke kommer att

kunna klara en expansion av den omfattning som nu är aktuell.

P-gruppen har för sin del ej framlagt något förslag till lokalisering av utbyggnaden

utan förordat att ytterligare utredningar rörande kostnaderna för

utbyggnaden enligt skilda alternativ skulle utföras. I remissyttrandena dominerar

utan tvekan den uppfattningen att med en så stark utbyggnad som P-gruppen

förordat och som jag i det föregående tillstyrkt det blir nödvändigt att

starta högre utbildning i full omfattning på ytterligare åtminstone en ort utöver

de fem, till vilka universitetsutbildning nu är förlagd. Någon mer ingående motivering

för denna ståndpunkt presenteras dock ej i yttrandena. Eftersom den

förordade utbyggnaden kommer att leda till betydande kostnadsökningar är det

nödvändigt att noggranna överväganden av ekonomisk art föregår ett beslut

att bygga upp universitetsorganisationen i full skala på ytterligare en ort. Det

har vidare stor praktisk betydelse i planeringsarbetet, inte minst på de nu

befintliga universitetsorterna, om den fortsatta utbyggnaden skall ske enbart

på de nuvarande fem orterna eller om man skall räkna med ytterligare en ort.

Med hänsyn till behovet att skapa klarhet i denna fråga har Kungl. Maj:t

uybgen tillsatt en särskild utredning — 1963 års universitets- och högskolekommitté

— med uppgift att beträffande en utbyggnad av totalt den omfattning

som här förordats göra en kostnadsmässig jämförelse av skilda alternativ.

Om riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för utbyggnaden av skilda fakulteter

som jag angivit i det föregående bör det sålunda bli möjligt att, på basis av

den nämnda kommitténs utredningar, vid 1965 års riksdag ta definitiv ställning

till frågan om den totala utbyggnadens fördelning på orter.

I detta sammanhang skall erinras om att Kungl. Maj:t i samband med tillsättandet

av 1963 års universitets- och högskolekommitté utfärdade tilläggsdirektiv

till de kommittéer som genomför de olika delarna i 1960 års utbyggnadsprogram.

Dessa direktiv har den innebörden att de skall möjliggöra en fortsatt

planläggning utöver vad 1960 års program omfattar samtidigt som de ej föregriper

ett ställningstagande till de förslag som 1963 års universitets- och högskolekommitté

kommer att framlägga.

En fråga som har nära samband med spörsmålet om särskilt de olika filosofiska

fakulteternas storlek gäller omfattningen av den s. k. decentraliserade akademiska

utbildningen. För närvarande bedrives i begränsad omfattning dylik

utbildning d. v. s. utbildning för ett- och tvåbetygsnivån, på orter utanför de

fem universitetsstäderna. Denna utveckling, som blott börjat och som man därför

ännu ej har några längre erfarenheter av, har av flera remissinstanser

bedömts vara av synnerligen stor betydelse.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

27

Jag delar den uppfattningen att det av många skäl är väsentligt att i framtiden

skapa ökade möjligheter att på andra orter än de nuvarande universitetsoch

högskoleorterna ge utbildning i ämnen vid humanistisk och matematisknaturvetenskaplig

fakultet. Jag räknar därför med att möjligheterna till decentraliserad

akademisk utbildning skall kunna ytterligare utvecklas. I detta sammanhang

vill jag vidare understryka önskvärdheten av att det framgent även

blir möjligt för brevskoleverksamheten att vidareutveckla den aktivitet på universitets-

och högskoleområdet som påbörjats. Jag kan alltså inte ansluta mig

till den uppfattning, som kommit till uttryck i några remissvar, att en utbyggnad

av den decentraliserade utbildningen och korrespondensutbildningen skulle

innebära en fara för splittring av våra resurser. Det bör finnas möjligheter att

denna väg både tillvarataga ett utbildningsintresse bland ungdomen och en personell

och materiell utbildningskapacitet på denna nivå som för närvarande icke

är utnyttjad fullt ut. Inte minst med hänsyn till den mycket starka påfrestning

som kommer att läggas på våra planerande myndigheter när det gäller lokaler

för universiteten och högskolorna är det viktigt att en stark ökning kan åstadkommas

också av universitets- och högskoleutbildning i de former som den

decentraliserade utbildningen och korrespondensutbildningen innebär.

En annan fråga som i detta sammanhang har stor betydelse gäller frågan om

vad som P-gruppen kallat för tretermins- och/eller skijtutbildning. Det har i åtskilliga

remissyttranden ifrågasatts huruvida några förutsättningar föreligger

för ett dylikt mer intensivt utnyttjande av existerande lokalresurser. Jag har

under hand låtit verkställa vissa preliminära undersökningar för några väsentliga

studieområden. Det har därvid visat sig att det möter vissa svårigheter, organisatoriskt

sett, att åstadkomma en ännu intensivare användning av befintliga

lokaler och lärarresurser. Emellertid bör det vara möjligt att inom vissa utbildningsområden

åstadkomma någon form av antingen tvåskiftsutbildning eller treterminsutbildning.

Det har därför uppdragits åt 1963 års universitets- och högskolekommitté

att ytterligare undersöka hithörande spörsmål.

I detta sammanhang vill jag i korthet beröra det förslag till inrättande av en

s. k. industrihögskola som i det föregående redovisats.

Det är uppenbart, att den utbildning som skisserats i föreliggande förslag i

stort sett har samma allmänna målsättning som den nuvarande utbildningen

vid de tekniska högskolorna. Tidigare har i skilda sammanhang förslag framförts

om ekonomingenjörsutbildning vid de nuvarande tekniska högskolorna, innebärande

en relativt avancerad utbildning i både teknik och ekonomi. Fråga är

om denna utbildning kan och bör organiseras som en ny variant av den traditionella

civilingenjörsutbildningen och i så fall om cn ny avdelning bör inrättas

vid någon av de existerande högskolorna eller om utbildningen vid bestående

avdelningar kan kombineras till en ny »blandad» utbildning. Alternativt måste,

som nu föreslagits, en ny utbildningsenhet tillskapas för att lösa problemet.

Innan 1963 års universitets- och högskolekommitté framlagt sina synpunkter

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

och förslag rörande hur en fortsatt expansion av civilingenjörsutbildningen inom

skilda avdelningar bör organiseras är det ej möjligt att bedöma hur ur organisatorisk

och kostnadsmässig synpunkt den blandade tekniska och ekonomiska

utbildningen bäst förverkligas. Jag är därför ej för närvarande beredd ta slutlig

ställning till det framlagda förslaget om en industrihögskola. Jag räknar med att

1963 års universitets- och högskolekommitté även tar upp föreliggande spörsmål

till övervägande i sitt arbete med den högre tekniska utbildningens utbyggnad.

En förutsättning för att den nu förestående starka utbyggnaden skall kunna

genomföras är att universitets- och högskolejörvaltningen effektiviseras och upprustas.

Ökade administrativa resurser är vidare en förutsättning för en nödvändig,

fortlöpande effektivitetskontroll av utbildningens och forskningens organisation

och resultat. För närvarande är universitetsutredningens betänkande

rörande universitetens och högskolornas organisation och förvaltning (SOU

1963:9) efter avslutad remissbehandling föremål för prövning inom ecklesiastikdepartementet.

Jag räknar med att det skall bli möjligt att för 1964 års riksdag

framlägga proposition i ärendet.

Jag vill även något beröra frågan om studentbostäder. I P-gruppens promemoria

har förordats att det bör ankomma på bostadsstyrelsen att i samråd med

byggnadsstyrelsen och vederbörande bostadsbyggnadsorgan utarbeta en långsiktsplan

för studentbostadsproduktionen. Detta önskemål har understrukits i

ett antal remissyttranden. Bl. a. har från flera lokala remissinstanser i berörda

universitetsorter framhållits de stora bostadsproblem som är förknippade med

en ytterligare stark ökning av studenttillströmningen till dessa orter. För egen

del anser jag det vara nödvändigt att finna samarbetsformer för att bättre än

hittills organisatoriskt inpassa studentbostadsbyggandet i den allmänna planeringen

av det högre utbildningsväsendets expansion. Emellertid har 1963 års

universitets- och högskolekommitté att jämväl pröva frågan om kostnaderna för

studentbostadsbyggandet vid skilda utbyggnadsalternativ, varför denna kommittés

utredningar torde böra avvaktas innan den av P-gruppen väckta frågan

tas upp till slutlig prövning.

Jag vill slutligen beröra vissa resursmässiga konsekvenser av den nu förordade

utbyggnaden.

P-gruppen har utfört vissa beräkningar rörande drifts- och kapitalkostnadernas

utveckling för universitet och högskolor vid en utbyggnad av här förordad omfattning.

En fördubbling av de årliga driftkostnaderna till universitet och högskolor

— nu av storleksordningen 300 miljoner kronor — inom loppet av ett

decennium synes enligt P-gruppens mening vara ett realistiskt antagande. Därtill

kommer följdkostnader av betydande storlek. En omfattande byggnadsverksamhet

fordras också för att bereda det starkt växande antalet lärare, elever

och övriga anställda utbildnings- och forskningsutrymmen. P-gruppen räknar

med en sammanlagd investering i byggnader och inventarier på mellan 2,5 och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

29

3 miljarder under en 10-årsperiod. Däri är då inräknat investeringskostnaderna

för den nu pågående utbyggnaden som de allra närmaste åren torde komma att

öka avsevärt. De närmast föregående åren har pågått ett omfattande programmerings-

och projekteringsarbete som ännu blott resulterat i en mindre ökning

i den egentliga byggnadsverksamheten.

De högst betydande förstärkningar — personellt och materiellt — som kommer

att erfordras för den fortsatta utbyggnaden, ställer mycket höga krav på en

fortlöpande, verkningsfull internrationalisering. Att detta gäller för den akademiska

sektorn — lika väl som för annan resurskrävande verksamhet — är uppenbart.

Som jag nyss framhållit bör universitets- och högskoleförvaltningen förstärkas

bl. a. för att möjliggöra detta. Jag har tidigare även pekat på treterminsoch

skiftutbildning som en möjlighet att uppnå ett mer ekonomiskt användande

av tillgängliga resurser. Vad särskilt investeringsverksamheten beträffar, är det

nödvändigt att söka nya metoder som ger kostnadsbesparande lösningar. Ansvaret

för att så sker åvilar främst byggnadsstyrelsen.

Jag vill vidare i detta sammanhang framhålla att — som även P-gruppen

föreslagit — en prövning bör ske av frågan huruvida forskningsorganisationen

— såsom nu är fallet — skall dimensioneras efter och byggas ut i samma omfattning

som utbildningsorganisationen.

Varje utbyggnad av universitet och högskolor, särskilt när tonvikten läggs på

experimentellt inriktade områden, kräver stora insatser av personal och därvid

förhållandevis många personer med en universitets- eller högskoleutbildning.

Under en period av snabb utbyggnad blir därför konsekvenserna att av de nyexaminerade

en förhållandevis stor andel stannar kvar som forskare, lärare,

assistenter och amanuenser. Under en period av stark efterfrågan på arbetskraft

med lång utbildning accentueras därför konkurrensförhållandet mellan universitetssektorn

och övriga avnämare av de nyexaminerade. Jag har låtit utföra vissa

beräkningar rörande den ökning av personalen som fordras vid en ökning av utbildningskapaciteten

av här förordad omfattning samt låtit jämföra denna ökning

med beräknad ökning av antalet nyexaminerade inom skilda fakulteter på

olika nivåer. Beräkningarna är utförda enligt olika alternativ rörande personalsammansättningen.

Resultatet av dessa beräkningar visar att den närmaste

femårsperioden en förhållandevis mycket stor andel av de nyexaminerade från

de experimentellt inriktade fakulteterna och högskolorna behöver stanna kvar

inom universitets- och högskoleväsendet och där tjänstgöra som lärare åt de

växande studentgrupperna. Efter denna femårsperiod sjunker denna »reinvesteringsandel»

ganska starkt. Vid den tidpunkten bör nämligen nyexaminationen

ha ökat så kraftigt att nytillskottet av forskare, lärare m. fl. ej längre kräver

så stor del av de nyexaminerade som under de närmaste åren.

Med hänsyn till att skolväsendet och arbetsmarknaden i övrigt de närmaste

åren också har stora anspråk på nyexaminerade från experimentellt inriktade

fakulteter och högskolor är det sannolikt att om inte särskilda åtgärder vidtages

arbetsmarknadsförhållandcna kommer att bli synnerligen pressade för här be
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

rörda kategorier. Det blir därför nödvändigt att alla berörda arbetsgivare genomför

strängast möjliga hushållning med de knappa personalresurserna. För

universitetens och högskolornas del synes böra prövas bl. a. att i de särskilt

lärarkrävande ämnena utnyttja nya kategorier av lärare med väsentligt större

undervisningsskyldighet än nu befintliga kategorier av lärare—forskare har.

Vidare bör prövas vilka möjligheter som finns att medelst tekniska hjälpmedel

spara lärarkrafter. Det bör ankomma på berörda universitets- och högskolemyndigheter

att här göra största möjliga ansträngningar samt i de årliga anslagsäskandena

förorda sådana lösningar i konkreta frågor som särskilt beaktar vad

här framhållits.

STATLIGT STÖD TILL STUDENTKÅRLOKALER

Studentkårlokaler är lokaler som står till förfogande för de studerandes organisationer

— i första hand studentkåren — vid ett universitet eller en högskola.

Deras huvudsakliga uppgift är att möjliggöra för studentorganisationerna att

bedriva sin verksamhet samt att bereda studenterna uppehållsplats under lediga

stunder. Vanligtvis ingår i kårlokaler utrymmen för matservering och kaféer.

Vissa studentkårer har särskilda kårhus, d. v. s. byggnader som helt eller i huvudsak

användes som kårlokaler. Andra studentkårer disponerar s. k. insprängda

kårlokaler i byggnader med annat huvudsakligt ändamål. I nationshusen i Uppsala

finns utrymmen som är jämförbara med kårlokaler.

För att ge en bakgrund till utbyggnadsbehovet av kårlokaler har arbetsgruppen

från studentkårerna inhämtat vissa uppgifter om det nuvarande

beståndet. Uppgifterna rörande omfattningen av befintliga kårlokaler har sammanställts

i följande tabell.

Befintliga kårlokaler 1961

(Kvadratmeter nettoyta)

Totalt ...........................

Kårhus

Insprängda

kårlokaler

Nationshus

i Uppsala

Totalt

20 500

8 600

11900

4 500

1 400

3 100

7200

2 000

5 200

32200

12 000

20 200

Anm.: Med nettoyta avses totala utrymmen exklusive sekundärutrymmen (korridorer, kapprum,

entréhallar, sanitära utrymmen m. m.). I redovisningen av matsalar m. m. har även inräknats kafélokaler

samt köks- och ekonomilokaler m. m.; i övriga kårlokaler ingår klubbrum, samlingslokaler,

expeditions- och administrationslokaler m. m.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

31

Arbetsgruppen har vidare från studentkårerna begärt uppgifter om den av

kårerna med statligt stöd önskade utbyggnaden av kårlokaler. I skrivelse till

kårerna framhöll gruppen bl. a., att dessa borde noga undersöka möjligheterna

att lösa lokalbehovet på annat sätt än genom till- eller nybyggnad. Som exempel

nämndes omdisponering av befintliga kårlokaler och ianspråktagande av ickekonventionella

lokaler för studentkårsändamål.

Det av studentkårerna lämnade materialet får i många avseenden betraktas

som mycket allmänna uppskattningar av det framtida utbyggnadsbehovet.

Arbetsgruppen får erinra om att det inte ingått i dess uppdrag att företaga en

prövning av angelägenheten i de anmälda önskemålen. Uppgifterna rörande omfattningen

av den önskade utbyggnaden har sammanställts i följande tabell.

Anmält behov av nytillskott av kårlokaler

(Kvadratmeter nettoyta)

Totalt ................................

Kårhus

Insprängda

kårlokaler

Totalt

36000

13 800

22 200

800

500

300

36800

14 300

22 500

därav matsalar m. m...................

Övriga kårlokaler ................

I propositionen lämnas redogörelse för olika statliga stödåtgärder för studenter

(s. 247—248) och det statliga stödet till allmänna samlingslokaler (s. 248—250).

Arbetsgruppens förslag rörande utformningen av det statliga stödet till kårlokaler

grundar sig på följande överväganden (s. 251).

Till belysning av frågan huruvida statligt stöd bör utgå till kårlokaler kan

följande anföras. Ansvaret för den högre undervisningen åvilar i dag staten. Det

växande studerandeantal, som är att förutse under den nu överblickbara perioden,

ställer krav på lokaler av en långt större omfattning än tidigare. Såsom

redan framgått utgår i olika former statligt stöd till studenter. Staten medverkar

också till uppförande av samlingslokaler för det allmänna föreningslivet. Dessa

förhållanden sammantagna utgör enligt arbetsgruppens mening skäl för att samhälleliga

insatser bör göras vid anskaffandet av lokaler för studentorganisationernas

verksamhet. Vid bedömandet härav bör också beaktas att staten, om än i

växlande omfattning, tidigare medverkat vid uppförandet av sådana lokaler. Ett

statligt stöd bör vidare underlätta en samordnad planering bland de kårer som

finnes på samma ort vid anordnande av kårlokaler. Arbetsgruppen föreslår således,

att statligt stöd utgår till anskaffande av lokaler för studentorganisationernas

verksamhet.

Hittills har formerna för och storleken av statens bidrag skiftat. Omfattningen

av de nu från kårerna framförda önskemålen i fråga om tillskottet av lokaler

ställer enligt gruppens mening krav på enhetliga bedömningsgrunder. Vid sina

ställningstaganden har arbetsgruppen fäst vikt vid att ett system skapas som

för studenternas organisationer innebär likställighet med föreningslivet i övrigt.

Härav följer också att gruppen inte ansett sig kunna förorda en bidragsgivning

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

som skulle medföra att studenterna erhåller en fördelaktigare behandling. Arbetsgruppen

föreslår att för kårlokaler införes ett bidragssystem som i huvudsak

utformas enligt det system som gäller för statligt stöd till allmänna samlingslokaler.

Enligt arbetsgruppens förslag skulle det åvila studenternas organisationer att

såsom hittills själva ha ansvaret för anordnande av dessa lokaler. Stödet skulle

utformas enligt i huvudsak samma grunder, som gäller för stöd åt s. k. allmänna

samlingslokaler, dock att lånestödet skulle bli något större till studentkårlokaler

än till allmänna samlingslokaler. Lån skulle enligt förslaget utgå till högst 70 % av

kostnaderna för vissa kategorier av lokaler. Viss del av lånet — motsvarande högst

40 % av låneunderlaget — skulle vara ränte- och amorteringsfri och kunna avskrivas.

I låneunderlaget skulle få medtagas lokaler av samma karaktär som allmänna

samlingslokaler samt matsalar och kafélokaler, lokaler för studentfacklig

verksamhet m. m., klubblokaler och studentsociala utrymmen (läkar- och tandläkarmottagningar).

I låneunderlaget för matsalslokaler skulle även få medtagas

sådan fast inredning och utrustning som är erforderlig för lokalernas funktion.

Lånen skulle beviljas av Kungl. Maj:t. Låneärendena skulle beredas av samma

organ, som handlägger ärenden rörande lån till allmänna samlingslokaler, nämligen

statens nämnd för samlingslokaler. Vid handläggningen av ifrågavarande

ärenden skulle nämnden få en speciell sammansättning med representanter för

Sveriges förenade studentkårer (SFS) och berörda statliga myndigheter.

Beträffande de vid remissbehandlingen avgivna yttrandena över arbetsgruppens

förslag torde få hänvisas till s. 258—265 i propositionen.

Departementschefen har beträffande studentkårlokaler anfört

bl. a. följande.

Den pågående och planerade utbyggnaden av universitet och högskolor medför

även behov av en utökning av sådana lokaler, vars ändamål är att bl. a. möjliggöra

för studentorganisationerna att bedriva sin verksamhet samt att bereda

studenterna uppehållsplats under lediga stunder. Sådana lokaler har i det föregående

benämnts studentkårlokaler, till vilka även räknas bespisningslokaler.

Statligt stöd till studentkårlokaler har hittills utgått endast i begränsad omfattning

efter bedömning från fall till fall. Några enhetliga normer för det statliga

stödet har icke funnits. I flertalet fall har det utgått som ränte- och amorteringsfria

lån. I några fall har kårhus uppförts genom statens försorg. Speciella skäl

har därvid förelegat.

Såsom framgått av det föregående har en särskild arbetsgrupp inom ecklesiastikdepartementet

framlagt förslag till ett enhetligt system för statligt stöd till

studentkårlokaler.

Arbetsgruppens förslag att det skulle åvila studenternas organisationer att

såsom hittills själva ha ansvaret för anordnande av studentkårlokaler har tillstyrkts

av flertalet remissinstanser, däribland SFS. Några remissinstanser, bl. a.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963 33

byggnadsstyrelsen, har dock ansett att staten bör svara för anordnandet av bespisningslokaler.

Beträffande omfattningen av det statliga stödet till studentkårlokaler har flera

remissmyndigheter yrkat att lån skall kunna utgå till större del av kostnaderna

och även att bidragsdelen av lånet bör bli större. SFS har härvid särskilt framhållit,

att staten bör bidraga med hela kostnaden för bespisningslokaler. Å andra

sidan framförs åsikter, som innebär en skärpning av de av gruppen föreslagna

normerna för stödgivningen. Sålunda ifrågasätter statskontoret om inte samma

bestämmelser bör gälla för studentkårlokaler som för allmänna samlingslokaler.

Yad gäller de olika kategorierna av lokaler som avses skola få inräknas i låneunderlaget

— dvs. den del av byggnads- eller anskaffningskostnaderna till vilken

statligt stöd skulle kunna utgå — har flertalet remissinstanser anslutit sig till

eller lämnat utan erinran gruppens förslag så när som på ett undantag. Det i

särskilt yttrande framförda förslaget att lokaler för gymnastik- och idrottsverksamhet

borde få medtagas i låneunderlaget tillstyrkes nästan genomgående av

remissinstanserna. SFS har i sitt remissyttrande därjämte yrkat på att statligt

stöd bör lämnas även till anskaffande av inventarier i studentkårlokaler.

Som skäl för att statligt stöd bör utgå till studentkårlokaler har arbetsgruppen

framhållit bl. a., att ansvaret för den högre undervisningen åvilar staten, att statligt

stöd i olika former utgår till studenter samt att staten även medverkar till

uppförandet av samlingslokaler för det allmänna föreningslivet. Arbetsgruppen

har också ansett att ett statligt stöd till kårlokaler bör underlätta en samordnad

planering bland de kårer, som finns på samma ort. Jag delar dessa synpunkter

och föreslår, att statligt stöd skall utgå till anordnande av studentkårlokaler.

Jag är i princip ense med arbetsgruppen om att ett så långt möjligt enhetligt

system för ett statligt stöd till ifrågavarande lokaler bör införas. Arbetsgruppens

förslag till utformningen av det statliga stödet bör också enligt min mening

kunna läggas till grund för ett ställningstagande i frågan. I vissa avseenden synes

dock avvikelser böra ske från arbetsgruppens förslag. Från åtskilliga remissmyndigheter

har kritik framförts över att studenternas organisationer skulle behöva

tillskjuta kapital utöver det statliga bidraget för anordnande av bespisningslokaler.

Ett deltagande i finansieringen från studentorganisationernas sida skulle —

framhåller man — icke vara rimligt med hänsyn till att bespisningslokalerna avses

även för läroanstalternas personal och sålunda måste dimensioneras härefter.

På denna punkt anser jag bärande skäl föreligga att frångå arbetsgruppens förslag.

Vad gäller bespisningslokaler är jag av den uppfattningen, att det bör ankomma

på staten att svara för att dessa kommer till stånd med anlitande helt av

statliga medel. Huvudprincipen bör enligt min mening vara att ifrågavarande lokaler

uppföres av den statliga myndighet, som svarar för byggnationen vid lärosätet.

Beträffande förvaltningen och skötseln av dessa bespisningslokaler, torde

det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser. I

vissa fall kan det emellertid uppstå tveksamhet om staten eller vederbörande

studentorganisation bör ha hand om byggandet. Det gäller bl. a. de fall där

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt. År 212

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

befintliga, av vederbörande studentorganisation ägda bespisningslokaler behöver

byggas ut. I en sådan situation kan det visa sig vara mest praktiskt att

vederbörande studentorganisation erhåller bidrag från staten till kostnaden för

tillbyggnaden. I sådana fall torde studentkårerna böra erhålla ränte- och amorteringsfria

lån till hela kostnaden för den tillbyggnad, som prövas erforderlig. En

förutsättning för erhållande av lån bör bl. a. vara, att anställda vid läroanstalten

i fråga får utnyttja lokalerna på samma villkor som de studerande.

I detta sammanhang torde få erinras om att Kungl. Maj:t genom beslut den

10 maj 1963 uppdragit åt vissa lokalprogramkommittéer att göra upp förslag till

lokalprogram för erforderliga nybyggnader för bespisningslokaler för studerande

och anställda vid vissa högre läroanstalter. Direktivens innehåll framgår av den

till statsrådsprotokollet fogade bilagan.

Därest riksdagen godkänner de av mig i det föregående angivna riktlinjerna

för byggande av bespisningslokaler jämte därtill hörande utrymmen, kommer

de åt programkommittéerna givna uppdragen sedermera att efter prövning

föranleda framställning om projekteringsmedel, varefter på sätt nu sker beträffande

annan statlig byggnation efter granskning av inkomna huvudhandlingar

och kostnadsberäkningar medel kommer att äskas för byggnadsverksamheten.

\ ad gäller det statliga stödet till övriga studentkårlokaler innebär arbetsgruppens

förslag, såsom tidigare nämnts, ett något större statligt stöd till studentkårlokaler

än vad som f. n. ges till s. k. allmänna samlingslokaler. Vid bifall till mitt

ställningstagande beträffande bespisningslokalerna — som innebär att staten

helt svarar för kostnaderna för dylika lokaler — ökar självfallet studentkårernas

möjligheter att bidraga till finansieringen av uppförande av övriga kårlokaler.

Ett stöd till studentkårlokaler enligt de normer som gäller för statligt stöd till

allmänna samlingslokaler synes — sett mot bakgrunden av det statliga åtagandet

beträffande bespisningslokaler — enligt min mening vara en rimlig avvägning av

statens insats. Jag förordar sålunda, att det statliga stödet till studentkårlokaler

— med undantag av bespisningslokaler och därtill hörande utrymmen — utformas

sa, att lan ma utga till studentorganisation med högst 50 *%, eller när synnerliga

skäl föreligger, med högst 70 % av låneunderlaget, att en del av lånet

motsvarande högst 40 % av låneunderlaget må beviljas som ränte- och amortelingsfri,

att den ränte- och amorteringsfria delen av lånet — sedan den räntebärande

delen av lånet slutamorterats — som regel bör avskrivas samt att amorteringstiden

bör bestämmas till 25 år. Med studentorganisation avser jag studentkår,

nation eller motsvarande sammanslutning av studerande vid universiteten

och de övriga läroanstalter, vars studerande äger helt eller delvis åtnjuta studiesociala

förmåner i likhet med vad som gäller för universitetsstuderande (jfr reglementet

den 22 maj 1953, nr 366, för utdelning av statsstipendier vid universiteten

m. fl. läroanstalter och kungörelsen den 16 juni 1950, nr 469, angående studielån

med statlig kreditgaranti). Sammanslutning av de studentkårer m. fl., som här

nämnts, bör även vara lånebcrättigad. Närmare bestämmelser beträffande lånen

torde få meddelas av Ivungl. Maj:t. I princip bör samma bestämmelser som gäller

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

35

för lån till allmänna samlingslokaler även gälla för studentkårlokaler. I vissa fall

kan det vara befogat att göra mindre avvikelser. Statskontoret har t. ex. ifrågasatt,

om icke befrielse från kravet på säkerhet för lånen kan ske med hänsyn till

att studentkårerna på grund av den obligatoriska medlemsanslutningen torde

kunna förutsättas i mindre grad än de allmänna samlingslokalernas icke-kommunala

huvudmän bli utsatta för sådana ekonomiska påfrestningar, som kan komma

att äventyra föreskriven förräntning och återbetalning av lån. Kungl. Maj:t

torde få pröva bl. a. denna fråga i samband med utfärdande av bestämmelser.

Såsom jag nyss nämnt har flertalet remissinstanser förordat, att idrotts- och

gymnastiklokaler skall få ingå i låneunderlaget. Arbetsgruppens förslag innefattar

icke statligt stöd till nämnda lokaler. För egen del vill jag framhålla, att anordnande

av dylika lokaler i princip torde böra betraktas som en kommunal angelägenhet.

Även om jag sålunda är av den uppfattningen, att idrotts- och gymnastiklokaler

icke bör ingå i låneunderlaget anser jag emellertid, att hinder icke

bör föreligga att i låneunderlaget i begränsad omfattning medtaga vissa motionslokaler

med därtill hörande utrymmen.

Arbetsgruppens förslag rörande upplåtelse till studentkår av tomtmark, som

disponeras av staten, för kårhusbebyggelse har jag ingen erinran mot. Jag vill i

detta sammanhang erinra om att svenska stadsförbundet i sitt remissyttrande

tillstyrkt arbetsgruppens förslag. Enligt vad jag inhämtat får detta tillstyrkande

fattas så, att man från kommunalt håll är positiv till arbetsgruppens förslag om

upplåtelse även av kommunal tomtmark.

Arbetsgruppen har förutsatt, att s. k. insprängda kårlokaler — dvs. lokaler

som är förlagda i läroanstalten tillhörig byggnad — kommer till stånd även i

framtiden. Dessa lokaler skulle enligt arbetsgruppen sålunda bekostas av staten

men upplåtas mot en skälig hyresersättning till vederbörande nyttjare. Jag ansluter

mig till arbetsgruppens förslag. Frågor rörande dylika insprängda kårlokaler,

t. ex. hyresersättningen, torde — såsom gruppen föreslagit — böra prövas av

det organ, som kommer att bereda ärenden rörande lån till studentkårlokaler

samt av vederbörande lokalplanerande statliga myndigheter.

En enligt min mening viktig fråga vid anordnande av studentkårlokaler är att

studentkårer på samma ort bör allvarligt eftersträva att ett gemensamt utnyttjande

av kårlokalerna kommer till stånd. Ett sådant sambruk torde inte endast

betyda ekonomiska besparingar utan även ha stor betydelse för att underlätta

kontakten mellan studerande från skilda fakulteter och högskolor. Vid bedömningen

av låneärenden bör det granskande organet ägna särskild uppmärksamhet

åt möjligheterna till anordnande av gemensamma kårlokaler. I anslutning härtill

vill jag också framhålla, att studcntkårlokaler, till vilka statligt stöd utgår, i

princip bör — såsom statens nämnd för samlingslokaler framhållit i sitt yttrande

— kunna tjäna som ett värdefullt komplement till de allmänna samlingslokalerna

på orten.

3* — Bihang till riksdagens protokoll 1063. G samt. Nr 213

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

Arbetsgruppen har föreslagit, att samma organ, som bereder ärenden rörande

lån till allmänna samlingslokaler — statens nämnd för samlingslokaler — får i

uppdrag att jämväl bereda ärenden rörande lån till studentkårlokaler. Nämnden

består av åtta av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, vilka representerar det allmänna,

rikssammanslutningarna av samlingslokalägare och föreningslivet i övrigt.

Vid behandlingen av frågor rörande lån till studentkårlokaler bör nämnden

enligt gruppen erhålla en delvis annan sammansättning. Sålunda skulle i stället

för representanter för föreningslivet och huvudmännen för samlingslokaler ingå

företrädare för de sammanslutningar och organ, som beröres av frågan om anordnande

av studentkårlokaler. Gruppens förslag om att statens nämnd för samlingslokaler

skulle handlägga även ärendena rörande studentkårlokaler har i princip

godtagits av remissmyndigheterna eller lämnats utan erinran. Mot arbetsgruppens

förslag till sammansättning av nämnden har dock vissa invändningar

rests.

För egen del finner jag icke skäl föreligga att frångå arbetsgruppens förslag

rörande nämndens sammansättning. Sålunda bör i förevarande ärenden i stället

för representanterna för det allmänna föreningslivet och för huvudmännen för

samlingslokaler ingå representanter för studentorganisationerna, universitetsmyndigheterna

och byggnadsstyrelsen. Kungl. Maj:t torde få besluta om den

närmare utformningen av nämndens sammansättning, bl. a. rörande antalet representanter

för de olika intressenterna. Kungl. Maj:t bör utse representanterna

efter förslag från vederbörande organisation eller myndighet.

Nämndens uppgift bör vara att granska framställningar om lån till studentkårlokaler.

Lokalbehovet bör prövas på grundval av bl. a. till låneansökningarna

fogade byggnadsprogram jämte kostnadsuppskattning. Nämndens prövning bör

resultera i att besked lämnas till vederbörande lånesökande huruvida nämnden

kommer att tillstyrka ansökan — i förekommande fall under vissa villkor, t. ex.

om byggnadsprogrammet modifieras. Innan nämnden tar slutlig ställning i ärendet

bör lånesökanden redovisa huvudritningar jämte tillförlitlig kostnadsberäkning.

Därefter bör nämnden med eget yttrande överlämna ärendet till Kungl.

Maj :t.

Arbetsgruppen har utfört en schablonmässig beräkning av kostnaderna för den

av studentkårerna med statligt stöd önskade utbyggnaden av studentkårlokaler

fram till år 1970. Denna uppskattning slutar på ca 47 miljoner kr. Med den av

arbetsgruppen använda kostnaden per kvadratmeter nettogolvyta kan den till

matsalar m. m. hänförliga kostnaden uppskattas till ca 16 miljoner kr. och den

till övriga kårlokaler hänförliga till ca 31 miljoner kr.

Beträffande medelsanvisningen för långivningen till studentkårlokaler har

statskontoret funnit det angeläget, att den för studentkårerna speciella långivningen

särskiljes, så att de konkurrensproblem, som skulle uppstå om lån till såväl

studentkårlokaler som allmänna samlingslokaler skulle beviljas från samma

fond, undvikes. Vidare skulle låneärendena härigenom kunna få sin naturliga

anknytning till ecklesiastikdepartementet. För egen del finner jag med beaktande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

37

av detta syfte det vara ändamålsenligt, att en särskild, med lånefonden för allmänna

samlingslokaler parallell utlåningsfond inrättas. Medel till denna bör

anvisas under ecklesiastikdepartementet. Medel för uppförande av bespisningslokaler

bör — såsom en konsekvens av förslaget att dessa lokaler bör bli helt

statliga — äskas under vederbörande läroanstalts investeringsanslag under statens

allmänna fastighetsfond.

UTSKOTTET

På grundval av ett av 1955 års universitetsutredning avgivet betänkande

(SOU 1959:45) framlade Kungl. Maj:t i propositionen 19G0:119 förslag till riktlinjer

för utbyggande av det högre utbildningsväsendet m. m. under 1960-talet.

Riksdagens särskilda utskott, som behandlade ifrågavarande proposition, framhöll

i sitt utlåtande nr 1 att det växande behovet av välutbildad arbetskraft

och kravet på bättre utbildning åt flera medborgare i vårt samhälle gjorde en

omfattande ökning av den högre utbildningens kapacitet tvingande nödvändig.

Särskilda utskottet konstaterade med tillfredsställelse att en samlad översyn

genom ovannämnda proposition framlagts rörande behovet av universitets- och

högskoleväsendets utbyggnad. Samtidigt underströk utskottet betydelsen av att

denna för hela vårt samhälles utveckling och förkovran viktiga upprustning i

största möjliga utsträckning komme till stånd. Utskottet utvecklade härefter

sin syn på de i propositionen och i anledning av densamma väckta motioner

berörda frågorna och uttalade sig i hithörande ämnen. Med hänvisning till vad

utskottet sålunda i sitt omförmälda utlåtande anfört hemställde särskilda utskottet

att riksdagen måtte godkänna de av chefen för ecklesiastikdepartementet

i proposition nr 119 förordade riktlinjerna för utbyggandet av det högre

utbildningsväsendet m.m. under 1960-talet. Riksdagen biföll detta förslag

(Rskr 1960: 327).

Vid 1961, 1962 och innevarande års riksdagar har beslut fattats i en rad konkreta

frågor beträffande utbyggnaden av universitet och högskolor.

I den nu föreliggande propositionen nr 172 har departementschefen framhållit,

att för varje år som ginge framstode en snabb vidareutveckling av det högre

utbildningsväsendet som en för samhället allt viktigare angelägenhet. Departementschefen

har konstaterat att — såsom framginge av redovisningen i propositionen

— det rådde en allmän enighet om huvudlinjerna för den vidare utbyggnaden

av det högre utbildningsväsendet.

Den utbyggnadsplan för perioden 1960—1965, som låg till grund för riksdagsbehandlingen

år 1960, byggde på den förutsättningen att universitet och högskolor

omkring år 1970 skulle ge utbildning åt ca 55 000 studerande. Ecklesiastikdepartementets

prognos- och planeringsgrupp (P-gruppen) har såsom i det

föregående redovisats framlagt utredning (SOU 1962:55) rörande tendenserna

på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet samt i decem
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

ber 1962 överlämnat en promemoria angående det högre utbildningsväsendets

fortsatta utbyggnad. Dessa nya undersökningar har givit vid handen att antalet

studerande i början av 1970-talet kommer att uppgå till drygt 80 000 i

stället för 55 000 som tidigare beräknats. Det har förutsatts att huvudlinjerna

i 1960 års program i allt väsentligt skall följas även under återstoden av årtiondet,

vilket innebär en fortsatt stark insats på de experimentellt inriktade studiebanorna

med deras förhållandevis mycket lokal-, materiel- och personkrävande

organisation. Departementschefen har understrukit att från universitetsoch

högskolemyndigheternas sida ingen tveksamhet förelåge inför den stora

utbildningsuppgift som salunda skisserats. Samtidigt har departementschefen

konstaterat, att allmän enighet rådde om att största möjliga ansträngningar

borde göras i syfte att skapa med universitets- och högskolestudier konkurrenskraftiga

utbildningsalternativ.

Utskottet är ense med departementschefen därom att särskilt stora samhälleliga

insatser under kommande år kräves för en expansion av det högre utbildningsväsendet.

Hittills tillämpade riktlinjer bör därvid fullföljas och vidareutvecklas.

Utskottet vill jämväl betona vikten av att konkurrenskraftiga utbildningsalternativ

till universitets- och högskoleutbildningen tillskapas.

Departementschefen har framhållit, att det praktiska genomförandet av ett

handlingsprogram av den art som i propositionen angivits självfallet måste bli

föremål för samma prövningar och avvägningar som annan offentlig verksamhet

med anspråk på de gemensamma samhälleliga resurserna; en fortsatt önskad

utbyggnad kunde givetvis endast ske i den takt som de realekonomiska och

statsfinansiella tillgångarna medgåve.

Utskottet anser sig böra understryka departementschefens nyssnämnda uttalande.

Beträffande den postgymnasiala icke-akademiska fackutbildningen har departementschefen

ansett att en samordningsgrupp mellan statliga och andra

intressenter bör bildas för utökning av denna utbildnings kapacitet samt översyn

av dess kvalitet. Departementschefen hade för avsikt att i annat sammanhang

återkomma med förslag härutinnan. Utskottet, som ansluter sig till vad departementschefen

anfört rörande ifrågavarande utbildningsvägar, finner för sin del

starkt motiverat att den av departementschefen omnämnda samordningsgruppen

snarast bildas och träder i verksamhet. Utskottet förutsätter att samarbetsgruppen

kommer att till överväganden upptaga jämväl den i motionerna I: 799

och II: 966 berörda frågan rörande ökning av utbildningskapaciteten beträffande

förskollärare.

Prognosverksamheten måste enligt departementschefen ges vidgade resurser

med hänsyn till utbildningssektorns omfattande behov av fler och förbättrade

prognoser, varjämte vissa organisatoriska förändringar med avseende å

denna verksamhet borde övervägas. Departementschefen har meddelat, att konkreta

förslag i detta ärende torde komma att föreläggas 1964 års riksdag.

Utskottet anser sig böra understryka angelägenheten av att resurserna för

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

39

prognosverksamheten förstärkes i syfte bl. a. att få till stånd större samordning

på detta område och en förbättring av prognosmetoderna. Med vad sålunda

anförts och under hänvisning till vad departementschefen framhållit torde det

i motionerna I: 799 och II: 966 framställda yrkandet rörande prognosverksamheten

vara tillgodosett.

I fråga om yrkesvägledningen, som har att utnyttja bl. a. prognosverksamhetens

resurser, har departementschefen erinrat om att verksamheten förstärkts under

senare år. Antalet tjänster som yrkesvägledare har sålunda ökat från 66 år 1961

till 140 innevarande år. Departementschefen har ansett att ytterligare någon

förstärkning av denna verksamhet borde övervägas.

Utskottet vill framhålla vikten av ifrågavarande verksamhet och angelägenheten

av att den ges för sina uppgifter tillräckliga resurser. I detta sammanhang

får utskottet med anledning av vad i motionerna I: 799 och II: 966 anförts och

hemställts uttala önskvärdheten av att i detta syfte ökning av yrkesvalslärarutbildningen

upptages till prövning. Utskottet förordar att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t giver till känna vad utskottet sålunda anfört.

I fråga om studiestatistiken har Kungl. Maj:t genom beslut den 5 juni 1963

beslutit att registrering skall ske fr. o. m. läsåret 1963/64 av samtliga studerande

inom filosofisk fakultet samt att studiestatistik skall upprättas och närvaroredovisning

ske för varje ämne inom de filosofiska fakulteterna. Samtidigt uppdrog

Kungl. Maj:t åt universitetskanslersämbetet att dels i samråd med statistiska

centralbyrån utforma en ämnesvis närvaroredovisning, som skall kunna

utgöra en av grunderna för tilldelning av lärarkrafter inom varje ämne hörande

till filosofisk fakultet, dels ock att med utgångspunkt i utformningen av ifrågavarande

redovisning samt med ledning av bl. a. erfarenheterna från den hittills

bedrivna försöksverksamheten med registrering framlägga förslag före utgången

av januari 1964 hur begreppet »aktiv studerande» skall bestämmas. Universitetskanslern

har med anledning härav den 22 oktober 1963 beslutit tillsätta en

expertkommitté inom kanslersämbetet med uppdrag att senast den 15 januari

1964 till ämbetet inkomma med förslag hur begreppet »aktiv studerande» inom

filosofisk fakultet skall bestämmas samt att före utgången av juni 1964 framlägga

de förslag till förenkling och modifiering av gällande regler för lärarkraftstilldelning

(den s. k. automatiken) inom filosofisk fakultet som befinnes

erforderliga.

Departementschefen har i den nu förevarande propositionen nr 172 erinrat

om att han i 1963 års statsverksproposition (bilaga 10, s. 326) förutskickade, att

cn översyn av automatiken kunde vara påkallad, sedan ett registreringssystem

genomförts.

Utskottet får med anledning av vad i motionerna 1:799 och 11:966 samt

II: 965 yrkats med avseende å förstärkning av de teologiska fakulteternas utbildningsresurser

anföra följande.

I sitt utlåtande 1961:57 (s. 10) framhöll utskottet, att utskottet med hänsyn

lill förefintligt antal studerande och förväntad ökning av studerandeantalet vid

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

de teologiska och juridiska fakulteterna ifrågasatte, huruvida icke även för dessa

fakulteters vidkommande någon form av automatik borde komma till stånd.

Det syntes utskottet angeläget att Kungl.''Maj:t övervägde frågan härom och

för riksdagen snarast möjligt framlade de förslag till åtgärder i angivet syfte,

som bedömdes lämpliga och möjliga.

Något förslag i ämnet förelädes icke 1962 års riksdag.

I sina anslagsframställningar till 1963 års riksdag tog universitetskanslern upp

frågan om ett genomförande vid de teologiska och juridiska fakulteterna av samma

system för tilldelning av lärarkrafter som för närvarande tillämpades vid de

filosofiska fakulteterna.

Departementschefen förklarade sig i 1963 års statsverksproposition (bilaga 10,

s. 326) icke beredd att i nuvarande läge förorda en reform innebärande automatisk

tilldelning av lärarkrafter vid nämnda fakulteter.

Med anledning av i ärendet väckta motioner (I: 319 och II: 374) underströk

utskottet i sitt av riksdagen godkända, den 18 april 1963 dagtecknade utlåtande

nr 61 (s. 8), att utskottet vidhöll den mening, varåt utskottet i sitt ovannämnda

utlåtande år 1961 givit uttryck. Utskottet fann sig icke böra biträda

de yrkanden som framställts i de nyssnämnda motionerna men förutsatte att

Kungl. Maj:t snarast möjligt upptoge omförmälda fråga till förnyat bedömande.

Utskottet förordade att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle giva till

känna vad utskottet sålunda anfört.

Kanslern har i sina anslagsäskanden att föreläggas 1964 års riksdag framhållit

att gällande regler för automatisk tilldelning av lärarkrafter till de filosofiska

fakulteterna borde komma till användning även för de teologiska fakulteterna.

Härigenom torde enligt kanslerns uppfattning vinnas en sakligt riktigare bedömning

av behovet och ett administrativt enklare förfarande. Kanslern har hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag om genomförande fr. o. m. budgetåret

1965/66 av automatisk lärartilldelning inom de teologiska fakulteterna

och vid bifall härtill uppdraga åt kanslern att inkomma med förslag till erforderliga

organisationsplaner.

Den i motionerna I: 799 och II: 966 samt II: 965 berörda frågan om automatisk

tilldelning av lärarkrafter vid de teologiska fakulteterna har såsom av den

lämnade redogörelsen framgår ånyo aktualiserats genom såväl riksdagens ställningstagande

i ärendet tidigare innevarande år (Rskr 1963:170) som kanslerns

nyssnämnda framställning i ämnet. Ifrågavarande spörsmål är sålunda för närvarande

föremål för Kungl. Maj:ts prövning i samband med budgetbehandlingen

för nästa budgetår. Vid sådant förhållande och då här berörda problem även

kan komma under bedömande i samband med ovannämnda översyn av reglerna

för automatikens tillämpning torde motionerna I: 799 och II: 966 samt

II: 965 — såvitt nu är i fråga — icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Då vad i motionen II: 965 anförts och hemställts rörande en upprustning av

den religionsvetenskapliga undervisningen och forskningen berör frågor, som det

i första hand torde böra ankomma på vederbörande universitetsmyndigheter

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

41

att närmare pröva och taga ställning till, saknas enligt utskottets mening anledning

för riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och

förslag i ärendet. Utskottet avstyrker därför bifall till ifrågavarande motion

även i denna del.

Med anledning av det i motionerna I: 799 och II: 966 gjorda yrkandet om

anordnande av teologiska översiktskurser inom de filosofiska fakulteterna i

Göteborg och Umeå får utskottet framhålla, att frågan om en dylik kurs vid

universitetet i Göteborg på grund av motionsyrkanden (I: 712 och II: 870) var

föremål för prövning våren 1963 i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts

proposition 1963:111 om ökad lärarutbildning m. m. I sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 132 (s. 43) erinrade utskottet om att i nyssnämnda proposition

redovisats förslag om anordnande av regional tvåbetygsundervisning

i ämnet kristendomskunskap. Departementschefen uttalade, att han med hänsyn

till den ovanliga organisationsform som tänkts för den regionala undervisningen

icke för det dåvarande vore beredd att ta ställning till förslaget. Det

torde i stället ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut i frågan inom ramen

för i propositionen äskade medel. Utskottet förordade för sin del att ett sådant

medgivande lämnades Kungl. Maj:t. Utskottet konstaterade samtidigt, att

förutsättningar alltså syntes föreligga för ett beslut i frågan, som kunde möjliggöra

viss form av regional utbildning på tvåbetygsnivå i kristendomskunskap.

Genom nyssnämnda av riksdagen lämnade medgivande torde det böra ankomma

på Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder i ärendet som kan befinnas

lämpliga och möjliga. Under hänvisning till sålunda föreliggande förhållanden

är utskottet icke berett att tillstyrka bifall till motionerna I: 799 och II: 966,

såvitt nu är i fråga.

Frågan om s. k. inträdesspärrar vid de filosofiska fakulteterna har utförligt

berörts av P-gruppen i dess promemoria och i åtskilliga av remissyttrandena.

Även departementschefen har uttalat sig i ämnet (s. 230 o. 231) och utskottet

kan för sin del ansluta sig till vad departementschefen anfört.

Beträffande universitetens och högskolornas utbyggande under senare delen

av 1960-talet har departementschefen redovisat erfarenheter från den nu pågående

utbyggnaden, som grundar sig på det principprogram för perioden 1960—

1965 som fastställts av riksdagen. Departementschefen har bl. a. angivit, att

det konkreta programarbetet för skilda universitets- och högskoleorganisationer

handhades av ett tiotal programkommittéer.

Med anledning av vad i motionerna 1:799 och 11:966 yrkats med avseende

å de fria fakulteternas behov av såväl lokal- som personalmässiga undervisningsresurser

får utskottet framhålla, att det ingår i vederbörande programkommittéers

uppdrag att beakta dessa spörsmål, varför utskottet icke finner anledning

för riksdagen att i nuvarande läge göra särskilt uttalande i ämnet.

I de nyssnämnda motionerna har även berörts frågan om utbyggnad och

intensifiering av det nordiska samarbetet och samordningen beträffande högre

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

undervisning och forskning. Utskottet, som vill understryka värdet av en dylik

samverkan, anser sig böra fästa uppmärksamheten vid att på förevarande område

arbetande kommittéer enligt sina direktiv har att beakta förefintliga möjligheter

till samverkan och avgiva de förslag härom som kan befinnas påkallade

och realiserbara. Med vad utskottet sålunda anfört torde vad i motionerna

I: 799 och II: 966 hemställts i den del, varom nu är fråga, få anses tillgodosett.

Departementschefen har ingående redovisat sitt ställningstagande med anledning

av P-gruppens olika beräkningar och förslag rörande utbyggnaden av

utbildningskapaciteten under återstoden av innevarande decennium. Utskottet

får härutinnan hänvisa till vad departementschefen (s. 234—237) förordat med

avseende å ökningen av intagningskapaciteten för de spärrade utbildningslinjerna

samt till departementschefens beräkningar i fråga om de fria fakulteterna.

Såsom riktpunkt för de planerade organen borde enligt departementschefen för

skilda fakulteter och högskolor i början av 1970-talet tagas ett totalantal studerande

av 82 600, fördelade på olika studielinjer på sätt departementschefen

(s. 238) närmare angivit.

I detta sammanhang vill utskottet till behandling upptaga vissa i nu föreliggande

motioner framställda yrkanden.

I motionerna I: 555 och II: 677 samt I: 801 och II: 963 har hemställts att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt förslag till ökning av

utbildningskapaciteten vid avdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan

i Stockholm.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna, som den 23 april 1963 avgav yttrande

över de två förstnämnda motionerna, framhöll härvid att överstyrelsen

tillstyrkte ett genomförande fr. o. m. 1964 av ifrågasatt intagningsökning vid

avdelningen för lantmäteri. En förutsättning för denna tillstyrkan vore emellertid,

att tillräckliga medel ställdes till tekniska högskolans i Stockholm förfogande

för av ökningen föranledda byggnadsarbeten samt förstärkningar av

lärarkrafter, materiel och utrustning m. m. vid högskolan. Byggnadskostnaderna

uppskattades av kollegienämnden vid högskolan till 700 000 kr. och kostnaderna

för inredning och utrustning till 100 000 kr.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1964/65 har överstyrelsen framfört förslag

om lantmäteriavdelningens organisation, innebärande bl. a. en väsentlig

ökning av dess intagningskapacitet.

Såvitt utskottet kan finna föreligger uppenbarligen behov av en kapacitetsökning

på ifrågavarande område. Då emellertid förevarande spörsmål för närvarande

är föremål för Kungl. Maj:ts prövning, har utskottet icke funnit sig böra

tillstyrka bifall till de i motionerna 1:555 och 11:677 samt 1:801 och 11:963

gjorda yrkandena.

I motionerna I: 799 och II: 966 har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att Göteborgs universitet och/eller Umeå universitet skall utbyggas med juridisk

fakultet.

I sitt i förevarande proposition nr 172 redovisade remissyttrande (s. 189) har

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

43

universitetskanslern föreslagit att principbeslut skulle fattas om inrättande av

en juridisk fakultet i Göteborg.

Kanslern har vidare i samband med avgivande av anslagsäskanden för budgetåret

1964/65 framhållit bl. a., att därest statsmakterna skulle besluta sig

för att inrätta en dylik fakultet torde uppbyggandet av denna sträcka sig över

flera budgetår.

Ifrågavarande spörsmål, innefattande jämväl frågan om universitetets i Umeå

utbyggande med en juridisk fakultet, torde kräva ytterligare allvarliga överväganden,

varför utskottet icke är berett att tillstyrka att riksdagen skulle fatta

beslut i ärendet i enlighet med vad i de ovannämnda motionerna — såvitt nu är

i fråga — påyrkats. Utskottet avstyrker därför bifall till motionsyrkandet.

De medicinska högskolornas intagningskapacitet omfattar innevarande budgetår

sammanlagt 586 nybörjarplatser. Enligt av statsmakterna fattade beslut

kommer detta antal att fr. o. m. budgetåret 1965/66 uppgå till 718 nybörjarplatser.

P-gruppen har förordat en ökning av dessa platser med ytterligare 200

utöver nu gällande planer.

Departementschefen har för sin del funnit det både önskvärt och möjligt att

nu utan ytterligare prognosutredningar inrikta utbildningsplaneringen för de

medicinska högskolornas del under återstoden av innevarande decennium på en

total intagningskapacitet av drygt 900 platser.

I motionerna I: 796 och II: 962 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t skulle anhålla att för den medicinska utbildningen måtte gälla flera alternativ

i fråga om utbildningskapacitetens omfattning, varav det lägsta alternativet

skulle svara mot P-gruppens beräkningar.

Utskottet har tidigare innevarande år i sitt utlåtande 1963:112 i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition 1963:142 angående ökad utbildning av läkare

framhållit att alla möjligheter borde tillvaratagas att utan dröjsmål vidga utbildningskapaciteten.

Härjämte underströk utskottet vikten av ytterligare insatser

på detta område. Utskottet anser sig i nu förevarande sammanhang ånyo

böra framhålla angelägenheten av den medicinska utbildningens fortsatta successiva

utbyggnad. Då det förslag härutinnan som departementschefen framlagt

innebär en mycket kraftig ökning av utbildningskapaciteten finner utskottet

sig böra ansluta sig till att detta förslag tages som riktpunkt för planeringsarbetet.

Utskottet är däremot icke berett att såsom i motionerna I: 796 och II: 962

påyrkats uttala att P-gruppens beräkningar bör utgöra det lägsta alternativet

i planeringsarbetet. Utskottet avstyrker därför bifall till ifrågavarande motionsyrkande.

Tandläkarutbildningen skall enligt nu gällande planer ökas genom anordnande

av sådan utbildning även i Göteborg.

En av chefen för ecklesiastikdepartementet jämlikt av Kungl. Maj:t den 2

juni 1961 lämnat bemyndigande tillkallad expertgrupp har den 11 oktober 1963

avlämnat organisationsförslag för odontologisk fakultet vid universitetet i Göteborg.

Detta förslag är för närvarande föremål för remissbehandling. Departe
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1968

mentschefen har i proposition nr 172 meddelat att förhandlingar kommer att

föras med Göteborgs stad om frågor som berör den nya utbildningen.

På grund av sålunda föreliggande förhållanden torde det i motionerna I: 330

och II: 388 gjorda yrkandet rörande tandläkarhögskola i Göteborg icke böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Av samma skäl anser sig utskottet icke böra förorda att, såsom i motionerna

1:800 och 11:967 yrkats, hos Kungl. Maj:t begära förslag till 1964 års vårriksdag

om konkret utformning av en ny tandläkarhögskola i Göteborg.

I fråga om det i motionerna I: 330 och II: 388 berörda spörsmålet rörande ny

prognos beträffande behovet av tandläkare får utskottet — under hänvisning

till vad departementschefen uttalat angående utvecklingen på detta utbildningsområde

inom landet (s. 235 o. 236) — framhålla att utskottet icke ansett

sig böra biträda yrkandet i motionerna, såvitt nu är i fråga.

Med anledning av det i motionerna I: 799 och II: 966 framställda förslaget om

beslut från riksdagens sida att den planerade tandläkarutbildningen i Göteborg

skall dimensioneras så att odontologisk forskning möjliggöres vill utskottet framhålla

vikten av att vid anordnandet av odontologisk utbildning i Göteborg forskningens

behov blir i tillfredsställande utsträckning beaktade och tillgodosedda.

Utskottet förordar att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna

vad utskottet sålunda i anledning av de ifrågavarande motionerna, såvitt nu

är i fråga, anfört.

Departementschefen har (s. 238) erinrat därom att P-gruppen icke framlagt

något förslag till lokalisering av utbyggnaden av universitet och högskolor utan

förordat att ytterligare utredningar rörande kostnaderna för utbyggnaden enligt

skilda alternativ skulle utföras. I remissyttrandena dominerar den uppfattningen

att med så stark utbyggnad som P-gruppen förordat det bleve nödvändigt

att igångsätta högre utbildning i full omfattning på ytterligare åtminstone en

ort utöver de fem, till vilka universitetsutbildningen nu är förlagd. Departementschefen

har betonat att då den av honom förordade utbyggnaden komme

att leda till betydande kostnadsökningar vore det nödvändigt att noggranna

överväganden av ekonomisk art föreginge ett beslut att bygga upp universitetsorganisationen

i full omfattning på ytterligare en ort. Det vore vidare enligt

departementschefen av stor praktisk betydelse i planeringsarbetet, icke minst

på de nu befintliga universitetsorterna, om den fortsatta utbyggnaden skulle ske

enbart på de nuvarande orterna eller om man skulle räkna med ytterligare en

ort. Kungl. Maj:t har med hänsyn till behovet att skapa klarhet i denna fråga

tillsatt 1963 års universitets- och högskolekommitté med uppgift att beträffande

en utbyggnad av totalt den omfattning departementschefen förordat göra en

kostnadsmässig jämförelse av skilda alternativ. Departementschefen har framhållit

att om riksdagen godkände de allmänna riktlinjer för utbyggnaden som

han i förevarande proposition angivit borde det bli möjligt att, på basis av omförmälda

kommittés utredningar, vid 1965 års riksdag ta definitiv ställning till

frågan om den totala utbyggnadens fördelning på orter.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

45

Utskottet är ense med departementschefen om att de av honom berörda,

omfattande och kostnadskrävande ntbvggnadsfrågorna kräver uttömmande och

noggranna utredningar och överväganden. Utskottet vill samtidigt betona vikten

av att 1963 års universitets- och högskolekommitté kommer att bedriva sitt

arbete så, att på resultatet av detsamma grundade förslag skall kunna föreläggas

1965 års riksdag.

På grund av den ståndpunkt utskottet sålunda intagit avstyrker utskottet

bifall till de i motionerna I: 330 och II: 388 framställda yrkandena om att riksdagen

måtte fatta principbeslut om en ny medicinsk högskola med förläggning

förslagsvis i Linköping-Norrköping eller Örebro samt om omedelbar planläggning

av ytterligare en sådan högskola. Av samma anledning avstyrker utskottet det

i motionerna I: 321 och II: 378 framställda förslaget att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla dels att frågan om den akademiska undervisningens

lämpliga lokalisering snarast utredes, dels ock att därvid frågan om en snabbare

utbyggnad av universitetet i Umeå, upprättandet av ett sjätte universitet

i Mellansverige och inrättandet av ännu en teknisk högskola särskilt uppmärksammas.

Anmärkas må i detta sammanhang att 1962 års Umeåkommitté numera

avgivit ett den 23 november 1963 dagtecknat betänkande angående universitetets

i Umeå fortsatta utbyggnad.

Med hänsyn till det åt 1963 års universitets- och högskolekommitté givna

uppdraget är utskottet icke berett att biträda det i motionerna I: 800 och II: 967

gjorda yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förslag till 1964 års

vårriksdag rörande tidpunkt och plats för ett sjätte universitet.

I motionerna I: 796 och II: 962 har hemställts att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t ville anhålla om att direktiven för 1963 års universitets- och högskolekommitté

måtte kompletteras så att kommittén har att beakta även utvecklingen

efter 1970-talets början och alla faktorer i övrigt som påverkar bedömningen

av de akademiska lärosätenas lokalisering m. m.

Såvitt utskottet kan finna skulle ett biträdande av detta motionsyrkande

kunna komma att kräva att ett visst nytt, omfattande utredningsmaterial förebringas,

något som i sin tur kan befaras medföra en icke önskvärd fördröjning

av nämnda kommittés arbete. I den föreliggande propositionen nr 172 redovisas

emellertid på ifrågavarande olika områden vissa utblickar, som sträcker sig in

på mitten av 1970-talet. Utskottet förutsätter för sin del att kommittén i den

mån så visar sig möjligt utan arbetets försening jämväl beaktar utvecklingen

efter 1970-talets början. Med vad utskottet sålunda anfört anser utskottet att

ifrågavarande motionsyrkande, vilket utskottet icke anser sig böra biträda, likväl

i väsentlig mån blivit tillgodosett.

Motionerna I: 796 och II: 962 innehåller även yrkande om att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla att P-gruppens förslag att bostadsstyrelsen

i samråd med byggnadsstyrelsen och vederbörande bostadsorgan skall

utarbeta långsiktsplan för studentbostadsproduktionen måtte genomföras snarast

möjligt.

t — Bihang till riksdagens ■protokoll 19G3. G samt Nr 212

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

Departementschefen har beträffande denna fråga framhållit, att 1963 års universitets-

och högskolekommitté hade att jämväl pröva frågan om kostnaderna

för studentbostadsbyggandet vid skilda utbyggnadsalternativ, varför denna

kommittés utredningar torde böra avvaktas innan den av P-gruppen väckta

frågan toges upp till slutlig prövning.

Utskottet, som icke är berett att biträda ifrågavarande motionsyrkande, vill

betona önskvärdheten av att kommittén såvitt möjligt framlägger förslag till

en långsiktsplanering för studentbostadsproduktionen. Utskottet är medvetet

om att många olika samhälleliga faktorer spelar en avgörande roll för lösning av

dessa bostadsproblem. I detta sammanhang vill utskottet understryka nödvändigheten

av insatser icke blott av staten utan även av vederbörande kommuner,

där universitetsutbildning är eller kommer att bli förlagd.

Vidkommande det i motionerna I: 481 och II: 580 framställda yrkandet får

utskottet framhålla, att enligt direktiven för de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 28 juni 1963 tillkallade sakkunniga för utredning rörande yrkesutbildningens

uppgifter, innehåll och organisation dessa sakkunniga jämväl har

att beakta i nyssnämnda motioner berörda problem. På grund härav torde

motionerna icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

I motionerna I: 330 och II: 388 har hemställts att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla att frågan om inrättande av en professur i geriatrik

måtte upptagas till utredning.

Vid 1962 års riksdag hade utskottet att behandla motionsyrkanden (I: 267 och

II: 313) av samma innebörd som det ovan angivna. Över dessa motioner hade

vederbörande universitetsmyndigheter avgivit yttranden. Enligt universitetskanslern

vore tiden ännu icke inne för att fatta beslut om en professur i geriatrik.

Stöd för geriatrisk forskning kan för närvarande erhållas genom medicinska

forskningsrådet och anslag från olika fonder. Karolinska institutet disponerar

över en donation på U/2 miljon kr., att användas för medicinsk forskning,

särskilt sådan som är av betydelse för geriatriken. Utskottet, som underströk

den stora betydelsen av intensifierad forskning på förevarande område, fann sig

på grund av vad i ärendet blivit upplyst icke böra tillstyrka bifall till de då

föreliggande motionsyrkandena.

Enligt vad utskottet inhämtat har något förslag om inrättande av en professur

i geriatrik icke framförts av kanslern i anslagsäskandena att föreläggas

1964 års riksdag.

Under hänvisning till sålunda föreliggande förhållanden samt till vad utskottet

år 1962 i detta ärende anfört avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 330

och II: 388, såvitt här är i fråga.

Utskottet är icke berett att tillstyrka att riksdagen nu skulle binda sig för

ett uttalande rörande den aktuella målsättningen för kommande statliga anslag

till vetenskaplig forskning på sätt i motionerna I: 800 och II: 967 föreslagits.

Utskottet vill emellertid understryka vikten och betydelsen av att forskningens

behov i största möjliga utsträckning blir tillgodosedda. Utskottet, som förutsät
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

47

ter att Kung]. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten härav,

hyser förhoppningen om att anslagsmedlen till forskningsändamål successivt

kommer att i icke oväsentlig mån förstärkas under den närmaste femårsperioden.

Utskottet utgår från att den i motionerna I: 800 och II: 967 berörda frågan

om ett särskilt föredragande statsråd för ärenden rörande vetenskaplig forskning,

högre undervisning och övriga kulturfrågor kommer att uppmärksammas

av Kungl. Maj:t. Vid sådant förhållande saknas enligt utskottets mening anledning

för riksdagen att såsom i motionerna påyrkats i skrivelse till Kungl. Maj:t

göra framställning i ämnet.

Såsom i propositionen nr 172 omförmälts har en arbetsgrupp inom ecklesiastikdepartementet

överlämnat en promemoria angående statligt stöd till studentkårslokaler.

Beträffande den närmare innebörden av arbetsgruppens förslag

torde få hänvisas till propositionen (s. 250—257).

Från flera av remissinstanserna har erinringar framförts emot utformningen

av det i promemorian föreslagna statliga stödet till olika slag av studentkårslokaler.

Sveriges förenade studentkårer (SFS) har i sitt yttrande närmare utvecklat

studentorganisationernas synpunkter på ifrågavarande problem och

pekat på de svårigheter i olika avseenden inför vilka dessa organisationer står

med avseende å finansiering, låneunderlag, tomtkostnader m. m. Utskottet får

hänvisa till den redogörelse för remissyttrandena som intagits i propositionen

(s. 258—265).

Departementschefen har huvudsakligen på grundval av promemorian föreslagit

(s. 265—270) införandet av ett så långt som möjligt enhetligt system för

det statliga stödets utgående till studentkårslokaler och uppdragit riktlinjer

för utformningen av detta stöd till olika slag av lokaler m. m.

Enligt utskottets mening innefattar problemställningen på förevarande område

svårbedömbara faktorer med avseende å kapitalanskaffning, produktionskostnader,

kreditgivning, amorteringstid, bidragsprocent, tomtupplåtelser m. m.

Utskottet, som i nuvarande läge funnit sig böra förorda att de av departementschefen

angivna grunderna för det statliga stödet m. m. till studentkårslokaler

godtages, anser likväl ifrågavarande problem kräva fortsatt uppmärksamhet

från Kungl. Maj:ts sida. Såvitt utskottet kan finna bör vidare, sedan närmare

erfarenheter vunnits på detta område, det organ, som skall ha att bereda ärenden

rörande lån till studentkårslokaler — statens nämnd för samlingslokaler i

den av departementschefen angivna sammansättningen — beakta och närmare

utreda de svårigheter, som kan komma att föreligga för studentorganisationerna

att enligt de av departementschefen uppdragna riktlinjerna bemästra de olika

med studentkårslokalfrågorna stående problemen. Det torde därefter böra ankomma

på nämnden att om så befinnes påkallat för Kungl. Maj:t framlägga förslag

till de ändringar i bidragsreglerna, som nämnden kan finna erforderliga.

Utskottet, som icke är berett att tillstyrka bifall till de i motionerna I: 797

och 11:964 samt 1:798 och 11:968 framställda yrkandena, förutsätter att de

frågor, som berörts i dessa motioner, kommer att bli föremål för nämndens upp
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

märksamhet och framtida överväganden i samband med bidragssystemets utveckling

och tillämpning i olika avseenden.

I likhet med departementschefen finner utskottet det ändamålsenligt att en

särskild, med lånefonden för allmänna samlingslokaler parallell utlåningsfond

inrättas, för vilken medel bör anvisas under åttonde huvudtiteln. Beträffande

medel för uppförande av bespisningslokaler bör dessa — såsom en konsekvens av

departementschefens förslag att dessa lokaler skall bli helt statliga —• äskas

under vederbörande läroanstalts investeringsanslag under statens allmänna

fastighetsfond.

Vad departementschefen i övrigt i propositionen nr 172 anfört och förordat

har icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

1. att motionerna I: 321 och II: 378 samt I: 796 och II: 962,

samtliga motioner i vad de avser den akademiska undervisningens

lokalisering m. m., icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda;

2. att motionerna 1:321 och 11:378 samt 1:800 och 11:967,

samtliga motioner i vad de avser ett sjätte universitet, icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda;

3. att motionerna 1:321 och 11:378, i vad de avser ytterligare

en teknisk högskola, icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda;

4. att motionerna I: 330 och II: 388, i vad de avser en ny

medicinsk högskola, icke må av riksdagen bifallas;

5. att motionerna I: 330 och II: 388 samt I: 800 och II: 967,

samtliga motioner i vad de avser tandläkarhögskolan i Göteborg,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;

6. att motionerna I: 330 och II: 388, i vad de avser ny prognos

beträffande behovet av tandläkare, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

7. att motionerna I: 330 och II: 388, i vad de avser inrättande

av en professur i geriatrik, icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda;

8. att motionerna 1:481 och II: 580 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

9. att motionerna I: 555 och II: 677, i vad de avser ökning

av utbildningskapaciteten vid avdelningen för lantmäteri vid

tekniska högskolan i Stockholm, samt motionerna 1:801 och

II: 963 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;

10. att motionerna I: 796 och II: 962, i vad de avser arbetet

inom 1963 års universitets- och högskolekommitté beträffande

flera alternativ för den medicinska utbildningen, icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda;

11. att motionerna I: 796 och II: 962, i vad de avser stu
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

dentbostadsproduktionen, icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda;

12. att motionerna I: 797 och II: 964 icke må av riksdagen

bifallas;

13. att motionerna I: 798 och II: 968 icke må av riksdagen

bifallas;

14. att motionerna I: 799 och II: 966, i vad de avser juridisk

fakultet vid universitetet i Göteborg och/eller vid universitetet

i Umeå, icke må av riksdagen bifallas;

15. att motionerna I: 799 och II: 966 och II: 965, samtliga

motioner i vad de avser automatisk tilldelning av lärarkrafter

vid de teologiska fakulteterna, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

16. att motionen II: 965, i vad den avser upprustning av den

religionsvetenskapliga undervisningen och forskningen, icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda;

17. att motionerna I: 799 och II: 966, i vad de avser teologiska

översiktskurser, icke må av riksdagen bifallas;

18. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 799 och

II: 966, i vad de avser dimensionering av den planerade tandläkarutbildningen

i Göteborg så att odontologisk forskning

möjliggöres, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad

utskottet anfört;

19. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 799 och

II: 966, i vad de avser yrkesvalslärarutbildningen, i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;

20. att motionerna 1:799 och 11:966, i vad de avser förstärkning

av prognosverksamheten, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

21. att motionerna I: 799 och II: 966, i vad de avser de fria

fakulteternas behov av undervisningsresurser, icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

22. att motionerna I: 799 och II: 966, i vad de avser utbildningskapaciteten

beträffande förskollärare, icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

23. att motionerna I: 799 och II: 966, i vad de avser det

nordiska samarbetet och samordningen, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

24. att motionerna I: 800 och II: 967, i vad de avser fragan

om ett särskilt föredragande statsråd för vetenskaplig forskning,

högre undervisning och övriga kulturfrågor, icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda;

25. att motionerna I: 800 och II: 967, i vad de avser målsätt
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

ningen för anslag till vetenskaplig forskning, icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

26. att riksdagen må — med hänvisning till vad utskottet

anfört — godkänna av departementschefen förordade riktlinjer

för fortsatt utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet

m. m. fram till omkring år 1970;

27. att riksdagen må — med hänvisning till vad utskottet

anfört — godkänna av departementschefen förordade riktlinjer

för statligt stöd m. m. till studentkårslokaler.

Stockholm den 6 december 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Ivar Johansson, Axel

Johannes Andersson, Fritz Persson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar

Per Jacobsson, Söderberg, Mårtensson, Källqvist, fröken Ljungberg, herrar Per

Petersson och Eric Carlsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson i

Stockholm, Stahl, Karlsson i Olofström, Blidfors, Almgren, fröken Elmén, herrar

Nilsson i Göingegarden, fru Levvén-Eliasson, fröken Olsson, herrar Larsson i

Hedenäset, Andersson i Knäred, Löfroth och Berg.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

51

Reservationer

1) beträffande den högre undervisningens lokalisering, ett sjätte universitet

samt ytterligare teknisk och medicinsk högskola

a) av herrar Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist,

Eric Carlsson, Ståhl, fröken Elmén, herrar Larsson i Hedenäset, Andersson

i Knäred och Löjroth, vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 45, som börjar med »Utskottet

är» och slutar med »blivit tillgodosett», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»I frågan rörande lokalisering m. m. har synpunkter och yrkanden framförts i

ett flertal motioner. I motionerna I: 321 och II: 378 har yrkats att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla dels att frågan om den akademiska

utbildningens lämpliga lokalisering snarast utredes, dels ock att därvid frågan

om en snabbare utbyggnad av universitetet i Umeå, upprättande av ett sjätte

universitet i Mellansverige och inrättandet av ännu en teknisk högskola särskilt

uppmärksammas. I motionerna I: 330 och II: 388 har yrkats att riksdagen matte

fatta principbeslut om en ny medicinsk högskola med förläggning förslagsvis i

Linköping-Norrköping eller Örebro samt omedelbar planläggning av ytterligare

en sådan högskola. I motionerna I: 796 och II: 962 har, under hänvisning till

motiveringen jämväl i motionerna 1:321 och 11:378, hemställts att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om att direktiven för 1963 års universitets-

och högskolekommitté måtte kompletteras så att kommittén har att

beakta även utvecklingen efter 1970-talets början och alla faktorer i övrigt som

påverkar bedömningen av de akademiska lärosätenas lokalisering m. m. I motionerna

1:800 och 11:967 har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla om förslag till 1964 års vårriksdag rörande tidpunkt och plats för

ett sjätte universitet.

I anledning av förevarande yrkanden vill utskottet erinra om departementschefens

uttalande i proposition nr 119 till 1960 års riksdag, vari departementschefen

framhöll att han visserligen hade förståelse för de allmänna lokaliseringssynpunkter

som hade framförts av vissa remissinstanser men att han icke ansåg

det möjligt att inför de då såsom brådskande anmälda kraven på utbyggnad

räkna med att resurser skulle skapas även i områden till vilka högre utbildning

icke tidigare lokaliserats. Detta spörsmål framhölls i propositionen vara av mera

långsiktig natur.

Enligt utskottets mening får även de nu anmälda kraven på utbyggnad anses

brådskande. Skall den omfattande kvantitativa utbyggnad som fordras under

återstoden av 1960-talet kunna genomföras i tillfredsställande ordning måste

varje dröjsmål undvikas. Samtidigt får emellertid beaktas att den kvantitativa

utbyggnaden liksom den högre undervisningens och forskningens allt större bety
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

delse ökar behovet av en samlad och allsidig översyn av de i motionerna berörda

lokaliseringsfrågorna m. m. I motionerna I: 796 och II: 962 har föreslagits att

direktiven för 1963 års universitets- och högskolekommitté skulle kompletteras

i härför erforderlig utsträckning.

Enligt utskottets mening kan en ändamålsenlig planering av den framtida

akademiska undervisningen knappast komma till stånd om varje planeringsctapp

begränsas till blott en femårsperiod. Uppenbarligen kan icke ett kortsiktigt

perspektiv få prägla universitetens och högskolornas expansion. Såvitt utskottet

kan finna skulle emellertid en i och för sig önskvärd vidgning av direktiven för

1963 ars universitets- och högskolekommitté kunna komma att kräva att ett

visst nytt, omfattande utredningsmaterial förebringas, något som i sin tur kan

befaras medföra en icke önskvärd fördröjning av kommitténs arbete. Utskottet

förordar därför att särskilda sakkunniga tillkallas för det åsyftade, mera långsiktiga

och omfattande uppdraget. Dessa sakkunniga bör i sitt arbete främst

behandla frågor som är av betydelse beträffande den högre undervisningens

och forskningens lokalisering m. m. i olika hänseenden. Sålunda bör förutom°den

långsiktiga kvantitativa utbyggnaden beaktas de i förevarande olika motioner

berörda spörsmålen rörande den akademiska undervisningens och forskningens

roll och relationer till näringsliv och samhällsliv i övrigt, angelägenheten av en

relativ avlastning av särskilt vissa av de nuvarande universitetsorterna, den

akademiska fortbildningen och vidareutbildningen, inrättande av universitetsfilialer

m. m. Vidare bör de sakkunniga pröva det i motionerna 1:321 och

II: 378 framförda önskemålet om inrättande av ännu en teknisk högskola, eventuellt

en s. k. industrihögskola, liksom det i motionerna 1:330 och 11:388 framförda

önskemålet om planering för ytterligare en medicinsk högskola utöver den

varom principbeslut förordats. De sakkunniga bör hålla erforderligt samråd med

1963 ars universitets- och högskolekommitté och så långt möjligt med förtur

pröva frågor som är av betydelse för arbetet inom denna kommitté. Med det

anförda förordar utskottet att riksdagen i skrivelse till Kung], Maj:t anhåller

om skyndsamt tillkallande av sakkunniga för här nämnda uppdrag och i övrigt

ger till känna vad utskottet sålunda anfört.

Beträffande yrkandena om förslag till 1964 års riksdag om tidpunkt och plats

för ett sjätte universitet, inrättande av ett sjätte universitet i Mellansverige och

inträttandet av en medicinsk högskola i Norrköping—Linköping eller Örebro

finner utskottet att dessa spörsmål i förevarande sammanhang bör bedömas

mot bakgrunden av den förestående, omfattande kvantitativa utbyggnaden av

den akademiska undervisningen. Då denna utbyggnad kommer att gälla ca 50 %

eller mer än 25 000 studenter utöver de 55 000 som förutsågs 1960 synes det

utskottet givet att akademisk utbildning i betydande omfattning snarast möjligt

bör komma till stånd på andra orter än de nuvarande universitetsorterna. Det

synes också råda allmän enighet om att lämplig ort i Mellansverige bör komma

i fråga vid inrättande av ett sjätte universitet. Utskottet anser vidare att ännu

en medicinsk högskola, som självfallet kan men icke behöver förläggas till

samma ort som det sjätte universitetet, skall inrättas så snart ske kan. 1963 års

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

53

universitets- och högskolekommitté bör arbeta utifrån förutsättningen att dessa

undervisningsanstalter snarast möjligt skall inrättas. I övrigt bör kommitténs

nuvarande uppdrag vara oförändrat. Dock skall kommittén beakta vad förutnämnda

sakkunniga kan frambringa av betydelse för kommitténs arbete.

I anledning av önskemålet om en snabbare utbyggnad av universitetet i Umeå

vill utskottet framhålla, att 1962 års Umeåkommitté avgivit ett den 23 november

1963 dagtecknat huvudbetänkande angående universitetets i Umeå fortsatta

utbyggnad. Utskottet förutsätter att de i betänkandet framförda förslagen

tillvaratages och i vederbörlig ordning genomföres så att en snabbare utbyggnad

kommer till stånd. Vad utskottet i denna fråga anfört torde böra bringas till

Kungl. Maj:ts kännedom.»

dels ock att utskottets hemställan under 1.—4. bort ha följande lydelse:

»1. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:321 och

II: 378 samt I: 796 och II: 962, samtliga motioner såvitt nu är

i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att särskilda sakkunniga

måtte tillkallas för långsiktig planering av den högre

undervisningens jämte därmed sammanhängande forsknings

lokalisering m. m. i enlighet med vad utskottet anfört;

2. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 321 och

11:378 samt 1:800 och 11:967, samtliga motioner i vad de

avser ett sjätte universitet, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva

till känna vad utskottet anfört;

3. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:321 och

11:378, i vad de avser ytterligare en teknisk högskola, i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;

4. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 330 och

II: 388, i vad de avser en ny medicinsk högskola, i skrivelse till

Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av fröken Ljungberg

c) av herr Staxäng

d) av herr Nilsson i Göingegården;

2) av herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist, fröken Ljungberg,

herrar Per Petersson, Staxäng, Ståhl, fröken Elmén, herrar Nilsson i

Göingegården och Löfroth, vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 44, som börjar med »På

grund av» och slutar med »i fråga», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Som framhållits i motionerna 1:800 och 11:967 fattade redan 1945 års riksdag

beslut om inrättande av en tandläkarhögskola, som avsågs bli förlagd till

Göteborg. Sedermera har riksdagen upprepade gånger hos Kungl. Maj:t begärt

förslag om plan åtföljd av tidsschema för inrättande av denna undervisningsanstalt.

Trots detta har beslut i frågan fördröjts. Det är viktigt att en ytterligare

försening av tandläkarutbildningen i Göteborg undvikes.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till yrkandet i motionerna 1:800

och 11:967 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till 1964 års vårriksdag

om konkret utformning av en ny tandläkarhögskola i Göteborg. Ett sådant

förslag bör främst innehålla riktlinjer för organisationen av preklinisk undervisning

och odontologisk forskning vid högskolan. Med vad utskottet sålunda

anfört torde motionerna I: 330 och II: 388, såvitt avser här berörda fråga, i möjligaste

mån bli tillgodosedda.

I motionerna I: 330 och II: 388 har vidare begärts en förnyad prognos beträffande

behovet av tandläkare. Utskottet finner det angeläget, att en sådan prognos

företages i anslutning till pågående utredning om allmän tandvårdsförsäkring.

Motionsyrkandet tillstyrkes således.»

dels ock att utskottets hemställan under 5. och 6. bort ha följande lydelse:

»5. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 330 och

II: 388 samt med bifall till motionerna I: 800 och II: 967, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t

begära förslag till 1964 års vårriksdag om konkret utformning

av en ny tandläkarhögskola i Göteborg;

6. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 330 och

II: 388, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

att ny prognos beträffande behovet av tandläkare upprättas i

anslutning till pågående utredning om allmän tandvårdsförsäkring;»
3)

av herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist, fröken Ljungberg,

herrar Per Petersson, Staxäng, Ståhl, fröken Elmén, herrar Nilsson i

Göingegården och Löfroth, vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 46, som börjar med »Vid

1962 års» och slutar med »i fråga», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Kunskaperna om åldrandets biologiska innebörd och om de preventiva åtgärder

som står till buds för att förebygga och lindra åldringssjukdomar blir

avgörande för våra möjligheter att komma till rätta med det mycket omfattande

åldringsvårdsproblemet. Den geriatriska forskningen är kraftigt underdimensionerad

och saknar en tillräckligt fast organisation. Detta är otillfredsställande,

icke minst med hänsyn till att ökade insatser på den geriatriska forskningens

område i sällsynt hög grad lönar sig. Som resultat av forskningen kan nya behandlingsmetoder

m. m. förutsättas framkomma, som håller kostnaderna för

åldringsvården nere och därigenom frigör resurser som möjliggör förbättringar

av vårdmöjligheterna på relativt kort tid.

Utskottet delar den uppfattning, som framförs i motionerna I: 330 och II: 388,

att en professur i geriatrik bör inrättas. Utskottet tillstyrker således bifall till

motionärernas utredningsyrkande.»

dels ock att utskottets hemställan under 7. bort ha följande lydelse:

»7. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 330 och

II: 388, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

55

att frågan om inrättande av en professur i geriatrik måtte upptagas

till utredning;»

4) av herrar Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist,

fröken Ljungberg, herrar Per Petersson, Eric Carlsson, Staxäng, Ståhl,

fröken Elmén, herrar Nilsson i Göingegården, Larsson i Hedenäset, Andersson

i Knäred och Löjroth, vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Såvitt utskottet»

och slutar med »gjorda yrkandena», bort ha följande lydelse:

»Såvitt utskottet kan finna föreligger uppenbarligen behov av en kapacitetsökning

på ifrågavarande område. Denna ökning bör enligt utskottets mening

företagas utan dröjsmål. Utskottet föreslår därför, med bifall till yrkandet i

motionerna 1:801 och 11:963, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär

förslag till 1964 års vårriksdag om en betydande intagningsökning vid avdelningen

för lantmäteri inom tekniska högskolan i Stockholm från och med höstterminen

1964.»

dels ock att utskottets hemställan under 9. bort ha följande lydelse:

»9. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 555 och

11:677 samt med bifall till motionerna 1:801 och 11:963, i

skrivelse till Kungl. Maj:t begära förslag till 1964 års vårriksdag

om en betydande intagningsökning vid avdelningen för

lantmäteri inom tekniska högskolan i Stockholm från och med

höstterminen 1964;»

5) av herrar Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist,

Eric Carlsson, Ståhl, fröken Elmén, herrar Larsson i Hedenäset, Andersson

i Knäred och Löjroth, vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 43, som börjar med »Utskottet

har» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkande», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner sig böra framhålla angelägenheten av en snabb utbyggnad

av den medicinska utbildningen under de närmaste åren. Det förslag härvidlag,

som departementschefen framlagt, innebär visserligen en förstärkning av nuvarande

utbildningskapacitet, men torde icke vara till fyllest för att inom rimlig

tid avskaffa läkarbristen. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att vården

av långtidssjuka och åldringsvården behöver expandera i en på grund av befolkningsutvecklingen

mycket snabb takt. Detta liksom den önskvärda standardhöjningen

inom mentalsjukvården, önskemålet om förkortad arbetstid för sjukvårdspersonal

samt nuvarande allvarliga brister m. m. gör det motiverat att,

som i nyssnämnda motioner föreslås, P-gruppens beräkningar betraktas som

ett lägsta alternativ. Med det anförda anser utskottet att syftet med nyssnämnda

yrkande i motionerna 1:796 och 11:962 blir tillgodosett. Utskottet förordar

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna vad utskottet

sålunda anfört.»

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

dels ock att utskottets hemställan under 10. bort ha följande lydelse:

»10. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 796 och

11:962, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva

till känna vad utskottet anfört;»

6) av herrar Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist,

Eric Carlsson, Ståhl, fröken Elmén, herrar Larsson i Hedenäset, Andersson

i Knäred och Löfroth, vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 46, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »bli förlagd», bort ha följande lydelse:

»I detta sammanhang vill utskottet understryka angelägenheten av att insatser

för studentbostadsproduktionen göres icke blott av staten utan även av

vederbörande kommuner, där universitetsutbildning är eller kommer att bli

förlagd. Icke minst med hänsyn härtill torde en långsiktsplanering i samråd mellan

olika berörda parter vara av värde. Dessa spörsmål är visserligen till viss

del avhängiga av den nämnda kommitténs arbete men med hänsyn till den

eftersläpning som råder på vissa av universitetsorterna bör det åsyftade samrådet

och långsiktsplaneringen komma till stånd så snart som möjligt. Erforderliga

kompletteringar med anledning av kommitténs arbete torde få göras efter

hand. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till förevarande motionsyrkande.»

dels ock att utskottets hemställan under 11. bort ha följande lydelse:

»11. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 796 och

II: 962, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

att P-gruppens förslag att bostadsstyrelsen i samråd med byggnadsstyrelsen

och vederbörande bostadsbyggnadsorgan skall utarbeta

långsiktsplan för studentbostadsproduktionen måtte genomföras

snarast möjligt;»

7) av herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist, fröken

Elmén och herr Löfroth, vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 47 börjar med »Enligt

utskottets mening» och på s. 48 slutar med »olika avseenden», bort ersättas med

en text av följande lydelse:

»De av departementschefen föreslagna riktlinjerna för stödet till studentkårslokaler

är enligt utskottets mening icke helt tillfredsställande. Som framhålles i

motionerna 1:797 och 11:964 är uppehållslokaler där läroanstaltens anställda

och elever kan tillbringa ledig tid mellan olika undervisningsmoment nödvändiga

i en läroanstalt. Ansvaret för deras inrättande och skötsel bör i princip åvila

staten och några kostnader bör icke belasta de studerande. Utskottet anser samtidigt,

att uppehållslokaler i många fall borde kunna kombineras med samlingsoch

sällskapslokaler för studentorganisationer. I dessa fall kan studentorganisationerna

lämpligen själva omhänderha såväl byggnation som skötsel och bör en

kostnadsuppdelning mellan staten och studentorganisationerna ske, så att staten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

hl

helt svarar för kostnaderna för uppehållslokaler. Någon ändring av ägoförhållandena

beträffande befintliga studentkårslokaler anser utskottet det självfallet

icke finnas anledning att göra.

Utskottet föreslår med bifall till nyssnämnda motioner, att statligt stöd beslutas

utgå till inrättande och skötsel av uppehållslokaler enligt de av utskottet

förordade riktlinjerna.

I motionerna I: 798 och II: 968 föreslås att studentorganisationer skall få samma

möjligheter till lån för lokaler avsedda för gymnastik och idrott som för

övriga studentkårslokaler. Utskottet vill hänvisa till sitt uttalande i utlåtandet

nr 61 vid riksdagens vårsession, att ''starka skäl talar för att åtgärder vidtages

i syfte att på olika sätt stärka resurserna för den vid universitet och högskolor

studerande ungdomens fysiska fostran’. En sådan åtgärd vore enligt utskottets

mening att bereda studentorganisationerna möjligheter till lån för anordnandet

av lokaler för gymnastik och idrott. Utskottet tillstyrker således bifall till förevarande

motionsyrkande.»

dels ock att utskottets hemställan under 12. och 13. bort ha följande lydelse:

»12. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:797 och

11:964, besluta om sådant stöd till studentkårslokaler att staten,

där så prövas lämpligt vid kommande utbyggnad av universitetsväsendet,

även helt svarar för inrättande och drift av

uppehållslokaler för läroanstaltens anställda och elever enligt

av utskottet förordade riktlinjer;

13. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 798 och

II: 968, besluta att lokaler avsedda för gymnastik och idrott

skall jämställas med övriga lokalkategorier vid beräknande av

låneunderlaget för studentkårslokaler;»

8) av fröken Ljungberg, herrar Per Petersson, Staxäng och Nilsson i Göingegården,

vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 43, som börjar med »Kanslern

har» och slutar med »till motionsyrkandet», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Övervägande antalet remissinstanser såsom juridiska fakulteterna vid universiteten

i Uppsala, Lund och Stockholm samt det större akademiska konsistoriet

vid universitetet i Göteborg har också uttalat att en ny juridisk fakultet bör

inrättas. Utskottet delar denna uppfattning.

Det från vissa remissinstanser framförda argumentet, att en regional snedbelastning

bör undvikas äger naturligtvis en icke ringa tyngd. För ungdomar

från norra Sverige som önskar juridisk utbildning måste det vara av väsentlig

betydelse att kunna på relativt nära håll erhålla sådan. Dessa skäl talar för att

en juridisk fakultet också inrättas vid universitetet i Umeå.

Utskottet kan icke bortse från att ett stort behov föreligger av en utvidgning

av den juridiska utbildningens kapacitet. Tillströmningen av antalet juris

studerande beräknas enligt P-gruppcns promemoria öka väsentligt, från omkring

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963

2 000 för närvarande till omkring 6 000 vid 1970-talets början. Efterfrågan på

jurister och samhällsvetare beräknas bli avsevärt större än nu; flera användningsområden

kommer sannolikt att öppna sig för juristerna. Propositionen ger

dock inga konkreta förslag till utbyggnad för att täcka dessa behov.

Utskottet vill med hänsyn härtill föreslå att riksdagen nu fattar principbeslut

om att nya juridiska fakulteter snarast skall inrättas vid universiteten i Göteborg

och Umeå.»

dels ock att utskottets hemställan under 14. bort ha följande lydelse:

»14. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 799 och

II: 966, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala

att nya juridiska fakulteter snarast skall inrättas vid universiteten

i Göteborg och Umeå;»

9) av herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist, Ståhl, fröken

Elmén och herr Löfroth, vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 46 börjar med »Utskottet

är» och på s. 47 slutar med »framställning i ämnet», bort ersättas med text

av följande lydelse:

»Den vetenskapliga forskningen har avgörande betydelse för möjligheterna till

en snabb produktionsstegring och därigenom för möjligheterna att skapa resurser,

med vilka samhällets olika problem kan bekämpas. Icke minst av detta

skäl vill utskottet understryka vikten av att forskningens behov ägnas mycket

stor uppmärksamhet. I motionerna I: 800 och II: 967 föreslås, att riksdagen skall

uttala sig för en fördubbling av de statliga forskningsanslagen under den närmaste

femårsperioden. Utskottet tillstyrker bifall till motionärernas förslag.

Utskottet tillstyrker jämväl det i nämnda motioner framförda förslaget, att

frågan om ett särskilt föredragande statsråd för vetenskaplig forskning, högre

undervisning och övriga kulturfrågor bör upptagas till behandling i samband

med översyn av departementsindelningen.»

dels ock att utskottets hemställan under 24. och 25. bort ha följande lydelse:

»24. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:800 och

II: 967, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

att frågan om ett särskilt föredragande statsråd för vetenskaplig

forskning, högre undervisning och övriga kulturfrågor upptages

till behandling i samband med översyn av departementsindelningen;
25.

att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:800 och

II: 967, såvitt nu är i fråga, uttala att den aktuella målsättningen

för kommande statliga anslag till vetenskaplig forskning,

exklusive atom- och försvarsforskning, bör vara en fördubbling

under närmaste femårsperiod av statens bidrag för detta ändamål;»
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:405 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för fortsatt utbyggnad av universitetsoch högskoleväsendet m. m. jämte i äm a1 i texten