Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för fortsatt utbyggnad av universitetsoch högskoleväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1963-12-06 · 58 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 57 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1963:212, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för fortsatt utbyggnad av universitetsoch högskoleväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
1
Nr 212
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer
för fortsatt utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 172 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 11 oktober 1963,
föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade riktlinjer
för fortsatt utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet m. m. fram
till omkring år 1970, dels ock godkänna av departementschefen förordade
riktlinjer för statligt stöd m. m. till studentkårlokaler.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Torsten Andersson och Thorsten Larsson (I: 321) och den andra inom andra
kammaren av herrar Eliasson i Sundborn och Larsson i Hedenäset (II: 378), i
vilka hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att
frågan om den akademiska undervisningens lämpliga lokalisering snarast utredes,
att därvid frågan om en snabbare utbyggnad av universitetet i Umeå, upprättandet
av ett sjätte universitet i Mellansverige och inrättandet av ännu en
teknisk högskola särskilt uppmärksammas, samt att förslag i ärendet snarast
förelägges riksdagen;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Lundström m. fl. (I: 330) och den andra inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (11:388), i vilka hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte
1. fatta principbeslut om en ny medicinsk högskola för i första hand klinisk
undervisning och forskning med förläggning förslagsvis i Linköping—Norrköping
eller Örebro samt om omedelbar planläggning av ytterligare en
sådan högskola och uppdraga åt Kungl. Maj:t att igångsätta och snarast
möjligt slutföra förhandlingar med vederbörande sjukvårdshuvudmän: 2. i skrivelse
till Kungl. Maj:t understryka nödvändigheten av att förberedelsearbetet
för den tidigare beslutade tandläkarhögskolan i Göteborg påskyndas så att förslag
i ärendet kan föreläggas innevarande års höstriksdag; 3. i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla att ny prognos beträffande behovet av tandläkare upprättas
i anslutning till pågående utredning om allmän tandvårdsförsäkring; samt
4. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att frågan om inrättande av en professur
i geriatrik måtte upptagas till utredning;
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt Nr 212
2
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Hilding och Nyman (I: 481) och den andra inom andra kammaren av herrar
Helén och Enskog (II: 580), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att regeringen efter övervägande av
bl. a. de synpunkter som framförts i motionerna upptager direkta förhandlingar
med näringslivet i syfte att öka tillgången på arbetskraft med högre teknisk
och ekonomisk utbildning;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Torsten Andersson och Harald Pettersson (I: 555) och den andra inom andra
kammaren av herr Börjesson i Falköping m.fl. (11:677), såvitt nu är i fråga,
i vilka hemställts, att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla om åtgärder
för skyndsam ökning av utbildningskapaciteten vid avdelningen för lantmäteri
vid tekniska högskolan i Stockholm;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Torsten Andersson och Thorsten Larsson (1:796) och den andra inom andra
kammaren av herr Eliasson i Sundborn m.fl. (11:962), i vilka hemställts att
riksdagen vid sin behandling av proposition nr 172 i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla a) att direktiven till 1963 års universitets- och högskolekommitté
måtte kompletteras så att kommittén har att beakta även utvecklingen efter
1970-talets början och alla faktorer i övrigt som påverkar bedömningen av de
akademiska lärosätenas lokalisering m. m., b) att arbetet inom 1963 års universitets-
och högskolekommitté såvitt gäller den medicinska utbildningen måtte
gälla flera alternativ i fråga om utbildningskapacitetens omfattning, varav det
lägsta alternativet må svara mot P-gruppens beräkningar, c) att P-gruppens
förslag att bostadsstyrelsen i samråd med byggnadsstyrelsen och vederbörande
bostadsbyggnadsorgan skall utarbeta långsiktsplan för studentbostadsproduktionen
måtte genomföras snarast möjligt;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Edström m. fl. (I: 797) och den andra inom andra kammaren av herrar Källstad
och Tobé (II: 964), i vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj.ts proposition nr 172 måtte besluta om sådant statligt stöd till studentkårs1
okal er att staten, där sa prövas lämpligt vid kommande utbyggnad av universitetsväsendet,
även helt svarar för inrättande och drift av uppehållslokaler för
läroanstaltens anställda och elever enligt de riktlinjer som i motionerna anförts;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Hilding m. fl. (I: 798) och den andra inom andra kammaren av herr Tobé m. fl.
(II: 968), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta att lokaler avsedda för
gymnastik och idrott må jämställas med övriga lokalkategorier vid beräknande
av låneunderlaget för studentkårslokaler;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fröken
Ljungberg och herr Kaijser (I: 799) och den andra inom andra kammaren
av herr Nordstrandh m.fl. (11:966), i vilka hemställts att riksdagen måtte
A. besluta, 1) att Göteborgs universitet och/eller Umeå universitet skall utbyg
-
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
3
gas med juridisk fakultet, 2) att beträffande de teologiska fakulteterna skall
införas ett system motsvarande de filosofiska fakulteternas automatik beträffande
tilldelning av lärarkrafter, 3) att teologiska översiktskurser skall anordnas
inom de filosofiska fakulteterna i Göteborg och Umeå, 4) att den planerade
tandläkarutbildningen i Göteborg skall dimensioneras så att odontologisk forskning
möjliggöres; B. uttala, 1) att yrkesvägledningens resurser bör kraftigt utbyggas
genom ökad yrkesvalslärarutbildning, 2) att prognosverksamheten snarast
bör förstärkas och läggas till grund för den fortsatta utbyggnaden av universitets-
och högskoleorganisationen, 3) att de fria fakulteternas behov av såväl
lokal- som personalmässiga undervisningsresurser bör tillgodoses, 4) att utbildningskapaciteten
beträffande förskollärare bör ökas, 5) att det nordiska samarbetet
och samordningen beträffande högre undervisning och forskning bör utbyggas
och intensifieras; samt C. i övrigt godkänna de riktlinjer för fortsatt
utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet, vilka förordats i motionerna;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Lundström m. jl. (I: 800) och den andra inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (II: 967), i vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj :ts proposition nr 172 måtte 1. i skrivelse till Kungl. Maj:t begära a) att
frågan om ett särskilt föredragande statsråd för vetenskaplig forskning, högre
undervisning och övriga kulturfrågor upptages till behandling i samband med
pågående översyn av departementsindelningen, b) förslag till 1964 års vårriksdag
om fastställande av tidpunkt och plats för ett sjätte universitet, c) förslag
till 1964 års vårriksdag om konkret utformning av ny tandläkarhögskola i Göteborg;
samt 2. uttala att den aktuella målsättningen för kommande statliga anslag
till vetenskaplig forskning — exklusive atom- och försvarsforskning — bör
vara en fördubbling under närmaste femårsperiod av statens bidrag för detta
ändamål;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Åkesson och Hilding (I: 801) och den andra inom andra kammaren av herr
Hamrin i Kalmar m. fl. (11:963), i vilka hemställts att riksdagen vid sin behandling
av Kungl. Maj:ts proposition nr 172 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära förslag till 1964 års vårriksdag om en betydande intagningsökning vid
avdelningen för lantmäteri inom tekniska högskolan i Stockholm fr. o. m. höstterminen
1964;
dels ock en inom andra kammaren av herr Källstad m. fl. väckt motion
(11:965), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Majts
proposition nr 172 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam
utredning och förslag, syftande till en förstärkning av de teologiska fakulteternas
utbildningsresurser jämsides med en upprustning av den religionsvetenskapliga
undervisningen och forskningen.
Beträffande motiveringen för de motionsvis framställda yrkandena får utskottet
hänvisa till motionerna 1:321, 11:388, 11:580, 11:677, 1:796, 1:797, 11:968,
11: 966, II: 967, II: 963 och II: 965.
4
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
Över motionerna 1:555 och II: 677, i vad de avser tekniska högskolan i Stockholm,
har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande från överstyrelsen
för de tekniska högskolorna.
Den förevarande propositionen nr 172 innehåller huvudsakligen följande.
Ungdomens efterfrågan på högre utbildning liksom det ökande behovet av välutbildad
arbetskraft gör det angeläget med en fortsatt och omfattande utbyggnad
av det högre utbildningsväsendet. Allmän enighet råder om, att högre utbildning
är en lönsam investering för både individ och samhälle.
De i propositionen förordade allmänna riktlinjerna för en utbyggnad av det
högre utbildningsväsendet ansluter sig i huvudsak till de av 1960 års riksdag
anbefallda principerna för utbyggnaden fram till 1965. Såväl universitet och högskolor
som annan postgymnasial utbildning måste ges vidgad utbildningskapacitet
under återstoden av 1960-talet.
Prognosverksamheten måste med hänsyn till utbildningssektorns behov av allt
fler och bättre framtidsbedömningar ges ökade resurser. Till 1964 års riksdag
torde konkreta förslag komma att framläggas för att möjliggöra detta. Även
yrkesvägledningsverksamheten måste förstärkas.
För universitetens och högskolornas del förordas i anslutning till de allmänna
riktlinjerna bl. a. följande.
Den fortsatta planläggningen av utbildningskapaciteten vid de tekniska högskolorna
bör inriktas på att under 1960-talet nå en total intagningskapacitet av
i runt tal 2 900 nybörjarplatser per år mot för närvarande omkring 1 600.
Utbildningsplaneringen för de medicinska fakulteternas del bör under återstoden
av 1960-talet inriktas på en utbyggnad till en total intagningskapacitet
av drygt 900 nybörjarplatser per år mot för närvarande närmare 600.
Utbyggnaden av ekonomutbildningen bör inriktas på en total intagningskapacitet
av 1 100 nybörjarplatser per år före utgången av 1960-talet mot för närvarande
675 platser.
Vid lantbruks- och veterinärhö g skolorna bör en ökning av intagningen kunna
ske under andra hälften av 1960-talet.
En betydande ökning av utoildningskapaciteten i centrala spärrade ämnen vid
de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna förordas, nämligen i fysik och
kemi från 720 till 1 300 nybörjarplatser per år på tvåbetygsnivå, i botanik från
285 till 600 och i zoologi från 255 till 600 nybörjarplatser per år.
Som en allmän riktpunkt för de fria fakulteternas expansion förordas följande
antal studerande i början av 1970-talet, nämligen 1 500 vid teologisk fakultet,
6 000 vid juridisk fakultet, 22 500 vid humanistisk fakultet och 20 700 vid matematisk-naturvetenskaplig
fakultet.
För universitets- och högskoleväsendet i dess helhet anges som en allmän riktpunkt
i planeringsarbetet att antalet studerande i början av 1970-talet kommer
att uppgå till drygt 80 000. En sådan utökning av antalet studerande aktualiserar
frågan om en utbyggnad av de nuvarande fem universitets- och högskoleorterna
är tillräcklig eller om ytterligare något universitets- och högskolecentrum måste
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
5
etableras under innevarande årtionde. Innan ytterligare utredningar gjorts rörande
skilda utbyggnadsalternativ kan ställning dock ej tagas i denna fråga.
Detta blir möjligt först sedan den nyligen tillsatta 1963 års universitets- och högskolekommitté
avslutat sitt arbete.
Den pågående och planerade utbyggnaden av universitet och högskolor medför
även att studentkårlokaler, d. v. s. bespisningslokaler, avsedda även för den
anställda personalen vid ifrågavarande läroanstalter, samlingslokaler, klubblokaler,
lokaler för studentfacklig verksamhet, studentsociala utrymmen och motionslokaler
kan behöva byggas ut. I propositionen förordas att bespisningslokaler
inrättas helt genom statens försorg. Beträffande övriga studentkårlokaler
föreslås, att lån skall kunna utgå till studentkåren (motsvarande) med högst
50 procent av kostnaderna. Viss del av sådant lån — motsvarande högst 40 procent
av kostnaderna — skall vara ränte- och amorteringsfri och kunna avskrivas.
Statens nämnd för samlingslokaler avses skola bereda låneärendena innan Kungl.
Maj:t fattar beslut.
I den mån närmare redogörelse i det följande icke lämnas för innehållet i
propositionen får utskottet hänvisa till densamma.
INLEDNING
Som ett led i sitt arbete avgav 1955 års universitetsutredning den 22 december
1959 sitt sjätte betänkande, benämnt Universitet och högskolor i 1960-talets
samhälle. Riktlinjer och förslag till utbyggnad (SOU 1959: 45). På grundval av
detta betänkande framlades i propositionen 1960:119 förslag till riktlinjer för
utbyggande av det högre utbildningsväsendet m. m. under 1960-talet. 1960 års
riksdag godkände dessa riktlinjer (SäU 1, Rskr 327). Därefter har vid 1961,
1962 och 1963 års riksdagar beslut fattats i en rad konkreta frågor rörande utbyggnaden
av universitet och högskolor.
Mot bakgrunden av utvecklingen inom berörda områden sedan förutnämnda
riktlinjer antogs har inom ecklesiastikdepartementets prognos- och planeringsgrupp
— i fortsättningen benämnd P-gruppen — utarbetats förslag till
reviderat utbyggnadsprogram för universitet och högskolor m. m. Sålunda har
gruppen redovisat dels vissa statistiska sammanställningar rörande tendenserna
på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet (SOU 1962: 55),
dels en promemoria rörande det högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad
(december 1962).
Med skrivelse den 24 april 1962 har en på kommunalt initiativ bildad kommitté
för undersökning av förutsättningarna för högskolemässig utbildning inom
Östergötlands län överlämnat betänkande angående industrihögskola i Östergötland.
6
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
En arbetsgrupp inom ecklesiastikdepartementet har med skrivelse den 25
januari 1963 överlämnat promemoria angående statligt stöd till studentkårlokaler.
I de statistiska sammanställningarna rörande tendenserna på akademikernas
arbetsmarknad har på basis av tillgängligt material gjorts en reviderad helhetsbild
av läget och utvecklingstendenserna fram till mitten av 1970-talet. Dessa
statistiska sammanställningar ligger till grund för promemorian rörande det
högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad.
I förevarande promemoria redovisas ett alternativ beträffande planering för
fortsatt utbyggnad av det högre utbildningsväsendet utöver 1960 års program.
Detta alternativ baseras i allt väsentligt på samma värderingar som låg till
grund för nämnda program.
I betänkandet angående industrihögskola i Östergötland föreslås, att en fyraårig
teknisk-ekonomisk utbildning på högskolenivå förlägges till LinköpingNorrköpingregionen.
I promemorian angående statligt stöd till studentkårlokaler förordas, att
staten bör lämna lån — som till viss del kan avskrivas — till uppförande av
lokaler för de studerandes organisationer vid universitet och högskolor.
DET HÖGRE UTBILDNINGSVÄSENDETS
FORTSATTA UTBYGGNAD
I propositionen nr 172 har lämnats ett utförligt referat av det utredningsmaterial
och de förslag som framlagts av P-gruppen inom ecklesiastikdepartementet
rörande riktlinjer för det högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad
under senare hälften av 1960-talet samt remissorganens omfattande synpunkter
på detta material.
Utskottet får i förevarande avseenden hänvisa till vad i propositionen innefattas
under rubriken Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad
fram till mitten av 1970-talet (s. 8—41).
Under rubriken Den fortsatta utbyggnaden av fakulteter
och högskolor m. m. har inledningsvis anförts följande (s. 41
—42).
Antalet studentexamina ökar starkt år från år. Under åren 1951—55 avlades
drygt 33 000 studentexamina, varav ca 26 000 från allmänna gymnasier. Motsvarande
siffror för åren 1956—60 var totalt ca 49 000, varav drygt 39 000 vid
allmänna gymnasier. Med ledning av uppgifter om antalet elever i gymnasierna
och om examinationsfrekvenser m. m. har beräknats att med stor sannolikhet
totalantalet studentexamina åren 1961—65 kommer att bli ca 90 000, varav
drygt 72 000 vid allmänna gymnasier. Vilken utvecklingen blir efter år 1965
är för närvarande vanskligt att förutse. Vi vet, att totalantalet ungdomar i de
typiska gymnasieåldrarna blir mindre under andra än under första hälften av
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
7
1960-talet. Vi förutsätter vidare, att fackskolor kommer att finnas vid sidan av
gymnasierna under denna period. Man har likväl att med säkerhet räkna med
en fortsatt ökning av gymnasiernas kapacitet. Totalantalet studentexamina åren
1966—70 har uppskattats till 120 000 ä 125 000, varav kanske 85 000 ä 90 000
vid allmänna gymnasier.
Rekryteringsunderlaget för universitet och högskolor kommer till följd av
den väntade ökningen i studentexaminationen att växa i mycket snabb takt
under 1960-talet. Samtidigt kan konstateras, att intresset för fortsatta universitets-
och högskolestudier bland de nyexaminerade studenterna fortsätter att
växa. Detta framgår klart av den till denna PM fogade statistiska sammanställningen
Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970- talet (SOU 1962: 55). I det följande benämnes denna sammanställning »statistikbilagan».
Man har därför anledning räkna med att tillströmningen till universitet och
högskolor kan komma att öka i en sådan omfattning att nu gällande förutsättningar
om studentantalets storlek för planeringsarbetet med utbyggnaden av
universitet och högskolor (i generalplaner, programkommittéer m. m.) behöver
omprövas.
Ett ytterligare skäl för en dylik omprövning är de nya bedömningar av behovet
i framtiden av skilda slag av kvalificerad arbetskraft som gjorts under
senare år. Av statistikbilagan framgår t. ex., att senast gjorda bedömning av
behovet i framtiden av civilingenjörer påkallar en översyn av nu gällande utbildningsplaner.
Nu gällande ''program för utbyggnad av det högre utbildningsväsendet innebär
följande.
1960 års riksdag godkände de av chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen
1960:119 förordade riktlinjerna för utbyggande av universitet och
högskolor m. m. under 1960-talet. Dessa riktlinjer kan sammanfattas i följande
huvudpunkter:
1. universitet och högskolor byggs under första hälften av 1960-talet ut i betydande
omfattning, särskilt inom de sektorer som har begränsad intagning;
2. de statliga insatserna på de postgymnasiala fackutbildningslinjernas område
ökas kraftigt under 1960-talet;
3. den fortlöpande utbildnings- och yrkesprognostiska utredningsverksamheten
förstärkes;
4. yrkesvägledningen i gymnasierna intensifieras;
5. det studiesociala stödet utformas med inriktning på likartade utgångspunkter
för samtliga studerande vid skilda utbildningslinjer efter gymnasiestadiet.
Som underlag för dessa riktlinjer låg ett av 1955 års universitetsutredning
sammanställt statistiskt material jämte ett av utredningen framlagt handlingsprogram,
redovisat i betänkandet Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle
(SOU 1959:45).
1961 och 1962 års riksdagar har fattat en rad beslut på basis av flertalet
punkter i programmet. De beslut, som gällt punkt 1, har i vissa avseenden inneburit,
att ramen för programmet utvidgats.
8 Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
Som underlag för generalplanering och konkret byggnadsplanering har hittills
legat det av universitetsutredningen rekommenderade totalantalet närvarande
studerande år 1970 på skilda studieorter inom olika fakulteter. Enligt utredningen
borde totalantalet studerande på de skilda orterna vara ca
Uppsala Lund/Malmö Göteborg Stockholm Umeå Summa
11 200 11800 11 800 18 000 600 53 400
Sedermera har Kungl. Maj:t med anledning av en framställning från Frescatikommittén
programkommitté för Stockholms universitets anläggningar inom
Frescatiområdet — beslutat, att det fortsatta programarbetet för Stockholms
universitets del skall utgå från ett antal i undervisningen deltagande studerande
år 1970 av 15 000. Omräknas denna siffra till närvaroantal enligt den officiella
statistikens definitioner erhalles siffran ca 18 000. Enligt universitetsutredningens
rekommendationer borde antalet närvarande vid Stockholms universitet vara
ca 10 000 år 1970. Vidare kan nämnas, att byggnadsstyrelsen framlagt en utbyggnadsplan
av generalplanekaraktär för ett universitet i Umeå, vari räknats
med ett totalt framtida studerandeantal av ca 2 100 (exklusive medicinare och
odontologer i kliniska ämnen).
Som framgår av statistikbilagan har tillströmningen av studerande till universitet
och högskolor under senare år ökat i en sådan takt att det finns välgrundad
anledning räkna med att det totala antalet studerande vid universitet
och högskolor år 1970 kommer att bli väsentligt mycket högre än universitetsutredningen
ansåg rekommendabelt. Förblir intresset för akademiska studier
lika högt under återstoden av 1960-talet, som det visat sig vara de senaste åren,
kan. vid nuvarande expansionstakt för gymnasierna och oförändrade studietidsförhållanden
vid universitet och högskolor totalantalet universitets- och högskolestuderande
år 1970 uppskattas till storleksordningen 85 000—90 000.
I fråga om förverkligandet av övriga punkter i 1960 års principprogram må
erinras om att inom arbetsmarknadsstyrelsen inrättats dels en prognosdelegation,
dels ett prognosinstitut med i stort sett den personalstyrka som enligt
universitetsutredningen skulle bli erforderlig för arbetet med behovsprognoser.
Vidare kan nämnas, att inom statistiska centralbyrån inrättats en byrå för
undervisningsstatistik. Yrkesvägledningsverksamheten inom arbetsmarknadsstyrelsen
har erhållit förbättrade resurser. Det studiesociala stödets utformning
är föremål för utredning inom två parallellt arbetande kommittéer. Vad slutligen
utbyggnaden av de s. k. postgymnasiala fackutbildningslinjerna beträffar så
framgår av statistikbilagan, att fram till år 1960 en viss ökning av antalet utbildningsplatser
ägt rum, att studenternas andel av samtliga platser vid utbildningslinjer
som ej enbart rekryterats med studenter ökat, om än svagt, samt att
betydande behov synes föreligga av fortsatt utbyggnad av dessa utbildningsområden.
Under rubriken Några allmänna synpunkter rörande fortsatt utbyggnad har
i propositionen återgivits P-gruppens promemoria i denna del. För innehållet i
berörda avsnitt torde fa hänvisas till s. 45—50 i propositionen.
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
9
Mot bakgrunden av de allmänna synpunkterna har i P-gruppens promemoria
redovisats en katalog över tänkbara åtgärder i syfte att vidareutveckla arbetet
för en balanserad expansion utöver nu gällande program av all postgymnasial
utbildning.
De åtgärder som här upptages redovisas i tre grupper:
I. Kapacitetsökning inom den akademiska
sektorns bristområden
II) att i behövlig omfattning utvidga kapaciteten vid nuvarande lärosäten
samt upprätta ett antal universitetsfilialer för 1- och 2-betygsundervisning i
bristämnena;
I 2) att skapa ett sjätte universitet, typ Örköping, med huvudinriktning på
medicin, teknik, naturvetenskap, ekonomi- och samhällsvetenskap;
I 3) att med spridning på flera orter skapa en eller två nya medicinska utbildningsenheter
(fakultet etc.), en eller två nya tekniska enheter, minst en ny
enhet för ekonomisk utbildning samt en eller två nya naturvetenskapliga enheter;
I
4) att kraftigt utvidga den s. k. decentraliserade akademiska utbildningen
på 1- och 2-betygsnivån;
I 5) att införa »tvåskifts-» eller treterminsutbildning så långt ske kan i syfte
att ytterligare öka utnyttjandet av befintliga lokaler;
(11—5 kan kombineras.)
I 6) att med ytterligare statlig hjälp främja produktion och användning av
hjälpmedel samt annan rationalisering i den akademiska undervisningen i syfte
att bl. a. minska det relativa behovet av lärare och lokaler;
I 7) att genom ändring av kursplanerna närma naturvetarna till teknikerna
och att på samma sätt öka samhällsvetarnas möjligheter att täcka ekonombristen
— att »teknifiera» naturvetarna och att »ekonomifiera» samhällsvetarna
i syfte att nå bättre överensstämmelse mellan behov och tillgång;
I 8) att fullfölja och utveckla planerna på en blandad utbildning, exempelvis
medicinsk-farmaceutisk, medicinsk-naturvetenskaplig och ekonomisk-teknisk
utbildning.
II. Kanalisering av de studerande till lämpliga
akademiska områden
III) att genom intensifierad och förbättrad studierådgivning vid universitet
och högskolor leda de redan inskrivna till bristområdena;
II 2) att genom intensifierad och förbättrad yrkesvägledning i gymnasierna
stimulera dem, som söker sig till de fria fakulteterna, att studera bristämnena;
II 3) att ytterligare minska den akademiska meritkompletteringen.
10
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
III. Utbyggnad av annan p o s t g y m n a s i a 1 utbildning
III 1) att genom mer energisk yrkesvägledning i gymnasierna främja tillströmningen
till andra utbildningssektorer än den akademiska;
III 2) att kontinuerligt undersöka abiturientårgångamas sysselsättningsval,
bl. a. med hänsyn till vilka auktoriteter som påverkar valet (lärare, rektorer,
föräldrar etc.), och regelbundet uppfölja undersökningarna;
III 3) att skapa fler praktikplatser åt gymnasister och studenter;
III 4) att pa annat sätt underlätta för de studerande att redan under gymnasietiden
förbereda sig för yrkeslivet, exempelvis genom att bevilja dispens från
viss del av undervisningen för yrkesförberedande kurser i maskinskrivning, stenografi
o. d.;
III 5) att utvidga och kvalitativt förbättra den icke-akademiska postgymnasiala
utbildningen inom den statliga sektorn;
III 6) att på lämpligt sätt stödja den icke-statliga utbildningen på postgymnasial
nivå;
III 7) att låta det studiesociala stödet avse jämväl en sålunda förbättrad ickestatlig
utbildning;
III 8) att uppföra eller understödja byggandet av studerandebostäder också
utanför den nuvarande universitets- och högskolesektorn.
För att ge vissa konkreta hållpunkter för den vidare diskussionen om utformningen
av ett handlingsprogram har det befunnits lämpligt att ecklesiastikdepartementets
P-grupp nu redovisar ett alternativ beträffande planering för fortsatt
utbyggnad utöver nu gällande program (s. 53—59 i prop.). Detta alternativ
baseras i allt väsentligt på samma värderingar som låg till grund för 1960
års program. Därvid redovisas till en början den utvidgning som på basis av
nu gällande förhållanden och planer anses av P-gruppen vara möjlig att genomföra
utan några mer omfattande nybyggnadsåtgärder.
Pa basis av detta alternativ, universitetsutredningens beräkningar av fördelningen
av totalantalet studenter på orter och senare fattade beslut i
hithörande frågor samt efter överväganden av det statistiska material som
redovisas i statistikbilagan har följande sammanställningar över det totala
studerandeantalet (enligt den officiella statistikens definitioner) på skilda utbildningslinjer
och på olika orter sammanställts. Siffrorna anger det önskvärda
antalet studenter i början av 1970-talet. Därvid redovisas först totalantalet studerande
inom skilda utbildningslinjer. Därefter redovisas studerandeantalet för
de nu befintliga orterna, om hela den i det föregående diskuterade ökningen av
utbildningen vid de spärrade linjerna skulle fördelas på dessa orter. Därvid
antages bl. a., att den senast diskuterade ökningen om 950 nybörjarplatser för
-
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963 11
Totalantalet studerande i början av 1970-talet
Fakultet/högskola
Antal när- varande stud.
1 500
6 000
Ilum. fak.............................
22 500
Mat.-nat. fak..........................
20 700
Aled fak .........................
8 200
Teltn. högsk...........................
15 300
Tandl.-högsk...........................
2 200
Handelshögsk..........................
4 400
Övr. högsk............................
1800
Totalt
82 600
Därav studerande vid fria fak...........
50 700
Därav studerande vid spärrade utb.-linjer
31 900
Totalantalet studerande ''på befintliga orter enligt två alternativ.
Fakultet/högskola
Uppsala
Lund/Malmö
Göteborg
Stockholm
Umeå
Teol. fak............
750
750
—
—
—
Jur. fak.............
2 000
2 000
—
2 000
—
Hum. fak...........
5 600
3 600
4100
8 100
1 100
(5 500)
(3 500)
(4 000)
(8 000)
(1 000)
Mat.-nat. fak........
5 200
5 200
4100
5 100
1100
(5 000)
(5 000)
(4 000)
(5 000)
(1 000)
Med. fak............
1 225
1925
1 725
2 625
700
(1 000)
(1 700)
(1 500)
(2 400)
—
Tekn. högsk.........
—
4 333
5 133
5 833
—
—
(3 200)
(4 000)
(4 700)
—
Tandl.-högsk.........
—
600
600
700
300
Handelshögsk........
—
1366
1 366
1 666
—
—
(1 100)
(1 100)
(1 400)
—
Övr. högsk..........
1 150
—
—
650
—
Totalt
15 925
19 774
17 024
26 674
3 200
(15 400)
(17 850)
(15 200)
(24 850)
(3 000)
delas lika på nu befintliga orter. Som ett alternativ, angivet inom parentes, anges
storleken av studerandeantalet, om ingen del av den senast diskuterade ökningen
av de spärrade utbildningslinjerna förlägges till befintliga orter.
Det bör observeras, att här räknats med att de studenter som i fortsättningen
kan komma att få utbildning vid decentraliserade kurser registreras på universitetsorterna.
Om denna kursverksamhet får en större omfattning, påverkas
12 Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
därigenom den konkreta utformningen av byggnadsplaneringen på universitetsorterna.
Vidare bör observeras, att man i anslutning till räkneexemplet i statistikbilagan
räknar med att tillströmningen till de humanistiska fakulteterna kommer
att minska under andra hälften av 1960-talet. Detta kan i första hand åstadkommas
genom åtgärder på det icke-akademiska postgymnasiala området. Endast
om kraftfulla insatser för höjande av detta områdes konkurrenskraft snabbt
kan åstadkommas, är det möjligt att hålla nere det totala studerandeantalet vid
de humanistiska fakulteterna.
Eftersom man ej reglerar tillträdet till samtliga fakulteter, blir det nödvändigt
att med hjälp av olika slags åtgärder verka för att studenternas fördelning
på orter kommer att bli den som här angivits och vilken bör vara vägledande vid
generalplanering och konkret byggnadsplanering. En åtgärd av stor betydelse
därvidlag är en med universitetsplaneringen i möjligaste mån synkroniserad planering
av studentbostadsproduktionen. Det synes böra ankomma på bostadsstyrelsen
att i samråd med byggnadsstyrelsen och respektive bostadsbyggnadsorgan
utarbeta en långsiktig plan för denna bostadsproduktion.
Övriga åtgärder, som fordras för en fortsatt balanserad expansion av det högre
utbildningsväsendet och vilka berörts i det föregående, är av sådan karaktär att
de ej behöver närmare preciseras av P-gruppen. Det torde i första hand ankomma
på berörda myndigheter och organisationer att ta upp dessa åtgärder till
övervägande.
Slutligen lämnas (s. 61—67) redogörelse för ett förslag om industrihögskola
i Östergötland, som utarbetats av högskolekommittén i Östergötland, till vilken
redogörelse torde få hänvisas.
De statistiska sammanställningarna och P-gruppens promemoria har varit
föremål för en mycket omfattande remissbehandling. En utförlig sammanställning
av yttrandena ges på s. 68—226 av propositionen. Av denna framgår
bl. a. följande.
Det stora flertalet myndigheter och organisationer konstaterar i sina yttranden
nödvändigheten av en fortsatt utbyggnad av det högre utbildningsväsendet.
Den betydande osäkerhet som särskilt vidlåder bedömningarna av det framtida
behovet av akademiskt utbildad arbetskraft framhålles emellertid. Man understryker
betydelsen av en intensifierad prognosverksamhet samtidigt som man
finner en fortsatt utbyggnad önskvärd.
Endast några myndigheter och organisationer har i sina remissyttranden närmare
behandlat P-gruppens beräkningar rörande tillströmningen till fakulteter
och högskolor. Flertalet har i stort sett accepterat ifrågavarande beräkningar.
Ett flertal myndigheter och organisationer har framfört synpunkter på behovet
av skilda akademikerkategorier. Endast ett mindre antal har mer ingående
behandlat problematiken kring prognosmetodik och prognosarbete.
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
13
Av de remissinstanser som berört P-gruppens åtgärdsinventering förordar
några att samtliga förslag snarast genomföres.
I detta sammanhang redovisas remissinstansernas synpunkter på ett effektivare
utnyttjande av tillgängliga resurser, decentraliserad utbildning på ettoch
tvåbetygsnivå, korrespondensundervisning, studentbostadsproblemet, yrkesvägledning
och studierådgivning samt meritkomplettering.
Flertalet remissinstanser delar P-gruppens uppfattning om nödvändigheten
av en betydande ökning av de spärrade utbildningslinjernas kapacitet. Somliga
remissinstanser vill gå längre än P-gruppen i denna utbyggnad medan ett mindre
antal uttrycker tveksamhet på vissa punkter.
Det av P-gruppen framförda utbyggnadsalternativet beträffande de nuvarande
medicinska fakulteterna (motsvarande), nämligen en ökning i Stockholm
med 100 nybörjarplatser och i Uppsala—Umeå med sammanlagt 40 platser tillstyrkes
i princip av flertalet remissinstanser, som närmare berört frågan. Tanken
på en ytterligare utbyggnad med 100 nybörjarplatser vid befintliga fakulteter
(motsvarande) eller på ny ort accepteras av ett flertal remissinstanser. Viss
tveksamhet uttryckes emellertid beträffande en dylik utbyggnad med hänsyn
till det mer långsiktiga behovet av läkare och förnyade behovsprognoser efterlyses
av ett antal remissinstanser.
Flertalet remissinstanser finner en ökning av tandläkarutbildningen utöver
nu gällande utbyggnadsprogram mindre självklar än utbyggnaden av vissa
andra spärrade utbildningslinjer.
Ett flertal remissinstanser framhåller vikten av, att en utbyggnad av ekonomutbildningen
snabbt kommer till stånd. Några remissinstanser förordar en kraftigare
utbyggnad än den P-gruppen föreslagit.
Remissinstanserna har i princip ej haft något att erinra mot P-gruppens förslag
om en 25-procentig ökning av intagningskapaciteten vid jordbrukets högskolor.
Det övervägande antalet remissinstanser avvisar liksom P-gruppen tanken på
att spärra tillträdet till de fria fakulteterna.
Genomgående betonas i remissvaren, särskilt av universitetsmyndigheterna,
att en förutsättning för att spärrar vid de fria fakulteterna skall kunna undvikas
är tillräckliga lärar- och lokalresurser.
P-gruppens förslag till utbyggnad av den matcmatisk-naturvetenskapliga utbildningskapaciteten
behandlas positivt i remissyttrandena. Liksom i fråga om
utbyggnaden av den humanistiska utbildningen förutsättes dock att erforderliga
personella och materiella resurser ställs till förfogande.
Övervägande antalet remissinstanser, som berör den juridiska utbildningen,
anser, att eu ny juridisk fakultet bör inrättas.
P-gruppens beräkningar rörande behovet av utbildningsplatser godtas i stort
sett av remissinstanserna. Att verkliga kraftåtgärder måste vidtagas är man
ense om.
En kraftig ökning av platsantalet för medicinare, teknologer, naturvetare, eko
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
nomer och samhällsvetare förordas av nästan samtliga remissinstanser. Några
myndigheter vill också öka intaget av humanister, jurister och teologer. Meningarna
går något isär beträffande lokaliseringen. En del remissinstanser förordar
inrättande av ett sjätte universitet, andra ser hellre att de nuvarande universiteten
inklusive Umeå först utbygges.
Det helt övervägande antalet remissinstanser understryker vikten av att
främja tillströmningen till annan postgymnasial utbildning än den som lämnas
vid universitet och högskolor. Samtidigt framhålles i några yttranden faran för
att ungdomar utan studentexamen utestänges från utbildningslinjer, för vilka icke
formellt men reellt kommer att krävas dylik examen för tillträde på grund av
en ökande tillströmning av studenter. Detta skulle i sin tur kunna påverka tillströmningen
till gymnasierna. Några remissinstanser anser det vidare önskvärt,
att gränserna mellan universitets- och högskoleutbildningen samt annan postgymnasial
utbildning överbryggas.
Departementschefen har anfört följande.
För varje år som går framstår en snabb vidareutveckling av det högre utbildningsväsendet
som en för samhället allt viktigare angelägenhet. Denna sektors
alltmer strategiska betydelse för samhällsekonomien, socialpolitiken, kulturlivet
och vår civila och militära försvarskraft, kort sagt för alla sidor av ett modernt
välfärdssamhälle, blir alltmer uppenbar. Det är mot den bakgrunden glädjande
att kunna konstatera att, som framgår av den föregående redovisningen, det
råder en allmän enighet om huvudlinjerna för den vidare utbyggnaden av det
högre utbildningsväsendet.
När 1960 års riksdag fastställde riktlinjerna för den nu gällande utbyggnadsplanen
för det högre utbildningsväsendets expansion var man visserligen i allt
väsentligt enig om de principer som skulle vara vägledande för arbetet. Men det
fanns, särskilt inom universitets- och högskoleväsendet självt, en ganska markerad
osäkerhet inför den expansion som då förordades, vilken var betydligt blygsammare
till sin omfattning än den som nu är aktuell.
Det skall erinras om att 1960 års utbyggnadsplan för perioden 1960—65
byggde på den förutsättningen att universitet och högskolor omkring år 1970
skulle ge utbildning åt ca 55 000 studerande. Det framfördes i debatterna den
gången starka och i och för sig förståeliga argument för en mindre kvantitativ
expansion av universiteten och högskolorna än vad 1960 års principförslag förutsatte.
Det nu föreliggande principförslaget till fortsatt utbyggnad av universitet
och högskolor under senare hälften av 1960-talet innebär att studerandeantalet
skall bli över 80 000 omkring år 1970 i stället för 55 000 som tidigare
förutsatts. Vidare förutsätts att huvudlinjerna i 1960 års program i allt väsentligt
skall följas även under återstoden av årtiondet, innebärande en fortsatt
stark satsning på de experimentellt inriktade studiebanorna med deras förhållandevis
mycket lokal-, materiel- och personalkrävande organisation. Trots den
föreslagna högst väsentliga utökningen av det högre utbildningsväsendet under
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
15
ett fåtal år har den tidigare tveksamheten så gott som helt försvunnit bland
berörda myndigheter och organisationer. I yttrandena från flera remissinstanser
kan i stället konstateras en önskan om en än kraftigare utbyggnad än den som
skisserats i P-gruppens utredningar och förslag. Från universitets- och högskolemyndigheternas
sida föreligger denna gång ingen tveksamhet inför den stora
utbildningsuppgift som nu skisserats.
Samtidigt kan konstateras att allmän enighet råder om att nu största möjliga
ansträngningar bör göras i syfte att skapa med universitets- och högskolestudier
konkurrenskraftiga utbildningsalternativ. Man är allmänt enig om att det ur
många synpunkter är mindre önskvärt att det stora flertalet nyexaminerade
studenter i dag anser sig ha en universitets- och högskoleutbildning som enda
tänkbara utbildningsalternativ.
De opinionsmässiga förutsättningarna för en fortsatt stark utökning av det
högre utbildningsväsendet är därför nu mer entydiga och positiva än blott för
några år sedan. Jag tolkar detta som ett klart erkännande av riktigheten och
rimligheten i den hittills förda politiken i fråga om det högre utbildningsväsendets
utbyggnad. Numera föreligger uppenbart en över partier och intressegrupper
höjd enighet om att särskilt stora samhälleliga resurser under kommande år
måste satsas på en expansion av det högre utbildningsväsendet och att därvid
hittills tillämpade riktlinjer skall fullföljas och vidareutvecklas. Den nu manifesterade
opinionsmässiga enigheten kan sägas ge uttryck åt en bestämd och
fast förankrad uppfattning att högre utbildning är en lönsam investering för
individen och samhället.
Ett förverkligande av de förordade riktlinjerna kommer att inom den aktuella
samhällssektorn kräva betydande insatser av i och för sig knappa realekonomiska
tillgångar. Självfallet måste det praktiska genomförandet av ett handlingsprogram
av den art som här föreligger bli föremål för samma prövningar och avvägningar
som annan offentlig verksamhet med anspråk på de gemensamma
samhälleliga resurserna. En fortsatt önskad utbyggnad kan givetvis endast ske i
den takt som de realekonomiska och statsfinansiella tillgångarna medger.
Efter att sålunda ha konstaterat att stor enighet råder om huvudlinjerna i de
nu framlagda förslagen till fortsatt expansion av det högre utbildningsväsendet
övergår jag till att ta ställning till de skilda synpunkter och förslag, som framförts
i P-gruppens promemoria och däröver avgivna yttranden.
Den på lång sikt kanske viktigaste åtgärden i syfte att åstadkomma en med
hänsyn till hela samhällsutvecklingen välbalanserad expansion av det högre utbildningsväsendet
är att söka få till stånd en väl avvägd utbildningsorganisation
ovanpå grundskolan. Härmed avser jag såväl teoretisk utbildning på gymnasial
nivå i fackskola och gymnasium som praktisk yrkesutbildning direkt efter grundskolan
eller som en påbyggnad till den gymnasiala nivån. Planeringen av det
högre utbildningsväsendet måste integreras med planeringen av sistnämnda utbildningsorganisation.
Så har också under senare år skett i det att hela utbildningsorganisationen
efter grundskolan varit föremål och är föremål för ett djup
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
gående reformarbete. Fackskoleutredningen och 1960 års gymnasieutredning har
nyligen avgivit sina huvudbetänkanden och nu tillsättes en utredning rörande
den framtida yrkesutbildningen. Jag avser inte att i detta sammanhang närmare
gå in på ifrågavarande reformarbete utan vill här blott anföra följande.
Gymnasiets utveckling under efterkrigsperioden har — såsom vi numera bedömer
behoven — kännetecknats av en alltför stark ökning av det allmänna
gymnasiet och en för svag ökning av de yrkesinriktade tekniska och merkantila
gymnasierna. Sedan flera år tillbaka pågår en medvetet styrd utveckling mot
en bättre balans mellan dessa huvudgrupper av gymnasieutbildning. Samtidigt
sker inom det allmänbildande gymnasiet en klar förskjutning mot de grenar och
linjer, inom vilka matematisk-naturvetenskapligt och samhällsvetenskapligt inriktad
utbildning har en förhållandevis stark ställning på schemat. I gymnasieutredningens
betänkande rörande gymnasiets framtida struktur, »Ett nytt gymnasium»
(SOU 1963:42), har på ett synnerligen markant sätt den nu pågående
omstruktureringen av gymnasiet fullföljts och utvecklats. Det får emellertid i
förevarande sammanhang beaktas, att fram till omkring år 1970 den nuvarande
gymnasiestrukturen under alla förhållanden kommer att svara för den helt
övervägande delen av produktionen av nya studenter.
Den nyorientering av den studie sociala politiken som nu arbetar sig fram är vid
sidan av gymnasiepolitiken den kanske viktigaste aktiviteten för att på lång sikt
åstadkomma en balanserad utveckling av utbildningssektorn ovanför grundskolenivån.
Av det nyligen framlagda förslaget rörande studiefinansieringen på gymnasienivå
samt av de riktlinjer som år 1960 angavs för arbetet inom den studiesociala
utredningen framgår, att det studiesociala stödet efter grundskolans avslutande
måste göras så enhetligt och likformigt som möjligt för studerande i
samma studieålder, oavsett vilken typ av utbildningslinje det är fråga om. Den
nuvarande utformningen av det studiesociala stödet premierar utan tvekan på
ett alltför påtagligt sätt de studerande vid de mest teoretiskt inriktade studiebanorna,
i synnerhet universitets- och högskoleungdomen. En reformering av
det studiesociala stödet i den antydda riktningen kommer uppenbarligen att
underlätta den »avlänkningspolitik» som jag finner vara synnerligen önskvärd i
syfte att åstadkomma en balanserad expansion av universitet och högskolor.
Den postgymnasiala icke-akademiska fackutbildningen synes mer än tidigare
böra bli föremål för intresse från statsmakternas sida, då den torde komma att
få en ökande betydelse som fortbildningsorganisation för yrkesskolornas, fackskolornas
och gymnasiets elever. I samma utsträckning som behovet av arbetskraft
med akademisk utbildning väntas öka i framtiden synes också behovet av
utbildade på mellannivå öka. En utbyggnad av den postgymnasiala icke-akademiska
fackutbildningsorganisationen synes därför vara väl motiverad. Om nämnda
utbyggnad ej kommer till stånd, ökar risken, att den akademiskt utbildade
arbetskraften måste tas i anspråk för uppgifter som den kanske är antingen
inkompetent eller för kvalificerad för att handha.
Med rätta har åtskilliga remissinstanser understrukit att en sådan i och för
17
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
sig önskvärd avlänkning av studenter från universitet och högskolor till andra
utbildningsvägar icke får leda till att ungdom, som kommer från fackskolor och
yrkesskolor därigenom berövas möjligheter till vidareutbildning. Målet måste
givetvis vara att göra den icke-akademiska högre utbildningen tillgänglig och
attraktiv för ungdom med skiftande grundläggande utbildning, icke att förbehålla
någon grupp tillträde till skilda icke-akademiska utbildningsvägar.
I enlighet med P-gruppens förslag synes en samordningsgrupp mellan statliga
och andra intressenter böra bildas för utökning av den icke-akademiska postgymnasiala
utbildningens kapacitet samt översyn av dess kvalitet. Jag torde i
annat sammanhang få återkomma med förslag härutinnan.
En förbättring av ''prognosverksamheten samt den statistik varpa denna verksamhet
baseras, bl. a. utbildningsstatistiken, är som framgår av såväl P-gruppens
utredningar och förslag som ett flertal remissyttranden nödvändig. Sedan
1960 har prognosarbetet beträffande arbetskraft med längre utbildning bedrivits
i första hand inom arbetsmarknadsstyrelsen. Verksamheten har en särskild
ledning, prognosdelegationen, sammansatt av representanter för närmast berörda
departement, centrala ämbetsverk samt arbetsmarknadens och studenternas organisationer.
De metodiska svårigheterna är utomordentligt stora i detta arbete
och den samhällsvetenskapliga forskningen inom berörda områden är ännu alltför
litet utvecklad. Detta i förening med svårigheter att rekrytera kvalificerad
personal och mycket stora krav på nya och reviderade prognoser har gjort, att
ställda anspråk ej kunnat uppfyllas i tillräcklig utsträckning. Med hänsyn till
utbildningssektorns omfattande behov av fler och förbättrade prognoser måste
verksamheten ges förbättrade resurser. Därjämte synes vissa organisatoriska förändringar
böra övervägas med hänsyn till gjorda erfarenheter och de senaste
årens utveckling av den samhälleliga planeringens organisation. Till 1964- års
riksdag torde konkreta förslag komma att framläggas för att möjliggöra en förbättrad
prognosverksamhet.
Yrkesvägledningen, som har att utnyttja bl. a. prognosverksamhetens resultat,
är av stor betydelse då det gäller att till den växande utbildningssektorn förmedla
information rörande förhållanden och framtidsutsikter för skilda studieoch
yrkesbanor. Denna verksamhet har förstärkts under senare år. Medan antalet
tjänster år 1961 var 66 är nu yrkesvägledarna ca 140 till antalet. Man bör
dock överväga ytterligare någon förstärkning av denna verksamhet.
Vad beträffar studiestatistiken pågår inom statistiska centralbyrån en betydelsefull
utveckling av metoder och materialbearbetning. En stor del av arbetet
avses bli överfört till automatisk databehandling, varigenom större möjligheter
skapas att tillgodose de växande anspråken på snabb och uttömmande statistisk
information om förändringarna i utbildningssektorn. En viktig fråga, som sedan
1958 bearbetats inom universitetskanslersämbctet men som ännu ej är slutgiltigt
löst, gäller närvarouppgifter och studiestatistik i enskilda ämnen vid de
filosofiska fakulteterna. Denna fråga är sammankopplad med spörsmålet om ett
mer tillförlitligt registreringsförfarande av studerandeantalet vid dessa fakulte
2
— Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 sand. Nr 212
18 Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
ter. Efter förslag av universitetskanslersämbetet beslöt Kungi. Maj:t i juni innevarande
år att registrering skall ske från och med läsåret 1963/64 av samtliga
studerande inom filosofisk fakultet samt att studietidsstatistik skall upprättas
och närvaroredovisning ske för varje ämne inom de filosofiska fakulteterna.
Samtidigt ålades kanslersämbetet att före utgången av januari 1964 framlägga
förslag om hur begreppet »aktiv studerande» skall bestämmas. På ett helt annat
sätt än hittills bör det efter en slutlig lösning av denna fråga bli möjligt att
analysera och bedöma förändringar och utvecklingstendenser i fråga om studieinriktning,
studieresultat m. m. inom de filosofiska fakulteterna. Detta kommer
i sin tur i hög grad att underlätta arbetet med prognoser av skilda slag för hela
universitets- och högskoleområdet.
I detta sammanhang torde jag få beröra en fråga som behandlats i några
remissyttranden, nämligen frågan om den s. k. automatiken vid de filosofiska
fakulteterna. Jag vill påpeka att vissa åtgärder redan i år vidtagits i syfte att
underlätta för de lokala myndigheterna att i god tid före läsårets början anställa
assistenter och amanuenser. Det bör vidare understrykas att automatikens tilllämpning
är i hög grad beroende av ett effektivt arbetande registreringssystem.
Jag vill vidare erinra om att jag i årets statsverksproposition (bilaga 10, s. 326)
förutskickade, att en översyn av automatiken kan vara påkallad sedan ett registreringssystem
genomförts.
Frågan om s. k. inträdesspärrar vid de filosofiska fakulteterna har utförligt
berörts i P-gruppens promemoria och i åtskilliga remissyttranden. För egen del
kan jag i allt väsentligt instämma i de synpunkter som P-gruppen anfört i denna
fråga men vill här dessutom göra följande uttalande.
Jag finner det av principiella skäl ej vara rimligt att genom införande av inträdesspärrar
vid de nu fria fakulteterna söka åstadkomma den balanserade expansion
av universitets- och högskoleväsendet som alla önskar. Såsom jag tidigare
vid skilda tillfällen uttalat finns det visserligen skäl till viss oro inför det under
det närmaste decenniet starkt ökande antalet personer med humanistisk utbildning.
Svårigheter av omställningskaraktär kan komma att uppstå på akademikernas
arbetsmarknad. Emellertid finner jag tanken att genom införande av
ytterligare spärrar förhindra studieintresserade ungdomar att vidareutbilda sig
på denna nivå vara så stridande mot den allmänna strävan till ökad valfrihet
för den enskilde i välfärdssamhället, att andra vägar bör väljas för att åstadkomma
den balans inom utbildningssystemet som vi med hänsyn till arbetsmarknadens
behov alltjämt måste sträva efter på alla nivåer.
Som P-gruppen framhållit skulle spärrfrågan komma i ett annat läge, om
genom spärrar för de fria fakulteterna resurser skulle kunna friställas för en
ökning av de nu spärrade linjernas kapacitet. I likhet med P-gruppen finner jag
den möjligheten för närvarande utesluten. Inom överskådlig framtid torde realekonomiska
förutsättningar — särskilt i fråga om kvalificerad personal — saknas
för en så stark ökning av kapaciteten vid de spärrade utbildningslinjerna,
19
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
att valfrihetsargumentet mot spärrar vid de fria fakulteterna skulle bortfalla
eller väsentligt försvagas.
Ett antal remissinstanser, vilka avvisat spärr som ett alternativ, har framhållit
nödvändigheten av att i stället andra åtgärder vidtages för att de
humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna icke skall bli
alltför ohanterliga. Det förordas bl. a., att man inom ramen för fria fakulteter
skall åstadkomma en mer styrd utveckling av tillströmningen till skilda ämneskombinationer.
Dessa synpunkter är enligt min mening viktiga att beakta. De
har för övrigt ett mycket nära samband med bl. a. den fråga, som 1960 års lärarutbildningssakkunniga
för närvarande utreder, nämligen den framtida utformningen
av lärarutbildningen för grundskolans högstadium och för gymnasierna.
Jag vill här blott allmänt uttala som min mening, att det synes angeläget att
olika former av en mer reglerad studieordning mellan skilda ämnen successivt
införes inom de fria fakulteterna. Jag vill i sammanhanget erinra om att fr. o. m.
innevarande läsår viss försöksverksamhet inletts för att vid universitetens filosofiska
fakulteter genomföra eu på läraryrket direkt inriktad yrkesutbildning i
de för skolväsendet mest besvärande bristämnena inom det naturvetenskapliga
området.
P-gruppen har förordat, att åtgärder vidtages för att minska den s. k. meritkompletteringen
vid de filosofiska fakulteterna. Med hänsyn till den starka tillströmningen
till dessa fakulteter synes enligt min mening starka skäl tala för
att den belastning på utbildningsorganisationen, som meritkompletteringen utgör,
i möjligaste mån undanröjes. Spörsmålet bör bli föremål för närmare överväganden.
Liksom vid behandlingen av 1960 års program finner jag det fortfarande vara
viktigare att — i stället för att spärra fler linjer — omstrukturera gymnasieorganisationen,
bygga ut och förbättra prognosverksamheten och yrkesvägledningen,
skapa med universitets- och högskoleutbildningen konkurrenskraftig
annan yrkesutbildning dit även studenter söker sig, att kraftigt bygga ut de
redan spärrade linjerna vid universiteten och högskolorna samt att reformera
det studiesociala stödet i riktning mot förenhetligande på samma åldersnivåer.
Vad så beträffar universitetens och högskolornas utbyggande under senare
hälften av 1960-talet vill jag inledningsvis redovisa några erfarenheter från den
nu pågående utbyggnaden som grundar sig på det principprogram för perioden
1900—1965 som fastställts av riksdagen på basis av dels propositionen 1960: 119
angående riktlinjer för utbyggande av universitet och högskolor m. m., dels
propositioner avgivna vid 1961, 1962 och 1963 ars riksdagar.
Den utbyggnad av de spärrade utbildningslinjerna som ingår i planerna realiseras
för närvarande i allt väsentligt i enlighet med givna riktlinjer. En obetydlig
eftersläpning föreligger i intagningsökningen för de tekniska högskolorna till följd
av svårigheterna att i tid iordningställa erforderliga lokaler. I fråga om intagningen
vid de medicinska fakulteterna har å andra sidan en viss ökning utöver planens.
20
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
siffror kunnat genomföras. Men avvikelserna från planen är i stort sett utan betydelse.
För de fria fakulteternas del har målet att dämpa takten i tillströmningen till
de humanistiska fakulteterna ej kunnat uppfyllas. Väsentligt fler nybörjare har
inregistrerats vid dessa fakulteter än som i planen räknats med såsom önskvärt ur
arbetsmarknadssynpunkt. Visserligen måste en allmän reservation göras med hänsyn
till den otillfredsställande statistiken över tillströmningen till de fria fakulteterna
och dennas fördelning på skilda ämnen och ämnesgrupper. Det är ännu ej
möjligt att med ledning av den officiella statistiken avgöra hur många av de studerande
vid dessa fakulteter och främst då vid de filosofiska fakulteterna som är att
betrakta sasom aktivt studerande i skilda ämnen och hur många som registrerats
såsom närvarande vid en viss tidpunkt men som ej i egentlig mening bedriver
studier. Som tidigare nämnts har den tekniska frågan om en tillfredsställande
registrering ännu ej lösts. Men kvar står det oomtvistliga faktum att den ram, som
år 1960 ansågs vara lämplig för de filosofiska fakulteternas del, ej torde komma
att vara tillräcklig vid utgången av den nu pågående utbyggnadsperioden. Av
de principförslag i övrigt som ingår i 1960 års program för universitetens och
högskolornas del skall här blott erinras om att den differentiering av utbildningen
vid de filosofiska fakulteterna som förutsattes komma till stånd i viss
omfattning genomförts men att ytterligare åtgärder i den riktningen är erforderliga.
Den personella utbyggnaden av universitet och högskolor som en följd av
ökningen i antalet studerande och i forskningsverksamheten sker i snabb takt.
Vissa planer för högre tjänster har fastställts av riksdagen 1961, 1962 och 1963
för hela eller delar av de medicinska, odontologiska, tekniska och merkantila
utbildningsområdena samt för skogshögskolan och lantbrukshögskolan. För de
filosofiska fakulteternas del regleras medelstilldelningen avseende lektorer, assistenter
och timarvoderad undervisning helt i takt med studerandeantalets förändringar
genom den s. k. automatiken. För de juridiska fakulteterna har tilllämpats
ett system med särskilda anslagsmedel som Kungl. Maj:t fördelat för
täckande av marginella behov av undervisning.
Den lokalmässiga utbyggnaden av universitet och högskolor till följd av ökningen
i personal och studerande sker av naturliga skäl i en takt som till en
början ej är lika snabb som ökningen i personal- och studerandeantalen. Byggnadsstyrelsen
har bedrivit utredningar av generalplanekaraktär för alla större utbildningsenheter
och har hittills framlagt utbyggnadsplaner i stort för Umeå, Uppsala
och Frescatiområdet i Stockholm. Arbete pågår med motsvarande utredningar
för Lunds universitet. Tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté
har framlagt motsvarande material för ifrågavarande läroanstalt. För den
nya tekniska högskolan i Lund har en utbyggnadsplan framlagts, som nu följes
vid uppbyggnaden av högskolan. För Chalmers tekniska högskola samt för den
dåvarande filosofiska fakulteten i Göteborg förelåg motsvarande utredningar vid
fastställandet av 1960 års program. Det konkreta programarbetet för skilda universitets-
och högskoleorganisationer handhas av ett 10-tal programkommittéer,
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
21
med representanter för närmast berörda departement, byggnadsstyrelsen och vederbörande
lärosäten medan projekteringsarbetet och byggnadsverksamheten i enlighet
med beslut vid 1962 års riksdag i anledning av propositionen 1962: 98 leds
av byggnadsstyrelsen. Som ett uttryck för omfattningen av den hittills bedrivna
verksamheten i syfte att bygga ut universitet och högskolor kan nämnas att
enligt underhand lämnade uppgifter från de berörda kommittéerna, byggnadsstyrelsen
m. fl. sedan år 1960 ca 90 000 m2 nettogolvyta färdigställts eller är
under byggande, samt att ca 225 000 m2 nettogolvyta nu projekteras eller är
föremål för långt framskridet programarbete inom vederbörande programkommittéer.
Som ett ytterligare tecken på omfattningen av pågående planeringsarbete
kan nämnas att budgetåret 1960/61 Kungl. Maj:t från anslaget Vissa projekteringskostnader
under fonden för förlag till statsverket beviljade 3,2 miljoner kr. för
projektering av universitets- och högskoleinstitutioner. Motsvarande siffra för
budgetåret 1961/62 var 6,5 miljoner kr. och för 1962/63 6,9 miljoner kr.
Vad sedan beträffar det utbyggnadsalternativ för universitetens och högskolornas
del som framlagts av P-gruppen i dess promemoria kan jag i likhet med
praktiskt taget samtliga remissorgan tillstyrka huvuddragen i utbyggnadsplanen
för senare hälften av 1960-talet. Jag finner det sålunda vara fullt klarlagt att
den utbyggnad av utbildningskapaciteten vid universitet och högskolor som nu
pågår skall fullföljas med kraft under återstoden av 1960-talet. Det innebär att
betydande ansträngningar även fortsättningsvis måste göras för att särskilt
starkt utbygga utbildningskapaciteten vid tekniska högskolor, medicinska och
matematisk-naturvetenskapliga fakulteter samt inom de företags- och samhällsvetenskapliga
sektorerna.
Antalet nybörjarplatser vid de tekniska högskolorna enligt nu gällande planer
är följande.
Nybörjarplatser
KTH
CT1I
LTII
Summa
Nuläget (1963/64) ..................
756
620
180
1 556
1960 års program ...................
771
650
490
1 911
Tidpunkt för fullt genomförande av
programmet ......................
. . 65/66
65/66
66/67
P-gruppen har förordat att den totala intagningskapaciteten under återstoden
av 1960-talet ökas med ytterligare 965 nybörjarplatser. Flertalet remissinstanser
finner en dylik ökning rimlig. I vissa yttranden framförs skäl för en än kraftigare
ökning. För egen del anser jag det ur arbetsmarknadssynpunkt och ur allmän
samhällsekonomisk synpunkt vara både önskvärt och möjligt med en ökning av
nybörjarantalet av åtminstone den storleksordning som P-gruppen föreslagit. Jag
förordar därför, att den fortsatta planläggningen av utbildningskapaciteten vid
tekniska högskolor inriktas på att under 1960-talet nå upp till en total utbildningskapacitet
på i runt tal 2 900 nybörjarplatser.
Fördelningen av den fortsatta intagningsökningen på avdelningar är utomor
-
22
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
dentligt svårbestämbar. De ingående utredningar som företogs i hithörande
spörsmål i slutet av 1950-talet gav ingen klar vägledning. Inte heller senare
gjorda utredningar ger någon tydlig anvisning. En i stort sett proportionell ökning
av intagningen vid de större avdelningarna samt ytterligare speciella överväganden
för de mindre avdelningarna torde vara den bästa handlingslinje, som
nu kan ges för det fortsatta planläggningsarbetet. Det bör i sammanhanget påpekas
att en del av den nämnda utbildningskapaciteten vid de tekniska högskolorna
förutsättes komma att utnyttjas för speciell utbildning av lärare i vissa
matematisk-naturvetenskapliga och tekniska ämnen på gymnasienivå. Till frågan
om intagningsökningens fördelning på orter återkommer jag i det följande.
De medicinska fakulteternas intagningskapacitet enligt nu gällande planer är
följande.
Nybörjarplatser
Upps.
L-d/M-ö
Gbg
Sthlm
Umeå
Totalt
Nuläget (1963/64).....
90
120
168
208
—
586
Beslutad intagning ....
90
190
168
208
62
718
Tidpunkt för full utbyggnad
av nu beslutad intagning 65/66 65/66
P-gruppen har förordat en ökning av antalet nybörjarplatser till 918, dvs.
med ytterligare 200 utöver nu gällande planer. Det bör påpekas, att genom
beslut vid 1963 års riksdag om en provisorisk ökning av nybörjarantalet i Stockholm
om 40 platser den ursprungliga planen för pågående femårsperiod kommer
att överskridas. I remissbehandlingen har bl. a. medicinalstyrelsen och berörda
personalorganisationer framfört tveksamhet inför en så stark ytterligare ökning
av läkarutbildningen som förordats av P-gruppen utan att dessförinnan en nj
läkarprognos framlagts.
Det är visserligen sant, som understrukits i berörda yttranden, att vid en
utbyggnad av intagningskapaciteten till drygt 900 totalantalet läkare i ett s. k.
fortvarighetstillstånd blir betydande jämfört med antalet läkare i dag. Men det
är ett naturligt antagande att om ett par decennier levnadsstandarden och därmed
kraven på bl. a. hälsovård och hygien stigit högst avsevärt. Detta antagande
inbegriper också sannolikheten av en arbetstidsförkortning även för läkare.
Vidare bör bl. a. beaktas att svenska insatser i utvecklingsländerna i en hittills
ej känd omfattning på hälsovårdens område då torde ha skett. Mot denna bakgrund
och med hänsyn till intresset bland ungdomen för medicinsk utbildning
finner jag det för egen del vara både önskvärt och möjligt att nu utan ytterligare
prognosutredningar inrikta utbildningsplaneringen för de medicinska fakulteternas
del under återstoden av innevarande decennium på en total intagningskapacitet
av drygt 900 platser. Frågan om fördelningen av dessa på orter behandlas
i det följande.
Vid handelshögskolorna (motsvarande) har den i 1960 års program angivna
ökningen av kapaciteten redan genomförts. Handelshögskolorna i Stockholm
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
23
och Göteborg samt ekonomiska fakulteten i Lund nådde redan föregående läsår
en gemensam intagningskapacitet av 675 platser. P-gruppen föreslår en ökning
till 1 100 nybörjarplatser före utgången av 1960-talet. Inga väsentliga erinringar
har riktats häremot i remissbehandlingen. För egen del förordar jag att åtgärder
vidtas i syfte att uppnå en dylik utbildningskapacitet så snart som möjligt.
Tandläkarutbildningen skall enligt nu gällande planer ökas genom anordnande
av sådan utbildning även i Göteborg. Inom ecklesiastikdepartementet har
nyligen en särskild utredning avslutats, vilken innehåller detaljerade planer
rörande uppbyggnaden av den nya utbildningsenheten. Förhandlingar med Göteborgs
stad kommer dessutom att föras om frågor som berör den nya utbildningen.
I syfte att avhjälpa den brist på tandläkare som råder inom landet har
bl. a. vidtagits åtgärder för att bereda svenska studenter utbildning utomlands.
Sålunda studerar ett icke ringa antal elever vid tyska tandläkarhögskolor efter
ett uttagningsförfarande av de svenska utbildningsmyndigheterna. Därjämte
torde ett antal svenskar utan medverkan av svenska utbildningsmyndigheter
studera vid utländska tandläkarhögskolor.
I P-gruppens promemoria förordas en ökning av utbildningskapaciteten med
90 platser utöver de 100 platser som avses tillkomma i Göteborg. I remissbehandlingen
har betydande invändningar gjorts mot den föreslagna ytterligare intagningsökningen
och dess fördelning på högskolor. Med hänsyn till bl. a. önskvärdheten
av fortsatt utbyggnad av folktandvården och upprustning av den s. k.
anstaltsvården synes mig P-gruppens behovsbedömning realistisk. Ännu råder
dock ovisshet om vilken omfattning utbildningen av svenska studenter utomlands
kan komma att få. Man bör enligt min uppfattning inte nu fixera någon
plan för utvecklingen på detta utbildningsområde inom landet, innan utbildningen
i Göteborg är klar för start. Det bör om något år vara lättare att ta
ställning till frågan om tandläkarutbildningens fortsatta utbyggnad. Det kan vid
denna senare tidpunkt bli anledning att till allvarligt övervägande ta upp det
förslag, som i remissbehandlingen framförts, att i samband med iordningställande
av nya lokaler för tandläkarhögskolan i Stockholm tillfälligt öka intagningskapaciteten
där i högst betydande omfattning.
För jarmaceutiska institutets del är jag inte beredd att nu framlägga någon
plan, eftersom en särskild utredning för närvarande bearbetar problemet och
snart väntas framlägga sina förslag.
För de under jordbruksdepartementet hörande högskolorna vill jag efter samråd
med chefen för jordbruksdepartementet framföra följande.
Vid lantbrukshögskolan utökas för närvarande intagningen från 60 till 75
studerande per år. Därutöver synes det vara befogat att räkna med en viss
ytterligare ökning under andra hälften av 1960-talet. Efterfrågan på agronomer
beräknas öka främst till följd av den ökade statliga rationaliseringsinsatsen i
jordbruket. Vidare synes agronomutbildningen kunna ökas utöver vad som
motiveras av den traditionellt agronomiska arbetsmarknaden.
Även vid veterinärhögskolan synes det vara befogat att räkna med en viss
24
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
ökning av intagningen under andra hälften av 1960-talet. Veterinärer torde, som
veterinärhögskoleutredningen anfört i sitt yttrande, i ökad utsträckning kunna
tas i anspråk för livsmedelskontroll, radiobiologisk verksamhet m. m.
I fråga om en ökning av den framtida intagningen vid skogshögskolan torde
det vara mer vanskligt att nu uttala sig. Bättre överblick över arbetsmarknaden
för jägmästare torde emellertid kunna erhållas sedan vissa pågående undersökningar
rörande skogsbrukets förhållanden slutförts.
För de fria fakulteternas del är det av naturliga skäl ej möjligt att i en plan
av föreliggande art ange riktpunkter av samma slag som angivits i det föregående
för de spärrade utbildningslinjerna. Inom de matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna är emellertid tillträdet till studier för lägre betyg i praktiken
begränsat i vissa centrala ämnen. Liksom i 1960 års program är det därför av
värde för det praktiska planeringsarbetet att ange riktpunkter för en fortsatt
utbyggnad av dessa ämnens kapacitet för 2-betygsutbildningen.
P-gruppen förordar för senare hälften av 1960-talet en utökning utöver 1960
års program av utbildningskapaciteten på 2-betygsnivån i fysik respektive kemi
från 720 till 1 300, i botanik från 285 till 600 och i zoologi från 255 till 600. Några
invändningar mot dessa förslag har ej framförts vid remissbehandlingen. En
dylik betydande ökning av dessa centrala ämnens utbildningskapacitet är också
enligt min mening fullt motiverad och jag förordar därför att utbyggandet av de
matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna tar sikte på en ökning av den
angivna storleksordningen.
Beträffande de synpunkter och rekommendationer av kvalitativ art för de
fria fakulteternas del, som framförts i P-gruppens promemoria och i remissbehandlingen
av densamma, vill jag här blott understryka önskvärdheten av fortsatt
stark utbyggnad av de samhällsvetenskapliga ämnesområdena med en smidig
anpassning av studieplaner till förskjutningar inom arbetsmarknaden. En
motsvarande maximal anpassning av studie- och utbildningsplanerna i ämnen
inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna synes också av behovet
påkallad. Den akuta lärarbristen inom skolväsendet kräver på kort sikt en klar
inriktning av studie- och utbildningsplaner på utbildningen till lärare. På längre
sikt tyder tecken i de dock mycket osäkra prognoserna på att en förhållandevis
starkare inriktning av lärostoffet mot teknisk tillämpning bör komma till stånd.
Ur planeringssynpunkt är det värdefullt att förutom siffror över intagningskapaciteten
jämväl totalantalet studerande för skilda fakulteter och högskolor
fastställes.
För spärrade utbildningslinjer har i det föregående förordats samma intagningsökning
som P-gruppen föreslagit, varav följer att för berörda fakulteter
och högskolor det totalantal studerande som P-gruppen räknat med bör användas
i planeringsarbetet. Enda undantag är tandläkarutbildningen, för vilken
dock tills vidare P-gruppens beräkningar torde kunna tjäna som allmän riktpunkt
för det fortsatta planeringsarbetet.
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
25
För de fria fakulteterna, för vilka — bortsett från några experimentella ämnen
— någon riktpunkt för intagningsökning ej kan uppställas, blir totalantalet
studerande enda dimensioneringsgrund. De rekommendationer, som P-gruppen
framlagt för de fria fakulteternas del i fråga om det totala antalet studerande i
början av 1970-talet, har i ett antal remissyttranden ansetts vara alltför försiktiga.
Ökningen i studentexaminationen anses ha underskattats. Fn dylik
underskattning har även redan kunnat konstateras, som framgår av statistiska
centralbyråns remissyttrande. Vidare anses i ett antal yttranden de erfarenheter
som hittills vunnits av utvecklingen under nu pågående planperiod visa, att den
avlänkning P-gruppen räknat med ej kommer att kunna genomföras. Därav
skulle — vid ett accepterande av P-gruppens rekommendation rörande totalökning
av platsantalet vid de spärrade utbildningslinjerna — följa att totalantalet
studerande vid de fria fakulteterna skulle bli större än som förordats av
P-gruppen. För egen del är jag väl medveten om den försiktighet som kännetecknar
P-gruppens rekommendationer rörande storleken av de fria fakulteterna
i början av 1970-talet, trots de absolut sett höga tal som densamma räknar med.
Å andra sidan finner jag det vara synnerligen angeläget att de åtgärder, som
jag i det föregående förordat i syfte att åstadkomma en balanserad expansion i
tillströmningen till de fria fakulteterna, genomföres med stor energi. Även om
P-gruppen underskattat rekryteringsunderlagets tillväxt under återstoden av
årtiondet, anser jag det av nu angivna skäl vara rimligt att tills vidare för det
praktiska planeringsarbetet uppställa som riktpunkt det studerandeantal i början
av 1970-talet för de fria fakulteterna som förordats av P-gruppen.
Sammanfattningsvis innebär det nu sagda att berörda planerande organ bör
ta följande uppgifter om antalet studerande — i den officiella statistikens mening
— för skilda fakulteter och högskolor i början av 1970-talet som riktpunkt
för sitt fortsatta arbete.
Teol. fak............
....... 1500
Tekn. högsk......
.......... 15 300
Jur. fak.............
....... 6 000
Hand.-högsk.....
.......... 4 400
Hum. fak...........
....... 22 500
Tandl.-högsk.....
.......... 2 200
Mat.-nät. fak........
....... 20 700
Övr. högsk.......
........... 1800
Med. fak............
....... 8 200
Totalt 82 600
Fördelningen av antalet studerande få orter tilldrar sig naturligt nog stort
intresse. Universitetsutredningen och sedermera statsmakterna räknade med att
expansionen under 1960-talet skulle äga rum vid de bestående lärosätena.
Dock var det antal studerande som man den gången räknade med betydligt
lägre än det antal som nu är aktuellt. Universitetsutredningen räknade
— med de tendenser som man 1959 ansåg sig böra utgå ifrån — med att omkring
1970 antalet studerande vid samtliga universitet och högskolor icke skulle
nämnvärt överstiga 53 000. I P-gruppens beräkningar är motsvarande siffra, nu
satt till 1970-talets första hälft, höjd till ca 80 000 studerande. Bakom beslutet i
26
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
1960 års program att koncentrera utbyggandet till de bestående lärosätena låg
bl. a. den uppfattningen att det ur såväl utbildningens som forskningens synpunkt
var önskvärt och lämpligt att icke splittra resurserna på fler lärosäten
än de bestående. Med de nya siffror som nu presenterats finns det anledning att
fråga sig om icke förutsättningarna för expansionen blivit så starkt förändrade
att man måste på allvar räkna med att de bestående lärosätena icke kommer att
kunna klara en expansion av den omfattning som nu är aktuell.
P-gruppen har för sin del ej framlagt något förslag till lokalisering av utbyggnaden
utan förordat att ytterligare utredningar rörande kostnaderna för
utbyggnaden enligt skilda alternativ skulle utföras. I remissyttrandena dominerar
utan tvekan den uppfattningen att med en så stark utbyggnad som P-gruppen
förordat och som jag i det föregående tillstyrkt det blir nödvändigt att
starta högre utbildning i full omfattning på ytterligare åtminstone en ort utöver
de fem, till vilka universitetsutbildning nu är förlagd. Någon mer ingående motivering
för denna ståndpunkt presenteras dock ej i yttrandena. Eftersom den
förordade utbyggnaden kommer att leda till betydande kostnadsökningar är det
nödvändigt att noggranna överväganden av ekonomisk art föregår ett beslut
att bygga upp universitetsorganisationen i full skala på ytterligare en ort. Det
har vidare stor praktisk betydelse i planeringsarbetet, inte minst på de nu
befintliga universitetsorterna, om den fortsatta utbyggnaden skall ske enbart
på de nuvarande fem orterna eller om man skall räkna med ytterligare en ort.
Med hänsyn till behovet att skapa klarhet i denna fråga har Kungl. Maj:t
uybgen tillsatt en särskild utredning — 1963 års universitets- och högskolekommitté
— med uppgift att beträffande en utbyggnad av totalt den omfattning
som här förordats göra en kostnadsmässig jämförelse av skilda alternativ.
Om riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för utbyggnaden av skilda fakulteter
som jag angivit i det föregående bör det sålunda bli möjligt att, på basis av
den nämnda kommitténs utredningar, vid 1965 års riksdag ta definitiv ställning
till frågan om den totala utbyggnadens fördelning på orter.
I detta sammanhang skall erinras om att Kungl. Maj:t i samband med tillsättandet
av 1963 års universitets- och högskolekommitté utfärdade tilläggsdirektiv
till de kommittéer som genomför de olika delarna i 1960 års utbyggnadsprogram.
Dessa direktiv har den innebörden att de skall möjliggöra en fortsatt
planläggning utöver vad 1960 års program omfattar samtidigt som de ej föregriper
ett ställningstagande till de förslag som 1963 års universitets- och högskolekommitté
kommer att framlägga.
En fråga som har nära samband med spörsmålet om särskilt de olika filosofiska
fakulteternas storlek gäller omfattningen av den s. k. decentraliserade akademiska
utbildningen. För närvarande bedrives i begränsad omfattning dylik
utbildning d. v. s. utbildning för ett- och tvåbetygsnivån, på orter utanför de
fem universitetsstäderna. Denna utveckling, som blott börjat och som man därför
ännu ej har några längre erfarenheter av, har av flera remissinstanser
bedömts vara av synnerligen stor betydelse.
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
27
Jag delar den uppfattningen att det av många skäl är väsentligt att i framtiden
skapa ökade möjligheter att på andra orter än de nuvarande universitetsoch
högskoleorterna ge utbildning i ämnen vid humanistisk och matematisknaturvetenskaplig
fakultet. Jag räknar därför med att möjligheterna till decentraliserad
akademisk utbildning skall kunna ytterligare utvecklas. I detta sammanhang
vill jag vidare understryka önskvärdheten av att det framgent även
blir möjligt för brevskoleverksamheten att vidareutveckla den aktivitet på universitets-
och högskoleområdet som påbörjats. Jag kan alltså inte ansluta mig
till den uppfattning, som kommit till uttryck i några remissvar, att en utbyggnad
av den decentraliserade utbildningen och korrespondensutbildningen skulle
innebära en fara för splittring av våra resurser. Det bör finnas möjligheter att
denna väg både tillvarataga ett utbildningsintresse bland ungdomen och en personell
och materiell utbildningskapacitet på denna nivå som för närvarande icke
är utnyttjad fullt ut. Inte minst med hänsyn till den mycket starka påfrestning
som kommer att läggas på våra planerande myndigheter när det gäller lokaler
för universiteten och högskolorna är det viktigt att en stark ökning kan åstadkommas
också av universitets- och högskoleutbildning i de former som den
decentraliserade utbildningen och korrespondensutbildningen innebär.
En annan fråga som i detta sammanhang har stor betydelse gäller frågan om
vad som P-gruppen kallat för tretermins- och/eller skijtutbildning. Det har i åtskilliga
remissyttranden ifrågasatts huruvida några förutsättningar föreligger
för ett dylikt mer intensivt utnyttjande av existerande lokalresurser. Jag har
under hand låtit verkställa vissa preliminära undersökningar för några väsentliga
studieområden. Det har därvid visat sig att det möter vissa svårigheter, organisatoriskt
sett, att åstadkomma en ännu intensivare användning av befintliga
lokaler och lärarresurser. Emellertid bör det vara möjligt att inom vissa utbildningsområden
åstadkomma någon form av antingen tvåskiftsutbildning eller treterminsutbildning.
Det har därför uppdragits åt 1963 års universitets- och högskolekommitté
att ytterligare undersöka hithörande spörsmål.
I detta sammanhang vill jag i korthet beröra det förslag till inrättande av en
s. k. industrihögskola som i det föregående redovisats.
Det är uppenbart, att den utbildning som skisserats i föreliggande förslag i
stort sett har samma allmänna målsättning som den nuvarande utbildningen
vid de tekniska högskolorna. Tidigare har i skilda sammanhang förslag framförts
om ekonomingenjörsutbildning vid de nuvarande tekniska högskolorna, innebärande
en relativt avancerad utbildning i både teknik och ekonomi. Fråga är
om denna utbildning kan och bör organiseras som en ny variant av den traditionella
civilingenjörsutbildningen och i så fall om cn ny avdelning bör inrättas
vid någon av de existerande högskolorna eller om utbildningen vid bestående
avdelningar kan kombineras till en ny »blandad» utbildning. Alternativt måste,
som nu föreslagits, en ny utbildningsenhet tillskapas för att lösa problemet.
Innan 1963 års universitets- och högskolekommitté framlagt sina synpunkter
28
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
och förslag rörande hur en fortsatt expansion av civilingenjörsutbildningen inom
skilda avdelningar bör organiseras är det ej möjligt att bedöma hur ur organisatorisk
och kostnadsmässig synpunkt den blandade tekniska och ekonomiska
utbildningen bäst förverkligas. Jag är därför ej för närvarande beredd ta slutlig
ställning till det framlagda förslaget om en industrihögskola. Jag räknar med att
1963 års universitets- och högskolekommitté även tar upp föreliggande spörsmål
till övervägande i sitt arbete med den högre tekniska utbildningens utbyggnad.
En förutsättning för att den nu förestående starka utbyggnaden skall kunna
genomföras är att universitets- och högskolejörvaltningen effektiviseras och upprustas.
Ökade administrativa resurser är vidare en förutsättning för en nödvändig,
fortlöpande effektivitetskontroll av utbildningens och forskningens organisation
och resultat. För närvarande är universitetsutredningens betänkande
rörande universitetens och högskolornas organisation och förvaltning (SOU
1963:9) efter avslutad remissbehandling föremål för prövning inom ecklesiastikdepartementet.
Jag räknar med att det skall bli möjligt att för 1964 års riksdag
framlägga proposition i ärendet.
Jag vill även något beröra frågan om studentbostäder. I P-gruppens promemoria
har förordats att det bör ankomma på bostadsstyrelsen att i samråd med
byggnadsstyrelsen och vederbörande bostadsbyggnadsorgan utarbeta en långsiktsplan
för studentbostadsproduktionen. Detta önskemål har understrukits i
ett antal remissyttranden. Bl. a. har från flera lokala remissinstanser i berörda
universitetsorter framhållits de stora bostadsproblem som är förknippade med
en ytterligare stark ökning av studenttillströmningen till dessa orter. För egen
del anser jag det vara nödvändigt att finna samarbetsformer för att bättre än
hittills organisatoriskt inpassa studentbostadsbyggandet i den allmänna planeringen
av det högre utbildningsväsendets expansion. Emellertid har 1963 års
universitets- och högskolekommitté att jämväl pröva frågan om kostnaderna för
studentbostadsbyggandet vid skilda utbyggnadsalternativ, varför denna kommittés
utredningar torde böra avvaktas innan den av P-gruppen väckta frågan
tas upp till slutlig prövning.
Jag vill slutligen beröra vissa resursmässiga konsekvenser av den nu förordade
utbyggnaden.
P-gruppen har utfört vissa beräkningar rörande drifts- och kapitalkostnadernas
utveckling för universitet och högskolor vid en utbyggnad av här förordad omfattning.
En fördubbling av de årliga driftkostnaderna till universitet och högskolor
— nu av storleksordningen 300 miljoner kronor — inom loppet av ett
decennium synes enligt P-gruppens mening vara ett realistiskt antagande. Därtill
kommer följdkostnader av betydande storlek. En omfattande byggnadsverksamhet
fordras också för att bereda det starkt växande antalet lärare, elever
och övriga anställda utbildnings- och forskningsutrymmen. P-gruppen räknar
med en sammanlagd investering i byggnader och inventarier på mellan 2,5 och
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
29
3 miljarder under en 10-årsperiod. Däri är då inräknat investeringskostnaderna
för den nu pågående utbyggnaden som de allra närmaste åren torde komma att
öka avsevärt. De närmast föregående åren har pågått ett omfattande programmerings-
och projekteringsarbete som ännu blott resulterat i en mindre ökning
i den egentliga byggnadsverksamheten.
De högst betydande förstärkningar — personellt och materiellt — som kommer
att erfordras för den fortsatta utbyggnaden, ställer mycket höga krav på en
fortlöpande, verkningsfull internrationalisering. Att detta gäller för den akademiska
sektorn — lika väl som för annan resurskrävande verksamhet — är uppenbart.
Som jag nyss framhållit bör universitets- och högskoleförvaltningen förstärkas
bl. a. för att möjliggöra detta. Jag har tidigare även pekat på treterminsoch
skiftutbildning som en möjlighet att uppnå ett mer ekonomiskt användande
av tillgängliga resurser. Vad särskilt investeringsverksamheten beträffar, är det
nödvändigt att söka nya metoder som ger kostnadsbesparande lösningar. Ansvaret
för att så sker åvilar främst byggnadsstyrelsen.
Jag vill vidare i detta sammanhang framhålla att — som även P-gruppen
föreslagit — en prövning bör ske av frågan huruvida forskningsorganisationen
— såsom nu är fallet — skall dimensioneras efter och byggas ut i samma omfattning
som utbildningsorganisationen.
Varje utbyggnad av universitet och högskolor, särskilt när tonvikten läggs på
experimentellt inriktade områden, kräver stora insatser av personal och därvid
förhållandevis många personer med en universitets- eller högskoleutbildning.
Under en period av snabb utbyggnad blir därför konsekvenserna att av de nyexaminerade
en förhållandevis stor andel stannar kvar som forskare, lärare,
assistenter och amanuenser. Under en period av stark efterfrågan på arbetskraft
med lång utbildning accentueras därför konkurrensförhållandet mellan universitetssektorn
och övriga avnämare av de nyexaminerade. Jag har låtit utföra vissa
beräkningar rörande den ökning av personalen som fordras vid en ökning av utbildningskapaciteten
av här förordad omfattning samt låtit jämföra denna ökning
med beräknad ökning av antalet nyexaminerade inom skilda fakulteter på
olika nivåer. Beräkningarna är utförda enligt olika alternativ rörande personalsammansättningen.
Resultatet av dessa beräkningar visar att den närmaste
femårsperioden en förhållandevis mycket stor andel av de nyexaminerade från
de experimentellt inriktade fakulteterna och högskolorna behöver stanna kvar
inom universitets- och högskoleväsendet och där tjänstgöra som lärare åt de
växande studentgrupperna. Efter denna femårsperiod sjunker denna »reinvesteringsandel»
ganska starkt. Vid den tidpunkten bör nämligen nyexaminationen
ha ökat så kraftigt att nytillskottet av forskare, lärare m. fl. ej längre kräver
så stor del av de nyexaminerade som under de närmaste åren.
Med hänsyn till att skolväsendet och arbetsmarknaden i övrigt de närmaste
åren också har stora anspråk på nyexaminerade från experimentellt inriktade
fakulteter och högskolor är det sannolikt att om inte särskilda åtgärder vidtages
arbetsmarknadsförhållandcna kommer att bli synnerligen pressade för här be
-
30
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
rörda kategorier. Det blir därför nödvändigt att alla berörda arbetsgivare genomför
strängast möjliga hushållning med de knappa personalresurserna. För
universitetens och högskolornas del synes böra prövas bl. a. att i de särskilt
lärarkrävande ämnena utnyttja nya kategorier av lärare med väsentligt större
undervisningsskyldighet än nu befintliga kategorier av lärare—forskare har.
Vidare bör prövas vilka möjligheter som finns att medelst tekniska hjälpmedel
spara lärarkrafter. Det bör ankomma på berörda universitets- och högskolemyndigheter
att här göra största möjliga ansträngningar samt i de årliga anslagsäskandena
förorda sådana lösningar i konkreta frågor som särskilt beaktar vad
här framhållits.
STATLIGT STÖD TILL STUDENTKÅRLOKALER
Studentkårlokaler är lokaler som står till förfogande för de studerandes organisationer
— i första hand studentkåren — vid ett universitet eller en högskola.
Deras huvudsakliga uppgift är att möjliggöra för studentorganisationerna att
bedriva sin verksamhet samt att bereda studenterna uppehållsplats under lediga
stunder. Vanligtvis ingår i kårlokaler utrymmen för matservering och kaféer.
Vissa studentkårer har särskilda kårhus, d. v. s. byggnader som helt eller i huvudsak
användes som kårlokaler. Andra studentkårer disponerar s. k. insprängda
kårlokaler i byggnader med annat huvudsakligt ändamål. I nationshusen i Uppsala
finns utrymmen som är jämförbara med kårlokaler.
För att ge en bakgrund till utbyggnadsbehovet av kårlokaler har arbetsgruppen
från studentkårerna inhämtat vissa uppgifter om det nuvarande
beståndet. Uppgifterna rörande omfattningen av befintliga kårlokaler har sammanställts
i följande tabell.
Befintliga kårlokaler 1961
(Kvadratmeter nettoyta)
Totalt ...........................
Kårhus
Insprängda
kårlokaler
Nationshus
i Uppsala
Totalt
20 500
8 600
11900
4 500
1 400
3 100
7200
2 000
5 200
32200
12 000
20 200
Anm.: Med nettoyta avses totala utrymmen exklusive sekundärutrymmen (korridorer, kapprum,
entréhallar, sanitära utrymmen m. m.). I redovisningen av matsalar m. m. har även inräknats kafélokaler
samt köks- och ekonomilokaler m. m.; i övriga kårlokaler ingår klubbrum, samlingslokaler,
expeditions- och administrationslokaler m. m.
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
31
Arbetsgruppen har vidare från studentkårerna begärt uppgifter om den av
kårerna med statligt stöd önskade utbyggnaden av kårlokaler. I skrivelse till
kårerna framhöll gruppen bl. a., att dessa borde noga undersöka möjligheterna
att lösa lokalbehovet på annat sätt än genom till- eller nybyggnad. Som exempel
nämndes omdisponering av befintliga kårlokaler och ianspråktagande av ickekonventionella
lokaler för studentkårsändamål.
Det av studentkårerna lämnade materialet får i många avseenden betraktas
som mycket allmänna uppskattningar av det framtida utbyggnadsbehovet.
Arbetsgruppen får erinra om att det inte ingått i dess uppdrag att företaga en
prövning av angelägenheten i de anmälda önskemålen. Uppgifterna rörande omfattningen
av den önskade utbyggnaden har sammanställts i följande tabell.
Anmält behov av nytillskott av kårlokaler
(Kvadratmeter nettoyta)
Totalt ................................
Kårhus
Insprängda
kårlokaler
Totalt
36000
13 800
22 200
800
500
300
36800
14 300
22 500
därav matsalar m. m...................
Övriga kårlokaler ................
I propositionen lämnas redogörelse för olika statliga stödåtgärder för studenter
(s. 247—248) och det statliga stödet till allmänna samlingslokaler (s. 248—250).
Arbetsgruppens förslag rörande utformningen av det statliga stödet till kårlokaler
grundar sig på följande överväganden (s. 251).
Till belysning av frågan huruvida statligt stöd bör utgå till kårlokaler kan
följande anföras. Ansvaret för den högre undervisningen åvilar i dag staten. Det
växande studerandeantal, som är att förutse under den nu överblickbara perioden,
ställer krav på lokaler av en långt större omfattning än tidigare. Såsom
redan framgått utgår i olika former statligt stöd till studenter. Staten medverkar
också till uppförande av samlingslokaler för det allmänna föreningslivet. Dessa
förhållanden sammantagna utgör enligt arbetsgruppens mening skäl för att samhälleliga
insatser bör göras vid anskaffandet av lokaler för studentorganisationernas
verksamhet. Vid bedömandet härav bör också beaktas att staten, om än i
växlande omfattning, tidigare medverkat vid uppförandet av sådana lokaler. Ett
statligt stöd bör vidare underlätta en samordnad planering bland de kårer som
finnes på samma ort vid anordnande av kårlokaler. Arbetsgruppen föreslår således,
att statligt stöd utgår till anskaffande av lokaler för studentorganisationernas
verksamhet.
Hittills har formerna för och storleken av statens bidrag skiftat. Omfattningen
av de nu från kårerna framförda önskemålen i fråga om tillskottet av lokaler
ställer enligt gruppens mening krav på enhetliga bedömningsgrunder. Vid sina
ställningstaganden har arbetsgruppen fäst vikt vid att ett system skapas som
för studenternas organisationer innebär likställighet med föreningslivet i övrigt.
Härav följer också att gruppen inte ansett sig kunna förorda en bidragsgivning
32
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
som skulle medföra att studenterna erhåller en fördelaktigare behandling. Arbetsgruppen
föreslår att för kårlokaler införes ett bidragssystem som i huvudsak
utformas enligt det system som gäller för statligt stöd till allmänna samlingslokaler.
Enligt arbetsgruppens förslag skulle det åvila studenternas organisationer att
såsom hittills själva ha ansvaret för anordnande av dessa lokaler. Stödet skulle
utformas enligt i huvudsak samma grunder, som gäller för stöd åt s. k. allmänna
samlingslokaler, dock att lånestödet skulle bli något större till studentkårlokaler
än till allmänna samlingslokaler. Lån skulle enligt förslaget utgå till högst 70 % av
kostnaderna för vissa kategorier av lokaler. Viss del av lånet — motsvarande högst
40 % av låneunderlaget — skulle vara ränte- och amorteringsfri och kunna avskrivas.
I låneunderlaget skulle få medtagas lokaler av samma karaktär som allmänna
samlingslokaler samt matsalar och kafélokaler, lokaler för studentfacklig
verksamhet m. m., klubblokaler och studentsociala utrymmen (läkar- och tandläkarmottagningar).
I låneunderlaget för matsalslokaler skulle även få medtagas
sådan fast inredning och utrustning som är erforderlig för lokalernas funktion.
Lånen skulle beviljas av Kungl. Maj:t. Låneärendena skulle beredas av samma
organ, som handlägger ärenden rörande lån till allmänna samlingslokaler, nämligen
statens nämnd för samlingslokaler. Vid handläggningen av ifrågavarande
ärenden skulle nämnden få en speciell sammansättning med representanter för
Sveriges förenade studentkårer (SFS) och berörda statliga myndigheter.
Beträffande de vid remissbehandlingen avgivna yttrandena över arbetsgruppens
förslag torde få hänvisas till s. 258—265 i propositionen.
Departementschefen har beträffande studentkårlokaler anfört
bl. a. följande.
Den pågående och planerade utbyggnaden av universitet och högskolor medför
även behov av en utökning av sådana lokaler, vars ändamål är att bl. a. möjliggöra
för studentorganisationerna att bedriva sin verksamhet samt att bereda
studenterna uppehållsplats under lediga stunder. Sådana lokaler har i det föregående
benämnts studentkårlokaler, till vilka även räknas bespisningslokaler.
Statligt stöd till studentkårlokaler har hittills utgått endast i begränsad omfattning
efter bedömning från fall till fall. Några enhetliga normer för det statliga
stödet har icke funnits. I flertalet fall har det utgått som ränte- och amorteringsfria
lån. I några fall har kårhus uppförts genom statens försorg. Speciella skäl
har därvid förelegat.
Såsom framgått av det föregående har en särskild arbetsgrupp inom ecklesiastikdepartementet
framlagt förslag till ett enhetligt system för statligt stöd till
studentkårlokaler.
Arbetsgruppens förslag att det skulle åvila studenternas organisationer att
såsom hittills själva ha ansvaret för anordnande av studentkårlokaler har tillstyrkts
av flertalet remissinstanser, däribland SFS. Några remissinstanser, bl. a.
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963 33
byggnadsstyrelsen, har dock ansett att staten bör svara för anordnandet av bespisningslokaler.
Beträffande omfattningen av det statliga stödet till studentkårlokaler har flera
remissmyndigheter yrkat att lån skall kunna utgå till större del av kostnaderna
och även att bidragsdelen av lånet bör bli större. SFS har härvid särskilt framhållit,
att staten bör bidraga med hela kostnaden för bespisningslokaler. Å andra
sidan framförs åsikter, som innebär en skärpning av de av gruppen föreslagna
normerna för stödgivningen. Sålunda ifrågasätter statskontoret om inte samma
bestämmelser bör gälla för studentkårlokaler som för allmänna samlingslokaler.
Yad gäller de olika kategorierna av lokaler som avses skola få inräknas i låneunderlaget
— dvs. den del av byggnads- eller anskaffningskostnaderna till vilken
statligt stöd skulle kunna utgå — har flertalet remissinstanser anslutit sig till
eller lämnat utan erinran gruppens förslag så när som på ett undantag. Det i
särskilt yttrande framförda förslaget att lokaler för gymnastik- och idrottsverksamhet
borde få medtagas i låneunderlaget tillstyrkes nästan genomgående av
remissinstanserna. SFS har i sitt remissyttrande därjämte yrkat på att statligt
stöd bör lämnas även till anskaffande av inventarier i studentkårlokaler.
Som skäl för att statligt stöd bör utgå till studentkårlokaler har arbetsgruppen
framhållit bl. a., att ansvaret för den högre undervisningen åvilar staten, att statligt
stöd i olika former utgår till studenter samt att staten även medverkar till
uppförandet av samlingslokaler för det allmänna föreningslivet. Arbetsgruppen
har också ansett att ett statligt stöd till kårlokaler bör underlätta en samordnad
planering bland de kårer, som finns på samma ort. Jag delar dessa synpunkter
och föreslår, att statligt stöd skall utgå till anordnande av studentkårlokaler.
Jag är i princip ense med arbetsgruppen om att ett så långt möjligt enhetligt
system för ett statligt stöd till ifrågavarande lokaler bör införas. Arbetsgruppens
förslag till utformningen av det statliga stödet bör också enligt min mening
kunna läggas till grund för ett ställningstagande i frågan. I vissa avseenden synes
dock avvikelser böra ske från arbetsgruppens förslag. Från åtskilliga remissmyndigheter
har kritik framförts över att studenternas organisationer skulle behöva
tillskjuta kapital utöver det statliga bidraget för anordnande av bespisningslokaler.
Ett deltagande i finansieringen från studentorganisationernas sida skulle —
framhåller man — icke vara rimligt med hänsyn till att bespisningslokalerna avses
även för läroanstalternas personal och sålunda måste dimensioneras härefter.
På denna punkt anser jag bärande skäl föreligga att frångå arbetsgruppens förslag.
Vad gäller bespisningslokaler är jag av den uppfattningen, att det bör ankomma
på staten att svara för att dessa kommer till stånd med anlitande helt av
statliga medel. Huvudprincipen bör enligt min mening vara att ifrågavarande lokaler
uppföres av den statliga myndighet, som svarar för byggnationen vid lärosätet.
Beträffande förvaltningen och skötseln av dessa bespisningslokaler, torde
det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser. I
vissa fall kan det emellertid uppstå tveksamhet om staten eller vederbörande
studentorganisation bör ha hand om byggandet. Det gäller bl. a. de fall där
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt. År 212
34 Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
befintliga, av vederbörande studentorganisation ägda bespisningslokaler behöver
byggas ut. I en sådan situation kan det visa sig vara mest praktiskt att
vederbörande studentorganisation erhåller bidrag från staten till kostnaden för
tillbyggnaden. I sådana fall torde studentkårerna böra erhålla ränte- och amorteringsfria
lån till hela kostnaden för den tillbyggnad, som prövas erforderlig. En
förutsättning för erhållande av lån bör bl. a. vara, att anställda vid läroanstalten
i fråga får utnyttja lokalerna på samma villkor som de studerande.
I detta sammanhang torde få erinras om att Kungl. Maj:t genom beslut den
10 maj 1963 uppdragit åt vissa lokalprogramkommittéer att göra upp förslag till
lokalprogram för erforderliga nybyggnader för bespisningslokaler för studerande
och anställda vid vissa högre läroanstalter. Direktivens innehåll framgår av den
till statsrådsprotokollet fogade bilagan.
Därest riksdagen godkänner de av mig i det föregående angivna riktlinjerna
för byggande av bespisningslokaler jämte därtill hörande utrymmen, kommer
de åt programkommittéerna givna uppdragen sedermera att efter prövning
föranleda framställning om projekteringsmedel, varefter på sätt nu sker beträffande
annan statlig byggnation efter granskning av inkomna huvudhandlingar
och kostnadsberäkningar medel kommer att äskas för byggnadsverksamheten.
\ ad gäller det statliga stödet till övriga studentkårlokaler innebär arbetsgruppens
förslag, såsom tidigare nämnts, ett något större statligt stöd till studentkårlokaler
än vad som f. n. ges till s. k. allmänna samlingslokaler. Vid bifall till mitt
ställningstagande beträffande bespisningslokalerna — som innebär att staten
helt svarar för kostnaderna för dylika lokaler — ökar självfallet studentkårernas
möjligheter att bidraga till finansieringen av uppförande av övriga kårlokaler.
Ett stöd till studentkårlokaler enligt de normer som gäller för statligt stöd till
allmänna samlingslokaler synes — sett mot bakgrunden av det statliga åtagandet
beträffande bespisningslokaler — enligt min mening vara en rimlig avvägning av
statens insats. Jag förordar sålunda, att det statliga stödet till studentkårlokaler
— med undantag av bespisningslokaler och därtill hörande utrymmen — utformas
sa, att lan ma utga till studentorganisation med högst 50 *%, eller när synnerliga
skäl föreligger, med högst 70 % av låneunderlaget, att en del av lånet
motsvarande högst 40 % av låneunderlaget må beviljas som ränte- och amortelingsfri,
att den ränte- och amorteringsfria delen av lånet — sedan den räntebärande
delen av lånet slutamorterats — som regel bör avskrivas samt att amorteringstiden
bör bestämmas till 25 år. Med studentorganisation avser jag studentkår,
nation eller motsvarande sammanslutning av studerande vid universiteten
och de övriga läroanstalter, vars studerande äger helt eller delvis åtnjuta studiesociala
förmåner i likhet med vad som gäller för universitetsstuderande (jfr reglementet
den 22 maj 1953, nr 366, för utdelning av statsstipendier vid universiteten
m. fl. läroanstalter och kungörelsen den 16 juni 1950, nr 469, angående studielån
med statlig kreditgaranti). Sammanslutning av de studentkårer m. fl., som här
nämnts, bör även vara lånebcrättigad. Närmare bestämmelser beträffande lånen
torde få meddelas av Ivungl. Maj:t. I princip bör samma bestämmelser som gäller
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
35
för lån till allmänna samlingslokaler även gälla för studentkårlokaler. I vissa fall
kan det vara befogat att göra mindre avvikelser. Statskontoret har t. ex. ifrågasatt,
om icke befrielse från kravet på säkerhet för lånen kan ske med hänsyn till
att studentkårerna på grund av den obligatoriska medlemsanslutningen torde
kunna förutsättas i mindre grad än de allmänna samlingslokalernas icke-kommunala
huvudmän bli utsatta för sådana ekonomiska påfrestningar, som kan komma
att äventyra föreskriven förräntning och återbetalning av lån. Kungl. Maj:t
torde få pröva bl. a. denna fråga i samband med utfärdande av bestämmelser.
Såsom jag nyss nämnt har flertalet remissinstanser förordat, att idrotts- och
gymnastiklokaler skall få ingå i låneunderlaget. Arbetsgruppens förslag innefattar
icke statligt stöd till nämnda lokaler. För egen del vill jag framhålla, att anordnande
av dylika lokaler i princip torde böra betraktas som en kommunal angelägenhet.
Även om jag sålunda är av den uppfattningen, att idrotts- och gymnastiklokaler
icke bör ingå i låneunderlaget anser jag emellertid, att hinder icke
bör föreligga att i låneunderlaget i begränsad omfattning medtaga vissa motionslokaler
med därtill hörande utrymmen.
Arbetsgruppens förslag rörande upplåtelse till studentkår av tomtmark, som
disponeras av staten, för kårhusbebyggelse har jag ingen erinran mot. Jag vill i
detta sammanhang erinra om att svenska stadsförbundet i sitt remissyttrande
tillstyrkt arbetsgruppens förslag. Enligt vad jag inhämtat får detta tillstyrkande
fattas så, att man från kommunalt håll är positiv till arbetsgruppens förslag om
upplåtelse även av kommunal tomtmark.
Arbetsgruppen har förutsatt, att s. k. insprängda kårlokaler — dvs. lokaler
som är förlagda i läroanstalten tillhörig byggnad — kommer till stånd även i
framtiden. Dessa lokaler skulle enligt arbetsgruppen sålunda bekostas av staten
men upplåtas mot en skälig hyresersättning till vederbörande nyttjare. Jag ansluter
mig till arbetsgruppens förslag. Frågor rörande dylika insprängda kårlokaler,
t. ex. hyresersättningen, torde — såsom gruppen föreslagit — böra prövas av
det organ, som kommer att bereda ärenden rörande lån till studentkårlokaler
samt av vederbörande lokalplanerande statliga myndigheter.
En enligt min mening viktig fråga vid anordnande av studentkårlokaler är att
studentkårer på samma ort bör allvarligt eftersträva att ett gemensamt utnyttjande
av kårlokalerna kommer till stånd. Ett sådant sambruk torde inte endast
betyda ekonomiska besparingar utan även ha stor betydelse för att underlätta
kontakten mellan studerande från skilda fakulteter och högskolor. Vid bedömningen
av låneärenden bör det granskande organet ägna särskild uppmärksamhet
åt möjligheterna till anordnande av gemensamma kårlokaler. I anslutning härtill
vill jag också framhålla, att studcntkårlokaler, till vilka statligt stöd utgår, i
princip bör — såsom statens nämnd för samlingslokaler framhållit i sitt yttrande
— kunna tjäna som ett värdefullt komplement till de allmänna samlingslokalerna
på orten.
3* — Bihang till riksdagens protokoll 1063. G samt. Nr 213
36 Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
Arbetsgruppen har föreslagit, att samma organ, som bereder ärenden rörande
lån till allmänna samlingslokaler — statens nämnd för samlingslokaler — får i
uppdrag att jämväl bereda ärenden rörande lån till studentkårlokaler. Nämnden
består av åtta av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, vilka representerar det allmänna,
rikssammanslutningarna av samlingslokalägare och föreningslivet i övrigt.
Vid behandlingen av frågor rörande lån till studentkårlokaler bör nämnden
enligt gruppen erhålla en delvis annan sammansättning. Sålunda skulle i stället
för representanter för föreningslivet och huvudmännen för samlingslokaler ingå
företrädare för de sammanslutningar och organ, som beröres av frågan om anordnande
av studentkårlokaler. Gruppens förslag om att statens nämnd för samlingslokaler
skulle handlägga även ärendena rörande studentkårlokaler har i princip
godtagits av remissmyndigheterna eller lämnats utan erinran. Mot arbetsgruppens
förslag till sammansättning av nämnden har dock vissa invändningar
rests.
För egen del finner jag icke skäl föreligga att frångå arbetsgruppens förslag
rörande nämndens sammansättning. Sålunda bör i förevarande ärenden i stället
för representanterna för det allmänna föreningslivet och för huvudmännen för
samlingslokaler ingå representanter för studentorganisationerna, universitetsmyndigheterna
och byggnadsstyrelsen. Kungl. Maj:t torde få besluta om den
närmare utformningen av nämndens sammansättning, bl. a. rörande antalet representanter
för de olika intressenterna. Kungl. Maj:t bör utse representanterna
efter förslag från vederbörande organisation eller myndighet.
Nämndens uppgift bör vara att granska framställningar om lån till studentkårlokaler.
Lokalbehovet bör prövas på grundval av bl. a. till låneansökningarna
fogade byggnadsprogram jämte kostnadsuppskattning. Nämndens prövning bör
resultera i att besked lämnas till vederbörande lånesökande huruvida nämnden
kommer att tillstyrka ansökan — i förekommande fall under vissa villkor, t. ex.
om byggnadsprogrammet modifieras. Innan nämnden tar slutlig ställning i ärendet
bör lånesökanden redovisa huvudritningar jämte tillförlitlig kostnadsberäkning.
Därefter bör nämnden med eget yttrande överlämna ärendet till Kungl.
Maj :t.
Arbetsgruppen har utfört en schablonmässig beräkning av kostnaderna för den
av studentkårerna med statligt stöd önskade utbyggnaden av studentkårlokaler
fram till år 1970. Denna uppskattning slutar på ca 47 miljoner kr. Med den av
arbetsgruppen använda kostnaden per kvadratmeter nettogolvyta kan den till
matsalar m. m. hänförliga kostnaden uppskattas till ca 16 miljoner kr. och den
till övriga kårlokaler hänförliga till ca 31 miljoner kr.
Beträffande medelsanvisningen för långivningen till studentkårlokaler har
statskontoret funnit det angeläget, att den för studentkårerna speciella långivningen
särskiljes, så att de konkurrensproblem, som skulle uppstå om lån till såväl
studentkårlokaler som allmänna samlingslokaler skulle beviljas från samma
fond, undvikes. Vidare skulle låneärendena härigenom kunna få sin naturliga
anknytning till ecklesiastikdepartementet. För egen del finner jag med beaktande
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
37
av detta syfte det vara ändamålsenligt, att en särskild, med lånefonden för allmänna
samlingslokaler parallell utlåningsfond inrättas. Medel till denna bör
anvisas under ecklesiastikdepartementet. Medel för uppförande av bespisningslokaler
bör — såsom en konsekvens av förslaget att dessa lokaler bör bli helt
statliga — äskas under vederbörande läroanstalts investeringsanslag under statens
allmänna fastighetsfond.
UTSKOTTET
På grundval av ett av 1955 års universitetsutredning avgivet betänkande
(SOU 1959:45) framlade Kungl. Maj:t i propositionen 19G0:119 förslag till riktlinjer
för utbyggande av det högre utbildningsväsendet m. m. under 1960-talet.
Riksdagens särskilda utskott, som behandlade ifrågavarande proposition, framhöll
i sitt utlåtande nr 1 att det växande behovet av välutbildad arbetskraft
och kravet på bättre utbildning åt flera medborgare i vårt samhälle gjorde en
omfattande ökning av den högre utbildningens kapacitet tvingande nödvändig.
Särskilda utskottet konstaterade med tillfredsställelse att en samlad översyn
genom ovannämnda proposition framlagts rörande behovet av universitets- och
högskoleväsendets utbyggnad. Samtidigt underströk utskottet betydelsen av att
denna för hela vårt samhälles utveckling och förkovran viktiga upprustning i
största möjliga utsträckning komme till stånd. Utskottet utvecklade härefter
sin syn på de i propositionen och i anledning av densamma väckta motioner
berörda frågorna och uttalade sig i hithörande ämnen. Med hänvisning till vad
utskottet sålunda i sitt omförmälda utlåtande anfört hemställde särskilda utskottet
att riksdagen måtte godkänna de av chefen för ecklesiastikdepartementet
i proposition nr 119 förordade riktlinjerna för utbyggandet av det högre
utbildningsväsendet m.m. under 1960-talet. Riksdagen biföll detta förslag
(Rskr 1960: 327).
Vid 1961, 1962 och innevarande års riksdagar har beslut fattats i en rad konkreta
frågor beträffande utbyggnaden av universitet och högskolor.
I den nu föreliggande propositionen nr 172 har departementschefen framhållit,
att för varje år som ginge framstode en snabb vidareutveckling av det högre
utbildningsväsendet som en för samhället allt viktigare angelägenhet. Departementschefen
har konstaterat att — såsom framginge av redovisningen i propositionen
— det rådde en allmän enighet om huvudlinjerna för den vidare utbyggnaden
av det högre utbildningsväsendet.
Den utbyggnadsplan för perioden 1960—1965, som låg till grund för riksdagsbehandlingen
år 1960, byggde på den förutsättningen att universitet och högskolor
omkring år 1970 skulle ge utbildning åt ca 55 000 studerande. Ecklesiastikdepartementets
prognos- och planeringsgrupp (P-gruppen) har såsom i det
föregående redovisats framlagt utredning (SOU 1962:55) rörande tendenserna
på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet samt i decem
-
38
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
ber 1962 överlämnat en promemoria angående det högre utbildningsväsendets
fortsatta utbyggnad. Dessa nya undersökningar har givit vid handen att antalet
studerande i början av 1970-talet kommer att uppgå till drygt 80 000 i
stället för 55 000 som tidigare beräknats. Det har förutsatts att huvudlinjerna
i 1960 års program i allt väsentligt skall följas även under återstoden av årtiondet,
vilket innebär en fortsatt stark insats på de experimentellt inriktade studiebanorna
med deras förhållandevis mycket lokal-, materiel- och personkrävande
organisation. Departementschefen har understrukit att från universitetsoch
högskolemyndigheternas sida ingen tveksamhet förelåge inför den stora
utbildningsuppgift som salunda skisserats. Samtidigt har departementschefen
konstaterat, att allmän enighet rådde om att största möjliga ansträngningar
borde göras i syfte att skapa med universitets- och högskolestudier konkurrenskraftiga
utbildningsalternativ.
Utskottet är ense med departementschefen därom att särskilt stora samhälleliga
insatser under kommande år kräves för en expansion av det högre utbildningsväsendet.
Hittills tillämpade riktlinjer bör därvid fullföljas och vidareutvecklas.
Utskottet vill jämväl betona vikten av att konkurrenskraftiga utbildningsalternativ
till universitets- och högskoleutbildningen tillskapas.
Departementschefen har framhållit, att det praktiska genomförandet av ett
handlingsprogram av den art som i propositionen angivits självfallet måste bli
föremål för samma prövningar och avvägningar som annan offentlig verksamhet
med anspråk på de gemensamma samhälleliga resurserna; en fortsatt önskad
utbyggnad kunde givetvis endast ske i den takt som de realekonomiska och
statsfinansiella tillgångarna medgåve.
Utskottet anser sig böra understryka departementschefens nyssnämnda uttalande.
Beträffande den postgymnasiala icke-akademiska fackutbildningen har departementschefen
ansett att en samordningsgrupp mellan statliga och andra
intressenter bör bildas för utökning av denna utbildnings kapacitet samt översyn
av dess kvalitet. Departementschefen hade för avsikt att i annat sammanhang
återkomma med förslag härutinnan. Utskottet, som ansluter sig till vad departementschefen
anfört rörande ifrågavarande utbildningsvägar, finner för sin del
starkt motiverat att den av departementschefen omnämnda samordningsgruppen
snarast bildas och träder i verksamhet. Utskottet förutsätter att samarbetsgruppen
kommer att till överväganden upptaga jämväl den i motionerna I: 799
och II: 966 berörda frågan rörande ökning av utbildningskapaciteten beträffande
förskollärare.
Prognosverksamheten måste enligt departementschefen ges vidgade resurser
med hänsyn till utbildningssektorns omfattande behov av fler och förbättrade
prognoser, varjämte vissa organisatoriska förändringar med avseende å
denna verksamhet borde övervägas. Departementschefen har meddelat, att konkreta
förslag i detta ärende torde komma att föreläggas 1964 års riksdag.
Utskottet anser sig böra understryka angelägenheten av att resurserna för
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
39
prognosverksamheten förstärkes i syfte bl. a. att få till stånd större samordning
på detta område och en förbättring av prognosmetoderna. Med vad sålunda
anförts och under hänvisning till vad departementschefen framhållit torde det
i motionerna I: 799 och II: 966 framställda yrkandet rörande prognosverksamheten
vara tillgodosett.
I fråga om yrkesvägledningen, som har att utnyttja bl. a. prognosverksamhetens
resurser, har departementschefen erinrat om att verksamheten förstärkts under
senare år. Antalet tjänster som yrkesvägledare har sålunda ökat från 66 år 1961
till 140 innevarande år. Departementschefen har ansett att ytterligare någon
förstärkning av denna verksamhet borde övervägas.
Utskottet vill framhålla vikten av ifrågavarande verksamhet och angelägenheten
av att den ges för sina uppgifter tillräckliga resurser. I detta sammanhang
får utskottet med anledning av vad i motionerna I: 799 och II: 966 anförts och
hemställts uttala önskvärdheten av att i detta syfte ökning av yrkesvalslärarutbildningen
upptages till prövning. Utskottet förordar att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t giver till känna vad utskottet sålunda anfört.
I fråga om studiestatistiken har Kungl. Maj:t genom beslut den 5 juni 1963
beslutit att registrering skall ske fr. o. m. läsåret 1963/64 av samtliga studerande
inom filosofisk fakultet samt att studiestatistik skall upprättas och närvaroredovisning
ske för varje ämne inom de filosofiska fakulteterna. Samtidigt uppdrog
Kungl. Maj:t åt universitetskanslersämbetet att dels i samråd med statistiska
centralbyrån utforma en ämnesvis närvaroredovisning, som skall kunna
utgöra en av grunderna för tilldelning av lärarkrafter inom varje ämne hörande
till filosofisk fakultet, dels ock att med utgångspunkt i utformningen av ifrågavarande
redovisning samt med ledning av bl. a. erfarenheterna från den hittills
bedrivna försöksverksamheten med registrering framlägga förslag före utgången
av januari 1964 hur begreppet »aktiv studerande» skall bestämmas. Universitetskanslern
har med anledning härav den 22 oktober 1963 beslutit tillsätta en
expertkommitté inom kanslersämbetet med uppdrag att senast den 15 januari
1964 till ämbetet inkomma med förslag hur begreppet »aktiv studerande» inom
filosofisk fakultet skall bestämmas samt att före utgången av juni 1964 framlägga
de förslag till förenkling och modifiering av gällande regler för lärarkraftstilldelning
(den s. k. automatiken) inom filosofisk fakultet som befinnes
erforderliga.
Departementschefen har i den nu förevarande propositionen nr 172 erinrat
om att han i 1963 års statsverksproposition (bilaga 10, s. 326) förutskickade, att
cn översyn av automatiken kunde vara påkallad, sedan ett registreringssystem
genomförts.
Utskottet får med anledning av vad i motionerna 1:799 och 11:966 samt
II: 965 yrkats med avseende å förstärkning av de teologiska fakulteternas utbildningsresurser
anföra följande.
I sitt utlåtande 1961:57 (s. 10) framhöll utskottet, att utskottet med hänsyn
lill förefintligt antal studerande och förväntad ökning av studerandeantalet vid
40
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
de teologiska och juridiska fakulteterna ifrågasatte, huruvida icke även för dessa
fakulteters vidkommande någon form av automatik borde komma till stånd.
Det syntes utskottet angeläget att Kungl.''Maj:t övervägde frågan härom och
för riksdagen snarast möjligt framlade de förslag till åtgärder i angivet syfte,
som bedömdes lämpliga och möjliga.
Något förslag i ämnet förelädes icke 1962 års riksdag.
I sina anslagsframställningar till 1963 års riksdag tog universitetskanslern upp
frågan om ett genomförande vid de teologiska och juridiska fakulteterna av samma
system för tilldelning av lärarkrafter som för närvarande tillämpades vid de
filosofiska fakulteterna.
Departementschefen förklarade sig i 1963 års statsverksproposition (bilaga 10,
s. 326) icke beredd att i nuvarande läge förorda en reform innebärande automatisk
tilldelning av lärarkrafter vid nämnda fakulteter.
Med anledning av i ärendet väckta motioner (I: 319 och II: 374) underströk
utskottet i sitt av riksdagen godkända, den 18 april 1963 dagtecknade utlåtande
nr 61 (s. 8), att utskottet vidhöll den mening, varåt utskottet i sitt ovannämnda
utlåtande år 1961 givit uttryck. Utskottet fann sig icke böra biträda
de yrkanden som framställts i de nyssnämnda motionerna men förutsatte att
Kungl. Maj:t snarast möjligt upptoge omförmälda fråga till förnyat bedömande.
Utskottet förordade att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle giva till
känna vad utskottet sålunda anfört.
Kanslern har i sina anslagsäskanden att föreläggas 1964 års riksdag framhållit
att gällande regler för automatisk tilldelning av lärarkrafter till de filosofiska
fakulteterna borde komma till användning även för de teologiska fakulteterna.
Härigenom torde enligt kanslerns uppfattning vinnas en sakligt riktigare bedömning
av behovet och ett administrativt enklare förfarande. Kanslern har hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag om genomförande fr. o. m. budgetåret
1965/66 av automatisk lärartilldelning inom de teologiska fakulteterna
och vid bifall härtill uppdraga åt kanslern att inkomma med förslag till erforderliga
organisationsplaner.
Den i motionerna I: 799 och II: 966 samt II: 965 berörda frågan om automatisk
tilldelning av lärarkrafter vid de teologiska fakulteterna har såsom av den
lämnade redogörelsen framgår ånyo aktualiserats genom såväl riksdagens ställningstagande
i ärendet tidigare innevarande år (Rskr 1963:170) som kanslerns
nyssnämnda framställning i ämnet. Ifrågavarande spörsmål är sålunda för närvarande
föremål för Kungl. Maj:ts prövning i samband med budgetbehandlingen
för nästa budgetår. Vid sådant förhållande och då här berörda problem även
kan komma under bedömande i samband med ovannämnda översyn av reglerna
för automatikens tillämpning torde motionerna I: 799 och II: 966 samt
II: 965 — såvitt nu är i fråga — icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Då vad i motionen II: 965 anförts och hemställts rörande en upprustning av
den religionsvetenskapliga undervisningen och forskningen berör frågor, som det
i första hand torde böra ankomma på vederbörande universitetsmyndigheter
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
41
att närmare pröva och taga ställning till, saknas enligt utskottets mening anledning
för riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och
förslag i ärendet. Utskottet avstyrker därför bifall till ifrågavarande motion
även i denna del.
Med anledning av det i motionerna I: 799 och II: 966 gjorda yrkandet om
anordnande av teologiska översiktskurser inom de filosofiska fakulteterna i
Göteborg och Umeå får utskottet framhålla, att frågan om en dylik kurs vid
universitetet i Göteborg på grund av motionsyrkanden (I: 712 och II: 870) var
föremål för prövning våren 1963 i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts
proposition 1963:111 om ökad lärarutbildning m. m. I sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 132 (s. 43) erinrade utskottet om att i nyssnämnda proposition
redovisats förslag om anordnande av regional tvåbetygsundervisning
i ämnet kristendomskunskap. Departementschefen uttalade, att han med hänsyn
till den ovanliga organisationsform som tänkts för den regionala undervisningen
icke för det dåvarande vore beredd att ta ställning till förslaget. Det
torde i stället ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut i frågan inom ramen
för i propositionen äskade medel. Utskottet förordade för sin del att ett sådant
medgivande lämnades Kungl. Maj:t. Utskottet konstaterade samtidigt, att
förutsättningar alltså syntes föreligga för ett beslut i frågan, som kunde möjliggöra
viss form av regional utbildning på tvåbetygsnivå i kristendomskunskap.
Genom nyssnämnda av riksdagen lämnade medgivande torde det böra ankomma
på Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder i ärendet som kan befinnas
lämpliga och möjliga. Under hänvisning till sålunda föreliggande förhållanden
är utskottet icke berett att tillstyrka bifall till motionerna I: 799 och II: 966,
såvitt nu är i fråga.
Frågan om s. k. inträdesspärrar vid de filosofiska fakulteterna har utförligt
berörts av P-gruppen i dess promemoria och i åtskilliga av remissyttrandena.
Även departementschefen har uttalat sig i ämnet (s. 230 o. 231) och utskottet
kan för sin del ansluta sig till vad departementschefen anfört.
Beträffande universitetens och högskolornas utbyggande under senare delen
av 1960-talet har departementschefen redovisat erfarenheter från den nu pågående
utbyggnaden, som grundar sig på det principprogram för perioden 1960—
1965 som fastställts av riksdagen. Departementschefen har bl. a. angivit, att
det konkreta programarbetet för skilda universitets- och högskoleorganisationer
handhades av ett tiotal programkommittéer.
Med anledning av vad i motionerna 1:799 och 11:966 yrkats med avseende
å de fria fakulteternas behov av såväl lokal- som personalmässiga undervisningsresurser
får utskottet framhålla, att det ingår i vederbörande programkommittéers
uppdrag att beakta dessa spörsmål, varför utskottet icke finner anledning
för riksdagen att i nuvarande läge göra särskilt uttalande i ämnet.
I de nyssnämnda motionerna har även berörts frågan om utbyggnad och
intensifiering av det nordiska samarbetet och samordningen beträffande högre
42
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
undervisning och forskning. Utskottet, som vill understryka värdet av en dylik
samverkan, anser sig böra fästa uppmärksamheten vid att på förevarande område
arbetande kommittéer enligt sina direktiv har att beakta förefintliga möjligheter
till samverkan och avgiva de förslag härom som kan befinnas påkallade
och realiserbara. Med vad utskottet sålunda anfört torde vad i motionerna
I: 799 och II: 966 hemställts i den del, varom nu är fråga, få anses tillgodosett.
Departementschefen har ingående redovisat sitt ställningstagande med anledning
av P-gruppens olika beräkningar och förslag rörande utbyggnaden av
utbildningskapaciteten under återstoden av innevarande decennium. Utskottet
får härutinnan hänvisa till vad departementschefen (s. 234—237) förordat med
avseende å ökningen av intagningskapaciteten för de spärrade utbildningslinjerna
samt till departementschefens beräkningar i fråga om de fria fakulteterna.
Såsom riktpunkt för de planerade organen borde enligt departementschefen för
skilda fakulteter och högskolor i början av 1970-talet tagas ett totalantal studerande
av 82 600, fördelade på olika studielinjer på sätt departementschefen
(s. 238) närmare angivit.
I detta sammanhang vill utskottet till behandling upptaga vissa i nu föreliggande
motioner framställda yrkanden.
I motionerna I: 555 och II: 677 samt I: 801 och II: 963 har hemställts att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt förslag till ökning av
utbildningskapaciteten vid avdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan
i Stockholm.
Överstyrelsen för de tekniska högskolorna, som den 23 april 1963 avgav yttrande
över de två förstnämnda motionerna, framhöll härvid att överstyrelsen
tillstyrkte ett genomförande fr. o. m. 1964 av ifrågasatt intagningsökning vid
avdelningen för lantmäteri. En förutsättning för denna tillstyrkan vore emellertid,
att tillräckliga medel ställdes till tekniska högskolans i Stockholm förfogande
för av ökningen föranledda byggnadsarbeten samt förstärkningar av
lärarkrafter, materiel och utrustning m. m. vid högskolan. Byggnadskostnaderna
uppskattades av kollegienämnden vid högskolan till 700 000 kr. och kostnaderna
för inredning och utrustning till 100 000 kr.
I sina anslagsäskanden för budgetåret 1964/65 har överstyrelsen framfört förslag
om lantmäteriavdelningens organisation, innebärande bl. a. en väsentlig
ökning av dess intagningskapacitet.
Såvitt utskottet kan finna föreligger uppenbarligen behov av en kapacitetsökning
på ifrågavarande område. Då emellertid förevarande spörsmål för närvarande
är föremål för Kungl. Maj:ts prövning, har utskottet icke funnit sig böra
tillstyrka bifall till de i motionerna 1:555 och 11:677 samt 1:801 och 11:963
gjorda yrkandena.
I motionerna I: 799 och II: 966 har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att Göteborgs universitet och/eller Umeå universitet skall utbyggas med juridisk
fakultet.
I sitt i förevarande proposition nr 172 redovisade remissyttrande (s. 189) har
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
43
universitetskanslern föreslagit att principbeslut skulle fattas om inrättande av
en juridisk fakultet i Göteborg.
Kanslern har vidare i samband med avgivande av anslagsäskanden för budgetåret
1964/65 framhållit bl. a., att därest statsmakterna skulle besluta sig
för att inrätta en dylik fakultet torde uppbyggandet av denna sträcka sig över
flera budgetår.
Ifrågavarande spörsmål, innefattande jämväl frågan om universitetets i Umeå
utbyggande med en juridisk fakultet, torde kräva ytterligare allvarliga överväganden,
varför utskottet icke är berett att tillstyrka att riksdagen skulle fatta
beslut i ärendet i enlighet med vad i de ovannämnda motionerna — såvitt nu är
i fråga — påyrkats. Utskottet avstyrker därför bifall till motionsyrkandet.
De medicinska högskolornas intagningskapacitet omfattar innevarande budgetår
sammanlagt 586 nybörjarplatser. Enligt av statsmakterna fattade beslut
kommer detta antal att fr. o. m. budgetåret 1965/66 uppgå till 718 nybörjarplatser.
P-gruppen har förordat en ökning av dessa platser med ytterligare 200
utöver nu gällande planer.
Departementschefen har för sin del funnit det både önskvärt och möjligt att
nu utan ytterligare prognosutredningar inrikta utbildningsplaneringen för de
medicinska högskolornas del under återstoden av innevarande decennium på en
total intagningskapacitet av drygt 900 platser.
I motionerna I: 796 och II: 962 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t skulle anhålla att för den medicinska utbildningen måtte gälla flera alternativ
i fråga om utbildningskapacitetens omfattning, varav det lägsta alternativet
skulle svara mot P-gruppens beräkningar.
Utskottet har tidigare innevarande år i sitt utlåtande 1963:112 i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition 1963:142 angående ökad utbildning av läkare
framhållit att alla möjligheter borde tillvaratagas att utan dröjsmål vidga utbildningskapaciteten.
Härjämte underströk utskottet vikten av ytterligare insatser
på detta område. Utskottet anser sig i nu förevarande sammanhang ånyo
böra framhålla angelägenheten av den medicinska utbildningens fortsatta successiva
utbyggnad. Då det förslag härutinnan som departementschefen framlagt
innebär en mycket kraftig ökning av utbildningskapaciteten finner utskottet
sig böra ansluta sig till att detta förslag tages som riktpunkt för planeringsarbetet.
Utskottet är däremot icke berett att såsom i motionerna I: 796 och II: 962
påyrkats uttala att P-gruppens beräkningar bör utgöra det lägsta alternativet
i planeringsarbetet. Utskottet avstyrker därför bifall till ifrågavarande motionsyrkande.
Tandläkarutbildningen skall enligt nu gällande planer ökas genom anordnande
av sådan utbildning även i Göteborg.
En av chefen för ecklesiastikdepartementet jämlikt av Kungl. Maj:t den 2
juni 1961 lämnat bemyndigande tillkallad expertgrupp har den 11 oktober 1963
avlämnat organisationsförslag för odontologisk fakultet vid universitetet i Göteborg.
Detta förslag är för närvarande föremål för remissbehandling. Departe
-
44
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1968
mentschefen har i proposition nr 172 meddelat att förhandlingar kommer att
föras med Göteborgs stad om frågor som berör den nya utbildningen.
På grund av sålunda föreliggande förhållanden torde det i motionerna I: 330
och II: 388 gjorda yrkandet rörande tandläkarhögskola i Göteborg icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Av samma skäl anser sig utskottet icke böra förorda att, såsom i motionerna
1:800 och 11:967 yrkats, hos Kungl. Maj:t begära förslag till 1964 års vårriksdag
om konkret utformning av en ny tandläkarhögskola i Göteborg.
I fråga om det i motionerna I: 330 och II: 388 berörda spörsmålet rörande ny
prognos beträffande behovet av tandläkare får utskottet — under hänvisning
till vad departementschefen uttalat angående utvecklingen på detta utbildningsområde
inom landet (s. 235 o. 236) — framhålla att utskottet icke ansett
sig böra biträda yrkandet i motionerna, såvitt nu är i fråga.
Med anledning av det i motionerna I: 799 och II: 966 framställda förslaget om
beslut från riksdagens sida att den planerade tandläkarutbildningen i Göteborg
skall dimensioneras så att odontologisk forskning möjliggöres vill utskottet framhålla
vikten av att vid anordnandet av odontologisk utbildning i Göteborg forskningens
behov blir i tillfredsställande utsträckning beaktade och tillgodosedda.
Utskottet förordar att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna
vad utskottet sålunda i anledning av de ifrågavarande motionerna, såvitt nu
är i fråga, anfört.
Departementschefen har (s. 238) erinrat därom att P-gruppen icke framlagt
något förslag till lokalisering av utbyggnaden av universitet och högskolor utan
förordat att ytterligare utredningar rörande kostnaderna för utbyggnaden enligt
skilda alternativ skulle utföras. I remissyttrandena dominerar den uppfattningen
att med så stark utbyggnad som P-gruppen förordat det bleve nödvändigt
att igångsätta högre utbildning i full omfattning på ytterligare åtminstone en
ort utöver de fem, till vilka universitetsutbildningen nu är förlagd. Departementschefen
har betonat att då den av honom förordade utbyggnaden komme
att leda till betydande kostnadsökningar vore det nödvändigt att noggranna
överväganden av ekonomisk art föreginge ett beslut att bygga upp universitetsorganisationen
i full omfattning på ytterligare en ort. Det vore vidare enligt
departementschefen av stor praktisk betydelse i planeringsarbetet, icke minst
på de nu befintliga universitetsorterna, om den fortsatta utbyggnaden skulle ske
enbart på de nuvarande orterna eller om man skulle räkna med ytterligare en
ort. Kungl. Maj:t har med hänsyn till behovet att skapa klarhet i denna fråga
tillsatt 1963 års universitets- och högskolekommitté med uppgift att beträffande
en utbyggnad av totalt den omfattning departementschefen förordat göra en
kostnadsmässig jämförelse av skilda alternativ. Departementschefen har framhållit
att om riksdagen godkände de allmänna riktlinjer för utbyggnaden som
han i förevarande proposition angivit borde det bli möjligt att, på basis av omförmälda
kommittés utredningar, vid 1965 års riksdag ta definitiv ställning till
frågan om den totala utbyggnadens fördelning på orter.
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
45
Utskottet är ense med departementschefen om att de av honom berörda,
omfattande och kostnadskrävande ntbvggnadsfrågorna kräver uttömmande och
noggranna utredningar och överväganden. Utskottet vill samtidigt betona vikten
av att 1963 års universitets- och högskolekommitté kommer att bedriva sitt
arbete så, att på resultatet av detsamma grundade förslag skall kunna föreläggas
1965 års riksdag.
På grund av den ståndpunkt utskottet sålunda intagit avstyrker utskottet
bifall till de i motionerna I: 330 och II: 388 framställda yrkandena om att riksdagen
måtte fatta principbeslut om en ny medicinsk högskola med förläggning
förslagsvis i Linköping-Norrköping eller Örebro samt om omedelbar planläggning
av ytterligare en sådan högskola. Av samma anledning avstyrker utskottet det
i motionerna I: 321 och II: 378 framställda förslaget att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla dels att frågan om den akademiska undervisningens
lämpliga lokalisering snarast utredes, dels ock att därvid frågan om en snabbare
utbyggnad av universitetet i Umeå, upprättandet av ett sjätte universitet
i Mellansverige och inrättandet av ännu en teknisk högskola särskilt uppmärksammas.
Anmärkas må i detta sammanhang att 1962 års Umeåkommitté numera
avgivit ett den 23 november 1963 dagtecknat betänkande angående universitetets
i Umeå fortsatta utbyggnad.
Med hänsyn till det åt 1963 års universitets- och högskolekommitté givna
uppdraget är utskottet icke berett att biträda det i motionerna I: 800 och II: 967
gjorda yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förslag till 1964 års
vårriksdag rörande tidpunkt och plats för ett sjätte universitet.
I motionerna I: 796 och II: 962 har hemställts att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t ville anhålla om att direktiven för 1963 års universitets- och högskolekommitté
måtte kompletteras så att kommittén har att beakta även utvecklingen
efter 1970-talets början och alla faktorer i övrigt som påverkar bedömningen
av de akademiska lärosätenas lokalisering m. m.
Såvitt utskottet kan finna skulle ett biträdande av detta motionsyrkande
kunna komma att kräva att ett visst nytt, omfattande utredningsmaterial förebringas,
något som i sin tur kan befaras medföra en icke önskvärd fördröjning
av nämnda kommittés arbete. I den föreliggande propositionen nr 172 redovisas
emellertid på ifrågavarande olika områden vissa utblickar, som sträcker sig in
på mitten av 1970-talet. Utskottet förutsätter för sin del att kommittén i den
mån så visar sig möjligt utan arbetets försening jämväl beaktar utvecklingen
efter 1970-talets början. Med vad utskottet sålunda anfört anser utskottet att
ifrågavarande motionsyrkande, vilket utskottet icke anser sig böra biträda, likväl
i väsentlig mån blivit tillgodosett.
Motionerna I: 796 och II: 962 innehåller även yrkande om att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla att P-gruppens förslag att bostadsstyrelsen
i samråd med byggnadsstyrelsen och vederbörande bostadsorgan skall
utarbeta långsiktsplan för studentbostadsproduktionen måtte genomföras snarast
möjligt.
t — Bihang till riksdagens ■protokoll 19G3. G samt Nr 212
46
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
Departementschefen har beträffande denna fråga framhållit, att 1963 års universitets-
och högskolekommitté hade att jämväl pröva frågan om kostnaderna
för studentbostadsbyggandet vid skilda utbyggnadsalternativ, varför denna
kommittés utredningar torde böra avvaktas innan den av P-gruppen väckta
frågan toges upp till slutlig prövning.
Utskottet, som icke är berett att biträda ifrågavarande motionsyrkande, vill
betona önskvärdheten av att kommittén såvitt möjligt framlägger förslag till
en långsiktsplanering för studentbostadsproduktionen. Utskottet är medvetet
om att många olika samhälleliga faktorer spelar en avgörande roll för lösning av
dessa bostadsproblem. I detta sammanhang vill utskottet understryka nödvändigheten
av insatser icke blott av staten utan även av vederbörande kommuner,
där universitetsutbildning är eller kommer att bli förlagd.
Vidkommande det i motionerna I: 481 och II: 580 framställda yrkandet får
utskottet framhålla, att enligt direktiven för de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 28 juni 1963 tillkallade sakkunniga för utredning rörande yrkesutbildningens
uppgifter, innehåll och organisation dessa sakkunniga jämväl har
att beakta i nyssnämnda motioner berörda problem. På grund härav torde
motionerna icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.
I motionerna I: 330 och II: 388 har hemställts att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla att frågan om inrättande av en professur i geriatrik
måtte upptagas till utredning.
Vid 1962 års riksdag hade utskottet att behandla motionsyrkanden (I: 267 och
II: 313) av samma innebörd som det ovan angivna. Över dessa motioner hade
vederbörande universitetsmyndigheter avgivit yttranden. Enligt universitetskanslern
vore tiden ännu icke inne för att fatta beslut om en professur i geriatrik.
Stöd för geriatrisk forskning kan för närvarande erhållas genom medicinska
forskningsrådet och anslag från olika fonder. Karolinska institutet disponerar
över en donation på U/2 miljon kr., att användas för medicinsk forskning,
särskilt sådan som är av betydelse för geriatriken. Utskottet, som underströk
den stora betydelsen av intensifierad forskning på förevarande område, fann sig
på grund av vad i ärendet blivit upplyst icke böra tillstyrka bifall till de då
föreliggande motionsyrkandena.
Enligt vad utskottet inhämtat har något förslag om inrättande av en professur
i geriatrik icke framförts av kanslern i anslagsäskandena att föreläggas
1964 års riksdag.
Under hänvisning till sålunda föreliggande förhållanden samt till vad utskottet
år 1962 i detta ärende anfört avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 330
och II: 388, såvitt här är i fråga.
Utskottet är icke berett att tillstyrka att riksdagen nu skulle binda sig för
ett uttalande rörande den aktuella målsättningen för kommande statliga anslag
till vetenskaplig forskning på sätt i motionerna I: 800 och II: 967 föreslagits.
Utskottet vill emellertid understryka vikten och betydelsen av att forskningens
behov i största möjliga utsträckning blir tillgodosedda. Utskottet, som förutsät
-
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
47
ter att Kung]. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten härav,
hyser förhoppningen om att anslagsmedlen till forskningsändamål successivt
kommer att i icke oväsentlig mån förstärkas under den närmaste femårsperioden.
Utskottet utgår från att den i motionerna I: 800 och II: 967 berörda frågan
om ett särskilt föredragande statsråd för ärenden rörande vetenskaplig forskning,
högre undervisning och övriga kulturfrågor kommer att uppmärksammas
av Kungl. Maj:t. Vid sådant förhållande saknas enligt utskottets mening anledning
för riksdagen att såsom i motionerna påyrkats i skrivelse till Kungl. Maj:t
göra framställning i ämnet.
Såsom i propositionen nr 172 omförmälts har en arbetsgrupp inom ecklesiastikdepartementet
överlämnat en promemoria angående statligt stöd till studentkårslokaler.
Beträffande den närmare innebörden av arbetsgruppens förslag
torde få hänvisas till propositionen (s. 250—257).
Från flera av remissinstanserna har erinringar framförts emot utformningen
av det i promemorian föreslagna statliga stödet till olika slag av studentkårslokaler.
Sveriges förenade studentkårer (SFS) har i sitt yttrande närmare utvecklat
studentorganisationernas synpunkter på ifrågavarande problem och
pekat på de svårigheter i olika avseenden inför vilka dessa organisationer står
med avseende å finansiering, låneunderlag, tomtkostnader m. m. Utskottet får
hänvisa till den redogörelse för remissyttrandena som intagits i propositionen
(s. 258—265).
Departementschefen har huvudsakligen på grundval av promemorian föreslagit
(s. 265—270) införandet av ett så långt som möjligt enhetligt system för
det statliga stödets utgående till studentkårslokaler och uppdragit riktlinjer
för utformningen av detta stöd till olika slag av lokaler m. m.
Enligt utskottets mening innefattar problemställningen på förevarande område
svårbedömbara faktorer med avseende å kapitalanskaffning, produktionskostnader,
kreditgivning, amorteringstid, bidragsprocent, tomtupplåtelser m. m.
Utskottet, som i nuvarande läge funnit sig böra förorda att de av departementschefen
angivna grunderna för det statliga stödet m. m. till studentkårslokaler
godtages, anser likväl ifrågavarande problem kräva fortsatt uppmärksamhet
från Kungl. Maj:ts sida. Såvitt utskottet kan finna bör vidare, sedan närmare
erfarenheter vunnits på detta område, det organ, som skall ha att bereda ärenden
rörande lån till studentkårslokaler — statens nämnd för samlingslokaler i
den av departementschefen angivna sammansättningen — beakta och närmare
utreda de svårigheter, som kan komma att föreligga för studentorganisationerna
att enligt de av departementschefen uppdragna riktlinjerna bemästra de olika
med studentkårslokalfrågorna stående problemen. Det torde därefter böra ankomma
på nämnden att om så befinnes påkallat för Kungl. Maj:t framlägga förslag
till de ändringar i bidragsreglerna, som nämnden kan finna erforderliga.
Utskottet, som icke är berett att tillstyrka bifall till de i motionerna I: 797
och 11:964 samt 1:798 och 11:968 framställda yrkandena, förutsätter att de
frågor, som berörts i dessa motioner, kommer att bli föremål för nämndens upp
-
48
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
märksamhet och framtida överväganden i samband med bidragssystemets utveckling
och tillämpning i olika avseenden.
I likhet med departementschefen finner utskottet det ändamålsenligt att en
särskild, med lånefonden för allmänna samlingslokaler parallell utlåningsfond
inrättas, för vilken medel bör anvisas under åttonde huvudtiteln. Beträffande
medel för uppförande av bespisningslokaler bör dessa — såsom en konsekvens av
departementschefens förslag att dessa lokaler skall bli helt statliga —• äskas
under vederbörande läroanstalts investeringsanslag under statens allmänna
fastighetsfond.
Vad departementschefen i övrigt i propositionen nr 172 anfört och förordat
har icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
1. att motionerna I: 321 och II: 378 samt I: 796 och II: 962,
samtliga motioner i vad de avser den akademiska undervisningens
lokalisering m. m., icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
2. att motionerna 1:321 och 11:378 samt 1:800 och 11:967,
samtliga motioner i vad de avser ett sjätte universitet, icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda;
3. att motionerna 1:321 och 11:378, i vad de avser ytterligare
en teknisk högskola, icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
4. att motionerna I: 330 och II: 388, i vad de avser en ny
medicinsk högskola, icke må av riksdagen bifallas;
5. att motionerna I: 330 och II: 388 samt I: 800 och II: 967,
samtliga motioner i vad de avser tandläkarhögskolan i Göteborg,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
6. att motionerna I: 330 och II: 388, i vad de avser ny prognos
beträffande behovet av tandläkare, icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
7. att motionerna I: 330 och II: 388, i vad de avser inrättande
av en professur i geriatrik, icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
8. att motionerna 1:481 och II: 580 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
9. att motionerna I: 555 och II: 677, i vad de avser ökning
av utbildningskapaciteten vid avdelningen för lantmäteri vid
tekniska högskolan i Stockholm, samt motionerna 1:801 och
II: 963 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
10. att motionerna I: 796 och II: 962, i vad de avser arbetet
inom 1963 års universitets- och högskolekommitté beträffande
flera alternativ för den medicinska utbildningen, icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda;
11. att motionerna I: 796 och II: 962, i vad de avser stu
-
49
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
dentbostadsproduktionen, icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
12. att motionerna I: 797 och II: 964 icke må av riksdagen
bifallas;
13. att motionerna I: 798 och II: 968 icke må av riksdagen
bifallas;
14. att motionerna I: 799 och II: 966, i vad de avser juridisk
fakultet vid universitetet i Göteborg och/eller vid universitetet
i Umeå, icke må av riksdagen bifallas;
15. att motionerna I: 799 och II: 966 och II: 965, samtliga
motioner i vad de avser automatisk tilldelning av lärarkrafter
vid de teologiska fakulteterna, icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
16. att motionen II: 965, i vad den avser upprustning av den
religionsvetenskapliga undervisningen och forskningen, icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda;
17. att motionerna I: 799 och II: 966, i vad de avser teologiska
översiktskurser, icke må av riksdagen bifallas;
18. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 799 och
II: 966, i vad de avser dimensionering av den planerade tandläkarutbildningen
i Göteborg så att odontologisk forskning
möjliggöres, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad
utskottet anfört;
19. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 799 och
II: 966, i vad de avser yrkesvalslärarutbildningen, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;
20. att motionerna 1:799 och 11:966, i vad de avser förstärkning
av prognosverksamheten, icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
21. att motionerna I: 799 och II: 966, i vad de avser de fria
fakulteternas behov av undervisningsresurser, icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
22. att motionerna I: 799 och II: 966, i vad de avser utbildningskapaciteten
beträffande förskollärare, icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
23. att motionerna I: 799 och II: 966, i vad de avser det
nordiska samarbetet och samordningen, icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
24. att motionerna I: 800 och II: 967, i vad de avser fragan
om ett särskilt föredragande statsråd för vetenskaplig forskning,
högre undervisning och övriga kulturfrågor, icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda;
25. att motionerna I: 800 och II: 967, i vad de avser målsätt
-
50
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
ningen för anslag till vetenskaplig forskning, icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
26. att riksdagen må — med hänvisning till vad utskottet
anfört — godkänna av departementschefen förordade riktlinjer
för fortsatt utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet
m. m. fram till omkring år 1970;
27. att riksdagen må — med hänvisning till vad utskottet
anfört — godkänna av departementschefen förordade riktlinjer
för statligt stöd m. m. till studentkårslokaler.
Stockholm den 6 december 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Ivar Johansson, Axel
Johannes Andersson, Fritz Persson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar
Per Jacobsson, Söderberg, Mårtensson, Källqvist, fröken Ljungberg, herrar Per
Petersson och Eric Carlsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson i
Stockholm, Stahl, Karlsson i Olofström, Blidfors, Almgren, fröken Elmén, herrar
Nilsson i Göingegarden, fru Levvén-Eliasson, fröken Olsson, herrar Larsson i
Hedenäset, Andersson i Knäred, Löfroth och Berg.
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
51
Reservationer
1) beträffande den högre undervisningens lokalisering, ett sjätte universitet
samt ytterligare teknisk och medicinsk högskola
a) av herrar Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist,
Eric Carlsson, Ståhl, fröken Elmén, herrar Larsson i Hedenäset, Andersson
i Knäred och Löjroth, vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 45, som börjar med »Utskottet
är» och slutar med »blivit tillgodosett», bort ersättas med text av följande
lydelse:
»I frågan rörande lokalisering m. m. har synpunkter och yrkanden framförts i
ett flertal motioner. I motionerna I: 321 och II: 378 har yrkats att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla dels att frågan om den akademiska
utbildningens lämpliga lokalisering snarast utredes, dels ock att därvid frågan
om en snabbare utbyggnad av universitetet i Umeå, upprättande av ett sjätte
universitet i Mellansverige och inrättandet av ännu en teknisk högskola särskilt
uppmärksammas. I motionerna I: 330 och II: 388 har yrkats att riksdagen matte
fatta principbeslut om en ny medicinsk högskola med förläggning förslagsvis i
Linköping-Norrköping eller Örebro samt omedelbar planläggning av ytterligare
en sådan högskola. I motionerna I: 796 och II: 962 har, under hänvisning till
motiveringen jämväl i motionerna 1:321 och 11:378, hemställts att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om att direktiven för 1963 års universitets-
och högskolekommitté måtte kompletteras så att kommittén har att
beakta även utvecklingen efter 1970-talets början och alla faktorer i övrigt som
påverkar bedömningen av de akademiska lärosätenas lokalisering m. m. I motionerna
1:800 och 11:967 har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om förslag till 1964 års vårriksdag rörande tidpunkt och plats för
ett sjätte universitet.
I anledning av förevarande yrkanden vill utskottet erinra om departementschefens
uttalande i proposition nr 119 till 1960 års riksdag, vari departementschefen
framhöll att han visserligen hade förståelse för de allmänna lokaliseringssynpunkter
som hade framförts av vissa remissinstanser men att han icke ansåg
det möjligt att inför de då såsom brådskande anmälda kraven på utbyggnad
räkna med att resurser skulle skapas även i områden till vilka högre utbildning
icke tidigare lokaliserats. Detta spörsmål framhölls i propositionen vara av mera
långsiktig natur.
Enligt utskottets mening får även de nu anmälda kraven på utbyggnad anses
brådskande. Skall den omfattande kvantitativa utbyggnad som fordras under
återstoden av 1960-talet kunna genomföras i tillfredsställande ordning måste
varje dröjsmål undvikas. Samtidigt får emellertid beaktas att den kvantitativa
utbyggnaden liksom den högre undervisningens och forskningens allt större bety
-
52 Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
delse ökar behovet av en samlad och allsidig översyn av de i motionerna berörda
lokaliseringsfrågorna m. m. I motionerna I: 796 och II: 962 har föreslagits att
direktiven för 1963 års universitets- och högskolekommitté skulle kompletteras
i härför erforderlig utsträckning.
Enligt utskottets mening kan en ändamålsenlig planering av den framtida
akademiska undervisningen knappast komma till stånd om varje planeringsctapp
begränsas till blott en femårsperiod. Uppenbarligen kan icke ett kortsiktigt
perspektiv få prägla universitetens och högskolornas expansion. Såvitt utskottet
kan finna skulle emellertid en i och för sig önskvärd vidgning av direktiven för
1963 ars universitets- och högskolekommitté kunna komma att kräva att ett
visst nytt, omfattande utredningsmaterial förebringas, något som i sin tur kan
befaras medföra en icke önskvärd fördröjning av kommitténs arbete. Utskottet
förordar därför att särskilda sakkunniga tillkallas för det åsyftade, mera långsiktiga
och omfattande uppdraget. Dessa sakkunniga bör i sitt arbete främst
behandla frågor som är av betydelse beträffande den högre undervisningens
och forskningens lokalisering m. m. i olika hänseenden. Sålunda bör förutom°den
långsiktiga kvantitativa utbyggnaden beaktas de i förevarande olika motioner
berörda spörsmålen rörande den akademiska undervisningens och forskningens
roll och relationer till näringsliv och samhällsliv i övrigt, angelägenheten av en
relativ avlastning av särskilt vissa av de nuvarande universitetsorterna, den
akademiska fortbildningen och vidareutbildningen, inrättande av universitetsfilialer
m. m. Vidare bör de sakkunniga pröva det i motionerna 1:321 och
II: 378 framförda önskemålet om inrättande av ännu en teknisk högskola, eventuellt
en s. k. industrihögskola, liksom det i motionerna 1:330 och 11:388 framförda
önskemålet om planering för ytterligare en medicinsk högskola utöver den
varom principbeslut förordats. De sakkunniga bör hålla erforderligt samråd med
1963 ars universitets- och högskolekommitté och så långt möjligt med förtur
pröva frågor som är av betydelse för arbetet inom denna kommitté. Med det
anförda förordar utskottet att riksdagen i skrivelse till Kung], Maj:t anhåller
om skyndsamt tillkallande av sakkunniga för här nämnda uppdrag och i övrigt
ger till känna vad utskottet sålunda anfört.
Beträffande yrkandena om förslag till 1964 års riksdag om tidpunkt och plats
för ett sjätte universitet, inrättande av ett sjätte universitet i Mellansverige och
inträttandet av en medicinsk högskola i Norrköping—Linköping eller Örebro
finner utskottet att dessa spörsmål i förevarande sammanhang bör bedömas
mot bakgrunden av den förestående, omfattande kvantitativa utbyggnaden av
den akademiska undervisningen. Då denna utbyggnad kommer att gälla ca 50 %
eller mer än 25 000 studenter utöver de 55 000 som förutsågs 1960 synes det
utskottet givet att akademisk utbildning i betydande omfattning snarast möjligt
bör komma till stånd på andra orter än de nuvarande universitetsorterna. Det
synes också råda allmän enighet om att lämplig ort i Mellansverige bör komma
i fråga vid inrättande av ett sjätte universitet. Utskottet anser vidare att ännu
en medicinsk högskola, som självfallet kan men icke behöver förläggas till
samma ort som det sjätte universitetet, skall inrättas så snart ske kan. 1963 års
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
53
universitets- och högskolekommitté bör arbeta utifrån förutsättningen att dessa
undervisningsanstalter snarast möjligt skall inrättas. I övrigt bör kommitténs
nuvarande uppdrag vara oförändrat. Dock skall kommittén beakta vad förutnämnda
sakkunniga kan frambringa av betydelse för kommitténs arbete.
I anledning av önskemålet om en snabbare utbyggnad av universitetet i Umeå
vill utskottet framhålla, att 1962 års Umeåkommitté avgivit ett den 23 november
1963 dagtecknat huvudbetänkande angående universitetets i Umeå fortsatta
utbyggnad. Utskottet förutsätter att de i betänkandet framförda förslagen
tillvaratages och i vederbörlig ordning genomföres så att en snabbare utbyggnad
kommer till stånd. Vad utskottet i denna fråga anfört torde böra bringas till
Kungl. Maj:ts kännedom.»
dels ock att utskottets hemställan under 1.—4. bort ha följande lydelse:
»1. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:321 och
II: 378 samt I: 796 och II: 962, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att särskilda sakkunniga
måtte tillkallas för långsiktig planering av den högre
undervisningens jämte därmed sammanhängande forsknings
lokalisering m. m. i enlighet med vad utskottet anfört;
2. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 321 och
11:378 samt 1:800 och 11:967, samtliga motioner i vad de
avser ett sjätte universitet, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad utskottet anfört;
3. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:321 och
11:378, i vad de avser ytterligare en teknisk högskola, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;
4. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 330 och
II: 388, i vad de avser en ny medicinsk högskola, i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
b) av fröken Ljungberg
c) av herr Staxäng
d) av herr Nilsson i Göingegården;
2) av herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist, fröken Ljungberg,
herrar Per Petersson, Staxäng, Ståhl, fröken Elmén, herrar Nilsson i
Göingegården och Löfroth, vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 44, som börjar med »På
grund av» och slutar med »i fråga», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Som framhållits i motionerna 1:800 och 11:967 fattade redan 1945 års riksdag
beslut om inrättande av en tandläkarhögskola, som avsågs bli förlagd till
Göteborg. Sedermera har riksdagen upprepade gånger hos Kungl. Maj:t begärt
förslag om plan åtföljd av tidsschema för inrättande av denna undervisningsanstalt.
Trots detta har beslut i frågan fördröjts. Det är viktigt att en ytterligare
försening av tandläkarutbildningen i Göteborg undvikes.
54
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till yrkandet i motionerna 1:800
och 11:967 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till 1964 års vårriksdag
om konkret utformning av en ny tandläkarhögskola i Göteborg. Ett sådant
förslag bör främst innehålla riktlinjer för organisationen av preklinisk undervisning
och odontologisk forskning vid högskolan. Med vad utskottet sålunda
anfört torde motionerna I: 330 och II: 388, såvitt avser här berörda fråga, i möjligaste
mån bli tillgodosedda.
I motionerna I: 330 och II: 388 har vidare begärts en förnyad prognos beträffande
behovet av tandläkare. Utskottet finner det angeläget, att en sådan prognos
företages i anslutning till pågående utredning om allmän tandvårdsförsäkring.
Motionsyrkandet tillstyrkes således.»
dels ock att utskottets hemställan under 5. och 6. bort ha följande lydelse:
»5. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 330 och
II: 388 samt med bifall till motionerna I: 800 och II: 967, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära förslag till 1964 års vårriksdag om konkret utformning
av en ny tandläkarhögskola i Göteborg;
6. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 330 och
II: 388, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
att ny prognos beträffande behovet av tandläkare upprättas i
anslutning till pågående utredning om allmän tandvårdsförsäkring;»
3)
av herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist, fröken Ljungberg,
herrar Per Petersson, Staxäng, Ståhl, fröken Elmén, herrar Nilsson i
Göingegården och Löfroth, vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 46, som börjar med »Vid
1962 års» och slutar med »i fråga», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Kunskaperna om åldrandets biologiska innebörd och om de preventiva åtgärder
som står till buds för att förebygga och lindra åldringssjukdomar blir
avgörande för våra möjligheter att komma till rätta med det mycket omfattande
åldringsvårdsproblemet. Den geriatriska forskningen är kraftigt underdimensionerad
och saknar en tillräckligt fast organisation. Detta är otillfredsställande,
icke minst med hänsyn till att ökade insatser på den geriatriska forskningens
område i sällsynt hög grad lönar sig. Som resultat av forskningen kan nya behandlingsmetoder
m. m. förutsättas framkomma, som håller kostnaderna för
åldringsvården nere och därigenom frigör resurser som möjliggör förbättringar
av vårdmöjligheterna på relativt kort tid.
Utskottet delar den uppfattning, som framförs i motionerna I: 330 och II: 388,
att en professur i geriatrik bör inrättas. Utskottet tillstyrker således bifall till
motionärernas utredningsyrkande.»
dels ock att utskottets hemställan under 7. bort ha följande lydelse:
»7. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 330 och
II: 388, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
55
att frågan om inrättande av en professur i geriatrik måtte upptagas
till utredning;»
4) av herrar Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist,
fröken Ljungberg, herrar Per Petersson, Eric Carlsson, Staxäng, Ståhl,
fröken Elmén, herrar Nilsson i Göingegården, Larsson i Hedenäset, Andersson
i Knäred och Löjroth, vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Såvitt utskottet»
och slutar med »gjorda yrkandena», bort ha följande lydelse:
»Såvitt utskottet kan finna föreligger uppenbarligen behov av en kapacitetsökning
på ifrågavarande område. Denna ökning bör enligt utskottets mening
företagas utan dröjsmål. Utskottet föreslår därför, med bifall till yrkandet i
motionerna 1:801 och 11:963, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär
förslag till 1964 års vårriksdag om en betydande intagningsökning vid avdelningen
för lantmäteri inom tekniska högskolan i Stockholm från och med höstterminen
1964.»
dels ock att utskottets hemställan under 9. bort ha följande lydelse:
»9. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 555 och
11:677 samt med bifall till motionerna 1:801 och 11:963, i
skrivelse till Kungl. Maj:t begära förslag till 1964 års vårriksdag
om en betydande intagningsökning vid avdelningen för
lantmäteri inom tekniska högskolan i Stockholm från och med
höstterminen 1964;»
5) av herrar Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist,
Eric Carlsson, Ståhl, fröken Elmén, herrar Larsson i Hedenäset, Andersson
i Knäred och Löjroth, vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 43, som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkande», bort ha följande lydelse:
»Utskottet finner sig böra framhålla angelägenheten av en snabb utbyggnad
av den medicinska utbildningen under de närmaste åren. Det förslag härvidlag,
som departementschefen framlagt, innebär visserligen en förstärkning av nuvarande
utbildningskapacitet, men torde icke vara till fyllest för att inom rimlig
tid avskaffa läkarbristen. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att vården
av långtidssjuka och åldringsvården behöver expandera i en på grund av befolkningsutvecklingen
mycket snabb takt. Detta liksom den önskvärda standardhöjningen
inom mentalsjukvården, önskemålet om förkortad arbetstid för sjukvårdspersonal
samt nuvarande allvarliga brister m. m. gör det motiverat att,
som i nyssnämnda motioner föreslås, P-gruppens beräkningar betraktas som
ett lägsta alternativ. Med det anförda anser utskottet att syftet med nyssnämnda
yrkande i motionerna 1:796 och 11:962 blir tillgodosett. Utskottet förordar
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna vad utskottet
sålunda anfört.»
56
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
dels ock att utskottets hemställan under 10. bort ha följande lydelse:
»10. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 796 och
11:962, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad utskottet anfört;»
6) av herrar Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist,
Eric Carlsson, Ståhl, fröken Elmén, herrar Larsson i Hedenäset, Andersson
i Knäred och Löfroth, vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 46, som börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »bli förlagd», bort ha följande lydelse:
»I detta sammanhang vill utskottet understryka angelägenheten av att insatser
för studentbostadsproduktionen göres icke blott av staten utan även av
vederbörande kommuner, där universitetsutbildning är eller kommer att bli
förlagd. Icke minst med hänsyn härtill torde en långsiktsplanering i samråd mellan
olika berörda parter vara av värde. Dessa spörsmål är visserligen till viss
del avhängiga av den nämnda kommitténs arbete men med hänsyn till den
eftersläpning som råder på vissa av universitetsorterna bör det åsyftade samrådet
och långsiktsplaneringen komma till stånd så snart som möjligt. Erforderliga
kompletteringar med anledning av kommitténs arbete torde få göras efter
hand. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till förevarande motionsyrkande.»
dels ock att utskottets hemställan under 11. bort ha följande lydelse:
»11. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 796 och
II: 962, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
att P-gruppens förslag att bostadsstyrelsen i samråd med byggnadsstyrelsen
och vederbörande bostadsbyggnadsorgan skall utarbeta
långsiktsplan för studentbostadsproduktionen måtte genomföras
snarast möjligt;»
7) av herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist, fröken
Elmén och herr Löfroth, vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 47 börjar med »Enligt
utskottets mening» och på s. 48 slutar med »olika avseenden», bort ersättas med
en text av följande lydelse:
»De av departementschefen föreslagna riktlinjerna för stödet till studentkårslokaler
är enligt utskottets mening icke helt tillfredsställande. Som framhålles i
motionerna 1:797 och 11:964 är uppehållslokaler där läroanstaltens anställda
och elever kan tillbringa ledig tid mellan olika undervisningsmoment nödvändiga
i en läroanstalt. Ansvaret för deras inrättande och skötsel bör i princip åvila
staten och några kostnader bör icke belasta de studerande. Utskottet anser samtidigt,
att uppehållslokaler i många fall borde kunna kombineras med samlingsoch
sällskapslokaler för studentorganisationer. I dessa fall kan studentorganisationerna
lämpligen själva omhänderha såväl byggnation som skötsel och bör en
kostnadsuppdelning mellan staten och studentorganisationerna ske, så att staten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
hl
helt svarar för kostnaderna för uppehållslokaler. Någon ändring av ägoförhållandena
beträffande befintliga studentkårslokaler anser utskottet det självfallet
icke finnas anledning att göra.
Utskottet föreslår med bifall till nyssnämnda motioner, att statligt stöd beslutas
utgå till inrättande och skötsel av uppehållslokaler enligt de av utskottet
förordade riktlinjerna.
I motionerna I: 798 och II: 968 föreslås att studentorganisationer skall få samma
möjligheter till lån för lokaler avsedda för gymnastik och idrott som för
övriga studentkårslokaler. Utskottet vill hänvisa till sitt uttalande i utlåtandet
nr 61 vid riksdagens vårsession, att ''starka skäl talar för att åtgärder vidtages
i syfte att på olika sätt stärka resurserna för den vid universitet och högskolor
studerande ungdomens fysiska fostran’. En sådan åtgärd vore enligt utskottets
mening att bereda studentorganisationerna möjligheter till lån för anordnandet
av lokaler för gymnastik och idrott. Utskottet tillstyrker således bifall till förevarande
motionsyrkande.»
dels ock att utskottets hemställan under 12. och 13. bort ha följande lydelse:
»12. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:797 och
11:964, besluta om sådant stöd till studentkårslokaler att staten,
där så prövas lämpligt vid kommande utbyggnad av universitetsväsendet,
även helt svarar för inrättande och drift av
uppehållslokaler för läroanstaltens anställda och elever enligt
av utskottet förordade riktlinjer;
13. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 798 och
II: 968, besluta att lokaler avsedda för gymnastik och idrott
skall jämställas med övriga lokalkategorier vid beräknande av
låneunderlaget för studentkårslokaler;»
8) av fröken Ljungberg, herrar Per Petersson, Staxäng och Nilsson i Göingegården,
vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 43, som börjar med »Kanslern
har» och slutar med »till motionsyrkandet», bort ersättas med text av följande
lydelse:
»Övervägande antalet remissinstanser såsom juridiska fakulteterna vid universiteten
i Uppsala, Lund och Stockholm samt det större akademiska konsistoriet
vid universitetet i Göteborg har också uttalat att en ny juridisk fakultet bör
inrättas. Utskottet delar denna uppfattning.
Det från vissa remissinstanser framförda argumentet, att en regional snedbelastning
bör undvikas äger naturligtvis en icke ringa tyngd. För ungdomar
från norra Sverige som önskar juridisk utbildning måste det vara av väsentlig
betydelse att kunna på relativt nära håll erhålla sådan. Dessa skäl talar för att
en juridisk fakultet också inrättas vid universitetet i Umeå.
Utskottet kan icke bortse från att ett stort behov föreligger av en utvidgning
av den juridiska utbildningens kapacitet. Tillströmningen av antalet juris
studerande beräknas enligt P-gruppcns promemoria öka väsentligt, från omkring
58 Statsutskottets utlåtande nr 212 år 1963
2 000 för närvarande till omkring 6 000 vid 1970-talets början. Efterfrågan på
jurister och samhällsvetare beräknas bli avsevärt större än nu; flera användningsområden
kommer sannolikt att öppna sig för juristerna. Propositionen ger
dock inga konkreta förslag till utbyggnad för att täcka dessa behov.
Utskottet vill med hänsyn härtill föreslå att riksdagen nu fattar principbeslut
om att nya juridiska fakulteter snarast skall inrättas vid universiteten i Göteborg
och Umeå.»
dels ock att utskottets hemställan under 14. bort ha följande lydelse:
»14. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 799 och
II: 966, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala
att nya juridiska fakulteter snarast skall inrättas vid universiteten
i Göteborg och Umeå;»
9) av herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Källqvist, Ståhl, fröken
Elmén och herr Löfroth, vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 46 börjar med »Utskottet
är» och på s. 47 slutar med »framställning i ämnet», bort ersättas med text
av följande lydelse:
»Den vetenskapliga forskningen har avgörande betydelse för möjligheterna till
en snabb produktionsstegring och därigenom för möjligheterna att skapa resurser,
med vilka samhällets olika problem kan bekämpas. Icke minst av detta
skäl vill utskottet understryka vikten av att forskningens behov ägnas mycket
stor uppmärksamhet. I motionerna I: 800 och II: 967 föreslås, att riksdagen skall
uttala sig för en fördubbling av de statliga forskningsanslagen under den närmaste
femårsperioden. Utskottet tillstyrker bifall till motionärernas förslag.
Utskottet tillstyrker jämväl det i nämnda motioner framförda förslaget, att
frågan om ett särskilt föredragande statsråd för vetenskaplig forskning, högre
undervisning och övriga kulturfrågor bör upptagas till behandling i samband
med översyn av departementsindelningen.»
dels ock att utskottets hemställan under 24. och 25. bort ha följande lydelse:
»24. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:800 och
II: 967, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
att frågan om ett särskilt föredragande statsråd för vetenskaplig
forskning, högre undervisning och övriga kulturfrågor upptages
till behandling i samband med översyn av departementsindelningen;
25.
att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:800 och
II: 967, såvitt nu är i fråga, uttala att den aktuella målsättningen
för kommande statliga anslag till vetenskaplig forskning,
exklusive atom- och försvarsforskning, bör vara en fördubbling
under närmaste femårsperiod av statens bidrag för detta ändamål;»
-
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:405 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för fortsatt utbyggnad av universitetsoch högskoleväsendet m. m. jämte i äm a1 i texten