Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om införande av brottsbalken m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1964-02-25 · 115 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 51 av 115 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1964:3, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om införande av brottsbalken m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196i

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om införande av brottsbalken m. m.,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 29 november 1963 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 10, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om införande av brottsbalken,

2) lag om ändring i giftermålsbalken,

3) lag om ändrad lydelse av 15 kap. 1 och 3 §§ ärvdabalken,

4) lag om ändring i rättegångsbalken,

5) lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

6) lag om verkställighet av bötesstraff,

7) lag om straff för folkmord,

8) lag angående ändring i lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff

för krigsmän,

9) lag om ändring i lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder

mot utbredning av könssjukdomar,

10) lag angående ändring i lagen den 17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande

av havandeskap,

11) lag angående ändring i lagen den 23 maj 1941 (nr 282) om sterilisering,

12) lag angående ändring i lagen den 24 mars 1944 (nr 133) om kastrering,

13) lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård,

14) lag angående ändring i lagen den 6 december 1957 (nr 668) om utlämning

för brott,

15) förordning om ändrad lydelse av § 18 förordningen den 18 juni 1864

(nr 41 s. 1) angående utvidgad näringsfrihet,

16) lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 28 juni 1895 (nr 64)

om handelsbolag och enkla bolag,

17) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i

vissa bolag,

18) lag angående ändring i lagen den 2 april 1918 (nr 163) med vissa

bestämmelser om sjöfynd,

19) lag angående ändring i lagen den 16 maj 1919 (nr 240) om fondkommissionsrörelse

och fondbörsverksamhet,

1 Biliang till riksdagens protokoll 196i. 9 samt. 1 avd. Nr S

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196å

20) lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 16 maj 1919 (nr 242) med

vissa bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper,

21) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning

i allmän flottled,

22) lag om ändring i konkurslagen,

23) lag angående ändring i lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling

utan konkurs,

24) förordning angående ändrad lydelse av 11 och 12 §§ förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt,

25) lag angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 298) om viss panträtt

i spannmål,

26) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 8 april 1927 (nr 77)

om försäkringsavtal,

27) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 24 maj 1929 (nr 116)

om tillsyn över stiftelser,

28) lag angående ändrad lydelse av 63 och 64 §§ lagen den 25 april 1930

(nr 115) om bostadsrättsföreningar,

29) lag angående ändring i lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens

begränsning,

30) lag om ändring i checklagen den 13 maj 1932 (nr 131),

31) lag angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 22 april 1938 (nr 121)

om hittegods,

32) lag angående ändring i lagen den 3 juni 1938 (nr 274) om rätt till

jakt,

33) lag om ändrad lydelse av 9 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350),

34) lag angående ändring i lagen den 30 juni 1942 (nr 505) om viss

panträtt i spånadslin och hampa,

35) lag om ändring i skattestrafflagen den 11 juni 1943 (nr 313),

36) lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 13 april 1945

(nr 118) om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl.,

37) lag angående ändring i lagen den 30 juni 1948 (nr 450) om dödsstraff

i vissa fall då riket är i krig,

38) lag om ändring i militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472),

39) lag angående ändring i lagen den 30 juni 1948 (nr 491) om ämbetsansvar

för vigselförrättare i vissa fall,

40) förordning om ändrad lydelse av 36 § 1, 2 och 7 mom. vapenförordningen

den 10 juni 1949 (nr 340),

41) förordning angående ändring i förordningen den 10 juni 1949 (nr

341) om explosiva varor,

42) lag angående ändring i lagen den 29 december 1949 (nr 722) om

pantlånerörelse,

43) lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193),

44) lag om ändring i allmänna förfogandelagen den 26 maj 1954 (nr

279),

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b 3

45) lag om ändring i allmänna ransoneringslagen den 26 maj 1954 (nr

280),

46) lag om ändrad lydelse av 12 § allmänna prisregleringslagen den 1

juni 1956 (nr 236),

47) lag om ändrad lydelse av 7 och 11 §§ atomenergilagen den 1 juni

1956 (nr 306),

48) lag om ändrad lydelse av 5 och 13 §§ lagen den 26 april 1957 (nr

132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången

vid krig eller krigsfara m. m.,

49) lag om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297),

50) lag angående ändring i lagen den 5 juni 1959 (nr 254) om utlämning

för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,

51) lag om ändrad lydelse av 81 och 82 §§ civilförsvarslagen den 22 april

1960 (nr 74),

52) lag angående ändrad lydelse av 3 och 11 §§ lagen den 30 juni 1960

(nr 408) om behörighet att utöva läkaryrket,

53) lag angående ändrad lydelse av 3 och 8 §§ lagen den 30 juni 1960

(nr 418) om straff för varusmuggling,

54) förordning angående ändring i förordningen den 26 maj 1961 (nr

180) om tillverkning av sprit och vin,

55) lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 15 december 1961 (nr

655) om undanförsel och förstöring, samt

56) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 27 april 1962 (nr 120)

om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av

densamma väckta, likalydande motioner, nr 649 i första kammaren av fröken

Mattson m. fl. och nr 788 i andra kammaren av herr Martinsson m. fl.

För yrkandena i motionerna samt de skäl motionärerna anfört till stöd

därför lämnas redogörelse i det följande.

De genom propositionen framlagda lagförslagen är av följande lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

1) Förslag

till

Lag

om införande av brottsbalken

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den av riksdagen år 1962 antagna och den 21 december samma år (nr 700)

utfärdade brottsbalken skall jämte vad nedan stadgas träda i kraft den 1 januari

1965; dock må dessförinnan bestämmelser meddelas av Konungen enligt

vad i balken och denna lag är för vissa fall stadgat.

2 §■

Genom brottsbalken upphävas med den begränsning som följer av vad

här nedan stadgas

strafflagen den 16 februari 1864 med undantag av 6 kap. 1—7 §§;

3 § förordningen den 16 november 1841 (nr 58) emot fylleri och dryckenskap;
lagen

den 22 april 1927 (nr 110) om tillsyn över dem, som utskrivits på

prov från förvaring eller internering i säkerhetsanstalt;

lagen den 24 september 1931 (nr 328) med vissa bestämmelser om bötesstraff

utom strafflagens område (särskild böteslag);

lagen den 15 juni 1935 (nr 343) om ungdomsfängelse;

lagen den 18 juni 1937 (nr 461) om förvaring och internering i säkerhetsanstalt;
lagen

den 22 juni 1939 (nr 314) om villkorlig dom;

lagen den 18 september 1943 (nr 691) om villkorlig frigivning;

lagen den 20 april 1951 (nr 175) med vissa bestämmelser om böter och viten;

samt

lagen den 30 december 1952 (nr 789) med vissa bestämmelser om påföljd

för brott av underårig;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning eller i reglemente, instruktion

eller annan särskild föreskrift stridande mot bestämmelserna i brottsbalken

eller denna lag.

3 §.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses eljest däri

lagrum, som ersatts genom bestämmelse i brottsbalken eller denna lag, skall

den bestämmelsen i stället tillämpas.

4 §•

_ Är i eller författning för brott stadgat fängelse utan angivande av

längsta tid därför, må fängelse ej ådömas på längre tid än ett år.

Till straffarbete må ej vidare dömas; i stället dömes till fängelse på tid

som är stadgad för straffarbete. Vad nu sagts skall dock ej äga tillämpning

i mål, vari domstol före den 1 januari 1965 dömt till straffarbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år li)6b 5

5 §• ..

Ingen må dömas för gärning, för vilken ej var stadgat straff nar den be
§i<Straff

skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs.

Gäller annan lag när dom meddelas, skall den lagen tillämpas, om den leder

till frihet från straff eller till lindrigare straff; vad nu ar sagt skall dock, ej

gälla, när fråga är om gärning som under viss tid vård straffbelagd pa grun

av då rådande särskilda förhållanden. . cc , ,, , •

Beträffande ådömande av annan påföljd för brott an straff skall vad i

brottsbalken stadgas äga tillämpning även å gärning som begåtts fore den 1

januari 1965; dock må i sådant fall för gärning, som nagon begått under inflytande

av sinnesbeskaffenhet som avses i 5 kap. 5 § strafflagen, ej tillämpas

annan påföljd än överlämnande till särskild vård. .

Vad i 36 kap. 1, 2, 4 och 5 §§ brottsbalken stadgas skall aga tillämpning

jämväl när fråga är om gärning, för vilken straff jämlikt andra stycket skall

bestämmas enligt äldre lag.

6 §•

Vid bedömning enligt brottsbalken skall vad i 26 kap. 3 § stadgas om återfall

i brott tillämpas utan hinder av att det förra brottet bedömts efter aldre

j JJCT ,

I annat mål än sådant, som av första domstol avgjorts före den 1 januari

1965, skola bestämmelserna i 34 kap. brottsbalken, med iakttagande av va

j 9_n §§ denna lag sägs, tillämpas jämväl när fråga är om brott, som be
gåtts

före sagda dag.

7 §•

Åklagares befogenhet att tala å brott skall bedömas efter den lag som galler

när åtal väckes. Bedömningen skall dock alltid ske efter äldre lag, om

när handlingen företogs brottet var undantaget från allmant atal eller tor

sådant åtal var stadgat särskilt villkor och bestämmelsen harom icke upptagits

i den nya lagen.

8 §•

Förekomma till verkställighet på en gång dom, varigenom någon dömts till

straffarbete på viss tid, och annan dom, meddelad före den 1 januari 19bo,

enligt vilken han har att undergå fängelse, skall fortfarande tillämpas vad

i 4 kap. 5 § andra stycket och 6 § första stycket strafflagen sägs.

9 §■

Vad i brottsbalken stadgas om fängelse skall, med de undantag som angivas

nedan, i tillämpliga delar gälla i fråga om straffarbete och beträffande

fängelse som ådömts före balkens ikraftträdande.

1. Vid prövning av fråga om villkorlig frigivning från gemensamt stratt,

som bestämts jämlikt 4 kap. 3 § strafflagen, skall alltjämt iakttagas vad i

1 § andra stycket, 14 § andra stycket och 20 § första stycket lagen om villkorlig

frigivning sägs. .

2. I fråga om den som vid brottsbalkens ikraftträdande ar villkorligt tngiven

från straffarbete eller fängelse skall beträffande prövotidens längd och

innehållet i honom meddelade särskilda föreskrifter alltjämt tillämpas vad

därom stadgas i lagen om villkorlig frigivning. Vid tillämpning av 26 kap.

18 § brottsbalken må, såvitt avser förhållande som hänför sig till tulen fore

balkens ikraftträdande, ej föreläggas vite. Ej heller må den som på grund av

sådant förhållande omhändertages jämlikt 26 kap. 22 § brottsbalken kvarhållas

längre än en vecka.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

3. I fråga om bortfallande av straffarbete eller av fängelse, som ådömts före

brottsbalkens ikraftträdande, skall gälla vad i 5 kap. 20 och 22 §§ strafflagen

stadgas; i stället för tid som där sägs skall dock för bortfallande av

straffarbete på kortare tid än sex månader gälla en tid av fem år.

10 §.

Lagen om villkorlig dom skall med nedan angivna avvikelser alltjämt äga

tillämpning i fall då villkorlig dom enligt 1 § nämnda lag meddelats före

brottsbalkens ikraftträdande.

I- Va? 1 la§en om villkorlig dom sägs om övervakningsdomstol skall i

stallet galla overvakningsnämnd varom förmäles i 37 kap. 1 § brottsbalkendock

skail fråga om förverkande av villkorligt anstånd alltid avgöras av domstol.

Beträffande overvakningsnämnds och domstols handläggning och beslut

i ärenden enligt lagen om villkorlig dom skola bestämmelserna i 37 och 38

,vaP- brottsbalken äga motsvarande tillämpning. Overvakningsnämnd må

icke finnas tillsatt jämlikt 25 § lagen om villkorlig dom efter det att brottsbalken

trätt i kraft.

. 2'' finnes den som erhållit villkorligt anstånd hava begått annat brott

skall, i stallet for vad i 13 § 1 mom. lagen om villkorlig dom sägs, gälla att

ratten må doma särskilt till påföljd för detta brott eller förklara anståndet

förverkat och med undanröjande av vad som må hava bestämts om straff,

doma till pafoljd för det brott som avsågs med den villkorliga domen och

f nya brottet eller ock, om brottet begåtts före prövotidens början, utan

att bestamma annan påföljd förordna att anståndet skall avse jämväl ådö:n/nd,

e ?Y Rstsrff för detta brott. I fall som nu avses skola bestämmelserna i

O , ,§§ ag<rn om.villkorlig dom äga motsvarande tillämpning,

o. Förklaras villkorligt anstånd förverkat, må rätten, jämväl i annat fall

an som avses ovan under 2, under förutsättningar som angivas i 28—31 kap.

brottsbalken doma till skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller internering eller

torordna om överlämnande till särskild vård att träda i stället för straff för

det brott som avsags med den villkorliga domen.

f 4,Vad 1 34 kap- 11, 12 och 13 §§ brottsbalken stadgas om att vissa påföljder

skola trada i stallet for villkorlig dom skall jämväl avse villkorlig

dom enligt 1 § lagen om villkorlig dom och straff som utsatts i domen.

11 §•

Beträffande ungdomsfängelse, ådömt enligt äldre lag, skall i tillämpliga

elar galla vad i brottsbalken stadgas om ungdomsfängelse och beträffande

förvaring eller internering i säkerhetsanstalt vad i balken är stadgat om

Inutrnvr?in+girVarVld utsknvnmg Pa prov skall anses såsom vård utom an
*tal;

f n- amfnmg Z 2''!- kap‘ 8 § och 30 kap- 11 § brottsbalken må, såvitt

avser forhallande som hanfor sig till tiden före balkens ikraftträdande, ej förelaggas

vite. Beträffande den, som vid balkens ikraftträdande undergår ungdomsfängelse,

ma icke meddelas föreskrift enligt 34 kap. 8 § andra stycket

rottsbalken om tid för vård i anstalt, när fråga är om brott som begåtts

fore balkens ikraftträdande. I fråga om den som undergår förvaring eller

tn! änrT111^1 nay?,rhetsanstaU och för vilken minsta tiden för påföljden gått

1 anda S.ka1.1 bd varom stadgas i 30 kap. 8 § brottsbalken räknas från

dagen for balkens ikraftträdande.

12

imFfmv|0tt so™ b.e|årtts före den 1 januari 1965 må, även om hinder ej möter

till foljd av vad i 35 kap. brottsbalken sägs, påföljd ej ådömas, om straff

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år t96k

skulle vara att anse som förfallet vid bedömning efter lag som gällde då

brottet begicks. ...... .

Vad i 36 kap. 10 § brottsbalken stadgas skall äga motsvarande tillämpning

beträffande beslut, som meddelats angående förverkande eller annan atgard

enligt 2 kap. 16 eller 17 § strafflagen.

13 §•

Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av att

straffarbete kan följa å brott skall tillämpas, när fråga är om brott vara

kan följa fängelse i mer än ett år. Stadgande om särskild rättsverkan av att

någon dömes till straffarbete skall äga tillämpning, när fängelse i minst sex

månader ådömes.

14 §.

Följande lagrum skola alltjämt äga tillämpning i deras lydelse vid brottsbalkens

ikraftträdande: .. in1,

16 § 1 och 6 punkterna förordningen den 16 februari 1864 (nr 11 s. 1U11

om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall;

1 punkten övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni 1938 (nr —51)

om ändring i vissa delar av strafflagen; Q7e,

3 punkten övergångsbestämmelserna till lagen den 12 juni 1942 (nr ilo)

om ändring i vissa delar av strafflagen; ävensom ....

4 § a) samt 5 och 7 §§ lagen den 30 juni 1948 (nr 451) angående införande

av lagen om ändring i strafflagen m. m.

15 §•

Konungen äger förordna, att befattningshavare vid skyddsförening må

fullgöra uppgift som enligt brottsbalken eller annan lag ankommer pa

skyddskonsulent.

16 §.

Vad i 26 kap. 9 § första stycket brottsbalken stadgas om att fråga angående

fakultativ villkorlig frigivning prövas av övervakningsnamnd skall

icke äga tillämpning i den mån Konungen så förordnar. I fråga om prövningen

av fakultativ villkorlig frigivning av dömda, vilka omfattas av förordnande

som nu avses, skall gälla följande. ...

1. Beslut om fakultativ villkorlig frigivning meddelas av den knminal
vårdsnämnd

varom förmäles i 37 kap. 3 § brottsbalken.

2. Finner den övervakningsnämnd, till vars verksamhetsområde tångvårdsanstalten

hör, att den dömde bör frigivas eller gör han själv ansökan

därom, skall övervakningsnämnden med eget yttrande hänskjuta frågan

till kriminalvårdsnämndens prövning.

3. Kriminalvårdsnämnden äger besluta, att övervakning icke skall aga rum

vid frigivningen. Skall den frigivne stå under övervakning, må kriminalvårdsnämnden

förordna övervakare och meddela föreskrift enligt 26 kap.

15 § brottsbalken. . ..

4. I fråga om kriminalvårdsnämndens och övervakningsnamnds handläggning

av ärende som nu avses skall vad i 37 kap. 5, 6 och 11 §§ brottsbalken

stadgas äga tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196''t
-

2) Förslag

till

Lag

om ändring i giftermåisbalken

Härigenom förordnas, att 6 kap. 7 §, 11 kap. 11 § och 15 kap. 11 § giftermålsbalken1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

6 KAP.

7

Har make genom brottslig gärning

uppsåtligen bragt andra maken om livet,

eller har han, när annan sålunda

dräpt denne, haft sådan del i brottet,

som i 3 kap. 1—6 §§ strafflagen sägs,

vare han förlustig sin giftorätt i den

egendom, som tillhört den döde.

§•

Har make genom brottslig gärning

uppsåtligen bragt andra maken om livet,

eller har han, när annan sålunda

dräpt denne, haft sådan del i brottet,

som i 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken

sägs, vare han förlustig sin giftorätt i

den egendom, som tillhört den döde.

Vad nu sagts skall dock ej gälla den

som handlat under inflytande av sådan

själslig abnormitet, som avses i

33 kap. 2 § brottsbalken.

11 KAP.

11 §•

Varder ena maken dömd till straff- Varder ena maken dömd till fängelarbete

i tre år eller svårare straff eller se i tre år eller svårare straff äge

hit internering i säkerhetsanstalt, äge andra maken vinna skillnad i äktenandra

maken vinna skillnad i äkten- skåpet,

skåpet.

Dömes ena maken till straffarbete Dömes ena maken till fängelse på

på viss tid understigande tre år, dock viss tid understigande tre år, dock

minst sex månader, eller till förva- minst sex månader, eller till internering

i sakerhetsanstalt eller till fäng- ring eller till tvångsarbete i minst ett

else eller tvångsarbete i minst ett år, år, och yrkar andra maken äktenoch

yrkar andra maken äktenskaps- skapsskillnad, pröve rätten, huruvida

skillnad, prove rätten, huruvida med med hänsyn till vad den dömde låtit

hänsyn till vad den dömde låtit kom- komma sig till last och övriga omma

sig till last och övriga omständig- ständigheter skillnad må ske. Samma

heter skillnad ma ske. Samma lag lag vare, om ena maken varder av utvare,

om ena maken varder av ut- ländsk domstol dömd till frihetsstraff

ländsk domstol dömd till frihetsstraff i minst ett år och andra maken på

i minst ett år och andra maken på den grund vill skiljas

den grund vill skiljas.

För straffdom------samtyckt därtill.

ViH make--------sin talan.

SFS 1946S822ydeiSe’ ^ beträffande 11 kap'' 11 § SFS 1937:4<38 och beträffande 15 kap. 11 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 KAP.

11

I mål om återgång av äktenskap,

hemskillnad eller äktenskapsskillnad

äge rätten, på yrkande av endera maken,

att för tiden intill dess laga kraft

ägande dom föreligger förordna, efter

vad som skäligt finnes, om sammanlevnadens

hävande och om bidrag av

ena maken till den andres underhåll,

så ock förbjuda makarna vid vite av

fängelse eller böter att besöka varandra.

Vid förordnande------

Förordnande, varom —-

Beslut, varom — — —-----

§•

I mål om återgång av äktenskap,

hemskillnad eller äktenskapsskillnad

äge rätten, på yrkande av endera maken,

att för tiden intill dess laga kraft

ägande dom föreligger förordna, efter

vad som skäligt finnes, om sammanlevnadens

hävande och om bidrag av

ena maken till den andres underhåll,

så ock förbjuda makarna vid vite av

fängelse i högst ett år eller böter att

besöka varandra.

— 5 kap. 8 § sägs.

skall bestå,

rätten återkallas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vad 11 kap. 11 § i sin äldre lydelse stadgar om skillnad i äktenskapet skall

dock alltjämt äga tillämpning i fråga om dom som i brottmål meddelats före

denna dag.

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 1 avd. Nr 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

3) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 15 kap. 1 och 3 §§ ärvdabalken

_ Härigenom förordnas, att 15 kap. 1 och 3 §§ ärvdabalken skola erhålla

andrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 KAP.

1 §•

Ej må----------om livet.

Dräper han---------dräpte levat.

Vad nu sagts skall ej gälla, om gärningsmannen

var under femton år eller

handlat under inflytande av sådan

själslig abnormitet, som avses i 33

kap. 2 § brottsbalken.

3 §.

Vad i 1 och 2 §§ är sagt om för- Vad i 1 och 2 §§ är sagt om förövare

av brottslig gärning gäller en- övare av brottslig gärning gäller envar

som medverkat till brottet såsom var som medverkat till brottet såsom

i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen sägs. i 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

11

4) Förslag

till

Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 1 kap. 4, 5, 11 och 12 §§, 5 kap. 1 §, 6 kap. 1 §,

9 kap. 8 och 9 §§, 20 kap. 6, 7 och 8 §§, 21 kap. 2 §, 23 kap. 7 och 22 §§, 24

kap. 1, 3 och 7 §§, 25 kap. 1 §, 27 kap. 2, 3 och 16 §§, 28 kap. 1, 11,12 och

14 §§, 29 kap. 2 och 3 §§, 30 kap. 6 och 9 §§, 31 kap. 1 och 10 §§, 36 kap.

5 §, 46 kap. 15 §, 48 kap. 1—3 §§, 51 kap. 21 och 25 §§, 53 kap. 2 §, 54 kap.

12 § och 58 kap. 3 § rättegångsbalken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 KAP.

4

I häradsrätt dömer häradshövdingen

med nämnd. Häradsrätten vare

dock domför utan nämnd vid måls

avgörande utan huvudförhandling

samt annan handläggning, som ej

sker vid huvudförhandling eller syn

å stället, så ock i tvistemål vid huvudförhandling,

som hålles i omedelbart

samband med förberedelsen. Lag

samma vare i fråga om huvudförhandling

och syn å stället i brottmål,

om målet rör allenast ansvar för

brott, varå icke kan följa svårare

straff än böter, och i målet ej förekommer

anledning, att målsägande

finnes.

§•

I häradsrätt dömer häradshövdingen

med nämnd. Häradsrätten vare

dock domför utan nämnd vid måls

avgörande utan huvudförhandling

samt annan handläggning, som ej

sker vid huvudförhandling eller syn

å stället, så ock i tvistemål vid huvudförhandling,

som hålles i omedelbart

samband med förberedelsen. Lag

samma vare i fråga om huvudförhandling

och syn å stället i brottmål,

om målet rör allenast ansvar för

brott, för vilket icke är stadgat svårare

straff än böter, och i målet ej förekommer

anledning, att målsägande

finnes.

5

I tingslag----------

I nämnd skola sitta minst sju och

högst nio. I mål om brott, varå icke

kan följa straffarbete eller avsättning,

så ock vid syn å stället utom huvudförhandling

vare dock häradsrätten

domför med tre i nämnden.

Häradshövdingen fördele — ---

§•

— deras antal.

I nämnd skola sitta minst sju och

högst nio. I mål om brott, för vilket

ej är stadgat svårare straff än fängelse

i ett år och ej heller avsättning,

så ock vid syn å stället utom huvudförhandling

vare dock häradsrätten

domför med tre i nämnden.

— ---inom nämnden.

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 kap. 4 och 5 §§ SFS 1958:465, beträffande 1 kap. 11 och

12 §§, 6 kap. 1 § och 29 kap. 3 § SFS 1958:8, beträffande 20 kap. 6 § SFS 1960:685, beträffande

20 kap. 8 § SFS 1948:453, beträffande 23 kap. 7 § SFS 1959:257, beträffande 30 kap.

6 § SFS 1955:56, beträffande 36 kap. 5 § SFS 1960:161 samt beträffande 48 kap. 1 § SFS

1954:432.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

(Gällande lydelse)

Rådhusrätt vare

Vid måls avgörande utan huvudförhandling

samt annan handläggning,

som ej sker vid huvudförhandling

eller syn å stället, så ock i tvistemål

vid huvudförhandling, som hålles

i omedelbart samband med förberedelsen,

vare rådhusrätt dock domför

med en lagfaren domare. Lag samma

vare i fråga om huvudförhandling

och syn å stället i brottmål, om

målet rör allenast ansvar för brott,

varå icke kan följa svårare straff än

böter, och i målet ej förekommer anledning,

att målsägande finnes.

(Föreslagen lydelse)

och nämnd.

Vid måls avgörande utan huvudförhandling

samt annan handläggning,

som ej sker vid huvudförhandling

eller syn å stället, så ock i tvistemål

vid huvudförhandling, som hålles

i omedelbart samband med förberedelsen,

vare rådhusrätt dock domför

med en lagfaren domare. Lag

samma vare i fråga om huvudförhandling

och syn å stället i brottmål,

om målet rör allenast ansvar för

brott, för vilket icke är stadgat svårare

straff än böter, och i målet ej

förekommer anledning, att målsägande

finnes.

11 §•

12 §.

I stad-------Konungen bestämmer.

I nämnd skola sitta minst sju och

högst nio. I mål om brott, varå icke

kan följa straffarbete eller avsättning,

så ock vid syn å stället utom huvudförhandling

vare dock rådhusrätten

domför med tre i nämnden.

I nämnd skola sitta minst sju och

högst nio. I mål om brott, för vilket

ej är stadgat svårare straff än fängelse

i ett år och ej heller avsättning,

så ock vid syn å stället utom huvudförhandling

vare dock rådhusrätten

domför med tre i nämnden.

Borgmästaren fördele-------mellan nämndemännen.

5 KAP.

1 §•

Förhandling vid — -—-----

Kan det —— ------sl

I mål om ansvar för utpressning

må rätten, om målsäganden begär det

eller rätten eljest finner det lämpligt,

förordna, att förhandling skall hållas

inom stängda dörrar. Förhandling,

som under förundersökning i brottmål

äger rum vid domstol, skall hållas

inom stängda dörrar, om den

misstänkte begär det eller rätten finner,

att offentligheten skulle vara till

men för utredningen.

ara offentlig,

ulle röjas.

I mål om ansvar för utpressning

må rätten, om målsäganden begär det

eller rätten eljest finner det lämpligt,

förordna, att förhandling skall hållas

inom stängda dörrar. Förhandling,

som under förundersökning i brottmål

äger rum vid domstol, skall hållas

inom stängda dörrar, om den

misstänkte begär det eller rätten finner,

att offentligheten skulle vara till

men för utredningen. I brottmål skall,

när skäl äro därtill, förhandling som

angår personundersökning, sinnesundersökning

eller annan utredning rörande

den tilltalades levnadsomständigheter

och personliga förhållanden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

13

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i övrigt, äga rum inom stängda dörrar.

Förhör med-------stängda dörrar.

Är eljest-------det gällande.

6 KAP.

1 §•

Protokoll skall------—

Över handläggning — —---

I mål, som rör allenast ansvar för

brott, må, om den tilltalade erkänt

gärningen och svårare straff än böter

ej ådömes, i stället för protokoll

föras anteckningar enligt de närmara

föreskrifter, som meddelas av

Konungen.

— mål särskilt.

--— heller protokoll.

I mål, som rör allenast ansvar för

brott, må, om den tilltalade erkänt

gärningen och annan brottspåföljd än

böter ej ådömes, i stället för protokoll

föras anteckningar enligt de närmare

föreskrifter, som meddelas av

Konungen.

9 KAP.

8 §.

Då enligt denna balk vite förelägges

part eller annan, bestämme rätten

vitet till belopp, som med^ hänsyn

till hans ekonomiska förhållanden

och omständigheterna i övrigt kan

antagas förmå honom att iakttaga föreläggandet.

Vite må ej bestämmas

under fem kronor eller över femtusen

kronor. Har vite utdömts och förelägger

rätten nytt vite, må vitet bestämmas

till högre belopp, dock ej

över tiotusen kronor. Vitesföreläggande

skall delgivas den som föreläggandet

avser.

Vite må------

Finnes, då------

Då enligt denna balk vite förelägges

part eller annan, bestämme rätten

vitet till belopp, som med^ hänsyn

till hans ekonomiska förhållanden

och omständigheterna i övrigt kan antagas

förmå honom att iakttaga föreläggandet.

Vite må ej bestämmas under

tio kronor eller över femtusen

kronor. Har vite utdömts och förelägger

rätten nytt vite, må vitet bestämmas

till högre belopp, dock ej

över tiotusen kronor. Vitesföreläggande

skall delgivas den som föreläggandet

avser,

föreläggas kronan.

- ej utdömas.

9

År i denna balk straff utsatt i böter,

dock ej dagsböter, vare lägsta bötesstraff

fem kronor och högsta trehundra

kronor. Böter och viten, som

ådömas enligt denna balk, tillfalla

kronan.

§•

Är i denna balk straff utsatt i böter,

dock ej dagsböter, vare lägsta

bötesstraff tio kronor och högsta femhundra

kronor.

20 KAP.

6 §•

Åklagare skall tala å brott, som hör Åklagare skall, om ej annat är stadunder

allmänt åtal. Att strafföreläg- gat, tala å brott, som hör under allgande

må i visst fall träda i stället mänt åtal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

för åtal, stadgas i b8 kap. Om hinder

mot åtal för vissa brott, som ej äro

belagda med svårare straff än böter

omedelbart i penningar, gälle vad särskilt

är stadgat.

Allmänt åtal må av åklagaren eftergivas:
1.

om å brottet icke kan följa svårare

straff än böter och det är uppenbart,

att den misstänktes lagföring ej

är påkallad ur allmän synpunkt; eller

2. om brottet förövats, innan den

misstänkte dömts för annat av honom

förövat brott eller till fullo undergått

straff eller annan påföljd för sådant

brott, och det är uppenbart, att brottet

i jämförelse med det andra brottet

är med hänsyn till påföljden utan

nämnvärd betydelse.

Finnas tillräckliga skäl för eftergift

ej längre föreligga, må den återkallas.

Närmare föreskrifter om eftergift

av åtal meddelas av Konungen.

År i lag eller författning särskild

föreskrift meddelad om eftergift av

åtal, vare den gällande.

§■

Åklagare må besluta att icke tala

ä brott:

1. om det är uppenbart, att i händelse

av lagföring annan påföljd än

böter icke skulle komma att ådömas

och att den misstänktes lagföring ej

är påkallad ur allmän synpunkt; eller
2.

om brottet förövats, innan den

misstänkte dömts för annat av honom

förövat brott eller till fullo undergått

straff eller annan påföljd för

sådant brott, och det är uppenbart,

att brottet i jämförelse med det andra

brottet är med hänsyn till påföljden

utan nämnvärd betydelse; eller

3. om det i annat fall av särskilda

skäl är uppenbart, att påföljd ej erfordras

för att avhålla den misstänkte

från vidare brottslighet och att det

med hänsyn till omständigheterna ej

heller eljest är påkallat, att åtal väckes;

eller

b. om brottet uppenbarligen begåtts

under inflytande av sådan själslig abnormitet,

som avses i 33 kap. 2 §

brottsbalken, samt vård enligt sinnessjuklagen

kommer till stånd utan lagföring

och åtal ej är påkallat av särskilda

skäl.

Beslut jämlikt första stycket 3 må

meddelas endast av riksåklagaren.

Beslut att ej tala å brott må återkallas,

om tillräckliga skäl för beslutet

ej längre finnas föreligga.

Närmare föreskrifter om beslut att

ej tala å brott meddelas av Konungen.

8 §•

Malsäganden ma — — — —— — — —- äga rum.

Har åklagare-------fullfölja talan.

Utan hinder------— angående brott.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Målsägande är den, mot vilken

brott är begånget eller som därav blivit

förnärmad eller lidit skada.

21 KAP.

2 §•

Den misstänkte skall vid huvudför- Den misstänkte vare i mål om allhandling

i underrätt infinna sig per- mänt åtal skyldig infinna sig personsonligen

i mål om allmänt åtal för ligen vid huvudförhandling i underbrott,

varå straffarbete kan följa, så rätt, dock ej om anledning saknas att

ock i annat mål, om hans närvaro ej ådöma annan brottspåföljd än böter

kan antagas sakna betydelse för ut- och hans närvaro tillika kan antagas

redningen. Vid huvudförhandling i vara utan betydelse för utredningen.

hovrätt skall den misstänkte infinna I mål om enskilt åtal skall den misssig

personligen, om han av underrät- tänkte infinna sig personligen vid dyten

dömts till straffarbete för brottet lik förhandling, om hans närvaro ej

eller anledning förekommer till ådö- kan antagas sakna betydelse för utmande

av sådant straff, så ock eljest, redningen. Vid huvudförhandling i

om hans närvaro ej kan antagas sak- hovrätt skall den misstänkte infinna

na betydelse för utredningen. Vid hu- sig personligen, om han av underrätvudförhandling

i högsta domstolen ten dömts till fängelse i minst sex

vare den misstänkte skyldig att in- månader eller internering för brottet

finna sig personligen, om hans när- eller anledning förekommer till ådövaro

finnes erforderlig för utredning- mande av sådan påföljd, så ock eljest,

en. I underrätt skall den misstänkte om hans närvaro ej kan antagas sakock

infinna sig personligen vid munt- na betydelse för utredningen. Vid hulig

förberedelse, om det kan antagas, vudförhandling i högsta domstolen

att förberedelsen därigenom främjas, vare den misstänkte skyldig att inVid

annan förhandling än nu nämnts finna sig personligen, om hans närvare

han skyldig att infinna sig per- varo finnes erforderlig för utredningsonligen,

om hans närvaro finnes er- en. I underrätt skall den misstänkte

forderlig. ock infinna sig personligen vid munt
lig

förberedelse, om det kan antagas,

att förberedelsen därigenom främjas.

Vid annan förhandling än nu nämnts

vare han skyldig att infinna sig personligen,

om hans närvaro finnes erforderlig.

Lider den --------sig personligen.

År den — —-----förordnande därom.

Då den-----------är stadgat.

23 KAP.

7 §\

Underlåter den —-------till förhöret.

Utan föregående kallelse må den Utan föregående kallelse må den

som uppehåller sig inom en våglängd som uppehåller sig inom en våglängd

av trettio kilometer från den plats, av trettio kilometer från den plats,

där förhör skall hållas, hämtas till där förhör skall hållas, hämtas till

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

(Gällande lydelse)

förhöret, om undersökningen avser

brott, varå frihetsstraff kan följa, och

det skäligen kan befaras, att han ej

skulle hörsamma kallelse eller i anledning

av kallelse skulle genom undanröjande

av bevis eller på annat

sätt försvåra utredningen.

Är den---------i

(Föreslagen lydelse)

förhöret, om undersökningen avser

brott, varå fängelse kan följa, och det

skäligen kan befaras, att han ej skulle

hörsamma kallelse eller i anledning

av kallelse skulle genom undanröjande

av bevis eller på annat sätt

försvåra utredningen,

ör förhöret.

22

Förundersökning enligt detta kapitel

vare, om tillräckliga skäl för åtal

ändock föreligga, ej erforderlig beträffande

brott, vård icke kan följa

svårare straff än böter, eller beträffande

brott, som avses i 45 kap. 2 §

första eller andra stycket. Ej heller

vare förundersökning erforderlig i

mål, som skall upptagas omedelbart

av högre rätt, med mindre anledning

förekommer till ådömande av frihetsstraff

eller avsättning.

Vill åklagaren-------

§•

Förundersökning enligt detta kapitel

vare, om tillräckliga skäl för åtal

ändock föreligga, ej erforderlig beträffande

brott, för vilket icke svårare

påföljd än böter är stadgad, eller beträffande

brott, som avses i 45 kap.

2 § första eller andra stycket. Ej heller

vare förundersökning erforderlig i

mål, som skall upptagas omedelbart

av högre rätt, med mindre anledning

förekommer till ådömande av annan

påföljd än böter eller suspension.

---ägt rum.

24 KAP.

1 §•

År nagon pa sannolika skäl misstänkt

för brott, varå straffarbete kan

följa, må han häktas, om med hänsyn

till brottets beskaffenhet, den

misstänktes förhållande eller annan

omständighet skäligen kan befaras,

att han avviker eller annorledes undandrager

sig lagföring eller straff eller

genom undanröjande av bevis eller

på annat sätt försvårar sakens utredning,

eller ock anledning förekommer,

att han fortsätter sin brottsliga

verksamhet.

Är brottet---------

Kan å brottet icke följa lindrigare

straff än straffarbete i två år, skall

häktning ske, om det ej är uppenbart,

att anledning därtill saknas.

Kan det antagas, att den misstänkte

kommer att dömas allenast till böter

eller mistning av befattning på

viss tid, må häktning icke ske.

3

Kan på grund av den misstänktes

ungdom eller hans sjukdom häktning

Är någon på sannolika skäl misstänkt

för brott, för vilket är stadgat

fängelse i ett år eller däröver, må han

häktas, om med hänsyn till brottets

beskaffenhet, den misstänktes förhållande

eller annan omständighet skäligen

kan befaras, att han avviker eller

annorledes undandrager sig lagföring

eller straff eller genom undanröjandc

av bevis eller på annat sätt

försvårar sakens utredning, eller ock

anledning förekommer, att han fortsätter

sin brottsliga verksamhet,

han avviker.

År för brottet icke stadgat lindrigare

straff än fängelse i två år, skall

häktning ske, om det ej är uppenbart,

att anledning därtill saknas.

Kan det antagas, att den misstänkte

kommer att dömas allenast till böter

eller suspension, må häktning icke

ske.

§•

Kan på grund av den misstänktes

ungdom eller hans sjukdom häktning

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år l!)6i

(Gällande lydelse)

antagas medföra allvarligt men för

honom och finnes sådan övervakning

kunna ordnas, att skäl till hans häktning

ej längre föreligga, må han ej

häktas. Den som är under aderton år

må ej häktas, med mindre det är uppenbart,

att betryggande övervakning

ej kan ordnas. Lag samma vare beträffande

kvinna, som är havande i

framskridet tillstånd eller som fött så

kort tid förut, att häktning kan antagas

medföra allvarligt men för henne

eller barnet. Vill den misstänkte ej

underkasta sig övervakning, som nu

nämnts, skall häktning ske.

Att reseförbud

(Föreslagen lydelse)

antagas medföra allvarligt men för

honom och finnes sådan övervakning

kunna ordnas, att skäl till hans häktning

ej längre föreligga, må han ej

häktas. Kvinna som är havande i

framskridet tillstånd eller som fött så

kort tid förut, att häktning kan antagas

medföra allvarligt men för henne

eller barnet, må ej häktas, med mindre

det är uppenbart, att betryggande

övervakning ej kan ordnas. Vill den

misstänkte ej underkasta sig övervakning,

som nu nämnts, skall häktning

ske.

Om ytterligare inskränkning i fråga

om häktning av den som är under

aderton år är särskilt stadgat.

— i 25 kap.

7 §•

Förekomma mot-------gripa honom.

Träffas den som begått brott, varå Träffas den som begått brott, varå

frihetsstraff kan följa, å bar gärning fängelse kan följa, å bar gärning eller

eller flyende fot, må han gripas av flyende fot, må han gripas av envar,

envar. Envar må ock gripa den som Envar må ock gripa den som är efär

efterlyst för brott. Den gripne skall terlyst för brott. Den gripne skall

skyndsamt överlämnas till närmaste skyndsamt överlämnas till närmaste

polisman. polisman.

Då någon--------eller frigivas.

25 KAP.

1 §•

Är någon skäligen misstänkt för

brott, varå frihetsstraff kan följa, och

kan med hänsyn till brottets beskaffenhet,

den misstänktes förhållande

eller annan omständighet skäligen befaras,

att han avviker eller annorledes

undandrager sig lagföring eller

straff, men förekommer eljest ej anledning

att anhålla eller häkta honom,

må, om det finnes tillfyllest, i

stället förbud meddelas honom att

utan tillstånd lämna honom anvisad

vistelseort. Oberoende av brottets beskaffenhet

må ock förbud, som nu

sagts, meddelas, om skäligen kan befaras,

att den misstänkte genom att

begiva sig från riket undandrager sig

lagföring eller straff eller gäldande av

Är någon skäligen misstänkt för

brott, varå fängelse kan följa, och

kan med hänsyn till brottets beskaffenhet,

den misstänktes förhållande

eller annan omständighet skäligen befaras,

att han avviker eller annorledes

undandrager sig lagföring eller

straff, men förekommer eljest ej anledning

att anhålla eller häkta honom,

må, om det finnes tillfyllest, i

stället förbud meddelas honom att

utan tillstånd lämna honom anvisad

vistelseort. Oberoende av brottets beskaffenhet

må ock förbud, som nu

sagts, meddelas, om skäligen kan befaras,

att den misstänkte genom att

begiva sig från riket undandrager sig

lagföring eller straff eller gäldande

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196i

(Gällande lydelse)

skadestånd eller annan ersättning till

målsägande, som kan antagas komma

att på grund av brottet ådömas

honom.

(Föreslagen lydelse)

av skadestånd eller annan ersättning

till målsägande, som kan antagas

komma att på grund av brottet ådömas

honom.

27 KAP.

2

Beslag må ej läggas å skriftlig

handling, om dess innehåll kan antagas

vara sådant, att befattningshavare

eller annan, som avses i 36 kap.

5 §, ej må höras som vittne därom,

och handlingen innehaves av honom

eller av den, till förmån för vilken

tystnadsplikten gäller. Ej heller må,

med mindre fråga är om brott, varå

ej kan följa lindrigare straff än

straffarbete i två år, hos den misstänkte

eller honom närstående, som

avses i 36 kap. 3 §, beslag läggas å

skriftligt meddelande mellan den

misstänkte och någon honom närstående

eller mellan sådana närstående

inbördes.

§•

Beslag må ej läggas å skriftlig

handling, om dess innehåll kan antagas

vara sådant, att befattningshavare

eller annan, som avses i 36 kap.

5 §, ej må höras som vittne därom,

och handlingen innehaves av honom

eller av den, till förmån för vilken

tystnadsplikten gäller. Ej heller må,

med mindre fråga är om brott, för

vilket ej är stadgat lindrigare straff

än fängelse i två år, hos den misstänkte

eller honom närstående, som

avses i 36 kap. 3 §, beslag läggas å

skriftligt meddelande mellan den

misstänkte och någon honom närstående

eller mellan sådana närstående

inbördes.

3 §•

Brev, telegram eller annan försändelse,

som finnes i post- eller telegrafverkets

vård, må tagas i beslag,

allenast om d brottet kan följa straffarbete

samt försändelsen hos mottagaren

skulle vara underkastad beslag.

Brev, telegram eller annan försändelse,

som finnes i post- eller televerkets

vård, må tagas i beslag allenast

om för brottet är stadgat fängelse

i ett år eller däröver samt försändelsen

hos mottagaren skulle vara un
-

derkastad beslag.

16 §.

Kan någon skäligen misstänkas för

brott, varå icke kan följa lindrigare

straff än straffarbete i två år, och finnes

det vara av synnerlig vikt för utredningen,

att undersökningsledaren

eller åklagaren erhåller del av samtal

till och från telefonapparat, som innehaves

av den misstänkte eller eljest

kan antagas komma att begagnas

av honom, äge rätten meddela

tillstånd till deras avhörande. Fråga

därom må upptagas allenast på yrkande

av undersökningsledaren eller

Kan någon skäligen misstänkas för

brott, för vilket ej är stadgat lindrigare

straff än fängelse i två år, och

finnes det vara av synnerlig vikt för

utredningen, att undersökningsledaren

eller åklagaren erhåller del av

samtal till och från telefonapparat,

som innehaves av den misstänkte eller

eljest kan antagas komma att begagnas

av honom, äge rätten meddela

tillstånd till deras avhörande. Fråga

därom må upptagas allenast på

yrkande av undersökningsledaren eller

åklagaren.

åklagaren.

Tillstånd skall------telefonanstaltens föreståndare.

Om granskning-----omedelbart förstöras.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

28 KAP.

1 §•

Förekommer anledning, att brott

förövats, varå frihetsstraff kan följa,

må i hus, rum eller slutet förvaringsställe

husrannsakan företagas för eftersökande

av föremål, som är underkastat

beslag, eller eljest till utrönande

av omständighet, som kan äga betydelse

för utredning om brottet.

Hos annan----------brottet vinnas.

Ej må--------begärt åtgärden.

Förekommer anledning, att brott

förövats, varå fängelse kan följa, må

i hus, rum eller slutet förvaringsställe

husrannsakan företagas för eftersökande

av föremål, som är underkastat

beslag, eller eljest till utrönande

av omständighet, som kan äga betydelse

för utredning om brottet.

It

Förekommer anledning, att brott

förövats, varå frihetsstraff kan följa,

må kroppsvisitation företagas för eftersökande

av föremål, som är underkastat

beslag, eller eljest till utrönande

av omständighet, som kan äga betydelse

för utredning om brottet.

Å annan-------brot

§•

Förekommer anledning, att brott

förövats, varå fängelse kan följa, må

kroppsvisitation företagas för eftersökande

av föremål, som är underkastat

beslag, eller eljest till utrönande

av omständighet, som kan äga betydelse

för utredning om brottet,

et vinnas.

12

Å den som skäligen kan misstänkas

för brott, varå frihetsstraff kan följa,

må för ändamål, som sägs i 11 §,

kroppsbesiktning företagas.

Vid kroppsbesiktning-----

§•

Å den som skäligen kan misstänkas

för brott, varå fängelse kan följa,

må för ändamål, som sägs i 11 §,

kroppsbesiktning företagas.

---men, utföras.

14

Av den som är anhållen eller häktad

må fotografi och fingeravtryck

tagas; han vare ock underkastad annan

dylik åtgärd. Vad nu sagts gälle

ock annan, om det erfordras för vinnande

av utredning om brott, varå

frihetsstraff kan följa.

Närmare bestämmelser---—

§•

Av den som är anhållen eller häktad

må fotografi och fingeravtryck

tagas; han vare ock underkastad annan

dylik åtgärd. Vad nu sagts gälle

ock annan, om det erfordras för vinnande

av utredning om brott, varå

fängelse kan följa.

-- av Konungen.

29 KAP.

2 §•

över fråga,--- —---röstas

År fråga om ansvar för flera brott,

skall, om det erfordras, först i fråga

om varje brott omröstning ske, huruvida

den tilltalade är skyldig till brottet,

och därefter straff eller annan

påföljd bestämmas. Uppkommer frå
-

särskilt.

Är fråga om ansvar för flera brott,

skall, om det erfordras, först i fråga

om varje brott omröstning ske, huruvida

den tilltalade är skyldig till brottet,

och därefter omröstning angående

påföljden företagas. Uppkommer frå
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

(Gällande lydelse)

ga, huruvida ett eller flera brott föreligga,

skall ock därom röstas särskilt.

Förekomma vid omröstning angående

påföljden skilj aktiga meningar

om villkorligt anstånd med straffets

ådömande eller huruvida ungdomsfängelse,

förvaring eller internering i

säkerhetsanstalt eller annan skyddsåtgärd

skall ådömas, skall, om det erfordras,

särskild omröstning ske om

varje påföljd, för vilken någon sålunda

röstat. Ådömes därvid ej sådan påföljd,

skall särskild omröstning ske

om straffet. Vad nu sagts om skyddsåtgärd

gälle ock fråga, huruvida den

tilltalade på grund av sin sinnesbeskaffenhet

är fri från straff.

Uppkommer fråga om villkorligt

anstånd med straffs verkställande,

skall, sedan straffet bestämts, särskild

omröstning därom företagas.

Har någon vid tidigare omröstning

varit emot det slut, vari de flesta stannat,

vare han skyldig att deltaga i senare

omröstning; vid omröstning angående

ådömande av annat straff ån

ungdomsfängelse skall dock den som

tidigare röstat för den tilltalades frikännande

på annan grund än hans

sinnesbeskaffenhet anses hava biträtt

den för den tilltalade lindrigaste meningen.

(Föreslagen lydelse)

ga, huruvida ett eller flera brott föreligga,

skall ock därom röstas särskilt.

Förekomma vid omröstning angående

påföljden skiljaktiga meningar,

huruvida annan påföljd än straff eller

sådan påföljd jämte böter skall

ådömas eller huruvida i skyddstillsyn

skall ingå anstaltsbehandling, skall,

om det erfordras, särskild omröstning

ske om varje mening av nu angiven

innebörd, beträffande vilken

yrkande framställes av någon av de

röstande. Vad nu sagts gälle ock

fråga, huruvida påföljd skall eftergivas

eller huruvida tilltalad skall

vara fri från påföljd på den grund

att han begått brottet under inflytande

av själslig abnormitet. Blir sådan

mening ej gällande, skall särskild

omröstning ske om straff.

Föreligga skilda meningar om storleken

av böter som ådömas jämte

annan påföljd än straff, om särskilda

föreskrifter vid skyddstillsyn eller

om minsta tid för internering,

skall, om det erfordras, särskild omröstning

därom företagas.

Har någon vid tidigare omröstning

varit emot det slut, vari de flesta

stannat, vare han skyldig att deltaga

i senare omröstning; vid omröstning

angående ådömande av straff eller

beträffande fråga, huruvida påföljd

skall eftergivas eller huruvida tilltalad

skall vara fri från påföljd på

den grund att han begått brottet under

inflytande av själslig abnormitet,

skall dock den som tidigare röstat

för den tilltalades frikännande

anses hava biträtt den för den tilltalade

lindrigaste meningen.

3 §■

Yppas, då—--------gälle ordförandens.

Vid omröstning, då nämnd ej har Vid omröstning, då nämnd ej har

säte i rätten, gälle den mening, som säte i rätten, gälle den mening, som

omfattats av mer än hälften av leda- omfattats av mer än hälften av ledamöterna.

Har någon mening erhållit möterna. Har någon mening erhållit

hälften av rösterna och är denna den hälften av rösterna och är denna den

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Första lagutskottets

(Gällande lydelse)

lindrigaste, gälle den meningen; vid

särskild omröstning, huruvida den

misstänkte på grund av sin sinnesbeskaffenhet

är fri från straff eller om

villkorligt anstånd med straffets ådömande

eller huruvida ungdomsfängelse,

förvaring eller internering i säkerhetsanstalt

eller annan skyddsåtgärd

skall ådömas, så ock eljest, då ej

någon mening kan anses som lindrigare,

gälle dock den mening, som erhållit

hälften av rösterna och bland

dem ordförandens.

Om omröstning-------

utlåtande nr 3 år 196h

(Föreslagen lydelse)

lindrigaste, gälle den meningen; vid

särskild omröstning, huruvida villkorlig

dom skall meddelas eller

skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller

internering ådömas eller förordnande

meddelas om överlämnande till särskild

vård, så ock eljest, då ej någon

mening kan anses som lindrigare,

gälle dock den mening, som erhållit

hälften av rösterna och bland dem

ordförandens.

3 kap. 7 g.

30 KAP.

6

I mål, som rör allenast ansvar för

brott, må, om den tilltalade erkänt

gärningen och svårare straff än böter

ej ådömes, domen utfärdas i förenklad

form. Dom, varigenom högre rätt

fastställer lägre rätts dom, må ock utfärdas

i förenklad form. Närmare

bestämmelser därom meddelas av

Konungen.

§•

I mål, som rör allenast ansvar för

brott, må, om den tilltalade erkänt

gärningen och annan brottspåföljd än

böter ej ådömes, domen utfärdas i förenklad

form. Dom, varigenom högre

rätt fastställer lägre rätts dom, må

ock utfärdas i förenklad form. Närmare

bestämmelser därom meddelas

av Konungen.

9 §•

Sedan tid-------ånyo upptagas.

Om förändring och förening av Om förändring och förening av

straff så ock om särskilda rättsmedel brottspåföljd så ock om särskilda

gälle vad därom är stadgat. rättsmedel gälle vad därom är stad
gat.

31 KAP.

1 §•

Dömes i---------p

Förklaras den tilltalade på grund

av sin sinnesbeskaffenhet fri från

straff, vare han skyldig att ersätta

kostnad, som nu sagts, om och i den

mån det med hänsyn till omständigheterna

finnes skäligt.

10

Fullföljes mål från lägre rätt, skall

skyldigheten att ersätta rättegångskostnad

i högre rätt bestämmas med

hänsyn till rättegången därstädes.

övas skäligt.

Eftergives påföljd eller finnes den

tilltalade hava begått brottet under inflytande

av sådan själslig abnormitet,

som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken,

vare han skyldig att ersätta kostnad,

soin nu sagts, om och i den mån det

med hänsyn till omständigheterna

finnes skäligt.

§•

Fullföljes mål från lägre rätt, skall

skyldigheten att ersätta rättegångskostnad

i högre rätt bestämmas med

hänsyn till rättegången därstädes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196i

(Gällande lydelse)

Högre rätts dom skall anses som fällande,

allenast då den tilltalade dömes

till straff, som är att anse såsom

svårare än det, vartill lägre rätt dömt,

eller, om han frikänts av lägre rätt,

dömes för brottet eller av honom fullföljd

talan ej föranleder ändring i

lägre rätts dom. Stadgandet i 3 § skall

avse det fall, att i högre rätt talan

utan skäl fullföljts av åklagaren.

Om kostnad-------mo

Återförvisas mål,-------

(Föreslagen lydelse)

Högre rätts dom skall anses som fällande,

allenast då den tilltalade dömes

till påföljd, som är att anse såsom

svårare än den, vartill lägre rätt

dömt, eller, om han frikänts av lägre

rätt, finnes hava begått brottet eller

av honom fullföljd talan ej föranleder

ändring i lägre rätts dom. Stadgandet

i 3 § skall avse det fall, att i

högre rätt talan utan skäl fullföljts

av åklagaren,

svarande tillämpning

dess återupptagande.

36 KAP.

Ämbets- eller tjänsteman

Ej heller------

Rättegångsombud, biträde

Utan hinder av vad i andra eller

tredje stycket sägs vare annan än försvarare

skyldig att avgiva utsaga i

mål angående brott, varå icke kan

följa lindrigare straff än straffarbete

i två år.

Om tystnadsplikt------

5 §•

-----iakttaga tystnad.

samtycker därtill.

må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller

tredje stycket sägs vare annan än försvarare

skyldig att avgiva utsaga i

mål angående brott, för vilket icke är

stadgat lindrigare straff än fängelse

i två år.

— förhållanden erfarit.

46 KAP.

15 §.

Uteblir den--------senare dag.

Kan å brottet icke följa svårare Förekommer ej anledning att ådöstraff

än fängelse, må, om saken fin- ma annan brottspåföljd än böter, må,

nes kunna nöjaktigt utredas, målet om saken finnes kunna nöjaktigt utavgöras

utan hinder av att den tillta- redas, målet avgöras utan hinder av

lade kommit tillstädes allenast genom att den tilltalade kommit tillstädes alombud

eller uteblivit. lenast genom ombud eller uteblivit.

Har den-------delgivits honom.

Rättegångsfråga må-------tilltalades utevaro.

48 KAP.

1 §•

Skall allmänt åtal äga rum för Skall allmänt åtal äga rum för

brott, varå allenast böter kunna föl- brott, för vilket stadgas allenast böja,

dock ej normerade böter, äge åkla- ter, dock ej normerade böter, äge

garen, i stället för att väcka åtal, till åklagaren, i stället för att väcka åtal,

godkännande förelägga den misstänk- till godkännande förelägga den misste

det straff åklagaren anser brottet tänkte det straff åklagaren anser brotförskylla.

Ej må strafföreläggande av- tet förskylla. Ej må strafföreläggande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

23

(Gällande lydelse)

se dagsböter utöver fyrtio. Är brottet

förenat med egendoms förverkande

eller annan sådan påföljd, skall ock

den påföljden föreläggas den misstänkte

till godkännande. Är fråga om

flera brott, må föreläggande ej givas,

med mindre det sker gemensamt för

alla brotten.

Strafföreläggande må —-----

(Föreslagen lydelse)

avse dagsböter utöver fyrtio. Är brottet

förenat med egendoms förverkande

eller annan sådan särskild rättsverkan,

skall ock denna föreläggas

den misstänkte till godkännande. Är

fråga om flera brott, må föreläggande

ej givas, med mindre det sker gemensamt

för alla brotten.

--målsägande finnes.

2 §•

Strafföreläggande skall--------åklagaren uppgiva:

1. den misstänkte;

2. den brottsliga-------tillämpliga; samt

3. det straff och den påföljd, som 3. det straff och den särskilda rättsföreläggas

den misstänkte. verkan, som föreläggas den miss
tänkte.

Föreläggandet skall-------- — av åklagaren.

3

Godkännande av strafföreläggande

skall göras skriftligen å föreläggandet

och skall innehålla, att den misstänkte

erkänner gärningen och att

han underkastar sig det straff och

den påföljd, som förelagts honom.

Godkännes ej--------

§•

Godkännande av strafföreläggande

skall göras skriftligen å föreläggandet

och skall innehålla, att den misstänkte

erkänner gärningen och att han underkastar

sig det straff och den särskilda

rättsverkan, som upptagits i

föreläggandet.

iga rum.

51 KAP.

21 §.

Hovrätten äge —-------

Har den tilltalade av underrätten

frikänts för brottet eller dömts till

böter eller fällts till vite och förekommer

ej anledning till ådömande av

svårare straff eller annan påföljd än

nu sagts, må målet avgöras utan huvudförhandling;

föres tillika talan om

annat än ansvar, må det dock ej ske,

med mindre talan därutinnan enligt

50 kap. 21 § må prövas utan huvudförhandling.

För prövning---

av motparten.

Har underrätten frikänt den tilltalade

eller eftergivit påföljd för brottet

eller funnit honom vara på grund av

själslig abnormitet fri från påföljd eller

dömt honom till böter eller fällt

honom till vite och förekommer ej anledning

till ådömande av svårare

straff än nu sagts eller att ådöma annan

påföljd, må målet avgöras utan

huvudförhandling; föres tillika talan

om annat än ansvar, må det dock ej

ske, med mindre talan därutinnan

enligt 50 kap. 21 § må prövas utan

huvudförhandling.

— ej erforderlig.

25 §.

Ej må hovrätten i anledning av den Ej må hovrätten i anledning av den

tilltalades talan eller talan, som av tilltalades talan eller talan, som av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

(Gällande lydelse)

åklagare föres till hans förmån, döma

till straff, som är att anse såsom

svårare än det, vartill underrätten

dömt. Har den tilltalade av underrätten

dömts till frihetsstraff, äge

hovrätten döma till ungdomsfängelse

eller förvaring eller internering i säkerhetsanstalt

eller annan skyddsåtgärd

eller förordna om villkorligt anstånd

med straffs ådömande. Har underrätten

dömt till ungdomsfängelse

eller skyddsåtgärd eller meddelat förordnande,

som nu sagts, äge hovrätten

döma till annan påföljd. År hovrätten

beträffande frågan, huruvida

den tilltalade på grund av sin sinnesbeskaffenhet

är fri från straff, av annan

mening ån underrätten, äge hovrätten

göra den ändring i domen, som

föranledes därav.

(Föreslagen lydelse)

åklagare föres till hans förmån, döma

till brottspåföljd, som är att anse

såsom svårare än den, vartill underrätten

dömt. Har den tilltalade av underrätten

dömts till fängelse, äge hovrätten

för or dna om villkorlig dom,

skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering

eller överlämnande till särskild

vård, så ock jämte villkorlig

dom, skyddstillsyn eller överlämnande

till vård enligt barnavårdslagen

döma till böter. Har underrätten meddelat

förordnande som nu sagts, äge

hovrätten döma till annan påföljd.

53 KAP.

2 §•

I brottmål,----------följande avvikelser:

1. Hovrätten äge-------utfärda stämning.

2. Hovrätten äge------- — yttra sig.

3. I stället-------två veckor.

4. Förekommer ej anledning till

ådömande av svårare straff än böter,

äge hovrätten företaga målet till avgörande

utan huvudförhandling; därom

gälle vad i 51 kap. 22 § stadgats.

4. Förekommer ej anledning till

ådömande av annan påföljd än böter,

äge hovrätten företaga målet till avgörande

utan huvudförhandling; därom

gälle vad i 51 kap. 22 § stadgats.

54 KAP.

12 §.

Ej må--------talans väckande.

Ej heller må i anledning av talan

rörande ansvar prövningstillstånd enligt

10 § 2 meddelas målsägande, med

mindre hans talan avser brott, varå

straffarbete eller avsättning kan följa,

eller tilltalad eller honom närstående,

som sägs i 21 kap. 1 §, med

mindre talan avser sådant brott eller

ock annat brott och den tilltalade

förklarats straffri på grund av sin

sinnesbeskaffenhet eller erhållit anstånd

med straffs ådömande eller för

brottet dömts till förvaring i säker
-

Ej heller må i anledning av talan

rörande ansvar prövningstillstånd enligt

10 § 2 meddelas målsägande, med

mindre hans talan avser brott, för vilket

är stadgat fängelse i mer än ett år

eller avsättning, eller tilltalad eller

honom närstående, som sägs i 21 kap.

1 §, med mindre talan avser sådant

brott eller ock annat brott och den

tilltalade dömts till annan påföljd än

böter eller ådömts dagsböter ej under

sextio eller böter omedelbart i penningar

ej under ettusenfemhundra

s. 25 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

25

(Gällande lydelse)

hetsanstalt eller annan skyddsåtgärd

eller till ungdomsfängelse, fängelse,

mistning av befattning på viss tid,

dagsböter ej under sextio eller böter

omedelbart i penningar ej under etttusenfemhundra

kronor eller ock blivit

fälld till vite omedelbart i penningar

ej under nämnda belopp eller

för honom bestämts ny minsta tid för

förvaring eller internering.

(Föreslagen lydelse)

kronor eller ock blivit fälld till vite

omedelbart i penningar ej under

nämnda belopp eller för honom bestämts

ny minsta tid för internering

eller tillämpats 3b kap. 8 § andra

stycket andra punkten brottsbalken.

58 KAP.

3 §•

Sedan dom-------resning beviljas:

1. om sådant —- —------tillämpas; eller

2. om ö brottet kan följa straffarbete

samt omständighet eller bevis,

som ej tidigare förebragts, åberopas

och dess förebringande sannolikt

skulle hava lett till att den tilltalade

dömts för brottet eller detta hänförts

under väsentligt strängare straffbestämmelse

än den som tillämpats.

Ej

ma

2. om för brottet är stadgat fängelse

i mer än ett år samt omständighet

eller bevis, som ej tidigare förebragts,

åberopas och dess förebringande sannolikt

skulle hava lett till att den tilltalade

dömts för brottet eller detta

hänförts under väsentligt strängare

straffbestämmelse än den som tillämpats,

göra det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vad i 21 kap. 2 § stadgas om att den som av underrätt dömts till fängelse

i minst sex månader skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i

hovrätt, skall äga tillämpning jämväl å den som dömts till straffarbete på

samma tid.

Vid prövning huruvida häktning enligt 24 kap. 1 § första stycket eller beslag

jämlikt 27 kap. 3 § må ske, prövningstillstånd enligt 54 kap. 12 § andra

stycket må meddelas eller resning jämlikt 58 kap. 3 § 2 må beviljas, när

fråga är om brott som begåtts före den 1 januari 1965, skall hänsyn tagas

till det straff som efter brottsbalkens ikraftträdande är stadgat för brottet;

dock må beslut om häktning eller beslag ej meddelas eller prövningstillstånd

eller resning beviljas, om det ej skulle hava kunnat ske enligt äldre lag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

5) Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har brott begåtts av någon som vid tiden för brottet ej fyllt aderton år,

må, utöver vad som följer av 20 kap. 7 § rättegångsbalken, åklagare besluta

att ej tala å brottet,

om den underårige ställes under övervakning jämlikt 26 § barnavårdslagen,

omhändertages för samhällsvård enligt 29 § sagda lag eller blir föremål

för annan därmed jämförlig åtgärd eller utan dylik åtgärd erhåller särskild

tillsyn eller lämplig sysselsättning samt det med skäl kan antagas att

härigenom vidtages vad som är lämpligast för hans tillrättaförande, eller

om brottet uppenbarligen skett av okynne eller förhastande.

Åtal skall dock väckas, om det finnes påkallat ur allmän synpunkt.

2 §■

Fråga om beslut jämlikt 1 § skall handläggas skyndsamt. Fattas ej sådant

beslut, skall åtal väckas utan dröjsmål.

3 §•

Föreligger skälig anledning att ej tala å brott, skall åklagaren, innan han

beslutar i ärendet, från barnavårdsnämnden i den kommun, där den underårige

vistas, inhämta yttrande, huruvida nämnden vidtagit eller avser att

vidtaga åtgärd beträffande den underårige samt huruvida enligt nämndens

mening sådan åtgärd kan anses vara lämpligast för hans tillrättaförande.

Nämndens yttrande skall, om åklagaren begär det eller nämnden finner

det erforderligt, även innefatta redogörelse för den underåriges personliga

utveckling samt hans vandel och levnadsomständigheter i övrigt.

Det åligger nämnden att avgiva sitt yttrande skyndsamt.

År brottet ringa, må åklagaren utan att barnavårdsnämndens yttrande inhämtats

besluta att ej tala å brottet.

4 §•

Beslut att ej tala å brott skall på lämpligt sätt delgivas den underårige.

Underrättelse om beslutet skall ock, såframt åtgärd av barnavårdsnämnd

förutsättes, tillställas denna.

5 §•

Beslut att ej tala å brott må återkallas, såframt skäl äro därtill ur allmän

synpunkt.

6 §•

Angående prövning huruvida åtal bör väckas mot den som inskrivits vid

ungdomsvårdsskola eller som intagits å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare

är särskilt stadgat.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

27

7 §•

Den som är under aderton år må ej häktas med mindre synnerliga skäl

äro därtill.

8 §•

Brottmål, vari talan föres mot någon som ej fyllt tjugoett år, skall, om å

brottet kan följa svårare straff än böter, såvitt möjligt utsättas till handläggning

i sådan ordning att målet ej tilldrager sig uppmärksamhet.

Finnes i mål mot den som ej fyllt tjugoett år, att förhandlingens offentlighet

är till uppenbar olägenhet till följd av den uppmärksamhet för vilken

den underårige kan antagas bliva föremål, äger rätten förordna att målet

skall handläggas inom stängda dörrar. Anses sådant förordnande böra meddelas

och är jämväl någon som fyllt tjugoett år tilltalad i målet, skall rätten,

om det finnes kunna ske utan att utredningen avsevärt försvåras, handlägga

åtalet mot den underårige såsom särskilt mål.

Utan hinder av beslut som meddelats enligt andra stycket må rätten medgiva

tilltalads anhöriga ävensom annan, vilkens närvaro kan väntas bliva

till nytta, att övervara handläggningen.

9 §•

Ej må den som icke fyllt tjugoett år dömas till fängelse, skyddstillsyn eller

ungdomsfängelse, med mindre den som har vårdnaden om honom, där så

lämpligen kunnat ske, blivit hörd i målet. Har i sådant mål personundersökning

ägt rum, skall ock personundersökaren höras, om skäl äro därtill.

10 §.

Förekommer i mål mot den som ej fyllt tjugoett år anledning att döma

till annan påföljd än böter, böra för tjänstgöring i nämnd företrädesvis anlitas

nämndemän med insikt och erfarenhet beträffande vård och fostran av

ungdom.

11 §•

Saknar i fall, som sägs i 10 §, den underårige försvarare, skall offentlig

försvarare förordnas för honom, om det icke på grund av sakens beskaffenhet

eller eljest finnes uppenbart, att försvarare ej erfordras.

12 §.

Mål mot den som ej fyllt tjugoett år skall alltid behandlas skyndsamt.

Väckes allmänt åtal mot den som ej fyllt aderton år för brott, för vilket

är stadgat fängelse i mer än ett år, skola, ändå att han ej är häktad, de tidsfrister

iakttagas som äro föreskrivna för åtgärd i mål vari den tilltalade är

häktad. I stället för den tid av en vecka, som i 45 kap. 14 § rättegångsbalken

är föreskriven för hållande av huvudförhandling, skall dock gälla en tid av

två veckor.

13 §.

Misstänkes någon hava begått brottslig gärning innan han fyllt femton år

må, efter framställning av barnavårdsnämnd eller länsstyrelse, åklagare, om

det finnes påkallat ur allmän synpunkt, hos domstol begära prövning huruvida

den misstänkte begått gärningen (bevistalan).

14 §.

Om bevistalan skall vad som gäller beträffande allmänt åtal för brott, för

vilket är stadgat fängelse i mer än ett år, äga motsvarande tillämpning. Vad

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år i96å

i 24 och 25 kap. rättegångsbalken är stadgat skall dock icke gälla beträffande

dylik talan. Sådan rättegångskostnad som avses i 31 kap. 1 § rättegångsbalken

skall stanna å statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965, då lagarna den 19 maj 1944

(nr 215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga och den 20 december 1946

(nr 862) med vissa bestämmelser om mål rörande brott av underårig upphöra

att gälla.

6) Förslag

till

Lag

om verkställighet av bötesstraff

Härigenom förordnas som följer.

Betalning och indrivning av böter

1 §•

Böter, som äro förfallna till betalning, skola genast erläggas. Förmår den

bötfällde icke detta eller skulle han oskäligt betungas därav, må dock den

myndighet som har att indriva böterna bevilja honom anstånd med betalningen

eller medgiva avbetalning. Anstånd må beviljas under fyra månader

från det beslut därom meddelas. Avbetalning skall ske med visst belopp

minst en gång i månaden, om ej särskilda omständigheter föranleda annat,

och i övrigt så, att böterna äro till fullo betalda inom ett år från beslutet.

När särskilda skäl äro därtill, må tiden utsträckas, för anstånd till åtta månader

och för avbetalning till två år.

Anstånd och rätt till avbetalning må ej beviljas, om den bötfällde saknar

stadigt hemvist här i riket eller kan antagas vilja undandraga sig bötesbeslutets

verkställighet eller omständigheterna eljest giva anledning till antagande

att anstånd eller rätt till avbetalning icke kommer att leda till böternas

erläggande.

2 §•

Yppas efter det beslut angående anstånd eller avbetalning meddelats anledning

till ändring i beslutet, må sådan ändring vidtagas. Anstånd eller

rätt till avbetalning må dock ej utsträckas utöver de i 1 § för vartdera fallet

stadgade tiderna, räknat från den dag då beslut om anstånd eller avbetalning

först meddelades.

Fullgöres ej avbetalning inom föreskriven tid, skall hela det obetalda bötesbeloppet

genast erläggas. Om synnerliga skäl äro därtill, må dock anstånd

eller ytterligare avbetalning medgivas. Vad i första stycket föreskrives skall

därvid iakttagas.

3 §•

Böter som ej erläggas skola, om ej annat är föreskrivet, indrivas enligt vad

därom är särskilt stadgat.

Utom egendom som jämlikt 65 § utsökningslagen skall undantagas från

utmätning må för böter ej heller tagas i mät fast eller lös egendom, som i

s. 29 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b 29

den bötfälldes näring erfordras för att åt honom, hans make och oförsörjda

barn eller adoptivbarn bereda nödig bärgning, och ej heller nödig bostad.

4 §•

Har den bötfällde på grund av meddelat beslut intagits å allmän vårdanstalt

för alkoholmissbrukare eller frivilligt ingått å sådan anstalt och därvid

förbundit sig att kvarstanna å anstalten sex månader eller har han intagits

för samhällsvård i ungdomsvårdsskola, må icke uttagas böter, som avse

före intagningen begånget fylleri eller förargelseväckande beteende men

ej tillika annat brott.

5 §•

Kunna böter enligt bestämmelse i denna lag icke förvandlas och skulle

deras uttagande vara till synnerligt men för den bötfällde eller någon, som

är beroende av honom för sin försörjning, äger rätten förordna, att böterna

icke må uttagas. Förordnande som nu sagts må ej meddelas, därest omständigheterna

föranleda antagande, att verkställighet av bötesstraffet erfordras

för den bötfälldes tillrättaförande eller ur allmän synpunkt.

Mål som avses i första stycket upptages av rätten i den ort, där den bötfällde

finnes, på ansökan av denne eller åklagaren.

6 §•

Böter må ej indrivas, sedan beslut meddelats varigenom förvandlingsstraff

ålagts. Sedan verkställighet av förvandlingsstraffet påbörjats, må ej heller

betalning för böterna mottagas.

7 §•

Mot beslut angående anstånd eller avbetalning må talan ej föras. Bötfälld

äger dock påkalla prövning av beslutet i samband med klagan över utmätning

eller införsel.

Mot hovrätts beslut i fråga som avses i 5 § må talan ej föras.

Förvandling av böter

8 §•

Bliva böter ej betalda, skola de, om ej annat är stadgat, på talan av åklagare

förvandlas till fängelse enligt vad i denna lag sägs.

9 §•

Böter, som bestämts till högst fem dagsböter eller femtio kronor omedelbart

i penningar, må ej förvandlas. Böter såsom gemensamt straff för flera

brott må ej förvandlas med mindre de överstiga tio dagsböter eller etthundra

kronor omedelbart i penningar. När flera bötesstraff sammanträffa, skall

vad sålunda stadgas gälla de särskilda straffen.

Utan hinder av vad nu är sagt skall förvandling äga rum, såframt omständigheterna

föranleda antagande att den bötfällde av tredska eller uppenbar

vårdslöshet underlåtit betala böterna eller att förvandling erfordras för hans

tillrättaförande eller ock böterna ådömts för fylleri samt den bötfällde under

de före förvandlingen senast förflutna två åren tre eller flera gånger

dömts för sådan förseelse.

10 §.

Böter som ådömts med stöd av 33 kap. 2 § brottsbalken må ej förvandlas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

11 §•

När någon på grund av meddelat beslut intagits å allmän vårdanstalt för

alkoholmissbrukare eller frivilligt ingått å sådan anstalt och därvid förbundit

sig att kvarstanna å anstalten sex månader eller när någon intagits å arbetsanstalt

eller för samhällsvård i ungdomsvårdsskola, förfaller beslut om

förvandling som dessförinnan meddelats. Böter som ådömts före intagningen

må ej förvandlas. Böter, som ådömts efter intagningen men före utskrivningen,

må ej förvandlas med mindre anstaltens eller skolans styrelse påkallar

det.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande

den som efter förordnande enligt 31 kap. 3 § brottsbalken för vård intagits

å sjukhus samt den som intagits i fångvårdsanstalt för att undergå fängelse

som ådömts på viss tid, minst två år.

12 §.

Uppkommer fråga om förvandling av böter, som ådömts någon för gärning

varom förmäles i 15 § andra stycket lagen om nykterhetsvård eller

för sådan gärning jämte annat brott, och har den bötfällde blivit dömd för

minst tre under de två senast förflutna åren begångna gärningar som nyss

sagts, skall åklagaren, innan talan anhängiggöres om böternas förvandling,

hos nykterhetsnämnden eller, om den bötfällde ej fyllt tjugoett år, hos barnavårdsnämnden

göra anmälan om förhållandet. Har ej inom två månader

därefter nykterhetsnämnden ansökt hos länsstyrelsen om den bötfälldes intagning

å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller barnavårdsnämnden

ansökt hos socialstyrelsen om intagning av honom för samhällsvård i

ungdomsvårdsskola, skall åklagaren föra talan om böternas förvandling.

Blir på grund av anmälan varom i första stycket sägs genom lagakraftvunnet

beslut förordnat om den bötfälldes intagning å allmän vårdanstalt

för alkoholmissbrukare eller i ungdomsvårdsskola, skall frågan om böternas

förvandling vara förfallen. Innefattar beslutet ej sådant förordnande, skall

åklagaren föra talan om böternas förvandling.

13 §.

Mål om förvandling av böter upptages av rätten i den ort, där den bötfällde

finnes, eller ock av allmän underrätt som handlagt mål vari böterna

ådömts.

14 §.

Finnes i mål om förvandling av böter ytterligare prövning vara erforderlig

i fråga om anstånd eller avbetalning eller rörande åtgärd för indrivning

av böterna, skall rätten hänskjuta saken till ny behandling av indrivningsmyndigheten.

15 §.

Vid böters förvandling till fängelse svara en till och med fem dagsböter

mot tio dagars fängelse, varje följande dagsbot till och med tjugo mot en

dags fängelse, varje följande påbörjat antal av två dagsböter till och med nittio

mot en dags fängelse samt varje därefter påbörjat antal av tre dagsböter

mot en dags fängelse, dock med iakttagande att förvandlingsstraffet ej må

sättas över nittio dagar.

Om böterna delvis erlagts, skall förvandlingen ske efter antalet obetalda

dagsböter. Därvid skall dagsbot som endast delvis erlagts anses som obetald.

Vid förvandling av böter, som ådömts omedelbart i penningar, skall varje

påbörjat belopp av tio kronor anses lika med en dagsbot.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

31

16 §.

Häftar den bötfällde, när förvandling skall ske, jämväl för andra böter

som må förvandlas, skola samtliga böter förvandlas och gemensamt förvandlingsslraff

bestämmas efter sammanräknade antalet dagsböter. Har avbetalning

skett, skall vid bestämmande av förvandlingsstraffet betalningen

i första hand avräknas å det äldsta bötesstraffet.

Har någon avtjänat förvandlingsstraff för böter och förekomma därefter

till förvandling andra böter, vilka ådömts innan förstnämnda straff till fullo

verkställts, må för dessa böter ej åläggas högre förvandlingsstraff än som

skulle hava återstått, därest gemensamt förvandlingsstraff på sätt i första

stycket sägs beräknats för samtliga böter och därifrån avräknats det förut

verkställda förvandlingsstraffet. Föreligger, när flera bötesstraff skola förvandlas,

fall som nu sagts allenast beträffande något eller några av straffen,

beräknas för sistnämnda böter och de övriga särskilda förvandlingsstraff,

varefter straffen sammanläggas med iakttagande dock att sammanlagda

strafftiden ej må överstiga nittio dagar.

17 §•

Kan med skäl antagas att den bötfällde gjort vad han förmått för att betala

böterna, må, om så prövas skäligt, förvandlingsstraffet sättas lägre än

enligt 15 och 16 §§, dock ej under sex dagar. Föreligga i fall som nu sagts

med hänsyn till den bötfälldes personliga förhållanden eller eljest synnerliga

skäl att icke ålägga förvandlingsstraff, må, om hinder härför icke möter

ur allmän synpunkt, förvandlingsstraff eftergivas.

18 §.

När förvandlingsstraff ålägges, må rätten bevilja anstånd med verkställigheten,

såframt omständigheterna ej föranleda antagande att den bötfällde av

tredska eller uppenbar vårdslöshet underlåtit betala böterna eller att straffets

verkställighet erfordras för hans tillrättaförande.

Beviljas anstånd, skall gälla en prövotid av två år. Prövotiden räknas från

dagen för beslutet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft.

19 §.

Finnes den som erhållit anstånd enligt 18 § hava begått brott före prövotidens

utgång eller ålägges honom förvandlingsstraff för böter, må anståndet

förklaras förverkat. Beslutas ej förverkande, äger rätten förlänga prövotiden

till tre år.

Åtgärd som nu sagts må ej beslutas, med mindre fråga därom uppkommer

i mål vari den bötfällde före prövotidens utgång eller, vid förverkande

på grund av brott, inom ett år från prövotidens utgång häktats eller erhållit

del av åtal eller av ansökan om böters förvandling.

Förvandlingsstraffet bortfaller, när anståndet ej längre kan förklaras förverkat.

20 g.

Talan må cj föras mot beslut enligt 14 §. Om först i hovrätt uppgives tillgång

till böters gäldande, må beslut som nyss sagls icke på den grund av

hovrätten meddelas, med mindre det finnes vara av särskild betydelse med

hänsyn till den bötfällde åvilande försörjningsskyldighet eller eljest synnerliga

skäl äro därtill.

Mot hovrätts beslut i mål om förvandling av böter må talan ej föras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

Allmänna bestämmelser

21 §.

Underrätt är i mål enligt denna lag domför med tre i nämnden. Finnes

i annat mål anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff böra förklaras

förverkat, må målet ej i underrätt prövas och avgöras utan nämnd.

I mål enligt denna lag skola åklagaren och den bötfällde kallas till förhör

inför rätten. Kommer den bötfällde icke tillstädes, må utan hinder härav

målet avgöras, om nöjaktig utredning i saken finnes.

Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande mål om allmänt

åtal är stadgat.

22 §.

Erlägges, sedan beslut om förvandlingsstraff meddelats men innan verkställighet

av straffet påbörjats, full betalning för böterna, bortfaller förvandlingsstraffet.

Om böterna delvis erläggas, skall förvandlingsstraffet nedsättas

till vad som enligt 15 och 16 §§ svarar mot de obetalda böterna. Har förvandlingsstraffet

med stöd av 17 § satts lägre än enligt 15 och 16 §§, må

ej på grund av betalning som nu sagts strafftiden minskas i vidare mån än

som kunnat ske, därest straffet bestämts med tillämpning av sistnämnda paragrafer.

Beslut i fråga som avses i denna paragraf meddelas, om den bötfällde åtnjuter

anstånd enligt 18 §, av den domstol som förvandlat böterna och eljest

av kriminalvårdsstyrelsen. Beslutet länder omedelbart till efterrättelse.

23 §.

Förekomma till verkställighet flera beslut, varigenom någon ålagts förvandlingsstraff

för böter, skola straffen förenas sålunda, att strafftiden motsvarar

den som skulle följt, därest böterna på en gång förvandlats.

Har någon avtjänat förvandlingsstraff och förekommer därefter till verkställighet

beslut om förvandling av böter, vilka ådömts innan förstnämnda

straff till fullo verkställts, skall straffet nedsättas efter vad i 16 § andra

stycket sägs, om det ej skett vid böternas förvandling.

Beslut som avses i denna paragraf meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

24 §.

Om verkställighet av förvandlingsstraff är särskilt stadgat.

25 §.

Meddelas, sedan tid för böters bortfallande avbrutits enligt vad i 35 kap.

7 § första stycket brottsbalken sägs, i mål om förvandling av böter beslut,

varigenom saken hänskjutes till ny behandling av indrivningsmyndigheten,

skall ny tid om tre år för böternas bortfallande räknas från dagen för beslutet.

26 §.

Ålagt förvandlingsstraff bortfaller, om beslutet ej börjat verkställas inom

tre år från det beslutet vann laga kraft.

Har meddelat anstånd med verkställigheten förklarats förverkat, skall

tid som i första stycket sägs räknas från det beslutet om förverkande vanh

laga kraft.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

33

27 §.

Vad i denna lag är stadgat om böter skall även gälla viten.

28 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Genom lagen upphäves lagen

den 9 april 1937 (nr 119) om verkställighet av bötesstraff.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till lagrum, som ersatts

genom bestämmelse i förevarande lag, skall denna i stället tillämpas.

Vid fullföljd av mål om förvandling av böter, vari beslut av första domstol

meddelats före den 1 januari 1965, skall äldre lag äga tillämpning utom

i vad avser fråga om anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff. Förekomma

eljest till förvandling böter, vilka ådömts genom beslut som meddelats

före sistnämnda dag, skall med samma undantag äldre lag tillämpas,

om den leder till lägre förvandlingsstraff.

Vad i 19 och 26 §§ nya lagen stadgas skall gälla jämväl den som jämlikt

lagen den 22 juni 1939 om villkorlig dom erhållit anstånd med verkställighet

av förvandlingsstraff. Har i fall som nu sagts enligt sistnämnda lag förordnande

meddelats om övervakning, skall förordnandet jämte föreskrift som

meddelats jämlikt 8 § samma lag upphöra att gälla den 1 januari 1965.

7) Förslag

till

Lag

om straff för folkmord

Sedan Förenta Nationernas generalförsamling genom resolution den 9 december

1948 antagit konvention om förebyggande och bestraffning av brottet

folkmord samt Sverige ratificerat konventionen och den 27 maj 1952 deponerat

ratifikationsinstrumentet hos Förenta Nationernas generalsekreterare,

förordnas härigenom som följer.

1 §•

Förövar någon gärning, för vilken enligt lag är stadgat fängelse i fyra år

eller däröver, mot en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp

med avsikt att förgöra gruppen helt eller delvis, dömes för folkmord

till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

2 §•

För försök, förberedelse eller stämpling till folkmord, så ock för underlåtenhet

att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. brottsbalken

stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

2 Bihang till riksdagens protokoll 196fr. 9 samt. 1 avd. Nr 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196A

8) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 uni 1948 (nr 449) om disciplinstraff

för krigsmän

Härigenom förordnas, att 1, 2, 4 och 6—14 §§ lagen den 30 juni 1948

om disciplinstraff för krigsmän1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse)

1

Disciplinstraff för krigsmän äro

arrest och disciplinbot.

2

Disciplinstraff ådömes, utom för

brott mot bestämmelse vari sådant

straff är utsatt, jämväl i stället för

böter såsom straff för brott av krigsman

mot 25—27 kap. strafflagen

samt för annat av krigsman förövat

brott av beskaffenhet att straff därför

kan åläggas i disciplinmål.

Där någon som icke fullgör tjänstgöring

vid krigsmakten eller vilkens

tjänstgöring är av tillfällig art finnes

förskylla arrest, dömes dock i stället

till böter, om det med hänsyn till

brottets art och övriga omständigheter

kan ske utan fara för disciplinen

och särskilda skäl ej föranleda till annat.

Böter må ock eljest ådömas, om

med hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhållanden

och brottets art

bötesstraff finnes vara lämpligare än

disciplinstraff. I fall då disciplinstraff

är utsatt ådömas böterna i

dagsböter; såvitt fråga är om brott

mot 26 kap. 15 eller 16 § ådömas

dock böterna, utan hinder av vad i

lag eljest finnes stadgat, omedelbart

i penningar, högst femhundra kronor.

(Föreslagen lydelse)

§•

Disciplinstraff för krigsmän äro,

enligt vad i 32 kap. brottsbalken

stadgas, arrest och disciplinbot.

§•

Disciplinstraff ådömes, utom för

brott mot bestämmelse vari sådant

straff är utsatt, jämväl i stället för

böter när fråga är om brott av krigsman

enligt 20—22 kap. brottsbalken

eller om annat av krigsman förövat

brott av beskaffenhet att straff därför

kan åläggas i disciplinmål.

Den som icke eller endast tillfälligt

tjänstgör vid krigsmakten skall dock

dömas till böter i stället för arrest,

om det med hänsyn till brottets art

och övriga omständigheter kan ske

utan fara för disciplinen och särskilda

skäl ej föranleda till annat. Böter

må ock eljest användas i stället för

disciplinstraff, om med hänsyn till

den brottsliges tjänstgöringsförhållanden

och brottets art bötesstraff

finnes vara lämpligare än disciplinstraff.

Vid tillämpning av andra stycket

skola böterna, i fall då disciplinstraff

är utsatt för brottet, ådömas i dagsböter;

för brott som sägs i 21 kap. 15

eller 16 § brottsbalken ådömas dock

böterna omedelbart i penningar,

högst femhundra kronor.

1 Senaste lydelse, se beträffande 2 § SFS 1952:121 och beträffande 14 § SFS 1949:365.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196å

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4

Arrest ådömes i minst tre och högst

trettio dagar, varje dag räknad till

tjugufyra timmar.

Straffet verkställes i militärhäkte.

Arrestant deltager i tjänstgöring i den

mån strafftiden överstiger tio dagar.

I övrigt verkställes arrest utan tjänstgöring,

där ej i straffbeslutet på

grund av tjänstens krav eller eljest

föreliggande särskilda skäl annorlunda

förordnats. Finnes arrest utan

tjänstgöring medföra fara för arrestantens

hälsa, skall han under hela

strafftiden eller vad därav återstår

deltaga i tjänstgöring.

Under strafftiden -------

6

Disciplinbot ådömes för minst en

och högst tjugu dagar. Straffet utgöres

av löneavdrag, vilket bestämmes

för dag till belopp som i 4 § sägs. Är

löneavdrag ej tillämpligt, skall den

brottslige förpliktas att för varje dag

gälda ett belopp i penningar, vilket

fastställes efter ty prövas skäligt med

hänsyn till löneavdraget för löntagare

i motsvarande ställning.

Verkställighet av------

Kan disciplinbot------

7

Disciplinstraff såsom gemensamt

straff för flera brott ådömes med tilllämpning

av de högsta och lägsta

mått som angivas i 4 och 6 §§.

8

Såsom gemensamt straff för brott

som finnes förskylla disciplinstraff

och brott som finnes förskylla böter

skall, där ej straffet bestämmes i svårare

straffart, bötesstraff eller, om

Den som undergår arrest deltager

i tjänstgöring i den mån strafftiden

överstiger tio dagar. I övrigt verkställes

arrest utan tjänstgöring, där ej i

straffbeslutet på grund av tjänstens

krav eller eljest föreliggande särskilda

skäl annorlunda förordnats. Finnes

arrest utan tjänstgöring medföra

fara för arrestantens hälsa, skall han

under hela strafftiden eller vad därav

återstår deltaga i tjänstgöring.

- gällande avlöningsföreskrifter.

Vid beräkning av tid för arrest

räknas varje dag till tjugofyra timmar.

§•

Disciplinbot utgöres av löneavdrag,

vilket bestämmes för dag till belopp

som i 4 § sägs. Är löneavdrag ej tilllämpligt,

skall den brottslige förpliktas

att för varje dag gälda ett belopp

i penningar, vilket fastställes efter ty

prövas skäligt med hänsyn till löneavdraget

för löntagare i motsvarande

ställning.

flera avlöningstillfällen.

beträffande bötesstraff.

§•

Disciplinstraff såsom gemensamt

straff för flera brott ådömes med tilllämpning

av de högsta och lägsta

mått som angivas i 32 kap. 6 § brottsbalken.

§•

Disciplinstraff må, om ej annat nedan

sägs, användas såsom gemensamt

straff för flera brott allenast när disciplinstraff

kan följa å vart och ett

av brotten.

Gemensamt straff för brott som

finnes förskylla disciplinstraff och

brott som finnes förskylla böter skall,

såframt ej svårare straff ådömes, bestämmas

i böter; om särskilda skäl

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

särskilda skäl äro därtill, disciplinstraff

ådömas. Högsta och lägsta gemensamma

straff i allmän straffart,

då disciplinstraff är utsatt för något

av flera sammanträffande brott, beräknas

såsom om bötesstraff, som i

2 § sägs, vore utsatt i stället för disciplinstraffet.

För brott som finnes förskylla disciplinstraff

må, då flera brott sammanträffa,

disciplinstraffet ådömas

jämte straff i allmän straffart för

övriga brott, om särskilda skäl föranleda

därtill.

Har någon för skilda brott förskyllt

avsättning eller suspension och disciplinstraff,

varde straffen ådömda

jämte varandra; dock må ej jämlikt

25 kap. 1—4 §§ strafflagen dömas till

disciplinstraff, där den brottslige för

annat brott förskyllt avsättning eller

suspension och sådant straff prövas

vara tillfyllest.

äro därtill, må dock i stället dömas

till disciplinstraff. Högsta och lägsta

gemensamma straff i böter eller fängelse

beräknas, då disciplinstraff är utsatt

för något av brotten, såsom om

böter som i 2 § tredje stycket sägs

vore stadgade i stället för disciplinstraffet.

Skall någon dömas för flera brott

må, om särskilda skäl äro därtill, för

brott varå kan följa disciplinstraff sådant

straff ådömas jämte påföljd av

annan art för brottsligheten i övrigt.

Förekomma på

Skola på en gång verkställas dels

dom eller beslut varigenom någon

fällts till arrest, dels ock dom eller

beslut varigenom han dömts till fängelse,

vare sig det omedelbart ådömts

eller utgör förvandlingsstraff för böter,

eller till straffarbete på viss tid,

skall arreststraffet övergå till sådant

frihetsstraff. Därvid skall varje dags

arrest anses svara mot en dags fängelse.

» Sfyrtio

dagar.

Skola på en gång verkställas dels

dom eller beslut varigenom någon

fällts till arrest, dels ock dom eller

beslut varigenom han dömts till fängelse

på viss tid, vare sig det omedelbart

ådömts eller utgör förvandlingsstraff

för böter, skall arreststraffet

övergå till fängelse. Därvid skall varje

dags arrest anses svara mot en dags

fängelse.

Förekommer till verkställighet dom

eller beslut om arrest när den dömde

skall undergå behandling varom stadgas

i 28 kap. 3 § brottsbalken, skall

denna behandling träda i stället för

arreststraffet eller vad som återstår

därav.

10 §.

Dom eller------närmast därtill.

Om sammanläggning av arreststraff

förordnar den som har att befordra

straffbesluten till verkställighet.

Förordnande om sammanläggning

av arrest med fängelse eller

straffarbete meddelas av fångvårdsstyrelsen.

Om sammanläggning av arreststraff

förordnar den som har att befordra

straffbesluten till verkställighet.

Förordnande om sammanläggning

av arrest med fängelse meddelas

av kriminalvårdsstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196 b

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11

Har arrest ålagts någon och varder

han i målet slutligen dömd till arrest

på längre tid eller till fängelse eller

straffarbete på viss tid, skall från

detta straff avräknas vad han utstått

av förstnämnda straff, därvid varje

dags arrest anses svara mot en dags

fängelse eller straffarbete. Dömes han

till arrest på kortare tid, skall vad enligt

4 § innehållits för överskjutande

tid utbetalas. Dömes han till disciplinbot,

böter eller suspension, skall

enligt 4 § innehållet belopp avräknas

å vad han enligt det nya straffbeslutet

har att vidkännas eller, i den mån

det ej kan ske, utbetalas; och skall i

övrigt det andra straffet anses verkställt

genom utstående av arreststraffet

i den mån domstolen funnit skäligt

så förordna. Dömes han annorlunda

än förut är sagt eller befrias

han från ansvar i målet, skall enligt

4 § innehållet belopp utbetalas.

Därest dom------att v

§•

Har arrest ålagts någon och varder

han i målet slutligen dömd till arrest

på längre tid eller till fängelse på viss

tid, skall från detta straff avräknas

vad han utstått av förstnämnda

straff, därvid varje dags arrest anses

svara mot en dags fängelse. Dömes

han till arrest på kortare tid, skall

vad enligt 4 § innehållits för överskjutande

tid utbetalas. Dömes han

till disciplinbot, böter eller suspension,

skall enligt 4 § innehållet belopp

avräknas å vad han enligt det nya

straffbeslutet har att vidkännas eller,

i den mån det ej kan ske, utbetalas;

och skall i övrigt det andra straffet

anses verkställt genom utstående av

arreststraffet i den mån domstolen

funnit skäligt så förordna. Dömes

han annorlunda än förut är sagt eller

befrias han från ansvar i målet, skall

enligt 4 § innehållet belopp utbetalas.

12

Dom eller beslut varigenom disciplinstraff

ålagts skall ej tilträknas någon

till sådan förhöjning av straff för

återfall i brott, varom i b kap. Ib §

strafflagen förmäles.

13

Adömt arreststraff vare förfallet,

där verkställighet ej börjat innan tre

år förflutit från det straffbeslutet

vann laga kraft.

Disciplinbot bortfaller i den mån

straffet ej verkställts inom tid som

nyss nämnts.

14

För mindre-------—

Begår till vapenfri tjänst uttagen

krigsman som icke står under militärt

befäl förseelse som avses i 26

§•

Har med stöd av 27 kap. 2 § eller

28 kap. 2 § brottsbalken disciplinstraff

ådömts jämte villkorlig dom

eller skyddstillsyn, skall nöjdförklaring

enligt 38 kap. 1 § brottsbalken

avse jämväl disciplinstraffet.

§•

Arrest bortfaller, om verkställighet

ej börjat inom tre år från det arrestbeslutet

vann laga kraft. Avbry tes

påbörjad verkställighet, skall vad nu

sagts äga motsvarande tillämpning i

fråga om den fortsatta verkställigheten.

Disciplinbot bortfaller i den mån

straffet ej verkställts inom tre år

från det beslutet om disciplinbot vann

laga kraft.

§•

— lämna fartyget (landgångsförbud).

Begår till vapenfri tjänst uttagen

krigsman som icke står under militärt

befäl förseelse som avses i 21

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

(Gällande lydelse)

kap. 11, 14 eller 18 § strafflagen och

är förseelsen att anse som ringa, må

den felande i stället för straff åläggas

tillrättavisning i form av varning,

extratjänst eller utegångsförbud enligt

vad i första stycket sägs.

Ej må--■ —-----elle

(Föreslagen lydelse)

kap. 11,14 eller 18 § brottsbalken och

är förseelsen att anse som ringa, må

den felande i stället för straff åläggas

tillrättavisning i form av varning,

extratjänst eller utegångsförbud enligt

vad i första stycket sägs.

tjänstbarhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965; dock skall vad i 2 § sägs i

dess hittills gällande lydelse äga tillämpning när, enligt vad därom är föreskrivet,

straff skall bestämmas jämlikt stadgande i strafflagen.

Vad i 9 och 10 §§ sägs om sammanläggning av arrest med fängelse skall

iakttagas även då på en gång skola verkställas dom eller beslut varigenom

någon fällts till arrest och dom eller beslut varigenom han dömts till straffarbete

på viss tid. Därvid skall viss tids arrest, ålagd genom dom eller beslut

som meddelats före den 1 januari 1965, anses svara mot straffarbete under

hälften så lång tid.

9) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot

utbredning av könssjukdomar

Härigenom förordnas, att 12, 25, 28, 29 och 30 §§ lagen den 20 juni 1918

angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

12

Finnes vid förundersökning enligt

23 kap. rättegångsbalken någon skäligen

misstänkt för brott, som omförmäles

i 14 kap. 21 §, 15 kap. 12, 13, 15

eller 15 a §, 18 kap. 7, 8, 8 a, 9, 10 eller

10 a § strafflagen, eller försök

till brott, som nu sagts, där sådant

försök är med straff belagt, eller för

gärning varom i 18 kap. 13 § samma

lag sägs och som innebär uppfordran

eller inbjudan till otukt, åligger

det åklagaren att omedelbart göra

skriftlig anmälan därom till sundhetsinspektören

i orten eller, om den

(Föreslagen lydelse)

§•

Finnes vid förundersökning enligt

23 kap. rättegångsbalken någon skäligen

misstänkt för brott, som i 29 §

sägs, eller för gärning, som omförmäles

i 6 kap. 1, 2, 3, 4 eller 10 § brottsbalken,

åligger det åklagaren att omedelbart

göra skriftlig anmälan därom

till sundhetsinspektören i orten eller,

om den misstänkte är för brottet

häktad, den vid häktet anställde eller

anlitade läkaren.

1 Senaste lydetse, se beträffande 12 § SFS 1946:874 och beträffande 25 § SFS 1948:138.

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

(Gällande lydelse)

misstänkte är för brottet häktad, den

vid häktet anställde eller anlitade läkaren.

Anhängiggöres talan-----

(Föreslagen lydelse)

---— anlitade läkaren.

25

Vad hos hälsovårdsmyndighet eller

sundhetsinspektör, militärläkare eller

läkare vid straff- eller tvångsarbetsanstalt

eller häkte eller å allmänt

sjukhus eller poliklinik förekommit

i ärende, som avses i denna lag, må

ej av någon, som på grund av sin

tjänstebefattning eller sitt uppdrag

erhållit kunskap därom, yppas för

obehöriga. Protokoll och handlingar i

sådant ärende skola så förvaras, att

de icke kunna av obehöriga åtkommas.

I fall, då någon vid förundersökning

enligt 23 kap. rättegångsbalken

befunnits skäligen misstänkt för

brott som omförmäles i 14 kap. 21 §

strafflagen, äger åklagaren att, på begäran,

undfå besked, huru den föranstaltade

läkarundersökningen utfallit.

Har åtal väckts, må besked som

nu sagts efter därom gjord framställning

lämnas jämväl till domstolen.

Är på grund av anmälan, som enligt

denna lag inkommit till sundhetsinspektören,

anledning antaga, att

gärning som omförmäles i 14 kap.

21 § strafflagen förövats, äger sundhetsinspektören,

då särskilda skäl äro

därtill, anmäla förhållandet till vederbörande

åklagare. Finnes skälig anledning

antaga, att gärning varom i

18 kap. 11 § strafflagen sägs blivit

övad, åligger det sundhetsinspektören

att göra anmälan därom till åklagaren.

s
Vad

hos hälsovårdsmyndighet eller

sundhetsinspektör, militärläkare eller

läkare vid straff- eller tvångsarbetsanstalt

eller häkte eller å allmänt

sjukhus eller poliklinik förekommit i

ärende, som avses i denna lag. må ej

av någon, som på grund av sin tjänstebefattning

eller sitt uppdrag erhållit

kunskap därom, yppas för obehöriga.

Protokoll och handlingar i sådant

ärende skola så förvaras, att de

icke kunna av obehöriga åtkommas. I

fall, då någon vid förundersökning

enligt 23 kap. rättegångsbalken befunnits

skäligen misstänkt för brott

som i 29 § sägs, äger åklagaren att,

på begäran, undfå besked, huru den

föranstaltade läkarundersökningen

utfallit. Har åtal väckts, må besked

som nu sagts efter därom gjord framställning

lämnas jämväl till domstolen.

Är på grund av anmälan, som enligt

denna lag inkommit till sundhetsinspektören,

anledning antaga, att

gärning som omförmäles i 29 § förövats,

äger sundhetsinspektören, då

särskilda skäl äro därtill, anmäla förhållandet

till vederbörande åklagare.

Finnes skälig anledning antaga, att

gärning varom i 6 kap. 7 § brottsbalken

sägs blivit övad, åligger det sundhetsinspektören

att göra anmälan

därom till åklagaren.

28

Åsidosätter ämbets- eller tjänsteman

skyldighet, som enligt denna lag

åligger honom, ansvare såsom för

tjänstefel.

Underlåter vid häkte anlitad läkare,

som ej är att till ämbets- eller

tjänsteman hänföra, att iakttaga vad

honom enligt 23 eller 24 § åligger el
-

Åsidosätter ämbetsman skyldighet,

som enligt denna lag åligger honom,

ansvare såsom för ämbetsbrott.

Underlåter vid häkte anlitad läkare,

som ej är att till ämbetsman hänföra,

att iakttaga vad honom enligt 23

eller 24 § åligger eller överträder an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

(Gällande lydelse)

ler överträder annan än ämbets- eller

tjänsteman vad i 25 § första stycket

stadgas, straffes med böter, högst

femhundra kronor.

Försummar läkare att iakttaga vad

honom enligt 8, 9, 10 eller 11 § åligger

och är ej försummelsen att såsom

tjänstefel enligt första stycket anse,

böte högst tvåhundra kronor.

29

Åtal för överträdelse: varom i 28 §

sägs, anhängiggöres vid allmän domstol

och utföres av allmän åklagare.

30

Böter, som enligt denna lag ådömas,

tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de

förvandlas enligt allmän strafflag.

(Föreslagen lydelse)

nan än ämbetsman vad i 25 § första

stycket stadgas, dömes till dagsböter.

Försummar läkare att iakttaga vad

honom enligt 8, 9, 10 eller 11 § åligger

och är ej försummelsen att anse

såsom ämbetsbrott enligt första stycket,

dömes till böter, högst tvåhundra

kronor.

§•

Den som lider av könssjukdom i

smittsamt skede och med vetskap eller

misstanke därom övar samlag med

annan, dömes till böter eller fängelse

i högst två år. Detsamma skall gälla,

om någon eljest, uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet, utsätter annan för

fara att bliva smittad av könssjukdom.

§•

Har brott som i 29 § sägs förövats

mot make, må åklagare väcka åtal

allenast om målsägande angiver brottet

till åtal eller ock åtal finnes påkallat

ur allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

41

10) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande

av havandeskap

1, 2, 4, 10, 12, 13 och 15 §§ lagen den 17 juni

skola erhålla ändrad lydelse på sätt

(Föreslagen lydelse)

denna lag avbrytas:

eller hälsa;

--om barnet;

Härigenom förordnas, att

1938 om avbrytande av havandeskap1

nedan angives.

(Gällande lydelse)

Havandeskap må enligt

1) när på

2) när med

3) när kvinnan hävdats under förhållande

varom förmäles i 15 kap.

12, 13, 15 eller 15 a § eller 18 kap.

1, 2, 3, 7, 8, 8 a eller 9 §, så ock då

hävdandet ägt rum under omständigheter

som omförmälas i 18 kap. 6 §

strafflagen samt inneburit ett grovt

åsidosättande av kvinnans handlingsfrihet;
4)

när med —-------

5) när med —-------

Avbrytande av-------

3) när kvinnan hävdats under förhållande

varom förmäles i 6 kap. 1,

2, 3 eller 5 § brottsbalken, så ock då

hävdandet ägt rum under omständigheter

som omförmälas i 6 kap. b §

första stycket samma balk samt inneburit

ett grovt åsidosättande av kvinnans

handlingsfrihet;

---— annat slag;

----svårt lyte.

-----tjugufjärde veckan.

2 §•

Har kvinnan hävdats under förhållande

varom förmäles i 15 kap.

12, 13, 15 eller 15 a § eller 18 kap.

6 eller 8 a § strafflagen, må på grund

därav avbrytande av havandeskapet

icke äga rum, med mindre brottet,

där så kunnat ske, åtalats eller angivits

till åtal.

Avbrytande av-------

Havandeskap må —-----

Har kvinnan hävdats under förhållande

varom förmäles i 6 kap. 1

eller 2 § eller b § första stycket

brottsbalken, må på grund därav avbrytande

av havandeskapet icke äga

rum, med mindre brottet, där så kunnat

ske, åtalats eller angivits till åtal.

Vad nu sagts skall ej gälla om kvinnan

var sinnessjuk eller sinnesslö.

------tala därför.

------finnes olämplig.

4 §•

Havandeskap må ej avbrytas, med Havandeskap må ej avbrytas med

mindre den läkare som utför ingrep- mindre den läkare som utför ingreppet

samt annan läkare i den tjänste- pet samt annan läkare i den tjänste
1

Senaste lydelse, se beträffande 1 och 4 §§ SFS 1963:213, beträffande 2 § SbS 1946:210

och beträffande 10, 12 och 13 §§ SFS 1942:392.

2-f Bihang till riksdagens protokoll 196/f. 9 saml. 1 avd. Nr 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

(Gällande lydelse)

ställning Konungen föreskriver, i

skriftligt utlåtande, på grunder som

i utlåtandet angivas, förklarat förutsättningarna

för åtgärden vara förhanden

eller ock medicinalstyrelsen

lämnat tillstånd därtill.

Avbrytande av-------

(Föreslagen lydelse)

ställning Konungen föreskriver, i

skriftligt utlåtande, på grunder som

i utlåtandet angivas, på heder och

samvete förklarat förutsättningarna

för åtgärden vara förhanden eller

ock medicinalstyrelsen lämnat tillstånd

därtill.

-----till åtgärden.

10 §.

Har någon efter prövning som av- Har någon efter prövning som avses

i 4 eller 7 § avbrutit havandeskap ses i 4 eller 7 § avbrutit havandeeller

gjort försök därtill, och skedde skap eller gjort försök därtill, och

åtgärden med iakttagande av de i 1 § skedde åtgärden med iakttagande

andra stycket samt 3 § givna före- av de i 1 § andra stycket samt 3 §

skrifter, då må ej dömas till straff givna föreskrifter, då må ej dömas

enligt 14 kap. 26, 27, 28 eller 28 a § till ansvar enligt 3 kap. 4 eller 10 §

strafflagen. brottsbalken.

12

Läkare, vilken mot bättre vetande

antingen i utlåtande som i 4 § sägs

förklarat förutsättningarna för avbrytande

av havandeskap vara förhanden

eller ock till myndighet eller

annan läkare avgivit falsk utsaga i

ärende angående sådan åtgärd, dömes,

om han ej är förfallen till ansvar

för fosterfördrivning eller försök

därtill, till fängelse i högst ett år

eller, där omständigheterna äro synnerligen

mildrande, till dagsböter.

Har läkare vid prövning av ärende

angående avbrytande av havandeskap

eller eljest genom att överträda

eller åsidosätta vad i denna lag stadgas

visat vårdslöshet, försummelse,

oförstånd eller oskicklighet, och är

han icke underkastad ansvar för ämbetsbrott,

dömes till dagsböter eller

fängelse i högst sex månader.

13

Avgiver någon i annat fall än ovan

sägs mot bättre vetande till myndighet

eller läkare falsk utsaga i ärende

angående avbrytande av havandeskap,

och är han ej förfallen till ansvar

för fosterfördrivning eller försök

därtill, straffes med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

§•

Har läkare i ärende angående avbrytande

av havandeskap eller eljest

genom att överträda eller åsidosätta

vad i denna lag stadgas visat försummelse,

oförstånd eller oskicklighet,

dömes, om ej för gärningen är stadgat

straff i brottsbalken, till dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

§•

Avgiver någon mot bättre vetande

till myndighet eller läkare osann utsaga

i ärende angående avbrytande

av havandeskap, dömes, om ej för

gärningen är stadgat straff i brottsbalken,

till dagsböter eller fängelse i

högst sex månader.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196A

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 §.

Förseelse mot------------till åtal.

Böter som ådömas enligt denna lag

tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

11) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 23 maj 1941 (nr 282) om sterilisering

Härigenom förordnas, att 3, 8 och 9 §§ lagen den 23 maj 1941 om sterilisering

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

3

Sterilisering må-------

Å den som är i stånd att lämna

giltigt samtycke må dock, utan hinder

av vad i första stycket sägs, på

grund av kroppslig sjukdom eller

kroppsfel sterilisering enligt 1 § tredje

stycket företagas, därest den läkare

som utför ingreppet samt annan

läkare i den tjänsteställning

Konungen föreskriver, i skriftligt utlåtande,

med angivande av grunden

för åtgärden förklarat förutsättningarna

för densamma vara för handen.

(Föreslagen lydelse)

§•

------och föreståndare.

Å den som är i stånd att lämna

giltigt samtycke må dock, utan hinder

av vad i första stycket sägs, på

grund av kroppslig sjukdom eller

kroppsfel sterilisering enligt 1 § tredje

stycket företagas, därest den läkare

som utför ingreppet samt annan

läkare i den tjänsteställning

Konungen föreskriver, i skriftligt utlåtande,

med angivande av grunden

för åtgärden på heder och samvete

förklarat förutsättningarna för densamma

vara för handen.

8

Den som verkställer sterilisering i

strid med denna lag eller mot bättre

vetande till myndighet eller läkare

avgiver falsk utsaga i ärende angående

sterilisering eller överträder vad

i 6 § stadgas, dömes, där ej förseelsen

eljest är belagd med strängare straff,

till dagsböter eller fängelse i högst

ett år.

9

Förseelse mot-------

Böter som ådömas enligt denna lag

tillfalla kronan.

§•

Den som verkställer sterilisering i

strid med denna lag eller mot bättre

vetande till myndighet eller läkare

avgiver osann utsaga i ärende angående

sterilisering eller överträder vad

i 6 § stadgas, dömes, om ej för gärningen

är stadgat straff i brottsbalken,

till dagsböter eller fängelse i

högst sex månader.

§•

-----till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

12) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 24 mars 1944 (nr 133) om kastrering

Härigenom förordnas, att 4, 8 och 9 §§ lagen den 24 mars 1944 om kastrering

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Kastrering må-------

Å den som fyllt tjugutre år och är

i stånd att lämna giltigt samtycke må

kastrering enligt 1 § andra stycket

företagas utan medicinalstyrelsens

tillstånd, därest den läkare som utför

ingreppet samt annan läkare i

den tjänsteställning Konungen föreskriver,

i skriftligt utlåtande, med

angivande av grunden för åtgärden

förklarat förutsättningarna för densamma

vara för handen. Vad nu sagts

skall dock ej gälla den som är intagen

å fångvårdsanstalt, sinnessjukhus

eller annan dylik anstalt.

Vid prövning--------

-----och föreståndare.

Å den som fyllt tjugutre år och är

i stånd att lämna giltigt samtycke

må kastrering enligt 1 § andra stycket

företagas utan medicinalstyrelsens

tillstånd, därest den läkare som

utför ingreppet samt annan läkare i

den tjänsteställning Konungen föreskriver,

i skriftligt utlåtande, med

angivande av grunden för åtgärden

på heder och samvete förklarat förutsättningarna

för densamma vara

för handen. Vad nu sagts skall dock

ej gälla den som är intagen å fångvårdsanstalt,

sinnessjukhus eller annan

dylik anstalt.

-----punkten stadgas.

8

Den som verkställer kastrering i

strid med denna lag eller mot bättre

vetande till myndighet eller läkare

avgiver falsk utsaga i ärende angående

kastrering eller överträder vad

i 6 § stadgas, dömes, där ej förseelsen

eljest är belagd med strängare

straff, till dagsböter eller fängelse i

högst ett år.

9

Förseelse mot-------

Böter som ådömas enligt denna lag

tillfalla kronan.

§•

Den som verkställer kastrering i

strid med denna lag eller mot bättre

vetande till myndighet eller läkare

avgiver osann utsaga i ärende angående

kastrering eller överträder vad i

6 § stadgas, dömes, om ej för gärningen

är stadgat straff i brottsbalken,

till dagsböter eller fängelse i

högst sex månader.

§•

-----till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

45

13) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvard

Härigenom förordnas, att 15, 19, 25, 34, 45, 47, 57 och 68 §§ lagen den 27

juli 1954 om nykterhetsvård1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande ludelse) (Föreslagen lydelse)

15 §•

Den som---------

Samma lag vare, där någon, som

är hemfallen åt alkoholmissbruk,

blivit dömd för minst tre under

de två senast förflutna åren begångna

gärningar, innefattande fylleri,

brott, som i 26 kap. 13 eller 14 §

strafflagen sägs, därest han vid brottets

begående varit berusad av starka

drycker, så att det framgått av hans

åtbörder eller tal, eller brott, som

avses i 4 § lagen den 28 september

1951 om straff för vissa trafikbrott,

därest brottet varit en följd av förtäring

av starka drycker, eller

utan att söka ärligen försörja sig

för ett kringflackande liv.

Beslut om--------- 1 2

--störande levnadssätt.

Samma lag vare, där någon, som

är hemfallen åt alkoholmissbruk,

genom lagakraftvunnen dom funnits

skyldig till minst tre under de

två senast förflutna åren begångna

gärningar, innefattande fylleri, brott,

som i 21 kap. 13 eller 14 § brottsbalken

sägs, därest han vid brottets begående

varit berusad av starka drycker,

så att det framgått av hans åtbörder

eller tal, eller brott, som avses

i 4 § lagen den 28 september 1951 om

straff för vissa trafikbrott, därest

brottet varit en följd av förtäring av

starka drycker, eller

utan att söka ärligen försörja sig

för ett kringflackande liv.

--laga kraft.

19 §.

1 mom. Ansökan om tvångsintagning

göres hos länsstyrelsen av nykterhetsnämnden.

Ansökan skall

Innan polismyndigheten

2 mom. Har någon, som är hemfallen

åt alkoholmissbruk, begått brottslig

gärning men i anseende till sin

sinnesbeskaffenhet icke fällts till ansvar,

och liar han vid prövning i vederbörlig

ordning befunnits icke vara

i behov av vård å sinnessjukhus, må

länsstyrelsen, även utan att ansökan

därom gjorts, besluta om tvångsintagning,

om förutsättningar därför

eljest föreligga.

Ansökan om tvångsintagning göres

hos länsstyrelsen av nykterhetsnämn
-

den.

— omedelbar vård.

ansvarig ställning.

Senaste lydelse, se beträffande 15 § SFS 1956: 225 och beträffande 57 § SFS 1963: 72.

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

(Gällande lydelse)

25 §

Föreligger, såvitt-------

När skäl äro därtill, må länsstyrelsen

jämväl förordna, att alkoholmissbrukare,

som avses i 19 §2

mom., i avbidan på slutligt beslut omhändertages

och vårdas på lämpligt

sätt.

34 §.

Länsstyrelsen har---—-------om tvångsintagning,

a) därest beslutet-----—----— kringflackande liv;

b) då eljest polismyndighet gjort b) då eljest polismyndighet gjort

ansökan om tvångsintagning enligt ansökan om tvångsintagning enligt

19 § 1 mom.; 19 §; samt

c) då fråga är om person som avses

i 19 § 2 mom.; samt

d) då beslutet tillkommit efter an- c) då beslutet tillkommit efter anmälan,

som avses i 10 § sista stycket, mälan, som avses i 10 § sista stycket.

I övriga — —----------om verkställigheten.

(Föreslagen lydelse)

— lämpligt sätt.

45

Har beslut om intagande å allmän

vårdanstalt grundats därpå, att den,

som beslutet avser, är farlig för annans

personliga säkerhet eller kroppsliga

eller själsliga hälsa eller för eget

liv, eller har beslutet meddelats jämlikt

19 § 2 mom., eller har någon,

som förut minst tre gånger varit intagen

å allmän vårdanstalt, ånyo intagits

enligt slutligt beslut, som meddelats

inom ett år från senaste utskrivningen,

då må, därest den intagne

med hänsyn till sin sinnesart

samt sitt föregående liv och förhållande

i anstalten måste antagas i

händelse av utskrivning icke komma

att föra ett nyktert liv, den i 44 §

angivna vårdtiden förlängas med två

år.

Beslut om---------

§•

Har beslut om intagande å allmän

vårdanstalt grundats därpå, att den,

som beslutet avser, är farlig för annans

personliga säkerhet eller

kroppsliga eller själsliga hälsa eller

för eget liv, eller har någon, som

förut minst tre gånger varit intagen

å allmän vårdanstalt, ånyo intagits

enligt slutligt beslut, som meddelats

inom ett år från senaste utskrivningen,

då må, därest den intagne med

hänsyn till sin sinnesart samt sitt föregående

liv och förhållande i anstalten

måste antagas i händelse av utskrivning

icke komma att föra ett

nyktert liv, den i 44 § angivna vårdtiden

förlängas med två år.

socialstyrelsens prövning.

47 §-

Har någon, som intagits å allmän Har någon, som intagits å allmän

vårdanstalt, blivit häktad eller över- vårdanstalt, blivit häktad eller överflyttad

__ till fångvårdsanstalt för att flyttad till fångvårdsanstalt för att

undergå frihetsstraff eller förvand- undergå fängelse eller annan påföljd

lingsstraff för böter, eller har han av- för brott, eller har han avvikit från

vikit från vårdanstalten, skall den vårdanstalten, skall den tid, under vil
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

47

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år l96t

(Gällande lydelse)

tid, under vilken han sålunda ej vistats

å anstalten, icke inräknas i vårdtiden.

57

Misstankes den, som tvångsintagits

å allmän vårdanstalt eller, på sätt

i 58 § sägs, frivilligt ingått å sådan

anstalt och därvid förbundit sig att

kvarstanna å anstalten sex månader,

att hava före utskrivning från anstalten

begått brott, varå enligt lag

icke kan följa högre straff än böter

eller fängelse i sex månader, och hör

brottet under allmänt åtal eller har

det av målsäganden angivits till åtal,

ankommer det å statsåklagaren att

efter hörande av anstaltens styrelse

avgöra, huruvida åtal lämpligen bör

ske. Har brottet begåtts innan den

intagne fyllt aderton år, skall frågan

om åtal prövas i nämnda ordning

ändå att högre straff än nyss sagts

kan följa å brottet.

68

Hjälper någon den som är intagen

å allmän vårdanstalt att avvika från

anstalten, straffes med dagsböter eller

fängelse.

Försök straffes efter vad i 3 kap.

strafflagen stadgas.

(Föreslagen lydelse)

ken han sålunda ej vistats å anstalten,

icke inräknas i vårdtiden.

§•

Misstänkes den, som tvångsintagits

å allmän vårdanstalt eller, på sätt i

58 § sägs, frivilligt ingått å sådan

anstalt och därvid förbundit sig att

kvarstanna å anstalten sex månader,

att hava före utskrivning från anstalten

begått brott, för vilket ej är

stadgat svårare straff än fängelse i

sex månader, och hör brottet under

allmänt åtal, skall åklagaren pröva,

huruvida åtal lämpligen bör ske. Innan

åtalsfrågan avgöres, skall anstaltens

styrelse höras, om det ej finnes

obehövligt. Har brottet begåtts innan

den intagne fyllt aderton år, skall frågan

om åtal prövas i nämnda ordning

ändå att svårare straff än nyss sagts

är stadgat för brottet.

§•

Hjälper någon den som är intagen

å allmän vårdanstalt att avvika från

anstalten, dömes till dagsböter eller

fängelse i högst ett år.

För försök dömes till ansvar enligt

vad i 23 kap. brottsbalken stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

14) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 6 december 1957 (nr 668) om utlämning

för brott

Härigenom förordnas, att 4, 5 och 11 §§ lagen den 6 december 1957 om

utlämning för brott skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

Ej må någon utlämnas, med mind- Ej må någon utlämnas, med mindre

den gärning för vilken utlämning re den gärning för vilken utlämning

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

(Gällande lydelse)

begäres motsvarar brott, varå straffarbete

kan följa enligt svensk lag.

Har personen i den främmande staten

dömts för gärningen, må han utlämnas

allenast om påföljden utgör

minst frihetsstraff i fyra månader

eller annat omhändertagande på anstalt

under motsvarande tid.

5

För gärning, varom förmäles i sådan

bestämmelse i 26 eller 27 kap.

strafflagen som avser brott av krigsman,

må utlämning ej medgivas.

Vad nu----------

(Föreslagen lydelse)

begäres motsvarar brott, för vilket

enligt svensk lag är stadgat fängelse

i mer än ett år. Har personen i den

främmande staten dömts för gärningen,

må han utlämnas allenast om

påföljden utgör minst frihetsstraff i

fyra månader eller annat omhändertagande

på anstalt under motsvarande

tid.

§•

För gärning, varom förmäles i sådan

bestämmelse i 21 eller 22 kap.

brottsbalken som avser brott av

krigsman, må utlämning ej medgivas.

---det brottet.

11 §•

Den som här i riket är åtalad för Den som här i riket är åtalad för

annat brott, varå kan följa frihets- annat brott, för vilket är stadgat fängstraff,

eller som enligt dom mot ho- else, eller som enligt dom mot honom

nom skall undergå sådant straff eller skall undergå fängelse eller eljest omeljest

omhändertagas på anstalt, må händertagas på anstalt, må ej utlämej

utlämnas så länge hindret består, nas så länge hindret består. Samma

Samma lag vare, om förundersökning lag vare, om förundersökning inletts

mletts för brott som nyss nämnts. för brott som nyss nämnts.

Utan hinder Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

15) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 18 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1)

angående utvidgad näringsfrihet

Härigenom förordnas, att § 18 förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad

näi ingsfrihet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Dem som utan vederbörlig anmä- Den, som utan vederbörlig anmälan,

där sådan är föreskriven, eller lan, där sådan är föreskriven, eller

tillstånd, då sådant erfordras, idkar tillstånd, då sådant erfordras, idkar

1 Senaste lydelse se SFS 1887: 73.

opaginerad Kontrollera mot PDF

49

Första lagutskottets utlåtande nr 3 ar 196b

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

försäljning eller tillverkning av varor

eller eljest överskrider den näringsrättighet,

denna förordning i särskilda

fall bestämmer, eller i övrigt

felar mot de i dessa avseenden givna

föreskrifter, är förfallen till böter

från och med fem till och med femhundra

kronor.

försäljning eller tillverkning av varor

eller eljest överskrider den näringsrättighet,

denna förordning i särskilda

fall bestämmer, eller i övrigt felar

mot de i dessa avseenden givna föreskrifter,

dömes till dagsböter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

16) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 28 juni 1895 (nr 64)

om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom förordnas, att 27 § lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

27 §.

Evad handelsbolag slutits på bestämd tid eller icke, äge bolagsman påfordra,

att bolaget genast träder i likvidation, om skäl därtill är, såsom:

att han-----------bolagsman åligger;

att annan-------------i bolaget;

att annan------------och försåld;

att annan------------eller vårdslöshet;

att annan bolagsman genom laga att annan bolagsman genom laga

kraft ägande utslag dömts till straff- kraft ägande dom dömts till fängelarbete

eller blivit för brott ställd un- se i minst sex månader,

der framtiden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965; vad i äldre lag stadgas om

den som dömts till straff skall dock tillämpas, när domen meddelats före nya

lagens ikraftträdande.

1 Senaste lydelse sc SFS 1918: 327.

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

17) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller

gruva eller aktier i vissa bolag

Härigenom förordnas, dels att 15 § lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i

vissa bolag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att

16 § sagda lag skall upphöra att gälla.

(Gällande lydelse)

15 §.

(Föreslagen lydelse)

Styrelseledamot, Styrelseledamot,

med vars begivande utlämnas aktiebrev, som i strid mot föreskriften i 12 §

andra stycket första punkten ej försetts med påskrift som där sägs,

eller som mot bättre vetande låter i aktieboken göra anteckning i strid

mot bestämmelsen i 12 § andra stycket första punkten,

eller som uppsåtligen underlåter att iakttaga föreskriften i 12 § andra

stycket andra punkten,

eller som uppsåtligen låter i strid mot bestämmelsen i 12 § andra stycket

tredje punkten verkställa utdelning till aktieägare,

straffes med böter från och med dömes till dagsböter eller fängelse

femtio till och med tvåtusen kronor i högst ett år.

eller fängelse.

Underlåter styrelseledamot i annat

fall än nyss är sagt att iakttaga föreskrift,

som är meddelad i 12 § andra

stycket första eller andra punkten,

straffes med böter från och med fem

till och med femhundra kronor.

Ej må straff, som ovan är stadgat,

tillämpas, om förseelsen enligt allmänna

strafflagen bör beläggas med

strängare straff.

Underlåter styrelseledamot i annat

fall än nyss är sagt att iakttaga föreskrift,

som är meddelad i 12 § andra

stycket första eller andra punkten,

dömes till dagsböter.

Ej må straff, som ovan är stadgat,

tillämpas, om för gärningen är stadgat

strängare straff i brottsbalken.

16 §.

Böter, som ådömas enligt denna

lag, skola tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola

de förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

51

18) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 2 april 1918 (nr 163) med vissa

bestämmelser om sjöfynd

Härigenom förordnas, dels att 8 § lagen den 2 april 1918 med vissa bestämmelser

om sjöfynd skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels

ock att 9 § sagda lag skall upphöra att gälla.

(Gällande lydelse)

Underlåter bärgare

Lämnar bärgare, befälhavare eller

redare, i sviklig avsikt, oriktig uppgift

angående omständigheterna vid

bärgningen, eller vidtager han, i sådan

avsikt, särskild åtgärd med det

bärgade godset, eller underlåter befälhavare

eller redare att, i enlighet

med vad i 2 § stadgas, avlämna det

bärgade eller därför influtna medel,

dömes till böter från och med fem till

och med femhundra kronor, dår ej

gärningen efter allmän lag bör beläggas

med strängare straff.

I de — —---------

(Föreslagen lydelse)

allmän lag.

Lämnar bärgare, befälhavare eller

redare, i sviklig avsikt, oriktig uppgift

angående omständigheterna vid

bärgningen, eller vidtager han, i sådan

avsikt, särskild åtgärd med det

bärgade godset, eller underlåter befälhavare

eller redare att, i enlighet

med vad i 2 § stadgas, avlämna det

bärgade eller därför influtna medel,

dömes till dagsböter, om ej för gärningen

år stadgat strängare straff i

allmän lag.

— varit skäligt.

8 §.

9 §.

Böter, som ådömas enligt denna

lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de

förvandlas efter allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

19) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 16 maj 1919 (nr 240) om fondkommissionsrörelse

och fondbörsverksamhet

Härigenom förordnas, dels att 43, 44, 47, 48, 49 och 50 §§ lagen den 16

maj 1919 om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 45, 46 och 51 §§ sagda lag

skola upphöra att gälla.

(Gällande lydelse)

43

Driver någon rörelse såsom fondkommissionär

utan att vara berättigad

därtill, straffes med böter från

och med fem hundra till och med tio

tusen kronor.

Fortsätter någon under tid, då han

år ställd under tilltal för förseelse,

som nu är nämnd, samma förseelse,

skall han, när han därtill varder lagligen

förvunnen, för varje gång stämning

därför utfärdats och delgivits,

fållas till de böter, som för sådan

förseelse äro stadgade.

44

Handlar fondkommissionär i strid

emot försäkran, varav han jämlikt 7 §

är bunden, straffes med böter från

och med ett hundra till och med tio

tusen kronor.

(Föreslagen lydelse)

§•

Driver någon rörelse såsom fondkommissionär

utan att vara berättigad

därtill, dömes till dagsböter.

§•

Till dagsböter dömes fondkommissionär,

som

1) handlar i strid mot försäkran,

varav han jämlikt 7 § är bunden;

2) underlåter att ställa sig till efterrättelse

vad i 9 § finnes stadgat;

eller

3) underlåter att iakttaga föreskrift,

som är mfiddelad i 23 §.

45 §.

Underlåter fondkommissionär att

ställa sig till efterrättelse vad i 9 §

finnes stadgat, straffes med böter

från och med tjugufem till och med

fem tusen kronor.

1 Senaste lydelse av 49 § se SFS 1942: 382.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

46 §.

Underlåter fondkommissionär att

iakttaga föreskrift, som i 23 § är meddelad,

straffes med böter från och

med tio till och med fem hundra kronor.

47 §.

Fondkommissionär, som i syfte att Om fondkommissionär eller hos hovilseleda

tillsynsmyndigheten för nom anställd föreståndare för orikoriktiga

böcker eller som mot bättre tiga böcker i syfte att vilseleda tillvetande

lämnar tillsynsmyndigheten synsmyndigheten eller mot bättre

oriktiga upplysningar om sin rörelse vetande lämnar tillsynsmyndigheten

eller sin ekonomiska ställning, straf- oriktiga upplysningar om kommissiofes

med böter från och med fem närens rörelse eller hans ekonomishundra

till och med tio tusen kronor ka ställning, dömes till dagsböter eleller

med fängelse i högst ett år. ler fängelse i högst ett år.

Förbryter sig hos fondkommissionär

anställd föreståndare på sätt nu

sagts vid förandet av kommissionärens

böcker eller i fråga om upplysningar

beträffande kommissionärer

rörelse eller hans ekonomiska ställning,

straffes med böter från och med

tjugufem till och med tio tusen kronor

eller med fängelse i högst ett år.

48 §.

Den, som obehörigen yppar vad han Den, som obehörigen yppar vad

såsom företrädare för eller inneha- han såsom företrädare för eller innevare

av befattning hos tillsynsmyn- havare av befattning hos tillsynsmyndigheten

fått sig bekant om fondkom- digheten fått sig bekant om fondkommissionärs

eller annans affärsförhål- missionärs eller annans affärsförhållanden,

straffes med böter från och landen, dömes till dagsböter. Sker det

med tjugufem till och med fem tusen för egen eller annans fördel eller för

kronor. Sker det för egen eller an- att skada göra eller begagnar han sig

nans fördel eller för att skada göra eljest i sådant syfte av sin kännedom

eller begagnar han sig eljest i sådant i nämnda hänseende, då må till fängsyfte

av sin kännedom i nämnda hän- else i högst ett år dömas. Framgår

seende, då må böterna höjas till högst av omständigheterna, att hans förfaiio

tusen kronor eller till fängelse i rande icke kunnat medföra skada för

högst ett år dömas. Framgår av om- den person, om vars affärsförhållanständigheterna,

att hans förfarande den fråga är, och var ej heller sådan

icke kunnat medföra skada för den skada åsyftad, må han icke fällas till

person, om vars affärsförhållanden ansvar,

fråga är, och var ej heller sådan skada

åsyftad, må han icke fällas till ansvar.

Å förseelse,-----av målsägande^

49 §.

Med böter från och med ett hundra Till dagsböter dömes

till och med tio tusen kronor straffes

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

(Gällande lydelse)

1) den, som--—-----

2) den, som — ---------

3) den, som--------

4) den, som----------

Sker förseelse, varom under 3) eller

4) sägs, under försvårande omständigheter

eller begår någon sådan

förseelse andra gången eller oftare,

må till fängelse i högst ett år dömas.

I fråga om förseelse, som under 3)

eller 4) avses, må ovan stadgade

straff icke tillämpas, där förseelsen

enligt allmänna strafflagen bär beläggas

med strängare straff.

50

Utslag, varigenom fondkommissionär

dömts till ansvar för förseelse,

som avses i 44 eller 49 §, skall genom

domstolens försorg ofördröj ligen insändas

till tillsynsmyndigheten.

Öl §.

Böter och viten, som enligt denna

lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till fulla gäldandet av böter

eller vite, skall förvandling ske efter

allmänna strafflagen.

(Föreslagen lydelse)

--42 § stadgas;

--i fondpapper;

--svikligen förfar;

--anses rimligt.

År brott som under 3) eller 4) sägs

grovt, må dömas till fängelse i högst

ett år.

I fråga om brott, som under 3) eller

4) avses, må ovan stadgade straff

icke tillämpas, om för gärningen är

stadgat strängare straff i brottsbalken.

§•

Dom, varigenom fondkommissionär

funnits hava begått gärning som

avses i 44 eller 49 §, skall genom

domstolens försorg ofördröjligen insändas

till tillsynsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

20) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § lagen den 16 maj 1919 (nr 242) med vissa

bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 16 maj 1919 med vissa bestämmelser

om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

Förfogar den, vilken såsom pant el- Förfogar den, vilken såsom pant eller

till förvaring eller till försäljning ler till förvaring eller till försäljning

1 Senaste lydelse se SFS 1942: 383.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

55

(Gällande lydelse)

i kommission emottagit eller i kommission

inköpt fondpapper, utan laga

rätt för annans räkning än ägarens

däröver, dömes, där ej gärningen är

belagd med strängare straff, för olovligt

förfogande såsom i 22 kap. b §

strafflagen sägs.

(Föreslagen lydelse)

i kommission emottagit eller i kommission

inköpt fondpapper, utan laga

rätt för annans räkning än ägarens

däröver, dömes, om ej för gärningen

är stadgat strängare straff, för olovligt

förfogande såsom i 10 kap. b §

brottsbalken sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

21) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i

allmän flottled

Härigenom förordnas, dels att 77, 78, 79 och 80 §§ lagen den 19 juni 1919

om flottning i allmän flottled1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att 81 § sagda lag skall upphöra att gälla.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

77

Idkas utan —--------

Underlåter någon att vid flottning

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

som till skydd för allmän farled,

väg, bro eller färja blivit meddelade;

eller

underlåter flottande vad honom

åligger enligt 66 § andra stycket med

avseende å virkes journaler och tumningslistor;

eller

bryter någon mot det i 68 § andra

stycket stadgade förbud att ur allmän

flottled upptaga omärkt eller otydligt

märkt virke; eller

bryter någon i fråga om avbarkning

mot vad som stadgas i 69 § tredje

stycket eller mot föreskrift, som meddelats

med stöd av samma stycke,

straffes med böter från och med

fem till och med femhundra kronor.

1 Senaste lydelse av 77 § se SFS 1958: 188.

§•

---18 § förmäles.

Underlåter någon att vid flottning

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

som till skydd för allmän farled,

väg, bro eller färja blivit meddelade;

eller

underlåter flottande vad honom

åligger enligt 66 § andra stycket med

avseende å virkesjournaler och tumningslistor;

eller

bryter någon mot det i 68 § andra

stycket stadgade förbud att ur allmän

flottled upptaga omärkt eller otydligt

märkt virke; eller

bryter någon i fråga om avbarkning

mot vad som stadgas i 69 § tredje

stycket eller mot föreskrift, som meddelats

med stöd av samma stycke,

dömes till dagsböter.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

78 §.

Med böter från och med tjugufem Till dagsböter dömes:

till och med ett tusen kronor straffes:

1) ledamot av-------oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller------må användas;

3) revisor, där-------honom granskats.

79 §.

Äsidosättes föreskrift, som i 37 § andra stycket, 41 § första stycket, 44 §,

47 § andra och tredje styckena, 51 § första stycket, 54 § sista stycket eller

76 § första och andra styckena är meddelad, eller försummar styrelseledamot

vare sig att på sätt i 56 § tredje stycket stadgas hålla den där omförmälda

förteckningen tillgänglig och översända den till flottande eller att, då flottande

enligt sjätte stycket i nämnda § påyrkat hänskjutande av visst ärende

till prövning å flottningsstämma, låta upptaga ärendet å förteckningen,

straffes den försumlige med böter dömes den försumlige till dagsböfrån

och med fem till och med fem- ter.

hundra kronor.

Förseelse mot-----— varje flottande.

Åtal för--------sitt säte.

80

Ej må straff, som ovan är stadgat,

tillämpas, där förseelsen enligt allmänna

strafflagen bör beläggas med

strängare straff.

81 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag,

tillfalla kronan, dock att av böter,

som ådömas enligt 77 § första stycket,

en tredjedel, dock högst femhundra

kronor, tillfaller åklagaren.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande,

skall förvandling ske enligt

allmänna strafflagen.

Ej må straff, som ovan är stadgat,

tillämpas, om för gärningen är stadgat

strängare straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196i

57

22) Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, att 151, 160, 166 och 172 §§ konkurslagen skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

151 §.

Ackordsförslag må ej upptagas till behandling,

1) om före--------blivit utfärdad,

2) om gäldenären-----ackordsförslags innehåll,

3) om gäldenären genom laga kraftägande

beslut, som icke meddelats tidigare

än två år innan konkursansökningen

gjordes, blivit dömd för bedrägligt

eller oredligt förhållande mot

sina borgenärer,

4) om gäldenären -------

3) om gäldenären genom laga kraftägande

beslut, som icke meddelats tidigare

än två år innan konkursansökningen

gjordes, funnits skyldig till

oredlighet mot borgenärer,

avlägga bouppteckningsed.

160 §.

Är gäldenären, då ackordsförslag

förekommer till behandling, ställd under

tilltal för bedrägligt eller oredligt

förhållande mot sina borgenärer, må

förslaget ej antagas av borgenärerna,

men äge de med den röstövervikt,

som i 159 § sägs, besluta, att förslaget

skall vara vilande. Kommer ej sådant

beslut till stånd, anses ackordsfrågan

hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget

skall vara vilande, och varder

åtalet mot gäldenären ej bifallet,

äge han, där ej sådant fall inträffat,

som avses i 173 §, att inom fyra veckor

från det beslutet i målet vunnit

laga kraft hos rättens ombudsman

göra anmälan om ackordsfrågans

återupptagande. Göres ej sådan anmälan

eller varder gäldenären fälld

till ansvar och vinner beslutet därom

laga kraft, skall ackordsfrågan anses

Är gäldenären, då ackordsförslag

förekommer till behandling, ställd under

tilltal för oredlighet mot borgenärer,

må förslaget ej antagas av borgenärerna,

men äge de med den röstövervikt,

som i 159 § sägs, besluta,

att förslaget skall vara vilande. Kommer

ej sådant beslut till stånd, anses

ackordsfrågan hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget

skall vara vilande, och finnes

gäldenären ej hava begått den

åtalade gärningen, äge han, där ej sådant

fall inträffat, som avses i 173 §,

att inom fyra veckor från det beslutet

i målet vunnit laga kraft hos rättens

ombudsman göra anmälan om ackordsfrågans

återupptagande. Göres

ej sådan anmälan eller finnes gäldenären

hava begått gärningen och vinner

beslutet därom laga kraft, skall

ackordsfrågan anses förfallen.

förfallen.

Vid anmälan----— — i ackordsförslaget

Göres anmälan,------— — motsvarande tillämpning.

Vid det------anses förfallen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

166 §.

Ackord må----— — för borgenärerna

Vägras fastställelse--------i ackordsfrågan

Har gäldenären blivit ställd under

tilltal för bedrägligt eller oredligt för
-

hållande mot sina borgenärer men

prövas i övrigt skäl vara för handen

att meddela fastställelse å ackordet,

förordne rätten, att frågan därom

skall anstå i avbidan på åtalets utgång;

skolande ombudsmannen genast

underrättas om beslutet. Varder

åtalet ej bifallet, äge förvaltaren, gäldenären

eller borgenär att inom fyra

veckor från det beslutet i målet vunnit

laga kraft hos konkursdomaren

göra anmälan om ärendets återupptagande.

Göres sådan anmälan, utsätte

konkursdomaren ofördröjligen dag,

då ackordsfrågan skall förekomma

vid rätten; och skall i ty fall vad i

164 § tredje och fjärde styckena stadgas

äga motsvarande tillämpning. Göres

ej anmälan, som nyss sagts, eller

varder gäldenären fälld till ansvar

och vinner beslutet därom laga kraft,

anses ackordsfrågan förfallen.

Har gäldenären blivit ställd under

tilltal för oredlighet mot borgenärer

men prövas i övrigt skäl vara för handen

att meddela fastställelse å ackordet,

förordne rätten, att frågan därom

skall anstå i avbidan på åtalets utgång;

skolande ombudsmannen genast

underrättas om beslutet. Finnes

gäldenären ej hava begått den åtalade

gärningen, äge förvaltaren, gäldenären

eller borgenär att inom fyra veckor

från det beslutet i målet vunnit

laga kraft hos konkursdomaren göra

anmälan om ärendets återupptagande.

Göres sådan anmälan, utsätte konkursdomaren

ofördröjligen dag, då

ackordsfrågan skall förekomma vid

rätten; och skall i ty fall vad i 164 §

tredje och fjärde styckena stadgas

äga motsvarande tillämpning. Göres

ej anmälan, som nyss sagts, eller finnes

gäldenären hava begått gärningen

och vinner beslutet därom laga kraft,

anses ackordsfrågan förfallen.

172 §.

Yppas efter fastställelse av ackord,

att gäldenären med hänsyn till konkursen

gjort sig skyldig till bedrägligt

eller oredligt förhållande mot sina

borgenärer eller att gäldenären eller

annan med hans vetskap hemligen

gynnat någon borgenär i avsikt

att inverka på ackordsfrågans avgörande,

förfalle den eftergift, som genom

ackordet må vara tillerkänd gäldenären;

dock lände sådant ej till

rubbning i borgenärernas rätt att mot

gäldenären eller löftesmän för ackordet

göra detsamma i övrigt gällande.

Yppas efter fastställelse av ackord,

att gäldenären med hänsyn till konkursen

gjort sig skyldig till oredlighet

mot borgenärer eller att gäldenären

eller annan med hans vetskap

hemligen gynnat någon borgenär i

avsikt att inverka på ackordsfrågans

avgörande, förfalle den eftergift, som

genom ackordet må vara tillerkänd

gäldenären; dock lände sådant ej till

rubbning i borgenärernas rätt att mot

gäldenären eller löftesmän för ackordet

göra detsamma i övrigt gällande.

Denna lag träder i kraft den l januari 1965.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år i96b

59

23) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om

ackordsförhandling utan konkurs

Härigenom förordnas, att 1, 10, 12, 24, 32 och 37 §§ lagen den 13 maj 1921

om ackordsförhandling utan konkurs1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §■

Vill gäldenär,-------offentlig ackordsförhandling.

Gäldenär, som inom de två sista Gäldenär, som inom de två sista

åren blivit genom laga kraftägande åren genom laga kraftägande beslut

beslut dömd för bedrägligt eller ored- funnits skyldig till oredlighet mot

ligt förhållande mot sina borgenärer, borgenärer, äge ej den rätt, som i

äge ej den rätt, som i första stycket första stycket sägs.

sägs.

10

Försättes gäldenären-----

Samma lag vare, där under tid, som

nyss sagts, utslag, varigenom gäldenären

dömts för bedrägligt eller oredligt

förhållande mot sina borgenärer,

vinner laga kraft.

12

Varder, sedan beslut om inledande

av ackordsförhandling meddelats men

innan ackordsfrågan blivit avgjord,

ansökning om gäldenärens försättande

i konkurs gjord av borgenär, som

jämlikt 34 § är, om ackord kommer

till stånd, därav bunden, må ansökningen,

där den ej av gäldenären

medgives, icke bifallas, utan så är att

sökandens fordran uppgår till mer än

en femtedel av samtliga dylika borgenärers

fordringar, så vitt de vid tiden

för ansökningens prövning äro kända.

Är ackordsförslaget antaget av borgenärerna

eller eljest jämlikt 27 §

hänskjutet till rättens prövning, må

innan ackordsfrågan är avgjord kon
1

Senaste lydelse av 32 § se SFS 1946: 812.

§•

---anses förfallen.

Samma lag vare, där under tid, som

nyss sagts, dom, varigenom gäldenären

funnits skyldig till oredlighet

mot borgenärer, vinner laga kraft.

§•

Varder, sedan beslut om inledande

av ackordsförhandling meddelats men

innan ackordsfrågan blivit avgjord,

ansökning om gäldenärens försättande

i konkurs gjord av borgenär, som

jämlikt 34 § är, om ackord kommer

till stånd, därav bunden, må ansökningen,

där den ej av gäldenären

medgives, icke bifallas, utan så är att

sökandens fordran uppgår till mer

än en femtedel av samtliga dylika borgenärers

fordringar, så vitt de vid tiden

för ansökningens prövning äro

kända. Är ackordsförslaget antaget av

borgenärerna eller eljest jämlikt 27 §

hänskjutet till rättens prövning, må

innan ackordsfrågan är avgjord kon
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

(Gällande lydelse)

kursansökning av borgenärer, som

äro bundna av ackordet, icke bifallas,

så vida icke ansökningen medgivits

av gäldenären eller biträtts av minst

halva antalet av de borgenärer, som

röstat för ackordsförslagets antagande;

dock skall vad i första punkten

stadgats gälla i fall, då gäldenären är

tilltalad för bedrägligt eller oredligt

förhållande mot sina borgenärer.

(Föreslagen lydelse)

kursansökning av borgenärer, som

äro bundna av ackordet, icke bifallas,

så vida icke ansökningen medgivits

av gäldenären eller biträtts av minst

halva antalet av de borgenärer, som

röstat för ackordsförslagets antagande;

dock skall vad i första punkten

stadgats gälla i fall, då gäldenären är

tilltalad för oredlighet mot borgenärer.

24

Är gäldenären, då ackordsförslag

förekommer till behandling, ställd

under tilltal för bedrägligt eller oredligt

förhållande mot sina borgenärer,

må förslaget ej antagas av borgenärerna,

men äge de med den röstövervikt,

som i 23 § andra stycket sägs,

besluta, att förslaget skall vara vilande.

Kommer ej sådant beslut till

stånd, anses ackordsfrågan hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget

skall vara vilande, och varder

åtalet mot gäldenären ej bifallet,

äge han att inom fyra veckor från

det beslutet i målet vunnit laga kraft

hos rättens ombudsman göra anmälan

om ackordsfrågans återupptagande.

Göres ej sådan anmälan, skall ackordsfrågan

anses förfallen.

Vid anmälan-------—

Göres anmälan,-----— —

Vid det — —---— —---

§•

Är gäldenären, då ackordsförslag

förekommer till behandling, ställd

under tilltal för oredlighet mot borgenärer,

må förslaget ej antagas av borgenärerna,

men äge de med den röstövervikt,

som i 23 § andra stycket

sägs, besluta, att förslaget skall vara

vilande. Kommer ej sådant beslut till

stånd, anses ackordsfrågan hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget

skall vara vilande, och finnes

gäldenären ej hava begått den

åtalade gärningen, äge han att inom

fyra veckor från det beslutet i målet

vunnit laga kraft hos rättens ombudsman

göra anmälan om ackordsfrågans

återupptagande. Göres ej sådan

anmälan, skall ackordsfrågan anses

förfallen.

----- — i ackordsförslaget.

-----—- — är känd.

------anses förfallen.

32 §.

Ackord må---—---—--

Vägras fastställelse-------

Har gäldenären blivit ställd under

tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande

mot sina borgenärer, men

anser rätten i övrigt skäl vara för

handen att meddela fastställelse å ackordet,

skall frågan därom anstå i avbidan

på åtalets utgång. Bifalles ej

åtalet, skall konkursdomaren efter

det beslutet vunnit laga kraft ofördröj

ligen utsätta dag, då ackordsfrågan

skall förekomma vid rätten; och

skola därvid bestämmelserna i 29 §

---för borgenärerna.

----------ej föras.

Har gäldenären blivit ställd under

tilltal för oredlighet mot borgenärer,

men anser rätten i övrigt skäl vara

för handen att meddela fastställelse å

ackordet, skall frågan därom anstå

i avbidan på åtalets utgång. Finnes

gäldenären ej hava begått den åtalade

gärningen, skall konkursdomaren

efter det beslutet vunnit laga kraft

ofördröj ligen utsätta dag, då ackordsfrågan

skall förekomma vid rätten;

och skola därvid bestämmelserna i

s. 61 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

61

(Gällande lydelse)

första och andra styckena i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

Är, då---------

37 §.

Yppas efter fastställelse av ackord,

att gäldenären med hänsyn till ackordsförhandlingen

gjort sig skyldig

till bedrägligt eller oredligt förhållande

mot sina borgenärer eller att gäldenären

eller annan med hans vetskap

hemligen gynnat någon borgenär

i avsikt att inverka på ackordsfrågans

avgörande, förfalle den eftergift,

som genom ackordet må vara

tillerkänd gäldenären; dock lände sådant

ej till rubbning i borgenärernas

rätt att mot gäldenären eller löftesmän

för ackordet göra detsamma i

övrigt gällande.

(Föreslagen lydelse)

29 § första och andra styckena i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse,

till efterrättelse.

Yppas efter fastställelse av ackord,

alt gäldenären med hänsyn till ackordsförhandlingen

gjort sig skyldig

till oredlighet mot borgenärer eller

att gäldenären eller annan med hans

vetskap hemligen gynnat någon borgenär

i avsikt att inverka på ackordsfrågans

avgörande, förfalle den eftergift,

som genom ackordet må vara

tillerkänd gäldenären; dock lände sådant

ej till rubbning i borgenärernas

rätt att mot gäldenären eller löftesmän

för ackordet göra detsamma i

övrigt gällande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

24) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 11 och 12 §§ förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt

Härigenom för ordnas, att 11 och 12 §§ förordningen den 2 juni 1922 om

automobilskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §•

Den, som mot stadgandet i 10 § Den, som mot stadgandet i 10 §

brukar automobil, höte från och med brukar automobil, dömes till dagsbötjugufem

till och med femhundra ter.

kronor.

Där någon,-------------ansvar fri.

Har förseelse,-------------till ansvar.

Böter, som enligt denna förordning

ådömas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

1 Senaste lydelse av 11 § se SFS 1939: 88.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

(Gällande lydelse)

12 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning

skall anhängiggöras vid polisdomstol,

där särskild sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare eller,

där sådan ej finnes, vid allmän

domstol i den ort, där förseelsen

skett.

Den, som under tid, då han är

ställd under tilltal för förseelse, varom

nu är sagt, fortsätter samma förseelse,

skall, för varje gång stämning

därför utfärdats och delgivits, fällas

till de böter, som för dylik förseelse

äro bestämda.

(Föreslagen lydelse)

Om någon under tid då han är

ställd under åtal för brott mot denna

förordning fortsätter sitt brottsliga

förfarande, skall som särskilt brott

anses vad han förbrutit före varje

åtal.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

25) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 298) om viss

panträtt i spannmål

Härigenom förordnas, dels att 18 § lagen den 20 juni 1924 om viss panträtt

i spannmål1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock

att 19 § sagda lag skall upphöra att gälla.

(Gällande lydelse)

18

Den som, efter det besiktning enligt

5 § hållits och fordran på grund av

skuldebrevet uppkommit, med vetskap

härom uppsåtligen förstör eller

i strid mot det i 12 § stadgade förbudet

bortför eller utlämnar pantförskriven

spannmål, straffes som i 22

kap. b § strafflagen sägs. Lag samma

vare, där någon i uppsåt att skada

upplåter panträtt i spannmål, vari

honom veterligen panträtt redan åt

annan upplåtits.

Om innehavaren-------

1 Senaste lydelse av 18 § se SFS 1942: 386.

(Föreslagen lydelse)

§•

Den som, efter det besiktning enligt

5 § hållits och fordran på grund

av skuldebrevet uppkommit, med vetskap

härom uppsåtligen förstör eller

i strid mot det i 12 § stadgade förbudet

bortför eller utlämnar pantförskriven

spannmål, dömes för olovligt

förfogande såsom i 10 kap. b § brottsbalken

sägs. Detsamma skall gälla,

om någon i uppsåt att skada upplåter

panträtt i spannmål, vari honom veterligen

panträtt redan åt annan upplåtits.

-----med dagsböter.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964 63

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 §.

Brott mot denna lag åtalas av allmän

åklagare.

Böter, som ådömas enligt denna

lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de

förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

26) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 8 april 1927 (nr 77)

om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 19 § lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

19 §.

Var den, som framkallat försäkringsfallet

på sätt i 18 § sägs, i sådan

ålder eller i sådant sinnestillstånd

som utesluter tillräknelighet för brott,

äge vad i nämnda paragraf sägs ej

tillämpning.

Lag samma — —--—--anses försvarlig.

Var den, som framkallat försäkringsfallet

på sätt i 18 § sägs, under

femton år eller i sådant sinnestillstånd

som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken,

äge vad i förstnämnda paragraf

sägs ej tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

27) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 24 maj 1929 (nr 116)

om tillsyn över stiftelser

Härigenom förordnas, att 19 § lagen den 24 maj 1929 om tillsyn över stiftelser

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 §.

Försummar styrelseledamot att Försummar styrelseledamot att

fullgöra vad enligt 3 eller 11 § honom fullgöra vad enligt 3 eller 11 § åligåligger,

straffes med böter från och ger honom, dömes till dagsböter,

med fem till och med femhundra kronor.

Förseelsen åtalas-------— skall utövas.

Böter och viten, som ådömas enligt

denna lag, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till deras fulla gäldande, förvandlas

de enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år I96i

65

28) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 63 och 64 §§ lagen den 25 april 1930 (nr 115)

om bostadsrättsföreningar

Härigenom förordnas, att 63 och 64 §§ lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

63 §.

Driver annan än bostadsrättsför- Driver annan än bostadsrättsförening

verksamhet med ändamål mot- ening verksamhet med ändamål motsvarande

det i 1 § 1 mom. angivna svarande det i 1 § 1 mom. angivna,

straffes med böter från och med tju- dömes till dagsböter,

gufem till och med ett tusen kronor.

Till enahanda — —-----där sägs.

64 §.

Bryter någon mot vad i 9 § 2 mom. Bryter någon mot vad i 9 § 2 mom.

sägs, straffes med böter från och med sägs, dömes till dagsböter,

fem till och med fem hundra kronor.

Åsidosättes föreskrift,-------1 mom. sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

29) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om

arbetstidens begränsning

Härigenom förordnas, dels att 12 och 13 §§ lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens

begränsning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels ock att 14 § sagda lag skall upphöra att gälla.

(Gällande lydelse)

12

Använder arbetsgivare arbetare till

arbete i strid mot vad i denna lag är

stadgat eller mot föreskrift, som med
-

(Föreslagen lydelse)

§•

Använder arbetsgivare arbetare till

arbete i strid mot vad i denna lag är

stadgat eller mot föreskrift, som med
-

1 Senaste lydelse se SFS 1951: 310.

3 Bihang till riksdagens protokoll 19Gb. 9 samt. 1 avd. Nr 3

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

(Gällande lydelse)

delats med stöd av lagen, straffes med

böter från och med tio till och med

ettusen kronor. Är arbetaren under

aderton år och har användandet skett

med faders eller målsmans vetskap

och vilja, vare fadern eller målsmannen

förfallen till böter från och med

fem till och med femtio kronor.

Den, som under tid, då han är

ställd under åtal för förseelse, varom

i denna paragraf förmäles, fortsätter

samma förseelse, skall, när han

varder därtill lagligen förvunnen, för

varje gång stämning därför utfärdats

och delgivits, fällas till det ansvar,

som är bestämt för sådan förseelse.

13

Försummar arbetsgivare att fullgöra

anmälningskyldighet, som föreskrives

i 6 §, eller att iakttaga vad enligt

8 § eller 11 § 2 mom. åligger honom,

straffes med böter från och med

fem till och med femhundra kronor.

Hot arbetsgivare mot båttre vetande

lämnat oriktig uppgift i anteckning,

som avses i 8 §, straffes med

böter från och med femtio till och

med ettusen kronor.

U §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid

polisdomstol, där särskild sådan är

inrättad, men eljest hos poliskammare

eller, där sådan ej finnes, vid allmän

domstol.

Böter, som ådömas enligt denna

lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de

förvandlas enligt allmän strafflag.

(Föreslagen lydelse)

delats med stöd av lagen, dömes till

dagsböter. Var arbetaren under aderton

år och skedde användandet med

vårdnadshavarens vetskap och vilja,

är denne förfallen till böter från och

med fem till och med femtio kronor.

§•

Försummar arbetsgivare att fullgöra

anmälningskyldighet, som föreskrives

i 6 §, eller att iakttaga vad enligt

8 § eller 11 § 2 mom. åligger honom,

eller lämnar han mot bättre vetande

oriktig uppgift i anteckning,

som avses i 8 §, dömes till dagsböter„

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

67

30) Förslag

till

Lag

om ändring i checklagen den 13 maj 1932 (nr 131)

Härigenom förordnas, dels att 74 § checklagen den 13^niaj 19321 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 75 § sagda lag skall

(Föreslagen lydelse)

upphöra att gälla.

(Gällande lydelse)

74

Har någon med uppsåt till annans

förfång antingen utställt check utan

täckning eller ock, före utgången av

den tid, inom vilken av honom utställd

check skall uppvisas till betalning,

utan skälig anledning återkallat

checken eller förfogat över täckningen,

straffes med dagsböter eller fängelse

i högst ett år, där ej brottet är

straffbart enligt 21 kap. strafflagen.

Har någon av vårdslöshet förfarit

på sätt i första stycket sägs, straffes

med dagsböter. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande, må till fängelse

i högst sex månader dömas.

75 §.

Böter, som ådömas enligt denna

lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de

förvandlas efter allmän strafflag.

§■

Har någon med uppsåt till annans

förfång antingen utställt check utan

täckning eller ock, före utgången av

den tid, inom vilken av honom utställd

check skall uppvisas till betalning,

utan skälig anledning återkallat

checken eller förfogat över täckningen,

dömes till dagsböter eller fängelse

i högst ett år, om ej för gärningen

är stadgat straff i 9 kap. brottsbalken.

Har någon av oaktsamhet förfarit

på sätt i första stycket sägs, dömes

till dagsböter. Är brottet grovt, må

dömas till fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse av 74 § se SFS 1942: 388.

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196å

31) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 22 april 1938 (nr 121)

om hittegods

Härigenom förordnas, att 9 § lagen den 22 april 1938 om hittegods! skall

erhalla andrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §•

Påträffas föremal,-------är fornfynd

Underlåter upphittaren att tillkän- Underlåter upphittaren att tillkännagiva

fyndet, straffes enligt vad i 22 nagiva fyndet, dömes till ansvar enkap.

8 § strafflagen stadgas. ligt vad i 10 kap. 8 § brottsbalken

stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

32) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 juni 1938 (nr 274) om rätt till jakt

(.11H%no1m]föroi;dnas, att 28, 30 och 31 §§ lagen den 3 juni 1938 om rätt

till jakt- skola erhalla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

28

Jagar någon---—----

Har han---------

Har olovlig jakt ägt rum inom annans

fågeldamm eller har vid dylik

jakt inom annans hägnade jaktpark

eller djurgård fällts, fångats, sårats

eller påskjutits villebråd som i andra

stycket sägs eller ren eller svan, dömes

den jagande till fängelse eller vid

(Föreslagen lydelse)

--till dagsböter.

sex månader.

Har olovlig jakt ägt rum inom annans

fågeldamm eller har vid dylik

jakt inom annans hägnade jaktpark

eller djurgård fällts, fångats, sårats

eller påskjutits villebråd som i andra

stycket sägs eller ren eller svan, dömes

den jagande till fängelse i högst

1 Senaste lydelse se SFS 1942: 351.

SF\SÄ%£delQft,«“ beträffande 31 § 1 mom. SFS 1955: 43 samt beträffande 31 § 2 mom.

iqaq Ant2'' 391* 30 $ 31 §.! mom. ha ändrats under propositionens tryckning, se SFS

1963. 606, vars text har följts vid angivande av lagens gällande lydelse.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196i

69

(Gällande lijdelse)

synnerligen förmildrande omständigheter

till dagsböter, dock ej under

tjugu
30
Fälles

någon till ansvar för förbrytelse

varom sägs i 28 eller 29 §, vare

villebråd som han olovligt dödat,

fångat eller tillägnat sig eller fallvilt

som han tillvaratagit eller, därest det

icke kan tillrättaskaffas eller det undergått

förskämning, dess värde förverkat.

Var det-----------

Med förverkat---—---

(Föreslagen lydelse)

ett år eller, om brottet är ringa, till

dagsböter, dock ej under tjugu.

§•

Finnes någon hava begått gärning

varom sägs i 28 eller 29 §, vare villebråd

som han olovligt dödat, fångat

eller tillägnat sig eller fallvilt som han

tillvaratagit eller, därest det icke kan

tillrättaskaffas eller det undergått

förskämning, dess värde förverkat.

--jaktberättigade personer.

—----i 5 § 2 mom.

31

1 mom. Anträffas å-----

Å område---------

Har den som blivit dömd till ansvar

för olovlig jakt å annans jaktområde

inom två år därefter ånyo gjort sig

skyldig till sådan förseelse, vare

skjutvapen, annan jaktredskap och

hundar förbrutna; och skall därmed

förfaras på sätt föreskrives i 36 §.

Vad i-----------

2 mom. Sätter i fall varom sägs i

1 mom. den brottslige sig till motvärn

mot jakträttsinnehavaren, den som

äger, innehar eller vårdar marken eller

deras folk eller mot i andra stycket

av samma moment omförmäld befattningshavare,

då någon av dem vill

hindra honom från gärningen eller av

honom taga vad han åtkommit eller

ock fråntaga honom det som må kvarhållas

till vedermäle och pant, vare

lag som i 20 kap. 6 § strafflagen sägs.

§•

-----för sig.

---vid lappväsendet.

Har den som genom lagakraftvimnen

dom funnits skyldig till olovlig

jakt på annans jaktområde inom två

år därefter ånyo gjort sig skyldig till

sådan förseelse, vare skjutvapen, annan

jaktredskap och hundar förbrutna;

och skall därmed förfaras på sätt

föreskrives i 36 §.

än kronan.

2 mom. Sätter i fall varom sägs i

1 mom. den brottslige sig med våld

eller hot om våld till motvärn mot

jakträttsinnehavaren, den som äger,

innehar eller vårdar marken eller deras

folk eller mot i andra stycket av

samma moment omförmäld befattningshavare,

då någon av dem vill

hindra honom från gärningen eller av

honom taga vad han åtkommit eller

ock fråntaga honom det som må kvarhållas

till vedermäle och pant, vare

lag som i 8 kap. 8 § brottsbalken sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

33) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 9 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350)

Härigenom förordnas, att 9 § valutalagen den 22 juni 19391 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §.

För överträdelse av föreskrift, som För överträdelse av föreskrift, som

meddelas med stöd av denna lag, må meddelas med stöd av denna lag, må

stadgas straff, högst straffarbete i två stadgas straff, högst fängelse i två år.

år. Tillika må bestämmelse meddelas Tillika må bestämmelse meddelas om

om förverkande till kronan av betal- förverkande till kronan av betalningsningsmedel,

fordringar eller värde- medel, fordringar eller värdepapper,

papper, som brottet avser, eller av ve- som brottet avser, eller av vederlag

derlag därför, så ock om utgivande av därför, så ock om utgivande av därdäremot

svarande värde. emot svarande värde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

34) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 juni 1942 (nr 505) om viss panträtt

i spånadslin och hampa

Härigenom förordnas, dels att 18 § lagen den 30 juni 1942 om viss panträtt

i spånadslin och hampa skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels ock att 19 § sagda lag skall upphöra att gälla.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

18 §.

Den som, efter det besiktning en- Den som, efter det besiktning enligt

ligt 5 § hållits och fordran på grund 5 § hållits och fordran på grund av

av skuldebrevet uppkommit, med vet- skuldebrevet uppkommit, med vetskap

härom uppsåtligen förstör eller skap härom uppsåtligen förstör eller

i strid mot det i 12 § stadgade förbu- i strid mot det i 12 § stadgade förbu
1

Senaste lydelse av lagens rubrik se SFS 1959: 262.

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Första lagutskottets

(Gällande lydelse)

det bortför eller utlämnar pantförskriven

vara, straffes som i 22 kap.

b § strafflagen sägs. Lag samma vare,

där någon i uppsåt att skada upplåter

panträtt i vara, vari honom veterligen

panträtt redan åt annan upplåtits.

Om innehavaren------

utlåtande nr 3 år 196b

(Föreslagen lydelse)

det bortför eller utlämnar pantförskriven

vara, dömes för olovligt förfogande

såsom i 10 kap. b § brottsbalken

sägs. Detsamma skall gälla,

om någon i uppsåt att skada upplåter

panträtt i vara, vari honom veterligen

panträtt redan åt annan upplåtits.

----med dagsböter.

19 §.

Brott mot denna lag åtalas av allmän

åklagare.

Böter, som ådömas enligt denna

lag, tillfalla kronan. _

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

35) Förslag

till

Lag

om ändring i skattestrafflagen den 11 juni 1943 (nr 313)

Härigenom förordnas, att 1, 4 och 6 §§ skattestrafflagen den 11 juni 19431

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Var som i deklaration till ledning

vid fastställande av skatt uppsåtligen

lämnar oriktig uppgift ägnad att för

honom eller den han företräder leda

till frihet från skatt eller till för låg

sådan, dömes för falskdeklaration till

böter eller fängelse eller, där omständigheterna

äro synnerligen försvårande,

till straffarbete i högst två år. Böterna

skola bestämmas till högst fem

gånger det belopp, som genom den

oriktiga uppgiften undandragits eller,

om uppgiften följts, skulle hava undandragits,

dock minst fyrahundra

kronor, där ej skattebelopp som nyss

nämnts understiger etthundra kronor.

Lika med--------

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1961: 60.

Var som i deklaration till ledning

vid fastställande av skatt uppsåtligen

lämnar oriktig uppgift ägnad att för

honom eller den han företräder leda

till frihet från skatt eller till för låg

sådan, dömes för falskdeklaration till

böter eller fängelse i högst två år. Böterna

skola bestämmas till högst fem

gånger det belopp, som genom den

oriktiga uppgiften undandragits eller,

om uppgiften följts, skulle hava undandragits,

dock minst fyrahundra

kronor, där ej skattebelopp som nyss

nämnts understiger etthundra kronor.

skriftlig försäkran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Första lagutskottets

( Gällande lydelse)

L

Den som förskyllt fängelse eller

straffarbete må, efter omständigheterna,

dömas att gälda straffskatt

med högst tre gånger det belopp, som

undandragits eller kunde hava undandragits.

6

Är gärning, som avses i 1 eller 2 §,

straffbelagd i annan lag än allmänna

strafflagen eller i särskild författning,

skola bestämmelserna i denna lag icke

äga tillämpning.

utlåtande nr 3 år 1964

(Föreslagen lydelse)

§•

Den som förskyllt fängelse må, efter

omständigheterna, dömas att gälda

straffskatt med högst tre gånger

det belopp, som undandragits eller

kunde hava undandragits.

§•

Är gärning, som avses i 1 eller 2 §,

straffbelagd i annan lag än brottsbalken

eller i särskild författning, skola

bestämmelserna i denna lag icke äga

tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

36) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 13 april 1945 (nr 118)

om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl.

. Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ lagen den 13 april 1945 om ersättning

i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl.» skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

2

Har någon, som dömts till straffarbete,

fängelse eller förvandlingsstraff

för böter, helt eller till någon

del undergått straffet och meddelas

sedermera efter ansökan om resning

eller besvär över domvilla dom, varigenom

han frikännes eller fälles till

ringare straff än han redan utstått,

äge han av allmänna medel erhålla

ersättning med anledning av verkställandet

av straffet eller den del därav,

varifrån han sedermera befriats; dock

ej om han genom sanningslös bekännelse

vid eller utom rätten eller ge
1

Senaste lydelse av 3 § se SFS 1948: 467.

(Föreslagen lydelse)

§•

Har någon, som dömts till fängelse

eller förvandlingsstraff för böter, helt

eller till någon del undergått straffet

och meddelas sedermera efter ansökan

om resning eller besvär över domvilla

dom, varigenom han frikännes

eller fälles till ringare straff än han

redan utstått, äge han av allmänna

medel erhålla ersättning med anledning

av verkställandet av straffet eller

den del därav, varifrån han sedermera

befriats; dock ej om han genom

sanningslös bekännelse vid eller utom

rätten eller genom att falskeligen an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

73

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196A

(Gällande lydelse)

nom att falskeligen angiva sig själv

eller eljest uppsåtligen föranlett, att

han blivit dömd till straffet.

3

Vad ovan stadgats äge motsvarande

tillämpning, bestämmelserna i 1 §

beträffande den som utan att domen

mot honom vunnit laga kraft varit intagen

i anstalt för undergående av

tvångsuppfostran eller ungdomsfängelse

eller avtjänat arrest och bestämmelserna

i 2 § beträffande den som på

grund av lagakraftägande dom varit

intagen i sådan anstalt eller avtjänat

arrest eller som varit underkastad

förvaring eller internering.

(Föreslagen lydelse)

giva sig själv eller eljest uppsåtligen

föranlett, att han blivit dömd till

straffet.

Vad ovan stadgats äge motsvarande

tillämpning, bestämmelserna i 1 §

beträffande den som utan att domen

mot honom vunnit laga kraft varit intagen

i anstalt för undergående av behandling

varom stadgas i 28 kap. 3 §

brottsbalken eller ungdomsfängelse

eller avtjänat arrest och bestämmelserna

i 2 § beträffande den som på

grund av lagakraftägande dom varit

intagen i sådan anstalt eller avtjänat

arrest eller som varit intagen i anstalt

för undergående av internering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vad i 2 § sägs om den som dömts till fängelse skall gälla även den som

dömts till straffarbete och vad i 3 § sägs om den som undergått internering

skall gälla även den som undergått förvaring.

37) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 juni 1948 (nr 450) om dödsstraff i vissa

fall då riket är i krig

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 4 §§ lagen den 30 juni 1948 om dödsstraff

i vissa fall då riket är i krig skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1

Den som, då riket är i krig, gör sig

skyldig till uppror eller försök därtill

eller begår brott, varom förmäles i 8,

26 eller 27 kap. strafflagen, må, därest

straffarbete på livstid kan följa å

brottet, dömas till dödsstraff.

Har riket-------styt

Den som, då riket är i krig, gör sig

skyldig till uppror eller försök därtill

eller begår brott, varom förmäles i 19,

21 eller 22 kap. brottsbalken, må, därest

fängelse på livstid kan följa å

brottet, dömas till dödsstraff,

ket stadgas.

3j Bihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 1 avd. Nr 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196i

(Gällande lydelse)

3

Dödsstraff må icke verkställas utan

att Konungen meddelat tillstånd därtill.

Meddelas icke tillstånd till verkställighet

av dödsstraff, skall den

dömde i stället undergå straffarbete

på livstid.

(Föreslagen lydelse)

§•

Dödsstraff må icke verkställas utan

att Konungen meddelat tillstånd därtill.

Meddelas icke tillstånd till verkställighet

av dödsstraff, skall den

dömde i stället undergå fängelse på

livstid.

4

Dömes någon, som är underkastad

ämbetsansvar, till dödsstraff, skall

han därigenom anses avsatt. I övrigt

förfaller straff som någon, vilken blivit

dömd till dödsstraff, tillika förskyllt.

§•

Dömes någon, som är underkastad

ämbetsansvar, till dödsstraff, skall

han därigenom anses avsatt. Jämte

dödsstraff må ej dömas till påföljd,

som avses i 1 kap. 3 § brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

75

38) Förslag

till

Lag

om ändring i militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472)

Härigenom förordnas, att 2, 3, 9, 24, 60, 84, 87, 91, 93 och 93 a §§ militära

rättegångslagen den 30 juni 19481 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2 §•

Med krigsman avses i denna lag

den som är underkastad ansvar såsom

krigsman enligt 26 kap. 21 § eller 27

kap. It § strafflagen.

Med krigsman avses i denna lag

den som är underkastad ansvar såsom

krigsman enligt 21 kap. 20 § eller

22 kap. It § brottsbalken.

3 §.

Såsom militära brottmål anses enligt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av

krigsman förövat brott som omförmäles

i något av följande kapitel eller

lagrum i strafflagen, nämligen 11

kap. 10 och 11 §§ därest den brottslige

vid gärningens begående var

iklädd militär tjänstedräkt, 19, 20, 21,

22 och 2t kap. därest brottet angått

krigsmakten tillhörig eller för dess

behov avsedd egendom, 25 kap. 1—t

och 9 §§ samt 26 och 27 kap.;

2. mål om ansvar för annat i strafflagen

omförmält brott som krigsman

förövat med anledning av den förfördelades

eller sin egen tjänst vid

krigsmakten eller ock mot myndighet

eller annat organ tillhörande krigsmakten;
3.

mål om —

4. mål om —

Vad i —--

1. mål om ansvar för sådant av

krigsman förövat brott som omförmäles

i något av följande kapitel eller

lagrum i brottsbalken, nämligen 16

kap. 15 och 16 §§ därest den brottslige

vid gärningens begående var

iklädd militär tjänstedräkt, 8, 9, 10,

12 och 13 kap. därest brottet angått

krigsmakten tillhörig eller för dess

behov avsedd egendom, 20 kap. 1—t

och 10 §§ samt 21 och 22 kap.;

2. mål om ansvar för annat i brottsbalken

omförmält brott som krigsman

förövat med anledning av den

förfördelades eller sin egen tjänst vid

krigsmakten eller ock mot myndighet

eller annat organ tillhörande krigsmakten;
—

värnpliktslagen; samt

—- — sin tjänsteplikt.

--militärt mål.

9 §•

För följande i strafflagen omför- För följande i brottsbalken omförmälda

brott må, där ej annat följer av mälda brott må, där ej annat följer

10 §, straff åläggas i disciplinmål: av 10 §, straff åläggas i disciplinmål:

1. brott som sägs i 11 kap. 10 eller 1. brott som sägs i 16 kap. 15 eller

1 Senaste lydelse, se beträffande 3 § SFS 1955: 55, beträffande 9 § SFS 1952: 122, beträffande

91 § SFS 1949: 364 och beträffande 93 a § SFS 1954: 65.

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

(Gällande hjdelse)

It §, därest den brottslige vid gärningens

begående var iklädd militär

tjänstedräkt;

2. brott som avses i 22 kap. 2, 4 eller

7 § eller 24 kap. 2 §, under förutsättning

att fråga är om krigsmakten

tillhörig eller för dess behov avsedd

egendom samt, såvitt angår brott mot

någon av nämnda paragrafer i 22

kap., att egendomen lämnats åt den

brottslige för begagnande;

3. brott som sägs i 25 kap. 4 § eller

26 kap. 18 §, dock ej då fråga är om

sådan förseelse vid manövrering eller

navigering av krigsmaktens fartyg

eller luftfartyg, som någon för dess

säkerhet ansvarig krigsman begått

under utövande av befäl å detsamma

eller, om fartyget var luftfartyg, såsom

förare därå, samt genom förseelsen

skada uppkommit; samt

4. brott varom förmäles i 26 kap.

1, 4, 7—9 eller 11—16 §§ eller 27 kap.

4 §.

24

(Föreslagen lydelse)

16 §, därest den brottslige vid gärningens

begående var iklädd militär

tjänstedräkt;

2. brott som avses i 10 kap. 2, 4 eller

7 § eller 12 kap. 2 §, under förutsättning

att fråga är om krigsmakten

tillhörig eller för dess behov avsedd

egendom samt, såvitt angår brott mot

någon av nämnda paragrafer i 10

kap., att egendomen lämnats åt den

brottslige för begagnande;

3. brott som sägs i 20 kap. 4 § eller

21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om

sådan förseelse vid manövrering eller

navigering av krigsmaktens fartyg eller

luftfartyg, som någon för dess säkerhet

ansvarig krigsman begått under

utövande av befäl å detsamma eller,

om fartyget var luftfartyg, såsom

förare därå, samt genom förseelsen

skada uppkommit; samt

4. brott varom fömäles i 21 kap.

1> 4, 7—9 eller 11—16 §§ eller 22 kap.

4 §.

§•

Militärförhör skall---------ske kan.

Förhöret hålles-------likställd befattning.

Vid förhöret skall den misstänkte Vid förhöret skall den misstänkte

få tillfälle att förklara sig; i övrigt få tillfälle att förklara sig; i övrigt

skall iakttagas vad som erfordras för skall iakttagas vad som erfordras för

utredning av brottets beskaffenhet utredning av brottets beskaffenhet

och prövning av den misstänktes och prövning av frågan om påföljd

straffbarhet. Där sa ske kan, bör nå- för brottet. Där så ske kan, bör någon

gon av den misstänktes förmän eller av den misstänktes förmän eller med

med honom jämställda närvara vid honom jämställda närvara vid förhöförhöret.

ret.

Över förhöret---------protokollets riktighet.

Närmare bestämmelser--------av Konungen.

60 §.

Ersättningsskyldighet må ej åläg- Ersättningsskyldighet må ej åläggas,

därest tillika är fråga om straff- gas, därest tillika är fråga om ansvar

ansvar för den ersättningsskyldige för brott och denna fråga handlägges

och denna fråga handlägges av åkla- av åklagare eller domstol. Prövas angare

eller domstol. Prövas ansvarsfrå- svarsfrågan i disciplinmål, må ersättgan

i disciplinmål, må ersättnings- ningsskyldighet åläggas i samma mål.

skyldighet åläggas i samma mål.

.n.a1} fråg.a-------Konungen meddelar.

Militärt tvistemål-----benämnes ersättningsmål.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

77

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

84 §.

Vad i 20 kap. 7 § första stycket 1 Vad i 20 kap. 7 § första stycket 1

rättegångsbalken är stadgat om efter- rättegångsbalken är stadgat om beslut

gift av åtal skall icke äga tillämpning, att icke tala å brott skall ej äga tillom

i det föreliggande fallet straff för lämpning, om i det föreliggande fallet

brottet må åläggas i disciplinmål. straff för brottet må åläggas i disciplinmål.

Vad i-------avse disciplinstraff.

87

I militärt mål som handlägges av

åklagare eller domstol skall rätt att

på begäran erhålla offentlig försvarare

tillkomma, förutom anhållen och

häktad, jämväl den som är tagen i

förvarsarrest samt annan som är

misstänkt för ämbetsbrott varå kan

följa avsättning eller för annat brott

varå kan följa straffarbete.

Den som-----—-----

§•

I militärt mål som handlägges av

åklagare eller domstol skall rätt att

på begäran erhålla offentlig försvarare

tillkomma, förutom anhållen och

häktad, jämväl den som är tagen i

förvarsarrest samt annan som är

misstänkt för brott, för vilket är stadgat

fängelse i mer än ett år eller avsättning.

- — sin talan.

91 g.

Domstols dom-----laga kraft.

Dömes någon, då riket är i krig, av

hovrätt till straffarbete, fängelse, förvaring

eller internering, må hovrätten,

om det finnes vara av synnerlig

vikt för krigslydnadens upprätthållande,

förordna att domen skall verkställas

utan hinder av att den ej vunnit

laga kraft. Vad sålunda stadgats

om hovrätts dom skall äga motsvarande

tillämpning beträffande slutligt

beslut av hovrätt.

93

Under tid som sägs i 92 § må hovrätt

företaga militärt brottmål till avgörande

utan huvudförhandling, förutom

i de fall som avses i 51 kap. 21 §

första och tredje styckena rättegångsbalken,

jämväl när den tilltalade av

underrätten frikänts för brottet eller

dömts till böter eller disciplinstraff

eller till fängelse, ej överstigande sex

månader, eller fällts till vite och anledning

ej förekommer till ådömande

av svårare straff eller annan påföljd

än nu sagts; föres tillika talan om annat

än ansvar, må det dock ej ske,

med mindre talan därutinnan enligt

50 kap. 21 § rättegångsbalken må prövas

ulan huvudförhandling.

Dömes någon, då riket är i krig, av

hovrätt till fängelse eller internering,

må hovrätten, om det finnes vara av

synnerlig vikt för krigslydnadens

upprätthållande, förordna att domen

skall verkställas utan hinder av att

den ej vunnit laga kraft. Vad sålunda

stadgats om hovrätts dom skall äga

motsvarande tillämpning beträffande

slutligt beslut av hovrätt.

§•

Under tid som sägs i 92 § må hovrätt

företaga militärt brottmål till avgörande

utan huvudförhandling, förutom

i de fall som avses i 51 kap. 21 §

första och tredje styckena rättegångsbalken,

jämväl när underrätten frikänt

den tilltalade eller eftergivit påföljd

för brottet eller funnit honom

vara på grund av själslig abnormitet

fri från påföljd eller dömt honom till

böter eller disciplinstraff eller till

fängelse, ej överstigande sex månader,

eller fällt honom till vite och anledning

ej förekommer till ådömande

av svårare straff eller annan påföljd

än nu sagts; föres tillika talan om annat

än ansvar, må det dock ej ske,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

med mindre talan därutinnan enligt

50 kap. 21 § rättegångsbalken må prövas

utan huvudförhandling.

93 a §.

Ej må i anledning av talan mot Ej må i anledning av talan mot

hovrätts dom eller beslut, varigenom hovrätts dom eller beslut, varigenom

disciplinstraff ålagts, prövningstill- disciplinstraff ålagts, prövningstillstånd

meddelas enligt 54 kap. 10 § 2 stånd meddelas enligt 54 kap. 10 § 2

rättegångsbalken, med mindre talan rättegångsbalken, med mindre talan

avser brott, vård straffarbete eller av- avser brott, för vilket är stadgat fängsättning

kan följa. else i mer än ett år eller avsättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

39) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 juni 1948 (nr 491) om ämbetsansvar

för vigselförrättare i vissa fail

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1948 om ämbetsansvar för

vigselförrättare i vissa fall skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

Åsidosätter vigselförrättare vad honom

i sådan egenskap åligger beträffande

annat än rent kyrklig ordning,

dömes, ändå att det ej sker i utövning

av befattning varmed ämbetsansvar

är förenat, för tjänstefel till allmänt

straff som i 25 kap. 4 § strafflagen

sägs.

(Föreslagen lydelse)

Åsidosätter vigselförrättare vad honom

i sådan egenskap åligger beträffande

annat än rent kyrklig ordning,

dömes, ändå att det ej sker i utövning

av befattning varmed ämbetsansvar

är förenat, för tjänstefel till böter eller,

om brottet är grovt, fängelse i

högst ett år efter vad i 20 kap. 4 §

brottsbalken sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196i

79

40) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 36 § 1, 2 och 7 mom. vapenförordningen

den 10 juni 1949 (nr 340)

Härigenom förordnas, att 36 § 1, 2 och 7 mom. vapenförordningen den 10

juni 19491 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

36 §.

1 mom. Innehar någon skjutvapen

utan att vara berättigad därtill; eller

använder någon, med uppenbart

missbruk av sin rätt att innehava

skjutvapen, detsamma för annat ändamål

än det vartill han är berättigad

att använda vapnet; eller

ändrar någon vapen, där enligt 11 §

tillstånd härtill erfordras, utan att

hava erhållit sådant tillstånd; eller

underlåter innehavare av vapen att,

efter vad i 15, 17 eller 30 § sägs, avlämna

vapnet och ammunition till

detsamma; eller

förvärvar någon ammunition i strid

mot vad i 21 § sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse.

Egendom, med - Förklaras vapen

2 mom. överlåter eller upplåter någon

vapen eller ammunition i strid

mot vad i 5 § 2 mom., 6 § första stycket,

21 § 1 mom. eller 31 § andra stycket

sägs; eller

överlåter någon vapen utan rekvisition

som i 29 § sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse.

7 mom. Dömes någon för förseelse

som i denna paragraf sägs eller har

eljest högre rätt avgjort mål, vari sådan

dom meddelats, åligger det dom
-

1 mom. Innehar någon skjutvapen

utan att vara berättigad därtill; eller

använder någon, med uppenbart

missbruk av sin rätt att innehava

skjutvapen, detsamma för annat ändamål

än det vartill han är berättigad

att använda vapnet; eller

ändrar någon vapen, där enligt 11 §

tillstånd härtill erfordras, utan att

hava erhållit sådant tillstånd; eller

underlåter innehavare av vapen att,

efter vad i 15, 17 eller 30 § sägs, avlämna

vapnet och ammunition till

detsamma; eller

förvärvar någon ammunition i strid

mot vad i 21 § sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse

i högst ett år.

värdet förklaras förverkat,

förklaras förverkad.

2 mom. överlåter eller upplåter någon

vapen eller ammunition i strid

mot vad i 5 § 2 mom., 6 § första stycket,

21 § 1 mom. eller 31 § andra stycket

sägs; eller

överlåter någon vapen utan rekvisition

som i 29 § sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse

i högst ett år.

7 mom. Har någon funnits skyldig

till förseelse som i denna paragraf

sägs eller har eljest högre rätt avgjort

mål, vari någon av lägre rätt funnits

1 Senaste lydelse av 1 och 7 mom. se SFS 1961: 40.

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

(Gällande lydelse)

stolen att ofördröjligen om domen underrätta

myndighet som i 5 § 1 mom.

första stycket avses eller, där fråga är

om den som idkar handel med skjutvapen

eller ammunition, länsstyrelsen

i det län, där rörelsen utövas. Enahanda

underrättelseplikt åligger domstolen,

där någon som övertygats om

gärning som avses i denna paragraf

förklarats jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen

ej kunna fällas till ansvar, så

ock då förverkande av vapen eller

ammunition helt eller delvis eftergivits.

(Föreslagen lydelse)

skyldig till sådan förseelse, åligger det

domstolen att ofördröjligen om domen

underrätta myndighet som i 5 §

1 mom. första stycket avses eller, där

fråga är om den som idkar handel

med skjutvapen eller ammunition,

länsstyrelsen i det län, där rörelsen

utövas. Enahanda underrättelseplikt

åligger domstolen, om förverkande av

vapen eller ammunition helt eller delvis

eftergivits.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

41) Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 10 juni 1949 (nr 341)

om explosiva varor

Härigenom förordnas, dels att 61 § 1 och 6 mom. samt 64 § förordningen

den 10 juni 1949 om explosiva varor1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives, dels ock att 62 § sagda förordning skall upphöra att gälla.

(Gällande lydelse)

61

1 mom. Tillverkar någon eller idkar

handel med explosiv vara eller

innehar eller förvärvar någon eljest

sådan vara utan att vara berättigad

därtill, eller

innehar eller förvärvar någon större

myckenhet explosiv vara än vad i

varje särskilt fall är medgivet, eller

överlåtes explosiv vara i strid mot

bestämmelse i 10 § fjärde stycket eller

24 § första stycket,

straffes med dagsböter eller fängelse.

Vara, som — -------förl

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Tillverkar någon eller idkar

handel med explosiv vara eller

innehar eller förvärvar någon eljest

sådan vara utan att vara berättigad

därtill, eller

innehar eller förvärvar någon större

myckenhet explosiv vara än vad i

varje särskilt fall är medgivet, eller

överlåtes explosiv vara i strid mot

bestämmelse i 10 § fjärde stycket eller

24 § första stycket,

straffes med dagsböter eller fängelse

i högst ett år.

laras förverkat.

1 Senaste lydelse av 61 § 1 mom. se SFS 1963:185.

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Första lagutskottets utlåtande nr 3 ar l(J6å

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 mom. Yppar någon, som har eller

haft att utöva tillsyn eller kontroll

jämlikt 55 §, obehörigen affärs- eller

driftförhållande, varom han under

tillsynsverksamheten erhållit kännedom,

eller begagnar han sig obehörigen

av sådan kännedom,

straffes med dagsböter eller fängelse.

Förseelse som-----— —

62 §.

Böter tillfalla kronan.

64

Dömes någon för förseelse som i

61 § sägs eller har eljest högre rätt

avgjort mål, vari sådan dom meddelats,

och innehar den dömde tillstånd

eller godkännande, som i denna förordning

avses, skall åklagaren ofördröj

ligen om domen underrätta myndighet

som meddelat tillståndet eller

godkännandet. Enahanda underrättelseplikt

åligger åklagaren, där någon

övertygats om gärning som avses i

nämnda paragraf men förklarats jämlikt

5 kap. 5 § strafflagen ej kunna

fällas till ansvar.

6 mom. Yppar någon, som har eller

haft att utöva tillsyn eller kontroll

jämlikt 55 §, obehörigen affärs- eller

driftförhållande, varom han under

tillsynsverksamheten erhållit kännedom,

eller begagnar han sig obehörigen

av sådan kännedom,

straffes med dagsböter eller fängelse

i högst ett år.

av målsägande!!.

§•

Har någon funnits skyldig till förseelse

som i 61 § sägs eller har eljest

högre rätt avgjort mål, vari någon av

lägre rätt funnits skyldig till sådan

förseelse och innehar han tillstånd eller

godkännande, som i denna förordning

avses, skall åklagaren ofördröj

ligen om domen underrätta myndighet

som meddelat tillståndet eller

godkännandet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

42) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 december 1949 (nr 722)

om pantlånerörelse

Härigenom förordnas, dels att 22 § lagen den 29 december 1949 om pantlånerörelse

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att

26 § sagda lag skall upphöra att gälla.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22 §.

Då med avseende å rörelsen före- Då med avseende å rörelsen föreligger

anledning till anmärkning, ligger anledning till anmärkning,

skall polismyndigheten göra anmälan skall polismyndigheten göra anmälan

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

(Gällande lydelse)

därom till länsstyrelsen samt föreslå

de åtgärder, som kunna vara erforderliga.

Åtalas enskild person som utövar

pantlånerörelse eller föreståndare

för sådan rörelse för brott, som

omförmäles i 12 eller 20—23 kapitlen

strafflagen, eller för förseelse mot

denna lag, skall åklagaren så snart

ske kan underrätta länsstyrelsen om

åtalet samt om utgången av målet.

26 §.

Böter enligt denna lag tillfalla kronan.

(Föreslagen lydelse)

därom till länsstyrelsen samt föreslå

de åtgärder, som kunna vara erforderliga.

Åtalas enskild person som utövar

pantlånerörelse eller föreståndare

för sådan rörelse för brott, som

omförmäles i 8—11 eller 14 kap.

brottsbalken, eller för förseelse mot

denna lag, skall åklagaren så snart

ske kan underrätta länsstyrelsen om

åtalet samt om utgången av målet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

43) Förslag

till

Lag

om ändring i utlänningslagen den 3ö april 1954 (nr 193)

Härigenom förordnas, att 26, 27 oc

1954 skola erhålla ändrad lydelse på :

(Gällande lydelse)

26

Dömes utlänning till ansvar för

brott, varå straffarbete kan följa, eller

förklaras utlänning medgivet anstånd

med ådömande eller verkställande

av straff för sådant brott förverkat,

och kan det på grund av gärningens

beskaffenhet och övriga omständigheter

befaras att han kommer

att här i riket fortsätta brottslig verksamhet

eller föranleder brottet eljest

att han icke bör få kvarstanna, må

domstolen förvisa honom ur riket.

Vid bedömande-----—

Förvisas utlänning, skall det men

han därigenom lider beaktas vid bestämmande

av annan påföljd för

brottet. Förordnar domstol enligt 4

kap. strafflagen om förändring av på
-

ä 66 §§ utlänningslagen den 30 april

ätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

Finnes utlänning hava begått brott,

å vilket fängelse i mer än ett år kan

följa, eller undanröjes villkorlig dom

eller skyddstillsyn som ådömts utlänning

för sådant brott, och kan det på

grund av gärningens beskaffenhet och

övriga omständigheter befaras att han

kommer att här i riket fortsätta

brottslig verksamhet eller föranleder

brottet eljest att han icke bör få kvarstanna,

må domstolen förvisa honom

ur riket,

äro därtill.

Förvisas utlänning, skall det men

han därigenom lider beaktas vid bestämmande

av annan påföljd för brottet.

Förordnar domstol enligt 34 kap.

brottsbalken om förändring av på
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Första lagutskottets

(Gällande lydelse)

följd, som ådönits jämte förvisning,

må ock meddelas det beslut i fråga

om förvisningen, som därav påkallas.

27

Vad i 26 § stadgas för det fall att

utlänning dömes till ansvar för brott,

varå straffarbete kan följa, skall äga

motsvarande tillämpning, om utlänning

dömes till ansvar för brott, varå

enligt denna lag eller enligt författning,

utfärdad med stöd därav, kan

följa fängelse, samt omständigheterna

vid gärningens begående äro försvårande

eller han under de före gärningen

senast förflutna två åren

dömts till ansvar för brott av samma

slag.

66

Uppehåller sig utlänning i riket,

ehuru han enligt verkställt beslut om

förvisning eller utvisning icke ägt

återvända, skall han straffas med

fängelse i högst sex månader. Till

straff skall dock ej dömas, om utlänningen

flytt hit för att undgå politisk

förföljelse.

låtande nr 3 år 1!)6i

(Föreslagen lydelse)

följd, som ådömts jämte förvisning,

må ock meddelas det beslut i fråga

om förvisningen, som därav påkallas.

§•

Vad i 26 § stadgas för det fall att

utlänning finnes hava begått brott,

varå fängelse i mer än ett år kan följa,

skall äga motsvarande tillämpning,

om utlänning finnes hava begått

brott, varå enligt denna lag eller enligt

författning, utfärdad med stöd

därav, kan följa fängelse, samt omständigheterna

vid gärningens begående

äro försvårande eller han under

de före gärningen senast förflutna

två åren funnits skyldig till brott av

samma slag.

§•

Uppehåller sig utlänning i riket,

ehuru han enligt verkställt beslut om

förvisning eller utvisning icke ägt

återvända, dömes till fängelse i högst

sex månader. Till ansvar skall dock

ej dömas, om utlänningen flytt hit för

att undgå politisk förföljelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. När anstånd med ådömande

eller verkställande av straff förklaras förverkat, skall vad i 26 § stadgas för

det fall att villkorlig dom undanröjes äga motsvarande tillämpning. Förvisning

må ej beslutas på grund av gärning, som någon före den 1 januari 1965

begått under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 5 kap. 5 §

strafflagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

44) Förslag

till

Lag

om ändring i allmänna förfogandelagen den 26 maj 1954 (nr 279)

Härigenom förordnas, att 35, 38 och 42 §§ allmänna förfogandelagen den

26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

35 §.

Är brott som i 31—33 §§ sägs med Är brott som i 31—33 §§ sägs med

hänsyn till omständigheterna vid hänsyn till omständigheterna vid

brottet att anse som grovt, skall do- brottet att anse som grovt, skall dömas

till fängelse eller till straffarbete mas till fängelse i högst två år.

i högst två år.

Vid bedömande-----farlig art.

38

Bryter någon uppsåtligen eller av

oaktsamhet mot vad i 29 § är stadgat,

dömes, där han ej för brottet är underkastad

ansvar enligt allmän strafflag,

till dagsböter eller fängelse.

42

Brott varom förmäles i 38 § må ej

åtalas av allmän åklagare utan att

målsägande angivit det till åtal. Skall

brottet straffas efter allmän strafflag,

gäller vad där stadgas i fråga om rätt

till åtal.

§•

Bryter någon uppsåtligen eller av

oaktsamhet mot vad i 29 § är stadgat,

dömes, om ej för gärningen är stadgat

straff i brottsbalken, till dagsböter

eller fängelse i högst ett år.

§•

Brott varom förmäles i 38 § må ej

åtalas av allmän åklagare utan att

målsägande angivit det till åtal. Är för

gärningen stadgat straff i brottsbalken,

gäller vad där sägs i fråga om

rätt till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år W6t

85

45) Förslag

till

Lag

om ändring i allmänna ransoneringslagen den 26 maj 1954 (nr 280)

Härigenom förordnas, att 31, 34, 36, 38 och 43 §§ allmänna ransoneringslagen

den 26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

31

Är brott som i 24—29 §§ sägs med

hänsyn till omständigheterna vid

brottet att anse som grovt, skall dömas

till fängelse eller till straffarbete

i högst två år.

Vid bedömande — —---— i

(Föreslagen lydelse)

§•

Är brott som i 24—29 §§ sägs med

hänsyn till omständigheterna vid

brottet att anse som grovt, skall dömas

till fängelse i högst två år.

irlig art.

34 §.

Bryter någon uppsåtligen eller av

oaktsamhet mot vad i 22 § är stadgat,

dömes, där han ej för brottet är underkastad

ansvar enligt allmän strafflag,

till dagsböter eller fängelse.

Bryter någon uppsåtligen eller av

oaktsamhet mot vad i 22 § är stadgat,

dömes, om ej för gärningen är stadgat

straff i brottsbalken, till dagsböter

eller fängelse i högst ett år.

36 §.

Har mot---förnödenheter, beträffande vilka reglering genomförts

med stöd av 2 §.

Avsåg brottet-------

Ogillas åtalet eller upphäves fällan
-

de dom av högre rätt, skall förbudet

omedelbart hävas av den myndighet

som meddelat förbudet.

—--av 2 §.

Finnes han ej skyldig till brottet

eller upphäves fällande dom av högre

rätt, skall förbudet omedelbart hävas

av den myndighet som meddelat

förbudet.

38

Den som uppsåtligen saluhåller,

överlåter eller använder förnödenhet i

strid mot förbud varom förmäles i

36 §, dömes till dagsböter eller fängelse.

Är brott som i första stycket avses

med hänsyn till omständigheterna vid

brottet att anse som grovt, skall dömas

till fängelse eller straffarbete i

högst två år. Vid bedömande huruvida

brottet är grovt skall särskilt beaktas,

om gärningen avsett betydande

myckenhet av förnödenhet.

Förövas gärning-------eller

§•

Den som uppsåtligen saluhåller,

överlåter eller använder förnödenhet

i strid mot förbud varom förmäles i

36 §, dömes till dagsböter eller fängelse

i högst ett år.

Är brott som i första stycket avses

med hänsyn till omständigheterna vid

brottet att anse som grovt, skall dömas

till fängelse i högst två år. Vid

bedömande huruvida brottet är grovt

skall särskilt beaktas, om gärningen

avsett betydande myckenhet av förnödenhet,

dagsböter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

43 §.

Brott varom förmäles i 34 § må ej

åtalas av allmän åklagare utan att

målsägande angivit det till åtal. Skall

brottet straffas efter allmän strafflag,

gäller vad där stadgas i fråga om rätt

till åtal.

Åtal för

Brott varom förmäles i 34 § må ej

åtalas av allmän åklagare utan att

målsägande angivit det till åtal. År

för gärningen stadgat straff i brottsbalken,

gäller vad där sägs i fråga om

rätt till åtal.

Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

46) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 12 § allmänna prisregleringslagen

den 1 juni 1956 (nr 236)

Härigenom förordnas, att 12 § allmänna prisregleringslagen den 1 juni

1956 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 §.

År brott som i 10 § sägs att anse År brott som i 10 § sägs att anse

som grovt, skall dömas till fängelse som grovt, skall dömas till fängelse

eller till straffarbete i högst två år. i högst två år.

Vid bedömande-----farlig art.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

87

47) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 och 11 §§ atomenergilagen

den 1 juni 1956 (nr 306)

Härigenom förordnas, att 7 och 11 §§ atomenergilagen den 1 juni 19561

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

7

Bryter någon mot vad i 1 eller 2 §

stadgas eller iakttager han icke villkor

som meddelats med stöd av 4 §,

straffes med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader eller, om brottet

är grovt, med fängelse eller straffarbete

i högst två år. Angående påföljd

för olovlig utförsel av ämne eller

annat som avses i 3 § och för försök

därtill stadgas i lagen om straff

för varusmuggling. 11

11

Den som har eller haft att utöva

tillsyn å efterlevnaden av denna lag

eller med stöd av lagen meddelade

villkor eller föreskrifter eller anlitats

som biträde vid tillsynsverksamhetens

utövande eller som eljest tagit

befattning med ärende, som avses i

denna lag, må ej röja eller obehörigen

nyttja yrkeshemlighet, som därigenom

blivit känd för honom, och ej

heller, där det ej kan anses påkallat

i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande

eller affärsförhållande, vilket

sålunda blivit honom kunnigt. Bryter

någon häremot, straffes med dagsböter

eller fängelse.

(Föreslagen lydelse)

§•

Bryter någon mot vad i 1 eller 2 §

stadgas eller iakttager han icke villkor

som meddelats med stöd av 4 §,

dömes till dagsböter eller fängelse i

högst sex månader eller, om brottet är

grovt, till fängelse i högst två år. Angående

påföljd för olovlig utförsel av

ämne eller annat som avses i 3 § och

för försök därtill stadgas i lagen om

straff för varusmuggling.

§■

Den som har eller haft att utöva

tillsyn å efterlevnaden av denna lag

eller med stöd av lagen meddelade

villkor eller föreskrifter eller anlitats

som biträde vid tillsynsverksamhetens

utövande eller som eljest tagit

befattning med ärende, som avses i

denna lag, må ej röja eller obehörigen

nyttja yrkeshemlighet, som därigenom

blivit känd för honom, och ej

heller, där det ej kan anses påkallat

i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande

eller affärsförhållande, vilket

sålunda blivit honom kunnigt. Bryter

någon häremot, dömes till dagsböter

eller fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse av 7 § se SFS 1960: 422.

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

48) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 och 13 §§ lagen den 26 april 1957 (nr 132)

med särskilda bestämmelser angående domstolarna och

rättegången vid krig eller krigsfara m. m.

Härigenom förordnas, att 5 och 13 §§ lagen den 26 april 1957 med särskilda

bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller

krigsfara m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

5

Möter på —-------

Är part på grund av förhållanden

som nyss nämnts förhindrad att inställa

sig personligen vid rätten, må

saken utan hinder av vad eljest gäller

om sådan inställelse handläggas

och avgöras, om saken finnes kunna

nöjaktigt utredas och, i brottmål, anledning

ej förekommer att döma till

svårare straff än böter.

(Föreslagen lydelse)

§•

— finnes lämplig.

Är i tvistemål part på grund av förhållanden

som nyss nämnts förhindrad

att inställa sig personligen vid rätten,

må saken, om den finnes kunna

nöjaktigt utredas, handläggas och avgöras

utan hinder av vad eljest gäller

om sådan inställelse.

13 §.

Finnes det vara av synnerlig vikt

för utredningen rörande brott, varå

ej kan följa lindrigare straff än

straffarbete i två år, att expedieringen

av samtal till och från telefonapparat,

som innehaves av den som skäligen

misstänkes för brottet eller eljest

kan antagas komma att begagnas av

honom, inställes eller fördröjes eller

att telefonapparaten avstänges för

samtal eller att uppgift från telefonanstalt

lämnas å samtal, som expedierats

eller beställts till och från nämnda

telefonapparat, äger rätten, på yrkande

av undersökningsledaren eller

meddela tillstånd till så
-

åldagaren

dan åtgärd.

Giltighetstiden för —

Finnes det vara av synnerlig vikt

för utredningen rörande brott, för vilket

ej är stadgat lindrigare straff än

fängelse i två år, att expedieringen

av samtal till och från telefonappararat,

som innehaves av den som skäligen

misstänkes för brottet eller eljest

kan antagas komma att begagnas

av honom, inställes eller fördröjes eller

att telefonapparaten avstänges för

samtal eller att uppgift från telefonanstalt

lämnas å samtal, som expedierats

eller beställts till och från nämnda

telefonapparat, äger rätten, på yrkande

av undersökningsledaren eller

åklagaren, meddela tillstånd till sådan

åtgärd.

Kan det---------eller

telefonanstaltens föreståndare.

åklagaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

89

49) Förslag

till

Lag

om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297)

Härigenom förordnas, att 13 kap. 1, 2, 6 och 12 §§ luftfartslagen den 6

juni 1957 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 KAP.

1 §•

Överträder någon förbud eller före- Överträder någon förbud eller föskrift

som Konungen meddelat med reskrift som Konungen meddelat med

stöd av 1 kap. 3 §, dömes till fängelse stöd av 1 kap. 3 §, dömes till fängelse

eller straffarbete i högst två år eller, i högst två år eller, om brottet är

om brottet är ringa, till dagsböter. ringa, till dagsböter,

överträdelse av —-----sex månader.

2 §.

Lämnar någon----sex månader.

Framför någon luftfartyg, som är Framför någon luftfartyg, som är

märkt med oriktig nationalitets- och märkt med oriktig nationalitets- och

registreringsbeteckning eller eljest registreringsbeteckning eller eljest

saknar i denna lag eller med stöd där- saknar i denna lag eller med stöd därav

föreskrivna märken, dömes till av föreskrivna märken, dömes till

fängelse eller straffarbete i högst två

år eller, om brottet är ringa, till dagsböter.

6

Den som vid förande av luftfartyg

eller utövning av annan tjänst ombord

eller vid utövning av tjänst som

avses i 6 kap. 16 § varit så påverkad

av starka drycker eller andra stimulerande

eller bedövande ämnen som

i 5 kap. 10 § sägs, dömes till fängelse

eller straffarbete i högst två år eller,

om brottet är ringa, till dagsböter,

dock ej under tjugufem.

12

Till straff enligt denna lag må ej

dömas för gärning, som är särskilt

belagd med straff i allmänna strafflagen.

fängelse i högst två år eller, om brottet

är ringa, till dagsböter.

§•

Den som vid förande av luftfartyg

eller utövning av annan tjänst ombord

eller vid utövning av tjänst som

avses i 6 kap. 16 § varit så påverkad

av starka drycker eller andra stimulerande

eller bedövande ämnen som i 5

kap. 10 § sägs, dömes till fängelse i

högst två år eller, om brottet är ringa,

till dagsböter, dock ej under tjugufem.

§•

Till straff enligt denna lag må ej

dömas för gärning, som är särskilt

belagd med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196i

90

50) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 5 juni 1959 (nr 254) om utlämning för

brott till Danmark, Finland, Island och Norge

Härigenom förordnas, att 2, 6 och 17 §§ lagen den 5 juni 1959 om utläm
-

ning för brott till Danmark, Finland,

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

2

Svensk medborgare må utlämnas,

allenast om han vid tiden för brottet

sedan minst två år stadigvarande vistats

i den stat till vilken utlämning

begäres eller den gärning för vilken

utlämning begäres motsvarar brott,

varå enligt svensk lag kan följa

straffarbete i mera än fyra år; om

gärningen i sin helhet begåtts inom

riket, må utlämning dock ej ske, med

mindre gärningen innefattar medverkan

till ett utom riket begånget brott

eller utlämning sker jämväl för gärning,

som förövats utom riket.

6

Den som här i riket är åtalad för

annat brott, varå kan följa frihetsstraff

i två år eller därutöver, eller

som enligt dom mot honom skall undergå

frihetsstraff eller eljest omhändertagas

på anstalt, må ej utlämnas

så länge hindret består. Samma lag

vare, om förundersökning inletts för

brott som nyss nämnts.

Utan hinder —- — — — —---

Island och Norge skola erhålla ändrad

(Föreslagen lydelse)

§•

Svensk medborgare må utlämnas,

allenast om han vid tiden för brottet

sedan minst två år stadigvarande vistats

i den stat till vilken utlämning

begäres eller den gärning för vilken

utlämning begäres motsvarar brott,

för vilket enligt svensk lag är stadgat

fängelse i mer än fyra år; om

gärningen i sin helhet begåtts inom

riket, må utlämning dock ej ske,

med mindre gärningen innefattar

medverkan till ett utom riket begånget

brott eller utlämning sker jämväl

för gärning, som förövats utom riket.

§•

Den som här i riket är åtalad för

annat brott, för vilket är stadgat

fängelse i två år eller däröver, eller

som enligt dom mot honom skall undergå

fängelse eller eljest omhändertagas

på anstalt, må ej utlämnas så

länge hindret består. Samma lag vare,

om förundersökning inletts för

brott som nyss nämnts.

----svensk myndighet.

17

Den som är efterlyst för brott, vilket

enligt denna lag kan föranleda utlämning,

må, såframt på gärningen

eller gärning av motsvarande beskaffenhet

enligt svensk lag kan följa frihetsstraff,

i avvaktan på begäran om

§•

Den som är efterlyst för brott, vilket

enligt denna lag kan föranleda utlämning,

må, såframt för gärningen

eller gärning av motsvarande beskaffenhet

enligt svensk lag är stadgat

fängelse, i avvaktan på begäran om

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

(Gällande lydelse)

utlämning omedelbart anhållas eller

åläggas reseförbud av polis- eller

åklagarmyndighet enligt vad som i

allmänhet gäller om brottmål. Beslag

må ock i sådant fall äga rum.

Beslut om-------—

Polis- eller åklagarmyndighet--

(Föreslagen lydelse)

utlämning omedelbart anhållas eller

åläggas reseförbud av polis- eller

åklagarmyndighet enligt vad som i

allmänhet gäller om brottmål. Beslag

må ock i sådant fall äga rum.

----ej föras.

----omedelbart hävas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

51) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 81 och 82 §§ civilförsvarslagen

den 22 april 1960 (nr 74)

Härigenom förordnas, att 81 och 82 §§ civilförsvarslagen den 22 april 1960

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

81

Med dagsböter eller fängelse eller,

om omständigheterna äro synnerligen

försvårande och brottet begåtts under

högsta civilförsvarsberedskap, med

straffarbete i högst två år straffes

1. den som -—• --------

Har någon----------

(Föreslagen lydelse)

§•

Till dagsböter eller fängelse i högst

ett år eller, om brottet begåtts under

högsta civilförsvarsberedskap och är

att anse som grovt, till fängelse i

högst två år dömes

--—--enligt 78 §.

--— egendomens värde.

82 §.

Vad som inhämtats genom sådan

upplysning eller sådant tillhandahållande

av handlingar som avses i 47 §

första stycket e), vid besiktning jämlikt

65 § eller vid sådan förfrågan, undersökning

eller granskning som avses

i 66 § må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det

avsedda syftet. Bryter någon häremot,

straffes med dagsböter eller fängelse.

Förseelse som--------

Vad som inhämtats genom sådan

upplysning eller sådant tillhandahållande

av handlingar som avses i 47 §

första stycket e), vid besiktning jämlikt

65 § eller vid sådan förfrågan, undersökning

eller granskning som avses

i 66 § må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det

avsedda syftet. Bryter någon häremot,

dömes till dagsböter eller fängelse i

högst ett år.

--av målsäganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år

52) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 11 §§ lagen den 30 juni 1960 (nr 403)

om behörighet att utöva läkar yr ket

Härigenom förordnas, att 3 och 11 §§ lagen den 30 juni 1960 om behörighet

att utöva läkaryrket1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

3

Har legitimerad läkare genom dom,

som vunnit laga kraft,

dömts till frihetsstraff eller avsatts

eller suspenderats från tjänst som läkare

för brott, som han förövat under

utövning av läkaryrket,

dömts till straffarbete för annat

brott eller

fällts till ansvar för medverkan till

obehörig utövning av läkaryrket eller

för medverkan till hälsofarligt kvacksalveri

eller för medverkan till brott,

som avses i 10 § lagen om förbud i

vissa fall mot verksamhet på hälsooch

sjukvårdens område, eller ock

för obehörig utövning av tandläkaryrket

eller medverkan därtill,

äger medicinalstyrelsen återkalla

hans legitimation, om han genom

brottet visat sig icke vara skickad att

utöva läkaryrket. 11

11

Utövar läkare, vars legitimation är

återkallad eller vars behörighet att utöva

läkaryrket eljest upphört, likväl

läkaryrket mot ersättning eller åsidosätter

läkare, som tillagts begränsad

behörighet, under utövning av läkaryrket

mot ersättning de föreskrifter i

avseende å behörigheten som gälla för

honom, straffes för obehörig utövning

1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1963: 252.

(Föreslagen lydelse)

§•

Har legitimerad läkare genom dom,

som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse eller avsatts eller

suspenderats från tjänst som läkare

för brott, som han förövat under

utövning av läkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex månader

för annat brott eller

funnits skyldig till medverkan

till obehörig utövning av läkaryrket

eller till medverkan till hälsofarligt

kvacksalveri eller till medverkan till

brott, som avses i 10 § lagen om förbud

i vissa fall mot verksamhet på

hälso- och sjukvårdens område, eller

ock till obehörig utövning av tandläkaryrket

eller medverkan därtill,

äger medicinalstyrelsen återkalla

hans legitimation, om han genom

brottet visat sig icke vara skickad att

utöva läkaryrket.

§•

Utövar läkare, vars legitimation är

återkallad eller vars behörighet att utöva

läkaryrket eljest upphört, likväl

läkaryrket mot ersättning eller åsidosätter

läkare, som tillagts begränsad

behörighet, under utövning av läkaryrket

mot ersättning de föreskrifter i

avseende å behörigheten som gälla för

honom, dömes för obehörig utövning

s. 93 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

93

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

av läkaryrket med dagsböter eller av läkaryrket till dagsböter eller

fängelse. fängelse i högst ett år.

Läkare, som-------------till dagsböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965; 3 § i dess äldre lydelse skall

dock tillämpas i fråga om den som dömts före denna lags ikraftträdande.

53) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 8 §§ lagen den 30 juni 1960 (nr 418)

om straff för varusmuggling

Härigenom förordnas, att 3 och 8 §§ lagen den 30 juni 1960 om straff för

varusmuggling skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3

Är varusmuggling att anse som

grov, skall dömas till straffarbete i

högst två år eller fängelse.

Vid bedömande-------

8

Lika med---------

Hava flera medverkat till gärning,

som enligt denna lag är belagd med

svårare straff än böter, högst trehundra

kronor, skall gälla vad i 3

kap. strafflagen är stadgat.

§•

Är varusmuggling att anse som

grov, skall dömas till fängelse i högst

tvä är.

----farlig art.

§•

---försök därtill.

Hava flera medverkat till gärning,

som enligt denna lag är belagd med

svårare straff än böter, högst trehundra

kronor, skall gälla vad i 23

kap. brottsbalken är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år (964

54) Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 26 maj 1961 (nr 189)

om tillverkning av sprit och vin

Härigenom förordnas, att 7 § 1 mom. och 8 § 1 mom. samt 11 och 12 § §

förordningen den 26 maj 1961 om tillverkning av sprit och vin skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 §•

1 mom. Den som — —-------sex månader.

Är brottet grovt, vare straffet fäng- Är brottet grovt, dömes till fängelelse

eller straffarbete i högst två år. se i högst två år.

Vid bedömande--;---------framställd sprit.

8

1 mom. Förfogar tillverkare över

tillverkad sprit på annat sätt än som

är medgivet i denna förordning eller

med stöd därav utfärdade föreskrifter,

dömes till dagsböter eller fängelse

i högst ett år. År brottet grovt,

vare straffet fängelse eller straffarbete

i högst två år.

11

Hava flera medverkat till gärning,

som i 7 och 8 §§ sägs, gäller vad i 3

kap. 4 och 5 §§ strafflagen är stadgat.

Den, till vilken sprit avyttrats eller

eljest anskaffats, vare dock ej förfallen

till ansvar för annan medverkan

än anstiftan.

12

Vad som med stöd av denna förordning

inhämtats vid granskning av

handelsböcker med tillhörande verifikationer

eller eljest vid tillsyn över

tillverkning må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det

med kontrollen avsedda ändamålet.

Bryter någon häremot, dömes till

§•

1 mom. Förfogar tillverkare över

tillverkad sprit på annat sätt än som

är medgivet i denna förordning eller

med stöd därav utfärdade föreskrifter,

dömes till dagsböter eller fängelse

i högst ett år eller, om brottet är

grovt, till fängelse i högst två år.

§•

Hava flera medverkat till gärning,

som i 7 och 8 §§ sägs, gäller vad i 23

kap. 4 och 5 §§ brottsbalken är stadgat.

Den, till vilken sprit avyttrats

eller eljest anskaffats, vare dock ej

förfallen till ansvar för annan medverkan

än anstiftan.

§•

Vad som med stöd av denna förordning

inhämtats vid granskning av

handelsböcker med tillhörande verifikationer

eller eljest vid tillsyn över

tillverkning må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det

med kontrollen avsedda ändamålet.

Bryter någon häremot, dömes till

s. 95 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år J964

95

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

dagsböter eller fängelse i högst sex dagsböter eller fängelse i högst sex

månader, där ej gärningen är belagd månader, om ej för gärningen är

med straff i strafflagen. stadgat straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

55) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 15 december 1961 (nr 655)

om undanförsel och förstöring

Härigenom förordnas, att 8 § lagen den 15 december 1961 om undanförsel

och förstöring skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §•

Med dagsböter eller fängelse eller, Till dagsböter eller fängelse i högst

om omständigheterna äro synnerli- ett år eller, om brottet är grovt, till

gen försvårande, med straffarbete i fängelse i högst två år dömes

högst två år straffes

1. den som-----anmälningsskyldighet; samt

2. den som-----lagrum uppställts.

Har någon------egendomens värde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

56) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 27 april 1962 (nr 120)

om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 27 april 1962 om straff i vissa fall

för oriktig ursprungsdeklaration m. in. skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Har någon i deklaration, certifikat

eller annan handling, som hos myndighet

inom eller utom riket eller hos

auktoriserad handelskammare åberopas

till bevis om varas ursprung eller

försändning för ändamål som avses i

konventionen angående upprättandet

av Europeiska frihandelssammanslutningen,

uppsåtligen lämnat oriktig

uppgift, ägnad att vid införsel av

varan i annan stat än Sverige inom

sammanslutningens område leda till

frihet från tull eller annan motsvarande

avgift eller till att för låg tull

eller avgift uttages, dömes till dagsböter

eller fängelse i högst ett år. Detsamma

skall gälla om den som tillhandahållit

den åberopade handlingen

med vetskap om att den innehåller

sådan oriktig uppgift. Är brott som

nu sagts grovt, skall dömas till straffarbete

i högst två år eller fängelse.

Begår någon--- —----

Är brott-------straff dömas.

Har någon i deklaration, certifikat

eller annan handling, som hos myndighet

inom eller utom riket eller hos

auktoriserad handelskammare åberopas

till bevis om varas ursprung eller

försändning för ändamål som avses i

konventionen angående upprättandet

av Europeiska frihandelssammanslutningen,

uppsåtligen lämnat oriktig

uppgift, ägnad att vid införsel av

varan i annan stat än Sverige inom

sammanslutningens område leda till

frihet från tull eller annan motsvarande

avgift eller till att för låg tull

eller avgift uttages, dömes till dagsböter

eller fängelse i högst ett år.

Detsamma skall gälla om den som

tillhandahållit den åberopade handlingen

med vetskap om att den innehåller

sådan oriktig uppgift. Är brott

som nu sagts grovt, skall dömas till

fängelse i högst två år.

till dagsböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

97

Inledning

För ikraftträdandet av den av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna brottsbalken,

vilken utfärdats den 21 december 1962 (SFS 700), krävs förordnande

av Kungl. Maj :t med riksdagen. Såsom framhölls under riksdagsbehandlingen

av balken måste innan förordnande meddelas följdförfattningar

till balken utarbetas. Likaså måste givetvis beaktas de problem som sammanhänger

med själva övergången från gammal till ny lag.

Förslag i nämnda avseenden var fogade vid straffrättskommitténs förslag

till brottsbalk (SOU 1953: 14) och strafflagberedningens betänkande

om enhetligt frihetsstraff (SOU 1953: 17). Strafflagberedningen framlade

även förslag, dock ej fullständiga, till följdändringar i betänkandet Skyddslag

(SOU 1956: 55). I straffrättskommitténs betänkande upptogs också förslag

till lag om folkmord. Förslagen har i dessa delar remissbehandlats i

samband med kommittéernas huvudförslag (se prop. 1962: 10).

I särskilda framställningar har berörts frågor, vilka har anknytning till

lagstiftning som bör ändras i anledning av brottsbalken. Sålunda har riksdagens

justitieombudsman i skrivelse den 31 oktober 1947 upptagit spörsmål

angående åstadkommande av enhetligt förfarande vid bötesindrivning,

då influtet belopp icke förslår till fulla gäldandet av samtliga den bötfällde

genom flera domar ådömda böter. Socialstyrelsen har i skrivelse den 5 januari

1962 föreslagit vissa ändringar i bötesverkställighetslagen. Vidare har

riksåklagarämbetet i skrivelse den 5 april 1961 ifrågasatt en förenkling av

reglerna om åtalsprövning enligt lagen om nykterhetsvård. Framställningarna

har remissbehandlats.

Efter ytterligare beredning har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till promulgationslag och åtskilliga andra lagar med följdändringar

till brottsbalken.

Såsom förutsattes under riksdagsbehandlingen av brottsbalken har man

vid utarbetandet av förslagen utgått från att balken skall träda i kraft den

1 januari 1965. Utöver de förslag som nu föreligger krävs emellertid viss

ytterligare följdlagstiftning, innan balken träder i kraft, bl. a. lagstiftning

om personundersökning och sinnesundersökning samt om behandling i fångvårdsanstalt.

Ändringar påkallas även i de nyligen av riksdagen antagna

lagarna om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående

verkställighet av straff in. in. och om allmänt kriminalregister. Härutöver erfordras

ändringar i tryckfrihetsförordningen. Förslag till erforderlig lagstiftning

i dessa delar kommer att framläggas i en senare etapp.

I vad angår den nu förevarande propositionens huvudsakliga innehåll får

utskottet hänvisa till eu kort redogörelse i början av utskottets yttrande

nedan. Under rubriken »Särskilda inskränkningar i åtalsplikten beträffande

unga lagöverträdare» lämnas i det närmast följande eu redogörelse för propositionens

innehåll i vad rör de frågor, som föranlett de i ärendet väckta

motionerna. Jämväl motionernas innehåll återgives där utförligt.

4 Iiihang till riksdagens protokoll 196''i. !> saml. 1 nod. Xr 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1961

Beträffande motiveringen till de framlagda lagförslagen får utskottet i

övrigt hänvisa till propositionen.

Särskilda inskränkningar i åtalsplikten beträffande

unga lagöverträdare

Vissa bestämmelser m. m.

I brottsbalken återfinnes en rad särregler beträffande underåriga lagöverträdare.

Särskilda bestämmelser eller undantag från eljest tillämpliga regler

gäller sålunda beträffande personer, som fyllt 15 år men ej 18, 21 eller

23 år. Brottsbalkens regler angående underåriga lagöverträdare ersätter ej

blott strafflagens motsvarande regler utan även lagen den 30 december 1952

med vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig.

För unga lagöverträdare upptages som påföljd överlämnande till vård enligt

barnavårdslagen. För 15—17-åringar gäller enligt balken vidare följande

specialregler. Dessa unga får ej annat än då synnerliga skäl föreligger

dömas till fängelse (26: 4 första stycket). För brott, som någon begått före

18 års ålder, får ej dömas till livstids fängelse (26:4 tredje stycket) och

sådant brott får ej heller läggas till grund för straffhöjning vid återfall (26:

3 andra stycket), detta även om gärningsmannen vid domfällandet nått 18

års ålder. Vidare är förutsättningarna för nedsättning av straff för sådant

brott under straffskalans minimum icke så stränga som eljest (33: 4). Beträffande

ådömande av skyddstillsyn och ungdomsfängelse gäller vissa begränsningar,

då den tilltalade ej fyllt 18 år vid tiden för domen. För tillämpning

av skyddstillsyn förutsättes att påföljden befinnes lämpligare än vård

enligt barnavårdslagen; ungdomsfängelse får ådömas endast om påföljden

är uppenbart lämpligare än annan påföljd (28: 1 andra stycket, 29: 1

andra stycket). I skyddstillsyn kan ej behandling i anstalt ingå (28: 3 första

stycket, 28: 9 andra stycket).

För 18—20-åringar gäller också vissa särbestämmelser i brottsbalken.

Fängelse må ådömas allenast när frihetsberövande är påkallat främst av

hänsyn till allmän laglydnad eller när fängelse eljest finnes lämpligare än

annan påföljd (26: 4 andra stycket). Ädömande av ungdomsfängelse ifrågakommer

i första hand beträffande dem som vid tiden för domen tillhör

denna åldersgrupp (29: 1 första stycket). En särregel är tillämplig såväl

beträffande denna åldersgrupp som beträffande 21—22-åringar, nämligen

den som ger rätten befogenhet att besluta, att i dom å skyddstillsyn meddelat

förordnande om anstaltsbehandling skall gå i verkställighet omedelbart

(28:3 andra stycket). Liksom 15—17-åringar kan 21—22-åringar dömas

till ungdomsfängelse, om sådan påföljd finnes uppenbart lämpligare

än annan påföljd (29: 1 andra stycket).

Lagen den 19 maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga ansluter

sig till de allmänna föreskrifterna om åtalseftergift i 20 kap. 7 § rättegångs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196''t 99

balken. Denna lag gäller endast brott, som kan följas av svårare straff än

böter (1 §). Enligt lagen kan för brott, som begåtts av den som vid tiden för

brottet ej fyllt 18 år, åtal eftergivas, om antingen brottet är ringa och uppenbarligen

skett av okynne eller förhastande eller också den underårige

1) omhändertages för samhällsvård enligt 29 § barnavårdslagen, eller 2)

blir föremål för annan därmed jämförlig åtgärd, eller 3) utan sådan åtgärd

erhåller särskild tillsyn eller lämplig sysselsättning. Gemensamt för 1)—3)

gäller, att den sålunda vidtagna åtgärden med skäl skall kunna antagas vara

den lämpligaste för den underåriges tillrättaförande. Eftergift enligt denna

lag kan över huvud icke ske, om det med hänsyn till den allmänna laglydnaden

eller eljest ur allmän synpunkt finnes påkallat, att åtal väckes (2 §).

Fråga om åtalseftergift skall handläggas med största skyndsamhet. Efterges

ej åtalet, skall det väckas utan dröjsmål (3 §). Prövningen ankommer i

princip på statsåklagare men har i viss utsträckning överförts till distriktsåklagarna.

Om skälig anledning föreligger att åtalet bör eftergivas, skall åklagaren,

innan han fattar beslut i ärendet, inhämta yttrande av barnavårdsnämnden

i den kommun, där den underårige vistas. Yttrandet skall avges med största

skyndsamhet och ge upplysning, huruvida nämnden vidtagit eller kommer

att vidtaga åtgärd beträffande den underårige samt huruvida enligt nämndens

mening sådan åtgärd kan anses vara tillfyllest för hans tillrättaförande.

Om åklagaren begär det eller nämnden finner det erforderligt, skall yttrandet

också innefatta redogörelse för den underåriges personliga utveckling

och för hans vandel och levnadsomständigheter i övrigt. Är brottet

ringa, får åklagaren efterge åtalet utan att nämndens yttrande inhämtats

(4 §). En förutsättning för åtalseftergift i de fall, då brottet medfört skada

av någon betydelse, är att åklagaren såvitt möjligt berett målsäganden tillfälle

att yttra sig (5 §).

När beslut om åtalseftergift enligt 1944 års lag meddelats, skall det på

lämpligt sätt delges den underårige. Barnavårdsnämnd, som förutsättes vidtaga

åtgärd, skall underrättas om beslutet (6 §). Meddelad eftergift kan

återkallas, om skäl därtill föreligger ur allmän synpunkt (7 §).

Lagen erinrar slutligen (8 §) om de ytterligare regler om åtalseftergift,

som finns beträffande dem som dömts till ungdomsfängelse (19 § lagen den

15 juni 1935 om ungdomsfängelse) eller som för samhällsvård inskrivits vid

ungdomsvårdsskola (69 § barnavårdslagen den 29 april 1960) eller som intagits

å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare (57 § lagen den 27 juli

1954 om nykterhetsvård). I

I strafflagberedningens betänkande Skyddslag (SOU 1956: 55) föreslogs

en betydande omläggning av reglerna om åtal beträffande brott som förövats

av lagöverträdare i åldern 15—17 år. Enligt förslaget skall allmänt åtal

få väckas allenast om åklagaren finner, alt handläggning vid domstol erfordras

för utredning om brottet, att den unge bör dömas till böter eller

att med hänsyn till brottets grova beskaffenhet eller eljest särskild anled
4f

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 1 avd. Nr 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

100

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

ning föreligger att draga saken under domstols prövning. Förslaget och yttrandena

däröver har redovisats i prop. 1962: 10 del C s. 63 ff.

I olika sammanhang har inkommit framställningar med avseende å behandlingen

av unga lagöverträdare. Ordförandena i och chefstjänstemännen

hos barnavårdsnämnderna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg,

Örebro och Gävle har i anslutning till överläggningar i november

1961 angående aktuella barnavårdsfrågor framfört vissa synpunkter på frågan

om kompetensfördelningen mellan å ena sidan åklagare och domstolar

och å andra sidan barnavårdsnämnder. Därvid framhölls, att en grundläggande

utvecklingslinje i det kriminalpoliliska reformarbetet i Sverige under

de senaste decennierna varit att överföra ansvaret för de yngsta lagöverträdarna

— i den mån kriminalitetsyttringarna varit av allvarligare natur —

från kriminalvården till den sociala barna- och ungdomsvården. Tillkomsten

av 1944 års åtalseftergiftslag betecknades som ett betydelsefullt steg i

denna riktning. Denna lag har som given förutsättning, att fråga om åtgärd

enligt barnavårdslagen självständigt och utan obehöriga bihänsyn skall prövas

och avgöras av barnavårdsnämnd i enlighet med lag och praxis. Gränsen

mellan barnavårdsnämndernas och de judiciella organens kompetens

säges dock i praktiken ha visat sig oklar och ha förorsakat konfliktsituationer.

Att domstolarna enligt brottsbalken skall äga överlämna unga lagöverträdare

ej blott till omhändertagande för samhällsvård utan till behandling

över huvud taget enligt barnavårdslagen har antagits innebära ökade risker

för konflikter. En lösning av frågan om kompetensfördelningen bör utgå

från att de berörda organen skall kunna handla självständigt inom sina områden.

I skrivelse, som överlämnats den 5 april 1963, har Svenska socialvårds~

förbundet och barnavårdsnämnderna i Stockholm och Göteborg tagit upp

lagstiftningen om åtalseftergift till behandling. Det göres gällande, att under

de senaste fyra åren betydande förändringar ägt rum med avseende å

den kriminalpolitiska behandlingen av de yngsta lagöverträdarna. Åtalseftergifterna

anges ha, relativt sett, minskat, medan fall av villkorlig dom,

bötesstraff, överlämnande till samhällsvård och frihetsstraff ökat. I skrivelsen

framhålles, att varsamhet bör iakttagas i fråga om skärpningar av reaktionsformerna

i synnerhet beträffande åldersgrupperna närmast över den

nuvarande straffmyndighetsåldern. Gränsen mellan domstolars och barnavårdande

myndigheters kompetensområden har stundom visat sig oklar.

Mellan åklagare och barnavårdsnämnd kan uppkomma en motsatsställning,

eftersom de ju har att bedöma ärenden angående unga lagöverträdare från

skilda utgångspunkter, nämligen å ena sidan hänsyn till den allmänna laglydnaden

och å andra sidan frågan om vilka åtgärder som i det enskilda

fallet är erforderliga och de bästa för den unge och hans utveckling. I skrivelsen

anföres vidare:

När strafflagberedningen utformade förslaget till 1944 års lag om åtalseftergift

anförde den att syftet med det nya rättsinstitutet skulle vara att

s. 101 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196i

101

förhindra de skadliga effekterna av själva lagförandet. Även om departe*

mentschefen i propositionen uttalade sig mera återhållsamt på den punkten,

torde strafflagberedningens synpunkt varit en viktig motivering för lagen

om åtalseftergift. Ett vidare beaktande av denna synpunkt är enligt uppfattningen

bland den sociala barnavårdens representanter liksom på barnpsy1- kiaterhåll påkallat, i synnerhet beträffande 15—16-åringarna. Frånsett den

ogynnsamma verkan själva rättegångsförfarandet kan ha på de unga, kan

det också ifrågasättas, om inte ungdomarnas respekt för domstolarna avtrubbas,

om de blir föremål för domstolsförhandling i alltför stor utsträckning,

vanligen utan att andra reaktioner än villkorlig dom eller böter följer.

Ur barnavårdssynpunkt är det i regel önskvärt att lagföring av unga lagöverträdare

undvikes, om man frånser enklare polisiära förseelser, där straffföreläggande

kommer i fråga. En inskränkning av allmän åklagares rätt att

väcka åtal för gärning, som någon begått i åldern 15—17 år, framstår därför

som angelägen.

Med hänsyn till den såsom oroande betecknade förskjutningen av valet av

behandlingsåtgärder för kriminell ungdom, som enligt skrivelsen inträtt under

de senaste fyra åren, och med hänsyn till de allmänna uttalanden om

den sociala barna- och ungdomsvårdens ansvar för lagöverträdare i nämn1

da åldrar, som gjorts i riksdagen i samband med behandlingen av förslaget

till brottsbalk, syntes det kunna ifrågasättas, om ej frågan om inskränkning

i allmän åklagares åtalsrätt borde bli föremål för förnyad prövning i samband

med tillkomsten av ny lag angående eftergivande av åtal. I skrivelsen

erinrades om de förslag som strafflagberedningen framlagt i betänkandet

Skyddslag.

Propositionen

I propositionen har såvitt gäller rättegångsbalken föreslagits vissa ändringar,

som utöver rena följdändringar avser de nuvarande åtalsreglerna i

20 kap. 6 och 7 §§. De vidgade möjligheter, som åklagare sålunda föreslås erhålla

att besluta att icke tala å brott, berör också användningen av åtalseftergifter

eller däremot svarande åtgärder beträffande underåriga lagöverträdare.

Även den ändring av påföljdssystemet för unga lagöverträdare som

brottsbalken medför har ansetts utgöra anledning att till förnyad behandling

upptaga de regler, som för närvarande har sin plats i 1944 års åtalseftergiftslag.

Ifrågavarande bestämmelser har upptagits i 1—6 §§ förslaget till lag med

särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Kting, bl. a. följande.

I det föregående har vid redogörelsen för ändringar i rättegångsbalken redovisats

de förslag till utformning av åtalsreglerna som föranledes av brottsbalken.

De särskilda reglerna om eftergift av åtal mot vissa underåriga har

emellertid därvid lämnats åsido. De har i gällande rätt väsentligen eu annan

karaktär än rättegångsbalkens regler om åtalseftergift. Sålunda har de tillkommit

av övervägande kriminalpolitiska skäl och hänför sig närmast till

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196k

regelsystemet för de olika reaktionsformerna mot brott. Med de utvidgningar

av möjligheterna för åklagare att besluta att ej tala å brott, som nu föreslås

genomförda i rättegångsbalken, minskas i någon mån denna skillnad mellan

åtalsregler inom och utom rättegångsbalken. Särskilda åtalsregler är

emellertid alltjämt erforderliga när det gäller de yngsta lagöverträdarna.

Mitt ståndpunktstagande till det förslag till sådana regler som strafflagberedningen

framlagt har jag redovisat vid lagrådsremissen av brottsbalken

år 1960 (prop. 1962: 10 del C s. 89 f). Med utgångspunkt från det påföljdssystem

för de unga lagöverträdarna som då föreslogs fann jag, att förutsättningarna

för att åklagare skall kunna underlåta åtal borde nära överensstämma

med dem som gäller enligt 1944 års lag om eftergift av åtal mot

vissa underåriga.

När det gäller att utforma ifrågavarande åtalsregler måste i nuvarande

läge utgångspunkten vara det påföljdssystem för de yngsta lagöverträdarna

som fastställts genom brottsbalken. Huvudprincipen i brottsbalken är, att

ansvaret för att lagöverträdare i åldern 15—17 år beredes erforderlig vård

lägges på den sociala barna- och ungdomsvården. Detta framgår av de förutsättningar

och begränsningar som balken uppställer för tillämpningen av

de olika påföljderna. Det tämligen vida register för val av påföljd som brottsbalken

erbjuder gör det emellertid tydligt, att valet ytterst måste läggas på

de judiciella organen.

Den fråga som det nu gäller att avgöra är i vilken utsträckning valet av

påföljd skall hänskjutas till domstol och alltså i vilka fall påföljdsfrågan

får avgöras genom åklagares beslut att ej väcka åtal.

En av de huvudgrunder på vilka den nuvarande åtalseftergiftslagen vilar

torde kunna uttryckas så, att åtal hör kunna underlåtas om man härigenom

åstadkommer lika goda eller bättre behandlingsåtgärder än om åtal väckts.

Denna tankegång torde alltjämt få vara grundläggande för förevarande lagstiftning.

Med den framskjutna plats överlämnande till vård enligt barnavårdslagen

intar i brottsbalkens påföljdssystem leder principen till att området

för underlåtenhet att åtala vidgas. Det blir i ett betydande antal fall

icke nödvändigt att väcka åtal med hänsyn till påföljdsfrågan, därför alt

det av lagstiftningen förutsatta ingripandet mot lagöverträdaren ändå kommer

till stånd.

Från barnavårdshåll har framförts tanken att åtal mot unga lagöverträdare

bör underlåtas även av det skälet, att rättegångsförfarandet inför domstol

kan ha ogynnsam verkan på de unga. Synpunkten har berörts i det föregående

vid redogörelsen för förslaget att i 20 kap. 7 § rättegångsbalken ge

vidgade möjligheter att underlåta åtal även för grova brott. Anledning att

åberopa förevarande skäl för att ej väcka åtal kan naturligen förekomma

oftare när det gäller de yngsta lagöverträdarna än när det gäller äldre. Jag

kan emellertid ej finna det befogat att generellt uttala, att åtal bör undvikas

av detta skäl. Det bör i detta sammanhang framhållas, att särskilda

regler föreslås för domstolens handläggning av mål mot unga lagöverträdare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

103

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

Åklagarens avgörande av om åtal skall väckas kommer med det sagda att

i väsentlig mån bero på hans bedömning av påföljdsfrågan. År åklagaren

osäker huruvida lämpligt ingripande kan komma till stånd utan åtal, torde

han böra hänskjuta avgörandet till domstols prövning.

I de skrivelser som inledningsvis berörts har uttalats farhågor för att

kompetenskonflikter kan uppkomma genom att åklagaren har att pröva

om barnavårdsorganens åtgärder utgör lämplig påföljd för brottet. Jag vill

härtill anföra, att barnavårdsnämnden vid bedömande av vilka åtgärder

nämnden skall vidtaga har att utgå från barnavårdslagens bestämmelser,

och även om givetvis ett utbyte av åsikter mellan nämnden och åklagaren

bör ske skall nämndens ställningstagande icke dikteras av åklagaren. Om

åklagaren vid sin bedömning — som skall ske mot bakgrunden av brottsbalkens

påföljdssystem — känner sig tveksam huruvida icke annan påföljd

än vård enligt barnavårdslagen bör väljas, torde icke barnavårdsnämnden

härigenom böra känna sig försatt i en situation som tvingar nämnden att

tillgripa åtgärder som den icke i och för sig anser motiverade. Följden av

åklagarens tvekan blir ju omedelbart endast att frågan om påföljden hänskjutes

till domstols avgörande. Det bör emellertid framhållas, att den nya

barnavårdslagen kräver att barnavårdsnämnderna verkligen ingriper med

tillrättaförande åtgärder mot den som begått brottslig gärning, när sådana

är påkallade.

Brottsbalkens påfölj dssystem innebär, som redan nämnts, att domstolens

prövning ofta kommer att leda till beslut om överlämnande till vård enligt

barnavårdslagen. Under förarbetena till brottsbalken har övervägts, vilka

synpunkter som skall ligga till grund för domstolens avgörande och vilka

upplysningar om barnavårdsorganens åtgärder som domstolen behöver för

sitt ställningstagande, och ramen för domstolens val av påföljd har genom

balken slagits fast. Att åklagaren genom åtal har möjlighet att hänskjuta

påföljdsfrågan till domstolens avgörande synes i detta läge icke i och för

sig vara anledning till att risken för kompetenskonflikter mellan de socialvårdande

och de judiciella organen ökar. Utformningen av brottsbalkens

påfölj dssystem torde snarare vara ägnad att minska denna risk genom att

domstolarna i så stor utsträckning får möjlighet att helt överlämna åt barnavårdsnämnden

att besluta om samhällsåtgärdernas innebörd. Jag vill i

detta sammanhang också framhålla, att de skiftningar som förekommit i

åklagarmyndigheters, barnavårdsorgans och domstolars praxis icke får tillläggas

alltför stor betydelse. Under arbetet med brottsbalken har jag givit

uttryck åt uppfattningen, att de problem som kan uppkomma skall kunna

lösas utan alltför stora svårigheter (prop. 1962: 10 del C s. 594). Det är fortfarande

min övertygelse, att förutsättningar för ett fruktbärande samarbete

mellan de skilda organen föreligger. Med hänsyn till den utveckling mot

större och bättre rustade lokala enheter, som äger rum både inom domstolsväsendet

och på det kommunala området, torde situationen i dag närmast

vara mera gynnsam än då förslaget till brottsbalk lades fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196t

Vad beträffar de åtalsregler, som nu återfinnes i 1944 års lag, torde ingen

invändning kunna riktas mot att, när fråga är om ringa brott som uppenbarligen

skett av okynne eller förhastande, möjlighet gives att underlåta

åtal, även om något ingripande med barnavårdande åtgärder icke sker. Kravet,

att brottet skall vara ringa, kan emellertid möjligen misstolkas därhän,

att åtal icke skulle kunna underlåtas i de fall, då särskilt straff finnes stadgat

för ringa brott, och den aktuella gärningen enligt lag och praxis ej är

hänförlig till ringa brott i denna bemärkelse. Men även eljest torde detta

krav begränsa tillämpningsområdet alltför mycket. I fall när det uppenbarligen

är fråga om gärning som är en tillfällighet och tillräcklig varning för

den unge erhålles genom polis- och åklagarmyndighetens ingripande, torde

möjlighet böra finnas att underlåta åtal även för brott som ej i och för sig

Rån sägas vara ringa. Det bör, för att taga ett konkret exempel, ej vara uteslutet

att åklagaren med stöd av denna regel kan besluta att icke åtala ett

av okynne eller förhastande begånget tillgreppsbrott, även om detta skulle

vara att anse som stöld och ej som snatteri. Som förutsättning för att åtal

ej skall väckas torde därför ej böra uppställas att brottet är ringa. Tillämpningsutrymmet

för regeln begränsas alltid av föreskriften, att åtal skall väckas,

om det finnes påkallat ur allmän synpunkt.

I andra fall än då fråga är om brott, som uppenbarligen begåtts av okynne

eller förhastande och som ej ur allmän synpunkt bör bli föremål för

domstolsbehandling, bör åtal få underlåtas endast under förutsättning, att

någon form av uppfostringsåtgärder vidtages. Åtgärderna skall vara lämpliga

för den unge lagöverträdarens tillrättaförande. Det är ej i och för sig

nödvändigt, att det skall vara fråga om åtgärder av barnavårdsorgan. Också

då åklagaren med säkerhet kan räkna med att enskild fostrare vidtager åtgärder,

som förefaller ändamålsenliga för den unges tillrättaförande och

godtagbara ur allmän synpunkt, bör åklagaren kunna besluta att ej åtala

brottet. År åklagaren tveksam i något av de angivna hänseendena, bör han

genom att väcka åtal överlåta ställningstagandet åt domstol.

Störst praktisk betydelse har emellertid naturligt nog de åtgärder, som

det ankommer på barnavårdens organ att vidtaga. Härvid bör uppmärksammas,

att enligt brottsbalken icke endast anstaltsbehandling inom kriminalvården

utan också vård i frihet i form av skyddstillsyn i princip bör stå tillbaka

för vård enligt barnavårdslagen. Anledning torde därför i allmänhet

finnas att ej väcka åtal, då den unge omhändertages för placering i ungdomsvårdsskola

eller eljest för samhällsvård enligt barnavårdslagen, och

ofta även då han ställes under övervakning jämlikt 26 § barnavårdslagen.

Här kan emellertid stundom önskvärdheten av alt bötesstraff ådömes jämte

överlämnande till vård enligt barnavårdslagen vara skäl till att åtal väckes.

För samtliga fall bör gälla, att åtal skall väckas, om det finnes påkallat

ur allmän synpunkt. En särskild hänvisning till den allmänna laglydnaden

är knappast nödvändig — redan gällande lags text ger vid handen, att i detta

uttryck ej rymmes annat eller mera än som ligger i att åklagaren skall

taga ställning till huruvida åtal är påkallat ur allmän synpunkt. Väl kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964 105

invändas, att också sistnämnda uttryck kan ge upphov till tolkningssvårigheter.

Jag har närmare behandlat detta uttrycks innebörd under arbetet

med brottsbalken (prop. 1962: 10 del C s. 153). Här blir det åklagarnas sak

att genom eu förnuftig tillämpning giva regeln ett sakligt tillfredsställande

innehåll. Såsom berörts i det föregående vid 20 kap. 7 § rättegångsbalken

kan det vara anledning att med hänsyn till brottets art saken handlägges inför

domstol, även om det i och för sig ej är påkallat för avgörandet av påföljdsfrågan.

Givet är att åtal kan böra väckas med hänsyn till utredningen

om brottet. Jag är ej benägen att genom ytterligare uttalanden söka binda regelns

tillämpning men utgår från att man genom inbördes överläggningar

mellan de för tillämpningen ansvariga strävar efter att skapa så fasta riktlinjer

för den konkreta bedömningen av åtalsfrågorna, att denna form av

rättskipning ej framstår som godtycklig. Sådana överläggningar bör tör övrigt

ej vara en intern åklagarangelägenhet. Det frivilliga och av författningsföreskrifter

obundna samråd, som på flera håll i landet uppstått och utvecklats,

är otvivelaktigt ägnat att minska de spänningar mellan olika rättsoch

socialvårdande organ, som understundom kommit till uttryck. I detta

sammanhang må också erinras om Kungl. Maj:ts cirkulär den 13 november

1959 till samtliga socialnämnder, barnavårdsnämnder, nykterhetsnämnder,

arbetsförmedlingsorgan, socialvårdskonsulenter och skyddskonsulenter angående

samarbete med polisen i brottsförebyggande syfte (nr 492). Däri

nämnda överläggningar torde med fördel kunna utsträckas att avse också

åtalsfrågor, varvid givetvis åklagare bör deltaga.

Vad nu anförts ligger till grund för avfattningen av 1 § i den föreslagna

nya lagen. I överensstämmelse med den terminologi, som föreslås komma till

användning i 20 kap. rättegångsbalken, har i stället för »åtalseftergift» använts

uttrycket »beslut att ej tala å brottet».

Jag har ansett lämpligt att markera att de föreslagna reglerna är subsidiära

i förhållande till 20 kap. 7 § rättegångsbalken. Begränsningen till brott,

varå kan följa svårare straff än böter, torde kunna utgå. Ej heller begränsningen

till åtal, som skolat väckas vid allmän underrätt, har förefallit nödvändig

att bibehålla. I den mån undantag bör göras för åtal, som skall väckas

vid speciella domstolar, torde detta få anges i de för dessas verksamhet

gällande lagarna. Åtal mot 15—17-åringar vid överrätt såsom första instans

förekommer i praktiken ej.

Föreskrifter om vilken åklagare som jämlikt den föreslagna lagen skall

fatta beslut att ej väcka åtal torde få meddelas i instruktionsväg. Detta överensstämmer

med vad som för motsvarande fall föreslagits vid behandlingen

av följdändringarna i rättegångsbalken. Det är uppenbart, att den prövning,

varom här är fråga, måste verkställas av en kvalificerad åklagare. För närvarande

är jag dock ej beredd att taga närmare ställning till frågan, hur

kompetenskraven bör utformas.

Den föreslagna 2 § motsvarar i övrigt 3 § i 1944 års lag. Jag vill särskilt

understryka kravet på skyndsamhet vid behandlingen av dessa ärenden. Eftersom

del i stor utsträckning blir fråga om att vidtaga barnavårdande åt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

106

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

gärder, är det angeläget, att sådana åtgärder ej kommer att dröja mer än

som är oundgängligen nödvändigt.

I den föreslagna 3 §, som motsvaras av 4 § i 1944 års lag, föreslås icke annan

ändring i förhållande till vad som nu gäller, än att barnavårdsnämndens

yttrande skall avse åtgärd som nämnden vidtagit eller avser att vidtaga

samt frågan, huruvida sådan åtgärd kan anses vara lämpligast. Detta

torde icke innebära större sakliga förändringar. Det är nämligen uppenbart,

alt nämnden icke i förväg kan helt binda sig beträffande den åtgärd

som kommer att vidtagas. Som jag uttalat i annat sammanhang (prop. 1962:

10 del C s. 595) måste emellertid givetvis nämnden om icke omständigheterna

förändras vara verksam för att sådana åtgärder vidtages som den har

uttalat sig för i sitt yttrande. Det synes icke vara lämpligt att kräva ett uttalande

av nämnden, huruvida nämndens åtgärder är tillfyllest för den unges

tillrättaförande. Av nämndens yttrande bör framgå, om de åtgärder

nämnden kan vidtaga är de lämpligaste eller om andra åtgärder bör komma

i fråga.

Det må framhållas att det enligt lagtexten i gällande och föreslagen lydelse

ej är erforderligt, att åklagaren inhämtar yttrande från barnavårdsnämnd

i de fall, då det redan från början är uppenbart, att åtal är påkallat

ur allmän synpunkt. Ej heller har åklagaren anledning att begära barnavårdsnämndens

yttrande, då han bedömer bevisningen såsom så svag, att

åtal ej bör väckas. Kan fråga uppkomma att ådöma yngre lagöverträdare

fängelse bör däremot, såsom första lagutskottet framhållit vid behandlingen

av förslaget till brottsbalk (uti. 1962:42 s. 72), barnavårdsnämnd alltid

beredas tillfälle att avgiva yttrande.

Att i lagtexten precisera den tid, inom vilken barnavårdsnämnd bör avgiva

sitt yttrande, har ej ansetts praktiskt görligt. Riksåklagarämbetet och socialstyrelsen

har förordat en remisstid av 14 dagar; uppenbart är att denna

tid icke utan tvingande skäl bör överskridas. Om barnavårdsnämnden — vilket

är önskvärt — får kännedom om ärendet genom åklagaren eller polisen

redan på förundersökningsstadiet, kan utredning igångsättas och eventuellt

ärendet bos nämnden avgöras utan avbidan på framställning om yttrande

jämlikt denna lag.

I sista stycket av den föreslagna 3 § talas om ringa brott. Även om 1 §

vidgar ramen för åklagarens möjligheter att besluta att ej väcka åtal utan

att tillrättaförande åtgärder vidtages, torde böra krävas att barnavårdsnämndens

yttrande inhämtas före avgörandet, när fråga är om allvarligare

brott.

På hemställan av lagrådet fick vid propositionens slutliga utformning en

i det remitterade förslaget upptagen bestämmelse om målsägandes hörande

i vissa fall utgå. Däremot godtogs icke lagrådets förslag dels att beteckningen

»åtalseftergift» skulle bibehållas dels att — för att tydligare utmärka

karaktären av fall av åtalseftergift enligt 1 § senare ledet — lagtexten skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år i96h

107

jämkas därhän, att eftergift må ske om brottet är av lindrigare art och det

uppenbarligen skett av okynne eller förhastande.

Motionerna

I de i ärendet väckta motionerna hemställes »att riksdagen vid antagande

av Kungl. Maj :ts förslag till Lag med vissa bestämmelser om förfarandet beträffande

underåriga lagöverträdare såsom motivering till dess § 1 måtte

förklara

att de yngsta lagöverträdarna i princip skall omhändertagas inom ramen

för den sociala barna- och ungdomsvården,

att lagen i enlighet med denna princip skall givas en generös tillämpning,

att denna generösa tillämpning skall kunna medföra, att i huvuddelen av

antalet fall beslut att ej tala å brottet skall kunna fattas,

att en befarad ogynnsam inverkan på den unge av rättegångsförfarandet

skall kunna utgöra skäl för att ej tala å brottet samt

att barnavårdsnämnden vid sitt avgörande av ärenden enligt lagen endast

har att ta ställning till vad som ur nämndens synpunkt kan anses vara lämpligast

för den unges anpassning till samhällets krav».

Till stöd för denna hemställan anför motionärerna följande.

I propositionen har framlagts förslag till lag med vissa bestämmelser om

förfarandet beträffande underåriga lagöverträdare. Innehållet av den föreslagna

lagen överensstämmer med undantag av vissa mindre viktiga detaljer

med nu gällande lagstiftning om åtalseftergift. Kungl. Maj :t har alltså

helt frångått de förslag, som framlagts i strafflagberedningens betänkande

Skyddslag, där det föreslogs en betydande omläggning av reglerna om åtal

beträffande brott, som förövats av personer i åldern 15—17 år.

Efter införandet av 1944 års lag om åtalseftergift har huvudlinjen i det

kriminalpolitiska reformarbetet i Sverige varit att överföra ansvaret för de

yngsta lagöverträdarna från kriminalvården till den sociala barna- och ungdomsvården.

Ett uttryck för denna kriminalpolitiska linje var även lagen

den 30 december 1952 med vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig.

Ett visst avsteg från denna linje gjordes dock av statsmakterna vid

antagandet av brottsbalken år 1962, då man på vissa icke oväsentliga punkter

avvek från strafflagberedningens förslag.

Med början 1959 och sedan riksåklagaren den 24 februari 1959 i saken utfärdade

en cirkulärskrivelse till rikets åklagare synes i den praktiska tillämpningen

ett allt större antal ungdomar ha kommit i kontakt med domstolarna

beroende på den allt större restriktiviteten i fråga om utnyttjandet av åtalseftergifter.

Det är kanske förklarligt, att viss restriktivitet tillämpades i slutet av

1950-talet grundad på barnavårdsnämndernas svårigheter att erhålla plats

för ungdomar på ungdomsvårdsskolor. Situationen på detta område bar

emellertid förbättrats, och den fortsatta restriktiviteten kan icke ha denna

förklaring utan synes vara uttryck för en medveten strävan från åklagarnas,

sida all underlåta att ge åtalseftergift.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196''/

En utredning av docenten Knut Sveri visar att beträffande straffregisterbrott

bland 15—17-åringarna år 1955—1957 meddelades åtalseftergift för ca

91 procent, medan år 1961 motsvarande procenttal var 66. En följd av detta

är också att antalet ungdomar som erhållit villkorlig dom och anstånd med

straffets ådömande ökat betydligt. Enligt en uppgift skulle för närvarande

endast ca 50 procent av straffregisterfallen bland 15—17-åringarna erhålla

åtalseftergift. Denna utveckling framstår för oss såsom synnerligen beklaglig,

eftersom ett stort antal ungdomar dras inför domstol och därigenom

förmodigen tar större eller mindre allvarlig skada av detta. Detta framhålles

även av Socialmedicinska barnavårdsdelegationen inom Svenska socialvårdsförbundet

i en skrift till statsrådet och chefen för justitiedepartementet

av den 30 december 1963.

För ungdomar av viss annan läggning kan deltagande i en rättegång vid så

unga år få en annan verkan. Man träffar ibland på ungdomar, som anser det

vara synnerligen »tufft» att få uppträda inför rätta, spela en roll, bli omskrivna

i tidningarna etc. Det framstår som tämligen klart, att en dylik inverkan

heller inte är önskvärd och i varje fall icke är ägnad att tillrätlaföra

vederbörande. Risk förefinnes även för att den unge fixeras i sin roll som

ungdomsbrottsling, som dokumenterats genom rättegången. En handläggning

inför barnavårdsnämnd väcker inte den uppmärksamhet som det här

är fråga om och torde knappast vara till skada för vederbörande.

Liknande betänkligheter mot nu gällande ordning har även i skrivelse den

5 april 1963 framförts av Svenska socialvårdsförbundet och barnavårdsnämnderna

i Stockholm och Göteborg. I nämnda skrivelse har framhållits,

att en inskränkning av allmän åklagares rätt att väcka åtal för gärning, som

någon begått i åldern 15—17 år, framstår som synnerligen angelägen.

En annan olägenhet som är förknippad med nuvarande tillämpning är att

det råder en viss dualism beträffande lagöverträdarna under 18 år. Barnavårdsnämnderna

gör utredning och uttalar sig om de åtgärder som kan anses

vara till fyllest för lagöverträdarens tillrättaförande. Åtalsfrågan prövas

emellertid av åklagare. Denne grundar i många fall sitt avgörande på om

han anser den av barnavårdsnämnden tilltänkta åtgärden vara tillräckligt

ingripande för att den skall stå i förhållande till den brottsliga handlingen.

Härigenom är det tänkbart att barnavårdsnämnden tvingas till åtgärder, som

är mindre ändamålsenliga för den unges fortsatta anpassning men som ur

barnavårdsnämndens synpunkt har det goda med sig, att åklagaren avstår

från åtalet. Även om det är önskvärt, att det råder ett förtroendefullt förhållande

mellan olika myndigheter måste man ha klart för sig att dylika

dissonanser kan uppkomma, eftersom frågorna skall handläggas av myndigheter

som många gånger har helt skilda synpunkter på dem. Genom den

nu föreslagna lagstiftningen konserveras i stort de nuvarande olägenheterna,

och risk förefinnes att det antal ungdomar i åldern 15—17 år, som dras

inför domstol, kommer att öka i antal ytterligare såväl absolut som relativt.

I departementschefens uttalande i propositionen under rubriken »Särskilda

inskränkningar i åtalsplikten beträffande unga lagöverträdare» kan man

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år W6''i 109

ej heller finna någon bestämd anvisning till de handläggande myndigheterna,

att nuvarande praxis skall mildras och att åklagare i större utsträckning

än tidigare skall besluta att ej tala å brottet.

Det lyckligaste hade med all sannolikhet varit, att man i stället för den

nu föreslagna lagen antagit de föreslagna reglerna i strafflagberedningens

betänkande Skyddslag. Enligt detta förslag skulle allmänt åtal få väckas allenast

om åklagaren finner, att handläggning i domstol erfordras för utredning

om brottet, att den unge bör dömas till böter eller att med hänsyn till

brottets grova beskaffenhet eller eljest särskild anledning föreligger att draga

saken under domstols prövning.

Med hänsyn till att riksdagen med små förändringar antagit propositionen

nr 10 vid 1962 års riksdag med förslag till brottsbalk torde emellertid

ett antagande av strafflagberedningens förslag i denna del bryta av alltför

mycket mot det tidigare antagna lagverket. Med hänsyn härtill avstår vi

ifrån att framlägga nytt förslag till lagtext även om lagtext i enlighet med

strafflagberedningens förslag hade varit i och för sig motiverad.

Däremot anser vi att riksdagen i samband med antagandet av den nya lagstiftningen

bör klart uttala ,att åklagares rätt att besluta att ej tala å brottet

skall givas en generös tillämpning, så att den nu pågående olyckliga utvecklingen

brytes.

Departementschefen uttalar, att åtal bör kunna underlåtas, om man härigenom

åstadkommer lika goda eller bättre behandlingsåtgärder än om åtal

väckes. Med den framskjutna plats överlämnande till vård enligt barnavårdslagen

intar i brottsbalkens påföljdssystem, skulle den principen enligt

departementschefens mening leda till att området för underlåtenhet att åtala

utvidgas. Detta uttalande kan i och för sig framstå som värdefullt, men med

hänsyn till att åklagarna i många fall anser, att lagföringen som sådan har

ett individual-preventivt värde för den unge torde statsmakterna behöva uttala

sig betydligt mera bestämt för att få en förändring till stånd. Som lagstiftningen

nu är konstruerad, har ändå rätten och plikten att bedöma vilka

behandlingsåtgärder, som är lika goda eller bättre, hänskjutits till åklagaren,

och han kan i denna del ha helt andra meningar än den barnavårdsnämnd,

som med eller utan åtal sedan skall förordna om behandlingsåtgärderna.

Vidare har departementschefen ej funnit det vara befogat att generellt uttala

att åtal bör undvikas av det skälet, att rättegångsförfarandet inför domstol

kan ha ogynnsam verkan på den unge. I sammanhanget framhåller departementschefen,

att särskilda regler föreslås för domstolens handläggning

av mål mot unga lagöverträdare. Även om särskilda regler tillämpas vid

domstolens handläggning i mål mot unga lagöverträdare, kan rättegångsförfarandet

inför domstol ha synnerligen ogynnsam inverkan på de unga av

skäl, som vi här ovan anfört. Riksdagen bör därför vid sitt antagande av

lagen klart uttala att åklagaren kan underlåta att tala å brottet även av det

skälet, att rättegångsförfarandet i det speciella fallet kan ha ogynnsam inverkan

på den unge.

Departementschefen har förklarat, att följden av åklagarens tvekan huru
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

110 Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

vida icke annan påföljd än vård enligt barnavårdslagen bör väljas skulle bli

att frågan om påföljd hänskjutes till domstols avgörande. Det bör i stället

i sammanhanget framhållas att om åklagaren är tveksam bör han använda

den gamla regeln: »Hellre fria än fälla» samt gå den lindrigare vägen och

besluta att ej tala å brottet. Följden blir då den, att barnavårdsnämnden

får frihet att använda någon av de möjligheter, som den kan finna ändamålsenlig.

För att brottsbalkens stora möjligheter att för lagöverträdarna

finna lämpligaste samhällsåtgärder skall kunna utnyttjas bör riksdagen

giva till känna, att de nu föreslagna rättsreglerna icke innebär något avsteg

från den kriminalpolitiska linje som man började att följa år 1944 utan i

stället innebär ytterligare ett steg framåt efter samma linje.

Departementschefen framhåller i sitt anförande, att de skiftningar som

förekommit i åklagarmyndigheters, barnavårdsorgans och domstolars praxis

icke får tilläggas alltför stor betydelse. Den åklagarpraxis, som tillämpas sedan

i slutet av 1950-talet och som redovisats i början av denna motion, är

uppenbarligen grundad på riksåklagarens här ovan omnämnda cirkulärskrivelse

och kan ej betecknas såsom en skiftning utan är helt bestämd till sill

karaktär och omfattar hela landet. Det skulle för en stor upplyst opinion

inom landet framstå såsom synnerligen beklagligt, om ett genomförande av

brottsbalken och dess följdförfattningar lämnade denna praxis helt oberörd.

Utskottet

För ikraftträdande av den av Kungl. Maj :t och riksdagen antagna brottsbalken,

vilken utfärdats den 21 december 1962, krävs förordnande av

Kungl. Maj :t med riksdagen. 1 förevarandc proposition föreslås balken genom

särskild promulgationslag träda i kraft den 1 januari 1965. Brottsbalkens

påföljdssystem skiljer sig i väsentliga delar från strafflagens. Förhållandevis

omfattande och komplicerade övergångsstadganden erfordras därför.

Såvitt gäller straffbestämmelsers tillämplighet i tiden har lagförslagets

regler givits sådan avfattning att förslagets grundsatser kan användas även

utanför brottsbalkens område och vid framtida straffrättsliga författningsändringar.

I propositionen framlägges vidare förslag till nya lagar som avses träda

i kraft samtidigt med brottsbalken. Sålunda har nu gällande bestämmelser

om förfarandet i mål mot underåriga lagöverträdare och om eftergift av åtal

beträffande ungdomar sammanförts i en lag med särskilda bestämmelser om

unga lagöverträdare. I denna lag har även reglerats ett helt nytt rättsligt

institut, bevistalan, som innefattar prövning huruvida den som ej fyllt femton

år har begått brottslig gärning. Reglerna om verkställighet av bötesstraff

har gjorts till föremål för en översyn, vilken i vissa avseenden medfört

ändringar utöver dem som direkt föranledes av brottsbalkens ikraftträdande.

Bland annat avses användningen av förvandlingsstraff bli ytterligare

inskränkt. Reglerna har upptagits i ett förslag till ny lag om verk
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b 111

ställighet av bötesstraff. I anslutning till vissa stadganden i brottsbalken och

till en av Förenta Nationernas generalförsamling antagen och av Sverige

ratificerad konvention om förebyggande och bestraffning av folkmord framlägges

förslag till lag om straff för sådant brott.

Övriga genom propositionen framlagda lagförslag syftar till ändringar i

gällande författningar. Viktigast torde vara det förslag som gäller rättegångsbalken.

Beslut att ej åtala brott föreslås kunna meddelas i något större

utsträckning än som för närvarande är medgivet. Det har vidare eftersträvats

att åt vissa komplicerade processuella regler ge större fullständighet

och klarhet. 1 övrigt är de föreslagna ändringarna väsentligen av lagteknisk

natur och hänför sig bl. a. till den förändrade gränsdragningen mellan

dagsböter och penningböter, till införandet av fängelse såsom enhetligt frihetsstraff

och till den ändrade behandlingen av psykiskt abnorma lagöverträdare.

De likalydande motioner som väckts i anledning av förevarande proposition

tar uteslutande sikte på de i 1 § förslaget till lag med särskilda bestämmelser

om unga lagöverträdare upptagna reglerna om rätt för åklagare

att besluta att icke tala å brott, som någon begått innan han fyllt aderton

år. Ifrågavarande bestämmelser har avfattats i nära anslutning till gällande

lag den 19 maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga. Utförlig

redogörelse för förslaget i denna del har lämnats här ovan. I motionerna

hemställes att riksdagen vid antagande av den föreslagna lagen måtte

såsom motivering till 1 § förklara,

att de yngsta lagöverträdarna i princip skall omhändertagas inom ramen

för den sociala barna- och ungdomsvården,

att lagen i enlighet med denna princip skall givas en generös tillämpning,

att denna generösa tillämpning skall kunna medföra, att i huvuddelen av

antalet fall beslut att ej tala å brottet skall kunna fattas,

att en befarad ogynnsam inverkan på den unge av rättegångsförfarandet

skall kunna utgöra skäl för att ej tala å brottet, samt

att barnavårdsnämnden vid sitt avgörande av ärenden enligt lagen endast

har att ta ställning till vad som ur nämndens synpunkt kan anses vara

lämpligast för den unges anpassning till samhällets krav.

Skälen för denna hemställan sammanhänger — som närmare framgår av

motionerna — väsentligen med önskan att vid den nya lagstiftningens

ikraftträdande få till stånd sådan ändring av åklagarnas praxis, att åtal

mot lagöverträdare i åldern 15—17 år undvikes i större utsträckning än

för närvarande.

De nya bestämmelserna rörande förutsättningarna för att åklagare skall

kunna underlåta att väcka åtal i nu avsedda fall syftar i och för sig icke

till någon påtaglig förändring av nuvarande ordning. Vid bedömandet av

bestämmelsernas faktiska betydelse måste emellertid beaktas att de kommer

att fungera i förhållande till ett nytt påföljdssystem, i vilket överlämnande

till vård enligt barnavårdslagen erhållit eu mera framskjuten plats

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1964

än motsvarande åtgärd har enligt gällande rätt. Detta medför att utrymmet

för beslut att icke åtala vidgas. I viss mån kan denna förändring komma

att motverkas av andra faktorer, såsom den i brottsbalken uttryckligen angivna

möjligheten att i tillrättaförande syfte eller av hänsyn till allmän

laglydnad kombinera behandling inom barnavårdslagens ram med bötesstraff.

Mot bakgrunden av det nya påföljdssystemet har departementschefen

genomgått och i vissa avseenden mera ingående behandlat förutsättningarna

för beslut att icke väcka åtal. Till de därvid gjorda uttalandena, som återgivits

ovan, kan utskottet i allt väsentligt ansluta sig. Av nämnda uttalanden

torde framgå, att nämnvärd meningsskiljaktighet icke föreligger om de

principiella synpunkter som kommit till uttryck i vad motionärerna föreslagit

riksdagen förklara beträffande de yngsta lagöverträdarnas omhändertagande

inom den sociala barna- och ungdomsvården, beträffande möjligheten

att taga hänsyn till befarad ogynnsam inverkan på den unge av rättegångsförfarandet

samt beträffande vad barnavårdsnämnd har att beakta vid

sitt ställningstagande. Anledning att bär ytterligare understryka nämnda

principiella synpunkter synes ej föreligga.

I motionerna föreslås även att riksdagen skall allmänt rekommendera en

generös tillämpning av ifrågavarande regler, närmare bestämt så att beslut

att icke tala å brottet skall kunna fattas i huvuddelen av antalet prövade

fall. Motiveringen i denna del innefattar en kritik av åklagarnas praxis i

åtalseftergiftsärenden under senare år. Denna praxis har inneburit att under

en följd av år från och med 1959 inträtt en betydande minskning av

det relativa antalet åtalseftergifter. Av siffermaterial som finnes fogat vid

riksåklagarämbetets skrivelse den 28 november 1963 till chefen för justitiedepartementet

framgår sålunda att under femårsperioden 1954—1958 åtalseftergift

i medeltal beviljades i 72,6 procent av antalet prövade fall, medan

andelen åtalseftergifter därefter stadigt sjunkit, så att den år 1962 utgjorde

endast 45,9 procent. För första halvåret 1963 var siffran 48,5 procent. Jämväl

de i motionerna åberopade uppgifterna avseende »straffregisterfall»

återspeglar den angivna utvecklingen. Av riksåklagarämbetets siffermaterial

torde kunna utläsas, att det övervägande flertalet av dem som på grund av

ändrad praxis icke meddelats åtalseftergift har erhållit villkorlig dom med

eller utan böter eller dömts enbart till bötesstraff. Den antydda ändringen i

praxis har utvecklats sedan riksåklagarämbetet år 1959 i cirkulär till rikets

åklagare understrukit angelägenheten av att åklagaren i varje särskilt fall

noga överväger, om de åtgärder barnavårdsnämnden förklarat sig ämna vidtaga

kan anses tillräckliga. Beträffande bakgrunden till ämbetets initiativ

må här hänvisas till utskottets utlåtande nr 25 år 1959, vari utskottet bl. a.

tog ställning till motioner om begränsning av åtalseftergifterna. Utskottet

uttalade därvid, att det syntes finnas visst fog för den uppfattningen att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196å 113

de åtgärder som av lagstiftaren avsetts vid åtalseftergift träda i stället för

lagföring och straff i vissa fall icke blivit tillräckligt ingripande. I utlåtandet

förordades även en effektiv kontroll genom riksåklagarämbetet över att

åtalseftergift icke meddelades mera belastade kriminella ungdomar, utan

att erforderliga åtgärder vidtogs från barnavårdsnämndernas sida.

Motionärerna bar i huvudsak grundat sin kritik av berörda åtstramning i

åtalspolitiken på uppfattningen att själva rättegången och vad den för med

sig kan förmodas mer eller mindre allvarligt skada den unge lagöverträdaren.

Utskottet finner det uppenbart att huvudsyftet med ifrågavarande bestämmelser

nu liksom vid tillkomsten av 1944 års lag måste anses vara att

bereda en möjlighet att skydda de unga för eventuella menliga verkningar

av lagföring och dom. Enligt utskottets mening torde dock sådana verkningar

icke numera vara att befara i så stor utsträckning att detta ger en

bärande motivering för en allmän rekommendation om större återhållsamhet

med väckande av åtal. Utskottet vill däremot understryka betydelsen av

eu nyanserad bedömning i detta hänseende. Då åklagaren vid övervägande

av åtalsfrågan i det individuella fallet söker bilda sig en uppfattning om

huruvida den unge skulle påverkas i ogynnsam riktning av rättegångsförfarandet,

synes det lämpligt att han vid behov särskilt rådför sig med barnavårdsnämnden

i denna fråga.

Vad gäller praxis må i övrigt erinras om vad ovan sagts beträffande nödvändigheten

av att betrakta nu avsedda bestämmelser mot bakgrunden av

det nya påföljdssystemet. Detta innebär att de senare årens praxis vid tilllämpningen

av 1944 års lag icke utan vidare kan bli bestämmande för den

fortsatta utvecklingen. Det synes ändamålsenligt att den anpassning av tilllämpningen

som sålunda kräves får äga rum utan att alltför mycket bindas

av närmare anvisningar från lagstiftarens sida. De av departementschefen

gjorda preciseringarna torde giva tillräcklig vägledning.

I förevarande sammanhang vill utskottet understryka det värdefulla i det

frivilliga och av författningsföreskrifter obundna samråd kring hithörande

frågor som på senare tid har utvecklats på olika håll i landet. Bl. a. har

nyligen i Stockholm på riksåklagarens initiativ förekommit ingående överläggningar

mellan förelrädare för riksåklagarämbetet och socialstyrelsen

samt åklagar- och barnavårdsmyndigheterna i de tretton största städerna.

Det torde finnas anledning räkna med att man på sådan väg skall kunna

motverka uppkomsten av konflikter och nå fram till ett fruktbärande samarbete

mellan de skilda samhällsorganen. Förutsättningarna härför torde

numera vara avsevärt gynnsammare än under 1950-talet. Den utbyggnad av

barnavårdens resurser som kommit till stånd under senare år torde härvidlag

vara av stor betydelse.

På skäl som innefattas i det ovan sagda anser sig utskottet icke kunna

tillstyrka bifall till de i ärendet väckta motionerna.

Vad i övrigt angår lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

har utskottet intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag. Ej heller

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

har utskottet vid sin granskning av övriga genom propositionen framlagda

förslag funnit anledning till anmärkning. Utskottet får därför tillstyrka

bifall till propositionen.

Under åberopande av vad här förut anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr

10; samt

B. att riksdagen måtte avslå de i anledning av propositionen

väckta motionerna, I: 649 och II: 788.

Stockholm den 25 februari 1964

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Erik Svedberg, Arvidson, Wikner,

Ferdinand Nilsson, Hilding, Lundin och Nyman;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar Landgren, Ekström

i Björkvik, Gustafsson i Borås, fru Löfqvist*, herr Fröding, fröken

Bergegren och herr Johansson i Dockered.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

Av herr Nilsson, Ferdinand.

Särskilt yttrande

Av fröken Bergegren.

Utskottet har i sitt utlåtande framhållit att huvudsyftet med bestämmelserna

om eftergift av åtal enligt 1944 års lag uppenbarligen varit att

bereda möjlighet att skydda de unga från eventuella skadeverkningar av

en lagföring och dom, men har icke ansett att sådana verkningar numera

skulle vara att befara att detta skulle motivera en allmän rekommendation

om större återhållsamhet med väckande av åtal.

Det siffermaterial, som av utskottet redovisats beträffande frekvensen av

åtalseftergifter under åren 1959 t. o. m. första halvåret 1963 jämfört med

åren 1954—1958, kan dock enligt min mening ge anledning befara, att den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 196b

115

skärpta praxis, som inträtt till följd av riksåklagarens år 1959 gjorda uttalanden,

icke enbart förorsakats av hänsynen till rekommendationen att

åtalseftergift icke skulle meddelas mera kriminellt belastade ungdomar, med

mindre barnavårdsnämnderna vidtoge erforderliga åtgärder. Med vad departementschefen

nu uttalat med utskottets instämmande kan befaras, att

någon ändring med hänsyn till nuvarande praxis inte är att förvänta. Då

emellertid, såsom utskottet framhållit, det inte bör tas som självklart att

de senaste årens praxis vid tillämpningen av 1944 års lag blir den samma

vid tillämpningen av brottsbalkens nya påföljdsregler, har jag inte ansett

mig böra yrka bifall till motionerna. Den framtida utvecklingen kommer

snart nog att ge svar på frågan, huruvida motionärernas mindre optimistiska

bedömning varit den riktiga.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640141

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:79 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om införande av brottsbalken m. m. s. 2 i texten