Utlåtande i anledning av väckta motioner angående revisorer i aktiebolag. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 132 i första kammaren av herr Kristiansson, Svante, och herr Hellebladh samt nr 161 i andra kammaren av herr Nyström m. fl.
1964-11-17 · 12 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1964:43, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående revisorer i aktiebolag. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 132 i första kammaren av herr Kristiansson, Svante, och herr Hellebladh samt nr 161 i andra kammaren av herr Nyström m. fl.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964
1
Nr 43
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående revisorer i
aktiebolag.
Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 132 i första kammaren av herr
Kristiansson, Svante, och herr Hellebladh samt nr 161 i andra kammaren av
herr Nyström m. fl. I motionerna, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av aktiebolagslagens
§ 107, att av revisorer, som utses i aktiebolag med aktiekapital
eller maximikapital intill två miljoner kronor, minst en revisor skall vara
auktoriserad revisor eller av handelskammare godkänd granskningsman».
Beträffande skälen för motionärernas hemställan får utskottet hänvisa till
motionen I: 132.
Motionerna har varit föremål för remissbehandling.
Gällande bestämmelser
Enligt lagen den 14 september 1944 om aktiebolag skall aktiebolags styrelses
och verkställande direktörs förvaltning samt bolagets räkenskaper granskas
av en eller flera revisorer. Om aktiekapitalet eller maximikapitalet enligt
bolagsordningen överstiger 500 000 kronor, skall revisorerna vara minst
två. Revisorerna väljes på bolagsstämma, men i bolagsordningen kan föreskrivas
att en eller flera revisorer skall utses på annat sätt. Bolagsstämman
skall dock alltid välja minst en revisor. Vid val av två eller flera revisorer
äger aktieägargrupp av viss storlek utse en revisor genom att påkalla tilllämpning
av proportionell valmetod. Revisor som på nu angivet sätt utses av
aktieägargrupp brukar benämnas grupprevisor. Vidare gäller bl. a. att viss
minoritet av aktieägare, representerande minst en tiondel av hela aktiekapitalet,
kan påfordra, att hos vederbörande länsstyrelse göres framställning
om utseende av revisor, som har att med övriga revisorer deltaga i den ordinarie
granskningen eller att granska viss åtgärd eller vissa räkenskaper. Revisor
som nu sagts kallas minoritetsrevisor. För revisor som väljes å bolagsstämma
skall samtidigt utses suppleant.
Beträffande revisors kvalifikationer stadgas i aktiebolagslagen, att revisor
skall vara myndig och här i riket bosatt svensk medborgare. Från det senare
kravet kan i viss ordning undantag göras. Vidare upptager lagen det allmän1
Bihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 1 avd. Nr 43
2
Första lagutskottets utlåtande nr 43 år 196b
na kvalifikationskravet, att revisor skall ha den erfarenhet beträffande bokföring
och insikt i ekonomiska förhållanden som med hänsyn till bolagets
verksamhet erfordras för uppdraget. För vissa fall är emellertid formell
kompetens obligatorisk. Sålunda skall minst en av revisorerna vara auktoriserad
revisor, om aktiekapitalet eller maximikapitalet enligt bolagsordningen
uppgår till två miljoner kronor eller däröver eller om bolagets aktier eller
av detsamma utgivna obligationer är noterade på fondbörs här i riket.
Vidare skall auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman anlitas som
revisor, om det är föreskrivet i bolagsordningen eller det begäres av aktieägare,
representerande minst en tiondel av hela aktiekapitalet. Å andra sidan
gäller för det fall då grupprevisor utses, att majoriteten kan påfordra
att sådan revisor skall vara auktoriserad eller godkänd granskningsman.
Suppleant för revisor med nu ifrågavarande kvalifikationer skall ha minst
motsvarande kompetens.
Med auktoriserad revisor och godkänd granskningsman avser aktiebolagslagen
av handelskammare auktoriserad revisor och granskningsman.
Om revisor ej uppfyller ovan angivna formella kvalifikationer, skall länsstyrelsen
på anmälan utse behörig revisor. Sådan anmälan skall i förekommande
fall ingivas av styrelsen, styrelseledamot eller verkställande direktör
men kan även göras av enskild aktieägare eller borgenär. För det fall åter
att till revisor utsetts person som ej besitter de allmänna kvalifikationerna
(erfarenhet och insikt) kan ingripande av länsstyrelsen icke påkallas. I dylikt
fall kan rättelse vinnas endast genom klandertalan vid domstol. Sådan
talan kan emellertid ej väckas av fordringsägare.
I fråga om revisors åligganden stadgas i aktiebolagslagen, att han skall
granska bolagets böcker och andra räkenskaper, taga del av styrelsens och
bolagsstämmans protokoll, verkställa inventering eller kontrollera verkställd
inventering av bolagets kassa och övriga tillgångar, tillse huruvida bolagets
organisation av och kontroll över bokföringen och medelsförvaltningen är
tillfredsställande, granska styrelsens och verkställande direktörs årsredovisningshandlingar
samt vidtaga de åtgärder som i övrigt för ett behörigt fullgörande
av revisorsuppdraget kan vara erforderliga. Om granskningsarbetet
är av större omfattning är revisor, om vid valet ej annorlunda bestämts,
berättigad att anlita hos honom för biträde i revisionsverksamhet anställd,
lämplig person som medhjälpare.
Ur förarbetena
Den nu gällande aktiebolagslagen grundar sig på ett av lagberedningen år
1941 avgivet betänkande med förslag till lag om aktiebolag m. m. (SOU
1941: 8 och 9). I motiven till förslaget togs frågan om revisors kvalifikationer
under övervägande. Lagberedningen anförde beträffande detta spörsmål
bl. a. följande.
3
Första lagutskottets utlåtande nr hd dr 196''r
I vårt land har törst under senare årtionden yrkesmässigt utövande av revisionsverksamhet
kommit att äga rum i större omfattning. Att beträffande
aktiebolagen i allmänhet kräva revisorer med styrkt utbildning och erfarenhet
i revisionsverksamhet (auktoriserade revisorer, godkända granskningsmän)
är å ena sidan med hänsyn till den fortfarande jämförelsevis ringa
tillgången på sådana revisorer icke möjligt och å andra sidan på grund av
aktiebolagens mycket skiftande storlek och förhållanden icke av behovet
påkallat. Däremot har beredningen ansett lämpligt, att lagen ger uttryck åt
det krav på erfarenhet och insikt som måste uppställas såsom allmän regel.
Regeln bör vara instruktorisk och medgiva beaktande av bolagets särskilda
förhållanden. Beredningen föreslår därför den bestämmelsen, att revisor bör
hava den erfarenhet beträffande bokföring och insikt i ekonomiska förhållanden
som med hänsyn till bolagets verksamhet erfordras för uppdraget.
Även om det icke kan anses möjligt eller behövligt att beträffande alla aktiebolag
kräva utseende av revisor med styrkt utbildning och erfarenhet i revisionsverksamhet,
synes krav därå böra uppställas beträffande de stora bolagen.
Enligt beredningens mening bör revisor med styrkt yrkeskunnighet och
yrkeserfarenhet finnas främst hos de stora aktiebolag, som genom förmedling
av fondbörsen vända sig till allmänheten för sin finansiering genom notering
av aktierna i bolaget eller av obligationer utgivna av bolaget. I de stora
bolagen är revisionsuppdraget ofta av så omfattande och krävande beskaffenhet,
att verklig yrkeskunnighet och yrkeserfarenhet fordras. En
bristfällig revision kan i stora bolag få ödesdigra följder, vilka kunna gå ut
icke blott över de aktieägare som valt revisorerna utan över en vida större
krets av personer, aktieägare och även borgenärer. Vidare är ett krav på yrkeskunniga
revisorer i dessa stora bolag med hänsyn till deras begränsade
antal också möjlig afl upprätthålla. Av dessa skäl har beredningen ansett
skyldighet böra föreligga för stora bolag att välja minst en yrkesrevisor. Då
dessa bolag skola äga själva utse sina revisorer och garanti för att åtminstone
en i revisionsverksamhet fullt sakkunnig och erfaren person utses ej kan
— såsom beträffande bankaktiebolag — ernås därigenom att en revisor tillsättes
av inspektionsmyndighet, måste lagen uppställa sådant krav beträffande
yrkesrevisorns behörighet att trygghet vinnes för hans sakkunskap
och erfarenhet. Beredningen har därför ansett sig böra föreslå, att minst eu
revisor i de stora bolagen skall vara revisor som erhållit auktorisation av
handelskammare i riket (auktoriserad revisor). Sådan auktorisation meddelas
endast den som erhållit en väl kvalificerad teoretisk och praktisk utbildning
för revisorsyrket, och i sin helhet utgöra de svenska auktoriserade revisorerna
utan tvivel eu kår som fyller alla rimliga anspråk på yrkesskicklighet.
Däremot har icke beredningen ansett sig kunna i detta avseende med de
auktoriserade revisorerna likställa de av handelskammare såsom s. k.
granskningsmän godkända personerna (godkända granskningsmän). Av
dem krävs icke högre kunskapsprov och ej heller sådan praktisk utbildning
som är jämförlig med de auktoriserade revisorernas. De äro i regel icke yrkesrevisorer
ulan ofta anställda i banker och andra företag, varför de endast
såsom bisyssla utföra revisionsarbete. Åtskilliga av dom äga visserligen stor
praktisk erfarenhet och betydande yrkesskicklighet och kunna fullt tillfredsställande
utföra öven ett svårt revisionsarbete, men då det här gäller
att uppställa eu legal kompetensregel, vars tillämpning blir helt beroende av
bolagen själva, kan egenskapen av godkänd granskningsmän icke anses er
|
(• liihaiuj till riksdagens protokoll /.%’). (J samt. 1 and. .Yr J i
4
Första lagutskottets utlåtande nr 43 år 196b
bjuda garanti för sådan allsidig sakkunskap och erfarenhet samt en sådan
ställning av oberoende yrkesman, att de godkända granskningsmännen
lämpligen kunna av lagen angivas såsom fullt kompetenta för revisionsuppdrag
även i de största aktiebolag, med det ansvar som följer därmed i synnerhet
för den som av lagen förutsättes vara i varje avseende väl kvalificerad
för ett dylikt uppdrag. Beredningens ståndpunkt härutinnan medför icke
något monopol för de auktoriserade revisorerna att utöva revision i de
större bolagen, eftersom vid den auktoriserade revisorns sida även andra
personer kunna vara revisorer i dylika bolag.
De bolag, där enligt beredningens förslag minst en revisor skall vara auktoriserad,
äro som redan antytts först och främst de bolag, vilka låtit å fondbörsen
notera sina aktier eller av dem utgivna obligationer. I det övervägande
antalet av dessa bolag finnes redan nu, delvis med anledning av framställning
därom från styrelsen för Stockholms fondbörs, auktoriserad revisor.
I övrigt har beredningen ansett gränsen lämpligen böra dragas så, att
auktoriserad revisor skall finnas i bolag, vars aktiekapital eller maximikapital
enligt bolagsordningen uppgår till två miljoner kronor eller däröver. Dessa
bolags antal är enligt den statistiska utredningen 411.
Jämväl i fråga om mindre bolag, där auktoriserad revisor sålunda icke
skall obligatoriskt förekomma, har beredningen ansett rätt böra medgivas
eu viss minoritet att påfordra att en av revisorerna skall hava styrkt utbildning
och erfarenhet i revisionsverksamhet. Visserligen framstår behovet av
en sådan rätt mindre starkt med de av beredningen föreslagna bestämmelserna
om rätt att påkalla revisorsval efter proportionell valmetod. Enligt
dessa bestämmelser tillkommer rätt att utse revisor aktieägargrupp, vars
röstetal utgör mer än en tredjedel eller — i fall då mer än två revisorer skola
väljas — mer än en fjärdedel av röstetalet för samtliga å stämman företrädda
aktier. Emellertid kan det tänkas att en minoritets önskan ej sträcker
sig längre än till att bland revisorerna skall finnas en revisor med styrkt
utbildning och erfarenhet i revisionsverksamhet. En sådan önskan, som
knappast kan befaras vara förestavad av illojala skäl, synes böra beaktas, då
den framföres av en minoritet som — i likhet med vad enligt förslaget i där
det begäres av aktieägare med ett sammanlagt aktiebelopp om minst en tiondel
av hela aktiekapitalet. I förevarande fall synes även godkänd granskningsman
böra kunna anlitas. I andra punkten har därför intagits bestämmelse,
att auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman skall utses,
där det begäres av aktieägare med ett sammanlagt aktiebelopp om minst en
tiondel av hela aktiekapitalet. Bolagsstämmans majoritet äger därvid träffa
val mellan auktoriserad revisor och godkänd granskningsman.
Remissyttranden
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från patent- och registreringsverket samt aktiebolagsutredningen.
Härjämte har tillfälle att avgiva yttrande i ärendet beretts
Sveriges advokatsamfund, Stockholms handelskammare, Svenska bankföreningen,
Föreningen Auktoriserade revisorer och Svenska revisorssamfundct.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Första lagutskottets utlåtande nr Fl år 196i
Advokatsamfundet och bankföreningen liar ej funnit motionerna hora
föranleda någon åtgärd. De övriga remissorganen, av vilka flertalet ställt sig
tveksamma till behovet och lämpligheten av den av motionärerna påyrkade
reformen, förordar, att motionerna överlämnas till aktieholagsutredningen.
Patent- och registreringsverket anför bl. a. följande:
Motionerna utmynnar i en hemställan om sådan ändring av 107 § aktiebolagslagen
alt i varje aktiebolag skall finnas minst eu revisor, som är auktoriserad
revisor eller godkänd granskningsman. Enligt reikets uppfattning äi
det visserligen riktigt att revisionen i många bolag, framför allt mindre, företer
brister. Detta förhållande torde dock knappast hem på att de generella
kompetenskraven är otillräckliga. De brister som i många fall vidlåder revisionsarbetet
torde i stället sammanhänga med att revisorerna ej uppfyller de
föreskrivna kompetenskraven. Problemet gäller därför enligt ämbetsverkets
uppfattning ej så mycket själva kompetensföreskriften som fastmer garantin
för att föreskriften verkligen efterföljes. ----- —
Motionärerna utgår endast från kvalifikationsföreskrifteina som sadnnn.
Såsom redan framgår av det sagda kan ifrågasättas huruvida den föreslagna
skärpningen av kompetenskraven för revisorerna är välmotiverad. Härutöver
må emellertid ytterligare skäl anföras. Bland dem, som för närvarande
anlitas såsom revisorer i aktiebolag, finns säkerligen ett betydande antal
som äger stor erfarenhet och kunnighet i fråga om revisionsverksamhet
exempelvis advokater, kamrerare, bankmän utan att likväl besitta den
formella kompetens, som krävs för att de ej skulle bli diskvalificerade av
ett stadgande i enlighet med motionerna. Ett generellt stadgande av dylik
innebörd, vilket ej ens undantagsvis medgåve personer med likvärdig realkompetens
att utses till revisor, skulle i betydande utsträckning monopolisera
revisionsuppdragen i aktiebolag för de angivna båda kategorierna revisorer.
Den viktigaste omständigheten för frågans bedömande är dock att det
skulle bli ytterst svårt om ej rentav omöjligt att över huvud taget genomfora
de skärpta kompetenskraven. Vad lagberedningen 1941 anförde såsom
hinder mot eu bestämmelse liknande den nu av motionärerna föreslagna - den jämförelsevis ringa tillgången på auktoriserade revisorer och godkända
granskningsmän — gäller nämligen alltjämt. Visserligen har enligt inhämtade
upplysningar antalet auktoriserade revisorer, som 1941 uppgick till omkring
130, numera ökat till omkring 375, varjämte antalet godkända granskningsmän
för närvarande uppskattas till ungefär G50, men a andra sidan
liar antalet bestående aktiebolag, som 1941 beräknats vara ungefär 20 000,
stigit till nära 57 000 vid utgången av 1963. Under de närmaste åren torde
aktiebolagsbeståndet öka med ungefär 4 000 bolag per år. Hänsyn maste
dessutom tagas till ett ej ringa antal aktiebolag i likvidation - t. n. ungefär
1 500 - för vilka föreligger skyldighet att ha revisor. Därtill är alt märka,
dels att många revisorer av de ifrågavarande kategorierna är fast knutna till
viss offentlig eller privat rörelse och sålunda ej utövar självständig revisionsverksamhet,
dels ock att huvudparten av de kvalificerade revisorerna
är verksamma i de större städerna. Av de auktoriserade revisorerna torde
sålunda för närvarande ungefär hälften ha verksamheten förlagd till Stockholm.
De angivna förhållandena skulle cj blott öka svårigheten för icke centralt
belägna företag att över huvud taget förvärva kvalificerade revisorer
utan även medföra alt omkostnaderna för revisionsarbetet vari ju även
ingår eu under hela räkenskapsåret fortlöpande granskning av räkenskaper
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Första lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964
och förvaltning — i stor utsträckning komme att ytterligare ökas med reseoch
traktamentsersättningar.
Den ökning av antalet auktoriserade revisorer och godkända granskningsmän,
som ägt rum efter tillkomsten av 1944 års aktiebolagslag, skulle måhända
medge en utvidgning av gränserna för skyldigheten att utse dylika
personer till revisorer, så att även medelstora aktiebolag kunde komma att
innefattas i stadgandet. Härigenom skulle vinnas, att de bolag, som ordinärt
ingår förbindelser av mera betydande omfattning, jämväl komme att omfattas
av den skärpta bestämmelsen.
Patentverket vill utöver vad nu anförts erinra om utredningen om samnordisk
översyn av aktiebolagslagstiftningen, vilken i samband med att dess
uppdrag genom tilläggsdirektiv vidgats att avse hela aktiebolagslagstiftningen
numera antagit namnet aktiebolagsutredningen (Riksdagsberättelsen
år 1964: I Ju: 27). Ämbetsverket anser frågan om en eventuell vidgning
av skyldigheten för aktiebolag att utse kvalificerad revisor vara av sådan
betydelse, att den ej bör avgöras separat utan komma under prövning i
samband med arbetet på förslag till ny aktiebolagslag. Verket föreslår därför
att motionerna överlämnas till aktiebolagsutredningen att av denna tagas
i övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget.
Aktiebolagsutredningen framhåller, att frågan om kvalifikationskrav för
revisor i aktiebolag prövas under det arbete som med deltagande från samtliga
nordiska länder och med utredningen som företrädare för Sverige f. n.
bedrives för att åstadkomma en gemensam nordisk aktiebolagslag. Utredningen
hemställer, att motionerna måtte överlämnas till denna för att beaktas
vid dess fortsatta arbete.
Advokatsamfundet, som uttryckligen avstyrker bifall till motionerna, uttalar
inledningsvis bl. a., att det kan vitsordas att otillräckligt kvalificerade
revisorer stundom utses i sådana bolag, beträffande vilka utseende av auktoriserad
revisor ej är obligatoriskt. I yttrandet anföres därefter följande.
Om styrelsen rätt uppfattat motionerna, innebär dessa att alla svenska aktiebolag,
som ligger under den i 107 § 1 mom. andra stycket första punkten
aktiebolagslagen angivna gränsen, d. v. s. aktiebolag med aktiekapital eller
maximikapital under 2 milj. kronor, enligt motionärernas mening bör tvingas
att till revisor utse minst en auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman.
Detta betyder att i ifrågavarande hänseende ingen hänsyn skulle
tagas till arten eller omfattningen av bolagets verksamhet, storleken av bolagets
aktiekapital eller andra omständigheter. Det betyder också att de aktiebolag,
vilkas aktiekapital eller maximikapital enligt bolagsordningen icke
överstiger 1/2 milj. kronor och som därför enligt 105 § första stycket aktiebolagslagen
äger laglig rätt att utse allenast en revisor, skulle vid begagnande
av denna rätt vara nödsakade att till posten utse en auktoriserad revisor
eller en godkänd granskningsman. I motionerna har icke angivits hur motionärerna
tänkt sig att lagstiftaren skulle böra sörja för att den föreslagna
bestämmelsen efterlevdes. Närmast till hands ligger väl emellertid att utgå
ifrån att bestämmelserna i 108 § första och andra styckena aktiebolagslagen
skulle bli tillämpliga även i förevarande fall eller m. a. o. att länsstyrelsen
skulle äga befogenhet och skyldighet att efter anmälan av bl. a. aktieägare
eller borgenär utse auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman, där
sådan ej utsetts av bolaget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr 43 år 1904
/
De! med avseende å revisors kvalifikationer nu gällande stadgandet i 107 §
1 inom. första stycket andra punkten aktiebolagslagen ger uttryck för en enligt
styrelsens mening riktig tanke, när detsamma icke uppställer några absoluta
krav utan i stället gör kraven beroende av vad som är erforderligt
med hänsyn till bolagets verksamhet. Om bolaget icke driver någon verksamhet
(och så är säkerligen fallet med ett stort antal mindre aktiebolag),
framstår ett krav på att minst en revisor skall vara auktoriserad revisor eller
godkänd granskningsman såsom omotiverat och endast ägnat att leda till
onödiga kostnader. Men även när det gäller bolag, som driver verksamhet,
är denna ej sällan av sådan art eller omfattning, att samma synpunkter är
berättigade. När det gäller aktiebolag med omfattande verksamhet och måhända
betydande skulder, är det enligt styrelsens mening i princip viktigare
att revisorn eller revisorerna besitter de reella kvalifikationer som erfordras
än att vissa formella kompetenskrav skall vara uppfyllda.
De auktoriserade revisorerna utgör en högt kvalificerad kår och är generellt
sett i eminent grad lämpade för uppdragen såsom bolagsrevisorer. Det
är därför fullt befogat att lagstiftaren i fråga om de största bolagen kräver
att minst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor. Det kan också
med fog sägas att det bland bolagen under tvåmiljoner sgränsen finns åtskilliga.
där det vore i hög grad påkallat att utse en auktoriserad revisor, ehuru
bolagei icke gör detta. Detta förhållande visar emellertid enligt styrelsens
mening icke att den nu diskuterade lagbestämmelsen är felaktig utan endast
alt den ibland är felaktigt tillämpad, och förhållandet utgör icke något godtagbart
skäl för att utsträcka kravet på anlitande av auktoriserad revisor på
ett sadant sätt att kravet kommer att omfatta mängder av fall, där detsamma
icke är motiverat. I fråga om de godkända granskningsmännen måste —
med allt erkännande av den duglighet som många av dessa besitter — rättvisligen
konstateras att deras kvalifikationer är ganska varierande. Särskilt
må framhållas att bolagsrevisionen enligt svensk rätt omfattar icke blott
granskning av räkenskaper utan även en förvaltningsrevision. Det kan icke
utan vidare antagas att en person, som t. ex. enbart på grund av praktiskt
bokföringsarbete förvärvat ställningen såsom godkänd granskningsman,
därmed förskaffat sig erforderlig kompetens att fullgöra en bolagsrevisors
uppgifter. Det kan knappast bestridas att många personer, utanför de godkända
granskningsmännens krets, besitter sådana kunskaper och sådan erfarenhet
av näringslivet, att de icke står de godkända granskningsmännen
efter i fråga om lämplighet för revisorsuppdrag, även krävande sådana.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden saknas enligt styrelsens mening
anledning att tvinga alla aktiebolag under tvåmil joner sgränsen att till revisor
välja en auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman. I mycket
stor utsträckning skulle en bestämmelse av detta innehåll leda till onödiga
kostnader, därvid bl. a. bör beaktas att i varje fall de auktoriserade revisorerna
är verksamma på ett förhållandevis ringa antal orter inom landet, varför
avsevärda resekostnader skulle uppstå. Mot den av motionärerna föreslagna
ordningen kan också anmärkas alt det icke är riktigt alt i fråga om
kompetens såsom revisor i alla de åsyftade bolagen utan vidare likställa de
godkända granskningsmännen med de auktoriserade revisorerna. Förhållandena
är utomordentligt skiftande. I åtskilliga fall kan sägas alt det enda
riktiga vore att välja en auktoriserad revisor, medan i andra fall redan anlitandet
av en godkänd granskningsman kan framstå såsom onödigt.
Såsom antytts i del föregående kan befogad anmärkning knappast riktas
mot den nu gällande lagens sätt alt bestämma de kvalifikationer som eu ro
-
8
Första lagutskottets utlåtande nr h■> ar
visor skall besitta. Svagheten i den gällande ordningen ligger i stället däri att
lagen icke ger tillräckliga korrektiv mot ett åsidosättande av bestämmelsen.
Enligt styrelsens mening är det emellertid knappast möjligt att förstärka
dessa korrektiv utan att skapa risk för betydande praktiska olägenheter.
Det är givetvis tänkbart att vissa missförhållanden skulle kunna undanröjas,
om man gåve länsstyrelsen befogenhet att — efter anmälan av bl. a. aktieägare
eller borgenär — vidtaga rättelse i sådana fall där bolagsstämman
vid val av revisor icke respekterat de av lagen uppställda kvalifikationskraven.
Den prövning som länsstyrelsen i så fall hade att verkställa skulle emellertid
mången gång bli utomordentligt vansklig, och man kan icke heller
blunda för att en sådan ordning skulle öppna dörren för obefogade klagomål
och allsköns trakasserier från enskilda aktieägare eller borgenärer. En
dylik lösning kan därför icke förordas.
De missförhållanden som stundom råder kan, om man ser saken i stort,
icke anses vara av sådan storleksordning att lagstiftningsåtgärder framstår
såsom påkallade. Det kan icke påstås att de svenska aktiebolagen på grund
av okvalificerad revision generellt skulle i nämnvärd utsträckning innebära
en fara för ägare av aktieminoriteter eller för bolagsborgenärer. Vad aklieägarminoriteterna
beträffar må erinras om att det på grund av stadgandei
i 107 § 1 mom. andra stycket andra punkten aktiebolagslagen alltid står eu
minoritet, representerande minst en tiondel av aktiekapitalet, fritt att påfordra
att till revisor skall utses auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman,
varjämte reglerna om utseende av grupprevisor och minoritetsrevisor
ger eu minoritet icke oväsentliga möjligheter till förstärkning av eu
enligt dess mening otillfredsställande revision. I fråga om bolagsborgenärerna
bör man icke underskatta värdet av det skydd som följer av olika bestämmelser
om straffansvar och om skadeståndsskyldigliet eller annat personligt
betalningsansvar för bolagsfunktionärer och aktieägare. Då motionärerna
särskilt betonar kravet på tillförlitlighet i de fall då inom näringslivet
aktiebolag kommer i åtnjutande av krediter eller annat stöd från det allmänna,
må erinras om att det allmänna alltid har möjlighet att, därest bolagets
revisor eller revisorer icke anses besitta erforderliga kvalifikationer,
uppställa krav på mera kvalificerad revision såsom villkor för beviljande av
den kredit eller det stöd som aktualiserats, en möjlighet som icke är obekant
exempelvis för de kreditgivande bankerna.
Kravet på obligatoriskt val av auktoriserad revisor är enligt aktiebolagslagen
begränsat till aktiebolag, vars aktiekapital är av viss storlek. I och för
sig är aktiekapitalets storlek icke någon säker mätare på behovet av särskilt
kvalificerad revision. Såsom framgår av vad styrelsen anfört i det föregående
förekommer otvivelaktigt fall, där även i fråga om bolag med lägre aktiekapital
ett behov av högt kvalificerad revision föreligger men där detta behov
icke blir tillgodosett. Styrelsen har emellertid svårt att se att det är praktiskt
möjligt att med någon annan norm än aktiekapitalets storlek som utgångspunkt
ge lagregler, som i högre grad än de nu gällande skulle garantera
att auktoriserad revisor bleve utsedd i de fall där reellt behov av en så
kvalificerad kraft föreligger.
Slutligen vill styrelsen nämna att enligt uppgifter, som inhämtats från Patentverket,
Föreningen Auktoriserade Revisorer och Stockholms Handelskammare,
antalet registrerade aktiebolag uppgår till närmare 60 000, medan
antalet auktoriserade revisorer utgör 365 ä 370 och antalet godkända granskningsmän
ungefär 650. Detta betyder att vid ett genomförande av motionärernas
förslag på varje auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman
9
Första lagutskottets utlåtande nr 43 år I9(i''r
skulle genomsnittligt falla närmare 60 aktiebolag. Redan dessa siffror torde
ge vid handen att motionärernas förslag, även om det vore sakligt motiverat,
knappast skulle kunna under nu rådande förhållanden praktiskt genomföras.
Stockholms handelskammare, som i sitt yttrande inledningsvis hänvisar
till lagberedningens överväganden i förevarande fråga, anför:
På grund av penningvärdets fall representerar numera gränsen vid två
miljoner kronor ett lägre värde än 1944. Antalet aktiebolag, vilka enligt bestämmelserna
skulle utse en auktoriserad revisor, angavs av lagberedningen
vid tiden för lagförslagets framläggande uppgå till 411. Motsvarande antal
kan såsom framgår av det följande för 1961/1962 beräknas till 980.
Helt nyligen har Föreningen Auktoriserade Revisorer företagit en utredning
i ämnet på grundval av uppgifterna i publikationen Svenska Aktiebolag
1961—1962. I denna publikation upptages de flesta aktiebolag (även specialformer
som bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag) med ett aktiekapital
om minst 300 000 kronor samt några hundra bolag med ett aktiekapital om i
allmänhet mellan 200 000 och 300 000 kronor. Utredningen avser de i publikationen
upptagna aktiebolag, för vilka (den allmänna) aktiebolagslagen är
tillämplig, sammanlagt 3 482 bolag. Av dessa saknades uppgift om revisorernas
namn i 603 fall. Undersökningen kom därför att gälla återstående 2 879
bolag.
I 980 av de undersökta bolagen — d. v. s. i 34 procent — krävdes enligt aktiebolagslagen,
att minst en auktoriserad revisor utsågs, i allmänhet emedan
aktiekapitalet eller maximikapitalet uppgick till minst två miljoner kronor.
Av utredningen framgick emellertid, att auktoriserad revisor anlitades av
icke mindre än 2 389 aktiebolag eller 83 procent av samtliga. Vissa bolag anlitade
två eller tre auktoriserade revisorer. I nära 50 procent av de undersökta
bolagen hade man sålunda funnit det lämpligt att välja auktoriserad revisor
utan att förpliktelse härtill förelåg enligt aktiebolagslagen.
Utredningen omfattade även det totala antalet revisionsuppdrag i de undersökta
bolagen. Det visade sig, att de auktoriserade revisorerna år 1961 beklädde
nära 55 procent av dessa uppdrag. Av en jämförande undersökning
beträffande förhållandena under tidigare år, också den baserad på uppgifter
ur »Svenska Aktiebolag», framgick att av totala antalet revisionsuppdrag år
1930 7 procent, år 1940 23 procent och år 1948 39 procent utförts av auktoriserade
revisorer. Auktoriserad revisor har alltså anlitats i allt mera ökad
utsträckning.
Några motsvarande uppgifter om i vilken utsträckning godkända granskningsmän
anlitas vid revision av aktiebolag föreligger icke. Av de förteckningar
över mottagna uppdrag, som det åligger granskningsmännen att årligen
tillställa Handelskammaren, framgår emellertid, att även granskningsmännen
anlitas i allt större utsträckning vid bolagsrevision.
Enligt Kungl. Patent- och Registreringsverkets statistik fanns vid utgången
av 1963 56 850 bestående aktiebolag i Sverige. I hela landet fanns vid
samma tidpunkt 378 auktoriserade revisorer och 666 godkända granskningsnuin.
Redan dessa siffror visar, att det lika litet nu som vid de gällande bestämmelsernas
införande år 1944 är möjligt att tillgodose ett krav om att aktiebolag,
som avses i motionen, skall utse minst en auktoriserad revisor eller
godkänd granskningsman. Såsom ovan anförts, anlitas emellertid i allt större
utsträckning sådan person såsom revisor i aktiebolagen. Detta förhållan
-
10
Första lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964
de utesluter givetvis icke, att det allt fortfarande finns många företag — aktiebolag
och andra — där ett berättigat krav kunde uppställas på anlitande
av auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman men kompetent revisor
likväl icke utses. I ett mycket stort antal fall föreligger å andra sidan på
grund av den ringa omfattningen av bolagets rörelse och andra förhållanden
icke något behov av särskilt kvalificerad revisor.
Att generellt angiva i vilka fall det kan anses erforderligt att i bolag, som
för närvarande icke är ålagda att utse auktoriserad revisor, revisionen utföres
av auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman, ställer sig svårt.
Aktiekapitalets eller maximikapitalets storlek är icke i och för sig avgörande.
I bolag med litet aktiekapital kan insatsen av främmande kapital vara
betydande. En lämplig lösning vore möjligen, att kravet på kvalificerad revisor
gjordes beroende av storleken av aktiekapital, främmande kapital och
skulder.
Sammanfattningsvis får Handelskammaren anföra, att även om den av
motionärerna väckta frågan förtjänar att följas med uppmärksamhet, något
behov av omedelbara åtgärder i motionens syfte icke kan anses föreligga.
Det av motionärerna framförda förslaget är i vart fall ej genomförbart.
Då problemet om kompetenskraven för revisorer i aktiebolag uppmärksammats
i samband med den pågående samnordiska översynen av aktiebolagslagstiftningen,
torde det vara till fyllest att motionerna överlämnas till den
svenske utredningsmannen.
Jämväl bankföreningen hänvisar till lagberedningens överväganden i den
nu aktuella frågan. Enligt föreningen äger beredningens bedömning fortfarande
giltighet. Tillgången på personer som av handelskammare auktoriserats
såsom revisorer eller godkänts såsom granskningsmän torde alltjämt
vara helt otillräcklig för att man skulle kunna påfordra att en på dylikt sätt
kvalificerad revisor skall finnas i varje aktiebolag. Ett sådant krav skulle
också, framhåller föreningen, mången gång bli onödigt betungande, eftersom
det finns ett stort antal småbolag'' där verksamheten är så obetydlig och
förhållandena i övrigt så enkla och lättöverskådliga att revisionen utan svårighet
kan verkställas av personer utan specialutbildning på området. Enligt
bankföreningens mening finns det därför ingen anledning till allvarligare
erinran mot de nuvarande reglerna angående kvalifikationskrav för revisorer.
Bankföreningen erinrar också om att i bolag, där anlitande av yrkesrevisor
ej är obligatoriskt, möjlighet alltid finns för en aktieägarminoritet av
viss styrka att till revisor få utsedd en person som åtminstone har kompetens
som godkänd granskningsman. Med anledning av vad i motionerna
framhålles om att revisorernas verksamhet har betydelse ej endast för aktieägarna
utan även för borgenärer och andra som träder i förbindelse med
bolaget, upplyser föreningen, att begränsningarna i den legala skyldigheten
att anlita yrkesrevisor ej medfört några praktiska olägenheter för bankerna
eller dem närstående kreditinstitut. Om det i samband med kreditgivning
bedömes vara önskvärt att auktoriserad revisor utses trots att det icke är påbjudet
i lagen, brukar, framhåller föreningen, inga svårigheter möta att få
detta önskemål tillgodosett.
Föreningen Auktoriserade revisorer anser, att en utvidgning av kravet på
opaginerad Kontrollera mot PDF
11
Första lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964
preciserad kompetens hos minst en av revisorerna till att avse även mindre
bolag i och för sig skulle vara önskvärd. Mot den i motionerna föreslagna
möjligheten för de mindre bolagen att som alternativ till auktoriserad revisor
anlita en godkänd granskningsman har föreningen ej heller i princip något
att erinra. Enligt föreningen måste det emellertid starkt ifrågasättas om
motionärernas förslag nu är praktiskt genomförbart. Därutinnan anföres
följande:
För närvarande finnes i Sverige omkring 56 000 aktiebolag, av vilka en
mindre del icke torde bedriva någon aktiv verksamhet. Enligt Föreningens
uppfattning måste det anses synnerligen tveksamt om de nu befintliga revisorerna
av aktuella kategorier skulle kunna klara av den avsevärda ökning
av arbetsuppgifterna, som ett genomförande av förslaget skulle innebära för
dem. Det må nämnas att det i dag finns 378 auktoriserade revisorer i Sverige;
motsvarande siffra år 1943 var 141. Det nuvarande antalet godkända
granskningsmän är 666, vilket likaså innebär en avsevärd ökning under de
senaste tjugo åren. Av de godkända granskningsmännen är ingalunda alla i
första hand sysselsatta med revisionsverksamhet; många av dem åtager sig
revisionsuppdrag endast som en bisyssla. Totalt skulle sålunda omkring
1 000 revisorer ha att, vid sidan av andra uppgifter av skiftande slag, svara
för revisionen i samtliga svenska aktiebolag. Föreningen finner det icke rimligt
att en dylik ordning införes utan att förutsättningarna därför närmare
undersökts. Den för närvarande sittande aktiebolagsutredningen torde under
alla förhållanden få till uppgift att överväga hur kompetenskraven för
revisorer i aktiebolag i framtiden skall vara utformade. Föreningen vill därför
förorda att de här ifrågavarande motionerna hänskjutes till aktiebolagsutredningen
för beaktande vid dess fortsatta arbete.
Revisorssamfundet säger sig instämma helt i motionärernas uppfattning,
att starka skäl synes tala för nödvändigheten av högre kompetens hos minst
en av revisorerna i aktiebolag. Samfundet anser emellertid, att motionärernas
lagändringsförslag icke bör isoleras från den översyn av aktiebolagslagstiftningen
som f. n. pågår, och förordar därför, att ärendet överlämnas till
aktiebolagsutredningen.
Utskottet
Enligt bestämmelser i 107 § aktiebolagslagen skall i bolag, vars aktiekapital
eller maximikapital enligt bolagsordningen uppgår till två miljoner
kronor eller däröver eller vars aktier eller obligationer noteras på fondbörs
i riket, minst en av bolagets revisorer vara auktoriserad. För övriga
bolag uppställes icke generellt något krav på speciell kompetens bos revisor.
I förevarande motioner hemställes om sådan ändring av nyss berörda
lagrum, att i bolag med aktiekapital eller maximikapital intill två miljoner
kronor skall finnas minst en revisor som är auktoriserad eller som är av
handelskammare godkänd granskningsman. Till stöd därför anföres bl. a.
att även bolag som är att hänföra till den i motionerna angivna kategorien
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 Första lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964
kan ikläda sig förbindelser av stor omfattning och av väsentlig betydelse
för borgenärer och andra som har anknytning till bolaget. Även den omständigheten
att det allmänna stundom lämnar krediter eller andra förmåner
till bolag, varom nu är fråga, talar enligt motionärerna för den förordade
lagändringen.
Den av motionärerna föreslagna regeln innebär att för samtliga aktiebolag
skulle uppställas krav på speciell kompetens hos minst en av bolagets
revisorer. I de större bolagen skulle således alltjämt minst en auktoriserad
revisor finnas, medan i de mindre bolagen minst en revisor skulle vara antingen
auktoriserad eller godkänd granskningsman. Såsom framgår av flertalet
remissyttranden synes en sådan bestämmelse icke praktiskt genomförbar,
och det kan enligt utskottet också starkt ifrågasättas om den är
sakligt motiverad. För många bolag, särskilt för dem som inte bedriver
någon verksamhet, synes det opåkallat att uppställa ifrågavarande kompetenskrav.
Utskottet kan därför icke förorda en ändring av nu gällande
regler i enlighet med motionärernas hemställan. Emellertid synes syftet
med motionerna, att skapa ökade garantier för sakkunnig aktiebolagsrevision,
beaktansvärt, och enligt utskottet kan det övervägas om icke krav på
speciell kompetens hos bolagsrevisor bör uppställas även för andra bolag
än för dem som omfattas av de nuvarande bestämmelserna. Sålunda synes
böra prövas om den nuvarande gränsen beträffande aktiekapitalets storlek
kan sänkas och om även andra omständigheter än aktiekapitalet bör
grunda krav på speciell kompetens hos revisor. Utskottet finner därför —
liksom flertalet remissorgan — lämpligt att motionerna överlämnas till
aktiebolagsutredningen att tagas under övervägande vid fullgörande av
dess utredningsuppdrag.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 132
och II: 161, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att
motionerna överlämnas till aktiebolagsutredningen för att
beaktas vid dess fortsatta arbete.
Stockholm den 17 november 1964
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Erik Svedberg, Arvidson,
Ferdinand Nilsson , Hilding, Lundin och Helge Karlsson*;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar Landgren,
Östrand*, Svensson i Vä, Ekström i Björkvik, Keijer, Fröding* och fröken
Bergegren.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640141
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1964:337 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majts proposition angående avveckling av vissa av städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande t a1 i texten