Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande barnavårdsmannainstitutionen. Första lagutskottet har behandlat en i andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 257, av fru Boman m. fl.

1964-02-25 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1964:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande barnavårdsmannainstitutionen. Första lagutskottet har behandlat en i andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 257, av fru Boman m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 196t

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande barnavårdsmannainstitutionen.

Första lagutskottet har behandlat en i andra kammaren väckt, till lagutskott

hänvisad motion, nr 257, av fru Boman m. fl. I motionen hemställes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

av barnavårdsmannainstitutionen.

Motionen

I motionen framhålles inledningsvis att de ensamstående mödrarnas situation

under senare år blivit föremål för ökat intresse från statsmakternas

sida men att det oaktat mycket ännu återstår att göra för att förbättra deras

ställning. Detta senare gäller enligt motionärerna icke minst det personliga,

kurativa biståndet, i vilket hänseende barnavårdsmannainstitutionen

har en viktig funktion att fylla. Enligt motionärerna fungerar dock

denna f. n. inte helt tillfredsställande.

I motionen anföres vidare:

Barnavårdsmannainstitutionen var, när den först kom till, avsedd endast

för de ogifta mödrarna och deras barn men har fr. o. m. 1939 fått betydande

uppgifter även i avseende på vissa barn födda inom äktenskap, främst frånskilda

och hemskilda makars barn. Just för dessa barn kan också en barnavårdsmans

insatser bli av särskild betydelse, framför allt i de fall där föräldrarna

på ett för barnen ytterst allvarligt sätt strider om vårdnad och

umgängesrätt. Barnavårdsmannens insatser är emellertid helt beroende av

att han verkligen har tid att ägna sig åt sitt uppdrag. För många barnavårdsmän

— med i städerna i genomsnitt 234 förordnanden per barnavårdsman

(år 1959) — är det uppenbart att det brister härvidlag. Inte minst gäller

detta de större städerna, där det rör sig om mellan 300 och 400 fall per

barnavårdsman.

Numera har visserligen på sina håll, framför allt i de största städerna,

genomförts vissa rationaliseringar genom vilka barnavårdsmannen befriats

från en del av sina tidigare uppgifter, som t. ex. indrivningen av underhållsbidrag.

Men kvar står alltjämt, att barnavårdsmannen skall vara ett personligt

stöd för samtliga de mödrar, för vilkas barn han förordnats till barnavårdsman

och han skall »öva tillsyn över barnets personliga förhållanden

och med uppmärksamhet följa dess utveckling» (Kungl. Maj:ts kungörelse

Bihang till riksdagens protokoll 19Ci. 9 saml. i avd. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 6 är 196b

om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen härå). Att med det antal

förordnanden, som numera i allmänhet åvilar varje barnavårdsman denne

inte för samtliga fall kan fullgöra uppdraget enligt instruktioner, är uppenbart.

Möjligheterna för vissa förändringar i barnavårdsmannainstitutionen

bör därför övervägas.

Närmast till hands skulle naturligtvis ligga att barnavårdsnämnderna utökade

kåren av barnavårdsmän. Att räkna med en sådan utveckling är

emellertid f. n. helt orealistiskt. Redan den knappa tillgången på utbildade

socialarbetare lägger här hinder i vägen och torde komma att så göra för

lång tid framåt. Andra vägar bör därför övervägas och den fråga som då

först inställer sig är om barnavårdsman verkligen behövs för de u. ä. barnen

i samma utsträckning nu som tidigare? För barn i ä. förordnas barnavårdsman

endast om vårdnadshavaren begär det eller då barnavårdsnämnden av

särskild anledning finner det erforderligt. För barn u. ä. däremot är förordnande

av barnavårdsman senast vid barnets födelse obligatoriskt. Med hänsyn

till de utomordentligt betydelsefulla uppgifter barnavårdsmannen här

har, inte minst då det gäller fastställande av faderskapet, är denna skillnad

mellan barn i och barn utom äktenskap både naturlig och helt ofrånkomlig.

Frågan är däremot om barn u. ä. i allmänhet under hela sin uppväxttid numera

är i behov av det stöd barnavårdsmannen utgör. Enligt gällande bestämmelser

(Föräldrabalken 8 kap. 7 §) skall uppdraget att vara barnavårdsman

upphöra först då barnet fyller 18 år, dock att barnavårdsnämnden

äger förordna att uppdraget skall upphöra tidigare, om behov av barnavårdsman

ej längre finnes föreligga.

I våra dagar har otvivelaktigt den ogifta modern i allmänhet avsevärt

större möjligheter än då barnavårdsmannainstitutionen tillkom år 1918,

att på egen hand klara sig och sitt barn. För många av dem torde också

kontakten med barnavårdsmannen inskränka sig till ett minimum, till endast

enstaka besök, varigenom dennes möjlighet att öva tillsyn över barnet

och verkligen följa dess utveckling, närmast blir en chimär. Andra däremot

—- ogifta såväl som frånskilda och deras barn — kan i vårt komplicerade

samhälle snarare ha ett växande behov av det personliga stöd en barnavårdsman

utgör. Det kan därför ifrågasättas om inte barnavårdsmannens

arbete skulle på ett bättre sätt än för närvarande kunna koncentreras på

just dessa senare fall. Detta borde kunna ske t. ex. på så sätt att barnavårdsmannen

befriades från ansvaret för det säkerligen inte ringa antal

fall, där hans insats på grund av moderns förmåga att klara sig på egen

hand, är av mindre betydelse.

Garantier måste dock skapas för att barnavårdsnämnderna, även om

harnavårdsmannaskapet upphört, kan lämna hjälp med hl. a. bevakning avbarnets

ekonomiska rättigheter och indrivning av underhållsbidrag. Det

torde också vara önskvärt att barnavårdsnämnderna kunde lämna frivillig

rådgivning och stöd i praktiska angelägenheter till mödrar med barn under

18 år, där harnavårdsmannaskapet upphört. Möjlighet att erhålla eller förordna

barnavårdsman på nytt om så behövs, måste också finnas.

Vi krävde i en motion till 1963 års riksdag en förbättring av barnavårdsmannainstitutionen.

En översyn över denna tillstyrktes av samtliga remissinstanser.

Med hänsyn till att levnadsförhållandena bl. a. på grund av urba
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 196i

3

nisering och den ökade skilsmässofrekvensen i dag ter sig helt annorlunda

än då barnavårdsmannainstitutionen tillkom, finner vi det angeläget att

frågan om barnavårdsmannainstitutionen snarast blir föremål för utredning.

Gällande bestämmelser

De grundläggande bestämmelserna om barnavårdsman meddelas i 8 kapitlet

föräldrabalken. Behörig att förordna barnavårdsman är barnavårdsnämnd.

I 1, 2 och 3 §§ angives, för vilka barn barnavårdsman skall eller

kan förordnas. Olika regler gäller för barn i äktenskap och med dem jämställda

adoptivbarn samt för barn födda utom äktenskap. För den förra

gruppen kan barnavårdsman förordnas endast under särskilda förutsättningar.

Härom stadgas i 1 § första stycket, att barnavårdsman skall förordnas

om föräldrarna lever åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen

hemskillnad, om deras äktenskap är upplöst (vilket kan bero på återgång,

äktenskapsskillnad eller dödsfall) eller om sammanlevnaden visserligen

fortsätter men den gemensamma vårdnaden om barnet upphört efter

förordnande därom av rätten; dock gäller såsom ytterligare förutsättning

för förordnande av barnavårdsman antingen att den av föräldrarna, åt vilken

vårdnaden om barnet anförtrotts, gör framställning om sådant förordnande

eller att barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt.

Enligt 1 § andra stycket skall efter framställning av endera maken

eller om barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt,

barnavårdsman interimistiskt förordnas för tid, under vilken process

om vårdnad pågår.

Framställning av make, som är vårdnadshavare, skall under de betingelser,

som här tidigare angivits (söndring, hemskillnad etc.), alltid bifallas

av barnavårdsnämnden. Någon lämplighetsprövning får sålunda ej förekomma.

Därest makar gemensamt adopterat barn eller ena maken adopterat den

andre makens barn, kan barnavårdsman för barnet utses, om tillika sådana

förutsättningar är för handen, som gäller för förordnande av barnavårdsman

för barn i äktenskap (2 §). I övrigt kan barnavårdsman icke förordnas

för adoptivbarn.

För barn utom äktenskap skall barnavårdsman alltid förordnas (3 §).

Barnavårdsman för barn utom äktenskap skall förordnas, så snart till barnavårdsnämnden

från ogift blivande moder inkommit anmälan om hennes

tillstånd eller nämnden erhållit kännedom om att barn fötts utom äktenskap.

Av 3 § följer, att barnavårdsman skall förordnas jämväl för barn,

som vid födelsen haft äktenskaplig börd men sedermera förklarats sakna

sådan börd.

l* Dihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 1 avd. Nr 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘1 Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 196A

Barnavårdsman skall förordnas individuellt för varje barn. Det föreligger

emellertid ej något hinder mot att samma person tilldelas flera barnavårdsmannaskap.

Genom barnavårdsnämnden må kommun anställa erforderligt

antal personer att tjänstgöra som barnavårdsmän samt anvisa

medel för ersättning åt dem.

Regler om barnavårdsmannens huvudsakliga uppgifter och vissa bestämmelser

om hans befogenheter har sammanförts i 6 §. Där stadgas, att barnavardsmannen

har att bistå den, som har vårdnaden om barnet, med råd

och upplysningar samt att tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratages.

Som särskilt betydelsefulla framhålles uppgifterna att sörja för

att barnets börd fastställes, när det är fött utom äktenskap, att tillse att

underhåll tillförsäkras barnet, att biträda med indrivning och tillhandahållande

av underhållsbidrag samt att, när skäl därtill föreligger, göra anmälan

om förordnande av förmyndare för barnet. Barnavårdsmannen äger

vidare befogenhet och skyldighet att ingripa, om vårdnadshavaren missbrukar

sina vårdnadsbefogenheter eller av annan anledning bör skiljas från

vårdnaden. I flertalet nu angivna angelägenheter har barnavårdsmannen

självständig talerätt.

Uppdraget att vara barnavårdsman upphör, när barnet fyllt aderton år

(7 §). Om särskild anledning föreligger därtill, äger barnavårdsnämnden

förlänga uppdraget, till dess barnet fyllt tjuguett år. Om behov av barnavårdsman

ej föreligger längre, äger barnavårdsnämnden förordna, att uppdraget

skall upphöra.

Närmare föreskrifter om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen därå

skall enligt 8 kap. 11 § föräldrabalken meddelas av Kungl. Maj:t. Nu gällande,

enligt lagstadgandet utfärdade föreskrifter är givna i kungörelsen den

28 april 1950 om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen därå. I kungörelsen

framhålles, att barnavårdsman skall fullgöra sitt uppdrag med omsorg

och takt och att han bör vara ett personligt stöd för den som har vårdnaden

om barnet samt sträva efter att vinna dennes och barnets förtroende

(1 §). Åtgärder till hjälp åt kvinna, som väntar barn utom äktenskap,

angives i 2 §. Där stadgas, att barnavårdsmannen — som ofördröjligen efter

förordnandet har att underrätta sig om kvinnans förhållanden och hjälpbehov

— skall lämna upplysning om och förmedla den samhällshjälp, som

kan komma i fråga. Även i övrigt skall han i mån av behov bistå den blivande

modern och tillse, att lämplig vård och inackordering i samband med

nedkomsten beredes henne. Han bör uppmana henne att besöka mödravårdscentral

eller i övrigt ställa sig under läkarkontroll samt att anmäla barnet

till organ för den förebyggande barnavården. I 3 § stadgas, att barnavårds
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 196i

5

mannen skall ägna barnets personliga förhållanden fortlöpande tillsyn och

med uppmärksamhet följa barnets utveckling. Han skall besöka barnet och

dess vårdare i den omfattning omständigheterna påkallar. Om särskild anledning

därtill föreligger, skall barnavårdsmannen skaffa upplysningar om

barnet genom förfrågningar hos dess lärare eller på annat sätt. Förhållanden,

som synes böra föranleda ingripande av barnavårdsnämnd eller annat

kommunalt organ, skall barnavårdsmannen ofördröj ligen anmäla till vederbörande

organ (4 § andra stycket). Initiativ till att barnavårdsmannaskapet

skall upphöra eller till att det skall förlängas för tid efter barnets

aderton-årsdag skall, när fog därtill föreligger, tagas av barnavårdsmannen

(9 §).

Beträffande förarbetena till ovan berörda lagregler ävensom barnavårdskommitténs

överväganden i fråga om barnavårdsmannainstitutionen får utskottet

hänvisa till sitt föregående år avgivna utlåtande, nr 44, i anledning

av motionen nr 542 i andra kammaren av fru Boman och fru Kristensson

angående barnavårdsmannainstitutionen.

Socialpolitiska kommittén

Som ett led i strävandena att förbättra de s. k. ofullständiga familjernas

ställning, vilken fråga i skilda hänseenden är föremål för överväganden av

olika utredningar, har socialpolitiska kommittén för sin del tagit upp

spörsmålet om underhållsbidrag till barnen i de ofullständiga familjerna.

I betänkandet Trygghet för barns underhåll, avgivet i november 1963 (stencil

1963: 12 Socialdepartementet), har kommittén framlagt förslag till ny

bidragsförskottslag. Därvid har kommittén berört spörsmål, som i viss mån

sammanhänger med de frågor som upptagits i förevarande motion. I en

översikt över samhällets stöd till ofullständiga familjer framhåller kommittén

barnavårdsmannainstitutionen som en viktig del därav. Beträffande

förekomsten av barnavårdsmannaförordnanden anför kommittén:

Antalet barnavårdsmannaförordnanden uppgick vid slutet av år 1961 till

137 000, motsvarande 68 promille av befolkningen under 18 år. År 1962,

för vilket år preliminära uppgifter finns, uppgick antalet barnavårdsmannaförordnanden

till 139 000. Antalet barnavårdsmän år 1962 var 1 473,

vilka hade i genomsnitt 94 förordnanden. 96 500 avsåg barn födda utom

äktenskap och 42 500 barn födda inom äktenskap. Under år 1962 tillkom

nära 5 100 nya förordnanden för inomäkfenskan!iga barn. Anledningen till

barnavårdsmannaförordnandet i dessa fall var följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1964

Antal barn %

Söndring 272 5,3

Hemskillnad 3 053 60,0

Äktenskapsskillnad 1 721 33,8

Vårdnaden fråntagen den ene av samboende

makar 9 o,2

Ena maken död 37 oj

Summa 5 092 100,0

Antalet bamavårdsmannaförordnanden har ökat för varje år, medan antalet

barnavårdsmän minskat. Följden har blivit att varje barnavårdsman

fått allt flera barn att ägna uppmärksamhet. Utvecklingen belyses i följande

tabell.

Antalet bamavårdsmannaförordnanden m. m. vissa år under perioden

1940—1961

År

Antal

per 1000 av be- folkningen under

18 år

1940

98 903

62

1950

102 833

54

1955

119 984

60

1957

126 427

62

1958

128 766

63

1959

131 340

64

1960

133 923

67

1961

137 019

68

1962

138 794

_

Bamavårdsmannaförordnanden

uäbarn

Antal barna-

- Antal för-

i % av

vårdsmän

ordnanden

samtliga

per barna- vårdsman

96,4

6 321

16

82,1

3 782

27

73,2

1 826

66

70,8

1 669

76

70,1

1 619

80

69,4

1 564

84

69,3

1 529

88

69,1

1 485

92

69,5

1 473

94

Andelen utomäktenskapliga barn har gradvis minskat. Ett allt större antal

barn födda inom äktenskap har alltså fått barnavårdsman.

f// /

Enligt kommittén är utvecklingen mot ökat antal förordnanden per barnavårdsman

oroande. En barnavårdsman med alltför många förordnanden

kan inte på tillfredsställande sätt vara det stöd för modern som avsetts.

Kommitténs förslag till ny lag om bidragsförskott syftar bl. a. till att avlyfta

en hel del administrativa uppgifter från barnavårdsmännen, så att

dessa får mera tid för den kurativa delen av sitt arbete. Kommittén framhåller,

att socialstyrelsen bör följa utvecklingen med uppmärksamhet, och

finner, att det även kan övervägas att i särskild ordning ta upp frågan om

barnavårdsmannainstitutionen, dess innehåll m. m.

Beträffande omfattningen av bidragsförskott enligt lagen den 11 juni

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 196b 7

1943 om förskottering av underhållsbidrag till barn — om vilken förmån

ansökan kan göras hos vederbörande barnavårdsnämnd av, utom andra,

barnavårdsman — upplyser kommittén, att antalet bidragsmottagare ökat

från 47 571 år 1957 till 56 635 år 1960, till 58 900 år 1961 samt till 59 224

år 1962. Antalet föräldrar, som under året återbetalat bidragsförskott, helt

eller delvis, uppgick år 1957 till 34 504. Antalet hade år 1960 stigit till 41 125.

Av de barn som erhöll bidragsförskott år 1958 var 53 procent födda inom

äktenskapet, vilken andel år 1962 nedgått till 50 procent.

Den nuvarande utformningen av bidragsförskott kan närmast karakteriseras

som en förskottering från det allmännas sida av ett i viss ordning —

dom eller på visst sätt ingånget avtal — fastställt underhållsbidrag, som

den underhållsskyldige inte erlägger. Bidragsförskott beviljas enligt gällande

ordning för tiden fr. o. m. den månad, under vilken förskottet sökts,

t. o. m. utgången av det statliga budgetår, som löper vid förskottets beviljande.

Därefter måste ny ansökan göras.

Enligt socialpolitiska kommitténs förslag skall bidragsförskottet utformas

som ett generellt bidrag, som i princip utgår till alla bidragsberättigade

barn med samma belopp vare sig barnet tillförsäkrats underhållsbidrag eller

inte. Kommittén föreslår vidare bl. a., att nyss berörda omsökningsförfarande

skall slopas; detta system har enligt kommittén medfört stor arbetsbelastning

för barnavårdsnämnder och barnavårdsmän.

Enligt det av kommitteén framlagda förslaget skall, liksom enligt vad

f. n. gäller, den underhållsskyldige, sedan bidragsförskott utgivits, vara pliktig

att till vederbörande barnavårdsnämnd erlägga förfallet underhållsbidrag.

Härutinnan åligger det, framhåller kommittén, barnavårdsmännen

att vidtaga erforderliga åtgärder, vilket med hänsyn till de stora kostnader

för det allmänna, varom här är fråga, är av stor vikt. Kommittén anför i

denna del bl. a. följande:

Ansvaret för indrivningsverksamheten åvilar barnavårdsnämnden. Det

åligger alltså inte en barnavårdsman att i denna sin egenskap ta ut ersättning

från den underhållsskyldige för det av barnavårdsnämnden förskotterade

underhållsbidraget. Barnavårdsman kan gentemot den underhållsskyldige

endast företräda fordran som barnet äger. En annan säk är, att barnavårdsnämnderna

av praktiska skäl ofta uppdrar åt barnavårdsman att utkräva

jämväl utgivna bidragsförskott. Åtar sig barnavårdsmannen detta,

gör han mera än vad som åvilar honom i hans egenskap av barnavårdsman.

Kommittén har funnit skäl understryka detta, eftersom det f. n. i icke ringa

utsträckning förekommer att barnavårdsman efter uppdrag av barnavårdsnämnd

utkräver jämte barnets fordran även den del av underhållsbidraget,

för vilken bidragsförskott utgivits. Detta kan medföra att barnavårdsman
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 196i

nen ägnar en oproportionerligt stor del av sin arbetstid åt indrivningsverksamheten

till förfång för den kurativa verksamheten.

Kommitténs i det föregående framförda förslag att omsökningsförfarandet

skall slopas måste avsevärt bidra till att minska barnavårdsmannens

arbetsuppgifter beträffande bidragsförskotten. Kunde utvecklingen ledas

därhän, att han i allt större utsträckning befriades från arbetet med indrivningsverksamheten

och att detta i stället koncentrerades till barnavårdsnämnderna,

skulle enligt kommitténs mening vinnas väsentliga fördelar

ur barnavårdsmannainstitutionens synpunkt. Enligt vad kommittén erfarit

tillämpas i de större städerna redan den ordningen, att kravverksamheten

överflyttas från barnavårdsmännen till barnavårdsnämnderna. Kommittén

vill förorda en utveckling i den riktningen i allt fler kommuner.

Frågans behandling vid 1963 års ribsdag

I den vid föregående års riksdag väckta motionen angående barnavårdsmannainstitutionen

yrkades »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om utredning i syfte att få till stånd sådana ändringar i ''barnvårdslagen’,

som angivits i motionen». Till stöd därför anfördes i motionen samma

skäl som i nu ifrågavarande motion. Beträffande det sätt varpå man

skulle kunna ernå den av motionärerna åsyftade koncentrationen av barnavårdsmännens

insatser på de kurativa uppgifterna anfördes i motionen:

Olika vägar kan tänkas för att nå detta mål. Så t. ex. skulle barnavårdsman

för barn utom äktenskap obligatoriskt kunna förordnas bara för ett

mera begränsat antal år, t. ex. tills barnet är 7 å 8 år gammalt. Fortsatt

förordnande skulle på samma sätt som för barn i äktenskap bli beroende

av överenskommelse med modern eller vårdnadshavaren.

En annan och måhända bättre väg vore att barnavårdsnämnden finge rätt

att uppdela barnavårdsmannaförordnandena i vad man skulle kunna kalla

passiva och aktiva ärenden, varvid barnvårdsmannens ansvar då det gäller

de passiva skulle inskränka sig till en viss bevakningsskyldighet, t. ex. med

avseende på ev. generella förhöjningar av underhållsbidragen. Förordnandet

skulle alltså bestå även för de »passiva» ärendena — till vilken grupp givetvis

intet fall skulle överföras förrän faderskapsfrågan blivit utredd och

moderns och barnets förhållanden hunnit stabiliseras — men barnavårdsmannen

skulle här inte behöva ta några initiativ till kontakt med modern.

För en reform av detta slag, vare sig man väljer det ena eller det andra

av här skisserade alternativ, synes en lagändring bli nödvändig. Visserligen

kan, såsom ovan angivits, redan med nuvarande lagbestämmelser ett barnavårdsmannaförordnande

upphöra före den normala tiden, då barnet fyller

18 år, nämligen om behov av barnavårdsman ej anses föreligga. Men det

kan ifrågasättas om lagstiftarna härmed åsyftat ett upphörande på så tidigt

stadium som här avses, och i varje fall synes barnavårdsnämnderna hitintills

i mycket ringa utsträckning ha velat ta ansvaret för en utveckling i

denna riktning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 6 är 196i $

Motionen blev föremål för remissbehandling, varvid samtliga remissorgan

uttalade sig för en utredning rörande barnavårdsmannainstitutionen. De

sålunda hörda instanserna — socialstyrelsen, barnavårdsnämnderna i Stockholm,

Göteborg och Malmö, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet

samt Svenska socialvårdsförbundet — anlade emellertid i huvudsak

andra och vidare synpunkter på frågan än de som förts fram i motionen

samt förordade en utredning rörande barnavårdsmannainstitutionen med

betydligt mera långtgående syftning.

För remissyttrandena har utskottet i sitt ovan berörda utlåtande lämnat

en utförlig redogörelse, vartill utskottet nu får hänvisa.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande anförde utskottet, som avstyrkte

bifall till motionen, bl. a. följande.

Utskottet, som utgår från att motionärerna åsyftar vissa ändringar i föräldrabalkens

bestämmelser om barnavårdsman och därtill anknutna författningar,

delar motionärernas uppfattning att betydande olägenheter^ kan

uppstå, om alltför många uppdrag samlas hos en och samma barnavårdsman.

Vidare finner utskottet, såsom ock motionärerna betonat, angeläget

att barnavårdsmännen vid sysslandet med sina uppdrag så långt det är

möjligt inriktar sig på de kurativa uppgifterna. I görligaste mån bör rent

expeditionella uppgifter överföras från barnavårdsmännen till annan därför

lämpad personal. Av remissyttrandena framgår att så ock skett i allt fall i

de större städerna. Enligt utskottet bör denna möjlighet utnyttjas så långt

sig göra låter. Eftersom de flesta kommuner numera har en väl utbyggd

socialvårdsorganisation, kan det antagas att man aven utanför de större

städerna kommer att i vidgad utsträckning överföra sagda uppgifter på

kontorsarbetskraft. Härigenom synes icke obetydliga fördelar kunna vinnas.

Emellertid torde en sålunda förordad rationalisering ej påfordra ändringar

i gällande bestämmelser.

Vad därefter angår de av motionärerna särskilt anvisade utvägarna att

vinna åsyftad koncentration av barnavårdsmännens arbete på de kurativa

uppgifterna får utskottet anföra följande. I likhet med flertalet remissorgan

kan utskottet ej förorda de av motionärerna härutinnan anvisade lösningarna.

Det torde sålunda mestadels vara svårt att med tillräcklig grad av

säkerhet bedöma, huruvida barnavårdsman kan komma att behövas efter

det barnet uppnått sju eller åtta år. I allt fall läror dylika frågor komma

att i och för sig kräva utredning, och vidare måste det förutsättas att, även

om ett förordnande upphör, fortlöpande uppmärksamhet måste ägnas fallet,

så att vid behov nytt förordnande snarast kan lämnas eller andra lämpliga

åtgärder vidtagas. I huvudsak enahanda invändningar kan göras mot förslaget

att uppdela barnavårdsmannauppdragen på aktiva och passiva sådana.

Emellertid lämnar, såsom flertalet remissorgan ock påpekat, gällande

bestämmelser möjligheten öppen att i det enskilda fallet låta barnavårdsmannauppdraget

upphöra före den i lagen utsatta normaltiden. Med til 1 - lämpning av sagda bestämmelser torde i viss mån det i motionen angivna

syftet kunna uppnås. Enligt vad som framkommit under remissbehandling
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 196i

en lärer emellertid nämnda möjlighet till differentiering av harnavårdsniannauppdragen

utnyttjas i mycket ringa orpfattning, vilket enligt vissa remissorgan

torde bero på att vederbörande tillsynsmyndighet, socialstyrelsen,

förordat restriktivitet i förevarande hänseende. Uppenbart är emellertid att

den nu åsyftade modifieringen ej fordrar någon ändring av gällande bestämmelser.

De i vissa remissutlåtanden anförda synpunkterna på en utrednipg av

barnavårdsmannainstitutionen förer enligt utskottets mening långt utanför

ramen för ifrågavarande motion och bör således icke tagas under övervägande

i förevarande sammanhang.

Utskottet

I förevarande motion framhålles, att det stora antal barnavårdsmannauppdrag

som numera i allmänhet åvilar varje barnavårdsman ofta leder till

att barnavårdsmännen ej kan lämna det personliga stöd eller utöva den

tillsyn, varom lämnas föreskrifter i gällande författningar. I syfte att ernå

en koncentration av barnavårdsmännens verksamhet till den knrativa delen

av arbetet hemställes i motionen om en utredning heträffande barnavårdsmannainstitutionen.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen väcktes även vid fjolårets

riksdag en motion rörande barnavårdsmannainstitutionen. Jämväl

denna motion syftade till en starkare koncentration av barnavårdsmännens

verksamhet till de kurativa uppgifterna. Första lagutskottet framhöll i sitt

utlåtande i anledning av nämnda motion, att betydande olägenheter är förknippade

med att ett större antal uppdrag samlas på en och samma barnavårdsman,

samt belönade vikten av att barnavårdsmännen i görligaste mån

befrias från mera rutinartade sysslor. Emellertid ansåg sig utskottet icke

kunna förorda de i motionen ifrågasatta lösningarna på problemet; uppdelning

av barnavårdsmannauppdragen på aktiva och passiva sådana samt

begränsning på visst sätt av barnavårdsmannaförordnande för barn utom

äktenskap. Enligt utskottets mening finnes ej anledning att i nyssberörda

hänseenden nu göra annan bedömning.

Utav det av socialpolitiska kommittén redovisade siffermaterialet framgår

att antalet uppdrag per barnavårdsman stigit år från år. Visserligen behöver

denna utveckling ej nödvändigtvis i gemen innebära en försämrad kurativ

insats från barnavårdsmännens sida, men uppenbarligen är, såsom ock

framhållits under remissbehandlingen av 1963 års motion, de rådande förhållandena

på förevarande område i mångt och mycket otillfredsställande.

Särskilt i de större städerna torde de påtalade bristerna i systemet framträda

starkt. Emellertid torde kunna förväntas, att ett genomförande ay

socialpolitiska kommitténs förslag till ny bidragsförskottslag kommer att i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1964

11

viss mån frigörn barnavårdsmännen från sysslor av mera rutinartad karaktär.

Vidare torde, såsom ock påpekats vid behandlingen av 1963 års motion

och som betonats av socialpolitisHa kommittén, ett överförande av de rena

kontorsgöromålen från barnavårdsmännen till därför särskilt avsedd personal

kunna leda till ytterligare effektivisering och intensifiering av barnavårdsmännens

kurativa arbete. En sådan organisatorisk förändring, som f. n.

genomföres på flera håll, torde emellertid kunna ske inom ramen för gällande

bestämmelser. Enligt utskottet finnes ej anledning antaga annat än

att nämnda omorganisation kommer att genomföras i allt flera kommuner.

I allmänhet torde i de större kommunerna uppdragen att vara barnavårdsman

till den helt övervägande delen lämnas till särskilda befattningshavare

inom kommunernas barnavårds- och socialvårdsorganisationer.

Även om detta medför att som barnavårdsmän i allmänhet anlitas väl utbildad

och kvalificerad personal, måste det å andra sidan begktas, att det

sålunda tillämpade systemet vanligtvis medför att ett mycket stoft antal

uppdrag samlas på en och samma person, vilket i sin tur kan få ovan bgrörda

olägenheter till följd. De organisatoriska förändringar av barnavårdsmännens

arbete, som f. n. genomföres på flera håll, torde dock i viss män

motverka nämnda olägenheter. Vad särskilt angår de mindre kommunerna

kan övervägas att åtgärder vidtages i syfte att aktivera därför lämpade

privatpersoner att åtaga sig enstaka uppdrag som barnavårdsman. Därigenom

skulle man kunna i någon mån motverka den förut antydda utvecklingen.

Av det anförda torde framgå att, sedan ovan berörda förslag till ny bidragsförskottslag

framlagts, de i förevarande motion upptagna spörsmålen

i första hand bör betraktas som ett organisatoriskt problem. Enligt utskottets

mening föreligger ej heller anledning att, innan erfarenhet av den tillämnade

omdaningen av bidragsförskottsinstitutet vunnits och innan verkningarna

av den fortgående rationaliseringen av barnavårdsmännens arbete

framträtt någorlunda klart, närmare överväga en särskild utredning rörande

barnavårdsmannainstitutionen.

Emellertid synes det utskottet angeläget, att de i förevarande motion omhandlade

spörsmålen, i den mån de kan anses ingå, direkt eller indirekt, i

det större problemkomplex som avser de s. k. ofullständiga familjerna, beaktas

vid det arbete, som f. n. pågår i syfte att förbättra dessa familjers

ställning. Vad utskottet ovan anfört torde därför böra bringas till Kungl.

Maj :ts kännedom. I övrigt synes motionen ej böra föranleda någon riksdagens

åtgärd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1U64

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, 11:257,

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte giva till känna vad utskottet

i det föregående anfört.

Stockholm den 25 februari 1964

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Erik Svedberg, Per-Olof Hanson, fröken

Mattson*, herrar Wikner, Ferdinand Nilsson, Hilding och Gösta Jacobsson;
från

andra kammaren: fru Gärde Widemar, herr Landgren, fru Boman*,

herrar Ekström i Björkvik, Gustafsson i Borås, fru Löfqvist*, fröken

Bergegren och herr Johansson i Dockered.

* Ej närvarande vid utlätandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 196‘

#31010

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:81 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21 mars 1952 a1 i texten