Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigshjålp.

1964-02-27 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:10, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigshjålp.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om krigshjålp.

Genom en den 19 december 1963 dagtecknad proposition, nr 5 år 1964,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om krigshjälp

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—5 §§ träda i tillämpning.

Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession,

som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare

skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna

alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt

andra stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda

bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr

att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning

av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke

inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är

detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall meddelat förordnande av Konungen

upphävas senast före nästkommande riksdagssessions avslutande.

2 §.

Krigshjälp utgår till den, som på grund av krigsskada, utrymning eller

andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden saknar tillgängliga

medel till sitt livsuppehälle eller till erforderlig vård och vars

hjälpbehov icke tillgodoses på annat sätt.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 saml. 2 avd. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964

I den mån Konungen så förordnar skall ock, utan avseende på om hjälpbehov

som i första stycket sägs föreligger, krigshjälp för viss tid utgå till

den, som på grund av krigsskada eller utlämning lämnat sin bostad.

3§.

Det åligger kommun att utgiva krigshjälp till den som är bosatt i eller

eljest tagit uppehåll i kommunen. Länsstyrelsen må, när särskilda skäl äro

därtill, förordna att kommunen skall utgiva krigshjälp enligt 2 § första

stycket även till den som tillfälligt vistas i kommunen.

Kommun är icke skyldig att utgiva socialhjälp till den, som saknar medel

av anledning som i 2 § första stycket sägs.

4§.

Den som önskar erhålla krigshjälp enligt 2 § första stycket, skall lämna

upplysning om orsaken till hjälpbehovet ävensom på heder och samvete

intyga att han saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle och erforderlig

vård samt att hans hjälpbehov ej tillgodoses på annat sätt. Därest anledning

ej föreligger till antagande att hjälpbehovet ändrats sedan krigshjälp som

nu sagts senast lämnats, må krigshjälp därefter utgivas utan ny prövning

av hjälpbehovet.

Sökes krigshjälp för personer, som tillhöra samma hushåll, må vad i

första stycket sagts fullgöras av den som förestår hushållet.

Konungen må som villkor för erhållande av krigshjälp enligt 2 § första

stycket stadga skyldighet för hjälpsökande att hos organ för den offentliga

arbetsförmedlingen anmäla sig som arbetssökande samt antaga lämpligt

arbete i den mån sådant erbjudes.

5§.

Krigshjälp utgives i form av kontant bidrag eller, när hjälpbehovets art

eller andra förhållanden föranleda därtill, som naturahjälp.

Krigshjälp lämnas enligt taxa, som fastställes av Konungen, och utgår,

där den ej är avsedd för bestridande av viss engångskostnad, i förskott för

högst en månad.

Angående utbetalning av krigshjälp till annan än hjälptagaren stadgas i

lagen om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m. m.

6§.

I varje kommun skall finnas en krigshjälpsnämnd för handhavande av

de uppgifter, som åvila kommunen enligt denna lag. Socialnämnden skall

vara krigshjälpsnämnd, där kommunen icke uppdrager åt annat kommunalt

organ att vara krigshjälpsnämnd eller inrättar särskild krigshjälpsnämnd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 196b

Ledamöter och suppleanter i särskild krigshjälpsnämnd väljas av kommunens

fullmäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter

må dock icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt, därest det begäres

av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles,

om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat

med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat. Sker

ej val av suppleanter proportionellt skall tillika bestämmas den ordning, i

vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

I fråga om krigshjälpsnämnd i annan kommun än Stockholm skall vad i

32—42 §§ kommunallagen är stadgat rörande kommunens styrelse ävensom

i 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd

äga motsvarande tillämpning, dock att det ej är erforderligt att protokoll

upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje

ärende.

Beträffande krigshjälpsnämnd i Stockholm skola bestämmelserna i 51 §

kommunallagen för Stockholm äga tillämpning, varjämte skall gälla vad

stadsfullmäktige med iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva.

Protokoll behöver dock ej upptaga annat än förteckning å närvarande ledamöter

och beslutet i varje ärende.

7 §.

Ledamot av krigshjälpsnämnd och den som av nämnden utsetts att mottaga

ansökan om krigshjälp må, för tid intill dess nämnden nästa gång sammanträder,

å dess vägnar bevilja krigshjälp, om sökanden är i så trängande

behov därav, att nämndens sammanträde ej kan avvaktas, eller om hjälpen

skall utgå enligt 2 § andra stycket. Sådant beslut skall anmälas vid nämndens

nästa sammanträde.

8 §•

För utgiven krigshjälp äger kommun erhålla ersättning av statsmedel.

Ersättning fastställes av länsstyrelsen. Kommun äger av länsstyrelsen

utfå förskott å ersättningen.

9§.

Den, som vid ansökan om krigshjälp medvetet eller av grov vårdslöshet

lämnat oriktig eller vilseledande uppgift rörande hjälpbehovet eller orsaken

till detta, är ersättningsskyldig för krigshjälp som utgivits på grund av

sådan uppgift.

Konungen förordnar med riksdagen om ersättningsskyldighet för krigshjälp

enligt 2 § första stycket

a) för hjälptagare, där denne kommer i åtnjutande av annan social förmån

för samma tid som krigshjälpen avser;

b) för underliållsskyldig, där krigshjälpen utgivits till hans make eller till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964

hans barn eller adoptivbarn under sexton år för tillgodoseende av hjälpbehov,

vilket icke skulle hava förelegat därest han fullgjort sin underhållsskyldighet.

10 §.

Länsstyrelse åligger att följa tillämpningen av denna lag och med stöd

därav meddelade bestämmelser samt därvid tillse, att krigshjälpsverksamheten

bedrives på ett ändamålsenligt sätt.

Yppas missförhållande med avseende på kommuns handhavande av krigshjälpsverksamhet

eller förberedelser för sådan verksamhet, skall länsstyrelsen

vidtaga den åtgärd, som finnes erforderlig för att åstadkomma rättelse.

Beslut att ersättning av statsmedel för utgiven krigshjälp icke skall utgå eller

skall utgå i minskad omfattning må dock meddelas endast såvida kommunen

grovt åsidosatt sina skyldigheter.

11 §•

Talan mot krigshjälpsnämnds beslut föres genom besvär hos länsstyrelsen.

Över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag, som genom besvär

kommit under länsstyrelsens prövning, må klagan ej föras, över annat beslut

av länsstyrelse föres talan genom besvär hos Konungen.

Krigshjälpsnämnds och länsstyrelses beslut lända till efterrättelse utan

hinder av förd klagan, om ej länsstyrelsen förordnar annorlunda.

12 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna lag, meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Genom denna lag upphäves förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om

utrymningshjälp.

Inrättar kommun särskild krigshjälpsnämnd, skall val av ledamöter, som

första gången förrättas, avse tiden intill utgången av året näst efter det, då

allmänna val av kommunens fullmäktige äger rum första gången efter den

tidpunkt från och med vilken ledamöterna blivit valda. Vad nu sagts skall ej

äga tillämpning beträffande krigshjälpsnämnd i Stockholm.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelser om krigshjälp skall träda i

tillämpning, vid krig automatiskt och vid krigsfara efter Kungl. Maj :ts förordnande,

som skall underställas riksdagen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964 5

Alla, som på grund av krigsskada, utrymning eller andra med krig eller

krigsfara sammanhängande förhållanden saknar medel till silt uppehälle

eller till erforderlig vård, skall ha rätt till krigshjälp.

Krigshjälpen skall vara behovsprövad, men Kungl. Maj :t skall kunna förordna

om icke behovsprövad krigshjälp under viss kortare tid till den som

på grund av krigsskada eller utrymning lämnat sin hostad. Krigshjälp skall

lämnas enligt en av Kungl. Maj :t fastställd taxa.

Krigshjälpsverksamheten skall enligt förslaget handhavas av kommunala

nämnder. Socialnämnden skall fungera som krigshjälpsnämnd, om inte

kommunen inrättar särskild krigshjälpsnämnd.

Kostnaderna för krigshjälpen skall helt falla på staten.

I den mån fredstida sociala kontantförmåner, såsom sjukförsäkringsförmåner,

allmän pension, allmänna barnbidrag och familjebidrag till värnpliktigas

anhöriga m. fl., på grund av krigsförhållanden inte kan utges i

vanlig ordning, förutsättes att förmånstagaren får sin försörjning tryggad

enligt reglerna om krigshjälp.

Propositionens förslag till lag om krigshjälp grundar sig å ett av socialberedskapskommittén

i februari 1962 framlagt, stencilerat betänkande med

förslag till lag i ämnet. I propositionen behandlas även ett av kommittén i

januari 1963 avgivet förslag till lag med särskilda bestämmelser om vissa

sociala förmåner under krigsförhållanden och två av 1954 års värnpliktsavlöningsutredning

i november 1962 avlämnade förslag rörande hjälpåtgärder

för de värnpliktigas och de civilförsvarspliktigas anhöriga under krig,

m. m. (stencilerade), vilka förslag inte ansetts böra föranleda lagstiftning.

Av propositionen redovisas här endast vad föredragande departementschefen

anfört i sin allmänna motivering och specialmotivering. Beträffande

övriga delar av propositionen, såsom redogörelser för gällande rätt, för de

ovan omnämnda betänkandena och för remissyttrandena däröver, hänvisas

till propositionen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspting, har anfört:

»Inledning

På grund av krigsteknikens utveckling måste man räkna med att, om

Sverige blir indraget i ett krig, detta kommer att få karaktären av ett totalt

krig, som drabbar inte bara de stridande styrkorna utan hela befolkningen.

Eu hänsynslös insats av massförstörelsemedel kan på mycket kort tid medföra

stora förluster hos en befolkning, som oförberedd utsättes för terrorbekämpning

med kärnladdningar och biologiska och kemiska stridsmedel.

Genom angriparens flyg- och fjärrvapenanfall kan förbindelserna mellan

olika delar av landet snabbt bli avbrutna för kortare eller längre tid. Detta

kan medföra att olika myndigheters verksamhet försvåras eller omöjlig1*

— Dihang till riksdagens protokoll 1904. 9 sand. 2 avd. Nr 10

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964

göres och att svåra bristsituationer i fråga om försörjning, sjukvård m. in.

uppstår. Ytterligare svårigheter kan uppkomma genom biverkningar i form

av radiakbeläggning i stor skala, som kan bli en följd av angrepp med

kärnladdningar. Även den psykologiska krigföringen har genom den tekniska

utvecklingen — främst i fråga om olika massmedia — fått ökade

möjligheter till snabb verkan.

Jag vill erinra om att Kungl. Maj:t i propositionen 1962: 108 angående

organisationen av totalförsvarets högsta ledning — och sedermera även

riksdagen — anslöt sig till det av 1960 års försvarsledningsutredning gjorda

uttalandet att som grund för totalförsvarets utveckling och inriktning måste

ligga det svåraste av de alternativa händelseförlopp som kan anses sannolika,

nämligen ett angrepp som, efter endast kort förvarning, med utnyttjande

av samtliga angreppsmetoder syftar till att ockupera hela vårt land

eller en del därav.

På grund av nu anförda omständigheter har planläggningen inom totalförsvaret

inriktats på att åstadkomma en organisation, som kan fungera

även under ett intensivt inledningsskede i ett anfallskrig mot Sverige. Den

omställning av samhället som planläggningen inom totalförsvaret avser är

ytterst genomgripande. Förutom att det militära försvaret krigsorganiseras,

vidtages betydelsefulla ändringar inom sådana delar av det civila samhället

som är av särskild betydelse ur försvarssynpunkt. På olika områden sker en

omställning av de eljest normala samhällsfunktionerna, en omställning

som i många fall måste leda till att verksamheten såsom icke krigsviktig

lägges ned. Inom den civila sektorn av totalförsvaret finns särskild reglering

av civilförsvaret, polisväsendet, den allmänt civila hälso- och sjukvården,

det ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret. Beträffande socialvården

— begreppet taget i vidsträckt bemärkelse och innefattande även

socialförsäkringarna — finns däremot inte några bestämmelser, som allmänt

reglerar verksamheten under beredskapstillstånd och krig. Under det

andra världskriget tillkom vissa sådana bestämmelser, men av dessa kvarstår

numera i huvudsak endast 1940 års förordning om utrymningshjälp.

Å andra sidan finns på socialvårdens område i regel inte några bestämmelser

som inskränker gällande reglers tillämpning under krig.

Frågan om socialvårdens omfattning och organisation under beredskapstillstånd

och krig bör ses mot bakgrunden av vissa delar av civilförsvarets

verksamhet. I samband med att en ny organisation för civilförsvaret fastställdes

år 1959 skedde en avgränsning av civilförsvarets uppgifter med den

principiella innebörden att civilförsvaret inte skall svara för uppgifter, vilka

kan utföras av ordinarie samhällsorgan. Civilförsvarets uppgifter inriktas

sålunda numera på att utöva sådan verksamhet för rikets försvar, som avser

att skydda och rädda liv och egendom vid anfall mot riket och som inte

åvilar krigsmakten, ävensom annan likartad verksamhet. För att kunna

fullgöra dessa uppgifter skall civilförsvaret vidta olika förebyggande åtgär
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år l!)6i

der. En av de viktigaste förebyggande civilförsvarsåtgärderna utgör utrymningen,

för vilken en omfattande planläggning ägt rum i fred. Det kan här

nämnas att, om planlagda utrymningar genomföres i full utsträckning,

omkring tre miljoner människor kommer att byta bostadsort.

Beträffande utrymning och därmed sammanhängande inkvartering av

utrymd eller eljest hemlös befolkning vill jag erinra om några grundläggande

bestämmelser i 1960 års civilförsvarslag. Enligt 34 § bemyndigas

Kungl. Maj:t eller av Kungl. Maj:t utsedd myndighet att under krig eller

vid krigsfara uppmana eller ålägga invånare inom område, som kan antagas

bli utsatt för fientlig verksamhet eller inom vilket eljest militära åtgärder

av synnerlig betydelse kan förväntas, att lämna sin bostad och ta uppehåll

utom området under den tid för vilken uppmaningen eller åläggandet gäller.

Härvid kan i samma ordning föreskrifter meddelas om uppehållsplats

för de utrymmande. Vidare gäller enligt 36 § civilförsvarslagen, att civilförsvaret

inom civilförsvarsområde skall se till att erforderliga förberedelser

för inkvarteringen av utrymmande blir vidtagna och även svara för det

första omhändertagandet på inkvarteringsorten. På civilförsvaret ankommer

alltså att leda själva utrymningsrörelsen. Häri ingår att förse de utrymmande

med transportmedel, att under förflyttningen ordna utspisning,

bereda vårdbehövande vård och anskaffa tillfällig inkvartering samt att i

övrigt i skilda hänseenden sörja för de utrymmande under utrymningsrörelsen.

Slutligen skall civilförsvaret anvisa varaktig inkvarteringsbostad

på bestämmelseorten.

Sedan utrymningsrörelsen avslutats genom att de utrymmande nått fram

till inkvarteringskommunerna och där erhållit inkvarteringsbostad, antingen

hos enskilda eller i befintliga eller särskilt upprättade internat, övergår

ansvaret för de evakuerade från civilförsvaret till de ordinarie samhällsorganen,

främst kommunerna.

Vilka uppgifter som i förevarande avseenden under beredskap och krig

skall åvila kommunerna liksom frågan om kommunernas skyldighet att i

fredstid vidta erforderliga förberedelser för uppgifternas handhavande har

hittills inte kommit till uttryck i författningsbestämmelser. Dessa och andra

frågor har utretts av kommunalrättskommittén. Med utgångspunkt från

dess förslag har Kungl. Maj:t på hemställan av chefen för inrikesdepartementet

denna dag beslutat förelägga riksdagen förslag till bl. a. lag om

kommunal beredskap och lag om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad

i krig m. in.

Kommunalrättskommittén har främst inriktat sin översyn av de kommunala

beredskapsuppgifterna på de praktiskt-organisatoriskt dominerande

områdena och frågorna om ledningsverksamheten. Frågorna om möjligheten

för socialvården att fungera under beredskap och krig har utretts av

socialberedskap skom mitten. Beträffande riktlinjerna för beredskapsplanläggningen

samt i fråga om organisationsspörsmålen har de båda kommit
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964

téerna haft ingående samråd med varandra. Socialberedskapskommittén har

också samrått med 1954 års värnpliktsavlöningsutredning, vars förslag

rörande hjälpåtgärder för de värnpliktigas anhöriga under krig, m. m. ståi

i nära samband med socialberedskapskommitténs förslag och upptages

därför till behandling i detta sammanhang.

Allmänna överväganden angående socialförmåner i krig

Socialvården i vårt land — såväl socialförsäkringssystemet som den

sociala omvårdnaden i övrigt — har under de senaste åren utvecklats och

uPPbyggts till en hög grad av effektivitet. Det sagda gäller inte blott socialvårdens

materiella innehåll utan också formerna för dess administration.

De gällande bestämmelserna på socialvårdens område är tillämpliga under

fredstida förhållanden och i princip också under beredskap och krig. Vad

beträffar de materiella reglerna är det uppenbart att man i ett läge, då alla

ansträngningar måste inriktas på rikets försvar och då behov föreligger att

ta hand om ett stort antal personer, som i anledning av lcrigsskada eller

utrymning saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle och till erforderlig

vård, stora svårigheter kan föreligga att upprätthålla den fredsmässiga

standarden. Å andra sidan bör det eftersträvas att de sociala förmåner, som

finns i fredstid, så långt möjligt bibehålies även under beredskap och krig.

Detta torde bäst överensstämma med de allmänna grunderna för beredskapsplanläggningen

att man inte skall vidta mera ingripande åtgärder i

samhällsfunktionerna än som är nödvändigt med hänsyn till rådande förhållanden.

Härför talar inte blott den enskilde medborgarens behov av

social trygghet utan även administrativa skäl.

Tillämpningen av bestämmelserna under krigsförhållanden måste emellertid

som nämnts bli förknippad med stora svårigheter och i vissa lägen

kan det ifrågasättas, om systemet har möjlighet att fungera. Hindren kan

uppkomma till följd av att vissa förmåner — exempelvis folk- och tilläggspensionerna

— utbetalas centralt eller är beroende av beslut av centrala

eller regionala organ. Om de centrala utbetalningsorganen slås ut genom

krigshandlingar eller måste nedlägga sin verksamhet i samband med en

slutlig utrymning av Stockholmsområdet, kan förmånerna inte utbetalas i

fredsmässig ordning. Ej heller lokalt utbetalade förmåner — såsom sjukförsäkringsförmåner

och allmänna barnbidrag — torde kunna utbetalas

under alla omständigheter. Inom en kommun kan på grund av krigsskador

eller av andra orsaker förhållandena bli så svåra att utbetalningen av fredstida

sociala förmåner inte kan upprätthållas. Även om förmånerna kan

utgå till en kommuns egna invånare, kan i kommunen vara inkvarterade

personer från andra kommuner, vilka inte kan få ut sina sociala förmåner.

Med hänsyn till vårt lands motståndskraft är det en angelägenhet av

största vikt att en funktionsduglig socialvård finns även under krigsförhållanden.

Planläggningen bör här liksom på övriga områden främst inriktas

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 196b

på det svåraste läget, då insatserna i första hand måste avse att tillgodose

de mest elementära hjälpbehoven. En verksamhet, som skall kunna utövas

i ett sådant ansträngt läge, måste göras starkt förenklad. Detta medför, att

hjälpens materiella innehåll får schabloniseras, beslutanderätten läggas på

lokala organ så långt detta är möjligt och förfarandet i största möjliga utsträckning

frigöras från formbundenhet. Kraven på en effektiv kontroll

måste också i viss utsträckning eftergivas.

Enligt socialberedskapskommitténs förslag till lag om krigshj älp

skall ekonomisk hjälp utgå till alla som i anledning av krigsskada, utrymning

eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden

saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle och till den vård som finnes

erforderlig, i den mån deras behov ej tillgodoses på annat sätt. Detta innebär

bl. a. att krigshj älp kan utgå till dem vilkas fredsmässiga sociala förmåner

inte utgår på grund av krig eller krigsfara. I princip skall enligt förslaget

krigshj älp utgå efter en schablonmässig behovsprövning. Krigshj älpen skall

kunna utgå såväl kontant som in natura och den skall lämnas enligt en av

Kungl. Maj :t fastställd taxa. Enligt förslaget skall krigshjälpen administreras

av kommunerna och finansieras av statsmedel.

Socialberedskapskommitténs förslag om krigshjälp tillstyrkes i allt väsentligt

av remissorganen. För egen del har jag kommit till den uppfattningen,

att den föreslagna krigshjälpen är en för krigsförhållanden väl

avpassad hjälpform. Jag förordar därför att förslaget i huvudsak lägges till

grund för lagstiftning i ämnet. Till enskildheterna i förslaget återkommer

jag längre fram.

Socialberedskapskommittén har vidare ingående granskat de olika bestämmelserna

på socialvårdsområdet — särskilt reglerna rörande socialförsäkringarna

— för att undersöka vilka förändringar i förenklande och

decentraliserande syfte som kan påkallas av krigsförhållanden. Kommitténs

genomgång har resulterat i ett förslag till lag med särskilda bestämmelser

om vissa sociala förmåner under krigsförhållanden.

Som utgångspunkt för sistnämnda förslag har kommittén haft att löpande

sociala kontantförmåner bör utbetalas i fredsmässig ordning så länge det

låter sig göra. I vissa lägen, då detta ej längre är möjligt, måste — om förmånen

skall kunna bibehållas — ett särskilt utbetalningssystem träda i

funktion. Härmed avser kommittén inte blott det tekniska utbetalningsförfarandet

utan även en rad åtgärder, som i åtskilliga hänseenden påverkar

förmånernas materiella innehåll. När ett särskilt krigsutbetalningssystem

användes för en viss social förmån bör enligt förslaget staten i första hand

svara för alla kostnader för förmånen. Frågan hur dessa kostnader skall

slutligt bestridas anser kommittén böra upptagas till behandling först när

frågan aktualiseras. De fredsmässiga förmåner, som kan bibehållas under

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 är 1964

krigsförhållanden, bör enligt kommitténs mening i nya fall beviljas på principiellt

samma villkor som under fred.

Ersättning från sjukförsäkringen bör enligt förslaget under krigsförhållanden

utgivas av de allmänna försäkringskassorna i enlighet med de i fred

gällande bestämmelserna till dem som bor kvar i sin hemort. Detsamma bör

gälla dem som i samband med evakuering lämnat sin hemort, så länge förbindelserna

mellan hemortskassan och de försäkrade fungerar. För de

lägen, då hemortskassan ej längre kan sända ersättningar till dem som

lämnat hemorten, föreslår kommittén, att den som är omfattad av sjukförsäkringen

och som lämnat sin hemort skall erhålla ersättning av den försäkringskassa,

inom vars verksamhetsområde han tagit uppehåll. När det

gäller att bestämma sjukpenningens storlek föreslås, att de inkvarterade

behandlas som om de inte tidigare varit sjukpenningförsäkrade utan först

i samband med insjuknandet skulle inskrivas hos inkvarteringsortens försäkringskassa.

Varje anmälan om sjukdomsfall skulle följaktligen påkalla

beslut angående den försäkrades placering i sjukpenningklass, en placering

som i princip skulle grundas på hans aktuella inkomst av förvärvsarbete.

Kommittén föreslår, att folk- och tilläggspensionerna, då det fredstida

utbetalningssystemet ej längre fungerar, skall utbetalas genom postanstalterna

på grundval av de uppgiftskort, som i fred förvaras hos försäkringskassornas

lokalkontor. Uppgiftskorten avses efter vissa kompletteringar

skola utsändas från lokalkontoren till betalningsmottagarna, så snart ett

skärpt läge inträder. Kommunalt bostadstillägg skall enligt förslaget ej utgå

till evakuerade folkpensionärer.

Yrkesskadelivräntor skall enligt förslaget utbetalas av postanstalterna på

grundval av de i fred hos försäkringskassornas centralkontor och riksförsäkringsverket

förda registerkorten över utgående yrkesskadelivräntor.

Dessa kort bör på samma sätt som uppgiftskorten rörande pensionerna

distribueras till betalningsmottagarna då ett skärpt läge inträder.

Beträffande allmänna barnbidrag föreslår kommittén, att den fredsmässiga

utbetalningsordningen bibehålies så länge barnavårdsnämnderna har

möjlighet att utsända barnbidragsanvisningar. När detta bedömes inte

längre vara möjligt, skall den som har barnbidragsberättigat barn i sin vård

kunna erhålla allmänt barnbidrag genom barnavårdsnämnden i den kommun,

där barnet vistas.

Svårigheterna att utforma ett krigsutbetalningssystem för arbetslöshetsförsäkringen

samt för bidragsförskotten och utfyllnadsbidragen har föranlett

kommittén att förorda att lagstiftningen rörande dessa förmåner tills

vidare inte skall tillämpas i ett krisläge.

Socialberedskapskommitténs förslag till särskilda bestämmelser om vissa

sociala förmåner under krigsförhållanden har bedömts olika under remissbehandlingen.

Åtskilliga remissorgan har anslutit sig till huvudgrunderna

i förslaget eller lämnat dem utan erinran. Man har dock på sina håll —■ även

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964

i yttranden som i princip är positiva till tanken på ett särskilt krigsutbetalningssystem

för vissa socialförmåner — ifrågasatt, huruvida det förordade

systemet är funktionsdugligt eller lämpligt. Lagförslaget har också mött

delvis ganska kraftig kritik. I somliga yttranden anses förslaget vara präglat

av en alltför optimistisk uppfattning av möjligheterna att i ett ytterlighetsläge

upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Vidare framhålles att förslaget

— trots förordade förenklingar jämfört med den fredstida ordningen — är

alltför invecklat och tungrott. Även från rättvisesynpunkter yppas i en del

fall tvekan. Man ställer frågan, om det i ett krigsläge, då intresset är inriktat

på befolkningens skydd till liv och lem och på tillgodoseende av elementära

behov, är rimligt att vissa medborgarkategorier skall erhålla sin försörjning

enligt andra och förmånligare grunder än övriga. Mot denna bakgrund har

i flera yttranden anförts skäl, som talar för att man inriktar sig på en generellt

tillämpbar hjälpform och att man slopar samtliga socialförsäkringsoch

andra speciella förmåner, då den fredsmässiga verksamheten tvingas

att upphöra. Dessa yttranden utmynnar i ett förordnande av att krigshjälpen

utformas så att den kan täcka alla rimliga hjälpbehov.

Till de nyss anförda kritiska synpunkterna kan jag i många stycken

ansluta mig. Jag vill dock samtidigt ge mitt erkännande åt det arbete som

socialberedskapskommittén nedlagt på att undersöka möjligheterna att bibehålla

speciella sociala förmåner under krigsförhallanden. Genom kommitténs

arbete har problemen gjorts till föremål för en grundlig genomgång

och fått en allsidig belysning, utan vilka ett ställningstagande inte

skulle vara möjligt.

Kommittén har vid sina överväganden rörande ett särskilt krigsutbetalningssystem

för vissa förmåner själv ställt frågan om det inte av både principiella

och praktiska hänsyn skulle kunna göras gällande att man borde

stanna vid att genomföra förslaget om krigshjälp och underlata särskilda

lagstiftningsåtgärder för att söka anpassa de fredsmässiga reglerna om särskilda

förmåner efter de under ett ytterlighetsläge rådande förhållandena.

I enlighet med sina direktiv har emellertid kommittén fullföljt uppgiften

att utarbeta förslag till särskilda krigsbestämmelser rörande de viktigaste

sociala kontantförmånerna.

Vid min bedömning av detta förslag har framför allt följande omständigheter

varit vägledande.

Jag har inte blivit övertygad om att det föreslagna systemet är funktionsdugligt

under de svåra yttre förhållanden som kan antagas föreligga i ett

krigsläge. Förslaget synes nämligen förutsätta, att samhället fungerar i

eu utsträckning som det inte torde vara realistiskt att räkna med. Det skulle

knappast vara ägnat att stärka motståndsandan, om de av samhället planlagda

åtgärderna visade sig omöjliga att genomföra. Jag kan inte heller

finna att systemet på ett tillfredsställande sätt tillgodoser medborgarnas krav

på en likvärdig och rimlig försörjning. I många fall skulle det föieslagna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 196i

systemet ge ett företräde till samhällets resurser åt vissa kategorier utan

att detta vore sakligt motiverat, i andra fall återigen skulle säkerligen den i

särskild ordning utbetalade förmånen behöva kompletteras med den generella

hjälptormen, krigshjälpen. Vidare skulle det kunna uppkomma icke

önskvärda skillnader mellan den bofasta och den evakuerade befolkningen,

något som självfallet bör undvikas. Slutligen kan jag inte finna, att systemet

tillgodoser de stora krav som måste ställas på administrativ enkelhet

fråga om beredskapsplanläggning och verkställighetsåtgärder.

Jag kan på grund av det anförda inte tillstyrka ett särskilt krigsutbetal

ningssystem för vissa sociala kontantförmåner. I stället förordar jag åt;

alla ansträngningar inriktas på att inom den kommunalt administrerade

krigshjälpens ram tillgodose de skilda hjälpbehoven på ett sätt som är tillfredsställande

och effektivt ur den enskildes synpunkt och som dessutom

är administrativt enkelt. En följd härav blir att, i den mån det ej längre är

möjligt att utbetala en social förmån i fredsmässiga former, förmånen tills

vidare får upphöra att utgå. Olika samhällskategorier får alltså utan hänsyn

till sina fredsmässiga förhallanden hjälpbehoven täckta enligt reglerna om

krigshjälp.

Frågan om befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna att lagstiftning om

sociala kontantförmåner inte skall tillämpas under krigsförhållanden får

tagas upp i särskild ordning. Ett sådant förordnande, som inte torde böra

givas förrän slutliga utrymningar företagits i avsevärd omfattning, behöver

inte innebära att de förmånsberättigade går miste om förmåner belöpande

på den tid varunder förordnandet gäller. Spörsmålet om retroaktiv

utbetalning av de suspenderade förmånerna får prövas då sådana förhållanden

inträtt, att det fredstida systemet kan fungera.

Förslaget till lag om krigshjälp

Såsom socialberedskapskommittén föreslagit bör reglerna om krigshjälp

samlas i en särskild fullmaktslag, som är i kraft redan under fredstid.

De materiella bestämmelserna bör träda i tillämpning automatiskt då

riket kommer i krig, och vid krigsfara bör tillämpningen bero på Kungl.

Maj:ts förordnande, som skall underställas riksdagens prövning inom

viss tid.

Ett grundläggande problem vid utformningen av krigshjälpen gäller den

personkrets, som skall kunna komma i åtnjutande av krigshjälp.

Enligt kommittéförslaget, mot vilket ingen erinran gjorts under remissbehandlingen,

skall rätt till krigshjälp tillkomma alla som i anledning av

krigsskada, utrymning, avbrott i den allmänna samfärdseln, produktionsomläggning

eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden

saknar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle eller till den vård

som är erforderlig, allt i den mån hjälpbehovet inte tillgodoses på annat

sätt. Åtskillnad göres ej mellan svenska medborgare och andra hjälpbehö
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 196t

vande. Jag tillstyrker kommitténs förslag. Med en så vid personkrets kommer

krigshjälpen att kunna fylla den funktion jag i det föregående förordat

att den skall få, nämligen att i ett ytterlighetsläge vara den enda sociala

kontanthjälpsförmånen, om man bortser från att socialhjälp även i ett sådant

läge skall kunna utgå i fall då hjälpbehovet inte har sin grund i krig,

krigsfara eller därmed sammanhängande förhållanden. Alla hjälpbehov,

vilka förorsakas av förhållanden, som sammanhänger med krig eller krigsfara,

omfattas av den föreslagna lydelsen, inte blott sådana som beror på

personskador och förlust av egendom utan även sådana som har sin grund

i att sociala förmåner inte utbetalas, penningförsändelser inte kan vidarebefordras,

betalning uteblir på grund av moratorium, möjligheter att erhålla

anställning eller driva rörelse upphör m. m. Med utrymning avses inte

bara utrymning genom civilförsvarets försorg utan även att någon på annat

sätt lämnat sin bostad i anledning av krig eller krigsfara. Personkretsen

torde framgå med erforderlig tydlighet utan att lagtexten vid sidan om krigsskada

och utrymning särskilt anger sådana omständigheter som avbrott i

den allmänna samfärdseln och produktionsomläggning.

En fråga som har nära samband med reglerna om personkretsen är den

gränsdragning mellan civilförsvarets och kommunernas

uppgifter, som skall gälla beträffande ekonomiskt bistånd

åt krigsdrabbad befolkning. Kommittén föreslår som huvudregel, att skyldighet

att utge krigshjälp skall åvila kommun, inom vilken den hjälpsökande

är bosatt eller eljest tagit uppehåll. Huvudregeln kompletteras med

ett stadgande att länsstyrelsen, om det föreligger särskilda skäl, skall kunna

förordna att en kommun skall vara skyldig att utge behovsprövad hjälp

även till den som tillfälligt vistas inom kommunen.

I allmänhet har kommitténs ståndpunkt godtagits eller lämnats utan

erinran i remissyttrandena. På några håll är man dock inte helt tillfredsställd

med förslaget. Sålunda åberopas bl. a. dels att begreppet tagit uppehåll

är alltför snävt och dels att kravet på förordnande av länsstyrelsen är

alltför omständligt i svåra lägen. Med anledning härav vill jag framhålla,

att uttrycket taga uppehåll redan förekommer i civilförsvarslagen. Jag anser

det lämpligt att motsvarande bestämning upptages i den nu aktuella lagstiftningen.

Därigenom vinnes en gränsdragning för ansvarsövergången från

civilförsvaret till kommunerna, som ansluter sig till den i lagen om kommunal

beredskap föreslagna. Regeln medför att en kommun blir skyldig att

utge krigshjälp till dem som genom civilförsvarets försorg erhållit varaktig

inkvartering i kommunen.

Bestämmelsen att länsstyrelsen skall äga förordna om utgivande av krigshjälp

till den som tillfälligt vistas i kommunen bör ses mot bakgrunden av

de situationer som kan inträffa under en utrymningsrörelse. Särskilt vid

snabbutrymning av de största tätortsområdena kan förhållandena bli sådana

att utrymningsrörclsen måste avstanna för längre eller kortare tid. Bedö
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964

mes läget vara sådant att de utrymmande ej bör fortsätta, får civilförsvarsmyndigheten

fatta beslut om att inkvarteringen skall betraktas som varaktig.

Därigenom överföres civilförsvarets ansvar för de utrymmande till

vistelsekommunen, som har att utge krigshjälp. I vissa fall kan dock läget

vara sådant att det inte kan avgöras om inkvarteringen bör vara tillfällig

eller om den bör övergå till varaktig inkvartering. Ställningstagandet till

denna fråga kan dra ut på tiden. Ansvaret för de utrymmande åvilar därunder

civilförsvaret. Dess bistånd är i främsta rummet inriktat på att lämna

naturahjälp i form av kost och bostad in. in. Vid en tillfällig inkvartering,

som får pågå under längre tid, kan det erfordras möjlighet att därutöver

med kontanter tillgodose de utrymmandes individuella behov i någon utsträckning.

Enligt min mening är det ändamålsenligt att visst utrymme för

krigshjälp finns i dylika fall. Det organ som bäst kan bedöma om och när

krigshjälp bör utgå till hjälptagare, som inte tagit uppehåll i kommunen,

torde vara länsstyrelsen. Jag biträder därför kommittéförslaget.

Den allmänna kontanthjälpsformen vid krig eller krigsfara bör enligt

kommittéförslaget i princip ha karaktär av behovsprövad krigshjälp.

Förutsättning för rätt till sådan hjälp skall alltså vara att den

hjälpsökande saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle eller den vård som

finns erforderlig och att hjälpbehovet inte tillgodoses på annat sätt. Om

dessa allmänna grunder råder enighet bland remissorganen och jag har

ingen invändning att göra.

När det gäller innebörden av att sökanden saknar tillgängliga medel får

en evakuerad person, som inte har tillgång till kontanta medel, anses vara

medellös, även om han har tillgångar i hemorten men dessa ej kan utnyttjas.

Kravet att den hjälpsökande skall sakna tillgängliga medel får vidare ej

fattas så att en förutsättning för krigshjälp är att sökanden vid tiden för

ansökningen helt saknar sådana medel. Har han medel, som anses tillräckliga

för blott en kortare tid, eller åtnjuter han måhända inom inkvarteringskommunen

viss begränsad förvärvsinkomst, bör krigshjälpen utmätas med

hänsyn härtill.

Som nämnts skall krigshjälp inte utgivas, om hjälpbehovet tillgodoses på

annat sätt. Krigshjälpen är med andra ord subsidiär i förhållande till andra

hjälpformer. Den uppfattning jag i det föregående uttalat om att något särskilt

krigsutbetalningssystem inte bör skapas för socialförsäkrings- och

andra fredstida förmåner utesluter inte att sådana förmåner kan utbetalas

under tid då krigshjälpsbestämmelserna är i tillämpning. I händelse av

beredskapsutrymning torde nämligen förhållandena kunna antagas vara

sådana att utbetalning av fredstida socialförmåner kan äga rum. I den mån

en evakuerad persons hjälpbehov täckes genom sådana förmåner föreligger

alltså inte rätt till krigshjälp.

När det gäller socialhjälpen skulle principen att krigshjälpen är subsidiär

i förhållande till andra hjälpformer kunna leda till att en kommun

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 196t

inte skulle kunna utge krigshjälp, innan den prövat om den har skyldighet

att utge socialhjälp. En sådan ordning kan inte anses lämplig. Kommittén

har därför föreslagit, att kommunerna inte skall vara skyldiga att utge

socialhjälp i fall då hjälpbehovet har sin orsak i krigsskada, utrymning eller

andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden. Jag biträder

detta förslag, som inte gör någon inskränkning i kommunernas rätt att av

kommunala medel lämna frivillig socialhjälp i den utsträckning de finner

lämpligt.

Jag ansluter mig också till kommitténs uppfattning att man vid prövning

av ansökan om krigshjälp inte annat än i rena undantagsfall kan göra sådan

utredning om hjälpbehovet, som företages innan socialhjälp meddelas. Som

grund för ett beslut om behovsprövad krigshjälp skall ej behöva ligga annan

utredning rörande sökandens hjälpbehov än ett av honom på heder och

samvete avgivet intyg om detta behov. I intyget bör sökanden försäkra, att

han saknar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle och erforderlig vård

samt att hans hjälpbehov ej tillgodoses på annat sätt. Det sagda utesluter

inte, att krigshjälpsorganen, om skäl därtill föreligger, har rätt att närmare

undersöka en hjälpsökandes förhållanden. De kan också vägra att utge

krigshjälp, om det är uppenbart, att sökanden har tillgängliga medel och

hans uppgifter sålunda är oriktiga, eller om det är uppenbart, att sökandens

hjälpbehov tillgodoses på annat sätt än genom krigshjälpen.

Nyss berörda intyg skall enligt kommitténs förslag avgivas vid varje tillfälle,

då sökanden önskar erhålla krigshjälp. Även om denna anordning i

och för sig bör anses tillgodose rimliga anspråk på administrativ enkelhet,

kan det inte uteslutas att åtskilliga, särskilt äldre personer finner det besvärande

att gång efter annan skriftligen betyga att de saknar medel och att

deras hjälpbehov inte tillgodoses på annat sätt. Som jag strax kommer till

är avsikten att krigshjälp till uppehället skall utgå för högst en månad i

förskott. Särskilt med tanke på att krigshjälpen enligt mitt förslag ersätter

fredstida förmåner såsom folkpension m. in. har jag övervägt, om inte

ansökningsproceduren skulle kunna förenklas ytterligare. Mina överväganden

har lett fram till att det borde vara möjligt att, sedan krigshjälp första

gången lämnats, i fortsättningen utge krigshjälp utan ny prövning av hjälpbehovet.

En given förutsättning är därvid att anledning ej föreligger till

antagande att hjälpbehovet ändrats. Det lokala krigshjälpsorganet torde

inte sakna möjligheter att bedöma huruvida så är förhållandet. Jag förordar

att ett stadgande av nu angiven innebörd upptages i lagen. 1 praktiken

betyder detta att den hjälpsökande, som för sin försörjning fortlöpande är i

behov av krigshjälp, i allmänhet inte mer än en gång skall behöva försäkra

att han saknar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle och erforderlig vård

samt att hans hjälpbehov inte tillgodoses på annat sätt.

Med förebild från familjebidragsförordningen har kommittén föreslagit,

att Kungl. Maj:t som villkor för erhållande av behovsprövad krigshjälp skall

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964

kunna stadga skyldighet för hjälpsökande att hos organ för den offentliga

arbetsförmedlingen anmäla sig som arbetssökande och antaga lämpligt

arbete, i den mån sådant erbjudes honom. Förslaget har i allmänhet lämnats

utan erinran vid remissbehandlingen. I ett par yttranden har man dock

velat skärpa kravet på arbetsplikten och i ett yttrande ifrågasättes, om det

föreslagna stadgandet är erforderligt. Jag ansluter mig till kommitténs

förslag.

Som förut nämnts avser krigshjälpen att tillgodose livsuppehället och

den vård, som är erforderlig. Till utgifter för livsuppehället räknas utgifter

för mat, bostad i vistelseorten, oundgängliga inventarier och kläder, rengöring,

nödvändiga resor och andra dylika utgifter som erfordras för att

vederbörande ej skall lida nöd. Ett visst mått av fickpengar bör även ingå

i hjälpen till livsuppehället. Vårdkostnader kan vara kostnader för vårdare

eller för vård på internat. Inom krigshjälpens ram bör även lämnas begravningshjälp.

Däremot bör, i överensstämmelse med vad socialberedskapskommittén

föreslagit, krigshjälp ej utgå till evakuerade personers bostad i hemorten.

Såsom framhållits i flera remissyttranden är det av stor betydelse att de

evakuerade erhåller skydd mot vräkning från sin bostad i hemorten och

mot utmätning av sitt bohag där. Hithörande frågor, som har beröring med

frågor rörande moratorielagstiftning, torde få behandlas i annat sammanhang.

Krigshjälp bör såsom kommittén förordat normalt utgå som kontant

bidrag. Endast undantagsvis, när hjälpbehovets art föranleder därtill eller

när kontantbidrag kan antagas inte komma till avsedd användning, bör

hjälpen utgå in natura. Ett speciellt fall av naturahjälp är då hjälptagaren

erhåller bostad eller försörjning på anstalt, särskilt inrättat internat eller

kollektiv förläggning. I sådana fall bör bostadsförmån och försörjning anses

som krigshjälp in natura och i fall då helinackordering erhålles bör endast

ett fickpenningbelopp utbetalas kontant till hjälptagaren.

Kommittén diskuterar i detta sammanhang frågan i vilken utsträckning

kommunerna vid meddelande av krigshjälp bör direkt till hyresvärden

betala hyra för bostad som upplåtits till hjälptagaren. Denna fråga har i

den i prop. 1964:4 föreslagna lagen om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad

i krig m. in. lösts så, att inkvarteringsvärden blir berättigad

att direkt hos kommunen lyfta hyran för inkvarteringsbostaden i avräkning

på krigshjälp, som tillkommer den inkvarterade. I lagen om krigshjälp bör

upptagas en hänvisning till detta stadgande.

Socialberedskapskommittén föreslår att icke behovsprövad

krigshjälp under vissa omständigheter skall kunna utgå till den som

i anledning av krigsskada eller utrymning lämnat sin bostad. Denna hjälpform

avser främst s. k. utbombade personer och personer som deltagit i

plötsliga utrymningar. Hjälpen skall kunna utgå inte endast till personer som

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år l!)Gi

17

inkvarterats i annan kommun utan även till dem som utrymts eller omflyttats

inom samma kommun. Personer som blott tillfälligt vistas i en kommun,

t. ex. under en pågående utrymningsrörelse, skall dock enligt förslaget

inte kunna få den icke behovsprövade hjälpen. Kommittén har inte

minst av psykologiska skäl ansett angeläget att de hårt drabbade befolkningskategorier,

som de utbombade och de under flyktliknande former

evakuerade utgör, under ett inledningsskede kan erhålla ett ekonomiskt

bistånd utan prövning av sina ekonomiska förhållanden. Bidragsformen är

att anse såsom en starthjälp med syfte att underlätta omställningen till de

nya förhållandena.

Den icke behovsprövade krigshjälpen föreslås skola utgå därest Kungl.

Maj :t så förordnat och för den tid Kungl. Maj :t bestämmer. Denna tid bör

enligt kommitténs mening lämpligen kunna sättas till en månad.

Vid remissbehandlingen har förslaget i allmänhet tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. Kritiska synpunkter har emellertid också anförts. I ett remissyttrande

ifrågasättes, om det föreligger behov av denna hjälpform jämsides

med den på schematisk behovsprövning grundade krigshjälpen, eftersom

någon större skillnad mellan de båda hjälpformerna i praktiken knappast

synes föreligga. Även om jag har förståelse för denna uppfattning, tror jag

likväl att den psykologiska betydelsen av den ifrågavarande hjälpformen ej

bör underskattas. Jag tillstyrker därför vad socialberedskapskommittén

föreslagit.

Den icke behovsprövade krigshjälpen bör om möjligt lämnas så snart de

kommunala myndigheterna från civilförsvaret övertagit ansvaret för de

berörda befolkningsgrupperna, vilket innebär att de evakuerade får den så

snart de erhållit bostad i inkvarteringskommunen.

I överensstämmelse med den principiella inställning jag redovisat i samband

med mina allmänna överväganden rörande socialförmåner under

krigsförhållanden finner jag det olämpligt att göra personer, som i fredstid

är berättigade till sociala förmåner, till en privilegierad kategori i krigshjälpshänseende

genom att tillerkänna dem rätt att under alla omständigheter

erhålla krigshjälp utan behovsprövning. Detta innebär att jag inte

heller kan tillstyrka värnpliktsavlöningsutredningens förslag

att värnpliktigas och civilförsvarspliktigas familjer skulle bilda en

sådan privilegierad kategori. I den mån familjebidragsförordningen på

grund av krigsförhållanden inte kan tillämpas får deras rätt till krigshjälp

bedömas efter de allmänna reglerna. Med vad jag nu sagt har jag inte

avsett att ta ställning till möjligheterna att skapa särskilda anordningar för

försörjningen av de värnpliktigas familjer exempelvis efter mönster av det

norska krigsregulativct, en fråga som inte tillhör mitt ämbetsområde.

Jag anser i likhet med socialberedskapskommittén att fasta normer

för krigshjälpens storlek bör gälla. Förhållandena i samband

med beviljande av krigshjälp torde sällan vara sådana att någon individuell

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 106b

prövning kan göras. Schablonbelopp måste därför i stor utsträckning komma

till användning. Krigshjälp bör lämnas enligt en av Kungl. Maj:t fastställd

taxa, vilken i huvudsak bör utformas som en månadstaxa för kontanthjälp.

I taxan bör anges normerna för bostadsbidrag, underhållsbidrag

för övriga levnadskostnader, bidrag för tillgodoseende av särskilda behov

och begravningsbidrag. Hjälp bör utbetalas i förskott för högst en månad.

Enligt kommittéförslaget skall bostadsbidragen i normalfall motsvara de

belopp, med vilka ersättning för tvångsupplåtelse av bostad till hemlös

befolkning skall utgå. Med anledning härav vill jag erinra om att för sådan

upplåtelse taxor i stor utsträckning blir tillämpliga enligt den i prop.

1964: 4 föreslagna lagen om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i

krig m. m.

När det gäller krigshjälpstaxans normer för underhållsbidrag för övriga

levnadskostnader har kommittén diskuterat olika alternativ och har därvid

stannat för att anknyta underhållsbidragens storlek till folkpensioneringens

ålderspension.

Jag saknar anledning att i detta sammanhang ta slutlig ställning till

taxans utformning, men såvitt jag kan finna talar goda skäl för de av kommittén

föreslagna lösningarna.

För krigs hjälpens administration skall enligt socialberedskapskommitténs

förslag finnas en krigshjälpsnämnd i varje kommun. Har

kommunen inte uppdragit åt annat organ att fungera som krigshjälpsnämnd

eller inrättat särskild sådan nämnd, skall socialnämnden vara krigshjälpsnämnd.

Förslaget har i allmänhet godtagits av remissorganen och jag har

intet att erinra mot detsamma.

På det regionala planet bör det ankomma på länsstyrelsen att utöva tillsyn

över kommunernas krigshjälpsverksamhet och planläggningen av densamma.

Förekommer missförhållanden i kommunernas befattning med

krigshjälpsverksamheten bör länsstyrelsen äga vidta erforderliga åtgärder

för att nå rättelse. Länsstyrelsen bör kunna förordna att ersättning av statsmedel

för utgiven krigshjälp inte skall utgå eller skall utgå i minskad omfattning,

om kommunen grovt åsidosatt sina skyldigheter.

Länsstyrelsernas nu berörda verksamhet kommer uppenbarligen att ställa

särskilda anspråk på deras personella resurser. Kommittén har föreslagit

att i länsstyrelsernas krigsorganisation intages ett visst antal kvalificerade

befattningshavare, som genom resor i länet kan utöva tillsyn över krigshjälpsverksamheten.

Frågan har behandlats i åtskilliga remissyttranden,

främst från länsstyrelserna, som i flera fall uttalar tveksamhet beträffande

möjligheterna att erhålla lämpliga personer. Å andra sidan har riksförsäkringsverket

framhållit att administrativt tränad socialförsäkringspersonal

i ett krigsläge i stor utsträckning torde komma att frigöras från centrala

ämbetsverk och från allmänna försäkringskassor i utrymningsområdena.

Länsstyrelsernas personalbehov för krigshjälpsverksamheten bör enligt min

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 196i

19

mening beaktas vid planläggningen av länsstyrelsernas krigsorganisation.

Hänsyn bör härvid tagas till vad som anförts från socialberedskapskommittens

och riksförsäkringsverkets sida.

Kommitténs förslag alt kommunernas kostnader för utgiven

krigshjälp skall ersättas av staten har genomgående tillstyrkts under

remissbehandlingen och jag har för egen del ingen avvikande uppfattning.

Av bestämmelserna i den föreslagna lagen om kommunal beredskap följer,

att kommunernas kostnader för administration av krigshjälpen i ett

verkställighetsskede ersättes av staten, medan kostnaderna för planläggningen

i princip vilar på kommunerna själva.

Såsom kommittén anfört hör vissa regler om enskild persons,

ersättningsskyldighet för erhållen krigshjälp intagas i lagen

om krigshjälp. Den som genom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnad

oriktig eller vilseledande uppgift föranlett att krigshjälp utgått bör sålunda

av allmän domstol kunna åläggas att återbetala beloppet.

Kommittén föreslår att, då frågorna om ersättningsskyldighet blir aktuella,

i särskild lagstiftning skall kunna stadgas skyldighet för försörjare att

ersätta behovsprövad krigshjälp, som lämnats åt hans make eller barn eller

adoptivbarn under 16 år på grund av att försörjaren ej fullgjort sin underhållsplikt.

Däremot har kommittén inte velat föreslå någon ersättningsskyldighet

för den som erhållit krigshjälp på grund av utebliven social förmån,

utebliven lön eller annan inkomst eller på grund av hinder att ta tillgångar

i anspråk. Några remissorgan finner, att förslaget inte är helt tillfredsställande,

och förordar en längre gående återbetalningsskyldighet.

Bland annat framhålles att konsekvenserna skulle bli stötande, om återbetalningsskyldighet

inte förelåg i fall då krigshjälp under längre tid ersatt

exempelvis utebliven lön eller social förmån, som sedermera utgives för tid

under vilken krigshjälp utgått. Återbetalningsskyldighet ifrågasättes också

för den händelse dubbel utbetalning av krigshjälp ägt rum utan att detta

kan läggas hjälptagaren till last.

Jag instämmer med kommittén däri att lagen bör öppna en principiell

möjlighet att beträffande behovsprövad krigshjälp föreskriva återbetalningsskyldighet,

som närmare regleras först sedan normala förhållanden

inträtt efter det läge som föranlett utgivande av krigshjälp. Jag delar också,

kommitténs uppfattning att sådan återbetalningsskyldighet bör förekomma

endast i begränsad omfattning. Den föreslagna möjligheten att föreskriva

återbetalningsskyldighet för försörjare synes lämpligt avvägd. Med den av

mig förordade lösningen, att de sociala kontantförmånerna skall kunna

suspenderas under tid för vilken krigshjälp utgives, skulle verkan kunna

bli att ett stort antal bjälplagare vid den tidpunkt då det fredstida systemet

åter sättes i funktion skulle bli berättigade till betydande belopp av allmänna

medel, avseende tid under vilken det allmänna genom krigshjälpen

tryggat deras försörjning. Möjlighet torde böra finnas att undvika sådan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1064

dubbelbetalning. Jag förordar en regel om att återbetalningsskyldighet skall

kunna stadgas för hjälptagare, där denne kommer i åtnjutande av annan

social förmån för samma tid som krigshjälpen avser. Återbetalning torde

härvid få ske genom att krigshjälpen avdrages på retroaktivt utbetalade

socialförmåner.

Specialmotivering

I enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i det föregående, har inom

socialdepartementet upprättats förslag till lag om krigshjälp. I lagen upptages

endast mera grundläggande stadganden. Övriga föreskrifter bör i

form av tillämpningsbestämmelser utfärdas av Kungl. Maj:t eller myndighet,

som kan komma att erhålla Kungl. Maj:ts uppdrag härtill.

Beträffande förslaget torde utöver vad förut anförts böra nämnas följande.

1 §-

Paragrafens lydelse ansluter till den brukliga i fullmaktslagar, vilka avses

skola träda i tillämpning automatiskt i krig och efter särskilt förordnande

— som skall underställas riksdagen — vid krigsfara.

2 §•

I denna paragraf anges de allmänna grunderna för rätt till krigshjälp.

Dessa har behandlats i den allmänna motiveringen.

Första stycket avser den behovsprövade krigshjälpen, och i andra stycket

behandlas den icke behovsprövade krigshjälpen.

Det ligger i sakens natur att krigshjälp ej samtidigt skall utgivas enligt

första och andra stycket.

3 §-

Av första stycket framgår vilken kommun som är skyldig att utge krigshjälp.

I andra stycket fastslås att kommun inte är skyldig att utge socialhjälp

till den som saknar medel av anledning som anges i 2 § första stycket, även

om den hjälpbehövande tillhör sådan kategori av befolkningen, till vilken

enligt socialhjälpslagen obligatorisk socialhjälp skall utgå. Den hjälpbehövande

blir i stället berättigad till krigshjälp. Någon åtskillnad göres därvid

ej mellan inkvarterade i kommunen och kommunens egen befolkning. Som

framgår av den allmänna motiveringen innebär stadgandet inte någon inskränkning

i kommuns rätt att lämna frivillig socialhjälp. Härför utgår

givetvis inte någon ersättning av statsmedel enligt reglerna för krigshjälpen.

4 §.

Första och tredje styckena har behandlats i den allmänna motiveringen.

Närmare föreskrifter angående ansökningsförfarandet förutsättes utfärdade

i administrativ ordning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964

Sökes krigshjälp för flera hushållsmedlemmar äger enligt andra stycket

den som förestår hushållet avge föreskriven försäkran och lämna erforderliga

uppgifter för var och en av hushållsmedlemmarna.

5 §•

Bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i den allmänna motiveringen.

6 §•

Paragrafen innehåller reglerna om den kommunala organisationen av

krigshjälpsverksamheten. Socialnämnden skall vara krigshjälpsnämnd, såvida

kommunen inte uppdrager åt annat kommunalt organ att vara krigshjälpsnämnd

eller inrättar särskild krigshjälpsnämnd. I sistnämnda fall

kan krigshjälpsnämnd utses så snart lagen om krigshjälp trätt i kraft.

Andra—fjärde styckena har den utformning som är bruklig då nya specialreglerade

kommunala nämnder inrättas.

7 §•

Bestämmelserna i denna paragraf har tillkommit för att beviljandet av

krigshjälp skall kunna fortgå effektivt i trängda lägen. I sådant syfte har

det ansetts lämpligt att beslutanderätten kan utövas av ledamot av krigshjälpsnämnden

eller den som av nämnden utsetts att mottaga ansökan om

krigshjälp. Att såsom ifrågasatts i några remissyttranden medge sådan beslutanderätt

endast för nämndens ordförande eller vice ordförande har inte

ansetts tillfyllest.

8 §■

Kommunernas kostnader för utgiven krigshjälp bör såsom framgår av

den allmänna motiveringen ersättas av statsmedel. Det har ansetts lämpligt

att ersättningen fastställes av länsstyrelsen, som skall ha att på begäran

lämna förskott på ersättningen.

9 §.

Bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i den allmänna motiveringen.

Hushållsföreståndare, som enligt 4 § andra stycket vid ansökan om

krigshjälp avgivit intyg för hushållsmedlem och därvid lämnat oriktig eller

vilseledande uppgift, kan åläggas att återgälda krigshjälp, som utgivits till

hushållsmedlemmen.

10 §.

Som framgår av den allmänna motiveringen bör länsstyrelsen handha den

regionala ledningen av krigshjälpsverksamheten. Det bör ankomma på länsstyrelsen

att följa tillämpningen av lagen och eljest meddelade bestämmelser

om krigshjälp samt att därvid tillse att verksamheten bedrives på ett ända
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964

målsenligt sätt. Länsstyrelsen skall även övervaka planläggningen av krigshjälpsverksamheten.

11 §•

I första och andra styckena regleras besvär över krigshjälpsnämnds och

länsstyrelses beslut enligt lagen. Vid besvär i krigshjälpsärenden skall tilllämpas

den i lagen den 4 juni 1954 (nr 355) om besvärstid vid talan mot

förvaltande myndighets beslut stadgade besvärstiden. Erinras må att besvärstiden

kan förlängas med stöd av administrativa fullmaktslagen. Av

tredje stycket framgår att beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av

förd klagan, om ej länsstyrelsen förordnar annorlunda.

12 §.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för Kungl. Maj :t eller den myndighet

Kungl. Maj :t förordnar att meddela tillämpningsföreskrifter.

Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1964.

Den första mandatperioden för ledamöter och suppleanter i särskilt inrättad

krigshjälpsnämnd bör bestämmas så, att överensstämmelse kommer

att råda med den allmänna mandattiden inom kommunala nämnder. En

regel härom har intagits bland ikraftträdandebestämmelserna.»

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 5.

Stockholm den 27 februari 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell,

herr Edström, fru Nilsson*, herrar Hiibinette, Dahlberg och Axel

Kristiansson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,

Bengtsson i Varberg*, fröken Sandell, herr Johansson i Södertälje, fru Gunne,

herrar Fredriksson och Wahrendorff.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB, STHLK 64

412214

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigshjälp. a1 i texten