Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigshjålp.
1964-02-27 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1964:10, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigshjålp.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964
1
Nr 10
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om krigshjålp.
Genom en den 19 december 1963 dagtecknad proposition, nr 5 år 1964,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
om krigshjälp
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—5 §§ träda i tillämpning.
Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession,
som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare
skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna
alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt
andra stycket.
Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda
bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr
att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning
av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke
inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är
detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall meddelat förordnande av Konungen
upphävas senast före nästkommande riksdagssessions avslutande.
2 §.
Krigshjälp utgår till den, som på grund av krigsskada, utrymning eller
andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden saknar tillgängliga
medel till sitt livsuppehälle eller till erforderlig vård och vars
hjälpbehov icke tillgodoses på annat sätt.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 saml. 2 avd. Nr 10
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964
I den mån Konungen så förordnar skall ock, utan avseende på om hjälpbehov
som i första stycket sägs föreligger, krigshjälp för viss tid utgå till
den, som på grund av krigsskada eller utlämning lämnat sin bostad.
3§.
Det åligger kommun att utgiva krigshjälp till den som är bosatt i eller
eljest tagit uppehåll i kommunen. Länsstyrelsen må, när särskilda skäl äro
därtill, förordna att kommunen skall utgiva krigshjälp enligt 2 § första
stycket även till den som tillfälligt vistas i kommunen.
Kommun är icke skyldig att utgiva socialhjälp till den, som saknar medel
av anledning som i 2 § första stycket sägs.
4§.
Den som önskar erhålla krigshjälp enligt 2 § första stycket, skall lämna
upplysning om orsaken till hjälpbehovet ävensom på heder och samvete
intyga att han saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle och erforderlig
vård samt att hans hjälpbehov ej tillgodoses på annat sätt. Därest anledning
ej föreligger till antagande att hjälpbehovet ändrats sedan krigshjälp som
nu sagts senast lämnats, må krigshjälp därefter utgivas utan ny prövning
av hjälpbehovet.
Sökes krigshjälp för personer, som tillhöra samma hushåll, må vad i
första stycket sagts fullgöras av den som förestår hushållet.
Konungen må som villkor för erhållande av krigshjälp enligt 2 § första
stycket stadga skyldighet för hjälpsökande att hos organ för den offentliga
arbetsförmedlingen anmäla sig som arbetssökande samt antaga lämpligt
arbete i den mån sådant erbjudes.
5§.
Krigshjälp utgives i form av kontant bidrag eller, när hjälpbehovets art
eller andra förhållanden föranleda därtill, som naturahjälp.
Krigshjälp lämnas enligt taxa, som fastställes av Konungen, och utgår,
där den ej är avsedd för bestridande av viss engångskostnad, i förskott för
högst en månad.
Angående utbetalning av krigshjälp till annan än hjälptagaren stadgas i
lagen om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m. m.
6§.
I varje kommun skall finnas en krigshjälpsnämnd för handhavande av
de uppgifter, som åvila kommunen enligt denna lag. Socialnämnden skall
vara krigshjälpsnämnd, där kommunen icke uppdrager åt annat kommunalt
organ att vara krigshjälpsnämnd eller inrättar särskild krigshjälpsnämnd.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 196b
Ledamöter och suppleanter i särskild krigshjälpsnämnd väljas av kommunens
fullmäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter
må dock icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt, därest det begäres
av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles,
om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat
med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat. Sker
ej val av suppleanter proportionellt skall tillika bestämmas den ordning, i
vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.
I fråga om krigshjälpsnämnd i annan kommun än Stockholm skall vad i
32—42 §§ kommunallagen är stadgat rörande kommunens styrelse ävensom
i 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd
äga motsvarande tillämpning, dock att det ej är erforderligt att protokoll
upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje
ärende.
Beträffande krigshjälpsnämnd i Stockholm skola bestämmelserna i 51 §
kommunallagen för Stockholm äga tillämpning, varjämte skall gälla vad
stadsfullmäktige med iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva.
Protokoll behöver dock ej upptaga annat än förteckning å närvarande ledamöter
och beslutet i varje ärende.
7 §.
Ledamot av krigshjälpsnämnd och den som av nämnden utsetts att mottaga
ansökan om krigshjälp må, för tid intill dess nämnden nästa gång sammanträder,
å dess vägnar bevilja krigshjälp, om sökanden är i så trängande
behov därav, att nämndens sammanträde ej kan avvaktas, eller om hjälpen
skall utgå enligt 2 § andra stycket. Sådant beslut skall anmälas vid nämndens
nästa sammanträde.
8 §•
För utgiven krigshjälp äger kommun erhålla ersättning av statsmedel.
Ersättning fastställes av länsstyrelsen. Kommun äger av länsstyrelsen
utfå förskott å ersättningen.
9§.
Den, som vid ansökan om krigshjälp medvetet eller av grov vårdslöshet
lämnat oriktig eller vilseledande uppgift rörande hjälpbehovet eller orsaken
till detta, är ersättningsskyldig för krigshjälp som utgivits på grund av
sådan uppgift.
Konungen förordnar med riksdagen om ersättningsskyldighet för krigshjälp
enligt 2 § första stycket
a) för hjälptagare, där denne kommer i åtnjutande av annan social förmån
för samma tid som krigshjälpen avser;
b) för underliållsskyldig, där krigshjälpen utgivits till hans make eller till
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964
hans barn eller adoptivbarn under sexton år för tillgodoseende av hjälpbehov,
vilket icke skulle hava förelegat därest han fullgjort sin underhållsskyldighet.
10 §.
Länsstyrelse åligger att följa tillämpningen av denna lag och med stöd
därav meddelade bestämmelser samt därvid tillse, att krigshjälpsverksamheten
bedrives på ett ändamålsenligt sätt.
Yppas missförhållande med avseende på kommuns handhavande av krigshjälpsverksamhet
eller förberedelser för sådan verksamhet, skall länsstyrelsen
vidtaga den åtgärd, som finnes erforderlig för att åstadkomma rättelse.
Beslut att ersättning av statsmedel för utgiven krigshjälp icke skall utgå eller
skall utgå i minskad omfattning må dock meddelas endast såvida kommunen
grovt åsidosatt sina skyldigheter.
11 §•
Talan mot krigshjälpsnämnds beslut föres genom besvär hos länsstyrelsen.
Över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag, som genom besvär
kommit under länsstyrelsens prövning, må klagan ej föras, över annat beslut
av länsstyrelse föres talan genom besvär hos Konungen.
Krigshjälpsnämnds och länsstyrelses beslut lända till efterrättelse utan
hinder av förd klagan, om ej länsstyrelsen förordnar annorlunda.
12 §.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna lag, meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.
Genom denna lag upphäves förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om
utrymningshjälp.
Inrättar kommun särskild krigshjälpsnämnd, skall val av ledamöter, som
första gången förrättas, avse tiden intill utgången av året näst efter det, då
allmänna val av kommunens fullmäktige äger rum första gången efter den
tidpunkt från och med vilken ledamöterna blivit valda. Vad nu sagts skall ej
äga tillämpning beträffande krigshjälpsnämnd i Stockholm.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att bestämmelser om krigshjälp skall träda i
tillämpning, vid krig automatiskt och vid krigsfara efter Kungl. Maj :ts förordnande,
som skall underställas riksdagen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964 5
Alla, som på grund av krigsskada, utrymning eller andra med krig eller
krigsfara sammanhängande förhållanden saknar medel till silt uppehälle
eller till erforderlig vård, skall ha rätt till krigshjälp.
Krigshjälpen skall vara behovsprövad, men Kungl. Maj :t skall kunna förordna
om icke behovsprövad krigshjälp under viss kortare tid till den som
på grund av krigsskada eller utrymning lämnat sin hostad. Krigshjälp skall
lämnas enligt en av Kungl. Maj :t fastställd taxa.
Krigshjälpsverksamheten skall enligt förslaget handhavas av kommunala
nämnder. Socialnämnden skall fungera som krigshjälpsnämnd, om inte
kommunen inrättar särskild krigshjälpsnämnd.
Kostnaderna för krigshjälpen skall helt falla på staten.
I den mån fredstida sociala kontantförmåner, såsom sjukförsäkringsförmåner,
allmän pension, allmänna barnbidrag och familjebidrag till värnpliktigas
anhöriga m. fl., på grund av krigsförhållanden inte kan utges i
vanlig ordning, förutsättes att förmånstagaren får sin försörjning tryggad
enligt reglerna om krigshjälp.
Propositionens förslag till lag om krigshjälp grundar sig å ett av socialberedskapskommittén
i februari 1962 framlagt, stencilerat betänkande med
förslag till lag i ämnet. I propositionen behandlas även ett av kommittén i
januari 1963 avgivet förslag till lag med särskilda bestämmelser om vissa
sociala förmåner under krigsförhållanden och två av 1954 års värnpliktsavlöningsutredning
i november 1962 avlämnade förslag rörande hjälpåtgärder
för de värnpliktigas och de civilförsvarspliktigas anhöriga under krig,
m. m. (stencilerade), vilka förslag inte ansetts böra föranleda lagstiftning.
Av propositionen redovisas här endast vad föredragande departementschefen
anfört i sin allmänna motivering och specialmotivering. Beträffande
övriga delar av propositionen, såsom redogörelser för gällande rätt, för de
ovan omnämnda betänkandena och för remissyttrandena däröver, hänvisas
till propositionen.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Aspting, har anfört:
»Inledning
På grund av krigsteknikens utveckling måste man räkna med att, om
Sverige blir indraget i ett krig, detta kommer att få karaktären av ett totalt
krig, som drabbar inte bara de stridande styrkorna utan hela befolkningen.
Eu hänsynslös insats av massförstörelsemedel kan på mycket kort tid medföra
stora förluster hos en befolkning, som oförberedd utsättes för terrorbekämpning
med kärnladdningar och biologiska och kemiska stridsmedel.
Genom angriparens flyg- och fjärrvapenanfall kan förbindelserna mellan
olika delar av landet snabbt bli avbrutna för kortare eller längre tid. Detta
kan medföra att olika myndigheters verksamhet försvåras eller omöjlig1*
— Dihang till riksdagens protokoll 1904. 9 sand. 2 avd. Nr 10
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964
göres och att svåra bristsituationer i fråga om försörjning, sjukvård m. in.
uppstår. Ytterligare svårigheter kan uppkomma genom biverkningar i form
av radiakbeläggning i stor skala, som kan bli en följd av angrepp med
kärnladdningar. Även den psykologiska krigföringen har genom den tekniska
utvecklingen — främst i fråga om olika massmedia — fått ökade
möjligheter till snabb verkan.
Jag vill erinra om att Kungl. Maj:t i propositionen 1962: 108 angående
organisationen av totalförsvarets högsta ledning — och sedermera även
riksdagen — anslöt sig till det av 1960 års försvarsledningsutredning gjorda
uttalandet att som grund för totalförsvarets utveckling och inriktning måste
ligga det svåraste av de alternativa händelseförlopp som kan anses sannolika,
nämligen ett angrepp som, efter endast kort förvarning, med utnyttjande
av samtliga angreppsmetoder syftar till att ockupera hela vårt land
eller en del därav.
På grund av nu anförda omständigheter har planläggningen inom totalförsvaret
inriktats på att åstadkomma en organisation, som kan fungera
även under ett intensivt inledningsskede i ett anfallskrig mot Sverige. Den
omställning av samhället som planläggningen inom totalförsvaret avser är
ytterst genomgripande. Förutom att det militära försvaret krigsorganiseras,
vidtages betydelsefulla ändringar inom sådana delar av det civila samhället
som är av särskild betydelse ur försvarssynpunkt. På olika områden sker en
omställning av de eljest normala samhällsfunktionerna, en omställning
som i många fall måste leda till att verksamheten såsom icke krigsviktig
lägges ned. Inom den civila sektorn av totalförsvaret finns särskild reglering
av civilförsvaret, polisväsendet, den allmänt civila hälso- och sjukvården,
det ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret. Beträffande socialvården
— begreppet taget i vidsträckt bemärkelse och innefattande även
socialförsäkringarna — finns däremot inte några bestämmelser, som allmänt
reglerar verksamheten under beredskapstillstånd och krig. Under det
andra världskriget tillkom vissa sådana bestämmelser, men av dessa kvarstår
numera i huvudsak endast 1940 års förordning om utrymningshjälp.
Å andra sidan finns på socialvårdens område i regel inte några bestämmelser
som inskränker gällande reglers tillämpning under krig.
Frågan om socialvårdens omfattning och organisation under beredskapstillstånd
och krig bör ses mot bakgrunden av vissa delar av civilförsvarets
verksamhet. I samband med att en ny organisation för civilförsvaret fastställdes
år 1959 skedde en avgränsning av civilförsvarets uppgifter med den
principiella innebörden att civilförsvaret inte skall svara för uppgifter, vilka
kan utföras av ordinarie samhällsorgan. Civilförsvarets uppgifter inriktas
sålunda numera på att utöva sådan verksamhet för rikets försvar, som avser
att skydda och rädda liv och egendom vid anfall mot riket och som inte
åvilar krigsmakten, ävensom annan likartad verksamhet. För att kunna
fullgöra dessa uppgifter skall civilförsvaret vidta olika förebyggande åtgär
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år l!)6i
der. En av de viktigaste förebyggande civilförsvarsåtgärderna utgör utrymningen,
för vilken en omfattande planläggning ägt rum i fred. Det kan här
nämnas att, om planlagda utrymningar genomföres i full utsträckning,
omkring tre miljoner människor kommer att byta bostadsort.
Beträffande utrymning och därmed sammanhängande inkvartering av
utrymd eller eljest hemlös befolkning vill jag erinra om några grundläggande
bestämmelser i 1960 års civilförsvarslag. Enligt 34 § bemyndigas
Kungl. Maj:t eller av Kungl. Maj:t utsedd myndighet att under krig eller
vid krigsfara uppmana eller ålägga invånare inom område, som kan antagas
bli utsatt för fientlig verksamhet eller inom vilket eljest militära åtgärder
av synnerlig betydelse kan förväntas, att lämna sin bostad och ta uppehåll
utom området under den tid för vilken uppmaningen eller åläggandet gäller.
Härvid kan i samma ordning föreskrifter meddelas om uppehållsplats
för de utrymmande. Vidare gäller enligt 36 § civilförsvarslagen, att civilförsvaret
inom civilförsvarsområde skall se till att erforderliga förberedelser
för inkvarteringen av utrymmande blir vidtagna och även svara för det
första omhändertagandet på inkvarteringsorten. På civilförsvaret ankommer
alltså att leda själva utrymningsrörelsen. Häri ingår att förse de utrymmande
med transportmedel, att under förflyttningen ordna utspisning,
bereda vårdbehövande vård och anskaffa tillfällig inkvartering samt att i
övrigt i skilda hänseenden sörja för de utrymmande under utrymningsrörelsen.
Slutligen skall civilförsvaret anvisa varaktig inkvarteringsbostad
på bestämmelseorten.
Sedan utrymningsrörelsen avslutats genom att de utrymmande nått fram
till inkvarteringskommunerna och där erhållit inkvarteringsbostad, antingen
hos enskilda eller i befintliga eller särskilt upprättade internat, övergår
ansvaret för de evakuerade från civilförsvaret till de ordinarie samhällsorganen,
främst kommunerna.
Vilka uppgifter som i förevarande avseenden under beredskap och krig
skall åvila kommunerna liksom frågan om kommunernas skyldighet att i
fredstid vidta erforderliga förberedelser för uppgifternas handhavande har
hittills inte kommit till uttryck i författningsbestämmelser. Dessa och andra
frågor har utretts av kommunalrättskommittén. Med utgångspunkt från
dess förslag har Kungl. Maj:t på hemställan av chefen för inrikesdepartementet
denna dag beslutat förelägga riksdagen förslag till bl. a. lag om
kommunal beredskap och lag om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad
i krig m. in.
Kommunalrättskommittén har främst inriktat sin översyn av de kommunala
beredskapsuppgifterna på de praktiskt-organisatoriskt dominerande
områdena och frågorna om ledningsverksamheten. Frågorna om möjligheten
för socialvården att fungera under beredskap och krig har utretts av
socialberedskap skom mitten. Beträffande riktlinjerna för beredskapsplanläggningen
samt i fråga om organisationsspörsmålen har de båda kommit
-
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964
téerna haft ingående samråd med varandra. Socialberedskapskommittén har
också samrått med 1954 års värnpliktsavlöningsutredning, vars förslag
rörande hjälpåtgärder för de värnpliktigas anhöriga under krig, m. m. ståi
i nära samband med socialberedskapskommitténs förslag och upptages
därför till behandling i detta sammanhang.
Allmänna överväganden angående socialförmåner i krig
Socialvården i vårt land — såväl socialförsäkringssystemet som den
sociala omvårdnaden i övrigt — har under de senaste åren utvecklats och
uPPbyggts till en hög grad av effektivitet. Det sagda gäller inte blott socialvårdens
materiella innehåll utan också formerna för dess administration.
De gällande bestämmelserna på socialvårdens område är tillämpliga under
fredstida förhållanden och i princip också under beredskap och krig. Vad
beträffar de materiella reglerna är det uppenbart att man i ett läge, då alla
ansträngningar måste inriktas på rikets försvar och då behov föreligger att
ta hand om ett stort antal personer, som i anledning av lcrigsskada eller
utrymning saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle och till erforderlig
vård, stora svårigheter kan föreligga att upprätthålla den fredsmässiga
standarden. Å andra sidan bör det eftersträvas att de sociala förmåner, som
finns i fredstid, så långt möjligt bibehålies även under beredskap och krig.
Detta torde bäst överensstämma med de allmänna grunderna för beredskapsplanläggningen
att man inte skall vidta mera ingripande åtgärder i
samhällsfunktionerna än som är nödvändigt med hänsyn till rådande förhållanden.
Härför talar inte blott den enskilde medborgarens behov av
social trygghet utan även administrativa skäl.
Tillämpningen av bestämmelserna under krigsförhållanden måste emellertid
som nämnts bli förknippad med stora svårigheter och i vissa lägen
kan det ifrågasättas, om systemet har möjlighet att fungera. Hindren kan
uppkomma till följd av att vissa förmåner — exempelvis folk- och tilläggspensionerna
— utbetalas centralt eller är beroende av beslut av centrala
eller regionala organ. Om de centrala utbetalningsorganen slås ut genom
krigshandlingar eller måste nedlägga sin verksamhet i samband med en
slutlig utrymning av Stockholmsområdet, kan förmånerna inte utbetalas i
fredsmässig ordning. Ej heller lokalt utbetalade förmåner — såsom sjukförsäkringsförmåner
och allmänna barnbidrag — torde kunna utbetalas
under alla omständigheter. Inom en kommun kan på grund av krigsskador
eller av andra orsaker förhållandena bli så svåra att utbetalningen av fredstida
sociala förmåner inte kan upprätthållas. Även om förmånerna kan
utgå till en kommuns egna invånare, kan i kommunen vara inkvarterade
personer från andra kommuner, vilka inte kan få ut sina sociala förmåner.
Med hänsyn till vårt lands motståndskraft är det en angelägenhet av
största vikt att en funktionsduglig socialvård finns även under krigsförhållanden.
Planläggningen bör här liksom på övriga områden främst inriktas
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 196b
på det svåraste läget, då insatserna i första hand måste avse att tillgodose
de mest elementära hjälpbehoven. En verksamhet, som skall kunna utövas
i ett sådant ansträngt läge, måste göras starkt förenklad. Detta medför, att
hjälpens materiella innehåll får schabloniseras, beslutanderätten läggas på
lokala organ så långt detta är möjligt och förfarandet i största möjliga utsträckning
frigöras från formbundenhet. Kraven på en effektiv kontroll
måste också i viss utsträckning eftergivas.
Enligt socialberedskapskommitténs förslag till lag om krigshj älp
skall ekonomisk hjälp utgå till alla som i anledning av krigsskada, utrymning
eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden
saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle och till den vård som finnes
erforderlig, i den mån deras behov ej tillgodoses på annat sätt. Detta innebär
bl. a. att krigshj älp kan utgå till dem vilkas fredsmässiga sociala förmåner
inte utgår på grund av krig eller krigsfara. I princip skall enligt förslaget
krigshj älp utgå efter en schablonmässig behovsprövning. Krigshj älpen skall
kunna utgå såväl kontant som in natura och den skall lämnas enligt en av
Kungl. Maj :t fastställd taxa. Enligt förslaget skall krigshjälpen administreras
av kommunerna och finansieras av statsmedel.
Socialberedskapskommitténs förslag om krigshjälp tillstyrkes i allt väsentligt
av remissorganen. För egen del har jag kommit till den uppfattningen,
att den föreslagna krigshjälpen är en för krigsförhållanden väl
avpassad hjälpform. Jag förordar därför att förslaget i huvudsak lägges till
grund för lagstiftning i ämnet. Till enskildheterna i förslaget återkommer
jag längre fram.
Socialberedskapskommittén har vidare ingående granskat de olika bestämmelserna
på socialvårdsområdet — särskilt reglerna rörande socialförsäkringarna
— för att undersöka vilka förändringar i förenklande och
decentraliserande syfte som kan påkallas av krigsförhållanden. Kommitténs
genomgång har resulterat i ett förslag till lag med särskilda bestämmelser
om vissa sociala förmåner under krigsförhållanden.
Som utgångspunkt för sistnämnda förslag har kommittén haft att löpande
sociala kontantförmåner bör utbetalas i fredsmässig ordning så länge det
låter sig göra. I vissa lägen, då detta ej längre är möjligt, måste — om förmånen
skall kunna bibehållas — ett särskilt utbetalningssystem träda i
funktion. Härmed avser kommittén inte blott det tekniska utbetalningsförfarandet
utan även en rad åtgärder, som i åtskilliga hänseenden påverkar
förmånernas materiella innehåll. När ett särskilt krigsutbetalningssystem
användes för en viss social förmån bör enligt förslaget staten i första hand
svara för alla kostnader för förmånen. Frågan hur dessa kostnader skall
slutligt bestridas anser kommittén böra upptagas till behandling först när
frågan aktualiseras. De fredsmässiga förmåner, som kan bibehållas under
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 är 1964
krigsförhållanden, bör enligt kommitténs mening i nya fall beviljas på principiellt
samma villkor som under fred.
Ersättning från sjukförsäkringen bör enligt förslaget under krigsförhållanden
utgivas av de allmänna försäkringskassorna i enlighet med de i fred
gällande bestämmelserna till dem som bor kvar i sin hemort. Detsamma bör
gälla dem som i samband med evakuering lämnat sin hemort, så länge förbindelserna
mellan hemortskassan och de försäkrade fungerar. För de
lägen, då hemortskassan ej längre kan sända ersättningar till dem som
lämnat hemorten, föreslår kommittén, att den som är omfattad av sjukförsäkringen
och som lämnat sin hemort skall erhålla ersättning av den försäkringskassa,
inom vars verksamhetsområde han tagit uppehåll. När det
gäller att bestämma sjukpenningens storlek föreslås, att de inkvarterade
behandlas som om de inte tidigare varit sjukpenningförsäkrade utan först
i samband med insjuknandet skulle inskrivas hos inkvarteringsortens försäkringskassa.
Varje anmälan om sjukdomsfall skulle följaktligen påkalla
beslut angående den försäkrades placering i sjukpenningklass, en placering
som i princip skulle grundas på hans aktuella inkomst av förvärvsarbete.
Kommittén föreslår, att folk- och tilläggspensionerna, då det fredstida
utbetalningssystemet ej längre fungerar, skall utbetalas genom postanstalterna
på grundval av de uppgiftskort, som i fred förvaras hos försäkringskassornas
lokalkontor. Uppgiftskorten avses efter vissa kompletteringar
skola utsändas från lokalkontoren till betalningsmottagarna, så snart ett
skärpt läge inträder. Kommunalt bostadstillägg skall enligt förslaget ej utgå
till evakuerade folkpensionärer.
Yrkesskadelivräntor skall enligt förslaget utbetalas av postanstalterna på
grundval av de i fred hos försäkringskassornas centralkontor och riksförsäkringsverket
förda registerkorten över utgående yrkesskadelivräntor.
Dessa kort bör på samma sätt som uppgiftskorten rörande pensionerna
distribueras till betalningsmottagarna då ett skärpt läge inträder.
Beträffande allmänna barnbidrag föreslår kommittén, att den fredsmässiga
utbetalningsordningen bibehålies så länge barnavårdsnämnderna har
möjlighet att utsända barnbidragsanvisningar. När detta bedömes inte
längre vara möjligt, skall den som har barnbidragsberättigat barn i sin vård
kunna erhålla allmänt barnbidrag genom barnavårdsnämnden i den kommun,
där barnet vistas.
Svårigheterna att utforma ett krigsutbetalningssystem för arbetslöshetsförsäkringen
samt för bidragsförskotten och utfyllnadsbidragen har föranlett
kommittén att förorda att lagstiftningen rörande dessa förmåner tills
vidare inte skall tillämpas i ett krisläge.
Socialberedskapskommitténs förslag till särskilda bestämmelser om vissa
sociala förmåner under krigsförhållanden har bedömts olika under remissbehandlingen.
Åtskilliga remissorgan har anslutit sig till huvudgrunderna
i förslaget eller lämnat dem utan erinran. Man har dock på sina håll —■ även
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964
i yttranden som i princip är positiva till tanken på ett särskilt krigsutbetalningssystem
för vissa socialförmåner — ifrågasatt, huruvida det förordade
systemet är funktionsdugligt eller lämpligt. Lagförslaget har också mött
delvis ganska kraftig kritik. I somliga yttranden anses förslaget vara präglat
av en alltför optimistisk uppfattning av möjligheterna att i ett ytterlighetsläge
upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Vidare framhålles att förslaget
— trots förordade förenklingar jämfört med den fredstida ordningen — är
alltför invecklat och tungrott. Även från rättvisesynpunkter yppas i en del
fall tvekan. Man ställer frågan, om det i ett krigsläge, då intresset är inriktat
på befolkningens skydd till liv och lem och på tillgodoseende av elementära
behov, är rimligt att vissa medborgarkategorier skall erhålla sin försörjning
enligt andra och förmånligare grunder än övriga. Mot denna bakgrund har
i flera yttranden anförts skäl, som talar för att man inriktar sig på en generellt
tillämpbar hjälpform och att man slopar samtliga socialförsäkringsoch
andra speciella förmåner, då den fredsmässiga verksamheten tvingas
att upphöra. Dessa yttranden utmynnar i ett förordnande av att krigshjälpen
utformas så att den kan täcka alla rimliga hjälpbehov.
Till de nyss anförda kritiska synpunkterna kan jag i många stycken
ansluta mig. Jag vill dock samtidigt ge mitt erkännande åt det arbete som
socialberedskapskommittén nedlagt på att undersöka möjligheterna att bibehålla
speciella sociala förmåner under krigsförhallanden. Genom kommitténs
arbete har problemen gjorts till föremål för en grundlig genomgång
och fått en allsidig belysning, utan vilka ett ställningstagande inte
skulle vara möjligt.
Kommittén har vid sina överväganden rörande ett särskilt krigsutbetalningssystem
för vissa förmåner själv ställt frågan om det inte av både principiella
och praktiska hänsyn skulle kunna göras gällande att man borde
stanna vid att genomföra förslaget om krigshjälp och underlata särskilda
lagstiftningsåtgärder för att söka anpassa de fredsmässiga reglerna om särskilda
förmåner efter de under ett ytterlighetsläge rådande förhållandena.
I enlighet med sina direktiv har emellertid kommittén fullföljt uppgiften
att utarbeta förslag till särskilda krigsbestämmelser rörande de viktigaste
sociala kontantförmånerna.
Vid min bedömning av detta förslag har framför allt följande omständigheter
varit vägledande.
Jag har inte blivit övertygad om att det föreslagna systemet är funktionsdugligt
under de svåra yttre förhållanden som kan antagas föreligga i ett
krigsläge. Förslaget synes nämligen förutsätta, att samhället fungerar i
eu utsträckning som det inte torde vara realistiskt att räkna med. Det skulle
knappast vara ägnat att stärka motståndsandan, om de av samhället planlagda
åtgärderna visade sig omöjliga att genomföra. Jag kan inte heller
finna att systemet på ett tillfredsställande sätt tillgodoser medborgarnas krav
på en likvärdig och rimlig försörjning. I många fall skulle det föieslagna
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 196i
systemet ge ett företräde till samhällets resurser åt vissa kategorier utan
att detta vore sakligt motiverat, i andra fall återigen skulle säkerligen den i
särskild ordning utbetalade förmånen behöva kompletteras med den generella
hjälptormen, krigshjälpen. Vidare skulle det kunna uppkomma icke
önskvärda skillnader mellan den bofasta och den evakuerade befolkningen,
något som självfallet bör undvikas. Slutligen kan jag inte finna, att systemet
tillgodoser de stora krav som måste ställas på administrativ enkelhet
fråga om beredskapsplanläggning och verkställighetsåtgärder.
Jag kan på grund av det anförda inte tillstyrka ett särskilt krigsutbetal
ningssystem för vissa sociala kontantförmåner. I stället förordar jag åt;
alla ansträngningar inriktas på att inom den kommunalt administrerade
krigshjälpens ram tillgodose de skilda hjälpbehoven på ett sätt som är tillfredsställande
och effektivt ur den enskildes synpunkt och som dessutom
är administrativt enkelt. En följd härav blir att, i den mån det ej längre är
möjligt att utbetala en social förmån i fredsmässiga former, förmånen tills
vidare får upphöra att utgå. Olika samhällskategorier får alltså utan hänsyn
till sina fredsmässiga förhallanden hjälpbehoven täckta enligt reglerna om
krigshjälp.
Frågan om befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna att lagstiftning om
sociala kontantförmåner inte skall tillämpas under krigsförhållanden får
tagas upp i särskild ordning. Ett sådant förordnande, som inte torde böra
givas förrän slutliga utrymningar företagits i avsevärd omfattning, behöver
inte innebära att de förmånsberättigade går miste om förmåner belöpande
på den tid varunder förordnandet gäller. Spörsmålet om retroaktiv
utbetalning av de suspenderade förmånerna får prövas då sådana förhållanden
inträtt, att det fredstida systemet kan fungera.
Förslaget till lag om krigshjälp
Såsom socialberedskapskommittén föreslagit bör reglerna om krigshjälp
samlas i en särskild fullmaktslag, som är i kraft redan under fredstid.
De materiella bestämmelserna bör träda i tillämpning automatiskt då
riket kommer i krig, och vid krigsfara bör tillämpningen bero på Kungl.
Maj:ts förordnande, som skall underställas riksdagens prövning inom
viss tid.
Ett grundläggande problem vid utformningen av krigshjälpen gäller den
personkrets, som skall kunna komma i åtnjutande av krigshjälp.
Enligt kommittéförslaget, mot vilket ingen erinran gjorts under remissbehandlingen,
skall rätt till krigshjälp tillkomma alla som i anledning av
krigsskada, utrymning, avbrott i den allmänna samfärdseln, produktionsomläggning
eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden
saknar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle eller till den vård
som är erforderlig, allt i den mån hjälpbehovet inte tillgodoses på annat
sätt. Åtskillnad göres ej mellan svenska medborgare och andra hjälpbehö
-
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 196t
vande. Jag tillstyrker kommitténs förslag. Med en så vid personkrets kommer
krigshjälpen att kunna fylla den funktion jag i det föregående förordat
att den skall få, nämligen att i ett ytterlighetsläge vara den enda sociala
kontanthjälpsförmånen, om man bortser från att socialhjälp även i ett sådant
läge skall kunna utgå i fall då hjälpbehovet inte har sin grund i krig,
krigsfara eller därmed sammanhängande förhållanden. Alla hjälpbehov,
vilka förorsakas av förhållanden, som sammanhänger med krig eller krigsfara,
omfattas av den föreslagna lydelsen, inte blott sådana som beror på
personskador och förlust av egendom utan även sådana som har sin grund
i att sociala förmåner inte utbetalas, penningförsändelser inte kan vidarebefordras,
betalning uteblir på grund av moratorium, möjligheter att erhålla
anställning eller driva rörelse upphör m. m. Med utrymning avses inte
bara utrymning genom civilförsvarets försorg utan även att någon på annat
sätt lämnat sin bostad i anledning av krig eller krigsfara. Personkretsen
torde framgå med erforderlig tydlighet utan att lagtexten vid sidan om krigsskada
och utrymning särskilt anger sådana omständigheter som avbrott i
den allmänna samfärdseln och produktionsomläggning.
En fråga som har nära samband med reglerna om personkretsen är den
gränsdragning mellan civilförsvarets och kommunernas
uppgifter, som skall gälla beträffande ekonomiskt bistånd
åt krigsdrabbad befolkning. Kommittén föreslår som huvudregel, att skyldighet
att utge krigshjälp skall åvila kommun, inom vilken den hjälpsökande
är bosatt eller eljest tagit uppehåll. Huvudregeln kompletteras med
ett stadgande att länsstyrelsen, om det föreligger särskilda skäl, skall kunna
förordna att en kommun skall vara skyldig att utge behovsprövad hjälp
även till den som tillfälligt vistas inom kommunen.
I allmänhet har kommitténs ståndpunkt godtagits eller lämnats utan
erinran i remissyttrandena. På några håll är man dock inte helt tillfredsställd
med förslaget. Sålunda åberopas bl. a. dels att begreppet tagit uppehåll
är alltför snävt och dels att kravet på förordnande av länsstyrelsen är
alltför omständligt i svåra lägen. Med anledning härav vill jag framhålla,
att uttrycket taga uppehåll redan förekommer i civilförsvarslagen. Jag anser
det lämpligt att motsvarande bestämning upptages i den nu aktuella lagstiftningen.
Därigenom vinnes en gränsdragning för ansvarsövergången från
civilförsvaret till kommunerna, som ansluter sig till den i lagen om kommunal
beredskap föreslagna. Regeln medför att en kommun blir skyldig att
utge krigshjälp till dem som genom civilförsvarets försorg erhållit varaktig
inkvartering i kommunen.
Bestämmelsen att länsstyrelsen skall äga förordna om utgivande av krigshjälp
till den som tillfälligt vistas i kommunen bör ses mot bakgrunden av
de situationer som kan inträffa under en utrymningsrörelse. Särskilt vid
snabbutrymning av de största tätortsområdena kan förhållandena bli sådana
att utrymningsrörclsen måste avstanna för längre eller kortare tid. Bedö
-
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964
mes läget vara sådant att de utrymmande ej bör fortsätta, får civilförsvarsmyndigheten
fatta beslut om att inkvarteringen skall betraktas som varaktig.
Därigenom överföres civilförsvarets ansvar för de utrymmande till
vistelsekommunen, som har att utge krigshjälp. I vissa fall kan dock läget
vara sådant att det inte kan avgöras om inkvarteringen bör vara tillfällig
eller om den bör övergå till varaktig inkvartering. Ställningstagandet till
denna fråga kan dra ut på tiden. Ansvaret för de utrymmande åvilar därunder
civilförsvaret. Dess bistånd är i främsta rummet inriktat på att lämna
naturahjälp i form av kost och bostad in. in. Vid en tillfällig inkvartering,
som får pågå under längre tid, kan det erfordras möjlighet att därutöver
med kontanter tillgodose de utrymmandes individuella behov i någon utsträckning.
Enligt min mening är det ändamålsenligt att visst utrymme för
krigshjälp finns i dylika fall. Det organ som bäst kan bedöma om och när
krigshjälp bör utgå till hjälptagare, som inte tagit uppehåll i kommunen,
torde vara länsstyrelsen. Jag biträder därför kommittéförslaget.
Den allmänna kontanthjälpsformen vid krig eller krigsfara bör enligt
kommittéförslaget i princip ha karaktär av behovsprövad krigshjälp.
Förutsättning för rätt till sådan hjälp skall alltså vara att den
hjälpsökande saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle eller den vård som
finns erforderlig och att hjälpbehovet inte tillgodoses på annat sätt. Om
dessa allmänna grunder råder enighet bland remissorganen och jag har
ingen invändning att göra.
När det gäller innebörden av att sökanden saknar tillgängliga medel får
en evakuerad person, som inte har tillgång till kontanta medel, anses vara
medellös, även om han har tillgångar i hemorten men dessa ej kan utnyttjas.
Kravet att den hjälpsökande skall sakna tillgängliga medel får vidare ej
fattas så att en förutsättning för krigshjälp är att sökanden vid tiden för
ansökningen helt saknar sådana medel. Har han medel, som anses tillräckliga
för blott en kortare tid, eller åtnjuter han måhända inom inkvarteringskommunen
viss begränsad förvärvsinkomst, bör krigshjälpen utmätas med
hänsyn härtill.
Som nämnts skall krigshjälp inte utgivas, om hjälpbehovet tillgodoses på
annat sätt. Krigshjälpen är med andra ord subsidiär i förhållande till andra
hjälpformer. Den uppfattning jag i det föregående uttalat om att något särskilt
krigsutbetalningssystem inte bör skapas för socialförsäkrings- och
andra fredstida förmåner utesluter inte att sådana förmåner kan utbetalas
under tid då krigshjälpsbestämmelserna är i tillämpning. I händelse av
beredskapsutrymning torde nämligen förhållandena kunna antagas vara
sådana att utbetalning av fredstida socialförmåner kan äga rum. I den mån
en evakuerad persons hjälpbehov täckes genom sådana förmåner föreligger
alltså inte rätt till krigshjälp.
När det gäller socialhjälpen skulle principen att krigshjälpen är subsidiär
i förhållande till andra hjälpformer kunna leda till att en kommun
15
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 196t
inte skulle kunna utge krigshjälp, innan den prövat om den har skyldighet
att utge socialhjälp. En sådan ordning kan inte anses lämplig. Kommittén
har därför föreslagit, att kommunerna inte skall vara skyldiga att utge
socialhjälp i fall då hjälpbehovet har sin orsak i krigsskada, utrymning eller
andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden. Jag biträder
detta förslag, som inte gör någon inskränkning i kommunernas rätt att av
kommunala medel lämna frivillig socialhjälp i den utsträckning de finner
lämpligt.
Jag ansluter mig också till kommitténs uppfattning att man vid prövning
av ansökan om krigshjälp inte annat än i rena undantagsfall kan göra sådan
utredning om hjälpbehovet, som företages innan socialhjälp meddelas. Som
grund för ett beslut om behovsprövad krigshjälp skall ej behöva ligga annan
utredning rörande sökandens hjälpbehov än ett av honom på heder och
samvete avgivet intyg om detta behov. I intyget bör sökanden försäkra, att
han saknar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle och erforderlig vård
samt att hans hjälpbehov ej tillgodoses på annat sätt. Det sagda utesluter
inte, att krigshjälpsorganen, om skäl därtill föreligger, har rätt att närmare
undersöka en hjälpsökandes förhållanden. De kan också vägra att utge
krigshjälp, om det är uppenbart, att sökanden har tillgängliga medel och
hans uppgifter sålunda är oriktiga, eller om det är uppenbart, att sökandens
hjälpbehov tillgodoses på annat sätt än genom krigshjälpen.
Nyss berörda intyg skall enligt kommitténs förslag avgivas vid varje tillfälle,
då sökanden önskar erhålla krigshjälp. Även om denna anordning i
och för sig bör anses tillgodose rimliga anspråk på administrativ enkelhet,
kan det inte uteslutas att åtskilliga, särskilt äldre personer finner det besvärande
att gång efter annan skriftligen betyga att de saknar medel och att
deras hjälpbehov inte tillgodoses på annat sätt. Som jag strax kommer till
är avsikten att krigshjälp till uppehället skall utgå för högst en månad i
förskott. Särskilt med tanke på att krigshjälpen enligt mitt förslag ersätter
fredstida förmåner såsom folkpension m. in. har jag övervägt, om inte
ansökningsproceduren skulle kunna förenklas ytterligare. Mina överväganden
har lett fram till att det borde vara möjligt att, sedan krigshjälp första
gången lämnats, i fortsättningen utge krigshjälp utan ny prövning av hjälpbehovet.
En given förutsättning är därvid att anledning ej föreligger till
antagande att hjälpbehovet ändrats. Det lokala krigshjälpsorganet torde
inte sakna möjligheter att bedöma huruvida så är förhållandet. Jag förordar
att ett stadgande av nu angiven innebörd upptages i lagen. 1 praktiken
betyder detta att den hjälpsökande, som för sin försörjning fortlöpande är i
behov av krigshjälp, i allmänhet inte mer än en gång skall behöva försäkra
att han saknar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle och erforderlig vård
samt att hans hjälpbehov inte tillgodoses på annat sätt.
Med förebild från familjebidragsförordningen har kommittén föreslagit,
att Kungl. Maj:t som villkor för erhållande av behovsprövad krigshjälp skall
16 Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964
kunna stadga skyldighet för hjälpsökande att hos organ för den offentliga
arbetsförmedlingen anmäla sig som arbetssökande och antaga lämpligt
arbete, i den mån sådant erbjudes honom. Förslaget har i allmänhet lämnats
utan erinran vid remissbehandlingen. I ett par yttranden har man dock
velat skärpa kravet på arbetsplikten och i ett yttrande ifrågasättes, om det
föreslagna stadgandet är erforderligt. Jag ansluter mig till kommitténs
förslag.
Som förut nämnts avser krigshjälpen att tillgodose livsuppehället och
den vård, som är erforderlig. Till utgifter för livsuppehället räknas utgifter
för mat, bostad i vistelseorten, oundgängliga inventarier och kläder, rengöring,
nödvändiga resor och andra dylika utgifter som erfordras för att
vederbörande ej skall lida nöd. Ett visst mått av fickpengar bör även ingå
i hjälpen till livsuppehället. Vårdkostnader kan vara kostnader för vårdare
eller för vård på internat. Inom krigshjälpens ram bör även lämnas begravningshjälp.
Däremot bör, i överensstämmelse med vad socialberedskapskommittén
föreslagit, krigshjälp ej utgå till evakuerade personers bostad i hemorten.
Såsom framhållits i flera remissyttranden är det av stor betydelse att de
evakuerade erhåller skydd mot vräkning från sin bostad i hemorten och
mot utmätning av sitt bohag där. Hithörande frågor, som har beröring med
frågor rörande moratorielagstiftning, torde få behandlas i annat sammanhang.
Krigshjälp bör såsom kommittén förordat normalt utgå som kontant
bidrag. Endast undantagsvis, när hjälpbehovets art föranleder därtill eller
när kontantbidrag kan antagas inte komma till avsedd användning, bör
hjälpen utgå in natura. Ett speciellt fall av naturahjälp är då hjälptagaren
erhåller bostad eller försörjning på anstalt, särskilt inrättat internat eller
kollektiv förläggning. I sådana fall bör bostadsförmån och försörjning anses
som krigshjälp in natura och i fall då helinackordering erhålles bör endast
ett fickpenningbelopp utbetalas kontant till hjälptagaren.
Kommittén diskuterar i detta sammanhang frågan i vilken utsträckning
kommunerna vid meddelande av krigshjälp bör direkt till hyresvärden
betala hyra för bostad som upplåtits till hjälptagaren. Denna fråga har i
den i prop. 1964:4 föreslagna lagen om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad
i krig m. in. lösts så, att inkvarteringsvärden blir berättigad
att direkt hos kommunen lyfta hyran för inkvarteringsbostaden i avräkning
på krigshjälp, som tillkommer den inkvarterade. I lagen om krigshjälp bör
upptagas en hänvisning till detta stadgande.
Socialberedskapskommittén föreslår att icke behovsprövad
krigshjälp under vissa omständigheter skall kunna utgå till den som
i anledning av krigsskada eller utrymning lämnat sin bostad. Denna hjälpform
avser främst s. k. utbombade personer och personer som deltagit i
plötsliga utrymningar. Hjälpen skall kunna utgå inte endast till personer som
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år l!)Gi
17
inkvarterats i annan kommun utan även till dem som utrymts eller omflyttats
inom samma kommun. Personer som blott tillfälligt vistas i en kommun,
t. ex. under en pågående utrymningsrörelse, skall dock enligt förslaget
inte kunna få den icke behovsprövade hjälpen. Kommittén har inte
minst av psykologiska skäl ansett angeläget att de hårt drabbade befolkningskategorier,
som de utbombade och de under flyktliknande former
evakuerade utgör, under ett inledningsskede kan erhålla ett ekonomiskt
bistånd utan prövning av sina ekonomiska förhållanden. Bidragsformen är
att anse såsom en starthjälp med syfte att underlätta omställningen till de
nya förhållandena.
Den icke behovsprövade krigshjälpen föreslås skola utgå därest Kungl.
Maj :t så förordnat och för den tid Kungl. Maj :t bestämmer. Denna tid bör
enligt kommitténs mening lämpligen kunna sättas till en månad.
Vid remissbehandlingen har förslaget i allmänhet tillstyrkts eller lämnats
utan erinran. Kritiska synpunkter har emellertid också anförts. I ett remissyttrande
ifrågasättes, om det föreligger behov av denna hjälpform jämsides
med den på schematisk behovsprövning grundade krigshjälpen, eftersom
någon större skillnad mellan de båda hjälpformerna i praktiken knappast
synes föreligga. Även om jag har förståelse för denna uppfattning, tror jag
likväl att den psykologiska betydelsen av den ifrågavarande hjälpformen ej
bör underskattas. Jag tillstyrker därför vad socialberedskapskommittén
föreslagit.
Den icke behovsprövade krigshjälpen bör om möjligt lämnas så snart de
kommunala myndigheterna från civilförsvaret övertagit ansvaret för de
berörda befolkningsgrupperna, vilket innebär att de evakuerade får den så
snart de erhållit bostad i inkvarteringskommunen.
I överensstämmelse med den principiella inställning jag redovisat i samband
med mina allmänna överväganden rörande socialförmåner under
krigsförhållanden finner jag det olämpligt att göra personer, som i fredstid
är berättigade till sociala förmåner, till en privilegierad kategori i krigshjälpshänseende
genom att tillerkänna dem rätt att under alla omständigheter
erhålla krigshjälp utan behovsprövning. Detta innebär att jag inte
heller kan tillstyrka värnpliktsavlöningsutredningens förslag
att värnpliktigas och civilförsvarspliktigas familjer skulle bilda en
sådan privilegierad kategori. I den mån familjebidragsförordningen på
grund av krigsförhållanden inte kan tillämpas får deras rätt till krigshjälp
bedömas efter de allmänna reglerna. Med vad jag nu sagt har jag inte
avsett att ta ställning till möjligheterna att skapa särskilda anordningar för
försörjningen av de värnpliktigas familjer exempelvis efter mönster av det
norska krigsregulativct, en fråga som inte tillhör mitt ämbetsområde.
Jag anser i likhet med socialberedskapskommittén att fasta normer
för krigshjälpens storlek bör gälla. Förhållandena i samband
med beviljande av krigshjälp torde sällan vara sådana att någon individuell
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 106b
prövning kan göras. Schablonbelopp måste därför i stor utsträckning komma
till användning. Krigshjälp bör lämnas enligt en av Kungl. Maj:t fastställd
taxa, vilken i huvudsak bör utformas som en månadstaxa för kontanthjälp.
I taxan bör anges normerna för bostadsbidrag, underhållsbidrag
för övriga levnadskostnader, bidrag för tillgodoseende av särskilda behov
och begravningsbidrag. Hjälp bör utbetalas i förskott för högst en månad.
Enligt kommittéförslaget skall bostadsbidragen i normalfall motsvara de
belopp, med vilka ersättning för tvångsupplåtelse av bostad till hemlös
befolkning skall utgå. Med anledning härav vill jag erinra om att för sådan
upplåtelse taxor i stor utsträckning blir tillämpliga enligt den i prop.
1964: 4 föreslagna lagen om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i
krig m. m.
När det gäller krigshjälpstaxans normer för underhållsbidrag för övriga
levnadskostnader har kommittén diskuterat olika alternativ och har därvid
stannat för att anknyta underhållsbidragens storlek till folkpensioneringens
ålderspension.
Jag saknar anledning att i detta sammanhang ta slutlig ställning till
taxans utformning, men såvitt jag kan finna talar goda skäl för de av kommittén
föreslagna lösningarna.
För krigs hjälpens administration skall enligt socialberedskapskommitténs
förslag finnas en krigshjälpsnämnd i varje kommun. Har
kommunen inte uppdragit åt annat organ att fungera som krigshjälpsnämnd
eller inrättat särskild sådan nämnd, skall socialnämnden vara krigshjälpsnämnd.
Förslaget har i allmänhet godtagits av remissorganen och jag har
intet att erinra mot detsamma.
På det regionala planet bör det ankomma på länsstyrelsen att utöva tillsyn
över kommunernas krigshjälpsverksamhet och planläggningen av densamma.
Förekommer missförhållanden i kommunernas befattning med
krigshjälpsverksamheten bör länsstyrelsen äga vidta erforderliga åtgärder
för att nå rättelse. Länsstyrelsen bör kunna förordna att ersättning av statsmedel
för utgiven krigshjälp inte skall utgå eller skall utgå i minskad omfattning,
om kommunen grovt åsidosatt sina skyldigheter.
Länsstyrelsernas nu berörda verksamhet kommer uppenbarligen att ställa
särskilda anspråk på deras personella resurser. Kommittén har föreslagit
att i länsstyrelsernas krigsorganisation intages ett visst antal kvalificerade
befattningshavare, som genom resor i länet kan utöva tillsyn över krigshjälpsverksamheten.
Frågan har behandlats i åtskilliga remissyttranden,
främst från länsstyrelserna, som i flera fall uttalar tveksamhet beträffande
möjligheterna att erhålla lämpliga personer. Å andra sidan har riksförsäkringsverket
framhållit att administrativt tränad socialförsäkringspersonal
i ett krigsläge i stor utsträckning torde komma att frigöras från centrala
ämbetsverk och från allmänna försäkringskassor i utrymningsområdena.
Länsstyrelsernas personalbehov för krigshjälpsverksamheten bör enligt min
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 196i
19
mening beaktas vid planläggningen av länsstyrelsernas krigsorganisation.
Hänsyn bör härvid tagas till vad som anförts från socialberedskapskommittens
och riksförsäkringsverkets sida.
Kommitténs förslag alt kommunernas kostnader för utgiven
krigshjälp skall ersättas av staten har genomgående tillstyrkts under
remissbehandlingen och jag har för egen del ingen avvikande uppfattning.
Av bestämmelserna i den föreslagna lagen om kommunal beredskap följer,
att kommunernas kostnader för administration av krigshjälpen i ett
verkställighetsskede ersättes av staten, medan kostnaderna för planläggningen
i princip vilar på kommunerna själva.
Såsom kommittén anfört hör vissa regler om enskild persons,
ersättningsskyldighet för erhållen krigshjälp intagas i lagen
om krigshjälp. Den som genom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnad
oriktig eller vilseledande uppgift föranlett att krigshjälp utgått bör sålunda
av allmän domstol kunna åläggas att återbetala beloppet.
Kommittén föreslår att, då frågorna om ersättningsskyldighet blir aktuella,
i särskild lagstiftning skall kunna stadgas skyldighet för försörjare att
ersätta behovsprövad krigshjälp, som lämnats åt hans make eller barn eller
adoptivbarn under 16 år på grund av att försörjaren ej fullgjort sin underhållsplikt.
Däremot har kommittén inte velat föreslå någon ersättningsskyldighet
för den som erhållit krigshjälp på grund av utebliven social förmån,
utebliven lön eller annan inkomst eller på grund av hinder att ta tillgångar
i anspråk. Några remissorgan finner, att förslaget inte är helt tillfredsställande,
och förordar en längre gående återbetalningsskyldighet.
Bland annat framhålles att konsekvenserna skulle bli stötande, om återbetalningsskyldighet
inte förelåg i fall då krigshjälp under längre tid ersatt
exempelvis utebliven lön eller social förmån, som sedermera utgives för tid
under vilken krigshjälp utgått. Återbetalningsskyldighet ifrågasättes också
för den händelse dubbel utbetalning av krigshjälp ägt rum utan att detta
kan läggas hjälptagaren till last.
Jag instämmer med kommittén däri att lagen bör öppna en principiell
möjlighet att beträffande behovsprövad krigshjälp föreskriva återbetalningsskyldighet,
som närmare regleras först sedan normala förhållanden
inträtt efter det läge som föranlett utgivande av krigshjälp. Jag delar också,
kommitténs uppfattning att sådan återbetalningsskyldighet bör förekomma
endast i begränsad omfattning. Den föreslagna möjligheten att föreskriva
återbetalningsskyldighet för försörjare synes lämpligt avvägd. Med den av
mig förordade lösningen, att de sociala kontantförmånerna skall kunna
suspenderas under tid för vilken krigshjälp utgives, skulle verkan kunna
bli att ett stort antal bjälplagare vid den tidpunkt då det fredstida systemet
åter sättes i funktion skulle bli berättigade till betydande belopp av allmänna
medel, avseende tid under vilken det allmänna genom krigshjälpen
tryggat deras försörjning. Möjlighet torde böra finnas att undvika sådan
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1064
dubbelbetalning. Jag förordar en regel om att återbetalningsskyldighet skall
kunna stadgas för hjälptagare, där denne kommer i åtnjutande av annan
social förmån för samma tid som krigshjälpen avser. Återbetalning torde
härvid få ske genom att krigshjälpen avdrages på retroaktivt utbetalade
socialförmåner.
Specialmotivering
I enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i det föregående, har inom
socialdepartementet upprättats förslag till lag om krigshjälp. I lagen upptages
endast mera grundläggande stadganden. Övriga föreskrifter bör i
form av tillämpningsbestämmelser utfärdas av Kungl. Maj:t eller myndighet,
som kan komma att erhålla Kungl. Maj:ts uppdrag härtill.
Beträffande förslaget torde utöver vad förut anförts böra nämnas följande.
1 §-
Paragrafens lydelse ansluter till den brukliga i fullmaktslagar, vilka avses
skola träda i tillämpning automatiskt i krig och efter särskilt förordnande
— som skall underställas riksdagen — vid krigsfara.
2 §•
I denna paragraf anges de allmänna grunderna för rätt till krigshjälp.
Dessa har behandlats i den allmänna motiveringen.
Första stycket avser den behovsprövade krigshjälpen, och i andra stycket
behandlas den icke behovsprövade krigshjälpen.
Det ligger i sakens natur att krigshjälp ej samtidigt skall utgivas enligt
första och andra stycket.
3 §-
Av första stycket framgår vilken kommun som är skyldig att utge krigshjälp.
I andra stycket fastslås att kommun inte är skyldig att utge socialhjälp
till den som saknar medel av anledning som anges i 2 § första stycket, även
om den hjälpbehövande tillhör sådan kategori av befolkningen, till vilken
enligt socialhjälpslagen obligatorisk socialhjälp skall utgå. Den hjälpbehövande
blir i stället berättigad till krigshjälp. Någon åtskillnad göres därvid
ej mellan inkvarterade i kommunen och kommunens egen befolkning. Som
framgår av den allmänna motiveringen innebär stadgandet inte någon inskränkning
i kommuns rätt att lämna frivillig socialhjälp. Härför utgår
givetvis inte någon ersättning av statsmedel enligt reglerna för krigshjälpen.
4 §.
Första och tredje styckena har behandlats i den allmänna motiveringen.
Närmare föreskrifter angående ansökningsförfarandet förutsättes utfärdade
i administrativ ordning.
21
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964
Sökes krigshjälp för flera hushållsmedlemmar äger enligt andra stycket
den som förestår hushållet avge föreskriven försäkran och lämna erforderliga
uppgifter för var och en av hushållsmedlemmarna.
5 §•
Bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i den allmänna motiveringen.
6 §•
Paragrafen innehåller reglerna om den kommunala organisationen av
krigshjälpsverksamheten. Socialnämnden skall vara krigshjälpsnämnd, såvida
kommunen inte uppdrager åt annat kommunalt organ att vara krigshjälpsnämnd
eller inrättar särskild krigshjälpsnämnd. I sistnämnda fall
kan krigshjälpsnämnd utses så snart lagen om krigshjälp trätt i kraft.
Andra—fjärde styckena har den utformning som är bruklig då nya specialreglerade
kommunala nämnder inrättas.
7 §•
Bestämmelserna i denna paragraf har tillkommit för att beviljandet av
krigshjälp skall kunna fortgå effektivt i trängda lägen. I sådant syfte har
det ansetts lämpligt att beslutanderätten kan utövas av ledamot av krigshjälpsnämnden
eller den som av nämnden utsetts att mottaga ansökan om
krigshjälp. Att såsom ifrågasatts i några remissyttranden medge sådan beslutanderätt
endast för nämndens ordförande eller vice ordförande har inte
ansetts tillfyllest.
8 §■
Kommunernas kostnader för utgiven krigshjälp bör såsom framgår av
den allmänna motiveringen ersättas av statsmedel. Det har ansetts lämpligt
att ersättningen fastställes av länsstyrelsen, som skall ha att på begäran
lämna förskott på ersättningen.
9 §.
Bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i den allmänna motiveringen.
Hushållsföreståndare, som enligt 4 § andra stycket vid ansökan om
krigshjälp avgivit intyg för hushållsmedlem och därvid lämnat oriktig eller
vilseledande uppgift, kan åläggas att återgälda krigshjälp, som utgivits till
hushållsmedlemmen.
10 §.
Som framgår av den allmänna motiveringen bör länsstyrelsen handha den
regionala ledningen av krigshjälpsverksamheten. Det bör ankomma på länsstyrelsen
att följa tillämpningen av lagen och eljest meddelade bestämmelser
om krigshjälp samt att därvid tillse att verksamheten bedrives på ett ända
-
22
Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1964
målsenligt sätt. Länsstyrelsen skall även övervaka planläggningen av krigshjälpsverksamheten.
11 §•
I första och andra styckena regleras besvär över krigshjälpsnämnds och
länsstyrelses beslut enligt lagen. Vid besvär i krigshjälpsärenden skall tilllämpas
den i lagen den 4 juni 1954 (nr 355) om besvärstid vid talan mot
förvaltande myndighets beslut stadgade besvärstiden. Erinras må att besvärstiden
kan förlängas med stöd av administrativa fullmaktslagen. Av
tredje stycket framgår att beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av
förd klagan, om ej länsstyrelsen förordnar annorlunda.
12 §.
Paragrafen innehåller ett bemyndigande för Kungl. Maj :t eller den myndighet
Kungl. Maj :t förordnar att meddela tillämpningsföreskrifter.
Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1964.
Den första mandatperioden för ledamöter och suppleanter i särskilt inrättad
krigshjälpsnämnd bör bestämmas så, att överensstämmelse kommer
att råda med den allmänna mandattiden inom kommunala nämnder. En
regel härom har intagits bland ikraftträdandebestämmelserna.»
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 5.
Stockholm den 27 februari 1964
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell,
herr Edström, fru Nilsson*, herrar Hiibinette, Dahlberg och Axel
Kristiansson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,
Bengtsson i Varberg*, fröken Sandell, herr Johansson i Södertälje, fru Gunne,
herrar Fredriksson och Wahrendorff.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB, STHLK 64
412214
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1964:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigshjälp. a1 i texten