Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 4 januari 1956

1964-03-05 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:12, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 4 januari 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1964

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 4 januari

1956 (nr 2) om socialhjälp, m. m., dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom eu den 17 januari 1964 dagtecknad proposition, nr 34, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp,

och

2) lag om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97).

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fem

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 654 i första kammaren av fru HamrinThorell

och herr Jacobsson, Per, samt nr 798 i andra kammaren av herr Ståhl

och fröken Elmén;

2) motionen nr 796 i andra kammaren av fru Gunne;

3) motionen nr 797 i andra kammaren av fru Kristensson och fröken

Karlsson; samt

4) motionen nr 799 i andra kammaren av herr Svensson i Kungälv och

fru Holmquist.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp

Härigenom förordnas, dels att 41—51, 55, 56 och 61 §§ lagen den 4 januari

1956 om socialhjälp skola upphöra att gälla, dels att 8, 35, 53, 54, 58 och 65 §§

samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att

överskriften omedelbart framför 41 § skall utgå ur lagen.* 1

* Senaste lydelse av 35, 41, 48, 53 och 55 §§ se 1960: 98.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1964

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §•

Är någon------— honom socialhjälp.

Om kommunens fullmäktige så besluta,

äger socialnämnden uppdraga

åt särskild inom nämnden bildad avdelning

eller åt ledamot av nämnden

eller åt i kommunens tjänst anställd

befattningshavare att å nämndens

vägnar fatta beslut i vissa grupper

av ärenden, vilkas beskaffenhet skall

angivas i fullmäktiges beslut. Föreläggande,

som avses i 41 §, ävensom

framställning eller yttrande till fullmäktige

må dock icke beslutas annorledes

än av nämnden samfällt.

Beslut, vilket--- -— —--nästa

Om kommunens fullmäktige så besluta,

äger socialnämnden uppdraga

åt särskild inom nämnden bildad avdelning

eller åt ledamot av nämnden

eller åt i kommunens tjänst anställd

befattningshavare att å nämndens

vägnar fatta beslut i vissa grupper av

ärenden, vilkas beskaffenhet skall

angivas i fullmäktiges beslut. Framställning

eller yttrande till fullmäktige

må dock icke beslutas annorledes

än av nämnden samfällt.

sammanträde.

35 §..

Make är--_____ — ----andra maken.

För socialhjälp, som utgått till

make för tid, då andra maken varit

häktad eller intagen i arbetshem,

fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt,

ungdomsvårdsskola eller allmän

vårdanstalt för alkoholmissbrukare

och till följd därav icke varit i stånd

att fullgöra sin underhållsskyldighet

mot maken, föreligger icke ersättningsskyldighet

enligt denna paragraf.

Ersättningsskyldighet föreligger

ej heller för socialhjälp, som

utgått till make för tid, då andra maken

åtnjutit socialhjälp enligt 12 §.

För socialhjälp, som utgått till

make för tid, då andra maken varit

häktad eller intagen i fångvårds- eller

tvångsarbetsanstalt, ungdomsvårdsskola

eller allmän vårdanstalt

för alkoholmissbrukare och till följd

därav icke varit i stånd att fullgöra

sin underhållsskyldighet mot maken,

föreligger icke ersättningsskyldighet

enligt denna paragraf. Ersättningsskyldighet

föreligger ej heller

för socialhjälp, som utgått till make

för tid, då andra maken åtnjutit socialhjälp

enligt 12 §.

53

Socialstyrelsen har att genom råd

och upplysningar verka för att socialhjälpsverksamheten

ordnas och

utvecklas på ett ändamålsenligt sätt

samt att öva uppsikt över arbetshem
-

§•

Socialstyrelsen har att genom råd

och upplysningar verka för att socialhjälpsverlcsamheten

ordnas och

utvecklas på ett ändamålsenligt sätt.

men.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år lt)6''r

3

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

54 §.

Över socialnämnds —• —-------— — — annorlunda förordnar. >

Klagan må ej föras över föreläggande,

som meddelats med stöd av

M §■

58

över länsstyrelses slutliga beslut

eller utslag i sådant mål eller ärende,

som avses i 27, 30, 31, 39 eller

40 §, 52 § andra eller tredje stycket

eller 54 § första stycket, må besvär

anföras hos kammarrätten. Talan

må dock ej fullföljas hos kammarrätten

allenast beträffande ränta eller

rättegångskostnad.

Har mål, —--—------- dess helhet.

Har länsstyrelsen ----------förd klagan.

§•

Över länsstyrelses slutliga beslut

eller utslag i sådant mål eller ärende,

som avses i 27, 30, 31, 39 eller

40 §, 52 § andra eller tredje stycket

eller 54 §, må besvär anföras hos

kammarrätten. Talan må dock ej

fullföljas hos kammarrätten allenast

beträffande ränta eller rättegångskostnad.

65 §.

Delgivning och annan handräck- Delgivning ombesörjcs kostnadsning,

som ombesörjes av polismyn- fritt av polismyndighet,

dighet, meddelas kostnadsfritt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964. Därefter må ej någon kvarhållas

i arbetshem eller hållas till tvångsarbete som ådömts jämlikt 50 §.

Förslag

till

Lag

om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)

Härigenom förordnas, alt 14 kap. barnavårdslagen den 29 april 1960 skall

upphöra att gälla samt att 12 § samma lag skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 196b

(Gällande lydelse)

12

Om kommunens fullmäktige så

bestämma, äger barnavårdsnämnden

uppdraga åt särskild inom nämnden

bildad avdelning eller åt ledamot

i nämnden eller åt befattningshavare

i kommunens tjänst att på nämndens

vägnar avgöra vissa grupper av

ärenden, vilkas beskaffenhet skall

angivas i fullmäktiges beslut. Nämnden

må dock icke annorledes än genom

samfällt beslut

1. utdöma förelagt vite,

2. vidtaga åtgärd enligt 26 § 2.,

3. eller 4. eller enligt 29 eller 30 §

eller göra framställning om intagning

i ungdomsvårdsskola,

3. meddela beslut som avses i

46 § andra stycket, tillstånd som avses

i 47 § eller förbud som avses i

50 eller 51 §,

4. meddela föreläggande enligt

100 §,

5. fullgöra vad som ankommer på

nämnden enligt föräldrabalken, enligt

4 § andra stycket eller 5 § lagen

om allmänna barnbidrag eller enligt

11 § 1 eller 3 inom., 12 § 2 mom. eller

17 § andra stycket bidragsförskottslagen

eller

6. göra framställning eller avgiva

yttrande till kommunens fullmäktige.

Beslut som------------

(Föreslagen lydelse)

§•

Om kommunens fullmäktige så

bestämma, äger barnavårdsnämnden

uppdraga åt särskild inom nämnden

bildad avdelning eller åt ledamot i

nämnden eller åt befattningshavare

i kommunens tjänst att på nämndens

vägnar avgöra vissa grupper av

ärenden, vilkas beskaffenhet skall

angivas i fullmäktiges beslut. Nämnden

må dock icke annorledes än genom

samfällt beslut

1. utdöma förelagt vite,

2. vidtaga åtgärd enligt 26 § 2, 3

eller 4 eller enligt 29 eller 30 § eller

göra framställning om intagning i

ungdomsvårdsskola,

3. meddela beslut som avses i

46 § andra stycket, tillstånd som avses

i 47 § eller förbud som avses i 50

eller 51 §,

4. fullgöra vad som ankommer på

nämnden enligt föräldrabalken, enligt

4 § andra stycket eller 5 § lagen

om allmänna barnbidrag eller enligt

11 § 1 eller 3 mom., 12 § 2 mom. eller

17 § andra stycket bidragsförskottslagen

eller

5. göra framställning eller avgiva

yttrande till kommunens fullmäktige.

- nästa sammanträde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964. Därefter må ej någon kvarhållas

i arbetshem eller hållas till tvångsarbete som ådömts jämlikt 14 kap.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1964

5

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelserna i socialhjälps- och barnavårdslagarna

om arbetsföreläggande upphäves fr. o. in. den 1 juli 1964. Avpropositionen

redovisas här endast vad föredragande departementschefen

anfört i statsrådet.

I motionerna I: 654 och 11: 798 har hemställts, »att riksdagen måtte avslå

Kungi. Maj :ts proposition nr 34 samt i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om nytt förslag efter det att pågående utredningar rörande utsökningslagstiftningen

och indrivningsförfarandet avslutats».

I motionen 11: 796 har yrkats, »att riksdagen med avslag på Kungl. Maj :ts

proposition nr 34 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam

utredning och förslag till riksdagen angående ny lagstiftning om åtgärder

mot försumliga försörj are och om överförandet till länsstyrelserna av

befogenheten att i enlighet med vad lagen kan komma att stadga besluta om

intagande på arbetsanstalt».

I motionen II: 797 har hemställts, »att riksdagen, med avslag å proposition

nr 34, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om skyndsam utredning

och förslag rörande åtgärder mot försumliga försörj are i syfte att ersätta

nuvarande bestämmelser om arbetsföreläggande».

I motionen II: 799 har anhållits, »dels att riksdagen i anledning av proposition

nr 34/1964 måtte besluta att i skrivelse till regeringen begära utredning

snarast möjligt om åtgärder, avsedda att ersätta bestämmelserna om

arbetsföreläggande inom socialhjälps- och barnavårdslagarna, och dels

att detta utredningsarbete måtte bedrivas i samarbete med de övriga

nordiska länderna, varvid frågan vidgas att gälla hela indrivningsförfarandet

vid underhållsskyldighet».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet

hänvisa till motionerna II: 798, II: 796, II: 797 och II: 799.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört:

»Skyldighet för försumlig försörjare att utföra arbete som förelagts honom

av kommunal myndighet har funnits i vårt land sedan lång tid tillbaka och

betraktades ursprungligen som ett utflöde av en kommunens husbonderätt

över den som försummade sin försörjningsplikt så, att familjen måste erhålla

fattigvård. Kommunen kunde göra sig betald för sin fordran på ersättning

för den lämnade fattigvården genom att utnyttja försörjarens arbetskraft.

Den försumlige försörjaren kunde inte mot sin vilja kvarhållas i arbetet,

men däremot kunde han dömas till tvångsarbete, om han nekade att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1961

utföra av fattigvårdsstyrelsen anvisat arbete. Genom 1918 års fattigvårdslag

skärptes bestämmelserna angående arbetsföreläggande så att den försumlige

försörj aren kunde tvingas till det arbete, som förelagts honom av

fattigvårdsstyrelsen. Landstingen blev skyldiga att hålla särskilda anstalter,

arbetshem, i vilka av fattigvårdsstyrelsen förelagt arbete skulle kunna

utföras. Möjligheten att i sista hand döma till tvångsarbete i tvångsarbetsanstalt

kvarstod. Enligt motiven till fattigvårdslagen var arbetsskyldighetens

uppgift inte att skaffa kommunen ersättning för lämnad fattigvård utan att

förmå den försörjningspliktige att för framtiden fullgöra sina plikter mot

de anhöriga.

Då barnavården bröts ut ur fattigvården år 1924 infördes motsvarande

bestämmelser i barnavårdslagen. Samtidigt tillkom den nyheten att barnavårdsnämnd

fick befogenhet att meddela arbetsföreläggande även för den

som underlät att betala i dom eller avtal fastställt underhållsbidrag till

barn. Det var alltså här fråga om underlåtenhet att fullgöra en civilrättslig

förpliktelse och något krav på att samhället skulle ha åsamkats kostnader

genom försummelsen uppställdes inte.

Reglerna om arbetsföreläggande har i stort sett oförändrade överförts

till 195G års socialhjälpslag och 1960 års barnavårdslag. Enligt nu gällande

bestämmelser kan socialnämnd förelägga den arbete i arbetshem som av

lättja eller liknöjdhet försummat sin försörjningsplikt mot hustru eller

barn under 16 år, så att kommunen måst lämna socialhjälp. Barnavårdsnämnd

kan meddela arbetsföreläggande för den som av lastbarhet, vårdslöshet,

lättja eller liknöjdhet så försummar sina skyldigheter mot barn

under 16 år, att samhällsvård måst beredas barnet, och tillika undandrar

sig alt fullgöra sin ersättningsskyldighet för vården. Vidare kan arbetsföreläggande

av barnavårdsnämnd meddelas den som av lättja eller liknöjdhet

underlåter att betala i dom eller avtal fastställt underhållsbidrag till barn

under 16 år. Den sistnämnda grunden för arbetsföreläggande är den i praktiken

viktigaste, eftersom barnavårdsnämnderna för utgivet bidragsförskott

inträder i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den bidragspliktige.

Om den försumlige lorsörjaren inte frivilligt inställer sig på arbetsliemmet

eller avviker därifrån, kan polismyndigheten meddela handräckning

för hans hämtande. På arbetshemmet skall den som förelagts arbete stanna

kvar tills det finns grundad anledning anta att han i fortsättningen skall

fullgöra sin försörjningsplikt. Han får dock inte hållas kvar längre tid i

oavbruten följd än ett år. Den som missköter sig på arbetshem och inte tar

rättelse av varning kan i sista hand dömas till tvångsarbete av länsstyrelsen.

Det är inte tillåtet att överklaga den kommunala nämndens beslut om

arbetsföreläggande. Om den som förelagts arbete inte frivilligt inställer sig

på arbetshemmet och nämnden därför begär polishandräckning, prövar po
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 196i

lismyndigheten huruvida arbetsföreläggandet var lagligen grundat. Polismyndighetens

beslut kan överklagas hos länsstyrelsen och vidare hos regeringsrätten.

Antalet arbetsförelägganden har under senare år sjunkit. Under slutet av

1950-talet meddelades i genomsnitt ca 1 500 arbetsförelägganden om året,

det stora flertalet av barnavårdsnämnd. År 1961 meddelade barnavårdsnämnderna

sammanlagt 743 förelägganden och motsvarande siffra för år

1962 beräknas preliminärt till 621. De flesta arbetsförelägganden leder aldrig

till intagning i arbetshem. I slutet av 1950-talet intogs i genomsnitt omkring

300 personer om året, medan motsvarande siffra för år 1962 var 92.

Den 1 november 1963 var antalet intagna på Västergårdens arbetshem —

det enda som nu användes -— endast 15. Sommaren 1946 töretog dåvarande

socialläkaren Gunnar Inghe eu undersökning av klientelet på arbetshemmen.

I stort sett var resultatet av undersökningen att cirka 90 procent av de intagna

var i behov av vård i någon form, såsom nykterhetsvård eller mentalsjukvård.

Senare iakttagelser angående de på arbetshem intagna har i stort

sett bekräftat resultatet av den nämnda klientelundersökningen.

Vid olika tillfällen har ifrågasatts huruvida lagstiftningen om arbetsföreläggande

står i överensstämmelse med vissa av Sverige ratificerade konventioner,

nämligen dels Internationella arbetsorganisationens konvention nr

29 angående tvångs- eller obligatoriskt arbete, enligt vilken sådant arbete

får åläggas endast genom eu i judiciell ordning meddelad dom, dels Europarådets

konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna, vari det föreskrives att ingen får berövas friheten

utan att ha möjlighet att snabbt få sin sak prövad av domstol. Även från

andra synpunkter har under senare tid kritiska röster höjts mot institutet

arbetsföreläggande. Kritiken har i huvudsak gällt själva förfarandet och

dess brister i rättssäkerhetsavseende. Med anledning av en framställning

från riksdagens justitieombudsman utfärdade Kungl. Maj :t år 1959 ett

cirkulär till social- och barnavårdsnämnderna i riket med föreskrifter om

omsorgsfull utredning i olika avseenden, innan arbetsföreläggande meddelas.

För barnavårdsnämndernas del innebar vidare bestämmelserna i

1960 års barnavårdslag skärpta krav på förfarandet i samtliga ärenden,

som handlägges av barnavårdsnämnd.

Utredningen om administrativa frihetsberövanden föreslog i sitt år 1960

avgivna betänkande en långtgående omläggning av förfarandet och instansordningen

när det gällde administrativa frihetsberövanden, med bland annat

inrättande av socialdomstolar. I samma betänkande framlade utredningen

förslag till en särskild lag om åtgärder mot försumliga försörjare, avsedd

att ersätta socialhjälpslagens och barnavårdslagens regler i detta ämne. I

sina huvuddrag innebar förslaget att de kommunala nämnderna inte vidare

skulle meddela arbetsföreläggande och att beslut om intagning i arbetshem

sknlle meddelas av socialdomstol. Bestämmelserna om intagning i och ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 196t

skrivning från arbetshem anslöt sig till motsvarande regler i nykterhetsvårdslagen

beträffande allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Betänkandet

ledde inte till lagstiftning och förfarandet vid administrativa frihetsberövanden

övervägs nu av förvaltningsdomstolskommittén.

Några delade meningar råder inte om att den nuvarande ordningen för

ingripanden i administrativ väg mot försumlig försörjare är otillfredsställande.

Innan man närmare går in på möjligheterna för ett från rättssäkerhetssynpunkt

mera tillfredsställande förfarande, finns det anledning att

alB ärligt överväga om administrativt frihetsberövande över huvud har någon

plats i modern lagstiftning som ett medel för att garantera underhållsskyldighetens

fullgörande.

I samband med remissbehandlingen av det betänkande, som avgavs av

utredningen om administrativa frihetsberövande^ ställdes från några håll

frågan om arbetsföreläggandet hade något berättigande i dagens samhälle.

Riksdagens justitieombudsman ifrågasatte i en förnyad framställning i

ämnet år 1962, huruvida ett så allvarligt ingrepp som ett frihetsberövande

i form av intagning på arbetshem borde bibehållas vid försummelse av försörjningsplikt.

Den utredning, som samma år tillsattes och vars förslag jag

i det föregående redogjort för, fick i uppdrag att undersöka huruvida arbetsföreläggandet

med därtill anknutna regler alltjämt borde bestå.

Utredningsmannen framhåller i sin promemoria, att samhället i dag på

ett helt annat sätt än tidigare sörjer för att familjemedlemmarna inte behöver

lida nöd på grund av den försörjningspliktiges försummelse. Han

visar även på de allt större möjligheterna att hjälpa de försumliga försörjarna

själva till rätta genom t. ex. arbetsvärd, nykterhetsvård eller mentalsjukvård.

Arbetsföreläggandet har, säger utredningsmannen, alltmer

kommit att få karaktären av ett påtryckningsmedel mot de försumliga försörj

ai na för att förmå dem att återgälda stat och kommun deras utlägg,

främst i form av bidragsförskott, och denna utveckling strider mot lagstiftarens

intentioner. Det är enligt utredningsmannens uppfattning ovärdigt

ett rättssamhälle att för indrivning av sina fordringar mot enskilda använda

hot om frihetsberövande som påtryckningsmedel. Han föreslår därför

att arbetsföreläggandet avskaffas och förslaget vinner anslutning

hos det stora flertalet remissorgan.

Jag kan för egen del instämma i vad utredningsmannen anfört. Det är

förståeligt om möjligheten till kännbart ingripande mot försumliga försörjare

ansågs oundgängligt i en tid, då samhällets vilja och förmåga att

bistå människor i nöd var avsevärt mycket mindre än de nu är och då det

verkligen gällde att värna familjens rätt till försörjning. I våra dagar är

läget ett helt annat. I betydande omfattning träder samhället i den försörjningspliktiges

ställe för att säkra en dräglig tillvaro för familjen. Av särskild

betydelse härvidlag är bidragsförskotten. Även för socialhjälpens och

den samhälleliga barnavårdens del torde ett i viss mån likartat resonemang

kunna föras. Socialpolitiska kommittén har nyligen lagt fram förslag, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 196b 9

innebär en avsevärd höjning av bidragsförskotten samtidigt som förskotten

ändrar karaktär och övergår till en grundgaranti för barns försörjning

oavsett försörjarens ekonomiska förhållanden. Vetskapen om att lagstiftningen

medger särskilda tvångsåtgärder mot den som försummar sin underhållsplikt

kan naturligtvis ha den verkan att frivillig betalning kommer till

stånd även av underhållsbidrag överstigande de belopp som kan utgå i bidragsförskott.

Denna effekt av bestämmelserna är svår att mäta och torde

inte påverka den principiella bedömningen av reglerna om arbetsföreläggande.

Ett genomförande av socialpolitiska kommitténs förslag kommer

att begränsa det antal fall då bidragsförskotten inte täcker det fastställda

underhållsbidraget. Med hänsyn till det anförda torde det finnas fog för

påståendet att de nuvarande reglerna om åtgärder mot försumliga försörjare

inte spelar någon avgörande roll för de underhållsberättigades trygghet

i ekonomiskt avseende.

Häremot har invänts att ett borttagande av arbetsföreläggandet kommer

att undanskymma den familjerättsliga principen om underhållsskyldighet

gentemot make och barn som, samhällets stödåtgärder till trots, alltfort

måste vara grundläggande. För min del finner jag det starka tvivel underkastat,

om de nuvarande åtgärderna mot försumliga försörjare har någon

egentlig betydelse för att hos ett ovilligt klientel skapa förståelse för de förpliktelser

som familjebanden grundar. Enligt stadgad praxis kan den som

förelagts arbete i arbetshem undgå intagning eller uppnå frigivning, om han

gör en avbetalning på sin skuld. Det är ett känt faktum att de i allmänhet

inte alltför betydande belopp, som härvidlag erfordras, i många fall ställes

till den försumlige försörjarens förfogande av andra personer. En lagtilllämpning

sådan som den nu angivna torde knappast vara ägnad att stödja

en moralbildning i anslutning till de familjerättsliga underhållsreglerna.

Tillämpningen av bestämmelserna om arbetsföreläggande leder till att

andra försumliga försörjare knappast tages in på arbetshem än sådana som

saknar varje möjlighet att driva upp medel för avbetalning på skulden. De

på arbetshem intagna utgör ett utpräglat restklientel. Personer tillhörande

denna kategori, med markerade svårigheter till anpassning i ett normalt

arbetsliv, kan i viss mån sägas vara de för vilka vistelsen på arbetshem

är minst ändamålsenlig. Gjorda iakttagelser bekräftar att de intagna

i regel är i behov av kroppssjukvård, mentalsjukvård, nykterhetsvård eller

annan specialvård. Det riktiga måste vara att söka återföra dessa människor

till arbete genom att bereda dem den vård de behöver framför att hålla dem

på anstalter av den typ arbetsliemmen representerar. Det ligger i sakens natur

att vistelsen på arbetshem inte kan tillgodose behovet av medicinsk eller

liknande vård, men vistelsen torde inte heller ägna sig särskilt väl som förberedelse

för eu arbetsplacering efter utskrivningen. I arbetsmarknadsorganens

arbetsvårdande åtgärder finns numera ett instrument som på långt

bättre sätt bör kunna bereda vägen till arbetsmarknaden.

Om således åtgärderna i administrativ väg mot försumliga försörjare kan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1964

sägas ha mindre betydelse från de underhållsberättigades synpunkt och

vara olämpliga såsom behandling för det fåtal personer, som kan tänkas

bli föremål för frihetsberövande, återstår frågan om dessa åtgärders roll som

ett led i indrivningen av fordringar. Som förut antytts har arbetsföreläggandet

sitt viktigaste användningsområde såsom påtryckningsmedel i samband

med kommunernas återkrav av utgivna bidragsförskott. En kommunal

myndighet har alltså här möjlighet att för indrivning av kommunens

egen fordran utnyttja ett hot om frihetsberövande. Detsamma gäller de

övriga fall, i vilka arbetsföreläggande är medgivet, nämligen då kommunerna

haft kostnader för socialhjälp eller samhällsvård åt make eller barn

till den som avses med föreläggandet.

Det torde stå klart för alla att den nu angivna särställningen för kommunerna

knappast kan bibehållas. Den senast av utredningen om administrativa

frihetsberövanden förordade ordningen, enligt vilken en statlig myndighet

skulle kunna på ansökan av socialnämnd eller barnavårdsnämnd besluta

om en försumlig försörjares intagande på arbetshem, lämnar också

rum för stor tvekan. På intet annat område förekommer eller ifrågasättes

någon möjlighet till frihetsberövande för att ge eftertryck åt indrivningen

av fordringar. I fråga om andra civilrättsliga fordringar än krav på underhållsbidrag

till barn har man sedan mer än 80 år kunnat undvara detta påtryckningsmedel

inom exekutionsförfarandel. Inte heller för de offentligrättsliga

anspråkens del står ett sådant tvångsmedel till förfogande i andra

fall än då arbetsföreläggande nu kan tillämpas. .lag finner det för min del

svårt att motivera att samhället just på detta område skulle tillerkänna

sina fordringsanspråk en dylik förmånsställning i indrivningshänseende.

Även om det nuvarande systemet kan ha visat sig effektivt som påtryckningsmedel,

är detta inte något tillräckligt skäl för att behålla ett förfarande,

vari frihetsberövande ingår, helst som effektiviteten torde vara i hög

grad beroende på den från rättssäkerhetssynpunkt icke godtagbara anordningen

att de kommunala organen själva utfärdar arbetsföreläggandet.

På grund av det anförda tillstyrker jag utredningsmannens förslag om

att de nu gällande bestämmelserna om åtgärder mot försumliga försörjarc

skall utgå ur lagstiftningen.

Vid övervägandet i vad mån det administrativa frihetsberövande! bör ersättas

med ingripande i annan form mot försumliga försörjarc har utredningsmannen

tagit upp frågan om kriminalisering. Tanken på att

göra försummelse av underhållsplikt straffbar enligt svensk lag har vid

olika tillfällen dryftats utan att några lagstiftningsåtgärder vidtagits. Även

denna gång har kriminaliseringstanken avvisats såväl från utredningsmannens

som remissorganens sida. De invändningar som kan riktas mot administrativ

påföljd för försummelse av underhållsplikt gäller i mycket

också för straffrätlslig påföljd, och jag anser mig sakna anledning att närmare

gå in på kriminaliseringsalternativet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 196k

Därest som jag förordar reglerna i socialhjälps- och barnavårdslagarna

angående åtgärder mot försumliga försörjare upphäves utan att ersättas av

nya bestämmelser, som medger frihetsinskränkningar, måste samhället givetvis

söka tillvarata de andra möjligheter, som kan begagnas för

att förmå försumliga försörj are att fullgöra sina förpliktelser. Såsom utredningsmannen

framhållit kan rehabiliteringsåtgärder av olika slag — medicinsk

vård, nykterhetsvård, arbetsvärd m. m. — vara ägnade att återföra

en del av de försumliga försörjarna till arbetsmarknaden och därigenom sätta

dem i stånd att bättre bidra till de anhörigas försörjning.

De nuvarande särskilda åtgärderna mot försumliga försörjare har som

nämnts sin egentliga betydelse som ett led i indrivningsförfarandet. Detta

förfarande bygger i första hand på de normala exekutiva åtgärderna utmätning

och införsel. Redan nu har Stockholms stads barnavårdsnämnd,

som utger omkring 20 procent av samtliga bidragsförskott i riket, kunnat

nöja sig med det vanliga utsökningsförfarandet och avstå från att anlita

arbetsföreläggande. En omfattande revision av utsökningslagstiftningen

förbereds av lagberedningen. Syftet med denna revision är bl. a. att åstadkomma

ett effektivare och efter moderna förhållanden bättre anpassat utsökningsväsen.

På grundval av förslag från lagberedningen har -sid årets

riksdag beslutats vissa lagändringar, som medför en förbättrad ställning

i utsökningshänseende för familjerättsliga underhållsbidrag. De förändringar

av utsökningsväsendets organisation, som torde bli genomförda i

samband med polisväsendets förstatligande, kan också väntas verka i riktning

mot ett effektivare förfarande.

I överensstämmelse med det anförda har inom socialdepartementet upprättats

förslag till lag angående ändring i lagen den 4 januari 1956 (nr 2)

om socialhjälp samt förslag till lag om ändring i barnavårdslagen den 29

april 1960 (nr 97), innebärande att bestämmelserna om åtgärder mot försumliga

försörjare upphäves fr. o. in. den 1 juli 1964. Efter denna tidpunkt

kan ett dessförinnan meddelat arbetsföreläggande inte leda till intagning

på arbetshem, och om någon försumlig försörjare skulle vara intagen på

sådant hem eller fullgöra tvångsarbete, skall han omedelbart friges.

Av lagförslagen, vilka torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll, är

förslaget till lag om ändring i barnavårdslagen av den natur att lagrådets

utlåtande däröver bör inhämtas.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat förslaget till lag om ändring i barnavårdslagen utan

ennran.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 196i

Utskottet

1 lörevarande proposition föreslås att bestämmelserna i socialhjälps- och

barnavårds lagarna om arbetsföreläggande skall upphöra att gälla från och

med den 1 juli 1964.

I motionsparet I: 654 och II: 798 yrkas avslag å propositionen samt nytt

förslag efter det pågående utredningar rörande utsökningslagstiftningen

och indrivningsförfarandet avslutats.

Även i motionerna II: 796 och II: 797 yrkas avslag å propositionen. Dessutom

anhålles i dessa motioner om skyndsam utredning och förslag rörande

åtgärder mot försumliga försörj are i syfte att ersätta nuvarande bestämmelser.

Vidare begäres i motionen II: 799 snarast möjligt utredning om åtgärder

avsedda att ersätta bestämmelserna om arbetsföreläggande.

Beträffande frågan huruvida arbetsföreläggande kan avskaffas med hänsyn

till den bidragsberättigades behov har departementschefen framhållit,

att samhället i dag på ett helt annat sätt än tidigare sörjer för att familjemedlemmar

icke behöver lida nöd på grund av den försörjningsskvldiges

försummelse. Härvid har departementschefen hänvisat till ett av socialpolitiska

kommittén framlagt förslag angående bidragsförskott, som innebär

en höjning av förskotten samtidigt som dessa ändrar karaktär och hlir

en grundgaranti för barns försörjning oavsett försörjarens ekonomiska

förhållanden. Från flera håll har framhållits att ett borttagande av arbetsföreläggande

skulle undanskymma den familjerättsliga principen om underhållsskyldighet

mot make och barn. Departementschefen har emellertid

funnit det tvivelaktigt, om de nuvarande åtgärderna har någon egentlig

betydelse för att hos ett ovilligt klientel skapa förståelse för de förpliktelser

som familjebanden grundar. Vidare har departementschefen framhållit,

att den nuvarande ordningen för ingripanden i administrativ väg mot

försumliga försörjare är otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. På

grund av bl. a. det anförda har departementschefen föreslagit att bestämmelserna

om arbetsföreläggande skall utgå ur lagstiftningen.

Utskottet finner sig så till vida kunna instämma i departementschefens

mening att nuvarande bestämmelser om arbetsföreläggande bör slopas,

med hänsyn till deras allvarliga brister, främst ur rättssäkerhetssynpunkt.

De försumliga försörjare som hittills omhändertagits på arbetshem torde,

i den mån de är i behov av särskild vård, kunna få en mera adekvat behandling

inom andra vårdformer. Av det sagda följer att utskottet biträder

propositionen.

Det torde icke kunna förnekas, att bestämmelserna om arbetsföreläggande

haft betydelse som påtryckningsmedel vid försöken att indriva underhållsbidrag.

De ekonomiska förpliktelser som det här är fråga om har en

sådan angelägenhetsgrad, att det är befogat att genom särskilda bestäm
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1964

melser underlätta verkställigheten av dem. Utskottet anser vidare att den

speciella karaktären hos de bidrag som det här gäller kan motivera, att

särskilda påtryckningsmedel används mot den försumlige försörj aren. Det

är inte minst från moralisk synpunkt ett samhälleligt intresse att bidragsskyldiga

verkligen försöker att fullgöra sina förpliktelser. Det borde emellertid

enligt utskottets mening vara möjligt att finna bättre former än

för närvarande för indrivning av ifrågavarande fordringar. Vid fjolårets

riksdag beslöts vissa lagändringar, som medförde en förbättrad ställning i

utsökningshänseende för familj erättsliga underhållsbidrag. De förändringar

av utsökningsväsendets organisation som torde bli genomförda i

samband med polisväsendets förstatligande kan också väntas verka i riktning

mot ett bättre förfarande. Vidare förbereds för närvarande en omfattande

revision av utsökningslagstiftningen av lagberedningen. Syftet med

denna revision är bl. a. att åstadkomma ett effektivare och efter moderna

förhållanden bättre anpassat utsökningsförfarande. Det är tänkbart att man

inom ramen för detta utredningsarbete kan finna nya former för indrivning

av ifrågavarande fordringar. Under utredningen bör enligt utskottets mening

särskilt beaktas svårigheterna beträffande indrivning av underhållsbidrag

bos den, som för att undgå försörjningsskyldighet ofta byter anställning

eller förvärvskälla. Ej heller får förbises de fall där man enligt socialhjälpslagen

använt arbetsföreläggandet som påtryckningsmedel för att

förmå den försumlige att arbeta för sin familjs försörjning. Vidare bör

enligt utskottets mening uppmärksammas de problem som uppkommer på

grund av att de nordiska länderna icke har enhetlig lagstiftning inom det nu

diskuterade området. Utskottet finner det angeläget att den nordiska lagstiftningen

på förevarande område i möjligaste mån samordnas.

Utskottets uttalanden i ämnet synes böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med avslag å följande motioner, såvitt

däri yrkats avslag å propositionen, nämligen

1) I: 654 och II: 798,

2) II: 796 samt

3) II: 797,

måtte bifalla förevarande proposition, nr 34;

B. att riksdagen, i anledning av motionerna 1:654 och

II: 798, II: 796, II: 797 samt II: 799, såvitt däri hemställts om

utredning, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening

giva Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om

behovet av utredning och ytterligare åtgärder; samt

C. att motionerna I: 654 och II: 798, II: 796, II: 797 samt

II: 799, i den mån de icke besvarats genom vad utskottet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 196b

ovan hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell,

herrar Lars Larsson, Eric Carlsson, Edström, Hubinette och Dahlberg;
från

andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fröken Sandell,

herr Johansson i Södertälje, fru Gunne, fru Eriksson i Ängelholm, herrar

Gustavsson i Alvesta, Svensson i Kungälv och Carlsson i Huskvarna.

Reservationer

Vid utskottets hemställan under A.

I.

av fru Hamrin-Thorell, herrar Eric Carlsson, Edström, Hubinette, fru

Gunne, herrar Gustavsson i Alvesta och Carlsson i Huskvarna, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 12 som börjar med orden »De

försumliga försörjare» och slutar med orden »utskottet biträder propositionen»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»En avveckling av gällande system kan emellertid enligt utskottets mening

icke ske förrän andra åtgärder i syfte att förmå försumliga försörjare

att fullgöra sina skyldigheter står till buds. Förslag av sådan innebörd har

inte framlagts i anslutning till propositionen, och utskottet anser sig därför

icke kunna biträda densamma.»

b) att utskottet under A. bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till följande motioner, såvitt

däri yrkats avslag å propositionen, nämligen

1) I: 654 och II: 798,

2) II: 796 samt

3) II: 797,

måtte avslå förevarande proposition, nr 34.»

Vid utskottets hemställan under B.

II.

av herrar Axel Svensson, Lars Larsson och Johansson i Södertälje, vilka

ansett,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1961

att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 12 som börjar med orden »Det

torde icke» och slutar med orden »till Kungi. Maj :ts kännedom»

samt utskottets hemställan under B.

bort utgå.

in.

av fru Carlqvist, herr Anderson i Sundsvall och fröken Sandell, vilka ansett,

att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 13 som börjar med orden »Vidare

bör enligt» och slutar med orden »möjligaste mån samordnas» bort

ersättas med text av följande lydelse:

»De problem som uppkommer på grund av att de nordiska länderna icke

har enhetlig lagstiftning inom det nu diskuterade området torde också böra

uppmärksammas under utredningsarbetet.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:111 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den It januari 1956 a1 i texten