Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till sådan ändring av lagen om allmän försäkring att ersättning för resor utgår även för behandling av hörselskadade som utförs av annan än leg. läkare». Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen II :272. Gällande bestämmelser m. m.

1964-03-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:13, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till sådan ändring av lagen om allmän försäkring att ersättning för resor utgår även för behandling av hörselskadade som utförs av annan än leg. läkare». Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen II :272. Gällande bestämmelser m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1964

1

Nr 13

L tlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning för vissa

resor enligt lagen om allmän försäkring.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 215 i första kammaren av herr Bengtson

och fru Olsson samt nr 272 i andra kammaren av herr Svensson i Vä

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till sådan ändring av lagen

om allmän försäkring att ersättning för resor utgår även för behandling av

hörselskadade som utförs av annan än leg. läkare».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II :272.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt bestämmelser i 2 kapitlet i lagen om allmän försäkring har försäkrad

vid sjukdom rätt till ersättning för utgifter för läkarvård och sjukhusvård

ävensom i samband därmed företagna resor. Närmare bestämmelser

om reseersättning finns intagna i sjukreseförordningen. Vid läkarvård

utgår ersättning endast i den mån resekostnaden överstiger ett karensbelopp

av i regel fyra kronor. Den är därjämte maximerad enligt särskilda

regler. Rätt till ersättning för resor till och från sjukvårdsinrättning

föreligger då försäkrad åtnjutit sjukhusvård, som på grund av sjukdom

varit erforderlig. I princip ersättes hela resan till sjukvårdsinrättningen

men återresan endast i den män kostnaden överstiger karensbeloppet fyra

kronor.

Historik

Frågan om ersättning för resor för sjukvård som meddelas av annan än

läkare har behandlats av sjukreseutredningen i betänkandet »Sjukreseersättningar»

(SOU 1958:23). Utredningen ansåg sig böra avstå från att framlägga

förslag om kostnadsersättning för resor i samband med sådan vård

som avsågs i 18 § sjukförsäkringslagen (2 kap. 6 § lagen om allmän försäkring).

Utredningen hänvisade därvid till att den ifrågasatta utvidgningen av

försäkringsskyddet lämpligen borde övervägas i samband med en mera all
Bihang

titt riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. AV 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 196å

män översyn av området för sjukförsäkringen och grunderna för försäkringsutgifternas

finansiering. Utredningen anförde dessutom beträffande

vanföras resor för byte av proteser o. d. följande:

Vi har dryftat frågan om att utsträcka ersättningsrätten till att avse även

sådana resor till och från ortopediska kliniker som ej står i samband med

läkarvård. Vi har dock inte ansett oss böra framlägga något förslag härom.

Lika angeläget kunde det vara att medge ersättning vid resor för exempelvis

foniatrisk behandling av talpedagog. Liksom när det gäller vård, som lämnas

av sjuksköterska, skulle en dylik utvidgning av försäkringsskyddet innebära

en så betydelsefull förändring av sjukförsäkringens innehåll att

den inte bör genomföras enbart på grund av överväganden om vad som kan

vara motiverat från resekostnadssvnpunkt.

I propositionen nr 161 till 1959 års riksdag anförde föredragande departementschefen,

att han i likhet med sjukreseutredningen ännu icke fann tiden

vara inne att ta ställning till frågan om gottgörelse för resor vid erhållande

av sjukvård, som meddelades av annan än läkare. Spörsmålet om en

eventuell utvidgning av ersättningsrätten borde anstå till den allmänna

översyn av lagen, som kunde förväntas inom en förhållandevis nära framtid.

Andra lagutskottet biträdde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 45

uppfattningen, att mera väsentliga utökningar av försäkringsskyddet såvitt

gällde reseersättning icke borde ske i samband med en partiell reform.

Enligt utskottets mening var det emellertid angeläget, att en allmän översyn

av sjukförsäkringsbestämmelserna snarast kom till stånd, varvid bl. a.

frågan om vilka slag av resor som borde omfattas av försäkringsskyddet

kunde bli föremål för förnyat övervägande.

Vid 1962 års riksdag väcktes motioner som syftade till att reseersättning

skulle utges från sjukkassa även i de fall då läkare icke medverkat vid utbyte

eller inprovning av ortopediskt hjälpmedel. Andra lagutskottet behandlade

motionerna i utlåtande nr 20. Utskottet erinrade om att chefen för

socialdepartementet i december 1961 tillkallat särskilda sakkunniga för att

företa en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen och att denna utredning

enligt direktiven skulle behandla bl. a. frågor som rörde ersättning från

sjukkassa för resekostnader. Utskottet fann det vid sådant förhållande

lämpligt att det av motionärerna aktualiserade spörsmålet gjordes till föremål

för prövning i samband därmed.

I skrivelse till Kungl. Maj:t gav riksdagen såsom sin mening till känna

vad utskottet anfört.

Vid 1963 års riksdag väcktes ånyo motioner med samma syfte som de vid

1962 års riksdag för vilka ovan redogjorts. I sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 50 uttalade andra lagutskottet, med hänvisning till frågans behandling

år 1962, att något ytterligare initiativ icke var erforderligt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskotlets utlåtande nr 13 dr 1964

3

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser utgår i vissa fall ersättning för utgifter vid

vård eller behandling i anledning av sjukdom även om vården eller behandlingen

ej är att hänföra till läkarvård, tandläkarvård eller sjukhusvård. Ersättning

utgår sålunda bl. a. för viss foniatrisk behandling även om denna

icke utföres av läkare. Ersättning för resor i samband med sådan behandling

eller vård utgår i princip icke.

Förevarande motioner syftar till att reseersättning skall utgå i samband

med behandling av hörselskadade även om behandlingen utföres av annan

än läkare. I motionerna pekas särskilt på vikten av att hörselskadade barn

kommer under regelbunden behandling samt på att resor i sådana fall blir

särskilt ekonomiskt betungande, då vårdare i regel måste medfölja på de

ofta långa resorna till större centralorter, där hörselcentraler är belägna.

Enligt direktiven till 1961 års sjukförsäkringsutredning skall utredningen

bl. a. pröva frågan i vilken utsträckning reseersättning bör utgå i samband

med sådana av läkare ordinerade sjukvårdande åtgärder, som icke nu

räknas som läkarvård eller sjukhusvård. Utskottet anser det icke lämpligt

att ta ställning till motionsyrkandena innan resultatet av utredningens arbete

föreligger. Utskottet får således hemställa,

att förevarande motioner, 1:215 och 11:272, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Lars

Larsson, Eric Carisson*, Edström, fru Nilsson, herrar Hiibinette och Erik

Filip Petersson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fröken

Wetterström*, herrar Bengtsson i Varberg, Wiklund*, Fredriksson, Sundelin*

och Gustavsson i Alvesta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Gustavsson i Alvesta.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.