Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skyddsbestämmelser avseende kemiska preparat inom industrien.

1964-03-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:15, Utlåtande i anledning av väckt motion om skyddsbestämmelser avseende kemiska preparat inom industrien.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1964

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av väckt motion om skyddsbestämmelser

avseende kemiska preparat inom industrien.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 728,

vilken behandlats av andra lagutskottet, bär fru Ryding m. fl. yrkat,

»att riksdagen hemställer till Kungl. Maj:t att utreda frågan om skyddsbestämmelser

på i denna motion berörda område, vilka bör infogas i gällande

arbetarskyddslag».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande tår utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Gällande bestämmelser

I 7 § arbetarskyddslagen ålägges arbetsgivare iakttaga allt som med hänsyn

till arbetets natur och de förhållanden varunder arbetet bedrives skäligen

kan erfordras för att förebygga att hos honom sysselsatt arbetstagare

ådrager sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas av olycksfall däri. Enligt

11 § skall åtgärder vidtagas för att förebygga att arbetstagare skadas

genom eldfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen.

I 59 § stadgas, att arbetsgivare är på anmodan av arfaetarskyddsstyrelsen

eller yrkesinspektör pliktig att, till utrönande huruvida ämne eller material

som han använder eller framställer i sin verksamhet innebär fara för

att hos honom sysselsatt arbetstagare ådrager sig ohälsa eller drabbas av

olycksfall, föranstalta om undersökning av ämnet eller materialet eller att

tillhandahålla erforderliga prov för sådan undersökning. Enligt 1 § arbetarskyddskungörelsen

skall arbetsgivare tillse att arbetstagare erhåller kännedom

om de särskilda risker för ohälsa och olycksfall, som är förbundna med

arbetet, samt, där så erfordras, meddela de föreskrifter och förhållningsregler,

som arbetstagare skall iakttaga för att undgå dessa risker. I 25 $

finns en allmän bestämmelse om skyldighet för arbetsgivare att vidtaga

betryggande skyddsanordningar, då arbetsförhållandena kunna medföra

förgiftnings- eller smittofara. Enligt arbetarskyddslagen äger Konungen

meddela särskilda föreskrifter och villkor vid arbetstagares användning i

arbete, som finnes medföra särskild fara för ohälsa eller olycksfall. Sådana

föreskrifter har utfärdats bl. a. beträffande målningsarbete med blyfärg

och användande av bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon. För

minderåriga och kvinnor finns dessutom särskilda skyddsbestämmelser.

Hihany till riksdagens protokoll 1964. 9 sand. J? avd. År 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 196i

I giftförordningen, som trädde i kraft den 1 januari 1964, stadgas i 17 §,

att vid utlämnande av hälsofarlig vara från tillverkningsställe och försäljningsställe

skall förpackningen vara märkt på sådant sätt att riskerna för

förgiftning eller annan skada genom varan i möjligaste mån begränsas. Med

hälsofarlig vara förstås varje ämne eller beredning, som med hänsyn till

varans egenskaper och användning kan befaras förorsaka död, sjukdom

eller kroppsskada hos människor. Av märkningen skall, såvida giftmyndigheten

ej annat föreskriver, framgå vilket eller vilka ämnen, som förlänar

varan dess hälsofarliga egenskaper. Enligt 22 § samma förordning skall, om

gift eller annat hälsovådligt ämne används vid framställning eller behandling

av vara eller annan egendom utan att förfarandet inneburit tillverkning

av hälsofarlig vara, och hälsorisk kan befaras uppstå av det som framställts

eller behandlats, uttrycklig varning härom meddelas på ett efter omständigheterna

betryggande sätt. Enligt 6 § tillkommer det giftnämnden

att på begäran meddela beslut, huruvida viss vara är att anse som hälsofarlig.

Den som bryter mot 17 § eller 22 § kan straffas med dagsböter. Dessutom

kan hälsofarlig vara förklaras förverkad till kronan, därest icke föreskrifterna

i gifttörordningen följts. I kungörelsen om tillämpning av giftförordningen

har närmare föreskrifter givits hur märkning av hälsofarliga

varor skall ske. Märkningen skall enligt denna kungörelse beträffande vådligt

ämne innefatta upplysning bl. a. om de med varan förbundna riskerna.

Giftnämnden skall meddela närmare föreskrifter om märkningen av hälsofarliga

varor.

Giftförordningen äger tillämpning på bekämpningsmedel endast såvitt

angår tillverkning och import. Till bekämpningsmedel hänföres bl. a. växtskyddsmedel,

medel mot insekter och råttor samt impregneringsmedel för

trä och textil. I bekämpningsmedelsförordningen, som trädde i kraft den 1

januari 1964 och som reglerar bl. a. handeln med bekämpningsmedel, finns

intaget en mot 17 § giftförordningen svarande bestämmelse. Bekämpningsmedel

får ej saluföras utan att vara registrerat. Vid prövning av registreringsansökan

skall beaktas bl. a. medlets giftighet och skadlighet för människor.

Beträffande straff och förverkande gäller motsvarande bestämmelser

som i giftförordningen. I kungörelsen om tillämpning av bekämpningsmedelsförordningen

har närmare bestämmelser givits angående märkning

av bekämpningsmedel vid överlåtelse. Giftnämnden skall enligt dessa bestämmelser

fastställa lydelsen av viss påskrift på förpackningen och sådana

särskilda föreskrifter rörande medlet, som därutöver må befinnas erforderliga

till förebyggande av skada. Påskriften skall bl. a. innehålla erforderlig

varningstext till skydd för människor samt från säkerhetssynpunkt erforderlig

bruksanvisning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 196i

Historik

1938 års arbetarskyddskommitté föreslog i sitt betänkande med förslag

till ny arbetarskyddslag (SOU 1946:60), att i lagen skulle ingå vissa bestämmelser,

som riktade sig till försäljare och tillverkare av farliga ämnen

och material. Sålunda skulle den, som tillverkade eller försålde eldfarligt,

explosivt, giftigt eller eljest farligt ämne eller material, tillse, dels att detta

vid avlämnande åtföljdes av för dess handhavande och förvaring erforderliga

skyddsföreskrifter, vilka skulle vara godkända av arbetsrådet, dels att

det var på lämpligt sätt försett med föreskriven märkning eller påskrift.

För giftigt eller eljest hälsofarligt ämne skulle tillverkaren eller försäljaren

därjämte lämna tydlig uppgift om ämnets sammansättning. Bestämmelsernas

efterlevnad skulle tryggas genom ett förbudsförfarande enligt vilket

arbetsrådet skulle, där så prövades nödigt, äga förbjuda tillverkare eller

försäljare av farligt ämne, avsett att brukas inom riket, att avlämna ämnet,

innan de åtgärder vidtagits, som arbetsrådet funnit skäl föreskriva. Det

skulle jämväl åligga tillverkare eller försäljare att, därest arbetsrådet fann

skäl att föreskriva undersökning av visst ämne eller material, föranstalta

om sådan undersökning och delgiva chefsmyndigheten resultatet av denna.

På anmodan skulle erforderliga prov kostnadsfritt ställas till chefsmyndighetens

förfogande.

Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag avstyrktes detta från

flera håll. Kritiken från de avstyrkande remissinstanserna gick i huvudsak

ut på följande. Förslaget innebar att arbetarskyddslagen skulle bli tilllämplig

på ett vidsträckt område, som icke hade något med arbetarskydd

att göra, i det att arbetsrådet skulle få befogenhet att föreskriva åtgärder

till den stora allmänhetens skydd och detta även om ämnet i fråga huvudsakligen

användes annorstädes än på arbetsplatser, som föll under arbetarskyddslagen.

Om — såsom kommittén hade hävdat — gällande författningar

om eldfarliga, explosiva och giftiga ämnen icke var tillräckligt

uttömmande, borde man i stället för att slå in på den av kommittén föreslagna

vägen söka komplettera dessa författningar i erforderlig utsträckning.

Vidare skulle förslaget medföra det högst otillfredsställande förhållandet

att föreskrifter om innehållet i etiketten för eu och samma vara kom

att meddelas i olika författningar. Slutligen kunde anmärkas att det i lagförslaget

använda uttrycket »eljest farligt ämne» medförde att tillämpningsområdet

bleve synnerligen obestämt.

Vederbörande departementschef fann den anförda kritiken tungt vägande

och ansåg sig icke kunna tillstyrka, att bestämmelser av angiven art

intogs i arbetarskyddslagen. Arbetarskvddssynpunkterna borde i stället

bevakas genom framställning om erforderliga författningsändringar samt

utfärdande av anvisningar för arbetsgivare och arbetstagare rörande användningen

av farliga ämnen och material på arbetsplatser, där arbetarskyddslagen

ägde tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år I96i

Arbetarskyddslagen kom därför icke att innehålla något stadgande i

enlighet med ovannämnda av kommittén föreslagna bestämmelser. I stället

kom lagen alt i avseendet endast innehålla de i 59 § intagna bestämmelserna.

1 motion (1:44) vid 1!)öi års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Ma,j:t anhålla, att statens institut för folkhälsan

måtte erhålla i uppdrag att i samråd med arbetarskyddsstyrelsen

och eventuellt medicinalstyrelsen utreda frågan om införande av deklarationsplikt

i lämplig utsträckning rörande sammansättningen av färger och

lösningsmedel, som kommer till användning inom industri och hantverk.

Arbetarskyddsstyrelsen anförde i remissyttrande över motionen att bestämmelserna

i 59 § arbetarskyddslagen icke kunde anses vara till fyllest

ur arbetarskydd ssyn punkt samt att deras genomförande i praktiken ofta

medförde stora svårigheter och dryga kostnader. Inom styrelsen pågick en

genomgång av styrelsens och yrkesinspektionens erfarenheter i frågan, och

det var styrelsens avsikt att hos Kungl. Maj:t framlägga vissa förslag, vartill

dessa erfarenheter gav anledning.

Styrelsen påpekade vidare, att ur hygienisk synpunkt otillfredsställande

förhållanden förelåg icke endast beträffande sådana ämnen, som användes

för industriellt bruk, utan även beträffande ämnen, som begagnas för

hushållsändamål, varför en översyn av gällande författningar borde avse

icke endast ämnen in. in., som användes inom industrien. Det var möjligt,

att även en revision av giftstadgan borde komma i fråga.

Allmänna beredningsutskottet yttrade i anledning av motionen i sitt utlåtande

nr 3:

Åtgärder för minskande av de i motionen påtalade riskerna vid användning

av vissa färger och lösningsmedel är, enligt utskottets mening, väl

befogade. Skador och sjukdomsfall på förevarande område torde utom

genom giftiga ämnen även i icke obetydlig utsträckning förorsakas av

ämnen som, utan att vara giftiga, är menliga för allergiska personer. Skäl

synes sålunda föreligga för att en eventuell deklarationsplikt borde avse

ej blott giftiga ämnen utan samtliga i färgerna och lösningsmedlen ingående

ämnen.

Utskottet yttrade vidare, att de lagstiftningsområden, som de i motionen

omnämnda förhållandena närmast syntes beröra, var arbetarskyddslagstiftningen

och lagstiftningen om gifter. Starka skäl talade enligt utskottet

för att dessa lagstiftningar och därmed sammanhängande föreskrifter i en

närliggande framtid skall komma att omprövas. Det syntes, med hänsyn

till de över motionen hörda myndigheternas inställning till då ifrågavarande

spörsmål, uppenbart, att frågorna skulle ingå i en sådan prövning.

Utskottet ansåg därför en särskild skrivelse i ämnet icke erforderlig samt

hemställde att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Den 5 oktober 1957 förordnade chefen för inrikesdepartementet efter be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 196i

5

myndigande av Kungl. Maj:t eu sakkunnig för att inom departementet verkställa

översyn av lagstiftningen angående gifter. Utredningsarbetet bedrevs

under benämningen giftstadgeutredningen.

År 1958 upptogs berörda fråga ånyo motionsvis i riksdagen. Sålunda begärdes

i motionen nr 124 i första kammaren, »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring av 59 § arbetarskyddslagen,

att tillverkare av produkter, vari ingår hälsofarliga ämnen,

åläggas laglig skyldighet att avge deklaration härom». Motionen blev icke

slutbehandlad av riksdagen före riksdagens upplösning. Motsvarande yrkande

förekom emellertid i den inom samma kammare avgivna motionen

B 41 vid 1958 års senare riksdag.

I avgivet utlåtande nr B 9 anförde andra lagutskottet, att arbetarskyddsstyrelsen

i remissyttrande över motionen upplyst, att styrelsen sedan eu

längre tid haft den i motionen väckta frågan under övervägande, samt att

styrelsen i anledning därav ämnade framlägga förslag om införande i arbetarskyddslagen

av en bestämmelse, som täckte motionens syfte. Med hänsyn

härtill hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse därmed.

I underdånig skrivelse den 8 november 1960 framlade arbetar sky ddsstyrclsen

förslag om vissa ändringar i arbetarskyddslagen in. m. Härvid upptog

styrelsen bl. a. frågan om deklarationsplikt för gifter. Styrelsen förordade,

att sådan deklarationsplikt skulle föreskrivas. Detta skulle enligt förslaget

ske, genom att en ny paragraf benämnd 45 a intogs i arbetarskyddslagen.

Det föreslagna stadgandet hade följande lydelse.

Tillverkare eller försäljare av giftigt eller eljest hälsofarligt ämne skall

tillse, att ämnet, då det avlämnas för att tagas i bruk inom riket, åtföljes av

på varaktigt sätt anbringad deklaration om dess sammansättning med fullständiga

uppgifter om arten och halten av de hälsofarliga beståndsdelarna

eller av arbetarskyddsstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen och statens

institut för folkhälsan godkänd märkning angivande ämnets farlighetsgrad

ävensom av erforderliga skyddsföreskrifter.

Vad i första stycket sagts skall ej gälla beträffande apoteksvara, växtskyddsinedel

eller radioaktivt ämne, varom är särskilt stadgat.

Giftstadgeutredningen avgav den 15 juli 1961 ett betänkande med förslag

till bl. a. giftförordning och bekämpningsmedelsförordning.

I remissyttrande över utredningens förslag anförde arbetarskyddsstyrelsen,

att förslaget tillsammans med föreskrifterna om varningspåskrift väsentligen

fick anses tillgodose det behov av föreskrifter om deklarationsplikt

som styrelsen tidigare framlagt samt att styrelsen delade utredningens

uppfattning att bestämmelserna borde ingå i giftlagstiftningen och ej i

arbetarskyddslagen.

I proposition nr 18U år 1962 med förslag till nu gällande lagstiftning på

området anförde föredragande departementschefen:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottet.s utlåtande nr 15 år 19f>l

Vad först angår deklarations plikten beträffande varans innehåll

har sådan länge varit obligatorisk i vårt land för de egentliga läkemedlen.

I detta avseende innebär sålunda läkemedelsutredningens förslag

inte någon nyhet. Annorlunda ligger det till beträffande sådana varor som

hälsofarliga kemisk-tekniska preparat och vissa bekämpningsmedel. Giftstadgeutredningens

förslag om deklarationsplikt även på detta område har

från de flesta håll hälsats med tillfredsställelse. Vissa organisationer på

näringslivets område har funnit deklaration överflödig, medan å andra sidan

bl.a. medicinalstyrelsen och landsorganisationen påyrkat än mer skärpta

bestämmelser, innefattande krav på kvantitativ deklaration. Enligt min

mening talar i vissa fall starka skäl för en fullständig deklaration. Då emellertid

redan giftstadgeutredningens förslag innebär ett stort framsteg jämfört

med nuvarande ordning och då det syns mig angeläget, att deklarationsplikten

genomföres i nära samförstånd med näringslivet, har jag funnit

lämpligast att för närvarande stanna för att förorda kvalitativ deklarationsplikt

på hälsofarliga varor i allmänhet. Vad angår de verksamma ämnena i

bekämpningsmedel är det dock nödvändigt att man erhåller uppgift om

såväl art som halt av dessa beståndsdelar. För elt stort antal bekämpningsmedel

bland annat praktiskt taget alla växtskyddsmedel gäller sådan deklarationsplikt

redan nu.

Frågan om huruvida dispens från deklarationsplikten i vissa fall skall

kunna ges har diskuterats av såväl giftstadgeutredningen som vissa remissorgan.

Enligt min mening hör sådan dispens meddelas med mycket stor

återhållsamhet. Huruvida den nyligen lanserade s. k. YSAM-märkningen

av färger i viss utsträckning skall kunna ersätta uppgift om ingående hälsofarlig

vara torde få prövas av tillsynsmyndigheten. Klart synes vara att sådan

märkning inte kan generellt ersätta uppgift om ingående gift eller vådligt

ämne.

Vad jag här anfört om deklarationsplikt avser genomgående skyldighet att

vid överlåtelse eller utlämnande förse förpackningen med deklaration. Beträffande

originalförpackade varor innebär emellertid det sagda i praktiken,

att deklaration skall finnas på förpackningen då den lämnar tillverkaren

och att den därefter inte får avlägsnas i något handelsled. Kravet på

deklarationsplikt tar däremot inte sikte på att en viss vara. som används

inom exempelvis ett industriföretag, nödvändigtvis skal! vara märkt med

uppgift om innehållsämnen, då den hanteras inom företaget och det på betryggande

sätt är sörjt för att den som handskas med varan inte löper risk

att förgiftas eller eljest skadas av varan. I sådana fall torde ofta lämplig

signalmärkning eller kortfattad varningstext med uppgift om riskerna vara

tillfyllest.

Vid överlåtelse erfordras såväl deklaration som varningspåskrift.

Den senare skall enligt utredningens förslag utvisa varans karaktär av gift

eller vådligt ämne. För de i allmänna handeln tillgängliga hälsofarliga varorna

skall vidare finnas uppgift om de med varan förbundna riskerna. Beträffande

dessa varningsmärkningar har förutsatts, att vissa normer och

bindande föreskrifter skall utfärdas av tillsynsmyndigheten men också att

den som för varan i handeln inom ramen för givna normer skall ha frihet att

i det enskilda fallet utforma texten på lämpligaste sätt. Jag finner det principiellt

värdefullt med den elasticitet, som det föreslagna systemet innebär,

då det betydligt smidigare än det nuvarande torde kunna anpassas till de

praktiska förhållandena och på så sätt bidra att öka säkerheten. Med hänsyn

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr U> år 1964

7

till vad som anförts under remissbehandlingen vill jag dock understryka

vikten av att ett förtroendefullt och intimt samarbete kommer till stånd

mellan tillsynsmyndigheten och branschorganisationerna i syfte att uppnå

så enhetliga märkningar som möjligt. Skulle den friare ordningen visa sig

inte som avsett öka intresset för en fullt adekvat märkning från säkerhetssynpunkt,

torde frågan sedermera få tagas upp till ny prövning. Jag vill

slutligen beträffande märkningen med skärpa framhålla angelägenheten av

att de obligatoriska uppgifterna om innehållsämnen, varningstexter och

dylikt anbringas på framträdande plats på förpackningarna och att dessa

uppgifter genom färg, typografi etc. tydligt skiljer sig från annan text, som

möjligen förekommer. Giftstadgeutredningen har intagit ett formligt stadgande

därom i sitt författningsförslag. Med den uppläggning lagstiftningen

nu föreslås få torde en liknande bestämmelse ha sin plats i tillämpningskungörelsen.

Propositionen behandlades i andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1962.

Utskottet

I arbetarskydds lagen och arhetarskyddskungörelsen finns vissa föreskrifter

som syftar till att skydda arbetstagare för giftiga och hälsofarliga ämnen.

Arbetsgivare kan bl. a. åläggas att föranstalta om undersökning av

ämne eller material som användes eller framställes i tillverkningen för att

utröna om fara för ohälsa bland arbetstagare föreligger. I giftförordningen

och bekämpningsmedelsförordningen, vilka trädde i kraft den 1 januari

i år, bär givits föreskrifter om deklarationsplikt beträffande bekämpningsmedel

och hälsofarliga kemisk-tekniska preparat. Likaså skall dylika medel

och preparat vid överlåtelse vara försedda med varningspåskrift. Bl. a. skall

iakttagas att, vid utlämnande av bekämpningsmedel eller hälsofarlig vara

från tillverkningsställe och försäljningsställe, förpackningen skall vara

märkt på sådant sätt att riskerna för förgiftning eller annan skada genom

medlet i möjligaste mån begränsas.

Förevarande motion syftar till utredning av frågan, huruvida icke i arbetarskyddslagen

bör intagas skyddsbestämmelser för att förebygga skador

av hälsofarliga kemiska preparat. Motionärerna diskuterar möjligheten av

att införa »skyddsmärkning» i ökad utsträckning och uppger, att det på

sina håll har hävdats att de fackliga skyddskommittéerna borde få befogenhet

att vid misstanke om skaderisk avböja användning av medel som

icke analyserats och för vars användning skyddsanvisningar saknas.

De problem som är förenade med den ständigt ökande tillströmningen

till marknaden av nya kemisk-tekniska preparat bör enligt utskottets mening

icke underskattas. På grund av det stora antalet olika preparat är svårigheterna

att komma till rätta med problemen betydande, i synnerhet i

informationshänseende. I sammanhanget kan pekas på det förhållandet att

åtskilliga preparat, utan att vara hälsofarliga för flertalet människor, hos

eu del kan framkalla allergiska reaktioner. Den lagstiftning som trädde i

kraft vid senaste årsskifte synes emellertid — i förening med de skyddsbe
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 196i

stämmelser som gäller på arbetarskyddslagstiftningens område — vara

ägnad att i betydande utsträckning komma till rätta med de genom motionen

aktualiserade frågorna. Enligt utskottets uppfattning bör erfarenheter

från den nya lagstiftningen avvaktas, innan man tar under övervägande

huruvida ytterligare åtgärder bör vidtagas. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, 11:728, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1964

> .: t . '' ‘ T, :>•»('' ; t f » <> 1 J ''.it i <i 1 • i ; *.. w

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Lars

Larsson, Eric Carlsson*, Edström, fru Nilsson, herrar Hiibinette och Erik

Filip Petersson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fröken

Wetterström*, herrar Bengtsson i Varherg, Wiklund*, Fredriksson, Sundelin*

och Gustavsson i Alvesta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

640193

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.