Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående återbetalningen av fastighetsägarbidrag till skyddsrum. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 135 i första kammaren av herr Åkerlund samt nr 162 i andra kammaren av herr Bengtson i Solna.

1964-03-10 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:17, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående återbetalningen av fastighetsägarbidrag till skyddsrum. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 135 i första kammaren av herr Åkerlund samt nr 162 i andra kammaren av herr Bengtson i Solna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1964

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående återbetalningen

av fastighetsägarbidrag till skyddsrum.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 135 i första kammaren av herr Åkerlund

samt nr 162 i andra kammaren av herr Bengtson i Solna.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen för sin del

måtte besluta att ärenden, som avses i punkten 6 till övergångsbestämmelserna

till 1960 års civilförsvarslag, skall upptagas till behandling därest de ingives

före den 31 december 1964, samt att riksdagen måtte uttala att underrättelse

härom bör utgå med rekommenderat brev till fastighetsägare, som ålagts utbetala

fastighetsägarbidrag till skyddsrum”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till

motionen I: 135.

Historik m. m.

Enligt 1944 års civilförsvarslag förstods med allmänna skyddsrum sådana,

som var avsedda antingen för det allmänna civilförsvarets personal och verksamhet

eller för vägfarande och andra vilka uppehåller sig på allmän plats

eller för civilbefolkningen i ort eller del av ort som Konungen bestämde. Sistnämnda

slag av skyddsrum, befolkningsskyddsrum, skulle vara fullträffsäkert.

Skyldighet att inrätta, utrusta och underhålla befolkningsskyddsrum ålåg kommunen,

som dock ägde utfå statsbidrag med i regel 2/s av kostnaden. Motsvarande

skyldighet i fråga om enskilda skyddsrum ålåg ägaren till den anläggning

eller byggnad för vilken skyddsrummet var avsett. Kunde skyddsbehovet

för viss anläggning eller byggnad enligt organisationsplan, som fastställdes av

länsstyrelsen, tillgodoses genom befolkningsskyddsrum, ägde länsstyrelsen befria

fastighetsägaren från berörda skyldighet. Hade länsstyrelsen medgivit

sådan befrielse var ägaren pliktig att i stället utge bidrag till kommunen för

skyddsrumskostnad (fastighetsägarbidrag) med belopp högst motsvarande normalkostnaden

för anordnande av skyddsrum för anläggningen eller byggnaden.

Länsstyrelsen ägde dock, då synnerliga skäl förelåg därtill, efter civilförsvarsstyrelsens

anvisningar medge befrielse från bidragsplikten. Konungen bestämde

normalkostnaden för anordnande av skyddsrum samt meddelade föreskrifter

i övrigt rörande beräkningen av fastighetsägarbidraget och dess erläggande.

Bihang till riksdagens protokoll 196’). 9 samt. 2 avd. Nr n

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1964

I propositionen nr 185 till 1956 års riksdag uppdrogs vissa riktlinjer för det

fxamtida skyddsrumsbyggandet. Sedan riksdagen i huvudsak godtagit dessa

liktlinjer utfärdades genom lag den 7 december 1956 vissa ändrade bestämmelser

om skyddsrum. Ändringarna, som trädde i kraft den 1 januari 1957,

gick bl. a. ut på att Konungen eller efter Konungens bemyndigande civilförsvarsstyrelsen

skulle bestämma de områden och platser som skulle förses med

enskilda skyddsrum samt att i samma ordning skulle avgöras huruvida skyldigheten

att utrusta och underhålla befintliga enskilda skyddsrum skulle bibehållas

i områden där plikten att nyinrätta sådana skyddsrum kom att upphöra.

De nya riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet innebar i stort sett följande.

Skyddsrum skulle i princip även i fortsättningen inrättas i alla tätorter, som

betraktades som anfallsmal. I de mest utsatta orterna, i synnerhet de där man

maste räkna med risk för atomvapenanfall, skulle i innerområden och eljest

särskilt riskfyllaa delar endast bergrum eller likvärdiga betongskyddsrum

by§§as- Dessa områden skulle undantagas från det enskilda skyddsrumsbyggandet

och i den mån efter utrymning skyddsbehov för civilbefolkningen inom

samma områden förefanns skulle det tillgodoses genom befolkningsskyddsrum.

Det konstaterades i propositionen, att skyldigheten att erlägga fastighetsägarbidrag,

vilken var avhängig av plikten att inrätta enskilda skyddsrum, kom

att bortfalla i de områden, där befolkningsskyddsrum anordnades.

I propositionen nr 70 till 1957 års riksdag föreslogs vissa lättnader i bestämmelserna

om befrielse från skyldighet att utge fastighetsägarbidrag. I propositionen

anförde föredragande departementschefen bl. a.

De nya riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet går bl. a. ut på att befolkningsskyddsrum

skall byggas i första hand för dem som efter slutlig utrymning blir

kvar för att uppehålla även under krig oundgänglig verksamhet i de särskilt

riskfyllda delarna av de mest utsatta städerna samt att skyldigheten att inrätta

enskilda skyddsrum skall upphävas genom generella beslut i de områden, där

befolkningsskyddsrum anordnas. Fråga om dispens som grundar bidragsplikt

kommer alltså icke vidare upp i dessa områden, sedan nämnda beslut meddelats.

Som berördes i propositionen nr 185/1956 uppstår emellertid vissa övergångsproblem

i sådana fall, då dispens från skyddsrumsbyggnadsskyldigheten givits,

innan det generella beslutet utfärdats. För dessa fall kan ifrågasättas om vederbörande

fastighetsägare rimligen bör bidraga till kostnaden för befolkningsskyddsrum,

som icke längre avses för hans fastighet eller anläggning och som

i ett beredskapsläge endast undantagsvis och ytterst tillfälligt kan komma att

användas till skydd för i denna boende eller sysselsatta personer.

Problemfallen kan indelas i tre grupper, nämligen 1) dispens har beviljats,

men fastighetsägarbidrag har ännu ej bestämts; 2) bidraget har fastställts; och

3) bidraget har även erlagts. I vissa av dessa fall torde skälighetsöverväganden

leda till att bidragsskyldigheten bör avlyftas, i grupperna 1) och 2) genom befrielse

från att utge bidrag och i grupp 3) genom återbetalning av erlagt bidrag.

Dispensfrågan skall enligt gällande föreskrifter prövas av länsstyrelsen, innan

ansökan om byggnadslov upptages av byggnadsnämnden. Den som fått bygg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1964

3

nadslov före generellt beslut om skyddsrumsskyldighetens upphörande bör i

fråga om skyddsrumskostnaden i princip komma i samma läge, oavsett om han

erhållit dispens eller haft att inrätta skyddsrum. Har byggnadslovet beviljats

kort före det generella beslutet, kan det antagas att den som inte fått dispens

i många fall kan anpassa sina byggplaner så att han ändock slipper bekosta

skyddsrum. Den som i motsvarande läge erhållit dispens bör då principiellt

sett ha samma möjligheter att undgå skyddsrumskostnaden. Svårigheten är att

finna en lämplig norm för avgränsning av de fall, där bidraget bör efterges.

En utväg vore att anknyta till bestämmelsen i 73 a § civilförsvarskungörelsen

om när fastighetsägarbidraget senast skall erläggas och sålunda låta bidragsplikten

bestå blott i de fall slutbesiktning skett eller, om sådan ej erfordras,

anläggningen eller byggnaden tagits i bruk, då det generella beslutet om skyddsrumsskyldighetens

upphörande meddelas. En sådan regel skulle vara enkel i

tillämpningen och medföra å ena sidan att fastighetsägarbidrag icke utkrävdes

i sådana fall där det skulle te sig särskilt stötande, och å andra sidan att fastighetsägare,

som fått dispens, icke i alltför stor utsträckning gynnas framför

övriga fastighetsägare.

Dispens kan ges inte bara från skyldigheten att inrätta enskilt skyddsrum

utan jämväl från plikten att utrusta och underhålla dylikt skyddsrum. Även

en dispens med sistnämnda innebörd medför skyldighet att utge fastighetsägarbidrag.

Åtminstone i ett fall har de ovan redovisade dispenserna avsett underhållet.

Allmänt beslut om skyddsrumsbyggnadsskyldighetens upphörande synes

icke i och för sig böra föranleda befrielse från eller återgång av fastighetsägarbidrag

i nu berörda fall. Enligt den nya ordningen äger nämligen Konungen

eller efter Konungens bemyndigande civilförsvarsstyrelsen förordna, att utrustnings-

och underhållsskyldigheten i fråga om befintliga skyddsrum skall kvarstå

inom område, där enskilda skyddsrum icke vidare skall inrättas. Först

om också underhållsplikten generellt upphört, synes det böra komma i fråga att

efterge fastighetsägarbidrag, som endast avser underhållet. Eljest skulle de

fastighetsägare som fått dispens från underhållsskyldigheten bli alltför gynnade

i förhållande till andra.

De i detta avsnitt hittills behandlade spörsmålen har avsett områden, där

skyddsrumsskyldigheten genom generellt beslut upphävs. Emellertid förefaller

det troligt, att vissa områden där skyddsbehovet enligt nuvarande organisationsplan

skall tillgodoses genom befolkningsskyddsrum inte kommer att omfattas

av sådant beslut. Avgörande för frågan hur man bör förfara med de

dispenser, som avser fastigheter inom dessa områden, synes böra vara, vilken

användning befolkningsskyddsrummen där skall få. Om det är meningen, att

skyddsrummet även i fortsättningen primärt skall tillgodose skyddsbehovet för

den inom dess upptagningsområde i fred bosatta och verksamma befolkningen

och i detta hänseende sålunda ersätta normalskyddsrummen, synes skäl saknas

för att efterge fastighetsägarbidragen. Avses befolkningsskyddsrummet däremot

skola primärt utnyttjas allenast av personer, som efter slutlig utrymning

är verksamma inom området och alltså icke av alla dem som i fred är bosatta

eller sysselsatta där, bör det i princip kunna ifrågakomma att efterskänka eller

återbetala bidragen.

Eftersom ett återbetalande eller efterskänkande av fastighetsägarbidrag av

förut anförda skäl bör grundas på skälighetsöverväganden, synes det följdriktigast

att omständigheterna i varje särskilt fall upptas till prövning, därvid

frågan om de redan inrättade eller under byggnad varande befolkningsskydds
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1964

rummens framtida användning blir av väsentlig betydelse. Det är icke möjligt

att redan nu ta ställning till varje enskilt befolkningsskyddsrums utnyttjande

efter de nya riktlinjerna. Ett sådant ställningstagande måste föregås av vissa

utredningar, som ännu icke hunnit slutföras. I avvaktan på att berörda prövning

av de enskilda fallen kan komma till stånd bör länsstyrelserna beredas

möjlighet att medge anstånd med erläggandet av redan fastställda fastighetsägarbidrag

(förenämnda grupp 2) utan iakttagande av de bestämmelser härutinnan,

som meddelats i 73 a § 2 mom. civilförsvarskungörelsen. Konungen

torde med stöd av 59 b § sista stycket civilförsvarslagen kunna utfärda erforderliga

föreskrifter för att möjliggöra sådant anståndsbeslut.

I de fall där dispens meddelats men fastighetsägarbidrag ännu ej fastställts

(förenämnda grupp 1) och dispensen avser skyldighet att inrätta skyddsrum för

anläggning eller byggnad belägen inom område, som inbegripes i generellt

beslut om skyddsrumsbyggnadsskyldighetens upphörande, torde dock befrielse

från bidragsplikten böra medges utan prövning av omständigheterna i det särskilda

fallet. Det synes nämligen över huvud taget inte böra komma i fråga

att fastställa fastighetsägarbidrag, då grunden för bidragsplikten bortfallit.

Vad sålunda anförts godtogs av riksdagen.

De genom 1956 års beslut uppdragna riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet

bibehölls i 1960 års civilförsvarslag. I skilda hänseenden vidtogs ändringar i

regleringen av fastighetsägarnas skyldigheter att anordna skyddsrum med hänsyn

till angelägenheten av en fullständig anpassning av bestämmelserna till

1956 års riktlinjer för skyddsrumsbyggandet. Därvid slopades tidigare föreskrifter

om befrielse i särskilda fall för fastighetsägare från skyldighet att

anordna skyddsrum, när skyddsbehovet kan tillgodoses genom allmänt skyddsrum,

avsett för civilbefolkningen i visst område. Dylik befrielse blev vid tilllämpning

av 1956 års riktlinjer icke aktuell, då skyldighet att anordna enskilda

skyddsrum i ifrågavarande områden icke vidare skulle gälla. Vid sådant förhållande

saknades också anledning att bibehålla bestämmelserna om skyldighet

för fastighetsägare, som erhållit dispens, att utgiva fastighetsägarbidrag. Föredragande

departementschefen anförde bl. a.

I enlighet med vad som föreslogs i propositionen nr 185/1956 gäller numera

såsom riktlinjer för skyddsrumsbyggandet att skyldighet att anordna enskilda

skyddsrum icke skall föreskrivas inom sådana innerområden av tätorter, där

skyddsbehovet tillgodoses genom allmänna skyddsrum. Vid sådant förhållande

uppkommer ej vidare den situation, på vilken de nuvarande reglerna i 59 §

2 mom. tager sikte, nämligen att befrielse från skyddsrumsbyggnadsskyldighet

inom sådant område är påkallad och meddelas i form av dispens, vilken förenas

med skyldighet att utgiva fastighetsägarbidrag. Efter lagändring år 1957 (prop.

70, rskr. 147) föreligger enligt 59 b § andra stycket vittgående möjligheter för

länsstyrelsen att medge befrielse även från skyldigheten att utgiva fastighetsägarbidrag.

Vid denna lagändring, som innebar en viss anpassning till de nya

riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet, förutskickades att en definitiv anpassning

skulle ske i samband med behandlingen av civilförsvarsutredningens slutbetänkande.

I överensstämmelse härmed torde den nya lagen icke böra upptaga

några regler vare sig om befrielse från skyddsrumsbyggnadsskyldighet i nu

avsedda fall eller om fastighetsägarbidrag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1964

5

Den nya civilförsvarslagen trädde i kraft den 1 juli 1960.

I övergångsbestämmelserna stadgades att Konungen på framställning av fastighetsägare

kunde efterskänka fastighetsägarbidrag som fastställts enligt 1944

års civilförsvarslag eller, i den mån bidrag redan erlagts, förordna om dess

återbetalning. Beslut skulle grundas på en bedömning om efterskänkande eller

återbetalning med hänsyn till föreliggande omständigheter kunde anses skäligt.

Härvid skulle i huvudsak de omständigheter vinna beaktande som framförts

av föredragande departementschefen i proposition nr 70 år 1957. Vid beslutet

ägde Konungen fästa villkor. Framställning skulle av fastighetsägaren inges

till kommunen senast den 1 juli 1961. Berättigades fastighetsägaren att återfå

erlagt bidragsbelopp, skulle detta erläggas av kommunen, som dock fick statsbidrag

med två tredjedelar av beloppet.

Förslaget till 1960 års civilförsvarslag vilade på ett av civ il för sv ar sutredningen

år 1958 framlagt huvudbetänkande. I fråga om övergångsbestämmelserna

anförde utredningen bl. a.

Då frågan om efterskänkande eller återbetalning av fastighetsägarbidrag bör

prövas med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall bör det enligt

utredningen ankomma på vederbörande fastighetsägare att påkalla sådan prövning.

Utredningen föreslår, att framställning därom skall ingivas till vederbörande

kommun, som har att underställa framställningen Konungens prövning.

För att en samlad överblick beträffande de uppkomna kraven skall vinnas

inom relativt kort tid, torde enligt utredningen böra föreskrivas, att framställningen

skall ingivas till kommunen inom ett år från det den nya lagen trätt

i kraft. Detta bör även gälla för det fall att användningen av befolkningsskyddsrum

inom visst område ej blivit fastställd vid sistnämnda tidpunkt.

Redan dessförinnan lär nämligen fastighetsägare inom dessa områden kunna

avgöra, huruvida de vill bibehållas vid möjligheten att få fastighetsägarbidrag

efterskänkt eller återbetalat. Konungens avgörande av frågan torde däremot

ej kunna påräknas förrän befolkningsskyddsrummets användning bestämts.

Utskottet

Enligt 1944 års civilförsvarslag ägde fastighetsägare, då skyddsbehovet för

fastigheten kunde tillgodoses genom befolkningsskyddsrum, erhålla dispens

från skyldigheten att inrätta och underhålla enskilt skyddsrum. I dylika fall

var fastighetsägaren emellertid pliktig att i stället utge bidrag till kommunen

för skyddsrumskostnad, s. k. fastighetsägarbidrag. Möjligheterna att erhålla

dispens upptogs icke i 1960 års civilförsvarslag, eftersom skyldighet att anordna

enskilda skyddsrum enligt den nya lagstiftningen ej föreligger för områden,

vars skyddsbehov tillgodoses genom befolkningsskyddsrum. Vid sådant

förhållande saknades också anledning att bibehålla reglerna om fastighetsägarbidrag.

De nya bestämmelserna medförde vissa övergångsproblem beträffande

sådana bidrag som inbetalats eller fastställts enligt den äldre lagstiftningen.

I övergångsbestämmelserna till den nya civilförsvarslagen, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1964

trädde i kraft den 1 juli 1960, stadgades att Konungen på framställning av

fastighetsägare kunde efterskänka fastighetsägarbidrag som fastställts enligt

1944 års civilförsvarslag eller, i den mån bidragen redan erlagts, förordna om

dess återbetalning. Beslut skulle grundas på en bedömning om efterskänkande

eller återbetalning med hänsyn till omständigheterna kunde anses skäligt.

Framställning skulle ingivas till vederbörande kommun senast den 1 juli 1961.

Berättigades fastighetsägaren att återfå erlagt bidragsbelopp, skulle detta

utgivas av kommunen, som dock fick statsbidrag med två tredjedelar av

beloppet.

I förevarande motioner uppgives att vid framställningstidens utgång, den

1 juli 1961, tjugoåtta fastighetsägarbidrag inbetalats eller fastställts, att ansökan

om återbetalning eller efterskänkande gjorts endast i åtta fall samt att

sex av dessa ansökningar bifallits. Att icke flera ansökningar inlämnats beror

enligt motionärerna på att åtskilliga fastighetsägare icke känt till de möjligheter

som lämnats i övergångsbestämmelserna. Med hänvisning härtill yrkas

i motionerna, att tiden för ingivande av ansökan skall utsträckas till den

31 december 1964 och att samtliga berörda fastighetsägare genom rekommenderade

brev skall underrättas därom.

Den tid om ett år som fastighetsägarna haft att ansöka om återbetalning

eller efterskänkande av fastighetsägarbidrag kan enligt utskottets mening icke

i och för sig anses ha varit för kort. Att en del fastighetsägare på grund

av okunnighet om de nya reglerna underlåtit att göra ansökan i rätt tid är

beklagligt. Med hänsyn till den prejudicerande betydelse, som skulle kunna

tilläggas ett beslut av den art motionärerna önskar, anser sig utskottet dock

icke kunna tillstyrka bifall till motionerna. Utskottet får således hemställa,

att förevarande motioner, 1:135 och II: 162, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell*,

herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Nyman, Hiibinette och fru

Olsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe*, Rimmerfors,

Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje, Fredriksson, Björkman och Gustavsson

i Alvesta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1964

7

Reservation

av herrar Hubinette och Björkman, vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 6 med orden ”Den

tid om och slutar med orden ”bifall till motionerna” bort ersättas med text

av följande lydelse:

Den tid om ett år som fastighetsägarna haft att ansöka om återbetalning

eller efterskänkande av fastighetsägarbidrag kan enligt utskottets mening icke

i och för sig anses ha varit för kort. Att en del fastighetsägare på grund av

okunnighet om de nya reglerna underlåtit att göra ansökan i rätt tid är beklagligt.

Då förklaringen härtill är, att underrättelse icke utgått till samtliga

fastighetsägare, ehuru civilförsvarsmyndigheten i vissa fall underrättat ett

mindre antal fastighetsägare, vill utskottet av rättviseskäl tillstyrka, att även

återstående fastighetsägare beredes tillfälle att få sin ansökan om att återfå

fastighetsägarbidrag prövad av Kungl. Maj:t.”

b) att utskottet bort hemställa,

”att riksdagen, med bifall till förevarande motioner, 1:135

och II: 162, måtte

1) för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

angående efterskänkande och återbetalning av fastighetsägarebidrag, som fastställts

jämlikt 59 b § i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536).

Framställning, som avses i 6. övergångsbestämmelserna till civilförsvarslagen

den 22 april 1960 (nr 74) skall upptagas till prövning, därest den ingives före

den 1 januari 1965.

Om ärende enligt denna lag skall i övrigt gälla vad i nyssnämnda stadgande

föreskrives.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPPgifl utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2) uttala att underrättelse om den nya lagen bör utgå med

rekommenderade brev till de fastighetsägare som ålagts utbetala

fastighetsägarbidrag till skyddsrum.”

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.