Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag a. angående en reformering av bestämmelserna för återlån från allmänna pensionsfonden så att de mindre och medelstora företagen samt jordoch skogsbrukets kreditbehov bättre kan tillgodoses; b. angående formerna för dispositionen av medel ur allmänna pensionsfonden för en aktivering av lokaliseringspolitiken i enlighet med vad i motionen anförts”.

1964-03-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1964:18, Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag a. angående en reformering av bestämmelserna för återlån från allmänna pensionsfonden så att de mindre och medelstora företagen samt jordoch skogsbrukets kreditbehov bättre kan tillgodoses; b. angående formerna för dispositionen av medel ur allmänna pensionsfonden för en aktivering av lokaliseringspolitiken i enlighet med vad i motionen anförts”.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1964

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser

för återlån från de allmänna pensionsfonderna.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft sex inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1. de likalydande motionerna nr 39 i första kammaren av herr Hansson,

Gustaf Henry, samt nr 52 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås m. fl.,

angående återlån från ATP-fonderna,

2. de likalydande motionerna nr 597 i första kammaren av herr Bengtson

m. fl. samt nr 723 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl., angående återlån

från allmänna pensionsfonden,

3. de likalydande motionerna nr 601 i första kammaren av herr Hilding m. fl.

samt nr 726 av herr Jönsson i Ingemarsgården, om vidgad rätt till återlån från

allmänna pensionsfonden.

Motionsyrkandena

I motionerna I: 39 och II: 52 har yrkats ”att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte hemställa,

dels om förslag till sådan ändring av reglementet för allmänna pensionsfondens

förvaltning att arbetsgivare erhåller möjlighet att för återlån få utnyttja

de ATP-avgifter som inbetalats under loppet av de fem senast förflutna

åren och att återlån skall få ske upp till 75 % av inbetalda avgifter;

dels ock om en utredning rörande

a) utsträckande av amorteringstidens längd för återlån till 20 år,

b) anpassning av räntenivån för lånen till kreditinstituten till gängse inlåningsränta”.

I motionerna 1: 597 och II: 723 har yrkats ”att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag

a. angående en reformering av bestämmelserna för återlån från allmänna

pensionsfonden så att de mindre och medelstora företagen samt jord- och skogsbrukets

kreditbehov bättre kan tillgodoses;

b. angående formerna för dispositionen av medel ur allmänna pensionsfonden

för en aktivering av lokaliseringspolitiken i enlighet med vad i motionen

anförts”.

I motionerna 1: 601 och II: 726 har yrkats ”att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t begära förslag om sådan ändring av reglementet för allmänna

Bihang till riksdagens protokoll !!)€),. 9 samt. 3 avd. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1964

pensionsfondens förvaltning att återlånerätt får ackumuleras under fem år

samt att amorteringstiden för återlånen utsträcks till 20 år”.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna II: 52, II: 723 och II: 726.

Gällande bestämmelser m. m.

Avgifterna till den allmänna tilläggspensioneringen inbetalas till allmänna

pensionsfonden. Fondens tillgångar skall enligt reglementet för fondens förvaltning

placeras dels i vissa slag av obligationer och skuldförbindelser, dels

såsom lån till kreditinrättningar. De kreditinrättningar, som kan få låna pengar

av fonden, är riksbanken, bankaktiebolag, postsparbanken, postgirot, sparbank,

centralkassa för jordbrukskredit, Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska

skeppshypotekskassan samt annan av Konungen godkänd kreditinrättning.

Förutsättning för att kreditinrättning skall få låna pengar i fonden är att

inrättningen i sin tur utlånat motsvarande belopp till den som erlagt pensionsavgift

och att den erlagda avgiften uppgår till minst dubbelt så mycket som

lånet. Lägsta belopp som kreditinrättning på detta sätt får återlåna är 500 kronor.

Det betyder, att om de för ett år inbetalda pensionsavgifterna inte uppgår

till 1 000 kronor återlån inte kan komma i fråga.

Räntan på lån från fonden till kreditinrättningen skall i regel med en halv

procent överstiga högsta av bankerna tillämpade inlåningsränta. Några bestämmelser

om vilken ränta som skall tillämpas mellan kreditinrättningen och

den som återlånar inbetalade pensionsavgifter finns inte, utan räntans storlek

är vid dessa lån beroende av parternas överenskommelse.

Likaså beror det på överenskommelse mellan kreditinrättningen och den

enskilde om något lån över huvud taget skall ske. Denna fråga får kreditinrättningen

pröva efter bankmässiga grunder, eftersom banken har att själv

stå risken för att den enskilde inte förmår återbetala sitt lån.

Återlån från fonden skall av kreditinrättningen amorteras på tio år.

Rätten till återlån på grund av avgiftsinbetalning uppstår först året efter

avgiftsbetalningen.

Om fondmedlens förvaltning anförde föredragande departementschefen i propostionen

nr 100 till 1959 års riksdag:

Fondmedlen skall givetvis förvaltas på det sätt som bäst gagnar tilläggspensioneringen.

Pensionsfonden bör följaktligen placeras så att den ger god

avkastning under betryggande säkerhet. Verksamheten bör emellertid bedrivas

under sådana former att fondstyrelserna inte behöver skaffa sig en vidlyftig

administration för kreditprövning och låneförvaltning.

I likhet med vad pensionskommittén föreslog bör en betydande del av fondmedlen

i form av återlån gå tillbaka till dem som erlagt pensionsavgifterna.

Det nyss anförda medför, att man för denna verksamhet får anlita banker och

andra kreditinstitut.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1964

3

Vid utformningen av reglerna för återlån har jag i olika hänseenden avvikit

från kommittéförslaget i syfte att vidga återlånemöjligheterna. Var och en som

erlagt pensionsavgift för ett visst år skall året därpå kunna söka återlån med

upp till 50 procent av avgiftsbeloppet. Denna gräns skall komma till användning

redan från början; kommittéförslaget hade en gräns vid 40 procent avseende

första årets avgiftsbetalning. Lånens löptid skall kunna uppgå till tio år

— utan den av pensionskommittén förordade begränsningen till fall då inteckningssäkerhet

kan presteras. Om räntesatsen för återlån får överenskommelse

träffas mellan kreditinrättningen och låntagaren. Då återlånen är avsedda som

ett led i företagens kapitalförsörjning, kunde det synas naturligt, att endast

lån av något större omfattning skulle komma i fråga. Med hänsyn främst till

småföretagarna föreslår jag emellertid att lånegränsen sättes så lågt som vid

500 kronor och att företagare därjämte skall kunna räkna samman pensionsavgifterna

för sig och sina anställda för att komma över denna gräns.

Kreditinrättningen skall äga rätt att för utgivet återlån erhålla motsvarande

belopp i lån från den fondstyrelse, som förvaltar sådana pensionsavgifter som

låntagaren erlagt. I överensstämmelse med kommittéförslaget innebär reglerna

om räntesatsen för sådana lån bland annat att räntan, om inte bunden räntesats

avtalas, skall ligga en halv procent över den högsta allmänt förekommande

ränta som bankerna tillämpar för dem som sätter in penningmedel.

De fondmedel, som inte tas i anspråk för återlån, skall i överensstämmelse

med kommittéförslaget placeras i obligationer och förlagsbevis. Därutöver förordar

jag emellertid, att placering skall kunna ske även i andra skuldförbindelser,

nämligen sådana som är utfärdade av staten, kommuner m. fl. och av

vissa kreditinrättningar såsom banker, sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit

samt vissa andra kreditinstitut. Även kreditinstitut som nybildas

för att tillgodose näringslivets behov av långfristig kredit bör enligt min mening

här kunna komma i fråga.

I motioner till 1960 års riksdag yrkades liberalare regler i fråga om möjligheterna

att använda pensionsmedlen för företagens kapitalförsörjning.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6 år 1960 anförde andra lagutskottet:
Bestämmelserna

om återlån av inbetalda avgifter antogs så sent som i fjol

och har endast varit i tillämpning sedan årsskiftet. Innan erfarenheter vunnits

av deras verkningar i olika hänseenden, bör de inte ändras. Det kan härvid

erinras om att man vid utarbetandet och antagandet av bestämmelserna förutsatt

att en omprövning av dem kunde bli erforderlig vid slutet av 1960-talet.

Utskottet finner med hänsyn härtill inte skäl biträda de i motionerna I: 448

och II: 551, I: 461 och II: 579 samt I: 462 och II: 549 framställda önskemålen om

liberalare återlåneregler.

Även 1961 års riksdag hade att taga ställning till motionsyrkanden med

samma syfte. Yrkandena avslogs under motivering att erfarenheter ännu icke

vunnits av de nuvarande reglernas verkningar (andra lagutskottets utlåtande

nr 56).

Frågan om återlånereglerna behandlades i anledning av motioner även av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1964

1962 och 1963 års riksdagar. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 13 år

1962 anförde andra lagutskottet bland annat.

Det i motionerna I: 295 och II: 362 väckta förslaget att företagarna skall få

betala ATP-avgifterna med revers skulle, såsom riksförsäkringsverket framhållit

i sitt remissyttrande, kunna leda till avsevärda förluster för fonden om

inte full garanti förelåg för reversernas betalning. Avgifter inbetalas av omkring

350 000 personer. En prövning och kontinuerlig kontroll av dessas kreditvärdighet

skulle nödvändiggöra en utomordentligt stor administrativ apparat.

Även kontrollen av avgiftsskyldighetens fullgörande skulle kompliceras. På

grund härav finner utskottet icke skäl biträda motionärernas förslag om avgiftsbetalning

med revers.

De nuvarande återlånereglerna är, såsom utskottet framhållit vid behandling

av motioner av samma innebörd vid 1961 års riksdag, inte i alla avseenden helt

ändamålsenliga. Emellertid har återlånereglerna varit i tillämpning endast från

och med 1960 års ingång. Erfarenheter i någon större utsträckning av reglernas

verkningar har därför ännu icke vunnits. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet

motionärernas förslag.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2 år 1963 anförde andra lagutskottet,

att frågor om ändringar av återlånereglerna varit föremål för bedömning

av riksdagen under åren 1960, 1961 och 1962. Vid dessa tillfällen hade uttalats,

att erfarenheter i nagon större utsträckning av reglernas verkningar ännu icke

vunnits. Yrkandena om ändring av reglerna hade därför icke kunnat bifallas.

Enligt utskottets mening förelåg icke skäl till ändrat ställningstagande.

Utskottet

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter, vilka inflyter till den allmänna

pensionsfonden. Fondens tillgångar skall enligt reglementet för dess

förvaltning placeras dels i vissa slag av obligationer och skuldförbindelser och

dels som lan till kreditinrättningar. Förutsättningen för att kreditinrättning

skall få lån ur fonden är att inrättningen i sin tur utlånar motsvarande belopp

till företagare som erlagt pensionsavgift. Lånet får uppgå till högst hälften av

den erlagda pensionsavgiften. Det lägsta belopp som på detta sätt får återlånas

är 500 kronor. Om de för ett år inbetalda pensionsavgifterna inte uppgår till

1 000 kronor kan återlån alltså inte komma i fråga. Räntan på kreditinrättningens

lån från fonden skall i regel överstiga högsta av bankerna tillämpade

inlaningsränta med en halv procent. Några bestämmelser om vilken ränta som

skall tillämpas mellan kreditinrättningen och den som återlånar inbetalade

pensionsavgifter finns inte, utan räntans storlek är vid dessa lån i huvudsak

beroende av den säkerhet som kan erbjudas. Återlån från fonden skall av

kreditinrättningen amorteras på tio år. Lån kan erhållas först året efter det

ATP-avgift erlagts.

I förevarande motioner uttalas önskemål om ändringar av dessa regler i

flera avseenden. I motionerna I: 597 och II: 723 hemställes om utredning i syfte

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1964

5

att möjliggöra överlåtelse av återlånerätt för att tillgodose gemensamma kreditanspråk

för grupper av återlåneberättigade. Motionärerna framhåller också att

ATP-fondernas roll som kreditgivare bör uppmärksammas vid en aktivering

av lokaliseringspolitiken. Vidare föreslås i dessa motioner liksom i motionerna

I: 39 och II: 52 sänkning av minimisumman för återlånerätt, höjning av återlånerätten

från 50 till 75 procent av inbetalda avgifter, förlängning av amorteringstiden

från 10 till 20 år, rätt till sammanföring av återlånerätt under

5 år samt anpassning av räntenivån för återlånen till kreditinstituten till gängse

inlåningsränta hos bankerna. Även i motionerna I: 601 och II: 726 framställes

yrkadena beträffande amorteringstiden och sammanföringen av återlånerätten.

Frågor om ändringar av återlånereglerna har varit föremål för bedömning

av riksdagen under ett vart av åren 1960—1963. Vid dessa tillfällen har uttalats,

att erfarenheter i någon större utsträckning av reglernas verkningar

ännu icke vunnits. Yrkandena om ändring av reglerna har därför icke bifallits.

Enligt utskottets mening föreligger icke skäl till ändrat ställningstagande.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, nämligen

1) 1:39 och 11:52,

2) I: 597 och II: 723 samt

3) I: 601 och II: 726,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell*,

herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Nyman, Hiibinette och fru

Olsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe*, Rimmerfors,

Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje, Fredriksson, Björkman och Gustavsson

i Alvesta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Hamrin-Thorell, herrar Nyman, Hiibinette, fru Olsson, herrar Anderson

i Sundsvall, Rimmerfors, Björkman och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottet yttrande å s. 5 som börjar med orden ”Frågor

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1964

om ändringar” och slutar med orden ”till ändrat ställningstagande” bort ersättas

med text av följande lydelse:

”Reglerna för återlånerätt från ATP-fonderna är, som utskottet vid tidigare

riksdagar uttalat, inte i alla avseenden tillfredsställande. I första hand bör

reformering av reglerna ske genom att den nu gällande snäva tidsgränsen för

återlånerätt vidgas, så att återlånerätten inte förfaller kalenderårsvis utan får

ackumuleras under en tid av fem år. Yrkanden av detta innehåll har framförts

i motionerna. En sådan ändring av återlånereglerna skulle vara av särskilt

värde för mindre företag, där kalenderårsbegränsningen för närvarande i realiteten

utestänger dem från återlånemöjligheterna. Ändringen skulle dessutom

medföra en administrativ förenkling. Den bör kunna vidtagas utan dröjsmål.

Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om förslag

till här angiven ändring av reglementet för den allmänna pensionsfondens

förvaltning.

Även i vissa andra hänseenden, såsom i fråga om amorteringstidens längd

och om procentsatsen för återlån, är en mindre restriktiv utformning av återlånereglerna

förtjänt av överväganden. Utskottet utgår från att sådant övervägande

kommer att ske vid den översyn av förvaltningsreglerna för allmänna

pensionsfonderna, som utskottet förutsätter skall komma till stånd. Motioner

härom kommer utskottet att behandla i ett senare sammanhang.

Vad avser den i vissa motioner väckta frågan om möjlighet att medge lån

ur ATP-fonderna för lokaliseringsändamål förutsätter utskottet att denna fråga

kommer att tas upp till prövning i samband med behandlingen av den proposition

ang. lokaliseringspolitiken som avses att framläggas under innevarande

riksdag.”

b) att utskottet bort hemställa,

”A. att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,

nämligen

1) I: 39 och II: 52,

2) I: 597 och II: 723 samt

3) I: 601 och II: 726,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt förslag

till sådan ändring av reglementet angående allmänna

pensionsfondens förvaltning att återlånerätt skall få ackumuleras

under fem år; samt

B. att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.”

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.