Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag a. angående en reformering av bestämmelserna för återlån från allmänna pensionsfonden så att de mindre och medelstora företagen samt jordoch skogsbrukets kreditbehov bättre kan tillgodoses; b. angående formerna för dispositionen av medel ur allmänna pensionsfonden för en aktivering av lokaliseringspolitiken i enlighet med vad i motionen anförts”.
1964-03-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1964:18, Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag a. angående en reformering av bestämmelserna för återlån från allmänna pensionsfonden så att de mindre och medelstora företagen samt jordoch skogsbrukets kreditbehov bättre kan tillgodoses; b. angående formerna för dispositionen av medel ur allmänna pensionsfonden för en aktivering av lokaliseringspolitiken i enlighet med vad i motionen anförts”.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1964
1
Nr 18
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser
för återlån från de allmänna pensionsfonderna.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft sex inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
1. de likalydande motionerna nr 39 i första kammaren av herr Hansson,
Gustaf Henry, samt nr 52 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås m. fl.,
angående återlån från ATP-fonderna,
2. de likalydande motionerna nr 597 i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. samt nr 723 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl., angående återlån
från allmänna pensionsfonden,
3. de likalydande motionerna nr 601 i första kammaren av herr Hilding m. fl.
samt nr 726 av herr Jönsson i Ingemarsgården, om vidgad rätt till återlån från
allmänna pensionsfonden.
Motionsyrkandena
I motionerna I: 39 och II: 52 har yrkats ”att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte hemställa,
dels om förslag till sådan ändring av reglementet för allmänna pensionsfondens
förvaltning att arbetsgivare erhåller möjlighet att för återlån få utnyttja
de ATP-avgifter som inbetalats under loppet av de fem senast förflutna
åren och att återlån skall få ske upp till 75 % av inbetalda avgifter;
dels ock om en utredning rörande
a) utsträckande av amorteringstidens längd för återlån till 20 år,
b) anpassning av räntenivån för lånen till kreditinstituten till gängse inlåningsränta”.
I motionerna 1: 597 och II: 723 har yrkats ”att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag
a. angående en reformering av bestämmelserna för återlån från allmänna
pensionsfonden så att de mindre och medelstora företagen samt jord- och skogsbrukets
kreditbehov bättre kan tillgodoses;
b. angående formerna för dispositionen av medel ur allmänna pensionsfonden
för en aktivering av lokaliseringspolitiken i enlighet med vad i motionen
anförts”.
I motionerna 1: 601 och II: 726 har yrkats ”att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära förslag om sådan ändring av reglementet för allmänna
Bihang till riksdagens protokoll !!)€),. 9 samt. 3 avd. Nr 18
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1964
pensionsfondens förvaltning att återlånerätt får ackumuleras under fem år
samt att amorteringstiden för återlånen utsträcks till 20 år”.
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna II: 52, II: 723 och II: 726.
Gällande bestämmelser m. m.
Avgifterna till den allmänna tilläggspensioneringen inbetalas till allmänna
pensionsfonden. Fondens tillgångar skall enligt reglementet för fondens förvaltning
placeras dels i vissa slag av obligationer och skuldförbindelser, dels
såsom lån till kreditinrättningar. De kreditinrättningar, som kan få låna pengar
av fonden, är riksbanken, bankaktiebolag, postsparbanken, postgirot, sparbank,
centralkassa för jordbrukskredit, Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska
skeppshypotekskassan samt annan av Konungen godkänd kreditinrättning.
Förutsättning för att kreditinrättning skall få låna pengar i fonden är att
inrättningen i sin tur utlånat motsvarande belopp till den som erlagt pensionsavgift
och att den erlagda avgiften uppgår till minst dubbelt så mycket som
lånet. Lägsta belopp som kreditinrättning på detta sätt får återlåna är 500 kronor.
Det betyder, att om de för ett år inbetalda pensionsavgifterna inte uppgår
till 1 000 kronor återlån inte kan komma i fråga.
Räntan på lån från fonden till kreditinrättningen skall i regel med en halv
procent överstiga högsta av bankerna tillämpade inlåningsränta. Några bestämmelser
om vilken ränta som skall tillämpas mellan kreditinrättningen och
den som återlånar inbetalade pensionsavgifter finns inte, utan räntans storlek
är vid dessa lån beroende av parternas överenskommelse.
Likaså beror det på överenskommelse mellan kreditinrättningen och den
enskilde om något lån över huvud taget skall ske. Denna fråga får kreditinrättningen
pröva efter bankmässiga grunder, eftersom banken har att själv
stå risken för att den enskilde inte förmår återbetala sitt lån.
Återlån från fonden skall av kreditinrättningen amorteras på tio år.
Rätten till återlån på grund av avgiftsinbetalning uppstår först året efter
avgiftsbetalningen.
Om fondmedlens förvaltning anförde föredragande departementschefen i propostionen
nr 100 till 1959 års riksdag:
Fondmedlen skall givetvis förvaltas på det sätt som bäst gagnar tilläggspensioneringen.
Pensionsfonden bör följaktligen placeras så att den ger god
avkastning under betryggande säkerhet. Verksamheten bör emellertid bedrivas
under sådana former att fondstyrelserna inte behöver skaffa sig en vidlyftig
administration för kreditprövning och låneförvaltning.
I likhet med vad pensionskommittén föreslog bör en betydande del av fondmedlen
i form av återlån gå tillbaka till dem som erlagt pensionsavgifterna.
Det nyss anförda medför, att man för denna verksamhet får anlita banker och
andra kreditinstitut.
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1964
3
Vid utformningen av reglerna för återlån har jag i olika hänseenden avvikit
från kommittéförslaget i syfte att vidga återlånemöjligheterna. Var och en som
erlagt pensionsavgift för ett visst år skall året därpå kunna söka återlån med
upp till 50 procent av avgiftsbeloppet. Denna gräns skall komma till användning
redan från början; kommittéförslaget hade en gräns vid 40 procent avseende
första årets avgiftsbetalning. Lånens löptid skall kunna uppgå till tio år
— utan den av pensionskommittén förordade begränsningen till fall då inteckningssäkerhet
kan presteras. Om räntesatsen för återlån får överenskommelse
träffas mellan kreditinrättningen och låntagaren. Då återlånen är avsedda som
ett led i företagens kapitalförsörjning, kunde det synas naturligt, att endast
lån av något större omfattning skulle komma i fråga. Med hänsyn främst till
småföretagarna föreslår jag emellertid att lånegränsen sättes så lågt som vid
500 kronor och att företagare därjämte skall kunna räkna samman pensionsavgifterna
för sig och sina anställda för att komma över denna gräns.
Kreditinrättningen skall äga rätt att för utgivet återlån erhålla motsvarande
belopp i lån från den fondstyrelse, som förvaltar sådana pensionsavgifter som
låntagaren erlagt. I överensstämmelse med kommittéförslaget innebär reglerna
om räntesatsen för sådana lån bland annat att räntan, om inte bunden räntesats
avtalas, skall ligga en halv procent över den högsta allmänt förekommande
ränta som bankerna tillämpar för dem som sätter in penningmedel.
De fondmedel, som inte tas i anspråk för återlån, skall i överensstämmelse
med kommittéförslaget placeras i obligationer och förlagsbevis. Därutöver förordar
jag emellertid, att placering skall kunna ske även i andra skuldförbindelser,
nämligen sådana som är utfärdade av staten, kommuner m. fl. och av
vissa kreditinrättningar såsom banker, sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit
samt vissa andra kreditinstitut. Även kreditinstitut som nybildas
för att tillgodose näringslivets behov av långfristig kredit bör enligt min mening
här kunna komma i fråga.
I motioner till 1960 års riksdag yrkades liberalare regler i fråga om möjligheterna
att använda pensionsmedlen för företagens kapitalförsörjning.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6 år 1960 anförde andra lagutskottet:
Bestämmelserna
om återlån av inbetalda avgifter antogs så sent som i fjol
och har endast varit i tillämpning sedan årsskiftet. Innan erfarenheter vunnits
av deras verkningar i olika hänseenden, bör de inte ändras. Det kan härvid
erinras om att man vid utarbetandet och antagandet av bestämmelserna förutsatt
att en omprövning av dem kunde bli erforderlig vid slutet av 1960-talet.
Utskottet finner med hänsyn härtill inte skäl biträda de i motionerna I: 448
och II: 551, I: 461 och II: 579 samt I: 462 och II: 549 framställda önskemålen om
liberalare återlåneregler.
Även 1961 års riksdag hade att taga ställning till motionsyrkanden med
samma syfte. Yrkandena avslogs under motivering att erfarenheter ännu icke
vunnits av de nuvarande reglernas verkningar (andra lagutskottets utlåtande
nr 56).
Frågan om återlånereglerna behandlades i anledning av motioner även av
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1964
1962 och 1963 års riksdagar. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 13 år
1962 anförde andra lagutskottet bland annat.
Det i motionerna I: 295 och II: 362 väckta förslaget att företagarna skall få
betala ATP-avgifterna med revers skulle, såsom riksförsäkringsverket framhållit
i sitt remissyttrande, kunna leda till avsevärda förluster för fonden om
inte full garanti förelåg för reversernas betalning. Avgifter inbetalas av omkring
350 000 personer. En prövning och kontinuerlig kontroll av dessas kreditvärdighet
skulle nödvändiggöra en utomordentligt stor administrativ apparat.
Även kontrollen av avgiftsskyldighetens fullgörande skulle kompliceras. På
grund härav finner utskottet icke skäl biträda motionärernas förslag om avgiftsbetalning
med revers.
De nuvarande återlånereglerna är, såsom utskottet framhållit vid behandling
av motioner av samma innebörd vid 1961 års riksdag, inte i alla avseenden helt
ändamålsenliga. Emellertid har återlånereglerna varit i tillämpning endast från
och med 1960 års ingång. Erfarenheter i någon större utsträckning av reglernas
verkningar har därför ännu icke vunnits. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet
motionärernas förslag.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2 år 1963 anförde andra lagutskottet,
att frågor om ändringar av återlånereglerna varit föremål för bedömning
av riksdagen under åren 1960, 1961 och 1962. Vid dessa tillfällen hade uttalats,
att erfarenheter i nagon större utsträckning av reglernas verkningar ännu icke
vunnits. Yrkandena om ändring av reglerna hade därför icke kunnat bifallas.
Enligt utskottets mening förelåg icke skäl till ändrat ställningstagande.
Utskottet
Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter, vilka inflyter till den allmänna
pensionsfonden. Fondens tillgångar skall enligt reglementet för dess
förvaltning placeras dels i vissa slag av obligationer och skuldförbindelser och
dels som lan till kreditinrättningar. Förutsättningen för att kreditinrättning
skall få lån ur fonden är att inrättningen i sin tur utlånar motsvarande belopp
till företagare som erlagt pensionsavgift. Lånet får uppgå till högst hälften av
den erlagda pensionsavgiften. Det lägsta belopp som på detta sätt får återlånas
är 500 kronor. Om de för ett år inbetalda pensionsavgifterna inte uppgår till
1 000 kronor kan återlån alltså inte komma i fråga. Räntan på kreditinrättningens
lån från fonden skall i regel överstiga högsta av bankerna tillämpade
inlaningsränta med en halv procent. Några bestämmelser om vilken ränta som
skall tillämpas mellan kreditinrättningen och den som återlånar inbetalade
pensionsavgifter finns inte, utan räntans storlek är vid dessa lån i huvudsak
beroende av den säkerhet som kan erbjudas. Återlån från fonden skall av
kreditinrättningen amorteras på tio år. Lån kan erhållas först året efter det
ATP-avgift erlagts.
I förevarande motioner uttalas önskemål om ändringar av dessa regler i
flera avseenden. I motionerna I: 597 och II: 723 hemställes om utredning i syfte
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1964
5
att möjliggöra överlåtelse av återlånerätt för att tillgodose gemensamma kreditanspråk
för grupper av återlåneberättigade. Motionärerna framhåller också att
ATP-fondernas roll som kreditgivare bör uppmärksammas vid en aktivering
av lokaliseringspolitiken. Vidare föreslås i dessa motioner liksom i motionerna
I: 39 och II: 52 sänkning av minimisumman för återlånerätt, höjning av återlånerätten
från 50 till 75 procent av inbetalda avgifter, förlängning av amorteringstiden
från 10 till 20 år, rätt till sammanföring av återlånerätt under
5 år samt anpassning av räntenivån för återlånen till kreditinstituten till gängse
inlåningsränta hos bankerna. Även i motionerna I: 601 och II: 726 framställes
yrkadena beträffande amorteringstiden och sammanföringen av återlånerätten.
Frågor om ändringar av återlånereglerna har varit föremål för bedömning
av riksdagen under ett vart av åren 1960—1963. Vid dessa tillfällen har uttalats,
att erfarenheter i någon större utsträckning av reglernas verkningar
ännu icke vunnits. Yrkandena om ändring av reglerna har därför icke bifallits.
Enligt utskottets mening föreligger icke skäl till ändrat ställningstagande.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, nämligen
1) 1:39 och 11:52,
2) I: 597 och II: 723 samt
3) I: 601 och II: 726,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 mars 1964
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell*,
herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Nyman, Hiibinette och fru
Olsson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe*, Rimmerfors,
Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje, Fredriksson, Björkman och Gustavsson
i Alvesta.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fru Hamrin-Thorell, herrar Nyman, Hiibinette, fru Olsson, herrar Anderson
i Sundsvall, Rimmerfors, Björkman och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,
a) att det avsnitt i utskottet yttrande å s. 5 som börjar med orden ”Frågor
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1964
om ändringar” och slutar med orden ”till ändrat ställningstagande” bort ersättas
med text av följande lydelse:
”Reglerna för återlånerätt från ATP-fonderna är, som utskottet vid tidigare
riksdagar uttalat, inte i alla avseenden tillfredsställande. I första hand bör
reformering av reglerna ske genom att den nu gällande snäva tidsgränsen för
återlånerätt vidgas, så att återlånerätten inte förfaller kalenderårsvis utan får
ackumuleras under en tid av fem år. Yrkanden av detta innehåll har framförts
i motionerna. En sådan ändring av återlånereglerna skulle vara av särskilt
värde för mindre företag, där kalenderårsbegränsningen för närvarande i realiteten
utestänger dem från återlånemöjligheterna. Ändringen skulle dessutom
medföra en administrativ förenkling. Den bör kunna vidtagas utan dröjsmål.
Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om förslag
till här angiven ändring av reglementet för den allmänna pensionsfondens
förvaltning.
Även i vissa andra hänseenden, såsom i fråga om amorteringstidens längd
och om procentsatsen för återlån, är en mindre restriktiv utformning av återlånereglerna
förtjänt av överväganden. Utskottet utgår från att sådant övervägande
kommer att ske vid den översyn av förvaltningsreglerna för allmänna
pensionsfonderna, som utskottet förutsätter skall komma till stånd. Motioner
härom kommer utskottet att behandla i ett senare sammanhang.
Vad avser den i vissa motioner väckta frågan om möjlighet att medge lån
ur ATP-fonderna för lokaliseringsändamål förutsätter utskottet att denna fråga
kommer att tas upp till prövning i samband med behandlingen av den proposition
ang. lokaliseringspolitiken som avses att framläggas under innevarande
riksdag.”
b) att utskottet bort hemställa,
”A. att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,
nämligen
1) I: 39 och II: 52,
2) I: 597 och II: 723 samt
3) I: 601 och II: 726,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt förslag
till sådan ändring av reglementet angående allmänna
pensionsfondens förvaltning att återlånerätt skall få ackumuleras
under fem år; samt
B. att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.”
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.