Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning från den allmänna sjukförsäkringen till alkoholmissbrukare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 296 i första kammaren av herr Hellebladh samt nr 357 i andra kammaren av herr Zetterberg m. fl.
1964-03-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1964:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning från den allmänna sjukförsäkringen till alkoholmissbrukare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 296 i första kammaren av herr Hellebladh samt nr 357 i andra kammaren av herr Zetterberg m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1964
1
Nr 19
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning från den
allmänna sjukförsäkringen till alkoholmissbrukare.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 296 i första kammaren av herr Hellebladh
samt nr 357 i andra kammaren av herr Zetterberg m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning angående sjukvårdsersättning
och sjukpenning till personer intagna på vårdanstalt för alkoholmissbrukare».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:356.
Gällande bestämmelser
Huvudreglerna om sjukvårdsersättning återfinnes i 2 kap. lagen om allmän
försäkring. Enligt dessa regler har en försäkrad rätt till ersättning för
utgifter för läkarvård, viss tandläkarvård samt sjukhusvård ävensom i samband
därmed företagna resor.
Ersättning för utgifter för läkarvård utgår vid sjukdom, som enligt läkares
utsago kräver sådan vård, med tre fjärdedelar av utgifterna, dock
högst med tre fjärdedelar av beloppet enligt en av Kungl. Maj:t fastställd
taxa.
Bortsett från viss tandbehandling i samband med havandeskap utgår ersättning
för tandläkarvård endast för sådan av sjukdom föranledd behanling,
som anges i en av Kungl. Maj :t fastställd förteckning. Ersättningen är
maximerad till tre fjärdedelar av utgifterna, dock högst tre fjärdedelar av
beloppet enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa.
Ersättning för utgifter för sjukhusvård, som varit erforderlig på grund av
sjukdom eller förlossning, utgår enligt huvudregeln med det belopp som
motsvarar avgiften på allmän sal vid hemortssjukhus. Härmed avses sjukhus
drivet av landstingskommun eller stad, inom vars område den försäkrade
är bosatt. Har vård beretts genom riksförsäkringsverkets försorg annorstädes
än på allmänt sjukhus, motsvarar ersättningsbeloppet den lägsta
för sådan vård utgående avgiften.
Med sjukhusvård avses vård som lämnas intagen patient på sjukhus eller
Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. Nr 19
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 19 dr 196A
på annan sjukvårdsinrättning om vården heredes genom riksförsäkringsverkets
försorg.
Som sjukhus räknas i lagen om allmän försäkring dels allmänt sjukhus,
dels annan sjukvårdsinrättning som enligt särskild av Konungen fastställd
förteckning är att anse som sjukhus. Vårdanstalt för alkoholmissbrukare är
alltså icke sjukhus enligt lagen om allmän försäkring.
Om en försäkrad är berättigad till ersättning för utgifter för läkarvård,
för annan tandläkarvård än den som utgår till barnaföderskor eller för
sjukhusvård, får han också ersättning för resor till och från läkaren, tandläkaren
eller sjukvårdsinrättningen, såvida ej med hänsyn till resans längd
samt den sjukes tillstånd skäligen kunnat fordras, att han gått eller färdats
på annat sätt som inte krävt särskild kostnad. Närmare bestämmelser om
reseersättning finns intagna i sjukreseförordningen.
Sjukpenningsförmånerna regleras i 3 kap. lagen om allmän försäkring.
Den försäkrades rätt till sjukpenning är beroende av att han är placerad
i sjukpenningklass. Varje försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa
och som har inkomst av förvärvsarbete (anställning eller annat förvärvsarbete)
om minst 1 800 kronor om året, skall vara placerad i sjukpenningklass.
Det avgörande för vilken sjukpenningklass en försäkrad skall tillhöra
är inkomstens storlek.
Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa men
vars inkomst av förvärvsarbete inte uppgår till 1 800 kronor, skall ändå
vara placerad i sjukpenningklass, om hon är gift och stadigvarande sammanbor
med sin make eller med barn under 16 år till henne eller hennes
make eller med någon, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn
(den s. k. hemmafruförsäkringen). Kvinna som omfattas av hemmafruförsäkringen
skall tillhöra sjukpenningklass nr 1.
Sjukpenning utgår vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan
med minst hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan
utgår hel sjukpenning, i övriga fall halv sjukpenning. Sjukpenningbeloppen
för dag varierar mellan 5 kr. i klasserna 1 och 2 samt 28 kr. i klass 15.
För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning med visst
undantag minskas med 5 kronor, dock högst med hälften av sjukpenningens
belopp. Sjukpenning utgår i allmänhet icke under de tre första dagarna av
varje sjukperiod (karenstiden).
Vid sjukdom utgår i allmänhet till sjukpenning barntillägg för den försäkrades
eller makens barn under sexton år. Detsamma gäller där den försäkrade
är underhållsskyldig beträffande barn under sexton år, även om
han icke sammanbor med barnet. Endast om allmän försäkringskassa så
medgivit erhålles för barn över tio år barntillägg till sjukpenning, som tillkommer
kvinna vars make är placerad i sjukpenningklass. Sådant medgivande
lämnas endast om kvinnans inkomst av förvärvsarbete överstiger
mannens. Medgivandet har till följd, att barntillägg för sådana barn ej skall
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1964
3
utgå till sjukpenning som tillkommer mannen. Barntillägg till hel sjukpenning
utgör i princip en krona för ett eller två barn, två kronor för tre eller
fyra barn samt tre kronor för fem eller flera barn, allt för dag, dock minst
två kronor till kvinna med hemmavarande barn under tio år.
Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade är intagen i allmän vårdanstalt
för alkoholmissbrukare.
Med allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare förstås enligt 1954 års
lag om nykterhetsvård dels anstalt eller avdelning därav som av staten
inrättats för sådant ändamål, dels av landsting, kommun, förening, stiftelse
eller annan anordnad anstalt eller avdelning därav, som av Konungen
erkänts såsom allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.
Historik
I 1947 års lag om allmän sjukförsäkring stadgades, att försäkring enligt
lagen avsåg att vid sjukdom bereda sjukhjälp i form av ersättning för utgifter
för sjukvård (sjukvårdsförsäkring) och för dag beräknad ersättning
i penningar (sjukpenningförsäkring), allt i den omfattning som lagen vidare
angav. Sjukförsäkringslagen innehöll icke någon definition av begreppet
sjukdom. Under förarbetena till lagen uttalades bl. a., att man för
bedömande av huruvida sjukdom förelåg eller inte i första hand borde hålla
sig till vad som enligt vanligt språkbruk och gängse läkarvetenskaplig uppfattning
var att anse såsom sjukdom.
Viss begränsning av rätten till sjukhjälp hade föreskrivits såtillvida att
sjukpenning ej skulle utgå i vissa särskilt uppräknade fall, bl. a. då försäkrad
vårdades å allmän alkoholistanstalt.
Beträffande rätten till sjukpenning för den som intagits på alkoholistanstalt
anförde socialvård skommittén i sitt år 1944 avgivna betänkande VII
med utredning och förslag angående lag om allmän sjukförsäkring bl. a.
följande.
Av alkoholistanstalterna äro de statliga och de erkända anstalterna att
anse såsom allmänna alkoholistanstalter. De, som äro intagna å sådana anstalter,
åtnjuta ej sin fulla frihet samt äro tillförsäkrade underhåll och erforderlig
sjukvård. Dessa personer ha sålunda icke något behov av sjukförsäkringen.
I fråga om dem, som äro intagna å andra alkoholistanstalter,
med eller utan statsbidrag till driften, ställer sig saken annorlunda. Dessa
anstalter ha mera karaktär av vanliga sjuk- eller vilohem, och de intagna
kunna lämna dem, då de så önska. Intagning därstädes bör därför ej påverka
sjukförsäkringen.
I proposition nr 912 år 1946 med förslag till lag om allmän sjukförsäkring
in. in. uttalade föredragande departementschefen, statsrådet Möller,
att han icke ansåg sig böra i då förevarande sammanhang ingå på frågan,
huruvida den, som är intagen på alkoholistanstalt, enbart till följd av
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 196i
sin alkoholism kan anses vara på grund av sjukdom oförmögen till arbete.
Spörsmålet härom fick prövas i ett vidare sammanhang.
Tredje särskilda utskottet, som behandlade propositionen i sitt utlåtande
nr 1 år 1916, anförde rörande frågan om alkoholisternas ställning inom
sjukförsäkringen följande.
Med utgångspunkt från att alkoholism är att anse såsom sjukdom torde
sjukhjälp höra utgå vid vistelse å alkoholistanstalt efter samma grunder
som vid vistelse å sjukvårdsanstalt. Har man däremot motsatt uppfattning,
medför intagandet å alkoholistanstalt att vederbörande såsom frisk berövas
möjligheterna till arbetsinkomst. Insjuknar han sedan under vistelsen å
alkoholistanstalt, inträder ingen förändring i försörjningsförhållandena
vare sig för honom eller hans familj. I enlighet härmed bör sålunda sjuknjälp
i princip icke utgå vid vistelse å alkoholistanstalt. På de skäl som
av socialvårdskommittén anförts torde dock en sådan inskränkning i sjukhjälpsrätten
endast böra stadgas för det fall att någon är intagen å allmän
alkoholistanstalt.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att frågan, huruvida
enbart alkoholism skall anses såsom sjukdom, bör prövas i ett större sammanhang,
och utskottet godtager Kungl. Maj:ts förslag i detta avseende.
Utskottet finner det dock mindre tillfredsställande därest vid intagning å
alkoholistanstalt av en person, som måhända vid tiden för åtgärdens vidtagande
är sjukskriven, hans familjemedlemmar skola berövas det skydd
make- och barntilläggen äro avsedda att giva.
I motioner till 1956 års riksdag yrkades att alkoholist som genomgår av
läkare ordinerad behandling skulle få samma sjukförsäkringsförmåner som
»andra sjuka».
I sitt utlåtande, nr 60, över motionerna anförde andra lagutskottet bl. a.
För rätt till sjukhjälp enligt sjukförsäkringslagen förutsattes, att sjukdom
skall föreligga. Någon definition på begreppet sjukdom lämnas icke i
lagen, och under förarbetena till sjukförsäkringslagen har några uttalanden
icke gjorts till belysning av frågan, om alkoholism skall betraktas som
sjukdom i lagens mening. Framhållas må emellertid att sjukförsäkringslagen
— nu med bortseende från bestämmelsen, alt sjukpenning ej skall utgå
för tid, då försäkrad vårdas å allmän alkoholistanstalt — icke innehåller
något som hindrar att person, som lider av alkoholsjukdom och därför erhåller
behandling eller sjukskrives, kommer i åtnjutande av samma försäkringsförmåner
som andra sjuka. Såsom socialstyrelsen i sitt remissyttrande
över förevarande motion anfört, torde ej heller vid tillämpningen av lagen
alkoholsjukdomar bedömas på annat sätt än övriga sjukdomar.
Såvitt angår bestämmelsen att sjukpenning ej skall utgå för tid. då försäkrad
vårdas å allmän alkoholistanstalt, vill utskottet framhålla att denna
inskränkning i rätten till sjukhjälp i vissa fall leder till konsekvenser som
kan framstå som mindre tilltalande. Här må särskilt pekas på det fall. då
en sjuk överföres från sjukhus till allmän alkoholistanstalt för fortsatt
vård. Också i andra fall kan det synas otillfredsställande, att en intagning
av alkoholsjuk person å allmän alkoholistanstalt medför, att den sjuke
och hans familj berövas det skydd som sjukpenningen är avsedd att giva.
För utskottet står emellertid klart att slopandet av den stadgade begräns
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 196A 5
ningen av sjukhjälpsrätten vid vistelse å allmän alkoholistanstalt skulle
medföra, att de ovan berörda svårigheterna att avgränsa de fall, då alkoholsjukdom
kan anses föreligga, skulle bli aktuella även på förevarande
område. Det må i detta sammanhang även erinras om att sjukförsäkringslagen
icke medger att sjukpenning utan den sjukes medgivande utbetalas
till annan än den sjuke, önskvärdheten av att garantier skapas för att sjukpenning
för å anstalt intagen person skall komma hans familjemedlemmar
till godo kan motivera, att en omprövning av reglerna för de anstaltvårdades
sjukförsäkringsförmåner icke sker utan att samtidigt frågan om disposition
av från sjukkassa utgående ersättning mot den försäkrades vilja med
sikte på här avsedda fall göres till förmån för undersökning.
Det anförda ger enligt utskottets mening vid handen att de alkoholsjukas
ställning inom sjukförsäkringen i vissa hänseenden är mindre tillfredsställande.
Att utan föregående prövning av de komplicerade problemställningar,
som detta spörsmål inrymmer, vidtaga sådan ändring i sjukförsäkringslagen,
som i motionen föreslagits, bör enligt utskottets mening icke komma
i fråga. Den genom motionen aktualiserade frågan är emellertid av sådan
vikt, att en undersökning bör ske i syfte att pröva möjligheterna att få till
stånd en mera tillfredsställande ordning på förevarande område. Det synes
utskottet lämpligt att frågan göres till föremål för prövning i samband med
en allmän översyn av sjukförsäkringslagstiftningen. Utskottet föreslår, att
riksdagen i anledning av förevarande motion i skrivelse till Kungl. Maj:t
som sin mening giver till känna vad utskottet sålunda anfört.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, vars skrivelse i ämnet av
Kungl. Maj:t överlämnades till 1961 års sjukförsäkringsntredning för att
övervägas vid fullgörande av utredningsuppdraget.
I proposition nr 90 år 1962 med förslag till lag om allmän försäkring anförde
föredragande departementschefen bl. a., att sjukpenningförmånerna
för patienter på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare tillhörde de frågor
som skulle prövas av sjukförsäkringsutredningen och alt det i avbidan
på resultatet av utredningen icke ansågs lämpligt att göra ändringar i sjukförsäkringslagens
regler i detta hänseende.
Utskottet
Enligt lagen om allmän försäkring ersättes inom sjukförsäkringen utgifter
för sjukhusvård som varit erforderlig på grund av sjukdom. Ersättning
utgår enligt huvudregeln med belopp som motsvarar avgiften på allmän
sal vid hemortssjukhus. Såsom sjukhus räknas dels allmänt sjukhus,
dels annan sjukvårdsinrättning som enligt särskild, av Konungen fastställd
förteckning är att anse som sjukhus. Vårdanstalt för alkoholmissbrukare
är alltså icke sjukhus enligt lagen om allmän försäkring. Även
sjukpenningförmånerna regleras i lagen om allmän försäkring. Sjukpenning
utgår vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan
med minst hälften. Sjukpenningbeloppen för dag varierar mellan fem kronor
i klasserna 1 och 2 samt tjugoåtta kronor i klass 15. Till sjukpenning
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 196i
utgår i allmänhet barntillägg för den försäkrades eller makens barn under
sexton år. Barntillägg till hel sjukpenning utgör i princip en krona för ett
eller två barn, två kronor för tre eller fyra barn och tre kronor för fem
eller flera barn, allt för dag. Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade
är intagen å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.
Med allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare förstås enligt nykterhetsvårdslagen
dels anstalt som av staten inrättats för sådant ändamål,
dels av landsting, kommun, förening, stiftelse eller annan anordnad anstalt,
som av Konungen erkänts såsom allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.
Med framhållande att alkoholism i alla avseenden måste betraktas som
en sjukdom hemställes i förevarande motioner om utredning av frågorna
om sjukpenning och sjukvårdsersättning beträffande personer som är intagna
på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.
De av motionärerna aktualiserade frågorna var föremål för utskottets bedömning
redan år 1956. I sitt av riksdagen godkända utlåtande uttalade utskottet
att spörsmålen beträffande alkoholmissbrukarnas ställning inom
sjukförsäkringen borde bli föremål för utredning i samband med en allmän
översyn av sjukförsäkringslagstiftningen. Riksdagens begäran om utredning
har av Kungl. Maj:t överlämnats till 1961 års sjukförsäkringsutredning
för att övervägas vid fullgörande av utredningsuppdraget. Då de
av motionärerna påtalade problemen således redan är föremål för utredning
får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:296 och 11:357, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 mars 1964
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Axel .Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell*,
herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Nyman, Hiibinette och fru
Olsson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe*, Rimmerfors,
Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje, Fredriksson, Björkman
och Gustavsson i Alvesta.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
640222
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.